2010

9.Klimatfrågan

PROBLEM – ELLER INTE?

Det finns olika åsikter när det gäller klimatfrågan. Till och med så kallade experter på klimatproblematiken är inte överrens. Men den övervägande delen av klimatexperterna hävdar att den nu pågående temperaturhöjningen av jorden har att göra med människans miljöfarliga utsläpp. Dock finns det experter som hävdar att temperaturhöjningen har naturliga orsaker, jorden har ju genom årmiljonerna inte haft någon konstant temperatur utan istället så har den präglats av mer eller mindre kraftiga temperatursvängningar. Vissa hävdar att vi nu är inne i en sådan här naturlig temperatursvängning och den kan då naturligtvis inte människan överhuvud taget påverka. Men så har vi då majoriteten av klimatexpertisen som menar att människan, genom sina miljöfarliga utsläpp, skulle vara huvudansvarig till den nu pågående klimatkatastrofen. Dessa hävdar, med rätta, att jorden och dess atmosfär aldrig tidigare i historien blivit utsatt för liknande avfall och utsläpp som nu sker.

Alltså skulle boven i dramat vara människan själv och därmed kan vi då naturligtvis själva återställa den naturliga balansen. Om vi nu utgår ifrån att det är människan själv som bär huvudansvaret till att vi alla har hamnat i det här akuta läget, vilket jag också tror, då måste det finnas åtgärder för att minimera dom miljöfarliga utsläppen.

Vad måste då göras? Det är om denna fråga som inlägget handlar om.

VAD MÅSTE GÖRAS?

Miljöfarliga utsläpp har nu utvecklats till att bli ett akut problem för mänskligheten. Experter på miljöfrågor utmålar en mycket dyster framtid för vår planet om ingenting görs för att ta itu med dom ökande miljöfarliga utsläppen. Vi känner till att det förhåller sig på det här viset. Såväl politiker, kapitalägare och allmänheten är numera väl medvetna om att det ser mycket dystert ut. Vi alla ställer frågan vad som måste göras för att begränsa miljökatastrofen som ju redan har påbörjats. Eller vi kanske inte alla ställer den här frågan? Men klart är att frågan måste ställas. Ställs den inte nu så kommer den att ställas när katastrofen slår till med full kraft mot dom ekonomiska centra som finns runtom i världen och då är det förmodligen redan för sent.

Vad måste då göras? Jo som alla bör vara medvetna om så krävs det att utsläppen minskar så mycket att temperaturhöjningen begränsas till någon eller maximalt ett par graders höjning. Vi vet, som sagt, att det ligger till på detta vis. Men den stora frågan är hur nu detta skall kunna genomföras?

Som det har sett ut fram till idag så är det ledande politiker världen över som har tagit på sig rollen som problemlösare, i den här frågan. Kan det vara så att politikerna tror sig kunna lösa klimatfrågan? Naturligtvis så måste ju någon ta initiativet i en sådan här akut fråga för mänskligheten och då ligger det närmast till hands att ”våra” politiker blir dom som först söker komma fram till en gemensam lösning. Detta kan jag hålla med om är det naturliga agerandet i det strukturella förhållande som vi nu lever i. Men kommer då politikernas ansträngningar att kunna lösa frågan?

Till att börja med så kan vi konstatera att världens ledande politiker inte är enade om hur frågan skall lösas. Och detta är väl ingen som helst överraskning, eller hur? Kan man överhuvud taget förvänta sig att världens ledande politiker kan enas kring en sådan här fråga? Det omedelbara svaret blir ju då ett nej. Eftersom förutsättningarna för världens stater är så helt olika, som natt och dag, så blir det orimligt att kunna enas. Och om nu, mot förmodan, politikerna skulle kunna enas innebär det att klimatfrågan är löst? Nej det säger ju sig självt att ingenting är klart bara för att politikerna, mot förmodan, ställer sig bakom ett eventuellt gemensamt avtal.

VILKA ÄR VÅRA SAMHÄLLENS MILJÖBOVAR?

Men klimatfrågan är, som vi vet, så utomodentligt viktig så den kräver en grundlig analys, så att vi lär oss förstå hur den skall lösas. Precis som i alla andra viktiga frågor så krävs det att vi till att börja med granskar frågan ur ett historiskt perspektiv. Man måste förstå det historiska förloppet i allt som rör mänskliga förhållanden i strukturen för att kunna sätta sig in i varför dagens verklighet fungerar som den gör.

Vilka var det och vilka är det som står för dom miljöfarliga utsläppen i våra samhällen? Jo vi ser på en gång att dom stora miljöbovarna finns i dom företag som sysslar med produkter som avger miljöfarligt avfall. Historiskt sett så har företagen aldrig överhuvud taget brytt sig om att försöka rena det miljöfarliga avfallet. Man har dumpat avfallet rakt ut i närmaste vattendrag eller så har man helt enkelt grävt ner det i marken. För att inte tala om allt avfall som genom förbränning far rakt ut i luften och därigenom lagrar sig i atmosfären.

Möjligtvis så var man förr omedveten om dom skadliga effekter som detta hanterande av avfallet kunde leda till. Men det huvudsakliga skälet till att man ”gjorde sig av” med avfallet på det snabbaste och enklaste sättet var naturligtvis ekonomiska motiv.

Det innebär utgifter att rena avfallet och det har vi lärt oss att sådant prioriteras inte alls. Och varför prioriteras det inte? Det prioriteras inte, som jag nyss nämnde, av den enkla anledningen att det blir en utgift för företagen. Det företag minst av allt är intresserade av det är att dra på sig kostnader och varför skall man dra på sig reningsanläggningar när man kan dumpa avfallet i närmaste vattendrag? Så har man resonerat kring avfallet och så resonerar man fortfarande om avfallet.

Även om samhället sätter upp regler och bestämmelser om hur avfallshanteringen skall skötas så tar sig företagen förbi dessa bestämmelser genom olika metoder. Och varför kan dom göra det? Svaret är enkelt: det är ägarna av kapitalet som har den verkliga makten i våra samhällen. Så är det idag och så var det igår. Här finns ingen skillnad.

Inte brydde sig gårdagens kapitalägare om att människor förgiftades av livsfarliga utsläpp, från deras företag. Inte bryr sig dagens kapitalägare om att miljöförstöringen leder till att miljoner människor inte kan leva ett drägligt liv.

KAN KLIMATFRÅGAN LÖSAS EFTERSOM DET ÄR EN STRUKTURELL FRÅGA?

Klimatfrågan är helt enkelt en strukturell fråga. Frågan handlar i grunden om vem som har makten i våra samhällen. Så länge som fåtalet har makten över flertalet så länge fortsätter den strukturella orättvisan att existera. Och så länge fortsätter dom miljöfarliga utsläppen. Är denna enkla ekvation svår att förstå? Ja tydligen så är denna enkla ekvation svår att förstå för ”våra” politiker. Politikerna förstår nämligen inte att klimatfrågan är ett strukturellt problem. Dom utgår ifrån att den struktur som vi nu lever i är den naturliga och normala strukturen för oss alla. Att vi lever i strukturellt orättvisa samhällen ser dom inte och allra minst kan dom koppla samman denna strukturella orättvisa med klimatfrågan. Politikerna lurar sig själva att tro att om man stiftar lagar och förordningar mot farliga utsläpp så skall utsläppen därmed minska. Är det så svårt att förstå att den politiska makten är underställd den ekonomiska makten i våra samhällen?

Eftersom vår värld är uppdelad på en mängd stater så har grundläggande strukturella fel etablerats sedan lång tid tillbaks (se mitt tidigare inlägg om stater). När sådana allvarliga fel i uppbyggnaden av våra samhällen har gjorts så komplicerar det processen ytterligare. Vissa staters politiker kan ha en mer förstående inställning till att det krävs omgående förändringar av miljöpolitiken medan andra staters politiker är helt oförstående till vissa förändringar. Dessutom är en mängd staters politiker själva involverade i det ekonomiska spelet på marknaden medan kanske andra står vid sidan om marknadsspelet. Och som vi dessutom känner till så är en mängd stater mer eller mindre diktatoriskt uppbyggda vad beträffar det politiska maktspelet.

När också det ekonomiska maktspelet försigår utan någon som helst demokratisk process, i all världens stater, då bör vi kunna förstå att det är en omöjlighet för politiker att kunna enas om vad som måste göras. Och jag upprepar, även om dom skulle enas så är den politiska makten underställd den ekonomiska makten och därmed kan inte genomgripande framsteg göras.

Nu är det ju faktiskt så att klimatfrågan är akut. Det innebär att det finns ingen tid över för att genomföra strukturella förändringar av våra samhällen. Klimatfrågan måste få en lösning nu, annars är det för sent. Därmed så måste klimatfrågan lösas i alla samhällen, från dom mest öppna politiska strukturer till dom totalt slutna diktatoriska strukturerna. Alla samhällen måste lösa den här frågan. Går det?

Svaret är nej, det går inte. Alltså kommer vi obönhörligen att dras ned i en allt djupare klimatkatastrof. Det är först när dom ekonomiska maktcentra kommer att hotas som en möjlig förändring kan komma till stånd, vilket troligtvis är för sent.

Således är en strukturell förändring av våra samhällen ogenomförbar så länge som den ekonomiska makten i våra samhällen inte upplever sig hotad. Och att den ekonomiska makten skulle känna sig hotad av majoriteten av människorna i samhället, inom en överskådlig framtid, ser jag som praktiskt taget utesluten. Jag hoppas naturligtvis att mitt antagande är felaktigt. Men däremot så är det ju fullt möjligt att klimatkatastrofen tvingar våra samhälleliga strukturer att genomgå nödvändiga förändringar. På samma sätt kan framtida ekonomiska katastrofer för våra samhällen tvinga fram strukturella förändringar.

Men så klart kan vi inte sitta med armarna i kors och bara invänta den totala katastrofen. Sunda förnuftet säger ju oss att vi måste agera nu och ju fler som agerar ju bättre är det naturligtvis. I detta agerande ingår självfallet att visa på att klimatfrågan, i grund och botten, är ett strukturellt problem. Den patriarkala strukturen har genom årtusenden bäddat för att frågan idag har blivit ett akut problem för människans överlevnad. Hade våra samhällen fått utvecklas på ett rättvist och humant sätt genom historiens lopp så hade naturligtvis inte klimatfrågan blivit någon fråga.

Denna viktiga slutsats är grundläggande i förståelsen av vårt akuta problem. Men just denna viktiga slutsats funderar överhuvud taget inte våra maktmänniskor över. Och som jag upprepar i mina inlägg så påstår jag också, som ni vet, att vi vanliga människor inte heller tar till oss denna faktiska slutsats.

I alla grundläggande strukturella frågor, vad det än handlar om, så har vi mycket svårt att inse att frågorna har med strukturen att göra. Vi betraktar nämligen den rådande strukturen som naturlig och normgivande. Eller hur?

Förr kunde naturen ta hand om människans avfall och utsläpp. Vattnet, jorden och luften klarade enkelt av att bryta ned avfallet beroende på att avfallet kom från naturens eget ”skafferi”. Men i takt med industrialiseringen och teknikens utveckling har vi skapat produkter som i praktiken är icke nedbrytbara, vilket för med sig att naturen inte klarar av avfallet. Utsläppen lagrar sig och blir på så vis miljöfarliga. Till slut blir problemen så stora att hela jordens klimatbalans sätts ur spel och det är i denna fas vi nu befinner oss i.

Inte nog med att vi smutsar ner planeten som aldrig förr, vi skövlar vår natur i en omfattning som heller aldrig tidigare har gjorts.

Jordens regnskogar krymper snabbt i omfång och får lämna plats åt allehanda odlingar, som framför allt skall gynna den så kallade rika världen. Med andra ord så kan vi också säga att det är kapitalet som ser stora möjligheter till värdestegringar när regnskogen skövlas. Att skogen är en mycket viktig faktor när det gäller klimatbalansen är ingenting som intresserar kapitalet.

Samma sak gäller vattnet, jag tänker närmast på sötvattnet. När vattnet sinar för en stor del av mänskligheten så ägnar sig företag i dryckesindustrin åt att pumpa upp vatten så att grundvattennivåerna sänks. Att dessa metoder slår undan möjligheterna för många att kunna vara självförsörjande av rent vatten bekymmrar naturligtvis inte heller kapitalet. Kapitalet är enbart intresserade av att förvandla det rena färskvattnet till drycker som kan säljas på flaska. Lika lite bekymmrar sig kapitalet över när det dumpar miljöfarliga utsläpp i vattendrag som bofasta människor är beroende av för att kunna överleva.

Nej och åter nej, kapitalet har aldrig haft och har inte heller det minsta intresse av att agera utifrån ett sunt miljötänkande. Kapitalet agerar enbart utifrån sin egen värdestegring och just detta tänkande är inbyggt i själva det strukturella förhållande som vi alla lever i. Och det borde vi väl ha lärt oss nu, eller?

När jag säger att klimatfrågan, i grunden, är ett strukturellt problem då menar jag att problemet först och främst har med ägandet att göra (se mitt tidigare inlägg om ägande). Problemet är alltså att privata människor äger allt sådant som alla vi människor är beroende av för att kunna leva vidare. Privata människor äger, som vi vet, naturen som vi lever i. Privata människor äger företagen som vi arbetar i och dom tar sig därmed friheten att dumpa avfallet från produktionen utan minsta hänsyn till miljön. Privata människor äger marken som vi bor på och privata människor äger maten som vi konsumerar.

Jag menar att det är ägandet som är det grundläggande strukturella problemet och därmed den främsta orsaken till att klimatfrågan inte kan lösas inom dom nu rådande strukturella ramarna. Man slås ju av det faktum att när världens ledande politiker träffas för att diskutera klimatfrågan så berörs överhuvud taget aldrig ägandet och dess roll i problematiken. Det är som om politikerna vore totalt omedvetna om ägandets roll i strukturen. Och skulle dom, mot förmodan, vara medvetna om ägandets roll så väljer dom av eget intresse att hålla tyst.

Som jag tidigare nämnt så är politikernas uppgift att administrera våra samhällen, inte att förändra dom. Därmed så ägnar sig inte dagens politiker åt att kritisera ägandets roll i strukturen.

Våra samhällens verkliga maktmänniskor, alltså dom stora kapitalägarna, kan därför fortsätta med att skita ner vår planet utan att i grunden ifrågasättas.

Dagens politiker har på ett snyggt sätt iklätt sig rollen som kapitalets springpojkar, med betoning på pojkar.

10.Arbetet

ARBETE – VAD MENAS MED DET?

”Förr fanns det hur mycket jobb som helst”, säger vi. ”Det var bara att knacka på och erbjuda sina tjänster så kunde du få jobbet nästa dag”.

Javisst så kunde det se ut, för några generationer sedan. Men så ser inte arbetsmarknaden ut idag. Arbetslösheten, i synnerhet, bland dom unga är rekordhög. Man måste ju då naturligtvis fråga sig varför det har blivit på det viset? Varför var det lättare att skaffa sig ett jobb förr än vad det är idag? För att söka komma fram till svaren på dessa frågor så måste vi formulera mera frågor kring arbetet.

Varför arbetar man? När vi ställer denna, i mångas ögon löjliga, fråga så blir nog svaret att man arbetar för att tjäna pengar så att man kan leva ett drägligt liv. Men är svaret så enkelt? Varför arbetar en del människor mer än andra? Varför har arbetet på många arbetsplatser blivit allt intensivare så att arbetarna får svårt att hinna med det dom skall göra? Skulle inte samhället fungera mer humant om alla arbetsföra människor fick bidra med en arbetsinsats?

Som sagt, varför arbetar man och vad är egentligen arbete? Räknas det som arbete att vara hemma och sköta om barn och hushåll? Till att börja med så undersöker vi frågorna i ett historiskt perspektiv.

Varför och hur uppstod arbete? Hur definieras arbetet?

Dom tidiga människorna, för många tusentals år sedan, utförde ju inte ett arbete för att kunna överleva. Eller kan man kalla deras vardag för en arbetsdag ändå? Att samla in föda är ju något som alla djur ägnar sig åt, så även människan. Resten av dagen kunde hon ju ägna sig åt att vara social med övriga människor som hon levde tillsammans med.

Människorna levde på vad naturen hade att erbjuda. Man kanske kan säga att den tidiga människan inte arbetade mer än vad nöden krävde. Tillsammans med alla övriga i gruppen/samhället så kom man överens om när arbete skulle utföras. Dessa tidiga människor arbetade alltså för att gruppen/samhället, som dom tillhörde, skulle kunna få det så bra som möjligt. I detta tänkande är det naturligtvis helt naturligt att prioritera barnen och se till så att allt hushållsarbete får ta den tid det tar. Alla i gruppen/samhället förstår att det är nödvändigt att alla gruppmedlemmar, från ung till gammal, skall kunna leva ett bra liv. Att tillverka bostäder och verktyg är inte viktigare än att ta hand om barn och hushåll, för att ett samhälle skall fungera bra. Detta insåg dom tidiga människorna mycket väl.

Kan vi säga att allt detta måste vara drivfjädern till: varför arbetar man och vad är arbete? Detta måste alltså vara drivfjädern för dom tidiga människorna. Arbetet skapar en drägligare tillvaro för alla i gruppen/samhället.

Sedan den här tiden så har ju det mesta förändrats. Eller hur? Dom tidiga människorna levde i harmoni med sin natur och sina närmaste. När sedan den patriarkala strukturen började ta form så måste det ha inneburit att maktens män tvingade sina underlydande till arbete/slaveri. Från att ha varit ett arbete för gruppens/samhällets bästa så övergick arbetet till att, mer och mer, bli en tvingande sysselsättning för att göda överklassen. Alltså att en viss del av arbetsinsatsen skulle tillfalla maktens män. Vilket ju inte är någon nyhet för oss. Dessa fakta känner ju alla till. Eller?

DET ÄR SKILLNAD PÅ ARBETE OCH ARBETE

Det vi i dagligt tal menar med arbete det är ju att arbeta åt någon annan som vi blir avlönade av. Eller hur? För tusentals år sedan så försörjde sig människorna på det som naturen gav. Att arbeta åt någon annan, för att överleva, fanns det ingen logik i. Ett sådant tänkande existerade inte. Samlar/jägarfolk klarar ju inom gruppen av att överleva och ”hemligheten” för dessa människor att kunna leva vidare beror på att alla gruppmedlemmar/samhället är beroende av varann för att lyckas. Hos dessa människor finns det liksom ingen logik i att man måste arbeta åt någon utomstående, för att klara livet. Behöver gruppen/samhället någonting speciellt för att göra livet drägligare då ser också gruppmedlemmarna till att arbeta för denna sak.

Av dessa historiska fakta så lär vi oss att dagens arbete, lönearbetet, har påtvingats oss utifrån en maktstruktur.

Historien visar oss hur människorna förtrycks och tvingas att arbeta åt maktens män. Maktens män lever alltså ett överklassliv där dom stiftar lagar och regler som påtvingar dom vanliga enkla människorna att arbeta för dom. Istället för att arbeta för samhällets bästa så tvingades människorna att, mer och mer, arbeta för att maktens män, i första hand, skulle tillfredsställas.

Vi ser att det är skillnad på arbete och arbete. Det är skillnad att arbeta för samhällets bästa och att arbeta åt någon som tjänar på ditt arbete. Här ser vi en klar strukturell skillnad. Låt mig få återkomma lite längre fram i denna fråga.

Idag är det ju en förutsättning att konsumera, det andra producerar, för att överleva. Dagens miljarder människor har ingen möjlighet att själva ge sig ut på jakt efter mat eller att samla in föda. Eller att själva bygga sig en bostad och skaffa sig allt nödtorft, som livet kräver. Nej förutsättningen för att överleva idag ligger i att konsumera dom livsnödvändiga produkterna och tjänsterna. Man kan alltså säga att arbetet har blivit ytterst specialiserat. Och det är väl inte så mycket att säga om det, eller hur? Men däremot så finns det mycket att säga om dom ägarförhållanden som råder idag.

Som sagt, dom livsnödvändiga produkterna måste vi alla konsumera för att kunna överleva. Och dessa livsnödvändiga produkter ägs av ett fåtal kapitalstarka människor, maktens män. Inte nog med att maktens män äger produkterna som vi alla måste konsumera, dom äger också företagen som vi människor skall producera dessa produkter i. Därför kan man med rätta påstå att dessa, maktens män, har våra liv i sina händer.

Som vi nyss beskrev så levde dom tidiga människorna ett helt annat liv. Människan donade och fixade med sin tillvaro och levde vidare som en, kan vi anta, fri människa i den grupp som hon tillhörde. Genom sina arbetsinsatser så bidrar hon till att gruppen/samhället kan leva ett drägligare liv.

Men, som sagt, nutidsmänniskans liv har fjärmat sig från det ursprungliga livet, på alla punkter. Man kan säga att våra liv har utvecklats från det logiska till det ologiska. Och den avgörande skillnaden består i att strukturen har utvecklats till en maktstruktur, den patriarkala strukturen.

STRUKTURELLA ORSAKER

Aldrig tidigare i historien svälter så många människor som idag. Var finns logiken i denna sanning? Ånyo ställer jag frågan: varför lever vissa människor i överflöd medan ännu fler lever i fattigdom? Var finns logiken? Hur skall vi finna en förklaring på detta ologiska förhållande? Är det logiskt att vissa människor äger produktionen av varor och tjänster i samhället?

Det verkar som om samhället på ett medvetet sätt har agerat för att en del människor skall ha möjligheter till ett materiellt rikare liv än andra. Samhället agerar för att denna orättvisa skall bestå och fortsätta. Kan allt detta ha med strukturen att göra?

Vi vet ju nu att den patriarkala strukturen har funnits under mycket lång tid. Därför vet vi också att maktförhållanden mellan människor har existerat lika länge. Och det är just dessa maktförhållanden som präglar strukturen, så även naturligtvis strukturen beträffande arbetet.

Maktens män har sett till att skaffa sig rikedomar på bekostnad av den vanliga enkla människan. Människorna har tvingats att slava åt maktens män för att, på så vis, skapa deras rikedomar. Det ingick, så att säga, i strukturen att slava åt maktens män. Det blev en naturlig del av livet. Dom allra mäktigaste männen var ju bokstavligt talat gudar och åt gudar skulle man slava/arbeta utan ifrågasättande.

Så var livet. Att kunna tänka sig livet på ett annat sätt tedde sig otänkbart. När vi jämför detta tänkande med dagens tänkande, när det gäller förhållandena på arbetsmarknaden, så slås man av likheten i tänkandet. Jag menar att idag ser vi det som fullständigt normalt att vissa äger allting medan dom flesta är beroende av att lönearbeta åt ägarna. Ser ni likheten i tänkandet?

Det är strukturen som formar vårt tänkande. Eller som jag brukar säga: strukturen kan i princip se ut hur som helst, vi betraktar den som normal ändå.

LÖNEARBETETS URSPRUNG

Har alltså arbetet, lönearbetet, sitt ursprung i att maktens män tvingade vanligt folk till slaveri/arbete? Kan det vara så att vi arbetar, i första hand, för att ägarna till produktionen tjänar pengar på vårt arbete? Det kanske inte är på det viset, som många av oss tror, att vi i första hand arbetar för att vi skall få möjligheten till att leva ett drägligt liv. Man skulle i så fall kunna tro att företagsägarna av ren välvilja gav oss ett arbete.

Att skaffa sig ett arbete idag har ju utvecklats till att bli en ren konkurrens bland lönearbetarna. Idag gäller det att slå sig fram för att få ett jobb. Arbetare ställs mot arbetare och i många fall får den arbetare jobbet som ägaren behöver investera minst i. Detta faktum säger oss att kapitalägarna inte ger oss några arbeten utan ägarna väljer en arbetare utav helt andra skäl.

ARBETSKÖPARE – ARBETSSÄLJARE

Det heter ju, märk väl, arbetsgivare. Företaget ger oss ett arbete, det är vad ordet arbetsgivare står för. Men här ligger en hund begraven. Vi har ju konstaterat att kapitalägarnas primära intresse av att investera kapital består i att kapitalet skall öka i värde. Att investera kapital i arbetare innebär följaktligen att ägarna förväntar sig att arbetarna skall producera ett mervärde så att inkomsten av arbetet överstiger utgiften av att ha arbetaren anställd. Man kan därför säga att ägarna köper arbetare för att dessa skall åstadkomma mervärden genom produktionen. Den rätta benämningen blir därför arbetsköpare och inte arbetsgivare. Håller ni med mig? Det är ju, som vi vet, allmänt vedertaget idag att säga arbetsgivare men denna benämning är alltså helt felaktig.

På samma sätt är benämningen arbetstagare också helt felaktig. Den korrekta benämningen skall naturligtvis vara arbetssäljare. Arbetarna säljer sin arbetskraft för ett visst pris till arbetsköparna. Den klassiska förmedlingen mellan säljare och köpare ser vi mellan prostituerade och sexköpare. Här förstår vi tydligt vad orden säljare och köpare står för. Och precis på samma sätt fungerar förhållandet mellan arbetssäljare och arbetsköpare. Principen i dessa bägge förhållanden är lika eftersom säljarna försöker få till ett så högt pris som möjligt medan däremot köparna strävar efter ett så lågt pris som möjligt.

Varför har vi då kvar denna felaktiga benämning mellan arbetsmarknadens parter? Jo vi har kvar benämningen av den enkla orsaken att vi lever i en maktstruktur. Våra samhällen är inordnade efter denna maktstruktur. I samhällets ögon är det därför helt i sin ordning att strukturen ser ut som den gör idag. Det ligger inte i samhällets intresse att ifrågasätta strukturen. Därför ifrågasätts naturligtvis inte ägandets roll i produktionen och därför blir den självklara benämningen, i samhällets ögon, arbetsgivare respektive arbetstagare.

ARBETAR EN HEMMAFRU?

Tidigare så ställde vi frågan om det räknas som arbete att sköta om sitt eget hushåll och sina egna barn. En hemmafru arbetar hon? Javisst en hemmafru arbetar bra mycket mer än många så kallade arbetare.

Vad är det då som skiljer en hemmafrus arbete från andras så kallade arbeten? Jo hemmafrun tjänar inga pengar på sitt arbete. Hon arbetar inte åt någon, hon arbetar hemma för att familjen skall få det så bra som möjligt. Och hon fostrar sina barn till att bli ”bra” arbetare i framtiden. Hon tillför samhället nya arbetare och detta gör hon utan betalning. Ja i en del samhällen utgår en minimal ersättning för detta oerhört betydelsefulla arbete. Varför värderas detta arbete så lågt? Jo i vår nuvarande struktur så förväntas det att kapitalinvesteringar skall förräntas relativt snabbt så därför finns inget intresse av att investera kapital i reproduktionen av nya arbetare. Det är först när dom unga har vuxit sig starka som kapitalet intresserar sig för att investera kapital i dessa blivande arbetare. Samhällets syn på reproduktionen av nya arbetare följer självfallet kapitalets syn på frågan. Man kan säga att både samhället och kapitalägarna åker snålskjuts på dom hemarbetande kvinnornas livsviktiga göromål. Deras gratisarbeten kan i princip jämföras med slavsamhällenas syn på slaven.

Som i allting annat så finns det en strukturell förklaring även på det här problemet. Och det har naturligtvis med ägandet av kapitalet att göra. Eftersom kapitalägandet är i händerna på privata personer så är det dessa kapitalägare som köper arbete av dom människor som säljer sin arbetskraft. Därför ger inte hemmafruns arbete något snabbt synbart värde till kapitalet. Vi har ju lärt oss att det enbart är pengarnas värdeökning som betyder något i våra nuvarande samhällsstrukturer.

Skulle däremot samhället stå som ägare av kapitalet då kan kvinnan som arbetar hemma tjäna sina pengar. Hon tillför ju samhället stora värden genom det arbete hon utför. Men för att nå dit så krävs det  bland annat att vi hittar tillbaka till den människosyn som den tidiga människan hade.

Man kan också säga att det är strukturen som definierar arbetet. I en rättvis struktur så värdesätter naturligtvis samhället allt arbete som har med barnens uppväxt att göra. Barnen är ju skaparna av framtidens samhällen därför så är det högsta prioritering på allt arbete som rör våra barn. Men detta scenario blir möjligt först i en rättvis struktur.

I våra nuvarande strukturer så betraktas arbetet på ett annat sätt. Arbetet skall ge en värdeökning åt det investerade kapitalet, annars definieras det inte som ett arbete. Huvudsaken är att det produceras varor eller tjänster som skapar en värdeökning, vad som produceras är av mindre betydelse. Att det produceras krigsmateriel; nikotinprodukter; droger; skräpmat; våld och förnedring, för att ta några exempel, har ingen som helst betydelse. All den här smörjan klassas som arbete i våra orättvisa strukturer.

VÅRT STRUKTURELLA TÄNKANDE

Är följande frågor onödiga att ställa? Kan man av detta dra slutsatsen att om vi levde i en rättvis och jämlik struktur så skulle det innebära att människorna i samhället skulle få möjligheten till bättre liv? Vore det inte logiskt om vi människor arbetade med utgångspunkten att samhället, som vi lever i, utvecklas i första hand?

Självklart borde arbetets inriktning fungera så, kan man tycka. Men så tycker uppenbarligen inte våra maktmänniskor i samhället. Dom menar att marknaden sköter sådana här frågor, på egen hand. Samhället skall alltså inte lägga sig i dom ekonomiska uppgörelserna/affärerna utan dessa uppgörelser skall skötas av människorna i marknaden.

Konsekvensen av denna strukturella syn blir ju naturligtvis att det är dom kapitalstarkaste som dikterar villkoren på marknaden. Alltså att arbetet, i första hand, skall skapa en värdeökning av det investerade kapitalet. Så fungerar det i våra samhällen och detta anser framför allt våra maktmänniskor är fullständigt normalt. Kanske även du och jag anser detta som fullständigt normalt? Man kan säga om det förmodade svaret: strukturen som vi lever i formar vårt tänkande, vilket jag upprepar med jämna mellanrum i mina inlägg.

KAPITALET – ARBETET

Det ligger ju i sakens natur att maktens män bestämmer villkoren på marknaden, så som strukturen ser ut idag. Således vet vi att kapitalägarna söker tvinga arbetarna att arbeta så mycket som möjligt, till så låg inkomst som möjligt. Dom klaraste exemplen härpå ser vi idag i så kallade låglöneländer, världen över. Här drar sig inte arbetsköparna för att tvinga barn till hårda arbetsuppgifter. Här är livet i sig inte värt någonting utan värdet, i arbetsköparnas ögon, ligger i vilka förtjänster som arbetet genererar. På grund av denna sanning så flyttar kapitalägarna sina företag dit arbetskraften är billigast. Och, som sagt, dom drar sig inte för att behandla sina anställda som om dom vore andra klassens medborgare. Den vanliga människans liv och leverne bekymrar sig inte maktens män om. Så är det och så har det alltid varit.

Är det inte bättre att fler människor arbetar i stället för att arbetslösheten breder ut sig? Rent samhällsekonomiskt så är det väl bättre att alla arbetar, om än bara några timmar, än att några arbetar mycket medan andra inte får något arbete alls?

När man ställer sådana frågor då utgår man ifrån vad som skulle vara bäst för människorna i samhället, eller hur? Detta är det naturliga och normala sättet att se på saken. Men nu är det ju inte detta naturliga sätt, att se på saken, som gäller för oss. Utan det är marknadens makthavare som fastställer spelreglerna på arbetsmarknaden och dessa regler talar om för oss att det är kapitalets värdeökning som kommer i första hand, inte samhällets bästa.

Hur många gånger skall denna faktiska sanning upprepas? Jag kommer att fortsätta upprepa den otaliga gånger framöver i mina inlägg av den enkla orsaken att vi måste göras medvetna om den orättvisa strukturen som vi lever i.

På frågan varför människor i vissa samhällen har längre arbetstid än människor i andra samhällen, så blir ju det självklara svaret att det är maktförhållandet mellan kapitalet och arbetet som avgör hur lång arbetstiden är för människorna. Där kapitalet har den oinskränkta makten där arbetar människorna till lägre löner och till längre arbetstider. Detta tänkande är inbyggt i själva strukturen.

Där arbetarna har lyckats att organisera sig i motstånd mot kapitalets hämningslösa utsugning, där lyckas man också få till förmånligare avtal och därmed ett drägligare liv.

När vi studerar kapitalägare gentemot arbetare så slås man ju av att dessa två parter har så helt motstridiga intressen. Är det logiskt att det är på det viset? Maktens män ser det som den naturligaste sak i världen att ägandet är förbehållet dom som har kapitalet medan arbetarna slåss för att kunna leva ett drägligt liv. Är det logiskt med så motstridiga intressen inom ett samhälle? Borde inte logiken säga oss att alla människor skall samarbeta för att finna en gemensam väg för allas bästa, att nå fram till? Eller vad säger ni?

Vi är ju alla människor i samhället, ligger det då inte i allas intresse att vi finner gemensamma lösningar för marknaden? Eller måste det vara så att människorna i marknaden skall ha motstridiga intressen?

Nej naturligtvis kan det inte få fortsätta på det viset att marknaden värderar människorna olika. Det borde ju vem som helst kunna förstå att meningen med att arbeta är att man tillför sitt samhälle en positiv utveckling och inte som nu att arbetet i första hand går ut på att göda kapitalägarna. Men denna enkla förnuftiga tankegång har tyvärr inte fått något fotfäste i våra samhällen.

En sak till: tänker vi på det här angående förhållandet mellan så kallade låglöneländer och våra egna samhällen? Är vi medvetna om att arbetarna ofta behandlas som andra klassens medborgare i så kallade låglönesamhällen? Dom har absolut ingenting att säga till om och om dom skulle opponera sig väntar, i många fall, ett helvete. Deras usla förhållanden gynnar oss konsumenter i den så kallade rika världen. Vi handlar deras varor till helt andra priser än om produktionen skull ha ägt rum här hemma. Kapitalet väljer mer och mer att investera i dessa låglönesamhällen därför att förtjänsten blir så mycket större. Vilket ju inte är någon nyhet för oss, eller hur? Att arbetarnas usla villkor är en avgörande förutsättning för kapitalet att etablera sig, behöver väl knappast diskuteras. Man kan säga att arbetarna där har tredubbla förtryck på sina axlar. Dels så har dom kapitalet som utövar en oinskränkt makt över dom, sedan så är den samhälleliga strukturen utformad på ett diktatoriskt sätt och slutligen så kräver indirekt konsumenterna i våra samhällen att priserna hålls nere. Arbetarna sitter därmed fast som i en rävsax, omöjliga att ta sig ut därifrån. Förtrycket mot dessa människor visar alltså inga som helst gränser. Där är människan inte värd mer än råttan som kilar i rännstenen. Tack vare dessa förhållanden så kan vi handla många av våra konsumtionsvaror till mycket låga priser och dom som får betala för denna konsumtionshysteri det är dom fattiga människorna i låglönesamhällena. Man kan också säga att dom arbetar ihjäl sig för våran skull.

Har vi fått svar på frågorna som vi ställde i början? Varför är det svårare att få jobb nuförtiden än förr? Jo svaret är då att kapitalägarna har effektiviserat och rationaliserat så att det helt enkelt inte behövs lika många arbetare i produktionen som förr. Numera flyttar man dessutom sina företag där produktionen blir billigast.

Kapitalet har självfallet räknat på allt det här och kommer då fram till att det är mest ekonomiskt lönsamt att så få arbetare som möjligt producerar så mycket som möjligt. Sedan får övriga samhället ta hand om alla människor som inte får något arbete. Dom mäktiga kapitalägarna är inte dumma i huvudet, om nu någon trodde det. Observera att allt sker, som det så fint heter, på marknadsmässiga grunder. Vilket i klartext betyder att det är dom kapitalstarka i samhället som bestämmer villkoren för hur arbetsmarknaden skall skötas. Mesta möjliga värdeökning till minsta möjliga kostnad. Så ser dagens verklighet ut. Men detta visste vi ju redan. Eller?

11.Demokrati

 DEMOKRATI?

Demokrati – vad menas med det egentligen? När politiker säger att vi lever i ett demokratiskt land – vad menar dom då? När politiker uttalar sig på detta vis då innebär det ju naturligtvis, enligt politiker, att det finns länder som inte är demokratiska. Eller hur? Hur fungerar i så fall dessa länder?

När vi i dagligt tal diskuterar demokrati, då menar vi den politiska demokratin. Människorna i samhället skall ha lika värde och lika rättigheter, i alla fall på pappret. Att det sedan fungerar på ett annat sätt i praktiken, det känner vi ju väl till.

 Majoritetens beslut skall gälla och därmed styra politiken.  Dom politiska organisationerna/partierna som kommer i majoritet skall leda samhället. Eller rättare sagt, dom ledande politiska partierna är satta att administrera den offentliga delen av samhället. Vilket ju betyder att det är den delen av samhället som vi alla skall ha full insyn i.

Vilka delar av samhället har vi då inte full insyn i? Jo i motsats till den offentliga delen av samhället så säger vi den privata delen av samhället och det är denna privata del som vi inte har full insyn i.

Eftersom marknaden är uppbyggd på det viset att det är dom kapitalstarkaste människorna som  har det största inflytandet på hur kapitalet skall flöda i samhället, så måste man ju fråga sig om detta förhållande är demokratiskt? Har vi valt att samhället skall fungera på detta vis? Har vi valt att dessa förhållandevis fåtal kapitalstarka människor skall kunna sätta reglerna för kapitalflödet? Vilket innebär att majoriteten av människorna i samhället blir beroende av hur en liten klick personer agerar på marknaden. Är detta demokratiskt?

DEN ODEMOKRATISKA MARKNADEN

För det första så kan vi konstatera att marknaden överhuvud taget aldrig har kopplats ihop med begreppet demokrati. ”Marknaden är ju privat och det privata har ingen annan med att göra. Vad du och jag sysslar med och vilka affärer vi gör, det är vår sak”. Ungefär så resonerar vi. I och med att det förhåller sig så här i våra samhällen, så hamnar den här livsviktiga sektorn utanför dom demokratiska ramarna. Samhällets viktigaste process för att utveckla sig ligger i händerna på privata kapitalintressen. Detta faktum medför att våra samhällen, i grunden, är odemokratiska. Det är skillnad på politisk demokrati och verklig demokrati. Verklig demokrati måste innebära att samhällets invånare skall ha lika värde och lika möjligheter att påverka alla delar av samhällsstrukturen, inklusive marknaden, till samhällets bästa.

Men så fungerar nu bevisligen inte våra samhällen och varför fungerar dom inte så? Varför accepterar vi att den viktigaste byggstenen för våra samhällens utveckling ligger i ett fåtal kapitalstinna människors händer? Varför godtar vi denna odemokratiska ordning?

Som sagt, vi tror att vi lever i en demokrati. Varför tror vi det? Jo vi tror att det här med åsiktsfrihet, valfrihet och alla andra så kallade friheter är det som betyder demokrati. Jämför vi dessutom vårt samhälle med många andra samhällen, runt om i världen, så förstärks säkert vår känsla av att vi lever i en välutvecklad demokrati. Men jag hävdar, som jag nämnt tidigare, att vi befinner oss långt från verklig demokrati. Verklig demokrati uppnås när våra strukturella orättvisor upphör och då är det främst den privata maktstrukturen på marknaden, som jag åsyftar. Men för att nå fram till verklig demokrati så krävs naturligtvis att vi först identifierar våra grundläggande strukturella orättvisor. 

Angående frågan som jag ställde i början på artikeln: bilden av vårt eget samhälle är ju att vi betraktar det som demokratiskt, medan vi kan betrakta ett främmande samhälle som odemokratiskt. Vad beror detta på? Jo det är den politiska demokratin som vi åsyftar. I vårt samhälle är det, som vi säger, fritt att uttrycka åsikter och därigenom fritt att bilda politiska partier som sedan kan väljas fram till att leda och administrera vårt samhälle. I det främmande samhället kanske yttrandefriheten saknas och därmed finns ingen frihet att välja samhälleliga ledare. Vi benämner då detta samhälle för odemokratiskt. Men det knepiga är att vårt samhälle ändå har fler likheter än olikheter med det så kallade odemokratiska samhället. Och likheten är ju att marknaden i de bägge samhällena är uppbyggda efter samma struktur. Nämligen att marknaden ligger i händerna på ett fåtal kapitalägare. Dessa maktens män som behärskar kapitalflödet i samhället agerar på exakt samma sätt i vårt samhälle som i det så kallade odemokratiska samhället. Denna maktstruktur är likadan i alla samhällen och eftersom marknadens maktstruktur är den klart dominerande strukturen överallt i människans samhällen så ser vi att likheterna mellan olika samhällen är påtaglig.

Att yva sig över att vårt samhälle är demokratiskt medan ett främmande samhälle är odemokratiskt har, i grunden, en marginell betydelse. Alla våra samhällen har istället det gemensamma att dom i verkligheten är odemokratiska.

I denna slutna värld, marknaden alltså, är det kapitalet som bestämmer färdriktningen. Här är vi så långt bort vi kan komma från demokrati. Avgörande beslut för samhällena tas här av ett fåtal kapitalstarka människor, utan någon som helst insyn från dom vanliga människorna i samhället. Är detta demokrati? Ja enligt våra maktmänniskor i samhället, från stora kapitalägare till politiker, så är detta demokrati. Hur förklarar dom det? Jo det heter ju näringsfrihet, som bekant, och i och med det så har en demokratisk grundprincip uppnåtts. Vem som helst skall kunna starta och driva företag, detta är en demokratisk grundprincip. Jag håller fullständigt med om denna grundprincip (se för övrigt mina inlägg om företagande respektive ägande) men detta skall inte vara liktydigt med ägande, ägande av kapital. Att starta och driva företag skall inte vara det samma som att äga företag. Det är kapitalägandet på ett förhållandevis fåtal människor som skapar orättvisor i samhället, därför så måste kapitalägandet fördelas mellan alla människor i samhället. Det är ju först då som verklig rättvisa kan råda. Skall det vara så svårt att förstå logiken i att alla människor i samhället skall vara delaktiga i hur kapitalflödet skall styras?

Men det är just frågan om ägandet som ingen vågar peta i. Politiker tror att om man börjar debattera ägandet då är detta det samma som att en viktig del av demokratin sätts ur spel. Näringsfrihet kopplas alltså ihop med ägande. Eller man kan också säga att företagande kopplas ihop med ägande, enligt vårt strukturella tänkande. Men, jag upprepar, det är just själva kapitalägandet som är det odemokratiska i sammanhanget. Det är därför som följande fråga hela tiden kommer upp: varför skall ett fåtal äga allt medan majoriteten inte äger någonting alls? Är det demokratiskt att det fungerar så? Och framför allt, är detta förhållande det mest optimala för samhället? Bevisar inte våra ekonomiska kriser att ägandefrågan måste ifrågasättas?

Åter igen: är vi medvetna om att kapitalägandet är grundläggande för hur våra samhällen skall utvecklas? Är vi medvetna om att kapitalägandet idag styrs av ett förhållandevis fåtal människor? Jo men det är klart att vi är medvetna om det, eller hur? Men problemet är att vi, mer eller mindre, accepterar detta förhållande. Vilket ju beror på att detta strukturella förhållande har sett ut så under en oerhört lång tidsperiod och då tar vi till oss detta faktum som naturligt och normgivande. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: strukturen som vi lever i formar vårt tänkande, sedan må strukturen se ut hur som helst.

Nej ägandet får inte blandas ihop med näringsfrihet, vilket ju görs idag. Att starta och driva företag görs utifrån ambitionen att tillföra samhället någonting positivt. Därmed är startandet och drivandet av företag en demokratisk rättighet.

Det är först när den slutna företagsvärlden öppnas och människorna i samhället kan ta del av dom stora besluten som vi börjar närma oss demokrati i affärsvärlden.

DÅTIDENS MAKTFULLKOMLIGA SAMHÄLLE PRÄGLAR DAGENS SAMHÄLLE

Eftersom jag påstår att vi inte lever i demokratiska samhällen, så kan denna åsikt styrkas även och framför allt vid en historisk granskning.

Är vi fullt medvetna om att dåtidens samhällen, för ett antal generationer tillbaka i tiden styrdes utifrån ett diktatoriskt och oinskränkt sätt? Kan vi göra kopplingen mellan dåtidens oinskränkta samhällen och att våra dagars samhällen, på grund av denna oinskränkthet, lider av denna strukturella orättvisa idag? Kan vi tänka oss denna koppling?

Jag tvivlar på att vi gör denna koppling. Vi menar nog att det som hände och utspelades förr i tiden det har vi nu lämnat bakom oss, för gott. ”Dom fruktansvärda orättvisor som vanliga enkla människor fick utstå förr kommer aldrig igen”, resonerar vi. Men jag hävdar att kopplingen mellan dåtidens samhällen och dagens samhällen är högst närvarande. I samband med dessa frågeställningar så uppstår följande fråga: varför skulle våra samhällen fungera på ett demokratiskt sätt idag när dom inte gjorde det igår? Ligger det inte närmare till hands att påstå att dagens samhällen fortfarande lider av grundläggande odemokratiska strukturer än tvärtom? Faktum kvarstår ju att den privata ekonomiska sfären i våra samhällen utgår ifrån en maktstruktur där kapitalstyrkan är avgörande för hur besluten skall fattas. Alltså att kapitalägarnas främsta sätts i första rummet och samhället, i övrigt, möjligtvis ges en tanke. Detta faktum råder det väl ingen tvekan om, eller hur?

Är det därmed helt fel att anta att gårdagens förtryckarsamhälle har satt sin prägel på dagens samhälle? Logiskt sett så är det väl helt naturligt att gårdagens samhälle ”föder” fram dagens samhälle? En sådan åsikt borde vi väl vara rätt eniga om? Därmed så borde vi också vara relativt medvetna om att dagens orättvisor kan ha haft sitt ursprung i gårdagen. Eller vad säger ni?

Okey, vi granskar gårdagen lite närmare. Makten förr var oinskränkt. Det vill säga dom människor som hade den ekonomiska makten i samhället, hade likaså den politiska makten i samhället. Dom människor som beslutade hur samhället skulle skötas var alltså samhällets absolut rikaste människor. Och eftersom dessa fåtal människor, i huvudsak, var män så benämner jag dom för maktens män. Maktens män stod över dom vanliga människorna, man kan säga att maktens män hade dom vanliga människornas liv i sina händer. Den politiska demokratin fanns naturligtvis inte ens i dom vanliga människornas föreställningsvärld. Lika lite som människorna kunde tänka sig en ekonomisk demokrati. Nej politik och ekonomi det var liksom ingenting för vanliga människor att fundera över. Maktens män skötte samhällenas frågor och dess ekonomi precis som dom önskade. I princip fungerar det ju så även idag, i våra samhällen runt om i världen.

POLITISKA PARTIER

Naturligtvis skapar sådana maktförhållanden motsättningar i samhället. Dom förtryckta människorna organiserar sig, för att om möjligt kunna skaffa sig en drägligare tillvaro. Lite kortfattat så kan man säga att denna organisering leder fram till politiska partier. Politiska partier kämpar för att den politiska makten skall demokratiseras i samhället. Politiska partier arbetar också för att till exempel en viss grupp av människor i samhället skall få mer inflytande över samhällets politiska beslut. Människor organiserar sig för speciella samhälleliga frågor, som i stort sett kan röra sig om allt mellan himmel och jord.

Man kan säga att politiska partiers tillkomst är ett resultat av den tidigare maktfullkomliga oinskränktheten som kännetecknade våra samhällen förr och som fortfarande existerar runt om i världen. Därför kan man också påstå att tillkomsten av politiska partier är ett bevis för att våra samhällen sköttes på ett inhumant och därigenom orättvist sätt.

Politiska partier har alltså skapats ur ett samhälle som lider av, eller snarare på grund av,strukturella fel. Våra samhällens historiska bakgrund är ju också fyllda av en salig röra av mänskliga motsättningar. När vi studerar vår historia så förstår vi nu vilka fruktansvärda tragedier som har drabbat och som drabbar våra samhällen. Historien är ju fylld av krig, elände och våld. Ur dessa enorma motsättningar mellan maktens män och dom enkla människorna så blir det nödvändigt för människor att organisera sig. Alltså bildas politiska partier med ambitionen att demokratisera våra samhällen.

Samhällenas människor under exempelvis 1700 talet, ja vi kan lika gärna säga 13-, 14-, 15-,

16-, eller 1800 talet och 1900 talet, till stora delar, levde sina liv under fullständigt oacceptabla odemokratiska förhållanden. Så anser vi idag när vi blickar tillbaka och studerar dom här tidsepokerna. Kan vi vara ense idag om den här synen på våra samhällen från förr? Alltså att våra samhällen då styrdes utifrån en oinskränkt diktatorisk makt. Vi har svårt att fatta hur den vanliga enkla människan klarade av att leva vidare under det ofattbara strukturella förtryck som då rådde. Så ser vi, du och jag, idag på dessa samhällen. Eller ser vi inte så? Idag kan vi också uttrycka oss om vissa samhällen som: ”dom har det ju på samma sätt som vi hade det på medeltiden”. Människorna hade det alltså sämre långt tillbaka i tiden blir vår slutsats. När man drar denna slutsats då måste man också ställa frågan: varför hade människorna det sämre förr? Slutsatsen kanske inte stämmer, människorna kanske hade det bättre förr? Nej vi är nog ense om att människorna hade det sämre, långt tillbaka i tiden. Eller?

Varför kan man inte förvänta sig att samhällena från förr kunde vara demokratiska? Med facit i hand så vet vi idag hur våra samhällsstrukturer såg ut förr. Så var det och detta betraktar vi oftast med förfäran när vi sätter oss in i vilka orättvisor som utspelades. Att det skulle förekomma en gnutta demokratiskt tänkande det betraktar vi idag som helt uteslutet. Demokratin (det vi idag benämner demokrati) fick den ”moderna” människan kämpa sig till och får fortfarande kämpa för. Nej vi ställer aldrig frågan: varför skulle det inte vara en självklarhet för människorna på, låt oss säga, 1500 talet att kunna leva i en strukturell demokrati? Med facit i hand så vet vi ju idag att detta var omöjligt och att det var omöjligt på grund av det enorma strukturella förtryck som den vanliga människan var utsatt för. Jag säger det igen: det är som om vi förväntar oss att förtrycket skulle vara större förr, som om det skulle vara normalt. När vi läser om alla krig och allt elände från förr då tar vi till oss det som om det skulle vara normalt.

Okey, jag vet inte riktigt om jag får fram det jag vill ha sagt. Men för mig står det helt klart att dåtidens odemokratiska samhällen skapar nutidens odemokratiska samhällen. Med tanke på våra samhällens historia så är det mer förvånande om vi idag skulle leva i demokratiska samhällen än tvärtom. Dom som hävdar motsatsen kan förmodligen inte koppla ihop det historiska förloppet med dagens samhälle.

VI ACCEPTERAR VÅR SAMHÄLLELIGA STRUKTUR, HUR DEN ÄN SER UT

Nåväl, men hur betraktade då dåtidens människor som levde sina liv i den här strukturella orättvisan, sin tillvaro? Jo trots alla möjliga umbäranden och hemskheter som präglade vardagslivet för dom vanliga enkla människorna så såg dom på sina samhällen som naturliga och normala. Förstår ni mig? Människorna på exempelvis 1700 talet betraktade sina samhällen som fullständigt normala trots att dom inte hade den minsta lilla möjlighet att påverka strukturen. Det var maktens män som skötte politiken och samhällenas ekonomi, den vanliga människan hade ingenting att säga till om och hon hade heller inga förväntningar om någonting annat. Hon tänkte aldrig tanken att samhälleliga beslut skulle kunna skötas på ett annat sätt än som var fallet.

När vi nu idag ser tillbaka på den här tiden då inser vi med rätta att någonting fattas i den samhälleliga beslutsprocessen. Vad är det då som vi anser fattas? Jo vi anser naturligtvis att det saknas en demokratisk beslutsprocess i samhället.

Men, som sagt, människorna som levde då kunde omöjligen tänka sig ett annat strukturellt förhållande än det som då rådde.

Här kommer vi då fram till poängen: jag hävdar att dagens människor, på precis samma sätt som gårdagens människor, anser att den nu rådande samhällsstrukturen är naturlig och normal trots att den faktisk är odemokratisk. Vi betraktar nämligen den privata ekonomiska sfären, som ju är våra samhällens verkliga maktcentra, som normal och kan inte se den som strukturellt orättvis och därmed odemokratisk. Vi ser det som normalt, ”våra” politiker ser det som normalt och framför allt maktens män ser det som normalt att kapitalägandet ser ut som det nu gör i våra samhällen. Har du hört någon politiker som ifrågasätter det privata kapitalägandet? Nej inte jag heller, men det är ju just här som själva kärnfrågan ställs på sin spets när det gäller verklig demokrati i våra samhällen.

Vi tänker och agerar så som strukturen har lärt oss att tänka och agera. Precis som vi idag ser felen i dåtidens samhällen så kommer framtidens människor att se felen i våra dagars samhällen, så länge som den strukturella orättvisan får pågå. Förstår ni?

I princip, skulle jag vilja säga, så är vi lika långt från verklig demokrati som dåtidens och nutidens förtryckta kvinnor, som befinner sig längst ned på samhällets statusstege, upplever sig själva.

 Kan verklig demokrati existera i en patriarkal struktur? Vi vet ju att våra samhällen byggdes av män för män, sedan lång tid tillbaks. Kvinnan behandlades som en andra klassens medborgare och tilläts naturligtvis inte att delta i den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen. Är detta demokrati? Nej naturligtvis inte, men det är bara det att vi svårligen kan ta till oss att vi lever våra liv i en struktur som är uppbyggd utifrån grundläggande fel och brister. När dessutom våra politiker talar sig varma för vårt demokratiska samhälle, då blir det i praktiken omöjligt för oss att se på vårt samhälle som odemokratiskt.

Vi har alltså inte nått fram till målet för den demokratiska processen i våra samhällen utan istället är det ju så att vi har kvar den mest betydelsefulla delen av strukturen att demokratisera.

12.Vad är rätt och vad är fel?

 RÄTT OCH FEL

Är det fel att råna en bank på pengar? Ja naturligtvis så är detta fel. Är det fel att höga företagschefer kvitterar ut löner som är skyhöga i jämförelse med arbetarlönerna på företaget? Nej detta är inte fel. Är det fel att vissa människor äger kapital som är värt miljarder medan andra inte äger mer än kläderna dom har på sig? Nej inte heller detta är fel.

Vi vanliga människor kan ha åsikten att detta förhållande är fel men enligt bestämmelser inom affärsvärlden och för övrigt rent juridiskt i samhället så är det inget fel att vissa människor tjänar åtskilligt mycket mer än andra. Varför anses detta vara rätt? Varför kan detta inte lika gärna vara fel på samma sätt som det är fel att råna banken på pengar?

I vårt samhälle har vi lagar och regler som talar om vad som är rätt respektive fel. I andra samhällen finns andra lagar och regler som talar om vad som är rätt och fel. Varför har inte alla samhällen runt om på jorden samma lagar och regler, för hur vi människor skall förhålla oss till varandra? Människor borde väl ha samma grundläggande behov och samma grundläggande känsla för att bli rättvist behandlade, oberoende av var dom lever?

I en del samhällen finns regler och lagar som inte tillåter kvinnan att gå och rösta, för att ta ett exempel. I vårt samhälle däremot är reglerna så att alla människor, oavsett kön, har lika rösträtt. Hur kan en sådan grundläggande rättighet betraktas så helt annorlunda mellan samhällen? Vad är rätt och fel här?

I många samhällen är det inte tillåtet att säga som man vill om exempelvis samhällets maktmänniskor medan det i andra samhällen är fullt tillåtet. Vilket samhälle har rätt respektive fel här? Borde inte det normala vara att alla samhällen hade samma regler i en sådan här fråga? Även om vi människor ser lite olika ut så fungerar vi ju på samma sätt inombords kan man tycka, eller hur?

Överallt, i så gott som alla samhällen, äger ett fåtal människor allt det som majoriteten av människorna i våra samhällen är beroende av för att kunna leva vidare. Och enligt samhällenas lagar och regler så är detta förhållande helt rätt. Hur kan detta komma sig? Vad är rätt och vad är fel, anser du?

När samhällen försämrar kvalitén inom vård, skola och omsorg samtidigt som kapitalets stora ägare blir ännu större, då är detta helt rätt enligt samhällets lagar och regler. Men varför kan detta vara helt rätt?

MAKTEN HAR RÄTT

Vi kan med dessa fåtal exempel dra slutsatsen att lagar och regler har kommit till för att gynna vissa människor i samhället samtidigt som det missgynnar andra människor. Kan ett sådant förhållande anses vara rätt eller fel? Det verkar som att människor med ekonomisk makt i samhället har formulerat lagar och bestämmelser. Kan det vara så att samhällets regler har formulerats utifrån vissa människors maktposition i samhället? Dessa regler har sedan gjorts allmänna så att dom, så att säga, har blivit normgivande för samhället. Man kan också säga att det som är lag och regel i samhället anses som rätt även om majoriteten av människorna drabbas negativt av lagen. Detta betyder att frågan om vad som är rätt eller fel har sitt ursprung hos vilka i samhället som har makten.

Om makten i samhället stiftar lagar och regler som säger att kvinnan i samhället måste dölja hela sin kropp när hon visar sig offentligt, då är det naturligtvis ett lagbrott om kvinnan visar sitt ansikte. Maktens män har rätt, det innebär att samhällets regler i den här frågan blir normgivande för samhället.

Om makten i samhället formulerar regler som säger att det är fritt fram att sko sig på andras arbete, då är det helt i sin ordning att ett fåtal kapitalstarka människor bestämmer hur kapitalet skall flöda på marknaden. Även här har maktens män helt rätt. Samhällets regler i den här frågan blir naturligtvis också norm.

Om makten i samhället skriver regler som säger att det är fritt fram för vem som helst att äga kapital då för detta med sig att kapitalet, i praktiken, i första hand kommer att gynna dom redan kapitalstarka, medan det kommer att missgynna dom kapitalsvaga. Resultatet av en sådan regel blir alltså att samhället inte prioriteras i första hand utan det blir naturligtvis kapitalägarna som prioriteras i första hand. Denna faktiska sanning understryks med all tydlighet när vi iaktar våra samhällen. Och dessa lagar och regler blir då normen för samhället, även om samhället missgynnas. Förstår ni?

Vad som är rätt och vad som är fel i samhället utgår följaktligen inte utifrån ett neutralt objektivt synsätt. Utan det avgörande synsättet utgår ifrån den rådande samhälleliga strukturen. Ett objektivt synsätt blir som synes omöjligt i en orättvis struktur. Av detta så lär vi oss att lagar och regler inte i första hand har kommit till för att bringa rättvisa åt vanliga människor i samhället. Nej lagar och regler har i första hand tillkommit för att gynna maktens män gentemot den övriga befolkningen i samhället. En orättvis samhällsstruktur skapar följaktligen orättvisa lagar och regler. I och för sig så är ju detta samband helt logiskt. Motsatsen, att den orättvisa strukturen skulle innehålla rättvisa lagar och regler vore ju orimlig. Man kan också säga att strukturen i samhället speglar sig i sina lagar och regler.

Att det verkligen förhåller sig så det får vi bekräftat då vi iaktar våra samhällen, runt om i världen. Se på dom samhällen som styrs utifrån ett, mer eller mindre, diktatoriskt sätt. Vilka har rätt i dessa samhällen? Hur ser lagar och regler ut i dessa patriarkala fästningar? Kommentarer är överflödiga.

Dessutom får vi det än mer bekräftat när vi betraktar våra samhällens lagar och regler utifrån ett historiskt perspektiv. Här får vi verkligen svart på vitt hur maktens intressen tillgodoses på bekostnad av majoriteten av samhällenas invånare. Vi ser här mycket tydligt hur makten definierar vad som skall vara rätt respektive fel.

Således kan vi slå fast att bedömningen av vad som är rätt och vad som är fel i ett samhälle, det avgörs utifrån det strukturella förhållandet mellan människorna i samhället.

Hur skall vi då komma till rätta med frågeställningen: vad är rätt och vad är fel? Svaret måste bli att den mest rättvisa bedömningen av vad som är rätt respektive fel endast kan fastställas när människorna i samhället lever tillsammans i en rättvis struktur. Först då kan ett verkligt neutralt och objektivt synsätt formulera lagar och regler om vad som är rätt och fel.

DEN STRUKTURELLA ORÄTTVISAN BETRAKTAR VI SOM NORM

Jag vill nämna en annan aspekt på frågeställningen, om vad som är rätt och vad som är fel.

Jo eftersom vi lever våra liv i vår ”egen” speciella samhällsstruktur så tar vi till oss allt det i strukturen som den, så att säga, matar oss med. Förstår ni hur jag menar? Vi ”matas” med regler och bestämmelser om vad som gäller i samhället, från det att vi är mycket små. Detta medför att vi blir så ”inprogrammerade” om vad som gäller så vi betraktar dessa regler som sanningsenliga. Vi kommer fram till insikten om att ”mitt” samhälle är det naturliga och normgivande samhället. Så som lagar och regler är skrivna i ”mitt” samhälle, så anser vi att lagar och regler skall skrivas överallt. Man kan med andra ord säga att vi har tagit till oss vår egen samhälleliga struktur som den riktiga och rätta. Därav följer att vi också tar till oss lagar och bestämmelser som att dom gör en korrekt beskrivning, av vad som är rätt och fel. Detta faktum betyder också att samhällsstrukturen, i stort sett, kan se ut hur som helst och därmed vara, mer eller mindre, inhuman utan att människorna i strukturen betraktar den så. Förstår ni hur jag menar?

Vi kan ta några exempel: i nazityskland antogs regler och bestämmelser som förkunnade att judar skulle vara andra klassens medborgare och behandlas därefter. Stora delar av den tyska befolkningen ansåg att dessa regler var helt i sin ordning. Alltså att det var helt normalt och riktigt att det skulle vara skillnad på människor och människor.

Jag har nämnt det förut och jag nämner det igen. I många samhällen finns det uttryckliga regler och bestämmelser som hänvisar kvinnan till att vara underordnad mannen. Och dessa regler anammas av dessa samhällens människor som om det vore det naturligaste i världen att förhållandet mellan könen regleras på detta sätt. Alltså människorna i dessa samhällen har ”matats” med denna strukturella orättvisa i generation efter generation så dom betraktar den strukturella orättvisan som normal och naturlig.

Jag vill ha sagt det här: vi människor har svårt att se den strukturella orättvisan, därför betraktar vi vår egen samhällsstruktur som normgivande.

Strukturen i vårt eget samhälle fungerar som en slags masspsykos på oss alla. Vi ser inte dess defekter så följaktligen tar vi till oss lagar och regler som om dom vore universellt sanningsenliga för våra samhällen. Men som synes så kan strukturen vara beskaffad, i stort sett, hur som helst.

Ett annat exempel som jag har tagit upp tidigare och som är en ytterst känslig fråga, för våra samhällen: lagar och regler kring ägandet. Kapitalägandet medför ju att ett fåtal människor hamnar i maktposition gentemot majoriteten av samhällenas invånare. Denna sanning medför att frågan blir ytterst känslig eftersom våra samhällen ju är uppbyggda utifrån det privata kapitalägandet. Ingen i våra samhällens ledarskikt vill överhuvud taget befatta sig med frågan. Och människorna i våra samhällen tar till sig denna grundläggande strukturella orättvisa som om det vore den naturligaste sak i världen att ett fåtal människor genom sitt stora ägande kan styra kapitalflödet i samhället helt efter egna önskemål. Och vi tar till oss detta på grund av att strukturen som vi lever i har fungerat på detta sätt i generation efter generation.

Det som vi betraktar som rätt och riktigt är istället felaktigt, i alla fall när det gäller synen på ägandet.

”Det är så här livet skall se ut”, resonerar vi. Förstår ni hur jag menar? Jag menar att vi tänker och agerar utifrån hur det strukturella förhållandet ser ut i det samhälle som vi lever i. Därav följer också att vi omöjligen kan tänka och agera objektivt. Man kan med andra ord dessutom säga att vi heller inte kan tänka och agera på ett rättvist sätt, utan vi tänker och agerar precis så som strukturen har ”lärt” oss att tänka och agera.

Jag upprepar därför den mycket viktiga slutsatsen: vi kan inte tänka och agera på ett rättvist sätt av den enkla orsaken att vi lever våra liv i en orättvis struktur.

Går det att överhuvud taget närma sig frågeställningen om vad som är rätt och vad som är fel? Går det att förnuftsmässigt, eller logiskt, avgöra vad som är rätt eller fel i mänskliga förhållanden? Om man har utgångspunkten att alla mänskliga förhållanden leder till att alla känner sig rättvist behandlade, då har man säkerligen kommit en bra bit på väg mot ett objektivt synsätt om vad som är rätt respektive fel. Men så länge som det finns exempelvis en sådan här frågeställning: ”kan någon förklara för mig varför vissa människor i samhället skall ha det materiellt bättre än andra”? Så länge som denna fråga verkligen har sin grund och faktiskt existerar, så länge kan man omöjligen komma till rätta med frågan om vad som är rätt eller fel.

Vad vi däremot har lärt oss det är att våra strukturellt orättvisa samhällen ser ut som dom gör på grund av att maktens män har formulerat och fortsätter att formulera våra samhällens lagar och regler. I och med detta faktum så formulerar alltså maktens män vad som är rätt respektive fel. Våra samhällen har bara att rätta sig efter dessa regler, oberoende av hur den övriga strukturen i samhället ser ut.

Kan vi bli medvetna om detta faktum: att det är maktförhållandet i strukturen som avgör vad som är rätt och vad som är fel? Det är absolut nödvändigt att vi görs medvetna om detta faktum. I annat fall så finns det inga utsikter till att våra samhällen skall förändras åt det rättvisa hållet.

13.Ekonomisk tillväxt

VAD ÄR TILLVÄXT?

Idag pratar alla om tillväxt och åter tillväxt. ”Utan tillväxt så kan inte välfärden upprätthållas och utvecklas”, påstår maktens män. Tillväxten är själva drivkraften i den rådande strukturen. Maktens män inom alla positioner i samhället, från den privata sfären till den så kallade offentliga, är besjälade av tillväxttänkandet.

Ekonomisk tillväxt är ju någonting absolut nödvändigt, enligt maktens företrädare och dess ekonomiska förespråkare. Jag hade tänkt mig att vi skulle ta oss an det här ämnet för att undersöka tillväxtkraven som ställs av maktens män i våra samhällen.

Vad är tillväxt? Behövs det tillväxt? Vad händer om inte tillväxten infinner sig? Finns det samhällen som fungerar utan tillväxt?

Ja det går att formulera massvis med frågor om tillväxt och vi får väl se om vi lyckas besvara dom frågor som ställs.

Vad är då tillväxt för något?

Företag producerar cigaretter och det finns många som konsumerar dessa giftpinnar. Nu visar det sig att efterfrågan på cigaretter är långt större än vad som produceras. Företag bestämmer sig för att investera i åtgärder som höjer produktionsvolymen, för att täcka efterfrågan. Man kan säga att dessa företag blir tillväxtföretag. Företagen växer och tjänar ytterligare pengar på sina produkter. Ju fler som röker ju mer tjänar företagen, om man lyckas höja produktion allt eftersom efterfrågan ökar. I våra samhällens ögon blir företagen exemplariska tillväxtföretag.

Drömscenariot för cigaretttföretagen blir ju att om alla i samhället röker då har man uppnått det optimala efterfrågeunderlaget och då gäller det att investera så mycket så att produktionen motsvarar efterfrågan. Investerare kommer då att flockas kring företagen eftersom man ser vinstmöjligheterna i dom lättsålda produkterna. Företagen växer hela tiden och ser nu också möjligheter att exportera sina produkter till andra samhällen. Det växer så det knakar i en del företag och en del utvecklas till jättar i branschen. Tillväxtmöjligheterna tycks aldrig sina.

Ungefär så här kan man beskriva tillväxten i marknaden. Det är inte vad som produceras som är det viktiga utan det viktiga är att företagens produkter hela tiden hittar nya konsumenter. Att företagen växer och att vinsten inte faller är det väsentliga. Detta är tillväxt enligt kapitalägarnas sätt att se på saken och detta synsätt gäller naturligtvis även för våra dagars samhällen. Vi tänker och agerar så som strukturen ser ut, eller hur?

Företag som växer på marknaden och som åstadkommer en växande marknad är så kallade tillväxtföretag. Sådana företag lyfts fram som dom mest ideala för marknaden. Det är sådana företag som marknaden i första hand vill investera i. Dagens samhälle ser sådana företag som de mest ideala för samhällsutvecklingen. Dessa företag är den drivkraft som påverkar tillväxten mest.

BEHÖVS TILLVÄXT?

Är det därför fel att ställa frågeställningen: behövs tillväxt? Vilken drivkraft skall samhället ha om vi tar bort tillväxten som motor? Kan våra samhällen överleva om tillväxten tas bort?

Om vi blickar ut över världen, vad ser vi? Jo vi ser samhällen som har en helt annan levnadsstandard än andra samhällen. Varför ser det ut så? Människor i vissa samhällen kan äta sig mätta medan människor i andra samhällen inte har mat för dagen. Vi ser att det finns så kallade rika respektive fattiga samhällen. Kan dessa olikartade förhållanden ha med tillväxten att göra? Om det nu är på det viset så kan det ju synas som om tillväxten i sig är saliggörande för ett samhälles välfärd. Kan man dra följande slutsats: ju högre tillväxt ju högre levnadsstandard och ju lägre tillväxt ju lägre levnadsstandard? I den här frågeställningen måste man också utröna vad som menas med högre eller lägre levnadsstandard. Vad menas med levnadsstandard?

Om man med hög levnadsstandard menar ett överflöd av materiella ting så är det väl den synen som är den utmärkande för våra samhällen. Men hög levnadsstandard kan likaså innebära att människorna i sitt samhälle har allt nödvändigt som behövs för att kunna leva ett gott liv, utan ett överflöd av materiella ting. Däremot så säger vi inte att detta samhälle har en hög levnadsstandard, alltså har det en lägre levnadsstandard. Kännetecknande här är att tillväxten är lägre, men för den skull så behöver inte människorna leva ”dåliga” liv.

Hög tillväxt behöver inte betyda att människorna i samhället lever ”bättre” liv än människorna i andra samhällen med lägre tillväxt. Förstår ni?

Men tänk efter, kan det fungera på ett annat sätt i dagens samhällen? Alltså att med hög tillväxt så går produktionen på högvarv. I våra patriarkala strukturer så söker sig kapitalet hela tiden till verksamheter där investeringen förräntar sig bäst. Vilket ju betyder att där det inte finns någon köpkraft där är kapitalet ovilligt att saluföra sina produkter.

Vi tar om frågeställningen en gång till. Går det att tänka sig ett samhälle utan tillväxt? Kan i så fall samhällen fungera utan tillväxt? Finns det samhällen idag som fungerar utan tillväxt?

Ja jag tänker mig samhällen djupt inne i regnskogen. Urinnevånarna och deras liv har sannolikt inte förändrats nämnvärt sedan de första människorna slog sig ner här. Här lever människorna i naturen och dom lever av naturen. Dom lever sina liv utifrån den okomplicerade idén om att människan är en del av naturen. Dessa människors samhällen har lyckats överleva tusentals år utan tillväxt. Hur är detta möjligt, frågar vi oss?

Vad behöver människor för att överleva? Jo precis som djuren så måste vi ha föda och vatten och kunna leva på platser, där vi inte fryser ihjäl. Finns dom här förutsättningarna då behövs ingen tillväxt för att dessa samhällen skall fungera. Här lever människorna, mer eller mindre, bekymmerslöst i tusentals år utan tankar på tillväxt. Tillväxt är ett ord som inte finns. Livet flyter på som det alltid har gjort. Dom tidiga människorna och deras efterföljare urinnevånarna lever på det som naturen har att erbjuda och det räcker. Det finns inte i tänkandet att man måste producera för att överleva. Människor som lever under sådana förhållanden tar för sig av det som naturen erbjuder, mer behövs inte. När hungern är stillad så går livet ut på att njuta av tillvaron. Livet levs, i högsta grad, på ett logiskt sätt. Logiken styr dessa människors liv. Man behöver inte leva livet på ett annorlunda sätt. Det finns alltså samhällen idag som kan överleva utan tillväxt.

VEM EFTERFRÅGAR TILLVÄXT?

Vem efterfrågar tillväxt? Eftersom tillväxt inte var nödvändigt för dom tidiga människorna så måste man ju dra slutsatsen att tillväxt var fullständigt onödigt och helt ointressant för dessa människor. Livet fungerade ju ändå. Och livet fungerade dessutom logiskt. Det fanns inget behov av att förändra vardagslivet. Så länge som alla är nöjda och lyckliga i samhället finns inget behov av att ändra på saker och ting.

Men hur uppkommer då tillväxten och varför uppkommer den? Kan vi säga att tillväxten uppkommer som en följd av människors behov av underlättanden i livet? När människor börjar efterfråga varor och tjänster då startar tillväxten och när sedan ”bollen” väl har börjat rulla då fortsätter processen.

Så länge människan levde som samlare och jägare förekom ingen tillväxt. När människan söker sig ut ifrån sin naturliga miljö, det vill säga den tropiska klimatzonen, in i kallare klimatzoner så krävs det att hon förser sig med hjälpmedel för att kunna överleva. Hon behöver kläder och skor på kroppen för att skydda sig mot kylan. Hon måste bygga sig olika former av bostäder för att klara att stå emot väder och vind. Hon behöver elden för att värma upp sin bostad och för att tillaga sin mat. Verktyg och husgeråd av alla de slag börjar tillverkas för att underlätta livet. Tillväxten blir på så vis en nödvändig del av människans förmåga att kunna överleva på ogästvänliga platser och i ogästvänliga miljöer. För att kunna överleva här uppe i vårt ogästvänliga klimat så måste människan utveckla en mängd hjälpmedel. Det säger ju sig självt att det är otänkbart för människan att kunna leva och bo som hon ursprungligen var ”skapt” för, när hon förflyttar sig in i vårt ogästvänliga klimat. Det krävs materiella hjälpmedel för att klara livet.

Kanske kan vi kalla detta för tillväxt? Det krävs tillväxt för att göra livet lättare att leva. Måhända kan man uttrycka sig så.

Vi ställer frågan igen. Vem efterfrågar tillväxt? Svaret skulle alltså bli att vi alla efterfrågar tillväxt. Människor i den så kallade tredje världen efterfrågar precis allting, som är nödvändigt för att göra livet någorlunda drägligt. Deras behov av att få ett drägligt liv är, mer eller mindre, oändligt om man jämför med oss. Alltså skulle tillväxtmöjligheterna i tredje världen vara oändliga.

Kan man med tillväxt också mena så här: med tillväxt så skall livet förenklas?

Med telefonens hjälp så kan jag kommunicera med människor som lever långt ifrån mitt eget samhälle. Detta var en omöjlighet förr. Visst måste man väl säga att detta är en förenkling av livet, ja rent av en kvalitetshöjning av livet. Och dessa framsteg kanske har med tillväxten att göra, eller?

Betyder det här att tillväxten kommer att fortgå i det oändliga? Kommer människan att utveckla hjälpmedel, produkter och tjänster, i det oändliga? Ja jag tror nog vi kan utgå ifrån att människan kommer att utveckla produkter och tjänster så länge som hon existerar. Skulle alltså maktens män ha rätt i sitt påstående att det är nödvändigt för ”vårt lands välfärd” att tillväxten ligger på topp? Kan våra så kallade ”moderna” samhällen överleva utan tillväxt?

Jag återkommer med att försöka besvara frågorna.

SAMHÄLLETS BEHOV  –  KAPITALÄGARNAS BEHOV

Vi har här kommit fram till den punkt som avskiljer samhällets behov och behoven för maktens män. Vad vi har lärt oss det är att behoven för maktens män det är kapitalets förräntning och ingenting annat. Samhällets behov är naturligtvis att livet för majoriteten av människorna skall bli drägligare. Och avgörande för att detta behov skall kunna uppnås det är ju att kapitalet investeras i samhällelig upprustning. Men nu vet vi ju att det är ägarna av kapitalet som avgör hur detta kapital skall flöda i samhället och ägarna låter sitt kapital i första hand flöda åt sitt eget håll.

Kapitalägarna investerar i produkter som ger bra avkastning, man investerar inte i produkter som ger dålig avkastning. Ju mer det konsumeras ju mer kapital till ägarna. Vad som produceras har ingen som helst betydelse.

Den här synen skiljer sig i grunden från den samhälleliga synen, där en kvalitetshöjning av samhället prioriteras.

Därav mitt exempel om företag som producerar cigaretter. På detta exempel svarar då kapitalets företrädare att cigarettföretagen producerar sina produkter därför att människorna i samhället efterfrågar just cigaretter. Vilket ju naturligtvis är helt rätt konstaterat.

Att människor blir alkoholister och dricker ihjäl sig beror också på att människorna efterfrågar  alkoholprodukter. Företagen som producerar dessa produkter vill naturligtvis att så många som möjligt konsumerar produkterna. Att människor far illa av alkoholberoendet är ju inte företagens problem. Företagen ser bara pengarna framför sig.

Samma sak med spelmissbrukarna. Huvudsaken för företagen som får människor att satsa pengar på spel det är ju att dom ser en hög tillväxt i dessa produkter. ”Spela och satsa så mycket ni orkar, ju mer tjänar vi på ert beroende”, så ser verkligheten ut.

Vad skall man säga om att företag producerar krigsmateriel? Jo våra samhällen, runt om i världen, efterfrågar krigsmateriel därför så producerar företag dessa produkter för att tillfredsställa marknaden, som det så fint heter. Slutsatsen blir också här att ju större efterfrågan är på krigsmateriel ju mer pengar tjänar företagen som producerar dessa produkter. Och det optimala för dessa företag det vore ju om alla samhällen har en enorm efterfrågan efter dessa dödsprodukter. Ju mer det skjuts och dödas runt om i världen ju högre tillväxt blir det för företagen i dödsbranschen.

Överhuvud taget så är tillväxten mycket god för företag som sysslar med missbruksprodukter, av vilket slag det än är frågan om. Dessa människoförnedrande verksamheter är gigantiska i våra samhällen.

Hur kan då människor efterfråga sådana här ”produkter”? Det enklaste svaret på denna fråga det är att våra orättvisa strukturer formar oss människor så att vi tänker och agerar utan ett logiskt och förnuftigt tänkande. Den sjuka strukturen gör oss själva sjuka i vårt sätt att tänka och agera. Eftersom det handlar om makten över kapitalet så blir ett fåtal vinnare medan flertalet blir förlorare. Allting i våra nuvarande samhällsstrukturer handlar, som vi vet, om pengar. Vad som produceras är fullständigt ointressant. Strukturen har lyckats få oss till att konsumera ”skit och dynga”. Ett fåtal av oss tjänar stora pengar på all denna förnedrande konsumtion.

KAPITALETS ÄGARE KRÄVER TILLVÄXT

Tillväxtsamhällen drar till sig företag och därmed arbete. Människor tvingas, mer eller mindre, att söka sig till tillväxtregioner, så är det. Men lever människorna ”bättre” liv i tillväxtregioner? Tveksamt. Visserligen kan dom materiella villkoren vara drägligare i dom stora tillväxtregionerna, men priset för denna tillvaro är oftast mycket hårt. Långa slitsamma arbetsdagar är den verklighet som väntar arbetarna i dessa samhällen. Och när dom inte förmår att prestera det som företagen kräver då förpassas människorna till en osäker framtid.

Tillväxt i våra dagars samhällen har alltså ett intimt samband med vilka som har makten över kapitalet. När maktens män efterfrågar högre och högre tillväxt då gör dom detta i första hand för att få sitt eget kapital förräntat.

Vårt sjuka samhälle har fått oss att konsumera i en allt högre takt. Vi är så manipulerade att vi tror att lyckan kan nås bara vi konsumerar mer och mer. Tillväxten ökar ju naturligtvis, men är det detta som våra samhällen behöver?

VAD HÄNDER OM TILLVÄXTEN FALLER?

En annan frågeställning: vad händer om vi börjar att konsumera mindre än vad vi gör idag? Ja vad händer om rökarna får för sig att dom inte längre vill fortsätta att dra i sig den livsfarliga smörjan längre? Vad händer när vi människor inser att vi måste dra ner på allt nedbrytande livsmedel som vi proppar i oss?

Om vi skulle sluta med att röka så skulle vi naturligtvis må mycket bättre. Det vore rena hälsokuren för oss. Vad blir det för marknadsekonomiska effekter av ett sådant konsumtionsstopp? Jo företagen som tillverkar cigaretter skulle naturligtvis bli tvungna att upphöra med sin verksamhet. Den enorma mängd människor som är sysselsatta i denna typ av bransch skulle bli arbetslösa. Allt detta skulle leda till stora ekonomiska problem för människorna i denna bransch. Å andra sidan så skulle människorna som slutade att konsumera dessa produkter må mycket bättre. Våra samhällens sjukvårdskostnader skulle minskas på ett dramatiskt sätt i och med att vi alla blev friskare.

Hur reagerar marknaden på allt det här? Vi har ju lärt oss att i våra orättvisa samhällen så är det ju dom stora kapitalägarna som har det sista ordet, eller hur? Jo marknaden skulle snabbt överge tobaksbranschen och plocka ut allt sitt kapital därifrån. Tillväxten i den här branschen skulle falla ihop som ett korthus. Alltså skulle detta vara negativt för maktens män. Den stora mängden människor som inte kan tjäna sitt uppehälle, har man inget intresse för längre. Dom kan ju inte skapa några vinster längre. Det var ju enbart för det ändamålet som man köpte deras arbetskraft. Nej den arbetande människan är ju som vilken vara som helst i marknadens ögon, har vi ju lärt oss.

Sjukvården skulle även få avskeda personal därför att vi människor skulle bli friskare. Ja vi kan se att väldigt många människor skulle förlora sina arbeten på grund av att vi tog det sunda beslutet att sluta konsumera tobaksvaror. En enorm mängd människor i våra samhällen har blivit arbetslösa på grund av att tobaksindustrin har kollapsat.

När vi lite snabbt begrundar den uppkomna situationen så ser det ju ut som om betydande delar av samhällsmaskineriet upphör att fungera. Det ser ut som om det skulle upphöra att fungera därför att människorna slutade att röka och därav blev friskare.

Här är det någonting som inte stämmer. Vad är det som inte stämmer? Jo tobaksmarknaden förlorar kapital på att vi har slutat att konsumera cigaretter. Samhället förlorar inkomster eftersom skatten uteblir.

Samma sak händer när vi upphör att konsumera alla, mer eller mindre, onyttiga livsmedelsprodukter. Marknaden reagerar på samma sätt här. Man tar sitt kapital ifrån dessa livsmedelssektorer och lämnar sina lönearbetare i sticket.

Även här uppstår paradoxen att vi människor kommer att må mycket bättre och därav vara friskare när vi avstår från alla, mer eller mindre, onyttiga livsmedel. Samtidigt skapar det arbetslöshet och elände för människorna i dessa branscher.

Så här kan vi fortsätta att gå igenom bransch efter bransch och vi skall finna att konsumtionen kan minskas avsevärt utan att vi skall behöva må sämre. Vi kommer istället att må bättre. Eller är det ett tecken på samhälleligt förfall när tillväxten faller? Eller måste vi producera mer och mer och sedan konsumera i ett allt högre tempo, för att på så vis öka tillväxten? Vilken väg skall vi välja?

Om det vore så enkelt att vi fick möjligheten att välja, men så fungerar det inte i våra strukturer. Nej vi sitter fast i det berömda ekorrhjulet och det gör vi av den enkla orsaken att det är ägarna av kapitalet som har makten över marknaden och därav indirekt över hela samhället. Måttot för marknaden är att vi skall konsumera i en allt högre takt, sak samma vad vi konsumerar huvudsaken är att våra intjänade pengar så snabbt som möjligt kommer in på marknaden igen och där plockas upp av kapitalägarna.

Man kan alltså säga att våra västerländska samhällen lider av överproduktion och för att denna överproduktion skall tillfredsställas så måste naturligtvis människorna överkonsumera.

DAGENS TILLVÄXT INGÅR I MARKNADSSPELET

Hur skall vi då få ordning på den här ekvationen? Jag påstår att vi kan minska konsumtionen inom i stort sett alla områden och detta kommer att leda till positiva effekter för oss. Marknaden däremot hävdar att konsumtionen måste hållas uppe på höga nivåer för att ”välståndet” skall räddas. Marknaden har naturligtvis rätt i att en hög konsumtion håller tillbaka arbetslösheten, men vad dom egentligen menar det är att en hög konsumtion ger höga vinster till kapitalägarna.

Marknadsekonomerna håller medvetet tyst, eller så är dom omedvetna, om den avgörande frågeställningen. Nämligen att marknadsspelet är ett maktspel där dom stora marknadsaktörerna sätter spelreglerna. Detta tänkande har nämligen lärt oss att ”välstånd” och tillväxt bygger på att vi producerar och konsumerar i ett allt högre tempo. Eller hur? Som sagt: sak samma vad som produceras, huvudsaken är ju att vi konsumerar skiten. När vi fungerar så, vilket vi ju gör, så gnuggar marknaden händerna. Men skulle vi bryta detta mönster så skulle marknaden bli orolig och hävda att vi inom kort kommer att stå vid stupet som leder oss rakt ner i avgrunden.

Vi måste göras medvetna om att marknaden är uppdelad i framför allt två intressegrupper, om man får kalla det så. Dels ett fåtal stora marknadsaktörer, som sätter spelreglerna, dels den stora majoriteten av samhällenas människor som skapar dom enorma mervärden som kapitalet lägger beslag på.

Skulle vi alltså bryta mönstret, det vill säga producera mindre och konsumera mindre så leder detta till att dom stora marknadsaktörerna ges mindre kapital att dela på. Eftersom nu kapitalägarna sätter spelreglerna på marknaden så innebär detta naturligtvis att dom vanliga människorna hamnar i nöd, så som det alltid har fungerat. Föreställ er hur desperata dom stora aktörerna skulle bli om vi, som nyss beskrivits, drastiskt drog ner på konsumtionen. Jag måste åter igen ställa frågan: hur skulle det gå då?

Innan vi går in i svaromål igen så vill jag att vi tänker oss följande scenario. Angående vapentillverkningen som jag nämnde ovan: tänk er om alla världens stater fick för sig att dra ner på sina militärutgifter till noll (vilket i och för sig är en omöjlighet på grund av våra patriarkala strukturer). Vad skulle hända? Jo all världens vapentillverkning skulle kollapsa. Samma sak här som i andra människoförnedrande branscher. Kapitalet skulle fly denna marknad och lämna sina arbetare att klara sig bäst själva. En massarbetslöshet skulle uppstå i spåren av denna kapitalflykt och få enorma konsekvenser för miljontals människor. Men även här skulle det paradoxala inträffa att jordens samhällen blev en tryggare plats att leva på.

När man beskriver dom scenarier som troligtvis uppstår när branscher tvingas dra ner på produktionen så får man, som sagt, känslan av att detta skulle vara förödande för oss. Tillväxten faller ju och detta har kapitalägarna och deras administratörer, dagens politiker, lärt oss är lika med ett allvarligt hot mot ”välståndet”.

DET ÄR JU SÅ HÄR VI LEVER

Vi tar oss an problematiken från en annan synvinkel. Utgå ifrån att vi levde i samhällen där vi producerar allt möjligt onödigt. Alla i samhället jobbar och sliter så mycket det någonsin går för att producera all den här dyngan. Ja man mer eller mindre bor på sin arbetsplats. Man arbetar, sover och äter. Detta är livet i ett nötskal. Sedan så konsumerar vi dessa värdelösa och nedbrytande produkter i en allt högre takt. Våra liv inriktas på att producera och konsumera i ett allt intensivare tempo. Ja själva livets mening verkar vara att producera och konsumera. Alla arbetar och gör sitt yttersta tills dom bokstavligen stupar och sedan så konsumerar dom all smörja som har producerats.

Det ser ut som ett drömscenario för dom stora kapitalägarna. Deras investerade kapital förräntar sig många gånger om och dom blir naturligtvis ännu mer rika än vad dom var tidigare.

I ett sådant här samhälle frodas givetvis kapitalet. Dom stora marknadsaktörerna ser sitt kapital växa och dom är nöjda och belåtna att det arbetande folket uppför sig på precis det sätt som marknaden önskar. Alla producerar och alla konsumerar, så det står härliga till. Tillväxttakten ligger på topp. Man kan tycka att allt verkar frid och fröjd, med detta scenario. Vi fungerar som robotar med ett för ögonen – producera och konsumera. När vi sedan efter några intensiva år i detta ekorrhjul inte förmår oss att hålla uppe tempot då blir vi ointressanta för marknaden. Vi blir alltså då värdelösa och kan slängas på soptippen. Andra unga ”fräscha” individer kan ta vid och upprätthålla takten på tillväxthjulet.

Tänk efter en stund. Det är ju så här livet ser ut för oss idag. I dom samhällen där tillväxttakten är som högst där bokstavligen lever arbetarna i ”sina” företag under dygnets alla timmar. Dom fungerar som vår tids slavar. Vill vi ha det så? Vill vi inte trappa ned och ta det lugnare och känna att vi lever? Men det går inte säger marknadens företagsekonomer. Tillväxten måste öka för att vår ”standard” inte skall försämras. Alltså in i ekorrhjulet igen, bestämmer marknaden.

När vi uttrycker åsikter om att vilja arbeta mindre och lugnare så ogillas detta av marknaden. Eftersom det är samhällsekonomiskt bättre att alla kan arbeta, om än mindre, istället för att som nu en del formligen arbetar ihjäl sig medans andra går arbetslösa, så kan man tycka att denna uppfattning borde gälla. Men våra samhällen fungerar inte så. Kapitalet och dom arbetande människorna står i motsättning till varann, vilket vi har redogjort för i tidigare artiklar. Det är maktförhållanden som gäller, ingenting annat. Och det är samma maktförhållanden idag som igår. Ingenting grundläggande har förändrats. Denna strukturella orättvisa fungerar på samma sätt som den nästan alltid har gjort. Och denna strukturella orättvisa sätter sina spår i vårt tänkande.

Vi har blivit mentalt fastlåsta i det marknadsförhållande som råder. Förstår vi att det i grunden handlar om ägandet av kapitalet? Antingen äger ett fåtal kapitalet eller så äger alla i samhället kapitalet. Vad är logiskt?

Skulle samhället äga kapitalet så skulle därmed alla få bidra med sitt arbete. Det är ju en dålig ekonomisk lösning att låta människor gå arbetslösa, eller hur? För att lösa detta kommer det säkerligen att krävas en sänkt arbetstid och ett lugnare arbetstempo. För vilka skall vi arbeta? Jo vi arbetar för våra samhällens utveckling och inte för att berika enskilda kapitalägare och vi producerar varor och tjänster som våra samhällen och därmed vi själva har nytta av. Detta måste vara drivkraften med att producera. Ingen skall äga vårt arbete utan vi skall själva ha äganderätten till vårt arbete.

Själva grundfrågan är alltså: vem skall äga kapitalet? Tillväxten kommer att se olika ut beroende på vem som har makten över kapitalet.              

14.Patriarkatet

STRUKTURELL ORÄTTVISA

Du är fångad i en bur utan möjlighet att ta dig ut i friheten. Det samhälle som du lever i har fjättrat dig till kropp och själ. Samhället har tilldelat dig en plats som du måste hålla dig till. Redan från det att du var ett litet barn lärde du dig vad som gäller i samhället. Att vara mindre värd på grund av ditt kön det är en självklarhet, det bara är så. Det är liksom ingen idé att ifrågasätta detta faktum. Hela samhället är ju nämligen uppbyggt, in i minsta detalj, utifrån den fasta övertygelsen att du är en andra klassens medborgare. På grund av denna samhälleliga sanning så har du lärt dig att tiga, att inte säga emot, när männen talar. Du har lärt dig att gå undan och dra dig tillbaka. Men eftersom du är fångad i en bur så kommer du ändå inte undan. Männen gör vad dom vill med dig. Får dom chansen att våldta dig så gör dom det. Känner dom för att döda dig så gör dom det också. Och du vet mycket väl om att det är så här ditt liv kommer att se ut.

Så här illa ställt är det i våra samhällen, runt om i världen. Vi ser vilka fruktansvärda orättvisor som utspelas. Man kan nog säga att dessa orättvisor pekar på att någonting inte är som det ska med våra samhällen. Kan vi enas om att denna slutsats är riktig?

Eftersom, i stora drag, samma orättvisor upprepas hela tiden i våra samhällen så kan vi dra slutsatsen att våra samhällen lider av, mer eller mindre, allvarliga fel och brister. Där borde vi alla vara överens. Är vi det?

Men efter den här faktiska sanningen så finns ingen förklaring till varför det har blivit, som det har blivit. Eller varför det är, som det är. Och skulle det någon gång göras ett försök att komma fram till grundorsaken, till det eller det problemet, så misslyckas man allt som oftast. Varför? Det är just om detta – varför – som den här artikeln skall handla om.

Konflikter i våra samhällen som leder till att en mängd människor far illa beror ju naturligtvis på någonting. Det fungerar ju inte så att det är turen eller oturen som styr våra liv. Nej det är samhället vi lever i som avgör hur vi kommer att leva våra liv. Samhället det är ju vi själva, alltså är det vi själva tillsammans med alla andra som formar samhället. Om det nu fungerar så här enkelt då skulle man ju kunna tro att våra samhällen skulle förskonas från allvarliga konflikter som leder till att miljoner och åter miljoner människor hamnar i misär och som dessutom behandlas som andra klassens människor. Våra samhällen är tydligen inte så enkelt uppbyggda att du och jag tillsammans med övriga samhällsinvånare kan utveckla vårt samhälle till att fungera på ett humant och logiskt sätt. Eftersom nu våra samhällen inte fungerar på ett humant och logiskt sätt så finns det tydligen allvarliga fel och brister i våra samhällsstrukturer. Är vi fortfarande överens?

VI VÄRDERAS OLIKA

Det du och jag anser skulle vara en självklarhet kan ju andra ha en helt annan åsikt om. En sådan självklar åsikt som att alla människor som föds skall ha rätten till ett värdigt liv, fungerar inte ens. Varför fungerar inte en sådan självklar logisk åsikt? Nej den fungerar inte beroende på att våra samhällsstrukturer ser ut som dom gör. Och hur ser då våra samhällsstrukturer ut? Jo våra strukturer, som dom ser ut, bygger på att det är skillnad på människa och människa. Mycket märkligt va? Ja men så är det i alla fall. Vi människor har alltså olika värden i de samhällen som vi lever i. Och vad är det för slags värden som gör att vi värderas olika?

Den grundläggande skillnaden mellan oss människor det är könsskillnaden. Denna könsskillnad är inte bara en kroppslig skillnad den för dessutom med sig att vi värderas olika, just beroende på vilket kön vi tillhör. I många samhällen är det avgörande om vi skall få leva vidare eller dödas utifrån denna könsskillnad. I ännu fler samhällen avgörs det om vi skall ha rätten till utbildning; rätten till att visa sig offentligt; rätten till att bestämma över sin egen kropp; rätten till att bli värderad lika som det andra könet. Ja ni vet ju vilket kön som är undervärderat det andra könet. Ja vi kan nog säga att i dom flesta samhällen runt om på jorden så är kvinnan, mer eller mindre, förtryckt av den strukturella ordningen. Denna strukturella orättvisa är ju fullständigt ologisk. Eller har ni en annan åsikt? Ändå så finns den inbyggd i våra samhällsstrukturer. Vilket visar att denna strukturella orättvisa har existerat under en oerhört lång tidsperiod av människans historia. Denna orättvisa har existerat så länge så vi människor har, kan man säga, blivit blinda för att den finns. Vi, både kvinna och man, har vant oss vid att strukturen som vi lever i ser ut som den gör och därför har vi svårt att uppfatta den som orättvis.

Därav betraktar vi, kvinna och man, det som helt naturligt att kvinnan döljer sitt ansikte när vi lever i just dessa samhällen. Vi uppfattar det som lika naturligt att flickor könsstympas då vi lever i andra speciella  samhällen. Denna tortyr uppfattar inte människorna i dessa samhällen som ologisk. Det är lika självklart i dom flesta samhällen att kvinnors arbetsinsatser värderas lägre än männens. Det bara är så och vi reagerar knappt för denna orättvisa.

Så ser våra samhällen ut då vi jämför mannens och kvinnans villkor. Denna förtryckande struktur benämner vi den patriarkala strukturen, som vi ju alla lever i runt om i världen. Den här strukturella orättvisan är den grundläggande orättvisan som finns i alla våra samhällen. Man kan säga att den är universell.

Våra samhällen har alltså byggts upp utifrån en maktstruktur och inte utifrån en logisk jämlik struktur. Då följer en naturlig fråga: varför har det blivit så? Ja det kan man naturligtvis, med rätta, fråga sig.  Jag tänker inte nu gå in på varför den patriarkala strukturen utvecklades och blev den dominerande strukturen praktiskt taget över allt i våra samhällen. I tidigare artiklar har jag försökt besvara den här frågan. Vi konstaterar helt enkelt nu att så är fallet och att det måste ha skett för mycket länge sedan.

DEN GRUNDLÄGGANDE ORÄTTVISAN

Just detta faktum, att våra samhällen är uppbyggda utifrån en maktstruktur, innebär ju självklart att våra samhällsstrukturer är behäftade med allvarliga fel och brister. Hälften av våra samhällens invånare har ju hamnat i ett sådant läge att dom i praktiken klassas som andra klassens medborgare. Detta synnerligen allvarliga fel i samhällsbygget får naturligtvis förödande konsekvenser för kvinnan i våra samhällen. Vilket ju också bevisas då vi studerar våra samhällen. Som sagt, i många samhällen bestämmer inte kvinnan ens över sitt eget liv. Vi kan benämna denna orättvisa/ojämlikhet för den grundläggande orättvisan i våra samhällen. Ett sådant allvarligt fel i byggandet av samhällsstrukturen måste ju leda till ytterligare fel och brister. Våra strukturer har alltså byggts upp, sedan mycket lång tid tillbaks, utifrån övertygelsen om att kvinnan skulle vara underlägsen mannen. Det är väl, på sätt och vis, inte underligt att det ser ut som det gör i världen med tanke på att våra strukturer är behäftade med sådana grundläggande orättvisor. Man kan också säga så här: det är omöjligt för våra samhällen att fungera på ett humant och logiskt sätt med en sådan grundläggande orättvisa. Därav borde vi kunna dra slutsatsen att om den grundläggande orättvisan upphörde så skulle detta leda till att våra samhällen blev humana och logiska. Eller hur? Men, som sagt, vi är inte medvetna om att just det samhälle som vi lever i är behäftat med allvarliga fel och brister. Däremot så har vi lättare för att kunna se allvarliga fel och brister i samhällen som inte är vårt ”eget”. På precis samma sätt som vi har lätt för att se allvarliga fel och brister i forna tiders samhällen. Eftersom den grundläggande orättvisan är bevisad i våra samhällsstrukturer så leder denna orättvisa/ojämlikhet, som sagt, till ytterligare allvarliga fel och brister. Våra patriarkala strukturer leder alltså oundvikligen till allvarliga defekter i allt som har med samhälleliga strukturella frågor. Vilka är då dessa synnerligen allvarliga fel och brister som i grunden kan härledas från mannens dominerande ställning över kvinnan?

Jo våra patriarkala strukturer har skapat sådana allvarliga defekter i samhällsbygget som: att ett fåtal människor äger kapitalet i samhället som alla människor är beroende av för att kunna leva vidare. Detta kapitalägande på ett fåtal för bland annat med sig att kapitalflödet i våra samhällen, i första hand, arbetar för att tillfredsställa sina ägares intressen och inte samhällets intressen.

Vidare så har maktens män konstruerat gränser mellan samhällen, statsgränser. Dessa maktgränser har skapat och skapar ständiga konflikter mellan människorna i de, genom konstlade gränser, avgränsade samhällena.

För att inte tala om det religiösa spektaklet som har fördummat mänskligheten i tusentals år.

Naturligtvis så kan vi fortsätta att ta fram exempel på allvarliga strukturella defekter. Men vi nöjer oss med dessa tre synnerligen allvarliga fel i samhällsbygget. Och jag påstår att dessa strukturella fel är en direkt följd av det grundläggande felet i strukturen, alltså att strukturen är patriarkal.

PATRIARKATET

Förstår vi vad som menas med den patriarkala strukturen? Förstår vi hur patriarkatet utvecklades för länge sedan? Förstår vi därav hur gårdagens patriarkala struktur sätter sin prägel på dagens samhällen? Kan vi förstå att dagens samhällen omöjligen kan fungera på ett rättvist och logiskt sätt när vi betraktar allt i ett historiskt sammanhang? Om vi förstår dessa frågor då inser vi att dagens samhällen fungerar på ett orättvist/ojämlikt sätt.

Samhällsstrukturen förr utvecklades av män, maktens män, vilket ju naturligtvis för med sig att hälften av samhällenas invånare kommer att bli behandlade som andra klassens medborgare. Kvinnan utestängs från samhällsbygget. Hon förvägras att vara med att forma det samhälle som hon ju skall leva i. Hon har hamnat i detta läge på grund av att hon helt enkelt är förtryckt. Det säger sig självt att samhällen omöjligen kan byggas och utvecklas på ett rättvist sätt när hälften av samhällenas invånare behandlas som andra klassens medborgare. Man kan säga att alla beslut som tas och har tagits utgår ifrån felaktiga beslutsunderlag och därigenom blir själva besluten felaktiga. Beslutsunderlag som inte tar hänsyn till vad hälften av samhällenas invånare har för åsikter är ju på förhand dömda att misslyckas, vilket historien bevisar för oss. Förstår vi konsekvenserna av detta faktum? Förstår vi att en sådan samhällsutveckling leder fram till inhumana strukturer?

Detta är ju själva grundorsaken till att våra samhällen inte kan fungera på ett humant och logiskt sätt. Eftersom våra samhällen inte kunde fungera på ett rättvist sätt igår så kan heller inte våra samhällen fungera på ett rättvist sätt idag. Våra samhällsstrukturer är ju i grunden dom samma idag som igår. Men förstår vi detta samband? Jag tvivlar starkt på att vi förstår detta samband.

Förstår vi att klimatproblemen på vår jord har ett direkt samband med att våra samhällen är patriarkala?

Förstår vi att krisartade lågkonjunkturer, runt om i världen, är ett resultat av det orättvisa kapitalägandet som likaså har sitt ursprung i den patriarkala strukturen?

Förstår vi att den gigantiska orättvisan mellan människorna i våra samhällen har sin naturliga förklaring i och med att vi lever i samhällen som är uppbyggda utifrån grundläggande felaktigheter?

Förstår vi att krig och våld i våra samhällen inte går att lösa på grund av att våra samhällsstrukturer ser ut som dom gör?

Nej jag tror inte att vi förstår grundorsaken till allt elände som utspelas. Och vad som är helt säkert det är att våra samhällsledare inte alls förstår sig på vad som är grundorsaken till dom allvarliga problem som våra samhällen brottas med. Eller kan det vara så att våra samhällsledare är medvetna om grundorsaken till våra allvarliga samhällsproblem men att dom inte har några möjligheter att förändra själva den strukturella ordningen? Därför väljer dom att inte lyfta fram den grundläggande orsaken för att dom inser att det är omöjligt att strukturen skall kunna förändras.

Nej jag är övertygad om att våra samhällsledare är omedvetna om grundorsaken till den fruktansvärda orättvisan i våra samhällen.

Är vi medvetna om grundorsaken till den enorma orättvisan i våra samhällen?

GRUNDORSAKEN MÅSTE MEDVETANDEGÖRAS

För att kunna lösa ett problem/konflikt/kris så måste allra först grunden till problemet medvetandegöras. När ett allvarligt problem eller när en allvarlig kris uppstår i samhället hur söker då samhällets företrädare att lösa krisen?

Jo gäller det exempelvis en global ekonomisk kris så tror sig samhällets företrädare att krisen kan lösas genom att man skjuter till kapital till dom sektorer som är drabbade. Och var hämtas kapitalet? Kapitalet hämtas från skattebetalarna, det vill säga människorna i samhället. Skattepengarna används alltså till att mildra krisen i dom sektorer som är utsatta. Skattepengarna skall hjälpa kapitalägarna att fortsätta med sina verksamheter. På detta vis tror sig samhällets företrädare att man löser allvarliga problem. I det här fallet en allvarlig ekonomisk kris. Ja jag skulle vilja säga att dom är övertygade om att problemet inte går att lösa på ett annorlundare sätt.

Men ekonomiska kriser återkommer ju med jämna mellanrum. Har samhällets företrädare alltså inte förstått vad som är grundorsaken till problemet? Helt rätt, dom har inte förstått vad som är grundorsaken till problemet. Problemet har uppstått på grund av den patriarkala strukturen och denna i grunden orättvisa struktur är grogrund för att det privata ägandet av kapitalet är det förhärskande systemet i våra samhällen. Just detta strukturella förhållande är grundorsaken till att våra samhällen drabbas av allvarliga ekonomiska kriser, med jämna mellanrum. Men eftersom våra maktmänniskor inte förstår den grundläggande orsaken så kan heller inte problemet lösas.

Varför uppstår en ekonomisk kris? Jo den uppstår därför att det inte finns tillräcklig efterfrågan på dom produkter och tjänster som produceras. Man kan också säga att det uppstår en överproduktion på varor och tjänster. Företag tvingas därigenom att banta eller upphöra med sin verksamhet. Arbetare avskedas och krisen förvärras. Allt fler företag dras med i krisen. En kedjereaktion genom stora delar av marknaden blir följden. Lågkonjunkturen är ett faktum. Arbetslösheten skjuter i höjden och samhället befinner sig i kris. Kapitalet flödar inte genom samhället som tidigare. Vart tar då kapitalet vägen? Jo istället för att kapitalet investeras i marknaden så kan man säga att kapitalflödet avstannar. Eftersom kapitalet i marknaden ägs av ett fåtal människor så väljer dessa människor att låta sitt kapital ”vila”. Man låser bokstavligt talat in sitt kapital i olika former av sparande

Det huvudsakliga problemet för människorna i samhället under en allvarlig ekonomisk kris blir därför att kapitalet, som skall flöda genom samhället och skapa arbeten, låses in av dom stora kapitalägarna. Kapitalägarna ser ingen värdeökning av sitt kapital och dom ser likaså en stor risk i att förlora kapital genom eventuella investeringar i marknaden, därför avstår dom från att investera sitt kapital.

Vara sig det är högkonjunktur eller lågkonjunktur så är det maktens män i marknaden som beslutar hur kapitalet skall flöda genom samhället. Maktens män har, så att säga, våra liv i sina händer. Det är detta kapitalägande som är den huvudsakliga orsaken till att samhället har hamnat i en allvarlig ekonomisk kris.

Men att det nu verkligen förhåller sig så det angår liksom inte våra samhällsföreträdare. Denna strukturella ordning, att kapitalägandet i samhället kontrolleras av ett fåtal människor, ifrågasätts aldrig. Denna strukturella ordning kommer heller inte att förändras så länge den inte ifrågasätts och är vi dessutom omedvetna om grundorsaken så kommer den definitivt inte att förändras. Kriser kommer därför att följas av nya kriser i en aldrig sinande ström. Vilket också det historiska förloppet bevisar.

Kapitalägandet på ett fåtal människor som därigenom bestämmer villkoren för, i stort sett, hela samhället är den huvudsakliga orsaken till att ekonomiska kriser uppstår. Ägandets främsta intresse består av att skapa så stora vinster som möjligt åt kapitalägarna. Att skapa utveckling och välstånd åt människorna i samhället ligger inte i ägandets främsta intresse. Det är först när denna strukturella ordning ifrågasätts som våra samhällen på allvar kan utvecklas på ett positivt sätt.

Förstår vi att allt detta har sin grund i vår patriarkala samhällsstruktur?

Förstår vi likaså att det är ägandet – kapitalägandet – som är huvudskälet till att maktens män, för länge sedan, skapade gränser mellan våra samhällen? Dessa gränser tillkom inte som ett naturligt sätt att avgränsa vissa samhällen från andra samhällen. Vari ligger det förnuftiga att dra gränslinjer mellan samhällen? Är människan i ena samhället av naturen så annorlunda människan i det andra samhället att det krävs gränser för att hålla dom åtskilda? Nej denna onaturliga gränsdragning mellan samhällen har sitt ursprung i att maktens män, genom våld, såg till att skaffa sig makten över samhällen och dess invånare. Istället för statsgränser så vore den rätta benämningen maktgränser.

Förstår vi den historiska bakgrunden när det gäller bildandet av stater? Förstår vi att denna ologiska gränsdragning mellan samhällen skapar orättvisa och elände för oss människor? Även här har problemet uppstått till följd av den orättvisa patriarkala strukturen. Nej våra samhällsföreträdare förstår definitivt inte den här saken, lika lite som dom förstår problematiken kring kapitalägandet.

Jag nämnde också tidigare exemplet på det religiösa spektaklet som ett allvarligt fel i byggandet av våra samhällen.

Förstår vi att religioner har utformats direkt utifrån den patriarkala övertygelsen om att mannen skulle vara överlägsen kvinnan? Förstår vi att denna, så att säga, ideologiska överbyggnad i våra strukturer tillkom för att rättfärdiga den ojämlika strukturen? Nej inte ens det här förstår ”våra” samhällsföreträdare.

Men krig och våld borde väl ”våra” samhällsföreträdare förstå orsaken till? Nej inte heller här kan dom se grundorsaken till dessa våldsamma konflikter. Är det någon som har hört samhällsföreträdare uttrycka åsikter om att det kan vara den patriarkala strukturen som är grundorsaken till våldet och krigen? Nej jag förstår det. Kan det finnas ytterligare någon förklaring till varför samhällsledningen inte verkar förstå grundproblemen? Ja naturligtvis är det så att samhällsledningen är en del av den patriarkala strukturen. Dom är ju satta att administrera våra strukturer. Dom ger ju sig själva sina höga löner tack vare att strukturen ser ut som den gör. Skulle dom börja att ifrågasätta strukturen som dom är satta att administrera då blir deras positioner i samhällsledningen ohållbar. Nej att spela med och vara springpojkar åt kapitalets ägare det är den uppgift som ”våra” samhällsledare sysslar med.

Ja allting i våra samhällsstrukturer har ju naturligtvis sitt ursprung och eftersom vi lever i patriarkala strukturer så kan vi därför fastslå att hela den strukturella uppbyggnaden har tillkommit utifrån allvarliga fel och brister. Detta konstaterande för med sig att allting i strukturen måste ifrågasättas och då menar jag verkligen allting.

Förstår vi att det finns en orsak till varför våra samhällen ser ut som dom gör? Förstår vi att det finns en orsak till varför det råder sådan enorm orättvisa mellan människors livsförutsättningar?

När denna orsak medvetandegörs skapas möjligheter för jämlika och rättvisa strukturer.

Hur ser då framtiden ut för våra samhällen? Jo så länge som omedvetenheten om den grundläggande orättvisans ursprung får råda så kommer allting, för majoriteten av människorna i våra samhällen, att försämras. Våra samhällen kan omöjligen lösa dom problem som uppstår eftersom man är omedveten om den grundläggande orsaken.

Ekonomiska kriser kommer att förvärras i framtiden. Våldet i våra samhällen kommer att tillta i omfattning. Miljöförstöringen som leder till klimatproblem kommer att trappas upp. Livskvalitén för människorna kommer efter hand att bli allt sämre.

Det är alltså en mycket dyster bild som här målas upp inför framtiden. Jag upprepar: det är först när vi görs medvetna om att det är patriarkatet som är den grundläggande orsaken till den strukturella orättvisan som vi har möjligheten att lösa samhällsproblemen.

 15.Marknaden

HUR FUNGERAR MARKNADEN?

”Det är marknaden som bestämmer”, säger vi. Javisst är det så. Marknaden sätter priset på allting som har med pengar att göra. Så är det och så har det väl alltid varit. I alla fall så länge pengar har funnits. Och finns inga pengar så kan man byta varor och tjänster, med varann.

Jag tänkte att vi skulle försöka ge oss på uppgiften att försöka förstå hur marknaden fungerar. Kanske många av oss förstår hur den fungerar, då är det bara att gratulera. Men för mig och många andra så är marknadsspelet behäftat med åtskilliga frågeställningar. Okey, jag ämnar försöka ge mig på att besvara dom frågor som kommer upp angående marknaden.

Är marknaden logisk eller ologisk? Gör den mer nytta än onytta? Är marknaden till gagn för oss människor eller inte? Ja det finns massor av frågor som rör marknaden och jag är nyfiken på om vi kan försöka finna svaren på de frågor som vi ställer oss.

Behövs marknaden? Som det är nu i våra samhällen så är vi ju totalt beroende av marknaden. Den styr ju faktiskt våra liv, mer eller mindre.

Marknaden sätter, som sagt, priset på allting. Allt från livsnödvändiga varor till rena lyxartiklar. Därmed så är det helt avgörande vilken ekonomi som vi själva förfogar över. Denna vår ekonomi bestämmer livsvillkoren för var och en av oss. Är vi kapitalsvaga så har vi inte ens råd att äta oss mätta. Är vi däremot kapitalstarka så kan vi unna oss lyxartiklar som den kapitalsvage inte ens kan drömma om.

Verkar det förnuftigt att människor lever under så orättvisa förhållanden? Är det logiskt att en liten klick människor kan vältra sig i lyx och överflöd medan den stora massan av människor knappt har råd med livets nödtorft? Vare sig vi vill eller inte så har marknaden kopplat greppet på oss, det gäller både rik som fattig.

Men vad är då marknaden för något? Kanske vi skall börja där.

Jo marknaden är ju egentligen vi själva. Det är vi människor som är marknaden. När vi öppnar våra plånböcker och gör affärer då är vi med i spelet som vi har döpt till marknaden. Vare sig vi handlar köttfärs; byxor; bilar eller köper aktier och företag så är vi med i spelet. Vi köper av andra som säljer. För att en affär skall uppstå så måste alltså köpare och säljare komma överens om priset.

Vi har själva ett pris på våra huvuden i det här spelet, som vilken vara som helst. Arbetar vi så har arbetsköparen värderat vår arbetsinsats och ger oss i utbyte en lön. Vi människor har därför olika prislappar på oss. En del tjänar nästan ingenting alls och en del tjänar ihop så att dom kan livnära sig på lönen. Medan ett fåtal tjänar svindlande summor och betraktas följaktligen som ytterst värdefulla i marknadsspelet. Därför kan vi säga att vi människor själva är varor i marknadsspelet. Och ju mer kapital som vi gör affärer med ju större inflytande får vi på marknaden. Det betyder att kapitalstarka människor har större inflytande på marknaden än kapitalsvaga människor. En fattig utslagen människa har därför inget värde alls i marknadens ögon. Så är det. Medan däremot en stor kapitalägare behandlas som en kung. Så blir vi alltså värderade i marknadsspelet. Människor värderas således inte lika utan vi värderas utifrån vår kapitalstyrka. Det är alltså skillnad på människa och människa. Du kan vara en stor idiot med kapital och du kommer att värderas högre än en givmild och ödmjuk människa utan kapital. Så ser marknadsspelet ut. I marknadsspelet är det nämligen pengarna som räknas, hur man är som människa är det ingen som bryr sig om. Verkar detta logiskt?

Vår marknadsstruktur är ju uppbyggd på det viset att när man investerar sitt kapital i marknaden så gör man det för att kapitalet skall förränta sig. Kapitalägaren investerar sitt eget kapital för att kapitalet skall öka i värde. Detta är den främsta orsaken till att kapitalet investeras. Så här fungerar marknaden, i stora drag. Eller är det någonting  jag har glömt?

Pengar var, på sitt sätt, en genialisk uppfinning för att sätta priset på en vara. Det förenklade bytet av varor. Man kan alltså säga att marknaden är allt det som har med pengar att göra. Varor, tjänster och människor, ja allt som kan köpas för pengar det är marknaden. Är det logiskt att det fungerar på det viset? Är det logiskt att en bil kostar trehundratusen kronor; en tidning tio kronor; ett par skor tusen kronor och så vidare? Ja det måste betraktas som logiskt när man ser priset genom marknadens ögon. Marknaden sätter priset. Vi alla världen över lever i marknaden, vi är marknaden.

ÄR MARKNADEN RÄTTVIS?

Men är då marknaden rättvis? Nej den är inte det, vilket vi ju ser. Den som är kapitalstark har, som vi nyss nämnde, större inflytande på marknaden än den som är kapitalsvag. Och detta skapar orättvisa. Den lilla klick som är kapitalstark får på så sätt möjligheten att utnyttja sin styrkeposition gentemot dom kapitalsvagare på marknaden. Den kapitalstarke kan därför skapa sig ett liv i lyx och överflöd på bekostnad av den kapitalsvage. Med andra ord, dom flesta får nöja sig med smulorna om dom ens får några smulor. Så ser den faktiska sanningen ut då vi studerar våra samhällen runt om i världen.

Här har alltså någonting gått snett. Eller skall det kanske vara på det viset? Majoriteten av oss får kanske finna sig i att en liten klick lever i överflöd och ställer villkoren i marknadsspelet. Verkar det förnuftigt? Det kanske inte går att göra någonting åt att det är på det viset?

Marknaden har ju med sin struktur skapat både vinnare och förlorare. Det är ju så vi förknippar oss med marknaden. En del tjänar mer pengar andra tjänar mindre och andra tjänar ingenting alls. Men alla är vi ju människor. Varför värderar marknaden oss så olika?

Marknaden värderar ett fåtal till astronomiska inkomster medan dom flesta värderas till minimala inkomster. Varför fungerar det så? Jo det fungerar så därför att dom kapitalstarkaste människorna helt enkelt förfogar över marknaden. Dom bestämmer reglerna, tack vare sitt stora kapital, hur detta kapital skall strömma genom marknaden. Och därmed hur kapitalet skall strömma genom samhället, där vi alla finns. Därför är marknaden inte rättvis. Vi kan ju säga att marknaden inte fungerar förnuftigt. Marknaden skapar vinnare och förlorare, den skapar orättvisa. Därför är den ologisk.

Inga pengar och du är dömd till fattigdom och misär. Mycket pengar och du kan leva ditt liv i överflöd. Så fungerar marknaden och så har den fungerat under oerhört lång tid. När vi alla därför föds och lever våra liv så har vårt tänkande formats så att vi agerar utifrån detta tänkande, att vi måste tjäna pengar för att kunna leva någorlunda drägligt. Vi alla är därför, kan vi säga, marknadstänkande människor. Vi tänker exakt så som marknaden fungerar. Man kan ju också uttrycka sig så att det är en förutsättning att marknaden fungerar som den gör, tack vare vårt tänkande. Marknaden har alltså format oss till marknadstänkande människor. Men som sagt detta tänkande är ohållbart i längden eftersom det är orättvist. Således skapar en ologisk struktur ett ologiskt tänkande. Ganska självklart, eller hur?

MARKNADSSTRUKTUREN FORMAR OSS

Hur skall då marknaden fungera? Hur skall man få marknaden att fungera rättvist? Kan marknaden överhuvud taget vara rättvis? Eller är det fullständigt omöjligt att ens tänka sig att marknaden skall agera på ett rättvist sätt? Ja vilka frågor. Men vi måste ställa dom. Dom är ju berättigade. Vi måste ju söka finna svaren på den fruktansvärda orättvisa som marknaden skapar. Eller tycker ni inte det?

Marknaden ingår som allting annat i den struktur som vi lever i. Vårt tänkande har formats av strukturen. Det betyder att vårt tänkande är själva strukturen. I förlängningen så betyder ju denna slutsats att vi människor, på sätt och vis, inte kan tänka fritt. Vårt tänkande begränsas av själva strukturen som vi lever i. Vi tänker utifrån dom spelregler som strukturen har satt upp. Vi tänker och agerar så som marknaden förväntar sig att vi skall tänka och agera. Marknaden skapar vinnare och förlorare, det betraktar vi följaktligen som naturligt och normalt. Vi förväntar oss att en chef skall tjäna mycket mer än en helt vanlig arbetare; vi förväntar oss att dom stora företagsägarna skall spekulera med sitt kapital; vi accepterar att det finns människor som äger kapital för miljarder. Vi tänker så därför att marknaden har lärt oss att tänka så. Vi har lärt oss från generation till generation att maktens män skall ha det bättre än den vanliga enkla människan.

Det räcker inte att födas som människa och ha rätten till ett humant och harmoniskt liv. Nej vårt marknadstänkande kräver att vi ”gör någonting” med våra liv. Vi måste bli någonting. Och som måttstock på vad vi gör så tjänar vi pengar. Ju mer vi tjänar och ju mer kapital vi äger ju högre social status får vi och därmed möjligheten till ett ”bättre” liv än vad en vanlig människa får. Detta marknadstänkande etableras redan i mycket unga år. Det utvecklas till att bli det normgivande tänkandet. Vi accepterar det helt och fullt och funderar inte så mycket över varför städaren tjänar en bråkdel av vad börsmäklaren tjänar. Eller varför kapitalägaren kan leva sitt liv i lyx och överflöd medan den arbetslöse knappt har mat för dagen. Det bara är så i våra orättvisa strukturer.

Marknaden värderar mäklaren högre än städaren och detta ser man på inkomsten. Vi värderas alltså olika. Människan värderas således inte utifrån vilka egenskaper hon har utan hon värderas utifrån vilken status som marknaden tilldelar henne. Han kan vara maktgalen, tyrannisk och fullständigt inhuman. Det har ingen som helst betydelse i marknadens ögon utan det som räknas det är hans kapitalstyrka.

Det förstår ju vem som helst att om man fördjupar sig lite i marknadens tänkande så inser man att marknaden är både inhuman och djupt orättvis. Eller förstår vi inte det?

Producera så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt det är vad som gäller för marknaden. Så fungerar marknadstänkandet nämligen. Vi vill tjäna så mycket pengar som det någonsin är möjligt på den vara som vi äger och tänker sälja. Det är just detta tänkande som skapar vinnare och förlorare. Någonting har alltså gått fel. Vad är det då som har gått fel? Jo felet måste sitta i själva ägarförhållandet. Eller har ni en annan åsikt?

Dom stora marknadsaktörerna är ute efter att tjäna så stora inkomster som möjligt på sitt investerade kapital. Det betraktar dom som helt naturligt och ser det som en självklarhet. Vi övriga har inte så mycket att säga om det. Vi betraktar det här marknadsspelet, mer eller mindre, som naturligt och normalt. Både vi själva och dom stora aktörerna har alltså lagt oss till med samma tänkande. I annat fall skulle inte marknaden fungera som den gör idag. Att vi tänker och agerar som vi gör är en förutsättning för att marknaden skall fungera som den gör, alltså att den gynnar fåtalet på bekostnad av flertalet. Är vi medvetna om detta?

Dom stora anger tonen, upprepar vi hela tiden. Det betyder ju bland annat att företagens utgifter hela tiden måste hållas nere så mycket som möjligt. Till utgifter räknas ju arbetarna, med allt vad det innebär. Kan företagsägarna rationalisera bort arbetare så gör man det tveklöst. Kan man effektivisera människornas arbeten så gör man naturligtvis det också.

Här ser vi tydligt hur konfliktkänsligt förhållandet mellan kapitalägare och arbetare blir. Kapitalägarna vill att så få arbetare som möjligt skall producera så mycket som möjligt. Dessutom vill dom att arbetarna arbetar så mycket som möjligt till så låg lön som det bara går.

Arbetarna vill att så många som möjligt kan behålla jobben och tjäna så pass mycket som går för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv.

Denna ekvation går inte ihop, det har vi sett genom historiens förlopp och vi ser det dagligen runt om i världen. Och vi vet att det är kapitalägarna som går segrande ur striden. Kapitalägarna, alltså dom stora marknadsaktörerna har ju hela samhällsapparaten till sitt förfogande för att kuva dom vanliga människorna. Så är det och så har det alltid varit. Det finns alltför grundläggande motsättningar mellan dom stora marknadsaktörerna och den vanliga människan för att ekvationen skall kunna gå ihop. Med andra ord så går det inte att finna en lösning på problemet inom nuvarande marknadsstruktur. Det krävs en helt annan struktur för att komma till rätta med problematiken.

KAN DENNA STRUKTUR FÖRÄNDRAS?

Hur skall vi då söka finna lösningen på problemet? Ja den som kunde svara på det. Hur ser det då ut idag? Kan vi idag leva våra liv utan de ägarförhållanden som gäller? Hur skall vi överleva om vi inte blir avlönade? Hur skall vi överleva om inte kapitalägarna ger oss pengar?

Ja våra liv och därmed vårt tänkande är format så att vi förväntar oss att maktens män ”fixar” våra liv. Så som vi lever och tänker idag, så betyder ju ägandet allt. Vi kan inte tänka oss förbi denna struktur, som har format oss från generation till generation under oerhört lång tid. Men eftersom vi har konstaterat att strukturen i grunden är orättvis så återstår en avgörande fråga. Hur skall vi förändra marknadsstrukturen?

Vi sammanfattar åter igen dom fakta som gäller: vi har konstaterat att det är ologiskt att ett fåtal kapitalägare sätter villkoren för den stora massan av människor. Genom detta förhållande så hamnar majoriteten av samhällenas invånare i en beroendeställning till dessa kapitalägare. Marknadsstrukturen, sådan den ser ut idag, domineras av ett fåtal kapitalstarka människor. Dessa är vinnare i spelet som vi alla deltar i. Spelreglerna gör dessa till vinnare medan alla vi andra görs till, mer eller mindre, förlorare. Är detta logiskt? Kan vi vara överens om att detta inte är logiskt? Därmed är marknaden, som den ser ut idag, ologisk och följaktligen inhuman.

Men varför förändras då inte marknadsstrukturen? Varför fortsätter det att vara så här år efter år, ja århundrade efter århundrade? Samma lilla klick av maktens män sitter och sköter marknadsspelet så som dom alltid har gjort. Varför sker ingen förändring? Jo vi har kommit fram till att det sker ingen förändring så länge tänkandet inte förändras hos marknadsaktörerna. Marknadsaktörerna är, som sagt, vi själva och vi får marknaden att fungera som den gör på grund av att vårt tänkande inte förmår att ”ta sig runt” den struktur som vi ”sitter fast i”. Vi har inte förmågan att tänka oss marknaden i en annan strukturell form än vad den nu befinner sig i.

Kan man överhuvud taget begära att tänkandet skall åstadkomma nya strukturella former, som det aldrig tidigare har gjort? När skall då vårt tänkande komma till insikt om att den nuvarande strukturen är ologisk och därmed inhuman? Det är först när denna insikt blir medveten som strukturen är mogen att genomgå en förändring. När vi således blir medvetna om att det är ologiskt att vissa människor lever som kungar medan andra lever som råttor; att en del människor har jobb upp över öronen medan andra går arbetslösa; att en del jobbar för småpengar medan andra tjänar storkovan; att ett fåtal äger allt det som du och jag måste konsumera för att överleva. När vi inser att allt detta är ologiskt då är tiden inne att förändra strukturen.

16.Vad går livet ut på?

OLIKA SVAR PÅ FRÅGAN

Vad går livet ut på? Denna fråga ställer sig säkert allt fler och svaren varierar kraftigt från person till person. Kvinnan med sitt lilla barn i flyktinglägret ser ingen framtid. I alla fall inte för henne själv. Hon kan bara hoppas att hennes barn får mycket tur och kan ta sig ur den fruktansvärda misär som dom båda befinner sig i. Livet är för henne ett enda stort lidande och hon ställer sig frågande om det är det här som livet går ut på.

Vad går livet ut på för miljardären som lever sitt liv i ofattbar lyx och rikedom? Nja han funderar inte så mycket över denna frågeställning. ”Livet går väl ut på att ha roligt”, kanske han svarar.

Vad går livet ut på för dig och mig då? Jo vi jobbar och sliter och hoppas på storvinsten. ”Ja livet går väl ut på att tjäna så mycket pengar så att man kan unna sig en del av livets goda”, kanske vi svarar.

Det gemensamma för oss alla det är att kapitalet och dess marknad sätter upp dom riktlinjer som vi har att följa. Vi får därigenom olika värde vilket gör att vi får olika syn på vad livet egentligen går ut på. Egentligen borde livet gå ut på att man njuter av tillvaron och tar dagen som den kommer. Men så enkelt är det inte. Det fungerar inte på det viset som det gjorde för den tidiga människan, vilken levde ett bekymmerslöst liv i den tropiska värmen tillsammans med andra i social samklang. För den tidiga människan gick livet ut på att livnära sig på det som naturen hade att erbjuda. Man parade sig och såg till att släktet förökade sig. Man njöt av dagen och tog den som den kom. Att reflektera över den stora frågan: vad livet går ut på, behövdes inte.

Det är nog först när patriarkatet, den ologiska strukturen etablerar sig som vi på allvar ställer dom stora frågorna. Därav kan vi ju dra slutsatsen att det normala och riktiga vore ju naturligtvis om vi alla förhöll oss till frågeställningen på samma sätt som dom tidiga människorna. Men den orättvisa tillvaron för ju med sig att vi får helt olika synsätt på frågeställningen. ”Ja livet går ut på att vi skall jobba och tjäna så pass mycket pengar så att vi skall kunna unna oss en utlandsresa varje år”, kanske vi säger.

Den unge mannen ser som ett stort mål med livet att kunna skaffa sig en lyxig bil. En reseledare berättade på en resa att männen i landet hade som högsta önskan, i livet, att bli ägare till en Mercedes. Dom kunde jobba, i stort sett, dygnet runt för att kunna få råd att köpa sig en Mercedes. Ja bilen kunde till och med värderas högre än fru och barn.

Som ni ser så är vi där igen. Strukturen som vi lever i får oss att tänka och fungera helt i linje med det strukturella mönstret. Således skulle strukturen kollapsa om vi började att tänka och fungera som dom tidiga människorna. Nej vi sitter, så att säga, fast i det tänkande som strukturen har ”fostrat” oss i. Det betyder att när vi själva försöker ge oss på att ge ett svar på frågeställningen, då svarar vi utifrån hur strukturen har lärt oss att tänka. Således ställer den patriarkala marknadsstrukturen upp riktlinjerna för vårt tänkande och önsketänkande i frågan: vad går livet ut på.

VI SVARAR SÅ SOM STRUKTUREN HAR LÄRT OSS ATT TÄNKA

Under en nyhetssändning i TV svarade den medelålders gifte irakiske mannen på frågan vad han skulle göra om han vann en större summa pengar. Jo då skulle han flytta till Europa och skaffa sig en ung hustru. Det var den mannens stora önskan med livet. Man skulle kunna sammanfatta hans önskan med orden: allting går att köpa för pengar.

Att tjäna mycket pengar är väl den stora drivfjädern för i stort sett alla, ung som gammal. Det är liksom denna drivfjäder som håller oss igång. Att bara leva och njuta av tillvaron är ingenting som lockar. Å andra sidan så går det inte att förverkliga denna enkla vision i vårt samhälle. Strukturen är ju, som vi har lärt oss, inte uppbyggd på det viset. Strukturen tillåter oss inte att vi bara skall leva och njuta av livet. Nej ett sådant tänkande kunde ju rasera hela patriarkatet. Därför blir denna enkla och logiska dröm om livet helt overklig i vårt nuvarande samhälle. Därav följer att vi alltså inte kan svara objektivt på frågan: vad går livet ut på. Vårt tänkande ”fångas” in av strukturen vilket gör att vi inte förmår oss att tänka logiskt. Jag upprepar: det ologiska samhället formar oss ologiska i vårt tänkande och vi tänker och agerar utifrån dom riktlinjer som samhället ställer upp för oss.

Att bli någonting med hög status det är för ungdomen en stark drivfjäder när förväntningarna på framtiden stakas ut. Att bara vara människa och finnas till är det väl knappast någon som reflekterar över. Att fungera som ett litet barn och vara nöjd och lycklig, om tryggheten finns på plats, lockar ingen. Nej så enkelt och naturligt kan inte vi människor få fungera i våra nuvarande samhällen. Våra samhällen är inte uppbyggda så. Ett sådant tänkande går ju stick i stäv med dagens marknadstänkande. Nej vi är helt styrda av marknadstänkandet. Allt det enkla och logiska slås sönder av marknadens ständiga jakt på kapital. Vårt tänkande ”smittas” och blir som besatt av detta ekonomiska tänkande. För oss går alltså livet ut på att tjäna mycket pengar, så mycket som det någonsin går.

Vad lär vi oss av detta? Jo att strukturen formar oss att tänka och agera efter detta givna mönster. Och detta givna mönster skapar vinnare och förlorare.

Detta tänkande som vi ju kallar för marknadstänkandet, vilket är en del av det patriarkala tänkandet, innebär således att tänkandet och agerandet mellan människor följer på förhand givna spelregler. Bland annat så medför det att vi män inte kan sätta oss in i hur kvinnor tänker och agerar. Vi män kan inte som kvinnor känna det förtryck som drabbar henne enbart på grund av det kön som hon har. Kvinnor betraktar män och samhället från en helt annan utgångspunkt än vad männen betraktar samhället. Kvinnor ser männen och samhället som en slags gemensam konstellation. Samhällsstrukturen är en manlig struktur i kvinnors ögon. Vilket dom ju, som vi ständigt kommer fram till, har helt rätt i. Man kan därför säga att kvinnor betraktar sig själva som en slags främlingar i den struktur som de lever i. Hon ser sig inte som delaktig i strukturen. Just detta ser vi klart och tydligt i dom samhällen där patriarkatet bokstavligen har förpassat kvinnan till en underdånig medborgare. Hon bibringas därför tanken av att vara mindervärdig i strukturen. Vilket naturligtvis också förstärker kvinnors, särskilt unga kvinnors, utanförskap gentemot strukturen. Unga kvinnor mår ju följaktligen också allt sämre kan vi konstatera. Dom känner naturligtvis att strukturen är till nackdel för dom själva. Denna känsla kommer redan i unga år.

Vi män känner inte av den press som kvinnan utsätts för. Alltså kan vi inte tänka oss in i hur kvinnor tänker och agerar. Följaktligen kan vi säga att mannen betraktar strukturen som normal och att det rådande tänkandet i strukturen är det naturliga och riktiga.

Nu är det ju också så att strukturen en gång utmejslades efter männens önskemål, i synnerhet efter de mäktiga männens önskemål. Vad vore då naturligare än att männen känner sig mer hemma i samhället än vad kvinnor gör. Allting faller ju på plats, om vi tänker efter. Eller hur? I ett patriarkalt samhälle tänker männen utifrån dom patriarkala spelregler som gäller. Kvinnor uppfattar dessa spelregler som dom är, nämligen männens spelregler. Som sagt, kvinnor och män tänker och agerar olika beroende på att dom har olika positioner i samhället. Just dessa skilda förutsättningar måste vi bli medvetna om när vi ställer frågeställningen: vad går livet ut på.

Tänkandet mellan människor skiljer sig naturligtvis också på andra sätt. Maktens män har sitt tänkande medan den vanliga människan tänker på sitt sätt. Men den stora och avgörande skillnaden går mellan könen.

GÅR LIVET UT PÅ ATT TJÄNA PENGAR?

Som vi tidigare har sagt så förutsätter strukturen att man blir någonting. Livet går alltså ut på att man blir någonting.

När maktens män talar och kommer med förslag och åsikter om vad som bör göras, så lyssnar alla. Det är egentligen av mindre betydelse vad som sägs. Det som är av betydelse, för strukturen, det är att det är maktens män som talar.

Marknaden sätter dom spelregler som gäller därför så är det av mindre vikt om maktens män säger än det ena, än det andra. Huvudsaken är att marknadens riktlinjer inte rubbas. Marknadstänkandet går ju ut på att tjäna pengar. Det är enbart denna drivfjäder som gäller för marknadstänkandet. Allt går därför ut på att tjäna pengar. Att livet skulle gå ut på att bara leva det framstår som helt onaturligt.

Allvarligt talat! Politiker och maktens män är inte medvetna om den ologiska strukturen. Dom fortsätter sitt talande och görande som om strukturen skulle vara logisk. Alla lyssnar likaså och tror på logiken i maktmänniskornas åtgärder.

Som jag skrivit tidigare: vi blir som förblindade och ser svårligen förbi den struktur som vi befinner oss i. Men på något sätt så kanske vi känner att allt inte står rätt till. Och dom som känner detta bäst är kvinnorna, eftersom dom är mest utsatta i strukturen. Dom känner när maktens män drar ner på vård, skola, omsorg och försämrar villkoren för den vanliga människan.

Tillbaka till frågeställningen. Är det fel om man önskar sig att livet går ut på att man vill ha det lugnt och skönt? Naturligtvis så inser väl dom flesta att man skall arbeta ett antal timmar så att man kan försörja sig, men utöver detta så bör det väl vara rimligt att livet skall kunna levas på ett lugnt och fridfullt sätt. Eller är det en utopi att ha sådana önskemål? Kan vi här i den så kallade västvärlden ha sådana önskemål? Kan människorna i den så kallade tredje världen ha sådana önskemål? Eller är det orealistiskt att man önskar att livet skall kunna levas på ett lugnt och fridfullt sätt? Är inte tanken med livet att var och en skall kunna bestämma hur man vill styra och ställa med sitt eget liv?

Men fungerar livet på det här viset? Kan du och jag bestämma hur vi skall leva våra liv? Kan kvinnan i slummen bestämma hur hon vill leva sitt liv? Nej vi kan ju inte bestämma över våra egna liv.

Kvinnan i slummen önskar sig rent vatten och att hennes barn får möjligheten att utbilda sig. Detta är hennes stora önskan med livet. Många här i den så kallade rika världen önskar att dom kan få ett arbete, så att dom får möjligheten till att leva ett drägligare liv. Miljoner människor i den så kallade tredje världen önskar att dom kunde få bättre betalt för det tolv-timmars arbete dom är tvingade till att utföra. Vad går livet ut på för dessa människor? Kanske att flytta från slummen till ett drägligare boende. Kanske att kunna få äta sig mätta och se sina barn gå i skolan. För dessa människor går knappast livet ut på att kunna leva ett liv i lugn och ro. Livet går istället ut på att överleva till morgondagen.

Vad går livet ut på för våra samhällens stora kapitalägare? Ja vi har ju ställt frågan tidigare och den tål att upprepas. Ja kanske att skaffa sig ett flertal luxuösa boenden runt om i världen. Att äga allt och lite till, det är nog vad livet går ut på för dessa kapitalägare.

Nej men kanske dom flesta av oss skulle känna sig nöjda med tillvaron om livet fick levas på ett lugnt och fridfullt sätt, där det naturligtvis ingår att man lever ett drägligt liv. Kanske är det så som vi i vårt samhälle i allmänhet föreställer oss att livet i bästa fall skall kunna levas.

Men, åter igen, lever vi sådana liv? Att människorna i tredje världen inte lever sådana liv det står ju helt klart. Har man ”lyckan att få” ett jobb så säger reglerna att man måste arbeta kanske tolv timmar eller mer. Och ändå så räcker inte pengarna till att försörja sig och kanske dessutom sin familj. I detta samhälle existerar kanske inte frågeställningen: vad går livet ut på? Här gäller det att med näbbar och klor göra allt för att få ihop pengar så att man själv plus sin familj kan leva vidare till nästa dag.

Hos oss ser det än så länge bättre ut men problemen att kunna bidra till sin familjs försörjning blir allt mer komplicerad för fler och fler. Även här går livet mer och mer ut på att få in pengar så att alla utgifter kan balanseras mot inkomsten. Arbeta mer och mer verkar vara lösningen för allt fler. Sak samma om det är så kallade svarta eller vita jobb, bara det kommer in pengar. Ja då prioriteras ju hellre svarta pengar, dom ”tvättas” ju vita på ett enkelt sätt.

Nej relativt sett så är det nog ett fåtal som verkligen kan leva sina liv på ett lugnt och fridfullt sätt. Och dom som har dom bästa förutsättningarna är ju självfallet dom som har välfyllda plånböcker. Så är det ju, vilket inte är någon nyhet för oss.

Vi kan alltså konstatera att den enkla frågeställningen inte är så självklar att besvara och vi kan dessutom konstatera att det normala och naturliga svaret på frågan i dom flesta fall blir en omöjlighet för dom flesta att leva upp till.

Lever du på en sophög i slummen så finns liksom ingen anledning att fundera över frågeställningen.

Har du ett arbete med en normal lön i vårt samhälle så funderar du knappast heller över frågeställningen. Du springer runt som ett jagat djur för att få dina pusselbitar på plats, dag efter dag. När du sedan kommer hem på kvällen så är du helt slut och du kanske gör konstaterandet att du ändå inte hann med allt som du hade föresatt dig att hinna med.

Den där frågeställningen: vad livet går ut på, den skall man kanske enbart ställa till välbärgade människor, eller vad tror ni?

VAD ÄR DET SOM HAR GÅTT FEL?

Låt oss säga att du kan ställa samma frågeställning till våra närmaste släktingar, schimpanserna. Vi fantiserar att dom förstår frågeställningen. Hur kan man tänka sig att dom skulle besvara frågan?

Dom skulle, med all säkerhet, prioritera ett lugnt och stillsamt liv fyllt med ett överflöd av socialt umgänge. Dom är ju flockdjur precis som vi själva och flockdjur mår som bäst när dom umgås med sina närmaste.

Varför fungerar inte våra liv som våra närmaste släktingar? Vad är orsaken till att våra liv är så långt ifrån våra närmaste släktingars syn på livet? Eller tycker vi att våra liv skall skilja sig så väsentligt från schimpansens sätt att leva? Verkar inte schimpansens liv mer fridfullt och harmoniskt om man jämför med hur en majoritet av oss människor lever?

Det är ju klart att någonting har gått helt fel när vi ser hur en mängd människor lever sina liv. Antingen så hittar vi orsaken till felet hos människorna eller så hittar vi felet i den samhälleliga struktur som vi lever i. Var tror ni att vi kan söka orsaken? Ja naturligtvis så skall vi söka orsaken i den samhälleliga strukturen. Är vi överens här? Nej vi är ju inte det. En mängd psykologer; familjerådgivare; så kallade människokännare; politiker och andra ”förstå sig påare” kommer dagligen ut med sina ”recept” på hur vi människor skall leva för att vi skall må bättre. Dessa så kallade experter skulle aldrig komma på tanken att orsaken till eländet finns att söka i det strukturella förhållandet i våra samhällen. Nej budskapet är istället att vi människor måste göra si och så för att livet skall bli så bra som möjligt. Och vi lyssnar på dom.

För att underlätta att så många som möjligt skall ha en möjlighet att kunna leva ett drägligt liv, på alla sätt och vis, hur skall då den samhälleliga strukturen vara beskaffad? Skall den se ut som den gör idag? Nej det skall den ju bevisligen inte göra. Hur skall den då vara beskaffad? Ja strukturen måste befrias från allt det som försvårar för oss att kunna leva drägliga liv. Och vad är det i grunden som försvårar för oss att kunna leva drägliga liv? Det måste ju vara svaret på denna fråga som är det grundläggande för hur vi skall förändra våra samhällen. Eller hur?

Varför ställer ingen denna fråga? Eller finns det dom som ställer frågan? Tveksamt.

Jag hävdar som jag alltid gör att vi är omedvetna om grundorsaken till vår orättvisa struktur. Denna omedvetenhet för ju med sig att vi inte kan ställa frågan och därför så har vi inte heller förmågan att åstadkomma dom nödvändiga förändringarna av våra strukturer.

Om vi ser saker och ting från ett rent förnuftigt synsätt då bör vi komma fram till att om man skall ha den bästa möjligheten till att så många som möjligt i samhället skall kunna leva drägliga liv så måste också alla i samhället arbeta för samhällets bästa. Vi alla lever ju våra liv i samhället, är det då inte bäst för oss själva och samhället om vi alla försöker att forma vårt samhälle så att alla trivs med livet? Rent förnuftigt så svarar vi ja, på denna fråga. Eller hur? Men vi förstår inte vad som är fel med våra strukturer eftersom våra samhällen ser ut som dom gör. Våra samhällen är ju inte utformade utifrån ett förnuftigt utgångsläge vilket gör att vi lever i orättvisa strukturer och vi förstår, som sagt, inte orsaken till denna orättvisa.

Kan det vara så att eftersom vi inte förstår grundorsaken till våra orättvisa samhällen så kan vi heller inte förnuftsmässigt greppa frågan: vad går livet ut på? I våra strukturellt orättvisa samhällen så har vi lärt oss att det är jakten på pengar som är en nödvändighet för att ha möjligheten till ett drägligare liv. För fattig och för rik gäller denna prioritering. Just detta strukturella tänkande för med sig att vi inte har möjligheten att greppa frågan utifrån ett logiskt tänkande. Vi har ju tidigare slagit fast att det är strukturen som formar vårt tänkande och denna sanning gäller naturligtvis även denna fråga.

MAKTENS MÄN BESTÄMMER VAD LIVET GÅR UT PÅ!

Precis som i allting annat som har med strukturer att göra så har vi även här stor nytta av att studera vår historia. Vad gick livet ut på för människorna i våra samhällen för ett antal generationer sedan? Till att börja med så kan vi ställa frågan: vad gick livet ut på för maktens män för ett antal generationer sedan? Jo för att kunna fortsätta leva sitt liv i lyx och överflöd så var det, precis som idag, nödvändigt att maktförhållandet inte skulle kunna rubbas i samhället. Det var ju nämligen lagstadgat att det var skillnad på människa och människa. Och framför allt var det statusskillnad på kvinna och man. För maktens män var det en självklarhet att den vanliga enkla människan trälade och slavade för sina överordnade. Det var liksom ingenting att orda om. Människorna längst ned på samhällsstegen kunde behandlas hur som helst och så länge som dom kunde slava åt makten så var dom värdefulla. Man kan väl därför säga att livet gick ut på att kunna leva ett liv i lyx och överflöd. Att överhuvud taget bekymra sig över hur majoriteten av människorna i samhället hade det ägnade man inte en tanke åt. Denna faktiska sanning gäller ju ännu idag. Har ni tänkt på det? Dom stora kapitalägarna lever sina liv i lyx och överflöd även idag. Dom struntar väl fullständigt i hur dom vanliga enkla människorna i samhället har det, eller hur? Huvudsaken är ju att kapitalet är i deras händer så att dessa maktens män kan fortsätta att bestämma hur kapitalflödet skall strömma i samhället. I princip så har därför ingenting förändrats från förr.

Fortfarande så är det maktens män som avgör vad livet går ut på och dom bestämmer detta, i princip, både för dig och mig. Förstår ni vad jag menar? Alltså så länge som vi lever i strukturell orättvisa så har vi ingen möjlighet att kunna förverkliga frågeställningen: vad går livet ut på.

När man ställer frågeställningen: vad går livet ut på, då ligger det ju nära till hands att fundera över begreppet lycka. Vad menas med lycka egentligen? Kan man känna lycka? Vad är det för något? Kanske kan man definiera lyckan som ett tillstånd när man mår som allra bäst. Vilket i så fall innebär att ju oftare man mår som allra bäst, ju mer lycklig är man. Motsatsen innebär ju då att ju oftare man mår dåligt, ju olyckligare är man.

Varför mår man då bra respektive dåligt? Så är det ju. Men skall man då må dåligt? Är det helt naturligt att man skall pendla mellan att må dåligt till att må bra? Och är det naturligt att en mängd människor i huvudsak mår dåligt?

Låt oss återvända till våra närmaste, schimpanserna. Tänk ändå om våra närmaste släktingar kunde tala. Om vi ställde dessa frågor till dom vilka svar skulle vi kunna tänkas få? Tänk om vi kunde fråga en grupp schimpanser mitt ute i djungeln. Vilka svar kan vi tänkas få? Dom förväntade svaren är ju naturligtvis att schimpanserna mår alldeles utmärkt. Alla andra svar vore helt ologiska.

Varför vore det ologiskt om vi fick andra svar? Jo men tänk efter. Schimpanserna lever sina liv mitt i sin naturliga miljö. Den miljö som dom alltid har levt i. Dom har levt så här i tusen och åter tusentals år. Dom lever så här och att leva på ett annat sätt strider mot naturen. Denna grupp av schimpanser lever i fullständig harmoni med naturen. Detta syns också på deras sätt att vara. Dom mår alltså bra. Denna slutsats kan vi dra och någon annan slusats vore helt otänkbar. Vi kan därmed påstå att dessa scimpanser är lyckliga. Håller ni med om att detta verkar vara en vettig ståndpunkt?

Tillbaka till människan. Följande berättelse hörde jag från en journalist. Han var mycket intresserad av att studera hur urbefolkningen i ett speciellt område i Afrika levde. Just denna grupp av människor hade så gott som ingen kontakt med människor utanför deras eget reservat. Dom levde alltså opåverkade av andra samhällen. Och så hade dom tydligen alltid gjort. Enligt journalisten så levde denna urbefolkning på stenåldersvis.

Myndigheterna i landet ville nu på senare tid få denna urbefolkning att kunna bosätta sig i enkla hus med diverse bekvämligheter. Man ville erbjuda dom detta för man ansåg att deras liv skulle bli lite enklare att leva.

Det visade sig att urbefolkningen vantrivdes i sina nya bostäder, med diverse bekvämligheter. Och det tog inte lång tid förrän hela stammen helt enkelt gav sig iväg från den till synes bekvämare tillvaron. Man återvände till sina primitiva boplatser så som man alltid hade levt i.

Vad drar vi för slutsatser av detta beteénde? Jo liknelsen med schimpanserna är slående. Urbefolkningen lever på sätt och vis så som schimpanserna lever. Man lever sina liv utan kontakt med andra samhällen och man lever så som man alltid har levt. Man lever på stenåldersvis.

Journalisten drog följande mycket viktiga slutsats när han betraktade dessa människor. Dom levde lyckliga med sina, till synes, enkla liv. Journalisten ställde följande fråga till en kvinna i gruppen: vad gör dig lycklig? Kvinnan funderade länge över frågans innebörd. Hon fick den ytterligare förklarad. Då svarade hon att hon blev lycklig av att äta kött. Journalisten ställde motfrågan: vad gör dig olycklig? Efter att ha utvecklat den här frågeställningen så svarade kvinnan: att inte få äta kött.

Han drog slutsatsen: denna grupp av människor, som lever på stenåldersvis, är i fullständig harmoni med naturen. Därför så lever dom ett mycket lyckligare liv än vi, så kallade moderna människor. Just denna slutsats var den viktigaste han drog efter mötet med dessa stenåldersmänniskor.

Är detta svaret på frågan: vad menas med lycka egentligen och vad går livet ut på? När vi lever i harmoni med naturen, då är vi lyckliga. Svårare än så är det tydligen inte att besvara frågan. Men lever vi då i harmoni med naturen? Eftersom vi själva är en del av naturen så kan man ställa frågan så här: lever vi i harmoni med varann?

Vad går urinnevånarnas liv ut på? Vad går våra liv ut på? Går det utifrån dessa frågor att finna någon logik i deras respektive vårat liv?

Till frågan: lever vi i harmoni med varann? Svaret kan levereras omgående. Nej vi lever inte i harmoni med varann. Vilket ju bevisas när vi analyserar våra samhällen.

17.Barn och ungdomar

FRÅN VINNARE TILL FÖRLORARE

Vi har talat om familjen och familjekonstellationen tidigare och när vi nu skall tala om barns och ungdomars situation i våra samhällen så kommer vi att fortsätta utveckla tankarna om vår tids familjer och dess konstellation.

Om vi jämför forntidens familjekonstellation med dagens vad ser vi då för fördelar respektive nackdelar?

Som jag ser det så måste den största fördelen med forntidens familjekonstellation tillfalla barnen. Att vara barn hos urtidsmänniskorna måste ha varit rena paradiset. Jag tänker då på den sociala och känslomässiga aspekten. Då var barnen omgivna av ett flertal vuxna, som tog hand om dem på bästa tänkbara sätt. Ensamhet var ett okänt begrepp. Barnmisshandel både vad det gäller den fysiska och den psykiska delen var ju helt otänkbart. Det fanns alltid någon till hands. Här är kontrasten slående i jämförelse med situationen för dagens barn.

Uppväxten för barnen i dagens minifamilj balanserar på en mycket skör tråd. Deras utsatthet är så mycket större idag. Nu för tiden är det ju inte ovanligt med endast en vuxen i barnens närhet. Ett sådant scenario skulle vara helt uteslutet under dom tidiga människornas vardag. Dagens minifamilj riskerar ju att få stora negativa konsekvenser för våra barn och ungdomar. Vilket vi ju får bekräftat dagligen. När det dessutom dras in på personal i barnomsorg och skola så blir ju följden för många barn förödande. Det säger ju sig självt att både den sociala och känslomässiga utvecklingen för våra barn blir lidande av det här.

Just barnens situation i jämförelse från forntiden visar på en destruktiv utveckling av familjekonstellationen. Denna destruktiva utveckling är den viktigaste lärdomen som vi drar vid studiet av familjen från förr gentemot idag. Vi lär oss dessutom mycket av att jämföra dagens ”moderna” familjer med familjekonstellationer hos våra dagars urbefolkningar.

Jag skulle vilja säga att den största fördelen med urbefolkningars familjekonstellationer är just den större gruppen av människor. Och att det blir barnen som får den stora fördelen av detta. Barnen blir vinnare i denna familjekonstellation. Omvänt så gäller ju då följande resonemang. I dagens minifamilj så är barnen som stora förlorarna.

Att kunna ge barn och ungdomar den allra bästa starten i livet det måste vara familjens och därmed samhällets viktigaste uppgift. Det är ju klart bevisat att dagens familjer, i stora drag, inte klarar denna sak. Och därmed så faller samhällets viktigaste uppgift. Eller är inte det här våra samhällens viktigaste uppgift? Vad är viktigare i så fall än att se till så att våra barn och ungdomar får den bästa starten i livet?

Istället för att gå in och kritisera den enskilde föräldern så måste vi i stället fundera över om den samhälleliga familjestrukturen är den rätta. Och jag påstår att ut barnens synvinkel så är dagens familjekonstellation destruktiv. Den är alltså osund.

Jag vill påstå att våra barn står som värdemätare för vad som är rätt respektive fel i samhällsstrukturen. Det som barnen mår bra av det är till fördel för samhället och det som barnen mår dåligt av det är till nackdel för samhället. Ganska logiskt, eller hur? Men tyvärr, våra samhällen har inte tagit till sig denna gyllene regel.

Du har blivit vuxen nu och du ser tillbaka med ångest på din uppväxt.

Vi vet att barn och ungdomar far illa överallt i våra samhällen. Detta är ingen nyhet för oss. Vi vet också att detta elände snarare ökar i omfattning än minskar. Hela den här problematiken går alltså åt fel håll. Jag ställer därför den vanliga frågan, som jag alltid gör. Vad beror detta på? Tycker ni att det är någon idé att jag lägger ut texten angående den här problematiken? Det har ju skrivits och det skrivs ju mängder av artiklar om barns och ungdomars utsatthet i våra samhällen. Vad skulle i så fall jag kunna tillföra i den här debatten? Vi blir ju ständigt upplysta om misshandel av våra barn och vi blir hela tiden påminda om hur våra barn utnyttjas sexuellt. Barn behandlas som slit och släng i stora delar av vår värld. Är det alltså någon mening att jag ägnar tid att skriva om detta elände. Att upprepa saker och ting blir man kanske trött av att höra. Därför så skall jag inte skriva en ny artikel om hur djävligt en mängd barn och ungdomar har det i våra samhällen, utan jag skall skriva om frågeställningen: vad beror det på att vi, i många fall, behandlar barn och ungdomar som lägre stående varelser?

VI FÖRSTÅR INTE ORSAKEN

Enligt våra samhällens lagar och förordningar så är det straffbart att våldföra sig på minderåriga, precis som det är straffbart att våldföra sig mot vuxna. Våra samhällen är alltså inriktade mot att söka finna gärningsmän som förgriper sig mot minderåriga.

Naturligtvis så måste ett samhälle agera mot människor som förgriper sig mot andra. Ja nu är det inte alla samhällen som agerar så. Men om vi håller oss till vårt samhälle så förhåller det sig  på det viset att om man bevisas vara skyldig till att ha förgripit sig mot någon annan så skall man straffas. Vilket naturligtvis är helt rätt. Men det är inte detta som jag vill ifrågasätta. Vad är det då som skall ifrågasättas? Jo det är att samhället inte ifrågasätter sig självt. Ja ni vet nog vid det här laget hur jag menar, eller hur? Samhället saknar förmågan att ifrågasätta sin egen, hur skall vi säga, duglighet i att fungera som ett rättvist samhälle.

I alla våra patriarkala samhällen, runt om på vår jord, så anser maktens män i sina respektive samhällen att man agerar rätt och förnuftigt i konflikter som uppstår. Även om samhällena kan ha olika strukturella uppbyggnader, som för med sig mer eller mindre rättvisa, så agerar alla samhällen lika när det gäller synen på sitt eget samhälle. Jag vill alltså komma fram till att våra samhällen är oförmögna att kunna se sin egen struktur som orsaken till allt elände som drabbar människorna, i det egna samhället. Samhället är oförmöget att kunna komma fram till att orsaken till våra barn och ungdomars utsatthet beror på den egna samhälleliga strukturen. Samhället lägger enbart skulden på individen som förgriper sig mot minderåriga, man ifrågasätter överhuvud taget aldrig den egna strukturen som en orsak till problemet.

Varför gör man då inte det? Svaret är helt enkelt att vi lever i ett maktsamhälle. Makten kan så att säga inte sätta krokben på sig själv. Hur skulle det se ut? Tänk om maktens män helt plötsligt kom fram till slutsatsen att vi lever våra liv i en orättvis struktur och att det är denna struktur som är orsaken till att våra barn och ungdomar far illa. Nej vår maktstruktur uppfattas inte som en maktstruktur av dom som har makten, utan den uppfattas istället som en normal och därmed naturlig struktur. I maktens ögon kan inte strukturen se annorlundare ut. För skulle den se annorlundare ut så skulle den uppfattas som onormal och därmed onaturlig. Hänger ni med? Enligt makten så är det alltså inget fel på våran struktur utan felen som uppstår i samhället dom beror endast på förövarna. Detta synsätt gäller överallt, i vilket samhälle vi än befinner oss i.

Med en sådan här syn från den samhälleliga makten så kan omöjligen en förändring komma till stånd. Barn och ungdomar kommer fortsättningsvis att behandlas på ett orättvist sätt, inom alla områden, så som dom behandlas idag. Snarare så kommer ytterligare försämringar att drabba dom som är mest utsatta i våra samhällen. Men detta kommer aldrig den samhälleliga makten att kunna förstå orsaken till. Barn och ungdomar kommer därför fortsättningsvis att behandlas som lägre stående varelser och detta kommer att öka i omfattning så länge som vår strukturella ordning inte genomgår en förändring. Ungdomars svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden kommer också att växa i takt med att kapitalet roffar åt sig än mer marknadsandelar. Sak samma med alla former av brottslighet.  När våra orättvisa strukturer inte kan lösa dom ständiga konflikter som våra samhällen brottas med, utan konflikterna istället fördjupas så kommer därför våra barn att dras med i och självklart drabbas ännu hårdare.

Således finns ingen ljusning i sikte under rådande strukturella förhållanden. Eller finns det någon som tror att dom barn som vi misshandlar och dom ungdomar som vi inte ger någon framtidstro skall gå stärkta ur våra samhällens ökande orättvisor?

VÅR STRUKTUR ÄR ORSAKEN

Hur skall familjer kunna ge sina barn en lycklig och harmonisk uppväxt om föräldrarna är arbetslösa och inte klarar att få ekonomin att gå ihop? Hur skall föräldrar som har fastnat i missbruksproblem kunna sköta om sina barn på bästa möjliga sätt? Hur skall föräldrar som jobbar och sliter under stressiga förhållanden orka med att ge sina barn all den trygghet som barn kräver? Hur skall skolan och barnomsorgen kunna hinna med att ge varje barn all den tid som krävs för att barnen skall tillgodogöra sig all undervisning när effektivisering och personalneddragningar sätts i högsätet?

En person i ledande samhällelig befattning uttryckte sig så här: ”föräldrarna bär huvudansvaret till att deras barn sköter sin hälsa, med allt vad det innebär”. Stämmer ett sådant resonemang? Ett sådant resonemang skulle stämma i ett rättvist samhälle, men det stämmer inte i ett orättvist. Alltså stämmer inte detta resonemang i våra nuvarande samhällen. Varför stämmer det inte? Det stämmer inte av den enkla anledningen att barnens föräldrar tänker och agerar så som strukturen ser ut i det samhälle som dom lever i.

Varför tror ni att det finns massor av föräldrar som är alkoholiserade? Varför tror ni att det finns massor av föräldrar som röker och drogar sig? Varför tror ni det finns massor av föräldrar som formligen vräker i sig mängder av onyttig ”dynga” som leder till att dom får svåra sjukdomar? Varför tror ni att det finns massor av föräldrar som inte ens har råd  att äta sig mätta? Varför tror ni att det finns massor av föräldrar som dagligen utsätter sina barn för våld och övergrepp? Varför tror ni att det finns massor av föräldrar som nästan jobbar ihjäl sig?

Hur tror ni barnen skall kunna utvecklas till logiskt tänkande individer när deras förebilder, föräldrarna, inte kan det? När dessutom skola, barnomsorg och hela samhällsapparaten inte klarar av att ge våra barn och ungdomar trygghet och en bra start i livet, hur skall man då överhuvud taget kunna förvänta sig att våra barn kan utvecklas till harmoniska individer?

Det är den struktur som vi lever i som formar oss till dom vi är. Våra barn blir feta, sjuka och oharmoniska på grund av den struktur som dom växer upp i. Våra barn har ingen möjlighet att kunna utvecklas till harmoniska, friska individer i våra samhällen. Därför kan man också påstå att föräldrarna inte bär huvudansvaret till att deras barn blir våldsamma; feta; sjuka; otrygga. Det är strukturen som vi lever i som gör så att dom blir oharmoniska individer. Det är först när vi inser att problemet sitter i strukturen som vi kan hjälpa våra barn till att utvecklas positivt.

Därmed så kan vi konstatera att personen i den ledande befattningen inte förstod sig på problematiken kring den ökande brottsligheten blan våra ungdomar. Men vad skall vi säga? Personer i nyckelpositioner i samhället är inte medvetna om sina samhällens grundproblem och så länge som det fungerar på det viset kan inga genomgripande förändringar åstadkommas.

Skall det vara så svårt att förstå att all samhällelig orättvisa som vi lever i det överför vi till våra barn och denna domino effekt rullar vidare i generation efter generation. Och när dom samhälleliga orättvisorna utmynnar i allvarliga konflikter så fördjupas hela tiden problemen för dom mest utsatta i våra samhällen, alltså blir det våra barn som hela tiden blir dom stora förlorarna.

DET RUTTNA SAMHÄLLET

Till dig som är ung, vilken syn har du på tillvaron? Du vet ju redan att allt mäts i pengar. Att lyckas i livet är lika med att tjäna mycket pengar. Visst är det den bilden som du har vuxit upp med?

Du noterar att världen ser oerhört komplicerad ut. Vissa människor är stormrika medan andra inte har mat för dagen. Det krigas och utövas våld runt om på jorden. Även i vårt relativt sett lugna samhälle så utövas våld och övergrepp jämt och ständigt. Detta känner du till och du är medveten om att kvinnor och barn misshandlas dagligen. Det börjar mer och mer gå upp för dig att samhället du lever i är ett ruttet samhälle. Ett samhälle som talar om för dig att lyckan här i livet består av att tjäna mycket pengar.

När du betraktar samhällena runt om i världen så noterar du att människorna delar upp sig i en mängd religioner. Man delar också upp sig efter etnisk tillhörighet. Människorna är dessutom avskurna från varann genom gränsdragningar. Och inte nog med det. Man bekämpar varann utifrån dessa skillnader. Självklart så noterar du också att ojämlikheten mellan könen är vida utbredd i våra samhällen.

Vad är det för en samhällsstruktur som människorna före mig har skapat?

Allt är en enda röra och orättvisa och ojämlikhet råder mellan oss människor. Detta känner du till.

Jag vill säga till dig att du har helt rätt. Vi lever i en orättvis samhällsstruktur. Vi lever i en patriarkal struktur. Du har helt rätt när du ifrågasätter om livet skall levas så här.

Vad tjänar det till att utbilda sig när det ändå inte finns några jobb att få?

Du noterar att dina föräldrar går arbetslösa och att dom likaså har tappat förtroendet för det här samhället. Du ställer dig frågan: varför skall jag växa upp i ett sånt här samhälle som gör sådana skillnader på människa och människa?

Vilka råd ges då till ungdomar för att ”lyckas” i vår orättvisa värld? Eller vi säger så här: vilka råd ger marknaden till unga, för att bli ”lyckosamma”?

För vi har ju lärt oss att det är maktens män som sätter spelreglerna för oss alla. Eller hur? Till att börja med, vad menas med att lyckas? Jo med det så menar marknaden att du skall skaffa dig en ”rejäl” utbildning, i första hand. Efter det så skall du ”ta för dig” på en tuff arbetsmarknad. Ingen skall kunna stoppa dig i din framfart. Når du sedan ända fram till ett så kallat toppjobb, då har du lyckats. Efter detta så kan du börja fundera över att skaffa barn och bilda familj. Alltså familjekonstellationen mamma, pappa, barn. Nu är lyckobilden fullständig.

Vår orättvisa struktur har format den här lyckobilden av hur ungdomar skall ta sig an sin framtid. Men det är bara det att den här framtidsbilden rämnar. Den skapar vinnare och förlorare. Den skapar stress och otrygghet. Den skapar ångest och sjukdomar. Den skapar hat och våld. Den skapar ojämlikhet. Den är ologisk eftersom strukturen vi lever i är totalt snedvriden.

Vi föds som harmoniska barn med aptit på livet men redan i unga år bryter strukturen ner oss till ångestfyllda nervvrak. Mina vänner det är så samhället formar oss. ”Mitt lilla barn du måste vara duktig och ambitiös så att du blir någonting”. Det räcker inte med att födas fram för att kunna leva ett harmoniskt liv. Nej du måste bli någonting. Först då blir du värd något. Du skall utbilda dig och sedan tjäna mycket pengar. Först då har du blivit någonting och du kan sträcka på dig.

Dessa tankegångar känner våra barn av redan i mycket unga år. Och vi lyckas bryta ner dom. Vinna eller försvinna, det är det som gäller. Men förlorarna slår tillbaka. Våldet breder ut sig och samhället blir sjukare och sjukare.

Har vi då fått svar på frågan vad det beror på att vi behandlar barn och ungdomar så illa? Ja visst har vi fått det. Grundorsaken till problemen ligger i vår patriarkala struktur och det är naturligtvis makten över kapitalet som är boven i dramat. Hade ni väntat er något annat svar? Nej kanske inte. Om ni har läst alla mina andra artiklar så bör det vara enkelt att räkna ut vilket svar jag skall ge. Som sagt, det är den ständiga jakten på kapitalet som har den högsta prioriteringen i våra samhällen allting annat får en underordnad betydelse och dit hör våra barn och ungdomar.

Höj blicken och betrakta den fruktansvärda förnedring  som en mängd av våra barn utsätts för dagligen runt om i våra samhällen, överallt på jorden. Skall vi förvänta oss att våra samhällen kan fungera på ett annorlundare sätt än vad dom nu gör när vi ser hur våra samhällen behandlar sina barn? Nej, nej detta skulle vara ett önsketänkande.

Så som våra samhällen behandlar sina barn så kommer också våra samhällen att se ut framöver. Och det är som sagt den strukturella orättvisan som är grundorsaken till eländet.

18.Vad är en politiker?

POLITIKER STYRS AV STRUKTUREN

I mångas ögon är en politiker en skitstövel, en person som utnyttjar sin ställning för egen vinnings skull. Och denna åsikt blir allt vanligare i vår syn på politiker. Varför har det blivit så? Finns det fog för en sådan kritisk inställning mot ”våra” politiker? Vi återkommer med dessa frågor.

I så kallade demokratier är en politiker en förtroendevald person. Vi röstar fram en förtroendevald att, så att säga, föra vår talan när det gäller politiska beslut i våra samhällen. Innebär detta att en politiker kan föra vår talan inom alla områden av våra samhällen? Nej så är det inte. En politiker kan inte föra vår talan inom den absolut viktigaste sektorn för våra samhällen, den ekonomiska sektorn. Denna sektor sköts i huvudsak av marknaden och där har en politiker mycket begränsat inflytande. Marknaden är ju i stort sett privatägd och där skall ”våra” politiker inte lägga sig i alla dom affärsuppgörelser som fattas. Själva navet i våra samhällen, marknaden, ligger alltså i händerna på ett förhållandevis fåtal personer. Av detta drar vi också slutsatsen att den så kallade demokratin inte gäller för marknaden och därmed ser vi att våra samhällen i grund och botten är odemokratiska. Dom avgörande besluten i marknaden tas av dom människor som sitter på det mesta kapitalet. Därmed kan man också se att ”våra” politiker har ett mycket begränsat inflytande över hur våra samhällen skall skötas.

Förstår ni hur jag menar? Jo kapitalflödet i våra samhällen ligger utanför ”våra” politikers befogenheter. Samhällsstrukturen som vi alla lever i förändras inte av att vi väljer nya politiker vart fjärde år, utan strukturen är den samma idag som den var igår. Och våra samhällens verkliga makthavare, dom stora kapitalägarna, bryr sig inte om vilka politiker som väljs att ”styra” våra samhällen. ”Våra” politiker har ju inga ambitioner att förändra det strukturella förhållandet som råder och detta vet ju naturligtvis kapitalets ägare om.

KAPITALET STYR POLITIKERN – INTE TVÄRTOM

En politiker är en sån som du och jag, varken bättre eller sämre. Hon eller han kan inte mer än du eller jag om samhällsfrågor. Men vad är det då som gör att en politiker får ta emot så mycket spott och spe från oss, vanliga människor? Varför blir politiker så ofta föraktade? Jo svaret på den frågan är kort och gott att en politiker rättar sig efter hur samhällsstrukturen ser ut. En politiker kan inte ta itu med dom grundläggande frågorna som är orsaken till att vi lever i orättvisa samhällen. En politiker är dessutom en offentlig person vilket för med sig att vi riktar allt vårt förakt till dessa politiker när den strukturella orättvisan slår till i olika sammanhang.

Inte riktar vi vårt missnöje mot kapitalägarna för att dom äger precis allting, som alla är beroende av för att kunna leva vidare i samhället. Istället så blir vi förbannade på politiker när dom vill höja bensinskatten eller när dom vill höja skatten på tobaksvaror. Men dessa åtgärder av politiker är marginella när vi studerar det totala ekonomiska flödet i våra samhällen. Dessa åtgärder kan liknas vid en droppe i havet. Ändå blir vi så förbannade på dessa åtgärder. Och vi blir det på grund av att vi inte kan se den grundläggande strukturella orättvisan. ”Våra” politiker får därför ta skiten när skattefrågor och fördelningspolitik kommer på dagordningen.

Politiker föraktet breder också ut sig på grund av att politiker ”lär sig spelets regler”. En politiker ser möjligheter att kunna sko sig utifrån den ställning som han har nått i samhället. Politikern har ju nått fram till en ställning som, kan man säga, är länken mellan marknaden och övriga samhället. Här flödar självfallet stora kapitalmängder, vilket gör att politikern ser tillfällen där det går att roffa åt sig än det ena och än det andra. Ibland så uppdagas dessa oegentligheter och politikern kan tas på bar gärning. Våra förtroendevalda hamnar vid skampålen och föraktet sprider sig. Skulle dom ertappas med att ha lurat oss på skattepengar då kan man säga att loppet är kört för våra förtroendevalda.

Att storfinansen lurar oss på kapital som är oändligt mycket större, det ingår så att säga i spelets regler. Det reagerar vi inte så mycket på eftersom strukturen nu ser ut som den gör. Men när ”våra” politiker snyltar oss på småpengar då reagerar vi med ursinne.

Man kan också säga att en politiker är en springpojke åt kapitalet. Kapitalägarna styr ju och ställer med det ekonomiska flödet i marknaden, utifrån sina egna önskemål. Det är ju så marknaden fungerar, eller hur? Detta har vi lärt oss, både du och jag. Och naturligtvis så vet ju ”våra” politiker att det fungerar så här.

Varför skulle ”våra” politiker ifrågasätta förhållandet på marknaden när varken du eller jag ifrågasätter detta? En politiker har ju att rätta sig efter hur strukturen är utformad, eller hur? Precis som du och jag har att rätta oss efter hur strukturen ser ut. Jag menar, vi alla ser med likadana ögon på hur vårt samhälle fungerar.

Vi väljer ju politiker för att dom skall administrera vårt samhälle på bästa möjliga sätt, eller hur? Eftersom nu den verkliga makten i våra samhällen innehas av dom människor som äger kapitalet så för ju detta med sig att ”våra” politiker inte kan göra annat än agera utifrån vad den verkliga makten bestämmer. Bestämmer kapitalägarna att kapitalet skall flyttas från en plats till en annan plats så har vi bara att acceptera detta beslut. En politiker kan inte göra någonting åt en sådan sak. Politiker kan kanske locka kapitalägarna med förmånliga skattelättnader för att få dom att stanna kvar med sitt kapital eller locka dom med arbetskraft där företagen inte behöver stå för lönenotan. Ja kapitalets springpojkar kommer på oändligt många sätt för att tillmötesgå maktens män.

POLITIKER ÄR OMEDVETNA OM DEN STRUKTURELLA ORÄTTVISAN OCH DU OCH JAG ÄR INTE ”BÄTTRE” ÄN VÅRA FÖRTROENDEVALDA

Att ifrågasätta strukturen ingår inte i en politikers åtaganden. Och som sagt politiker är inte heller medvetna om att vi lever i orättvisa strukturer. Dom är precis lika omedvetna om detta som vi själva är.

Föresten är det någon som tror att politiker har makten att förändra den strukturella orättvisan? Nej eftersom man inte är medveten om den så kan den ju heller inte förändras, eller hur? Men många av oss, ja kanske dom flesta, anser att ”våra” politiker är dom verkliga makthavarna i våra samhällen. Ingenting kan vara mer felaktigt än detta. Att förändra skatten eller att fördela skattepengarna åt ett visst håll har ingenting med en förändring av maktförhållandet i våra samhällen. Sådana åtgärder ger knappast en krusning på ytan för att skapa en rättvisare struktur. Nej ”våra” politiker sitter fast i den rådande strukturen. Dom sitter fast i den på precis samma sätt som du och jag sitter fast i den.

Den här omedvetenheten om våra orättvisa strukturers grundorsaker för ju med sig att om du och jag skulle vilja arbeta i något av dom etablerade partierna, så skulle naturligtvis även du och jag agera på exakt likadant sätt som dom politiker som du och jag nyss har skällt på. Vi kommer inte att kunna agera annorlundare än våra förtroendevalda. Precis som våra förtroendevalda så kommer även du och jag att lära oss spelets regler. Och kan både du och jag se ekonomiska möjligheter så kommer varken du eller jag att vara sena att utnyttja dom. Vi kommer alltså ingalunda att vara ”bättre” politiker än dom som vi nyss stod och skällde på. Så kommer strukturen att göra med oss och så har den också format oss. Strukturen har lärt oss att det som prioriteras är kapitalet och kan vi roffa åt oss så mycket som möjligt av kakan då tar alla chansen, såväl politiker som vanliga människor.

Vad lär vi oss av detta? Jo vi lär oss att så länge som den strukturella orättvisan får fortgå så kommer heller inga förbättringar att ske för majoriteten av människorna i sina samhällen. Så länge omedvetenheten om den strukturella orättvisans grundorsaker får råda så kommer helt enkelt ekonomiska kriser att succesivt förvärras och livsvillkoren för majoriteten att försämras. Med detta för ögonen så står det helt klart att jakten efter kapitalet kommer att intensifieras och detta gäller oss alla, såväl maktens män som politiker och oss vanliga människor. Med den skillnaden att maktens män och politiker har större möjligheter än oss andra att kunna sko sig. Denna möjlighet vet naturligtvis ”våra” politiker om och dom utnyttjar tillfället när det väl kommer.

Det är ju precis så här som våra samhällen fungerar. Titta runt om i världen! Korruption och vanstyre är väl snarare regel än undantag. Eller vad säger ni? Politiker världen över har lärt sig i detalj vad som krävs för att själva kunna sko sig och dom agerar på samma sätt som våra verkliga makthavare.

Allt detta maktmissbruk för med sig att en mängd politiker inte har det minsta intresse för att agera som dom förtroendemänniskor vi har valt dom till. En sådan politiker ger väl fullständigt sjutton i politiken, huvudsaken är ju istället att pengarna hamnar i hans egna händer. Det är ju det egna kapitalet som betyder något, allt annat har en underordnad betydelse.

Det här tjuvsamhället är säkerligen vida mer utbrett än vad vi någonsin kan ana. Politiker sitter vid samma bord som maktens män och där sluts det avtal som gynnar dom bägge och missgynnar människorna i samhället. Så agerar en politiker som har lärt sig hur samhället fungerar.

Men som jag säger, det kanske mest tragiska det är att även du och jag kan bli lika korrupta som många av ”våra” politiker. Strukturen formar även dig och mig på samma sätt som den formar ”våra” politiker. Om du och jag får chansen att tjäna pengar under tvivelaktiga grunder så kommer många av oss att gripa den här chansen, eller hur? Vi själva är alltså varken bättre eller sämre kålsupare än ”våra kära” förtroendevalda.

Min fråga lyder: tror politiker att makten i samhället är lika med den politiska makten? Tror dom alltså att det parti som innehar regeringsmakten också har makten i samhället? Tror du och jag att det politiska parti som bildar regering därigenom kommer att bestämma hur vårt samhälle skall fungera? Ja jag misstänker att du och jag såväl som ”våra” politiker tror att makten i samhället finns hos det parti som bildar regering. Varför tror vi det? Jo vi tror att strukturen som vi lever i just nu skall se ut just så här. Detta har jag påtalat i varje artikel som jag skriver och det är så oerhört viktigt att detta görs medvetet för oss.

”Våra” politiker tror att livet skall levas så som det nu levs. Du och jag tror att livet skall levas så som det nu levs. Människorna som levde för femhundra år sedan trodde att livet skulle se ut så även i framtiden, precis som ”våra” politiker och vi själva tror att så som livet levs idag så skall livet levas även i framtiden.

Men nu är det så ”kära” politiker att makten i samhället inte har att göra med den politiska makten. Våra orättvisa strukturer har naturligtvis skapats av människor före oss och dessa strukturer vidmaktshålls av människor idag.

Politiker: om jag påstår att det är människorna som sitter på den ekonomiska makten som har skapat våra orättvisa samhällsstrukturer, vad säger ni då? Ni håller förmodligen inte med mig. Och varför skulle ni göra det? Det skulle ju kullkasta allt det tänkande som ni har byggt upp angående våra samhällen.

Politiker ser ni inte att människorna blir orättvist behandlade i våra samhällen? Skall det vara så omöjligt för er att inse att problemet sitter i den ekonomiska makten och inte i den politiska? Förstår ni inte att den ekonomiska makten använder er som springpojkar i samhället?

Ni politiker käbblar med varann om småsaker i samhället. Det låter som om hela samhället står och faller med än det ena än det andra utspelet. Ni diskuterar en skattehöjning här och en bidragsjustering där. Det är ju som att sitta i sandlådan och kasta sand på varann.

POLITIK  HANDLAR OM PENGAR INTE OM IDEOLOGI

”Du som har talets gåva kan ju bli politiker, dessutom är du charmig. Tro mig du har alla förutsättningar för att lyckas. Du behöver inte ha någon idé eller som man säger ideologi över hur samhället skall se ut. Nej sådant trams det kan andra hålla på med. Så länge du går kapitalet till mötes så har du ditt på det torra. Låt din karisma få flöda så skall du se att många kommer att rösta på dig. Håll inte på med några extrema åsikter, utan håll dig i mittfåran. Var lite humoristisk och dra några historier så folk får skratta. Efter detta så kommer du att erövra väljarna.”

Ja ungefär så här kan det låta i våra så kallade demokratier, när det börjar närma sig val. Ideologierna har spelat ut sin roll, nu är det personval som gäller. Det politiska innehållet är mindre viktigt, utan det som gäller det är att man talmässigt och utseendemässigt går hem hos folk. Dagens politiker skall se bra ut, ha charm och ett välsmort munläder. Politik idag går ut på att låta herrarna över kapitalet få agera ostört och politikerna skall agera nickedockor åt dessa maktens män. Detta är vad politik handlar om idag. Det är ju så här det fungerar i våra samhällen. En politiker är länken mellan det så kallade offentliga och det privata. Och kan politikern sköta det här förhållandet, från kapitalets ögon sett, på ett föredömligt sätt så berikar han sig själv såväl som kapitalet.

Det ideologiska budskapet skall inte en karriärlysten politiker syssla med, utan han skall låta samhället få ha sin gång. En politiker skall inte lägga sig i när kapitalägarna gör affärer. Nej en politiker skall ställa upp när maktens män kallar, detta är den viktigaste uppgiften en politiker har i våra dagars samhällen.

Att vi lever i orättvisa strukturer det är ingenting som ”våra” politiker vill ändra på. Ja naturligtvis så pratar dom vitt och brett om saker och ting som borde förändras. Men dessa saker och ting handlar om helt andra frågor än strukturella samhällsfrågor.

Nu till det viktigaste av allt. Pengar. En politiker måste ha tillgång till pengar för att kunna bli, som man säger, framgångsrik. Titta på dom ekonomiskt starkaste staterna i världen. För att lyckas slå sig fram som en etablerad politiker, så krävs det mycket pengar. Pengar är en helt avgörande faktor i sammanhanget. Det är mindre viktigt att ha ett ideologiskt budskap och det är framför allt omöjligt att lyckas som politiker om man gör sig till fiende med ägarna av kapitalet i samhället. Då är man dömd att misslyckas. En politiker måste få fram kapital och då är det självklart att politikern vänder sig till maktens män. Korruption och maktmissbruk är naturliga inslag i en toppolitikers liv i en mängd samhällen.

Kan det vara så att en politiker vill bli politiker för att tjäna pengar? Förutom att politiker ger sig själva inkomster som vanliga människor bara kan drömma om så ägnar sig ”våra” politiker åt allehanda skumraskaffärer som du och jag inte har en aning om. Så att vara toppolitiker i ett etablerat parti är ett ekonomiskt mycket fördelaktigt liv. Det säger ju sig självt att politiker måste ha goda relationer till ägarna av kapitalet annars så finns det liksom ingen anledning att vara politiker, eller hur? Även en politiker inser ju att det viktigaste i livet det är att tjäna mycket pengar. Och för att nå till en sådan position så krävs det vassa armbågar och inte bara det, våld och maktmissbruk tillhör som sagt vardagen som en mängd politiker ägnar sig åt. Vilket bevisas för oss regelbundet.

Tjänster och gentjänster är väl ingen främmande för, eller hur. Naturligtvis så är heller ingen politiker främmande för detta.

”Ge mig tiotusen så skall jag hjälpa dig att tjäna hundratusen.” Visst känner vi igen tankesättet? En politiker tänker så, precis som du och jag också skulle tänka. Skillnaden är ju den att en politiker som dagligen umgås med maktens män får ju ekonomiska möjligheter som ingen annan. Förstår ni vad jag menar? Frestelsen för ”våra” politiker att ta emot mutor av kapitalets ägare blir för många svårt att avstå från.

En politiker blir politiker för att tjäna pengar. I alla fall om man blir politiker för ett etablerat parti. Det är väl inte helt fel att påstå detta, eller vad anser ni?

BEHÖVS POLITIKER?

Behöver vi då politiker? Vad skall vi med politiker till när dom ändå går kapitalets ärenden? Och vad skall vi med politiker till som i många fall skor sig själva på vanliga människors bekostnad? Förtroendet för ”våra” politiker har väl aldrig varit så lågt som nu och tendensen är fortsatt minskat förtroende.

Det är ju så att vi röstar på partier/politiker för att dessa skall lyfta fram våra önskemål om hur våra samhällen skall se ut och skötas. Och när vi ser att politiker missköter sig så tilltar politiker föraktet allt mer.

Men jag vill återkomma till problemställningen som jag tjatar om hela tiden. Varken vi själva eller ”våra” politiker ser grundorsaken till varför våra samhällen fungerar så orättvist. Det är främst denna omedvetenhet som gör att politiken som bedrivs inte leder fram till ett rättvisare samhälle.

Vi själva och ”våra” politiker tror att bara det blir full sysselsättning så leder detta fram till ett rättvist samhälle. Eller bara för att lönerna höjs för dom med lägst inkomster så tror vi och även politikerna att vi är på god väg att nå rättvisa. Våra politiker är också besjälade av tron på att ständig ekonomisk tillväxt leder till guld och gröna skogar för våra samhällen.

Jag skulle vilja säga att ingen så kallad etablerad politiker någonsin har tänkt tanken att orsaken till att våra samhällen alltmer lider av återkommande ekonomiska kriser i grunden beror på att kapitalet i våra samhällen ägs av ett fåtal människor och att just detta förhållande har uppstått på grund av våra samhällens patriarkala strukturer. Nej ingen av ”våra” etablerade politiker skulle komma på tanken att föra fram sådan åsikter. Eller vad tror ni?

Så vad ska vi då med politiker till? Jo men det är klart att politiker måste finnas. Politik handlar ju om att föra fram idéer och politik blir därmed något som berör varje människa. Människor för fram idéer om hur våra samhällen skall se ut och hur dom skall skötas, detta är så klart politik. Men detta är också någonting annat än att hela tiden okritiskt ställa sig bakom kapitalets ägarförhållande i våra samhällen. När en politiker aldrig ifrågasätter det strukturella förhållande som existerar i våra samhällen då menar jag att detta är ett ställningstagande för att vi skall leva i orättvisa strukturförhållanden. Sådan politik är vi inte intresserade av. Det är ju en politik som vidmakthåller orättvisan.

Spelar det då någon roll vilket av våra etablerade partier som man röstar på? Nej egentligen inte. Det är av marginell betydelse om du röstar på det eller det partiet. Och varför spelar det då ingen roll? Jo helt enkelt därför att alla dom stora etablerade partierna företräder den strukturella orättvisan.

Kan vi nu säga att vi har besvarat frågan: vad är en politiker?

 19.Så kallade kommuniststater

VARFÖR MISSLYCKADES DOM SÅ KALLADE KOMMUNISTSTATERNA?

Vår tids motsättningar, eller rättare sagt orättvisor, börjar inte i och med starten på kapitalismen. Detta är en viktig slutsats som vi drar. Vår tids orättvisor börjar i och med att samhället gör skillnad på människa och människa. Och denna åtskillnad på människor har flera tusen år på nacken. Jag menar att det är viktigt att vi är medvetna om detta historiska arv och hur detta arv har satt sin prägel på dagens samhälle. Jag nämner det här eftersom jag tror att många människor är inne på att våra samhällens nuvarande orättvisor tog sin början med kapitalismens genombrott. Men så kan alltså inte vara fallet. Vår patriarkala struktur är ju flera tusen år gammal och denna strukturella form är ju i sig själv orättvis. Detta bevisas lätt när vi studerar historien bakåt i tiden. Vi ser att patriarkatet utvecklar det orättvisa kapitalistiska systemet och inte tvärtom. Den grundläggande orättvisan har alltså med patriarkatet att göra och kapitalismen är således en fortsättning på denna grundläggande orättvisa. Av detta så kan vi dra slutsatsen att om inte patriarkatet hade existerat så skulle heller inte kapitalismen ha kunnat utvecklas. Överhuvud taget så skulle inga strukturella orättvisor få någon möjlighet att utvecklas.

I och med kapitalismens erövring av våra samhällen så utformades den kommunistiska teorin. Teorin om det klasslösa samhället är ju som vi alla förstår en teori om en rättvis struktur. Eller alla kanske inte förstår det? Ja jag vet att mängder med människor ser rött bara man nämner ordet kommunist. Mer om detta längre fram.

Nåväl, ideologin och senare praktiskt agerande skapade våldsamma revolutioner som hade kommunismen som förebild. Detta känner vi ju alla till och så kallade kommuniststater började se dagens ljus. Men det intressanta är varför dessa så kallade kommuniststater misslyckades med att genomföra det klasslösa samhället.

Vad menas med det klasslösa samhället? Jo precis som ordet säger så menas det att alla människor i samhället har lika status. Inga klasskillnader mellan samhällets människor.  Såväl ekonomisk som social jämlikhet skall råda mellan alla människor i samhället. Denna ideologi är som vi ser en rättvis ideologi, till skillnad mot den verklighet som råder i dagens hierarkiska strukturer.

Tillbaka till varför dom så kallade kommuniststaterna misslyckades med att genomföra det klasslösa samhället. Istället för det klasslösa samhället så utvecklades, det vi säger, kommunistiska diktaturer. Hur kunde det gå så fel? Makthavarna för dessa kommunistiska diktaturer agerar med samma hänsynslöshet som gäller inom dom värsta kapitalistiska diktaturerna. Hur kan detta vara möjligt? Hur kan det bli så fel när man har en ideologi om ett klasslöst och rättvist samhälle som förebild? Det är om dessa frågor som följande artikel handlar om.

ENSTAKA STATER

Historien har visat oss att när enstaka stater/länder bryter med det kapitalistiska systemet så flyr kapitalet från detta samhälle. Kapitalägarna flyr med sitt kapital och söker sig till marknader där deras kapital åter igen kan investeras och skapa vinster på sina investeringar. Det så kallade kommunistiska maktövertagandet medför att kapitalet ”skräms” och tar till flykten. Det så kallade kommunistiska samhället utarmas således på sitt kapital i och med att ägarna till kapitalet tar till flykten och lämnar samhället. Efter maktövertagandet så står samhället där helt utan kapital. Det saknas helt enkelt kapital att investera och samhället måste, så att säga, starta om från början igen. Den så kallade kommunistiska staten blir därför beroende av dom som äger kapitalet. Man blir alltså beroende av dom kapitalistiska staterna för att få fram kapital till egna investeringar. Vi kan säga att man hamnar i en slags rävsax där kapitaliststaterna dikterar dom ekonomiska villkoren. Man hamnar i en beroendeställning helt enkelt därför att kapitalägarna har tömt landet på allt kapital. Eller rättare sagt kapitalägarna har roffat åt sig allt kapital som arbetarna har skapat. Att arbeta upp nytt kapital åt samhället är inte gjort i en handvändning, utan det kräver lång tid och stora uppoffringar av människorna i samhället.

Så här efteråt när vi har analyserat det historiska förloppet så kan vi se att när enstaka stater försöker frigöra sig från det kapitalistiska systemet så är det dömt att misslyckas. Och huvudanledningen är att kapitalägarna, våra samhällens verkliga maktmänniskor, flyr med sitt kapital. Det fungerar alltså inte att enskilda stater bryter med kapitalismen. Detta är en viktig lärdom när vi studerar dom så kallade kommunistiska staterna. Sedan vet vi ju att det finns stater som är kapitalistiska diktaturer, men som benämner sig kommunistiska. Det är ungefär samma sak som när våra samhällens värsta makttyranner kallar sig för folkens befriare. Värsta sortens fascister är just vad det handlar om. Och detta känner vi ju alla till.

Nej en enskild så kallad kommuniststat kan inte överleva som en kommuniststat, det är dagens verklighet. Därför så måste kommuniststaten antingen börja tillåta att kapitalismen ånyo får etablera sig, vilket ju har skett, eller så kommer den så kallade kommuniststaten att brytas ned inifrån, vilket ju också har skett, på grund av just bristen på kapital.

Den globala kapitalismen ”äter upp” enskilda staters ambitioner att införa kommunism.

STATER – ETT VERK AV DET MAKTGALNA PATRIARKATET

Just den här frågan om stater är grundläggande när det gäller att hitta fram till det rättvisa klasslösa samhället. Eftersom det hierarkiska patriarkatet har delat upp vår värld i ett antal stater så måste vi allra först påvisa det orättvisa och onaturliga med en sådan uppdelning. Vad jag menar är att det går inte att bygga en rättvis struktur om stater/länder får fortsätta existera som dom nu gör. Stater/länder är ju fundamentala byggstenar i våra orättvisa strukturer därför så kan inte dessa orättvisa byggstenar finnas kvar när strukturell rättvisa skall byggas upp. Om man förstår detta samband så blir det en omöjlighet att införa kommunism i en stat. Alltså insåg inte dom kommunistiska ideologerna detta samband. Statsbildningar är ett verk av det maktgalna patriarkatet så därför måste denna strukturella form brytas ned på samma sätt som andra strukturella grundpelare kommer att brytas ned. Först därefter kan byggandet av en rättvis struktur påbörjas.

Här ser vi tydligt vilket grundläggande fel som begicks av dom så kallade kommuniststaterna. Alltså att det är en omöjlighet att bygga ett rättvist samhälle i en orättvis strukturell form. Den orättvisa strukturella formen är som sagt den patriarkala statsbildningen.

Vi måste lära oss förstå att allt strukturellt byggande som sker och har skett i vår patriarkala struktur leder fram till ett orättvist förhållande. Stater/länder är ett typexempel på skapandet av ett orättvist förhållande. Stater/länder är ju i sig själva en omöjlig konstruktion som vi måste göras medvetna om. Kan vi förstå detta så inser vi att en rättvis struktur inte kan byggas inom en orättvis maktgräns. Förstår vi det?

PATRIARKATET UTVECKLAR KAPITALISMEN – INTE TVÄRTOM

När organiseringen av arbetarna tog sin början så gällde kampen framför allt mobiliseringen mot kapitalet, inte kampen mot patriarkatet. Häri ligger en avgörande förklaring till varför den kommunistiska ideologin inte kunde genomföras. Självklart är det helt rätt att organisera sig mot kapitalets utsugning, men denna organisering får inte nöja sig med att enbart fokusera på kapitalets ständiga profithunger. Eftersom det är patriarkatet som är skaparen av kapitalismen så blir det omöjligt att skapa ett rättvist samhälle om kampen mot orättvisan enbart riktar sig mot kapitalismen. Kapitalismen är en vidareutveckling av den patriarkala strukturen. Det är nödvändigt att förstå detta samband. Förstod då inte arbetarna och deras förtroendevalda det här sambandet? Nej jag menar att man inte förstod det här sambandet. För skulle man förstå att patriarkatet är grundorsaken till vår strukturella orättvisa då hade man självfallet inriktat kampen mot grundproblemet. Jag skulle vilja säga att medvetenheten om den patriarkala strukturen, i stort sett, var obefintlig. Och är man omedveten om orsaker till saker och ting så kan naturligtvis inte problemen lösas.

Som vi ser så har ju orättvisan med våra patriarkala strukturer inte löst sig än idag. Kan man tolka det som att vi fortfarande är omedvetna om vari grundorsaken till den strukturella orättvisan finns att söka? Javisst är det så. Om jag påstår att vänsterns politiska ställning är mer försvagad än någonsin så tror jag inte att detta påstående är fel. Vad tror ni? Och i så fall vad skulle denna försvagning kunna bero på? Jo jag menar att den avgörande förklaringen ligger i att vänstern inte har lyckats med att identifiera just grundorsaken till våra strukturella orättvisor. Precis som man inte kunde identifiera grundorsaken under kommunismens barndom så har man ännu inte lyckats med att finna grundorsaken.  Kan detta vara svaret på varför den politiska organiseringen mot kapitalet i stort är obefintlig?

Som sagt, jag upprepar mig igen, eftersom patriarkatet är upphovet till kapitalismen och inte tvärtom så kan vi dra slutsatsen att kapitalismen inte kan existera om patriarkatet inte fanns. Denna viktiga slutsats har mig veterligen aldrig förts fram. Detta betyder ju att kampen för ett rättvist samhälle allra först måste identifiera grundorsaken till att vi lever i orättvisa strukturer.

Med risk för att bli tjatig så tar jag om problematiken en gång till. Bättre en gång för mycket än en gång för lite. I synnerhet när det gäller sådana här livsviktiga frågor.

Alltså, den kommunistiska teorin lägger ju all kraft mot kapitalets orättvisor. Naturligtvis så skall kampen mot kapitalet föras men själva orsaken till kapitalets framväxt hamnar i skymundan. Jo det är den patriarkala strukturen som utvecklar kapitalismen, därför så måste den absolut nödvändigaste kampen föras mot just patriarkatet. Jag menar att detta är det allvarligaste felet som dom så kallade kommunistiska staterna inte tar itu med. Och i och med att man inte gör det så kan man heller inte lyckas med att nå det övergripande målet, det klasslösa samhället.

Den kommunistiska teorin brister sålunda i några grundläggande frågor. Nämligen insikten om att det är omöjligt att bygga ett rättvist samhälle i en redan strukturellt orättvis statsbildning. Vidare så kan omöjligen ett rättvist samhälle byggas när det är omgivet av en globalt orättvis struktur. Kan man dessutom inte förstå att patriarkatet är själva grundorsaken till allt strukturellt elände, då finns det absolut inga möjligheter att lyckas.

Historien visar ju också att den patriarkala strukturen lever vidare på samma sätt efter kommunistiska maktövertaganden som före. Detta anser jag bevisar att så kallade kommunistiska stater var omedvetna om grundorsaken till våra orättvisa samhällen. Precis som dagens maktmänniskor i både kapitalistiska stater och så kallade kommunistiska stater fortfarande är fullständigt omedvetna om denna grundläggande orsak.

Alltså: vår tids orättvisor börjar inte i och med starten på kapitalismen. Kan vi vara överens här?

VI ÄR INTE MOGNA ÄN

Vi är inte mogna för den klasslösa strukturen. Om vi säger att dom första människorna levde sina liv i ett klasslöst samhälle, så tror jag att denna åsikt inte är helt fel. I vilket fall som helst så levde dom säkert i en struktur som var åtskilligt mycket mer rättvis än dagens struktur.

För att vi skall hitta tillbaks till dom tidiga människornas rättvisa samhällen så krävs det naturligtvis att vi först blir medvetna om vårt samhälles grundläggande orsaker till att det fungerar som det gör. Dom tidiga människorna växte ju in i sina rättvisa samhällen på ett naturligt sätt. Vi däremot kan inte växa in i ett rättvist samhälle, vi måste först förändra samhället och detta skapar näst intill omöjliga hinder. Det största hindret är omedvetenheten om orsaken till vår strukturella orättvisa. Med andra ord så måste hela vårt sätt att tänka förändras. Strukturen kan omöjligen förändras om inte tänkandet förändras. Det är ju vi med vårt tänkande som skapar strukturer och därför så måste vårt tänkande förändras för att vi skall skapa en rättvis struktur. Och detta kommer vi att inse när vi blir medvetna om grundorsaken till vår strukturella orättvisa.

När nu inte vi är mogna för det klasslösa samhället så var heller inte människorna för ett antal generationer sedan heller mogna för den klasslösa strukturen. Vilket också var en avgörande faktor till att dom så kallade kommunistiska staterna misslyckades.

Maktens män i så kallade kommuniststater agerar på samma sätt som maktens män i kapitaliststater. Varför gör dom det? Jo därför att tänkandet, i grund och botten, inte har förändrats efter det kommunistiska maktövertagandet. Maktens män agerar utifrån det patriarkala tänkandet oavsett om dom härskar i så kallade kommunistiska stater eller i kapitalistiska. Bland annat dessa fakta bevisar ju att någonting inte står rätt till. Vad är det då som inte står rätt till? Jo fortfarande är det naturligtvis så att dom som har makten över kapitalet, sitter på den verkliga makten. Och eftersom det patriarkala tänkandet är det tänkande som gäller och då i synnerhet för maktens män så säger det sig självt att maktens män kommer att missbruka sin makt. Man missbrukar kapitalet och roffar åt sig så mycket som möjligt för egen del. Korruption och maktmissbruk är minst lika vanligt förekommande i så kallade kommuniststater som i kapitaliststaterna.

Kapitalet agerar globalt. För marknaden finns inga gränser utan kapitalet agerar överallt där det kan förränta sig. Skulle samhället sätta upp hinder för kapitalet så kommer reaktionen omedelbart från kapitalägarna. Dessa fakta får maktens män i dom så kallade kommuniststaterna att först och främst se till sitt eget bästa. Vi ser här tydligt vilket dilemma som uppkommer när enskilda stater försöker sig på en systemförändring av kapitalägandet. Det fungerar helt enkelt inte i det långa loppet. Och det fungerar inte av den anledningen att kapitalet har hela den globala marknaden att tillgå. Det är först när vi alla, globalt sett, inser att kapitalägandet måste tillhöra alla i samhället, på ett rättvist sätt, som strukturen är redo att verkligen genomgå en förändring.

DET PATRIARKALA VÅLDET

Dom klassiska kommunistiska maktövertagandena har ju skett med militärt våld och detta har ju visat sig vara fel väg att gå. Övergången till ett rättvist samhälle måste bygga på att alla människor, mer eller mindre, är övertygade om att övergången är nödvändig.

Medvetenheten om att det orättvisa samhället inte kan få fortgå måste genomsyra oss alla. Och denna medvetenhet måste, som jag har nämnt, verka globalt.

Att lösa konflikter med våld, i synnerhet militärt våld, är det patriarkala sättet att försöka nå lösningar. Historien bevisar ju gång på gång för oss, genom årtusenden, att detta är en omöjlighet. Men eftersom nu patriarkatet har format våra samhällen under så här lång tid så är våldet, man kan säga, inprogrammerat i våra strukturer. Svåra konflikter inom och mellan samhällen skall lösas med militärt våld, någon annan lösning har aldrig varit aktuell. När således kommunistiska maktövertaganden är på gång så är det med våldets hjälp som dom stora konflikterna skall lösas. Det patriarkala tänkandet slår alltså igenom oavsett om det gäller kommunistiska maktmänniskor eller kapitalistiska maktmänniskor.

Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att årtusenden av patriarkal struktur sätter sina spår i oss. Det är väl snarare så att man ser det som naturligt att tänkandet och agerandet sker utifrån patriarkala värderingar än utifrån humana värderingar. Förstår ni hur jag menar? Jo när det gäller så kallade kommunistiska stater så ser makten det som helt naturligt att svåra konflikter skall lösas med våld och inte med en verklig demokratisk dialog. Makten tar alltså med sig sitt betéende från dom forna maktherrarna. Ingenting i grunden har förändrats. Även om den kommunistiska ideologin är en till stora delar rättvis ideologi så behåller den traditionella strukturen sitt grepp över människorna. Att en rättvis ideologi har formulerats är inte det samma som att den orättvisa strukturen är mogen för en förändring.

Strukturen, det är ju alla vi människor i samhället och dom förhållanden som har utmejslats mellan oss. Det går sålunda inte att förändra dessa förhållanden när vi inte är mogna för denna förändring. Och beslutar sig då en minoritet för att tillgripa våld i syfte att förändra maktförhållandena så har det ju visat sig att detta oftast får motsatt effekt.

Vad beror det på att kommunistiska idéer framkallar sådan vrede bland människor och i synnerhet då maktmänniskor?

Dom kommunistiska idéerna har ju, som vi har sett, misslyckats i praktiken. Istället för att skapa rättvisa så har orättvisorna kvarstått och även ökat i omfattning. Det är klart att vi blir besvikna och oerhört negativa till dom kommunistiska staternas misslyckanden. När därför kommunistiska idéer förs fram i olika sammanhang så tar vi emot dessa med största misstro. Alltså ett helt förståeligt agerande från oss. Kan man förvänta sig att vi skall ta emot dessa idéer med förtjusning? Nej det blir ju helt otänkbart när vi studerar det historiska förloppet några generationer tillbaka i tiden. När dessutom teorin misslyckas med att föra ut några grundläggande strukturella orsaker till varför våra samhällen fungerar på ett orättvist sätt så blir det en omöjlighet att nå framgång med det kommunistiska budskapet.

Eftersom den kommunistiska ideologin pekar ut kapitalismen som grundorsaken till våra samhälleliga orättvisor så framkallar naturligtvis detta vrede bland maktens män i våra samhällen. Makten har ju alla medel till sitt förfogande att slå tillbaka och man gör det utan vidare. Inom alla plan i våra strukturer riktas angreppen mot kommunismen och dess teori. Den kommunistiska ideologin blir huvudfienden för våra samhällens maktmänniskor och därför riktas hela maktapparaten mot dom människor som för fram kommunistiska tankegångar. Maktens män,runt om i världen, skyr inga som helst medel i jakten på dom ”samhälleliga fienderna”. I princip så skall människor med kommunistiska åsikter utrotas. Sådant är hatet bland maktens herrar och dom lyckas, mer eller mindre, att övertyga oss också med sin hatpropaganda.

Av detta lär vi oss att allt måste stegvis föras fram och blottläggas, vi kommer då att förstå orsakssambanden till att våra dagars sjuka samhällen är sådana som dom är på grund av djupa orättvisa grundorsaker sedan lång tid tillbaks.

Kan vi förstå att våra strukturella förhållanden i samhället är orättvisa? Kan vi därav förstå att vi själva har drabbats av denna ”sjuka” och förlorat en rättvis syn på livet och på andra människor i vårt samhälle? Jag menar alltså att vi har blivit som förblindade av våra samhällens orättvisa strukturer, så att vi uppfattar dom som normala. Istället för att kritisera våra strukturella förhållanden så kritiserar vi exempelvis etniska minoriteter; politiska partier; invandrare; länder; kulturer och så vidare.

Har vi nu fått svaret på varför dom så kallade kommuniststaterna misslyckades med att införa det klasslösa samhället?

 20.Människan

URSPRUNGET

Människan är ju till sin kroppskonstitution en slags apa. Hon har sina rötter bland dessa sina släktingar, aporna. Man brukar säga att människan är den upprättgående apan. Hon har sitt ursprung på den afrikanska kontinenten. Arkeologer räknar med att hon har funnits i ungefär tvåhundra tusen år. Halva den här tiden levde hon kvar i Afrika. Det tog alltså ungefär etthundra tusen år innan hon började sin utvandring från kontinenten. Nu befolkar hon i stort sett hela vår planet.

Har ni tänkt på följande? Fysiskt sett så är människan ämnad att leva i samma tempererade klimat som sina släktingar, aporna. Vi har ju ingen päls som skyddar oss mot kyla utan vi är snarare ännu mer nakna än våra släktingar. Just detta faktum begränsar den nakna människan till de tempererade klimat zonerna. Eller hur? Men nu är det ju så att vi har befolkat hela planeten. Vi har bosatt oss på de mest ogästvänliga platser. Hur kan det komma sig att människan valde att bosätta sig i det avsevärt kallare klimatet än vad hon ursprungligen var ”konstruerad” att leva i? Vi saknar, som sagt, pälsen för att på ett naturligt sätt skydda oss mot kylan. Naturligtvis så vet vi ju att det beror på vår hjärna att vi har klarat av att bosätta oss i de mest extrema klimatzoner. Men fysiskt sett så är vi inte kapabla till att bo på dessa platser. Det är tack vare vår hjärna och dess uppfinningsrikedom som har hjälpt oss att befolka vartenda hörn på jorden. Men ser man till vår kroppskostitution så skulle vi ha stannat kvar i den tempererade klimatzon som våra släktingar befolkar. Den nakna människan borde därför egentligen ha nöjt sig med att stanna kvar i Afrika, i det året runt varma klimat som var hennes ursprungsplats.

Nåväl, hon följde klimatzonen över den arabiska halvön in i Asien genom Indien och ner till sydostasien. Först där tvingades hon norrut in i kallare klimatzoner. Och då hade det gått ett antal tiotusentals år sedan en liten grupp människor lämnade Afrika. På grund av eller tack vare vår hjärna så tog vi steget ut ifrån den varma klimatzonen in i de kallare zonerna.

Här uppstår flera intressanta frågor. En av dom är: har denna utvandring från Afrika in i kallare klimatzoner betytt något för uppkomsten av patriarkala strukturer? Mycket intressant och jag vet inte om det någonsin går att få ett svar på den frågan. Vad vi däremot vet det är att patriarkala strukturer förekommer jorden runt för tusentals år sedan. Detta utan att människorna från olika kontinenter kom i kontakt med varann. Vad tyder detta på? Det borde tyda på att människorna faktiskt tog med sig den patriarkala strukturen redan när de vandrade ut från Afrika. Alltså skulle denna struktur vara etablerad redan för över hundra tusen år sedan. Hur skall man annars kunna förklara att den patriarkala strukturen förekommer på alla kontinenter för tusentals år sedan utan att människorna kunde ha kontakt över kontinenterna? Förklaringen skulle i så fall vara att man tog med sig strukturen generation efter generation när man drog vidare ut i världen. Den patriarkala strukturen var redan lagd och den fördes vidare varhelst människorna slog sig ned. Kan det vara förklaringen till varför vi lever i patriarkala strukturer oberoende av om vi tillhör indianstammar i sydamerika eller om vi är mongoler i centralasien eller bantufolk i det inre Afrika? Sedan uppstår naturligtvis lokala varianter på samma tema. Olika slag av patriarkala påfund sätter sin prägel på människorna inom vissa områden/samhällen. Senare har vi fått en ganska klar bild av vad denna patriarkala struktur för med sig och leder fram till. Eller ser vi inte det här sambandet?

LOGISKT ELLER OLOGISKT?

Detta menar jag är en utomordentligt intressant fråga som man ställer sig när människan utvandrade från sin ursprungsplats, Afrika. Jag säger det igen. Sannolikt etablerades den patriarkala strukturen för över hundra tusen år sedan och människan tog med sig denna sociala struktur varhelst hon drog vidare. Hon förde strukturen med sig utan att kanske fundera så mycket över den.

Andra frågor som uppkommer vid människans utvandring från sitt naturliga uppehälle i den tempererade klimatzonen till kallare klimatzoner är: hur påverkas hon av att hon måste klä sig med isolerande hudar/pälsar för att överhuvud taget kunna överleva? Här ser vi, på sätt och vis, hur ologiskt människan agerar rent fysiskt. Hon är ”konstruerad” att leva sitt liv i den fuktigt varma klimatzonen men många vandrar in i kallare klimatzoner. Hon trotsar därmed naturlagarna. Hon kan inte längre vandra omkring naken, som andra djur, utan hon måste skydda sin kropp för att kunna överleva.

Det går naturligtvis att se detta både logiskt och ologiskt. Som vi nyss nämnde så är det ju helt ologiskt att ett djur vandrar in i kallare klimatzoner än vad hon, så att säga, är skapt för. Det borde ju innebära hennes egen undergång. Samtidigt så agerar hon ju helt logiskt när hon finner på medel att skydda sin kropp inför det kallare klimatet. Så vad skall man säga? Jo detta agerande är ju typiskt det unika djuret, människan. Hon trotsar naturlagarna och finner på medel att bosätta sig på de mest ogästvänliga platser. Men jag ställer frågan: har hon handlat logiskt eller ologiskt?

MEDELTIDENS EUROPA

Tänk er in i människans villkor under exempelvis medeltiden här i Europa. Det är ju trots allt endast ett antal hundra år sedan som den tiden var aktuell. Betänker man att människans historia är ungefär tvåhundra tusen år så inser man att medeltiden var som igår. Föreställ er hur människan levde under medeltiden. Hon levde både på landsbygden och i städer. Hon byggde upp murar runt städer därför att fientligheter mellan samhällen betraktades som fullt normalt.

Men det var kanske inte dit jag ville komma just nu med mitt resonemang. Har ni tänkt på vilka fruktansvärda epidemier och pester som härjade under den här tiden? I Europa gick miljontals människor under i digerdöden och andra pester. Varför? Jo expertisen menar att smuts och råttor var huvudorsaken till varför människor smittades och sedan dukade under. Man dog bokstavligt talat som flugor. Råttor och smuts var således en av huvudorsakerna till varför många samhällen formligen dog ut.

Människorna levde sina liv i smutsen, eller rättare sagt skiten. Koncentrationen av människor förde bland annat med sig att det uppstod problem med den vardagliga hygienen. Avföring och allehanda sopor dumpades i högar där människorna levde sina liv. Att rengöra sig under de nya villkor som uppstod i och med koncentrationen av människor i städer blev därmed en i det närmaste omöjlig uppgift. I den här smörjan kunde sjukdomar av allehanda slag sprida sig.

Vart vill jag komma med den här snabbgenomgången av hur människorna levde under medeltiden? Jo jag vill komma fram till frågeställningen om det logiska respektive det ologiska i människans sätt att leva.

Backa tillbaka från medeltiden till tiden för människans ursprung. Människorna lever sina liv på savannen eller i den tropiska skogen. Här finns allt dom behöver för att överleva. Naturen bjuder på allt. Vill man släcka törsten så är det bara att gå ner till bäcken eller vattendraget. Växter och frukter finns att äta i överflöd. Konsten att jaga villebråd har man lärt sig. Så proteinrik mat bör finnas inte så långt från boplatsen. Det varma klimatet medför att man kan gå omkring naken, som alla andra djur. Att sköta sin hygien är lika självklart som djuren sköter sin. Avföring och sopor tar naturen hand om. Människan lever i fullständig harmoni med sin omgivning. Hon är ju ett djur och hon lever som ett djur i naturen.

Vi flyttar nu fram igen till medeltiden. Vilken ofattbar kontrast för levnadsvillkoren som har inträffat. Skulle man haft möjligheten att studera ursprungsmänniskans liv ena dagen och sedan jämföra med medeltidsmänniskans liv nästa dag så skulle man förmodligen inte tro sina ögon. Vilken chockartad upplevelse det skulle ha blivit. Man skulle ha fått se hur människorna i medeltidens Europa bokstavligt talat lever sina liv på ett berg av sopor och skit. Man går omkring som smutsiga råttor i de städer som börjar ta form. Sjukdomar och elände sprids med vindens hastighet över stora delar av befolkningen. Dom sociala klyftorna och orättvisorna är gigantiska. Krig och pest gör att livet för människorna blir en enda stor mardröm. Vilken kontrast gentemot det ursprungliga livet på savannen. Från ett liv i fullständig harmoni med naturen till ett liv i total disharmoni.

Hur kunde det gå så här fel? Var finns logiken i medeltidens Europa? Här ser vi helt klart att människan fysiskt sett inte klarar av att leva i harmoni med naturen när hon skapar sig tättbefolkade samhällen som dessutom ligger i ett avsevärt kallare klimat än varifrån hon ursprungligen kommer ifrån.

Människorna i medeltidens Europa lever därför ologiska liv. Håller ni med mig? Jo men tänk så här. Är det logiskt att människan skall gå omkring skitig och sjuklig och leva sitt liv ovanpå en sophög? När vi nu vet hur människan levde i sin ursprungliga miljö och jämför med medeltidsmänniskans miljö, så bör svaret vara givet. Eller hur? Vi kommer naturligtvis fram till  att det inte är människovärdigt att leva på det viset som människorna gjorde i medeltidens Europa. Det är ju fullständigt ologiskt. Någonting mycket dramatiskt måste alltså ha hänt människan efter det att hon utvandrade från Afrika. Eller påbörjades det ologiska levnadssättet redan innan hon startade sin utvandring?

Jag upprepar mig igen: från att ha levt sitt liv i fullständig harmoni med naturen så kommer hon nu i medeltidens Europa att leva sitt liv som en råtta på en soptipp. Var finns logiken?Funderade medeltidens människa över sin situation? Funderade hon över varför pest och allehanda sjukdomar drabbade henne? Funderade hon över varför krig och elände var en del av hennes vardag? Funderade hon över varför de sociala orättvisorna var så gigantiska i det samhälle som hon levde? Nej jag tror faktiskt inte att hon funderade så mycket över det. Och funderade hon så hade hon fått lära sig att det var högre makter som styrde över hennes liv. Hon förtjänade att leva som hon levde, det hade den religiösa maktapparaten inpräntat i henne.

Reflekterade medeltidens människor över sitt ursprung? Knappast och gjorde dom det så hade dom fått lära sig att det var gud som skapade jorden och allt liv. Att komma på tanken att hon härstammade från samma släktträd som aporna var naturligtvis helt främmande. Vi kan nog därför utan vidare påstå att medeltidsmänniskan var helt ovetande om att hon hade sitt ursprung på den afrikanska savannen. Därför var det självfallet helt obegripligt för henne att ens snudda vid tanken på att människan en gång hade levt sitt liv i fullständig harmoni med naturen.

LIVSKVALITÉN FÖRSÄMRAS

Låt oss fantisera och anta att människan hade haft kunskapen om sitt ursprung, då hade säkerligen vårt samhälle idag sett helt annorlunda ut. För det innebär ju bland annat att det religiösa synsättet på människans ursprung måste ha fått ge vika. Vilket lyft det vore för mänskligheten under medeltiden om det religiösa synsättet förklarades ologiskt och därmed inhumant. Vi sitter ju idag med facit i hand och kan dessvärre konstatera att den religiösa strukturen satt kvar i orubbat bo. Allt logiskt tänkande slogs tillbaka med kraft. Den religiösa maktideologin lyckades med sitt uppsåt att fördumma människan och förhindra henne från att tänka logiskt.

Utgå också ifrån att människorna var medvetna om den patriarkala strukturens orsaker till att samhällena såg ut som dom gjorde. Då hade definitivt våra samhällen fungerat på ett allt igenom rättvisare sätt. Men, som sagt, med facit i hand så vet vi att patriarkatet lever vidare idag, än mer förfinat.

Vi kan alltså åter igen konstatera att själva tänkandet hos medeltidens människor var så, kan vi säga, manipulerat av strukturen att förnuftet aldrig fick en möjlighet att göra sig gällande. Man hade fjärmat sig så totalt ifrån hur ursprungsmänniskan levde sitt liv i det varma tropiska Afrika. Ja man saknade all kunskap om livets ursprung.

Kunde detta vara en bidragande orsak till varför människorna levde som råttor på en soptipp och dog som råttor på en soptipp? Ja säkerligen måste det vara så. Själva levnadssättet som totalt är så helt annorlunda dom ursprungliga människornas levnadssätt kommer att stå medeltidsmänniskan dyrt. Dom dör ju som råttor har vi sagt. Och det är detta helt ologiska levnadssätt som vi idag har ärvt från medeltiden.

Som sagt, likheterna med medeltiden är ju också påfallande än idag. Miljoner människor världen över lever på soptippen, precis som på medeltiden. Människan trampar runt i skiten på samma sätt idag i sin jakt efter något ätbart. Medan medeltidsmänniskan skitade ner sin närmiljö så har nutidsmänniskan dessutom lyckats med konststycket att skita ner i stort sett hela planeten som hon lever på. Och vad det innebär det känner vi ju till om vi tänker efter, eller hur? Det har gått så långt att hon mycket väl kan förgöra sig själv och allt levande. Därför kan vi fastslå att nutidsmänniskan på sätt och vis har fjärmat sig än mer från det ursprungliga livet än vad medeltidsmänniskan gjorde.

Vad som däremot är positivt det är att vi idag är medvetna om vårt ursprung och därmed börjar ersätta vårt ologiska tänkande med ett mer logiskt. Får man väl kanske hoppas? Men, som sagt, själva levnadsvillkoren för en mängd människor har inte blivit bättre utan snarare sämre än dom var för ett antal hundra år sedan. Människor dör fortfarande som flugor på grund av en mängd olika faktorer.

Därför kan vi nog säga så här i efterhand att människan handlade, kan vi säga, ologiskt när hon utvandrade från den tropiska klimatzonen och sökte sig in i kallare zoner. Detta i kombination med ett allt mer ologiskt tänkande, som ju styrs av patriarkala värderingar har visat sig förödande för människan. Går inte människan under på grund av epidemier och sjukdomar så är faran stor för att hon går under av ett inhumant leverne såsom krig; våld; sociala orättvisor; miljöförstöring. Det ser egentligen lika mörkt ut idag för människan som under medeltiden.

När jag nämner medeltiden så avser jag närmast Europas medeltid. Men hur såg det då ut i resten av världen? Var resten av världen ett paradis att leva på? Nej den var ju inte det. Den patriarkala strukturen var lika väl förankrad runt om i övriga världen. Vi har fått en ganska klar bild av hur den vanliga människan levde i till exempel Inkariket i Sydamerika för femhundra år sedan. Slaveri, krig och total underkastelse i kombination med religiös dogmatism var det som gällde för vanliga människor. Naturligtvis så var kvinnan helt utan rättigheter, precis som över allt annars. Och det var inte bättre för den vanliga människan under kejsardynastin i det gamla Kina. Villkoren var de samma där.

Man måste ju ställa frågan. På något sätt så verkar det ju oundvikligt för den enkla vanliga människan att hon, i många fall, skulle komma att leva sitt liv i total misär och förnedring när hon flyttade ut från den afrikanska kontinenten. Visserligen gick det kanske ett antal tiotusentals år innan den strukturella orättvisan slog till med full kraft. Men den måste ju ändå succesivt ha, så att säga, smugit sig på från generation till generation.

När vi idag, så här på avstånd, kan se hur strukturen skapar en växande orättvisa från dom tidiga människorna fram till medeltiden, då kan man ju tycka att det på något vis blev som väntat för medeltidsmänniskan. Eller vad säger ni?

Människorna i kejsardynastins Kina hade ju ingen kontakt med indianerna i Inkariket och ändå så var deras strukturella samhällen så lika. Man levde under samma förtryck och likartad religiös fanatism. Människovärdet var lika litet vare sig man levde i Amerika, Europa, Asien eller Afrika. Kan det vara slumpen att det var på det viset?

Jag har tagit upp den här frågan tidigare och jag tar upp den igen. Nej det kan inte vara slumpen utan förklaringen måste vara att människan tog med sig den patriarkala strukturen redan när hon vandrade ut ifrån Afrika. Strukturen var alltså etablerad sedan mycket lång tid tillbaka. Ja man hade ju faktiskt ungefär etthundratusen år på sig att etablera strukturen innan man tog den med sig ut i övriga världen. Därför kan vi påstå att i och med att den patriarkala strukturen börjar att forma sig så innebär det att människan automatiskt försämrar sina livsvillkor. Ojämlikheter, på alla plan, som har sin grund i den patriarkala strukturen medför att människan fjärmar sig alltmer från ett liv i harmoni med naturen till ett liv där hon lever i disharmoni med naturen. När den strukturella orättvisan växer sig starkare så uppstår naturligtvis konflikter inom samhällen och mellan samhällen. Och där är vi, som bekant, fortfarande och man kan ju fundera över om vi någonsin kommer tillbaka i harmoni med naturen och hittar tillbaka till den rättvisa strukturen? Men jag menar att det är absolut nödvändigt om vi skall ha en möjlighet att överleva som varelser.

RÄTT RESPEKTIVE FEL

Att komma tillbaka till ett liv i harmoni med naturen betyder inte att vi måste återgå att leva som vi gjorde för ett par hundratusen år sedan. Ingen kan förvänta sig att människan skall återgå till ett liv i tropikerna där vi kan leva utan ett plagg på kroppen och där vi kan sova utan att behöva bygga in oss i välisolerade bostäder och där regnskogen fungerar som ett stort skafferi, där vi kan föda oss utan större besvär. Visst kan det låta som paradiset, vilket det i själva verket är, men det livet kommer nog människan aldrig tillbaka till.

Människan har bosatt sig överallt på jorden och det är därför helt uteslutet att hon skall bryta upp och återvända till sina ursprungsplatser i den tropiska zonen. Människan har ju försatt sig själv i den obehagliga sitsen att hon måste skapa sig en slags konstgjord miljö för att kunna leva vidare. Nåväl vi står ju där vi står och får därför räkna med att vi blir kvar här också. Hur motsägelsefullt det än kan verka så är det ju vi själva som får visa om vi kan överleva som varelse.

Dinosaurierna kunde överleva i många miljoner år. Men det var inte deras hjärnor som var orsaken till den bedriften utan det var deras fysik som var så välanpassad. Människan har fram till nu bara levt en bråkdel av den tiden och i motsats till dinosaurierna så är det upp till hennes hjärna om hon skall kunna leva vidare.

Trots allt destruktivt som hon har ställt till med och ställer till med så har hon möjligheten att vända trenden för att på det viset komma i harmoni med naturen och strukturen. Och jag sticker ut hakan när jag påstår att trenden nu håller på att vända. Man har svårt att tro det när vi dagligen ser hur krig; våld; sociala orättvisor; fattigdom; sjukdomar och ett allmänt destruktivt leverne plågar människan.

Hur kan man då ändå påstå att den negativa trenden troligtvis har vänt till en positiv? Jo det är just vår hjärna som gör det möjligt. Vi har nu blivit medvetna om en rad grundläggande frågor som vi för bara ett antal generationer sedan inte var medvetna om. Det är just detta faktum som gör att det finns stora möjligheter att vrida klockan rätt igen.

Vad är det jag syftar på? Jo jag upprepar mig igen och dessutom är detta nödvändigt att upprepas om och om igen. Okey, låt höra: Det logiska tänkandet säger oss att den grundläggande orsaken till allt orättvist som uppstår mellan människor det beror, i grund och botten, på maktstrukturen mellan könen. Denna maktstruktur börjar vi nu bli medvetna om och det är först nu som denna medvetenhet börjar förverkligas, under mänsklighetens hela historia. Detta är ett unikt genombrott för människan som på sikt kommer att leda till avsevärt bättre levnadsvillkor för henne. Ja denna maktstruktur, som har verkat i troligtvis minst hundratusen år och verkar fortfarande, måste utplånas om människan skall ha en chans att kunna leva vidare.

Det logiska tänkandet talar om för oss att mannen och kvinnan skall vara totalt jämlika. Att så inte är fallet beror på att strukturen vi lever i ”släpar efter” och är en tydlig patriarkal maktstruktur. Så är det. Men vi är medvetna om det, i alla fall stora delar av våra samhällen och det var vi inte förr. Denna medvetenhet är en avgörande skillnad.

För bara några generationer sedan var man helt omedveten om att maktstrukturen överhuvud taget existerade, vilket man ju för övrigt är än idag i stora delar av världen. Då var det inget ”snack om saken”, mannen stod över kvinnan. Och detta reglerades dessutom genom lagar och förordningar plus att den inhumana religiösa dogmatismen förkunnade den totala ojämlikheten mellan könen.

Det ena ger det andra. Allt det ologiska och därmed inhumana som den patriarkala strukturen innehåller blir vi nu, i allt snabbare takt, medvetna om. Jag syftar närmast på det privata kapitalägandet; religioner; sociala skillnader; stater/länder; familjekonstellationer; maktstrukturer i alla dess former. Vi börjar nu bli medvetna om att det inte står rätt till med våra samhällen, som innehåller dessa inhumana strukturella former. Jag säger det igen: det har skett ett trendbrott i och med att vi nu blir mer och mer medvetna om den patriarkala strukturens destruktiva verkningar.

Vad anser vi idag om inkaindianernas sätt att placera barn uppe på Andernas toppar, där dom helt enkelt fick frysa ihjäl? Vad anser vi idag om detta? Jo vi anser naturligtvis att detta förfarande var fruktansvärt barbariskt och därmed felaktigt. Vi ställer oss frågan, hur kan människor bli så grymma? Vad ansåg dåtidens inkaindianer om denna offermetod? Det är ju bara ett antal hundra år sedan som den här offermetoden praktiserades. Jo dom ansåg att det var helt nödvändigt och därmed fullständigt normalt att barn offrades för att tillfredsställa inkas gudar. Med dessa offer hoppades inkas att gudarna skulle blidkas och ge människorna goda skördar och lyckosamma liv. Inkas ansåg därför att detta handlingssätt var helt normalt. Men nu, ett antal hundra år senare, så anser vi att detta handlande var grymt och fullständigt fel.

Vad kan det bero på att människan har ändrat åsikt så totalt? Vem har rätt? Jo vi som anser att detta handlande var grymt och inhumant har rätt. Varför har vi rätt? Jo därför att inkas handlande bygger på ett ologiskt tänkande som så fullständigt fjärmar sig från naturens gång. Inkas tänkande ingår i en patriarkal maktstruktur, vilket ju strider mot all logik. Vi har nu blivit medvetna om det ologiska i att offra barn. Men det var vi inte medvetna om förr.

Under medeltidens Europa förföljdes människor utan någon som helst logisk anledning. Exempelvis kan vi ta upp det här med häxbränning. Kyrkans män fick för sig att vissa kvinnor stod i maskopi med djävulen själv. Ja ni hör ju själva vilka åsikter som spreds på den här tiden och liknande åsikter lever naturligtvis kvar än idag. Man ansåg alltså att dessa kvinnor var ett slags häxor och därför måste dom brännas levande på bål. Man var rädd att häxorna skulle ”smitta” andra med djävulens idéer.

Då under medeltiden ansågs det vara fullt normalt att man brände kvinnor på detta sätt. Det var ju dessutom förankrat i kyrkans bestämmelser och på så vis så ingick det i samhällets lagar och förordningar. Men vad säger vi nu idag om dessa häxprocesser? Jo vi anser ju att det var förfärligt att man kunde bete sig så mot dessa kvinnor. Vem har då rätt, dåtidens åsikter eller dagens åsikter? Jo naturligtvis så har vi rätt idag när vi anser att häxbålen var avskyvärda och felaktiga. Varför har vi då rätt idag? Därför att häxprocesserna bygger på ett ologiskt tänkande som har sin grund i den patriarkala strukturen.

På den afrikanska kontinenten förekommer det idag könsstympning av unga flickor. I de regioner där det förekommer så anser man det vara fullt normalt att dessa metoder tillämpas. Kvinnor är underställda männen därför anser man det vara fullt normalt att flickans kön skall stympas. Vad anser vi här, i vårt samhälle, om detta? Vi anser att detta är rena rama dårskapen. Vem har då rätt? Vi eller dom? Jo vi har rätt. Varför har vi rätt? Jo därför att könsstympning av små flickor ingår i den patriarkala strukturen där kvinnan inte har rätten till sitt eget liv. Alltså en totalt ologisk handling som är så långt från naturens gång som man kan komma. Skulle det verka normalt om gorillor fick för sig att ägna sig åt könsstympning av alla ungar med honkön? Nej naturligtvis så skulle detta vara fullständigt onormalt. Det är bara människan som kan komma på liknande idéer.

Här lär vi oss också att tolka människans liv när vi jämför hennes liv med apornas, eller rättare sagt människoapornas. Vi är ju släktingar med varann därför så kan vi lära mycket när vi jämför oss med våra släktingar, människoaporna. Om vi inte hade haft den stora hjärna som vi har så skulle vi förmodligen ha levt kvar på den afrikanska kontinenten. Och vi skulle då ha levt våra liv ungefär så som människoaporna lever. Det vill säga i samklang med naturen.

Fysiskt sett så är vi ju människoapor och därför har vi här stor hjälp då vi studerar människoapornas liv och jämför deras liv med våra liv. Deras liv är ju, som vi ständigt påpekar, i harmoni med naturen medans våra liv är i disharmoni med naturen. Vi får, så att säga, lättare svaren på våra frågor då vi kan sätta dom i relation till våra släktingars liv.

Varje fråga vi ställer skulle kunna ställas så här: hur skulle människoaporna ha gjort? Det logiska respektive det ologiska skulle då genast hjälpa oss i förståelsen av allehanda frågor.

Hur såg då medeltidsmänniskan på sina släktingar, människoaporna? Jo man såg på aporna med förakt och en nedvärderande syn. Vilket för övrigt människan gör än idag. Människan ansåg sig stå över apan och därmed ha rätten att bestämma över apans liv. Vilket kan jämföras med den patriarkala synen på kvinnan. Vår syn på apans liv blev så nedvärderande att medeltidsmänniskan aldrig skulle ha accepterat att ursprungsmänniskan levde ett likartat liv. Så till den grad fjärmade sig vår tänkande hjärna från logiken.

Nåväl, vi fortsätter med exemplen på ologiskt tänkande.

I många regioner på den afrikanska kontinenten är det snarare regel än undantag att unga kvinnor våldtas. Vad säger vi om det? Jo vi anser att det är avskyvärt och undrar hur männen kan bete sig på det viset? En så kallad Afrika expert fick frågan och svarade så här: det är en del av det kulturella arvet i det här samhället att sådant här förekommer. Ja han har helt rätt. Men hans formulering är suddig och vilseledande. Han skulle i stället för det kulturella arvet ha svarat att den patriarkala strukturen är uppbyggd på det viset att unga afrikanska kvinnor inte har rätten att bestämma över sitt eget liv. Dom tas med våld. Detta ingår i ”kulturen” som Afrika experten så klädsamt uttryckte sig.

Man skulle kunna tro att Afrika experten menar att det är ett naturligt inslag i den afrikanska kulturen att unga kvinnor tas med våld. Man skulle kunna tro att det ligger någon logik i detta handlande, så som Afrika experten framställer det hela. Men allt är ju så fullständigt ologiskt. Det finns ju ingen logik i att ta unga afrikanska kvinnor med våld. Det är ju så fullständigt abnormt som det kan bli. Det är bara människan som kan tänka ut och handla på detta vidriga sätt. Eller vad säger ni?

Självklart så är detta ett fruktansvärt orättfärdigt handlande. Men det inser inte de afrikanska männen, i deras speciella patriarkala struktur. Dom säger: så har det alltid fungerat och så fungerar det än idag, vi har alltid levt så och vi kommer alltid att leva så.

Men här har dom fel. Dom har fel därför att den patriarkala maktstrukturen kan inte få fortsätta för den störtar ner människan i fattigdom och elände. Se bara hur människorna i stora delar av Afrika har det idag. Mycket närmare helvetet, om man får uttrycka sig så, kan man inte komma.

MÄNNISKAN SER INTE OLOGIKEN I SIN EGEN STRUKTUR

Vad säger ni om följande? Maktmänniskorna i vår patriarkala struktur har sedan lång tid tillbaks makten över kapitalet i våra samhällen. Allting går att äga bara man har pengar att köpa sig ägande. Maktens män äger därför allting som du och jag är beroende av för att kunna leva vidare. Maktens män äger livsmedlet som du och jag köper varje dag. Maktens män äger företagen som du och jag arbetar på. Maktens män äger till stora delar sjukvården som du och jag är beroende av. Maktens män äger också till stora delar utbildningsinstitutionerna som du och jag använder oss av. Maktens män äger i stort sett allting som har med den ekonomiska vardagen att göra. Maktens män äger skogen; marken; vattnet. Snart så äger dom väl luften som vi andas? Ja dom äger hela livet som vi lever.

Skall det vara så? Skall det vara på det viset att ett fåtal människor tjänar pengar på majoriteten av samhällenas invånare? Vår struktur ser ju ut på det sättet idag. Och vi accepterar den, mer eller mindre. Våra samhällen tar det för givet att det skall fungera så här. Vi betraktar det som normalt och riktigt att strukturen ser ut som den gör.

Men jag menar att framtiden kommer att tala om för oss att vi har fel här. Precis som ovanstående exempel visar på en felaktig struktur så kommer även den här frågan, om det privata ägandet, att visa oss på ett grundläggande strukturellt fel.

Så länge som våra samhällen lider av den patriarkala strukturen så länge kommer också våra samhällen att innehålla grundläggande fel i samhällsbygget. Och att ett fåtal människor skall äga allting på jorden är naturligtvis ett grundläggande strukturellt fel. Men inser vi det?

Vi går vidare. Idag anser vi det helt naturligt och normalt att företag producerar cigaretter som människor sedan skall konsumera. Men är det normalt? Finns det någonting förnuftigt med att producera dessa vanebildande dödsfällor? Nej det är likadant här som i dom ovanstående exemplen. Det är fullständigt ologiskt och grymt att producera cigaretter som sedan människor blir beroende av att missbruka och som i sin tur leder till att dom sakta men säkert röker ihjäl sig. Men varför får då detta vanvett fortgå? Jo det får fortgå därför att det finns människor som tjänar pengar på att mängder av människor missbrukar dessa giftpinnar. Och det fortgår också därför att vårt tänkande fungerar som det gjorde för inkas en gång i tiden. I inkas tänkande var det naturligt att vissa barn skulle offras. Det var som en naturlig del av livet. Det ingick, som man säger, i kulturen.

Samma sak här. Rökarna världen över, alltså var och varannan människa, ser rökningen som en naturlig del av livet. Det ingår, om man får säga det på ett finare språk, i kulturen. Vi har blivit lika förblindade som inkas en gång var. Strukturen som vi nu lever i har gjort oss totalt blinda för vad som är logiskt respektive ologiskt. Vi kan se det ologiska i vissa delar av inkas ”kultur” men vi är blinda att se det ologiska i vår egen ”kultur”.

Vi lever ju mitt i strukturen därför ser vi inte det ologiska med den. Vi måste stå vid ”sidan om” för att kunna se det ologiska.

Jag har tidigare berört just det här, skall vi kalla det, fenomenet. När människan lever i nuet, det vill säga idag, så betraktar hon livet som naturligt. Även om livet levs ologiskt så betraktar människan det hela som naturligt. Det är först när hon får distans till det hela som hon får möjligheten att upptäcka det ologiska.

Således kommer människan, inom en inte alltför avlägsen framtid, att upptäcka det inhumana och därmed ologiska i producerandet av cigaretter och även se det inhumana med att människor kan äga allting som andra människor är beroende av för att leva vidare. På samma sätt som vi idag ser det ologiska med barnoffer inder inkas tid. Men just nu inser vi inte det ologiska med cigarettfabriker och det privata kapitalägandet. Lika lite som människorna i stora delar av Afrika inte ser det ologiska med könsstympning av unga flickor.

För bara ett antal generationer sedan så ansåg maktens män i vårt samhälle att det viktigaste barnen skulle lära sig det var Bibeln och Psalmboken. Detta var det allra mest betydelsefulla att lära sig när man växte upp. Naturligtvis så ansåg vi då att detta var något helt naturligt och normalt. Lever man i den här sortens samhällsstruktur, så ser man på strukturen som någonting helt normalt. Nu idag så inser vi att det där med att kunna rabbla psalmverser och bibelcitat är synnerligen onaturligt att uppfostra barn med. Varför är det då det? Jo helt enkelt därför att religioner är inhumana och ologiska samt att dom ingår som en av hörnstenarna i den patriarkala strukturen.

Idag gifter sig människor världen över under religiösa former. Dom gifter sig i kyrkan och i liknande religiösa institutioner. Och vi betraktar detta som fullt naturligt. Varför gör vi det? Jo precis som rökaren betraktar det som naturligt för människan att röka så betraktar dom två som skall gifta sig i kyrkan under religiösa former detta som helt naturligt.

Det ingår i vår struktur att tänka på detta vis. Vi betraktar det som fullt normalt. Det är samma normala betraktelsesätt som muslimen, som knäböjer mot Mecka. Att kunna övertyga muslimen om det ologiska i hans handlande är lika omöjligt som att kunna övertyga dom två unga som gifter sig i kyrkan om deras ologiska handlande.

Det är i praktiken omöjligt att kunna få människan att inse det ologiska med sitt handlande när hon har fått sitt tänkande format av den speciella struktur som hon befinner sig i. Hon måste, på något sätt, få distans till strukturen för att inse det inhumana med den.

Strukturen, som vi lever i, fungerar som en slags masspsykos. Vi tänker och agerar så som strukturen har lärt oss. Sen får strukturen vara hur ologisk som helst. Vi betraktar den ändå som normal. Så här är livet. Vi är uppväxta med att det skall vara på det här viset. Vi är uppväxta med allehanda ologiska och inhumana inslag i vår struktur. Men vi reagerar inte. Vi betraktar allt ologiskt som ingår i vår struktur som någonting normalt och naturligt.

”I guds åsyn skall du brinna i helvetet”, sade man på medeltiden när man fick för sig att bränna kvinnor på bål.

Idag stenas kvinnor ihjäl i vissa stater för att, som man säger, dom har varit ”otrogna”.

Dessa religiösa spektakel, vad det än är frågan om, är variationer på samma tema. Att gifta sig framför en präst i kyrkan; att knäböja vid vissa tidpunkter och vända sig mot Mecka för att be; att religiösa skrifter förkunnar att det är mannen som är ansvarig över kvinnan; att offra djur och människor för att blidka en påstådd gud; att begå så kallade hedersmord mot kvinnor som inte följer ”spelets” regler. All denna dårskap är en variation på samma tema. Nämligen det fullständigt ologiska i den religiösa ideologin som ju i sin tur är en grundpelare i den patriarkala strukturen.

Men vi reflekterar inte över det. Vi funderar inte så mycket över varför det uppstår konflikter mellan människor på grund av olika religiösa övertygelser. Vårt tänkande är ju en del av strukturen som vi lever i. Vi låter det ske utan att reflektera. Vi låter det ske på samma sätt som när en mängd människor är övertygade om att det är guden som avgör hur livet kommer att bli.

”Dom har sina traditioner och vi har våra”, säger vi.

”Det ingår i vår kultur”, säger både vi och dom.

Jag upprepar det igen. All den här smörjan är variationer på samma tema. Religioner denna starka grundbult i den patriarkala strukturen har genom årtusenden lyckats manipulera oss till att tro på precis vad som helst. Vi tror på kor; vi tror på stenar; vi tror på vatten; vi tror på solen; vi tror på bergen; vi tror på påstådda gudar.

Vi tror dessutom att det är fullt normalt att maktens män delar upp världen mellan sig. Dom har delat upp världen i maktområden, det vi kallar stater. Dom äger kapitalet som människorna arbetar ihop. Dom äger allting på den här planeten. Och vi tror att detta är normalt.

Som vi ser så återstår det en hel del för nutidsmänniskan innan hon hittar tillbaks till det logiska livet som ursprungsmänniskorna levde.

21.Krig

 ”EXPERTISENS” FÖRKLARINGAR TILL KRIG

Hur skall vi se på krig? Är krig någonting helt normalt mellan samhällen? Eller kan förekomsten av krig tyda på att det finns allvarliga strukturella problem inom samhällen och mellan samhällen?

Den sista frågeställningen ställs aldrig av så kallade experter, på området. Det kan gälla alla, från ledande filosofer och professorer inom statskunskap till ledande politiker i inrikes- och utrikesfrågor. Dessa så kallade experter på området för aldrig fram teorin att orsaken till krig kanske kan bero på att själva samhällsstrukturen i våra samhällen leder fram till krigshandlingar. Hur skall vi tolka denna tystnad angående en sådan eventuell förklaring på krigsproblematiken? Kan det vara så att de så kallade experterna medvetet väljer att avstå ifrån att föra fram teorier om att det är själva strukturen i våra samhällen som kanske ligger till grund för krigshandlingar? Eller är expertisen omedveten om den här eventuella förklaringen? Eller är det så att expertisen har sin egen förklaring till varför krig utbryter?

Låt oss börja med den sista frågeställningen. Vilka förklaringar brukar expertisen ge oss när krig bryter ut? Jo dom kan säga att det eller det landet har börjat mobilisera sina trupper vid gränsen mot det eller det landet. Landet har känt sig hotat av grannlandet och väljer att slå till hårt och brutalt innan en motoffensiv kan komma. Expertisen kan alltså komma fram till slutsatsen att det eller det landet har uppträtt provoserande och att krigshandlingar därigenom blivit omöjliga att förhindra.

Dom så kallade experterna kan också komma med förklaringen att många krig har sin orsak i att inre konflikter i vissa samhällen leder fram till att utomstående stater känner sig manade att ingripa militärt mot det konfliktfyllda samhället.

Men är det nu så att dessa förklaringar är riktiga och grundläggande förklaringar på krigshandlingar? Är den så kallade expertisens förklaringar sanningsenliga och därmed trovärdiga? Svaren på dessa frågor, menar jag, hänger intimt samman med vad för slags struktur som samhället är uppbyggt kring. Om man anser att människor skall leva separerade från varandra, alltså inom avgränsade områden i det som vi benämner stater/länder, då kan man komma fram till förklaringar som att det eller det landet känner sig hotat av grannstaten. Och nu är det ju så att vi människor lever separerade från varandra. Det är ju så vår verklighet ser ut. Det är så som en grundläggande del av våra samhällen är uppbyggda. På samma sätt så separeras många samhällen från varann genom olika slag av religiös övertygelse, alltså ytterligare en strukturell grundpelare. När vi nu pekar på strukturella grundpelare så måste vi ju självfallet nämna den helt igenom grundläggande strukturella byggstenen, nämligen patriarkatet. Det är ju patriarkatet som ligger till grund för alla, så att säga, byggstenar i våra samhällen. Inklusive den allomfattande byggstenen att kapitalet i våra samhällen ägs av privata människor, vilket jag ju poängterar i varje artikel.

Jag påstår att när våra så kallade experter på krig och krigets orsaker ger sina förklaringar så betraktar dom våra samhällen som om våra samhällen inte kan fungera och se ut på ett annat sätt än vad dom nu gör. Förstår ni mig? Det är detta synsätt som är felaktigt. Dom så kallade experterna för aldrig fram åsikter som att patriarkala strukturer kan vara en grundorsak till att krig bryter ut, för att ta ett exempel. Eller att det privata kapitalägandet kan vara en grundorsak, för att ta ett annat exempel. Eller för att det överhuvud taget finns stater, för att ta ytterligare ett exempel. Nej dom så kallade experterna utgår i sina analyser från att dom strukturer som vi lever i är dom naturliga och normala.

Jag menar att sådana förklaringar är felaktiga och inte ger grundorsaken till varför krig bryter ut. Min åsikt är ju att förklaringen till krig finns att söka i samhällenas strukturella uppbyggnad. Vad kommer det sig att denna åsikt inte alls förs fram av den så kallade expertisen? Kan det vara så att experterna medvetet avstår ifrån att teorisera om strukturens möjliga förklaring till krig, så uppstår frågeställningen varför dom i så fall agerar på det viset? Är det för att dölja någonting eller är det en alldeles för känslig fråga för samhället att analysera om? Kan det vara så att den så kallade expertisen är ”bundna” till maktapparaten och därför, mer eller mindre, blir oförmögna till att göra rättvisa analyser av våra samhällens allvarliga konflikter? Eller är expertisen, som sagt, omedveten om att krigskonflikter har sin orsak i våra samhällens strukturella uppbyggnader?

Om nu experterna väljer att medvetet avstå från att teorisera om strukturens möjliga förklaring till krig, så uppstår frågeställningen varför dom i så fall agerar på det viset? Är det för att dölja någonting. Eller är det en alldeles för känslig fråga för samhället att analysera om? Jag vill nog påstå att skulle expertisen vara medveten om att utifall strukturen i våra samhällen skulle vara grundorsaken till krigshandlingar då hade dom också framfört dessa teorier. Eller vad tror ni? Skulle denna förklaring hålla så innebär det att expertisen i så fall är omedveten om den verkliga grundorsaken till att det uppstår krigshandlingar. Och som jag nämnde tidigare, den så kallade expertisen är ju en del av det strukturella bygget. Jag menar att dom kan egentligen inte tänka och agera på ett annat sätt än vad dom nu gör.

Ja jag har blivit mer och mer övertygad om att den så kallade expertisen är omedveten om våra samhällens strukturella abnormiteter. Därmed så är dom följaktligen oförmögna att dra dom rätta slutsatserna om varför våra samhällen hamnar i krissituationer, som till exempel krigshandlingar eller vilka andra krissituationer som helst.

ÄR KRIG NORMALT ELLER ONORMALT?

Min andra frågeställning löd: är krig någonting helt normalt mellan samhällen? Ja man skulle ju kunna tro att så är fallet när man studerar människans historia. Det har ju krigats i tusentals år så bara av den anledningen så skulle man ju kunna dra slutsatsen att krig är någonting naturligt och normalt för våra samhällen. När dessutom så kallade filosofer och statsvetare i ämnet inte ser dom grundläggande orsakerna till varför krig uppkommer, då blir det i det närmaste omöjligt att föra fram teorier om att våra samhällsstrukturer är den verkliga boven i dramat. Jag menar att det är lättare att komma fram till åsikten att krig är någonting normalt snarare än onormalt.

För ett antal generationer sedan så krigades det lite överallt. Detta åskådliggörs också i våra historieböcker och vi bibringas uppfattningen att det är inte några större konstigheter med det. Alltså får vi uppfattningen att krig är, så att säga, en självklarhet i våra samhällens historia. Att stater invaderas och faller hör liksom till själva ”krigsspelet”.

Men varför uppstår krig? Är denna fråga ointressant? Hur svarar då den så kallade expertisen på denna fråga? Jo svaret blir att den eller den staten har stormaktsambitioner och att den därför invaderar andra stater, för att utvidga sin makt. Så här såg ju verkligheten ut för ett antal generationer sedan. Men är det normalt att det skall fungera så här i livet? När maktens män känner för att utvidga sin makt då är det bara helt enkelt att gå ut i krig. Är det så som livet skall levas för den vanliga människan? Ja enligt historiker och andra så kallade förstå sig påare så skall livet levas så här, eftersom livet levs just så här. Naturligtvis så är det helt rätt att livet har levts och levs just så här. Men detta behöver väl inte vara det samma som att det är så som det humana och logiska livet skall levas?

Låter det krångligt? Skulle man inte kunna tänka sig att krig är ett resultat av att någonting grundläggande har gått fel i våra samhällen, som jag också ifrågasätter ovan? Jag upprepar vad jag skrev ovan: att det finns stater runt om i världen betraktas som någonting fullständigt normalt; att det finns enorma sociala orättvisor inom varje statsbildning är ju en självklarhet enligt samma synsätt; att ojämlikheten mellan könen är en regel i varje samhälle är just ingenting att orda om. Att alla dessa strukturella abnormiteter skulle vara orsaken till krig är det ingen som för fram. Den så kallade expertisen ifrågasätter aldrig den samhälleliga strukturen som en grundläggande orsak till krig. Nej vi får lära oss att den och den staten går ut i krig som om detta skulle vara den naturligaste sak i världen.

Vad är då krig? Jo krig är ytterst en fråga om makt. Det är ett spel för maktens herrar där dom tvingar människorna i samhället att kriga mot människorna i det andra samhället/maktområdet. Detta maktspel ser vi som tydligast när vi iaktar dom otaliga krigen från förr. Enkla människor tvingas att offra sina liv för att maktens män skall få sin maktlystnad tillfredsställd. Krig är alltså ingenting som bara uppstår, här och där, utan det finns alltid en grundläggande orsak. Och den grundläggande orsaken är att våra samhällen är strukturellt orättvisa. Detta påstår jag alltså nu och jag hävdar dessutom att detta påstående kanske inte delas av några så kallade experter på området. För skulle detta påstående delas av en mängd så kallade experter så innebär det ju att expertisen ser orsakerna till våra strukturers orättvisor. Och ser man orsakerna till orättvisorna då har man också kommit nära en lösning på problemen. Följaktligen så är det inte så svårt att inse varför krig och elände aldrig har upphört. Svaret är ju att ingen förstår sig på vad grundorsaken till krig och elände finns att söka. Krig och elände har plågat människorna i tusentals år och ingen vettig förklaring till dessa förnedrande handlingar har, mig veterligen, aldrig förts fram. Det är väl därför krigen fortsätter? Eller kan det finnas andra förklaringar på problemet? Hjälp mig i så fall att finna svaret!

Krig är ju heller inte enbart våld mellan stater utan krig är ju likaså våld mellan maktgrupperingar inom stater. Detta våld är ju det helt dominerande våldet idag och det är ännu våldsammare än gårdagens våld mellan stater. Som sagt, vi ser ju att allt detta våld utspelar sig runt omkring oss och i många fall så utspelar sig våldet hos oss. Borde inte vi människor ha lärt oss att det här krigiska våldet enbart skapar elände för oss alla? Borde inte vi ha kunnat dra slutsatsen under dom här tusentals åren att krigen skapar ännu större orättvisor än dom som redan finns?

Ja vad skall man svara på sådana frågor? Men som jag har skrivit om i tidigare artiklar och som jag åter upprepar: på grund av våra samhällens strukturella orättvisor så blir krig någonting oundvikligt. Man kan också säga att det skulle vara mer förvånande om vi levde i en värld utan krig och allvarliga konflikter, när vi betraktar vilka gigantiska orättvisor som våra samhällen lider av. Om jag säger att förekomsten av allvarliga konflikter, såsom krig, är det tydligaste exemplet på att våra samhällen lider av strukturella orättvisor och att man inser detta samband, så menar jag att man har kommit en bra bit på väg mot förståelsen av hur våra samhällen fungerar. Krig kan man säga finns inbyggt i våra strukturer och därmed så blir krigen, mellan stater och inom stater, logiska resultat av strukturen. Krigen blir lika logiska som att ett fåtal maktmänniskor, i våra samhällen, äger allt som vi alla är beroende av för att överleva.

Våra samhällen har byggts upp utifrån grundläggande strukturella fel. Det är detta som är orsaken till att krig fortsätter överallt, runt omkring oss och mitt ibland oss. Men ministrar och all så kallad expertis är ni så totalt omedvetna om detta samband? Ja jag vet att frågan är fel ställd, er uppgift är ju att förvalta strukturen inte att förändra den.

VÅLDSAPPARATEN

Nåväl, för att kriga så behöver samhället en militärapparat och i stort sett alla stater, runt om i världen, har ju också en militärapparat. Är det så viktigt att varje stat förfogar över en militärapparat? Vore inte livet enklare och förnöjsammare om alla stater kom överens om att inte kriga? Man kan ju tycka att denna enkla och i mångas ögon knäppa frågeställning aldrig borde ställas. Eller hur? Vi betraktar ju det som fullständigt normalt att varje stat, värd namnet, har en egen militärapparat. Hur skulle det se ut om vi inte hade något försvar? För att försöka komma åt dessa frågor så måste vi tränga in på djupet och sätta oss in i varför stater skaffar sig militärapparater.

Vad är militärmaktens funktion? Historien ger oss åter igen dom bästa svaren. Maktens män har alltid sett till att skydda sig själva och sin makt, med våldets redskap. Eftersom makten baserar sig på att dominera över andra människor så måste därför makten se till så att denna makt kan stå emot varje försök från samhällets människor att själva ta makten. Det yttersta ansvaret för att makten inte skall kunna rubbas vilar då självklart på militärapparaten. Med det militära våldet så agerar makten för att skydda sig. Men makten agerar naturligtvis också för att utöka sin makt. Det ligger ju i sakens natur att makt skapar behovet av ännu mera makt. Det är ju så det hierarkiska patriarkatet fungerar. Inte nöjer sig maktens män med att dominera över människorna i sitt eget samhälle, eller rättare sagt sitt eget maktområde. Nej ser man möjligheter att utöka sin makt då agerar man därefter. Man använder alltså sin militärapparat för att kriga mot andra maktområden eller, som vi säger, stater.

Militärmaktens funktion är således det yttersta redskapet för maktens män att dels skydda sig själva och dels utöka sin makt. Vår historia bevisar ju med all tydlighet dessa fakta. Militärapparaten är med andra ord patriarkatets sätt att lösa svåra konflikter, som då i grunden har uppstått just på grund av den patriarkala strukturen. Detta våldets maktredskap blir sålunda något helt naturligt i våra patriarkala strukturer. Det blir lika naturligt som att patriarkatet har skapat stater, eller som det egentligen skall heta, maktområden.

Som jag tidigare har nämnt så är ju staters gränser ingenting annat än maktområden. Med det militära våldets hjälp så har makten inrättat maktområden. Härifrån utövar maktens män nu sin makt och suger ut människorna så mycket det går. Vilket ju historien bevisar för oss.

Är det ingen som ser sambandet mellan militärapparat, eller rättare sagt våldsapparat och staters tillkomst? Varför skulle dom vanliga enkla människorna i ett samhälle vilja gå ut i krig mot likadana vanliga enkla människor i ett annat samhälle? Det är ju fullständigt absurt att det skulle fungera så. Visst måste vi väl förstå att det är maktens män som tvingar vanliga människor att gå ut i krig? Eller förstår vi inte det?

Historien sitter ju på svaren vi söker. Eller hur? Historien bevisar för oss att krig är ett maktspel för maktens män. Om man tänker ett steg till då borde det väl inte vara omöjligt att komma fram till slutsatsen att stater/maktområden är ett resultat av det hierarkiska patriarkatet. Alltså är statsbildningar en av flera grundläggande orsaker till att våra samhällen är strukturellt orättvisa.

Skall det vara så svårt för oss att komma fram till detta faktum? Ja tydligen är det på det viset. Vi måste, förr eller senare, komma till insikt om att våldsapparatens funktion är att skydda makten.

Maktens män talar idag om det militära försvaret. Eller man säger kort och gott försvaret. ”Vi måste ha ett starkt försvar”, argumenterar maktens män.

Ja det tror jag det, vi lever ju i strukturell orättvisa. Vårt eget samhälle och samhällena runt omkring oss är ju ett resultat av maktens utsugning av dom vanliga människorna. Patriarkatets maktområden/stater ses idag som den naturligaste sak i världen. Det ses som lika naturligt som att solen går upp i öster och ned i väster. Vi har blivit så till den grad manipulerade av allt strukturellt elände så vi anser det som helt naturligt att bland annat världen är uppdelad i maktområden/stater och att dessa stater håller sig med våldsapparater.

”Vi måste ju kunna försvara oss om och när våra fiender anfaller oss”, lyder budskapet.

Är det fel att först ställa frågeställningen: vem är fiender till oss och varför finns det i så fall fiender? Är det fel att först försöka ta reda på orsaken till varför det eventuellt kan ha uppstått fiender?  Vi vet ju svaren på dom här frågorna, eller? Men maktens män vet tydligen inte svaren. För skulle dom veta svaren så borde dom ju kunna redovisa dom. Men dom vet tydligen inte svaren, det är ju den slutsats som vi måste dra.

Vilka är då svaren? Jo som jag upprepar och åter upprepar så är svaren att vi lever våra liv i patriarkala maktområden som benäms stater och maktens män skaffar sig våldsapparater för att skydda sitt eget maktområde från maktens män i andra maktområden. Dom vanliga människorna i andra maktområden har ingen ambition att anfalla oss utan dom som har ambitionen att anfalla det är våldsmakten som styrs av det maktgalna patriarkatet.

Men ett sådant svar kan omöjligen föras fram av våra samhällens maktmänniskor. Det skulle ju innebära att maktens män erkände dom orättvisa strukturella förhållandena i sitt eget samhälle. Ett sådant svar skulle, som sagt, erkänna att vi lever i strukturellt orättvisa samhällen och att just detta förhållande var orsaken till forna tiders ständiga krig och även erkänna dagens strukturella orättvisor som måste hållas i schack genom våldsapparater.

Nej, nej maktens herrar får oss att tro att militärapparater är den naturligaste sak i världen, som varje stat måste skaffa sig. Dom får oss att tro att människorna som lever på andra sidan maktgränsen är onda varelser som enbart är ute efter att vilja oss ont.

Och vi tror våra egna maktmänniskor. Dom får oss att tro på att vi lever i den humanaste staten av alla stater och att vi därför skall vårda och älska vår stat mer än någonting annat. Dom får oss att tro att vår stat aldrig skulle kunna starta ett angreppskrig. Dom som startar angreppskrig är alltid dom andra staterna.

VI FÖRSTÅR INTE ORSAKSSAMBANDEN

Är det så svårt att se sambandet mellan forna tiders krigsmakter och dagens krigsmakter? Inbillar vi oss att maktens män idag är humanare än vad maktens män var igår? Man krigar väl inte bara för krigandets skull? Man krigar väl för att uppnå någonting? Skall det på något vis anses som humanare att maktområden/stater skaffar sig våldsapparater idag än igår? Har inte dagens våldsapparater samma funktion idag som igår?

Ser vi inte att det föreligger ingen skillnad alls? Nej vi förstår ingenting av detta. För om vi börjar förstå orsakssambanden i våra samhällen då börjar vi inse att någonting allvarligt fel finns i den strukturella uppbyggnaden.

Tror vi verkligen att så som vi lever våra liv idag så skall det naturliga och rättvisa livet levas? I så fall tror vi att det är fullt normalt att det finns maktområden/stater och att dessa skaffar sig våldsapparater. Om vi tror detta är fullt normalt då tror vi också att det är fullt normalt med krig och elände, eller hur?

Maktområden/stater skaffar sig krigsmakter för att kriga med och detta bevisas ju fullständigt då vi studerar det historiska förloppet. Att det har krigats överallt och fortfarande krigas skall vi därav betrakta som fullt normalt.

Om nu allt detta skulle vara fullt normalt då finns naturligtvis inget som helst hopp för mänskligheten. Och jag menar att möjligheterna försämras i takt med att maktområden/stater nu utvecklar massförstörelsevapen av aldrig tidigare skådat slag. Idag har vi ju möjligheter att utrota oss själva. Om vi betraktar detta som naturligt och normalt då finns, som sagt, ingen utväg för oss.

Förstår vi sambandet mellan utvecklingen av massförstörelsevapen och våra samhällens strukturella orättvisor? Alltså att vår struktur leder fram till möjligheter att utrota oss själva. Kan vi förstå det här sambandet? Nej jag tvivlar på att vi förstår det här sambandet. Rätta mig om jag har fel.

När skall vi då komma fram till att det är just strukturen som vi lever i som är orsaken till krig och elände? Jag måste först ställa den fråga som jag har ställt tidigare: förstår inte våra så kallade experter att krig och elände beror på någonting grundläggande fel i vår strukturella uppbyggnad? Nej jag konstaterar att våra så kallade experter på området inte har den blekaste aning om dom grundläggande orsakerna. Hur lång tid skall det behöva gå innan vi allmänt förstår att det är själva strukturen som vi lever i, som är orsaken? Måste vi utsättas för än allvarligare konflikter innan vi börjar förstå orsakssambanden? Ja det verkar inte bättre.

Maktens människor kommer aldrig att erkänna att det beror på själva strukturen som vi lever i som är grundorsaken. Maktens män som startar krig anser ju självfallet att krig är helt normalt och därmed oundvikligt.

Som jag tidigare har nämnt så är ju den normala patriarkala lösningen på svåra konflikter att tillgripa våld. Och eftersom vår historia är en orgie i krig och våld så bevisar det att strukturen förr var utstuderat patriarkal. Krig var alltså det normala sättet att lösa motsättningar.

Kan vi förstå att gårdagens struktur formar dagens struktur?

Våldsapparat och därav följande krig är, kan vi säga, naturliga inslag i våra patriarkala strukturer. Det tillhör strukturen och det ingår då naturligtvis i våra samhällen. Maktområden/stater ingår också på ett naturligt sätt i våra patriarkala strukturer och dessa maktområden skall fyllas med våldsapparater som då och då används till att angripa andra maktområden, samt är avsedda till att försvara maktens män när dessa utsätts för missnöje från människorna i samhället.

När inte lagar och regler räcker till för att stävja missnöjet bland människorna så använder sig maktens män av den sista och starkaste resursen som dom kan ta till, nämligen våldsapparaten. Allt detta är normalt för våra strukturer. Men när skall vi börja förstå att det är själva strukturen som vi lever i som är onormal?

22.Skattesystem

 VARFÖR HAR VI SKATTER?

Vad är skatt för något? Jo när staten/makten behöver pengar för att täcka utgifter så kräver man att människorna i samhället betalar in dessa pengar. Vi betalar in skatt till staten/makten.

Beroende på vad staten/makten har för utgifter så regleras dessa utgifter till stora delar av dessa skatteinkomster.

Vore det inte bättre om pengarna redan från början finns i samhället, för att sedan betalas ut till oss alla? Som det är nu så skall vi betala in till samhället efter olika skattesystem. Detta för med sig att samhället förlorar stora summor pengar.

Eftersom våra strukturer är uppbyggda på det viset att det är upp till var och en att försöka komma över så mycket kapital som det bara går, så leder detta automatiskt till en orättvis fördelning. Vissa blir stormrika medan andra måste leva i fattigdom. Denna jakt på pengar gäller naturligtvis även skatterna.

Vi alla försöker, mer eller mindre, att minimera våra skatteutgifter. Eller hur? Kan vi komma undan med lägre skatt så utnyttjar vi det.  Av denna anledning så skatteplanerar många och i synnerhet så gäller det personer med stora inkomster. Med skatteplanering så lyckas rika människor komma undan stora belopp. Alltså det system som vi lever i idag har stora brister, vilket framför allt gynnar människor med kapital. Samhället förlorar betydande skatteintäkter som istället hamnar i händerna på redan rika människor.

Skattesystemen jämnar heller inte ut dom gigantiska löneskillnader som råder mellan människorna i våra samhällen. Den som är fattig förblir fattig och den som är rik fortsätter att vara rik och blir ännu rikare genom olika sätt att skatteplanera.

Vissa samhällen har ett högre skattetryck än andra samhällen och vissa samhällen har knappast något skattetryck alls på sina invånare. Hur kan det komma sig att skattesystemen är så olika varandra? Jo strukturen i det ena samhället kan vara uppbyggt på det viset att marknaden, i sin helhet, sköts av det privata kapitalet medans marknaden i det andra samhället, till vissa delar, sköts av staten. När marknaden, i sin helhet, sköts av det privata kapitalet så är statens inflytande litet och människorna beskattas lågt eller kanske inte alls. Istället så måste människorna betala för precis allting i samhället. Man måste betala för sådant som man i andra samhällen finansierar med just skatter.

När marknaden då, till vissa delar, sköts av staten som exempelvis vård, skola och omsorg så innebär det att staten här finansierar dessa åtaganden med skatter.

Här ser vi direkt att i det samhället där staten finansierar vården med skatter så har alla människorna i samhället möjlighet att utnyttja vården. I samhället där vården finansieras med direkt betalning så ser vi att människor med kapital har bättre möjligheter till denna vård än dom som har det sämre ekonomiskt ställt.

Samhällen med skatter kan alltså ge alla i samhället vård medan samhällen utan skatter gynnar människor med höga inkomster.

Kan vi av det här exemplet dra slutsatsen att samhällen med skatter är mer rättvist än samhällen utan skatter? Låt oss återkomma med frågan lite senare.

SKATTERS URSPRUNGLIGA FUNKTION

Vi kan se hur skatter har fungerat i ett historiskt perspektiv.

På den tiden när den ekonomiska makten och den politiska makten lydde under samma människor, vilket för övrigt förekommer än idag i en mängd samhällen, alltså toppskiktet av det hierarkiska patriarkatet så ser vi tydligt vilken funktion skatterna hade. Skattens funktion var att göda den patriarkala eliten i våra samhällen. Maktens män styrde och ställde med människorna, helt utifrån sin egen vinnings skull. Vilket naturligtvis gäller även idag.

Maktens män roade sig med att gå ut i krig mot andra stater/maktområden och för att kunna genomföra dessa utsvävningar så behövs pengar, mycket pengar. Och var finner man dessa pengar? Jo man finner dessa pengar bland annat hos dom arbetande människorna. Allt av värde roffar man åt sig och detta kallas skatteindrivning.

Maktens män levde under helt andra ekonomiska vilkor än samhällenas invånare. Det gick åt offantliga summor pengar för att skapa detta överflöd. Även här roffar man åt sig med så kallade skatter.

Av bland annat dessa anledningar uppstår maktspelet: skatter. Människorna i våra samhällen tvingas att betala in en viss summa pengar till makten. Detta var skattens ursprungliga roll i våra samhällen.

Hur göder sig då maktens män idag? Jo maktens män tar pengarna direkt från dom producerande människorna. Genom att man äger produktionsmedlen så har man också våra samhällens lagliga rätt till kapitalet som produktionen skapar. Maktens män behöver inte längre driva in pengarna via skatter, som man gjorde förr, utan nu tar man sig rätten att roffa åt sig kapitalet på ett smidigare sätt.

Skatter har måhända fått en liten annan funktion idag. Fortfarande så tas skatter från dom vanliga enkla människorna i samhället. Här finns ingen skillnad från förr. Dom välbärgade lyckas också med skatteplanering och skatteflykt att minimera sina skatteutgifter. Dessa människor har en mängd metoder att ta till för att undgå skatt, så i princip ser det likadant ut idag som igår. Alltså att maktens män i praktiken är befriade från skatt idag på samma sätt som dom befriades från skatt igår.

TILL VAD ANVÄNDS SKATTEPENGARNA?

I mångt och mycket går också dagens skattepengar samma väg som dom gjorde igår. Det vill säga skattepengarna går till maktens män även idag. Deras företag får skattelättnader av alla möjliga orsaker. Det pumpas in skattepengar direkt i företagen, likaså av alla möjliga anledningar.

Sedan skall vi komma ihåg att eftersom våra strukturer bygger på att varje stat/maktområde har en egen militärapparat så krävs det kopiösa mängder pengar för att hålla dessa krigsmaskiner vid liv.

Vi måste vara medvetna om att våra samhällen är uppbyggda efter principen att kapitalet ägs av ett fåtal stora kapitalägare. Jag säger så här: även om många av oss äger kapital så är det bara en ytterst liten minoritet som sätter spelreglerna för hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. Och dessa fåtal stora kapitalister vet också hur man utnyttjar skattesystemen så att dessa går deras väg när det gäller inflöde och utflöde.

Jag skulle nog vilja påstå att maktens män idag kan få ut mer av varje skattepeng än vad man lyckades med igår. Eller vad tror ni?

I en del samhällen har människorna genom politisk kamp lyckats med bedriften att få en del av skattepengarna till vård, skola och omsorg. Men det är som sagt inte alla samhällen som har lyckats med detta. Och kampen om skattepengarna och hur dom skall fördelas är stora politiska frågor.

Som sagt, eftersom strukturen är uppbyggd som den är så är det därför högsta prioritet att det privata kapitalet skall stöttas. Framför allt när det uppstår kriser så är det absolut nödvändigt att det privata kapitalet måste få allt det stöd som det tigger om.

Var skall man ytterst få fram dom pengar som kapitalet behöver, för att det inte skall gå käpprätt åt skogen? Jo man tar dom nödvändiga pengarna från människorna i samhället. Man tar skatteintäkterna och ger till det privata kapitalet, så att krisen ebbar ut. Detta är idag ytterst vad skatter handlar om. Skattepengarnas viktigaste funktion är att stabilisera det privata kapitalet så att marknaden får rulla på som vanligt igen.

FÖRESTÄLL ER EN STRUKTURFÖRÄNDRING

Föreställ er tankeexperimentet att vi vänder på det hela. Människorna i samhället tar över kapitalet. Vi säger för enkelhetens skull att samhället äger kapitalet. Samhället tar över produktionsmedlen och får på så vis kontrollen över marknaden och därmed ekonomin. Vi, du och jag, arbetar för att vårt samhälle skall bli ett humant och rättvist samhälle. Vi lyder inte under maktens män som ju idag sätter spelreglerna för oss alla. Vi tänker oss detta.

Fundera över det här scenariot. Verkar det inte logiskt att det skulle kunna fungera på det här viset? En effekt av den här strukturförändringen blir ju att skattesystemen, så som dom är uppbyggda idag, kommer att försvinna. Skatter, så som dom ser ut idag, blir alltså helt onödiga eftersom samhället äger det samlade kapitalet.

Verkar ett sådant tankeexperiment fullständigt orealistiskt? Vi har ju i tidigare artiklar gått igenom just dom här frågorna och kommit fram till att det är ogenomförbart idag.

Dagens strukturer, runt om i världen, är ju uppbyggda på det viset att ett fåtal stora aktörer bestämmer hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. I och med att strukturen idag ser ut som den gör så prioriteras självfallet jakten på kapitalet. Denna jakt leder till vinnare och förlorare vilket bevisas när vi iaktar hur våra samhällen ser ut. Just den här jakten på kapital försvinner när samhället står som ägare till kapitalet. Samhället kommer då att stå som garant för att vi människor kan leva våra liv på ett humant och värdigt sätt, till skillnad från idag.

Samhället behöver alltså inte jaga det kapital som behövs för att bygga ett rättvist och humant samhälle. Idag måste samhället jaga kapital, vilket vi benämner skatteindrivning, för att om möjligt kunna ge människorna en någorlunda trygg tillvaro. Vilket ju våra samhällen idag ändå inte klarar av att genomföra.

Det är, som vi kommer fram till hur vi än vrider och vänder på det hela, makten över kapitalet som är den springande punkten för våra samhällen. Skall kapitalet vara privatägt, som idag, eller skall kapitalet ägas av oss alla i samhället? Det är denna fråga som det mesta handlar om.

Som sagt, skatter har ingen som helst funktion i ett samhälle som fungerar på ett rättvist och logiskt sätt.

Alla vill ju idag smita ifrån skatten. Människor på alla nivåer försöker komma undan skatt. Börjar vi förstå varför det är på det viset? Jo men tänk efter: våra liv går ju ut på att tjäna pengar, så att vi kan överleva och helst få någonting över. Som vi vet så är det inte alla förunnat att kunna tjäna ihop till livets nödtorft. Skall man dessutom betala skatt så gör inte detta livet lättare. Såväl fattig som rik betraktar skatter som någonting ont. Finns det möjligheter att komma undan dessa pålagor så gör man allt för att fixa det. Och dom som fixar det, det är människor med dom högsta inkomsterna.

Förstår vi nu varför det är logiskt om samhället äger kapitalet? Nej jag tvivlar på att vi förstår det.

Tillbaka till mitt påstående att det idag är ogenomförbart att samhället skall stå som ägare till kapitalet. Eller som jag skrev ovan angående tankeexperimentet: det går inte att genomföra det omvända skattesystemet förrän våra strukturer genomgår den fullständiga förändringen. Alltså att vi människor i våra samhällen tillsammans äger produktionsmedlen och att därmed samhället äger kapitalet. Vilket ju är tvärt emot hur det fungerar idag.

Det är först när dom ekonomiskt stora samhällena idag genomgår en strukturell förändring som våra samhällen har möjligheten att stå som ägare av kapitalet. Dagens privata ägande för ju med sig att kapitalägarna tar sitt kapital till marknader där kapitalet kan ge sina ägare vinst och detta blir ju en omöjlighet på marknader där samhället står som ägare. Man kan säga att kapitalet flyr marknader där det inte ger någon vinst till sina ägare. Alltså utarmas dessa samhällen på kapital vilket medför att det blir ogenomförbart att enskilda samhällen skall kunna lyckas med strukturförändringen att bli ägare av kapitalet. Som sagt, detta har jag beskrivit utförligare i tidigare artiklar.

SKATTER OCH KRISER

Tänker vi på att skatter alltid har hört ihop med maktens män? I alla tider så har maktens män roffat åt sig från vanliga människor. Förutom att man håller nere lönerna så mycket som möjligt så tar man också tillbaka pengar som hamnar i själva statskassan.

Tydligast så ser vi detta förlopp under dom otaliga ekonomiska kriser som drabbar företag. Stater blir tvungna att rädda stora samhällsviktiga företag och sista utvägen för att rädda företag från krascher blir att ge dessa företag pengar, som vi människor betalar in i form av skatt.

Våra samhällens ekonomier är ju uppbyggda utifrån önskvärdheten att marknaden inte genomgår allvarliga kriser. Men eftersom allvarliga ekonomiska kriser drabbar marknaden, med jämna mellanrum, så måste våra samhällen med sina skattepengar gå in och rädda marknaden från den totala kollapsen.

Som jag tidigare har redogjort för så beror dom ekonomiska kriserna på att kapitalet i våra samhällen ligger i händerna på privata ägare. Skulle våra samhällen äga kapitalet så kan sådana här allvarliga kriser inte uppstå.

Ni får ursäkta att jag upprepar mig angående dom här frågorna men dom är ju helt avgörande för hur framtiden kommer att se ut för oss. Dom tål att upprepas om och om igen.

Det är enbart fördelar med att kapitalet finns i samhällelig ägo och inte som nu i privat ägo och detta gäller inom alla områden.

Betraktar vi det rent skattemässiga så blir ju allting mycket enklare och dessutom rättvisare om samhället äger kapitalet. Istället för att jaga in kapital så äger samhället redan hela kapitalkakan. Men observera att våra samhällen omöjligen kan stå som ägare av kapitalet så länge som det privata kapitalet dominerar världsekonomin.

SKATT ELLER INTE SKATT?

Behövs den så kallade offentliga sektorn i våra samhällen? Är det på grund av den offentliga sektorn som vi har skatter? Om inte den offentliga sektorn finns då behövs inga skatter, kan det vara på det viset?

I många samhällen finns ingen offentlig sektor och där finns få eller inga skatter. Det privata kapitalet sköter därför hela samhällsmaskineriet. Betalar man för allt så behövs inga skatter. I dessa samhällen är det priser på precis allting. I och med att allting ägs av det privata kapitalet så är det därför avgifter på precis allting. Och den som inte kan betala har i princip ingen rätt att leva vidare.

Vem skall hjälpa dom människor som inte kan betala? Nej det finns ingen hjälp att få eftersom strukturen är uppbyggd på det viset att det krävs pengar för att överleva. Den som inte har några pengar kan därför inte överleva.

Av detta så drar vi slutsatsen att så som våra samhällen ser ut idag så är det lättare att överleva i samhällen där skattetrycket är förhållandevis högt och där den offentliga sektorn står för en betydande del av den totala ekonomin.

Det är först när det finns samhällen som är uppbyggda utifrån strukturen att vi, alltså alla människor även dom ekonomiskt svaga, skall ha det bra i våra samhällen som vi kommer att känna oss tillfreds. För övrigt så kommer det inte att finnas ekonomiskt svaga människor i ett sådant samhälle. Samhället är ju till för människorna eftersom kapitalet tillhör samhället.

Våra samhällen idag är ju till för dom som äger kapital. Det är inte till för dom som inte äger kapital. Detta bör vi kanske förstå när vi ser hur skatteintäkterna fördelas i våra samhällen. Eller som jag brukar fråga: förstår vi det?

I dagens samhällsstrukturer så är alltså samhällen med skatter mer rättvisa än dom samhällen som saknar eller har få skatter. Men detta faktum bevisar också att skatter i våra samhällen talar om för oss att strukturen är orättvis. Inser vi även detta?

En sista fråga: förstår vi att om våra samhällen skulle äga kapitalet då vore skatter överflödiga?

23.Har kunden alltid rätt?

”KONSUMERA OCH VAR LYCKLIG!”

Vi konsumerar, konsumerar och konsumerar. Ja vi handlar på ett sätt som vi aldrig tidigare har gjort. När jag säger vi då menar jag naturligtvis vi som lever våra liv i den så kallade västvärlden, eller rika världen som vi också säger. Dom miljarder människor som lever sina liv på andra ställen handlar inte på det sätt som vi gör. Till att börja med så har dom inte likadana ekonomiska förutsättningar som du och jag har och sedan finns heller inte det enorma varuutbud som finns hos oss, i vårt samhälle. Man kan säga att pengarna finns i våra västerländska samhällen, medan dom mer eller mindre saknas i många andra samhällen.

Skall det vara på det viset? Kan det anses som rättvist att världens samlade kapital i mångt och mycket är samlat i våra västerländska samhällen?

Vi kan därför säga att världsmarknaden sköts från våra västerländska samhällen. Och vi har ju lärt oss att dom aktörer som är störst på marknaden sätter spelreglerna. Dom mindre aktörerna måste anpassa sig till dom stora. Detta faktum gäller företag såväl som samhällen och även ner till privatpersoner.

Av dessa orsaker så har vi som lever våra liv i det västerländska samhället ett överflöd av produkter och tjänster, som vi lägger pengarna på. Att konsumera produkter i ett allt högre tempo är kännetecknande för vår livsstil.

”Lyckan sitter i konsumtionen av varor”, enligt många av oss.

”Ju mer vi konsumerar, ju lyckligare blir vi”.

Vi konsumenter, eller skall vi säga kunder, i våra överflödssamhällen bryr oss egentligen inte så mycket om hur människorna har det i andra samhällen. Får vi bara fortsätta med vårt konsumerande så är vi nöjda, eller hur?

Eller kanske vi inte är så nöjda med den här konsumtionshysterin? Vi kunder kanske har helt fel här?

Vad vi än tycker så är det marknaden som får oss att agera precis som den önskar. Marknaden vill ha hög omsättning på kapitalet och den är enbart intresserad av att kapitalet förräntar sig.

KUNDER MED PENGAR = MARKNADEN

Marknaden hävdar att kunden alltid har rätt. Marknaden anpassar sig alltid efter kundens behov. Det kunden efterfrågar det ser marknaden till att ordna.

Ja så kan man väl säga att det fungerar. I alla fall om vi håller oss till samhällena i västvärlden. Däremot så ser vi ju att i en mängd samhällen världen över så klarar marknaden inte av att täcka dom mest elementära behoven som vi har. Såvida vi inte har pengar förstås. Därav så kan vi se att marknaden alltid tillfredsställer kundens behov om kunden kan betala.

Istället för att säga så här: det kunden efterfrågar det ser marknaden till att ordna. Så är den riktiga slutsatsen så här: det kunder med pengar efterfrågar det måste marknaden anpassa sig till.

Med kund menas allt från privata människor till företag och samhället i stort. Man kan därför säga att vi alla är på samma gång kunder/konsumenter, som marknadens producenter. Vi är kort och gott marknaden.

Men observera igen: vi tillhör marknaden endast om vi har pengar. Och har vi mycket pengar så är vi med och bestämmer marknadsspelet. Är vi däremot utan pengar så tillhör vi inte marknaden.

Marknaden är, som sagt, enbart intresserade av pengar. Människor utan pengar saknar marknadsvärde. Motsatsen blir då naturligtvis att människor med mycket kapital får ett högt marknadsvärde.

Pengar är det enda som gäller. Så ser den ekonomiska strukturen ut i våra samhällen och marknaden speglar det tänkande och görande som råder. Kunden har alltså rätt utifrån det tänkande som råder. Men det är inte det samma som att tänkandet som råder är rätt och riktigt, utifrån ett humant tänkande.

Många av oss efterfrågar droger av allehanda slag, från rökning och alkohol till narkotika missbruk. Många vräker i sig dåliga livsmedelsprodukter som gör oss sjuka. Därför konsumerar vi piller i en allt högre takt.

Vi konsumerar våld och människoförnedring som formligen sköljs över oss.

Vi efterfrågar prostituerade och laddar hem sex och våld mot barn.

Med dessa få exempel så kan vi därför fastslå att kunden inte har rätt, utifrån ett humant tänkande. Kunden, alltså vi själva, efterfrågar saker och ting utifrån hur vårt tänkande fungerar i den struktur som vi lever i. Eftersom nu vår struktur ser ut som den gör, alltså en alltigenom sjuk och orättvis struktur, så agerar vi själva på ett sjukt och inhumant sätt. Följden av detta blir ju då att vi, mer eller mindre, skadar varann eftersom vi betraktar varann utifrån ett inhumant synsätt.

Åter igen. Marknadsekonomer hävdar att det är konsumtionen som skall hålla uppe konjunkturen på en hög nivå. Tillväxt är i högsta grad beroende av att vi människor konsumerar i hög takt, enligt dagens ekonomiska tänkande.

Javisst tänkandet fungerar efter dessa banor idag. Så fort vi har pengar över så formligen kastar sig marknaden över oss och uppmanar till konsumtion.

”Vi blir lyckligare om vi konsumerar lyder budskapen.”

Men det är ju så istället att detta tänkande förorsakar oss själva och andra, i många fall, ett oerhört lidande. Det är ju bara att höja blicken lite och titta in i våra samhällen, runt om i världen, så ser vi vilken fruktansvärd tragedi som många av oss lever under.

Marknaden är alltså inhuman. Men eftersom allt kan köpas för pengar så är det marknadens regler som gäller. Förnuftet är helt satt ur spel och detta slår tillbaka på oss själva.

ARBETSMARKNADEN

Angående marknaden: iakta arbetsmarknaden! Vem bestämmer vem som skall få arbete? Tänk efter ett tag och begrunda frågeställningen. Självklart så svarar vi arbetsköparen. Ja vi svarar väl egentligen arbetsgivaren, för vi har manipulerats till att tro att han ger oss ett arbete. Vilket ju är helt fel. Nåväl, det är arbetsköparen som bestämmer om vi skall få ett arbete.

”Vad är det för märkligt med det då, undrar vi? Vem skall annars ge oss arbete om det inte är arbetsgivaren?”

Ni hör ju hur det låter. Det är bara att konstatera att vi tillhör marknadsspelet, som alla andra. Spelet som går ut på att tjäna pengar. Där vi alla vill tjäna pengar men där bara ett fåtal tjänar dom stora pengarna. Och som sagt, pengar betyder makt. Det vill säga dom få som tjänar enorma summor sätter spelreglerna för marknaden. Den marknad som vi alla tillhör och inte har möjlighet att ta oss ur. Beroende på att det är ett strukturellt problem som dessutom sitter djupt i allas vårt tänkande och agerande.

Förstår vi att vi lever i en sjuk struktur när det fungerar på det här viset?

Kapitalägaren köper arbetskraft som skall producera varor/tjänster, som betalar sig mer än vad arbetskraften kostar. Arbetaren åstadkommer alltså ett mervärde som arbetsköparen, i nästa led, kan sälja så att han kan tjäna pengar som överträffar utgifterna som han betalar för arbetaren.

Detta har jag skrivit om tidigare men även detta tål att upprepas om och om igen.

Kapitalägaren bedriver alltså ingen välgörenhetsinrättning när han anställer/köper arbetare. Om nu någon antog det. Nej, kapitalägaren anställer arbetare för att tjäna pengar på det mervärde som arbetarna skapar. Svårare än så är det inte.

Om kapitalägaren inte lyckas få avsättning för sina varor/tjänster så behåller han inte arbetarna. Arbetarna är ju en utgiftspost som all annan investering. Kapitalägaren gör sig av med sina utgifter, av vilka arbetarna utgör en stor utgiftspost.

Nej marknadsspelet är ett grymt spel där vi själva är brickor som spelas av dom stora marknadsaktörerna. Kan vi ta till oss att sådana här inhumana strukturer gör oss till ”sjuka” människor som tänker och agerar på ett inhumant sätt?

Marknaden vill få oss att konsumera all möjlig dynga och dom lyckas med det.

ÄR MARKNADENS BEHOV HUMANA?

Människans, marknadens behov idag, kan man kalla det för normala och därmed humana behov? Nej, vi har svarat på denna fråga och fått ett entydigt nej på frågan. Nej allt för mycket av marknadens och därmed människans behov styrs av inhumana, destruktiva göranden. Därom råder ju ingen som helst tvekan. Av detta så kan vi dra slutsatsen att om strukturen är orättvis, vilket den ju är, då innebär det följaktligen att behoven, i mångt och mycket, är inhumana. Eller hur?

Jag förstår om dessa slutsatser, för många, kan verka uppseendeväckande. Vi kommer ju fram till att marknaden, i många fall, styrs av ett inhumant tänkande.

Vi köper en skjorta i en butik här i vårt samhälle. En mycket fin skjorta som ändå inte kostar oss så mycket. Vi tittar på den och konstaterar att den är tillverkad i ett helt annat samhälle, på andra sidan jorden. Man frågar sig varför inte den här skjortan kunde ha tillverkats här hos oss? Svaret blir att det skulle bli för dyrt att tillverka den här. Den kanske skulle ha kostat tio gånger mer om den hade tillverkats här. Varför då? Jo därför att produktionskostnaderna för varan är så mycket lägre i samhället, på andra sidan jorden, än vad dom är här. Vad innebär det? Jo i det andra samhället arbetar det människor till mycket låga löner i produktionskedjan, för att ta fram dessa varor. Arbetaren i detta samhälle tjänar bara en bråkdel av vad arbetaren i vårt samhälle tjänar. Av bland annat denna orsak så blir det mycket billigare att producera den här varan i detta samhälle, på andra sidan jorden, istället för i vårt eget samhälle.

Marknaden styr över, så att säga, tillverkningsprocessen av denna typ av varor till extrema låglönesamhällen. Slutprodukten säljs sedan i den så kallade rika världen. Här kan massvis med människor köpa dessa varor som skulle vara omöjliga att sälja i tillverkningssamhällena. Enbart ett fåtal skulle ha råd att köpa dessa produkter.

Marknaden löser problemet med att låta varor produceras där det är billigast att tillverka dom och konsumeras där det är mest lönsamt att sälja dom. Marknaden tjänar mest med pengar på detta förfarande.

Att människorna i tillverkningsledet lever under knappa förhållanden och omänskliga arbetsvillkor intresserar inte marknaden. Marknaden är ute efter att tjäna pengar, det är den enda drivfjäder som gäller. Allt annat är ointressant.

Därför kan vi också påstå att det är bra för marknaden att det finns samhällen där människorna lever under mycket knappa förhållanden. Samtidigt som det finns samhällen där människornas ekonomiska villkor är gynnsammare. Ur marknadens ögon är det bra med en fattig värld och en rik värld. Tillverka billigt, utifrån våra ögon sett, och sälja dyrt, utifrån tillverkarnas ögon sett. Marknaden tjänar optimalt på detta förhållande.

Tänk tanken om det inte fanns några fattiga samhällen på vår jord. Hur skulle marknaden reagera då? Jo då skulle skjortan kunna produceras här i vårt samhälle. Men den skulle bli avsevärt mycket dyrare att köpa om man skulle ta fram priset efter dagens marknadsaffärer.

Ja till att börja med så kan vi slå fast att skulle vi leva i rättvisa samhällen då vore det omöjligt för marknaden att kunna agera så som den gör idag. Strukturförhållandena i våra samhällen skulle då naturligtvis se helt annorlundare ut.

Nåväl, vad vill jag komma fram till med mitt resonemang angående producerandet och konsumerandet av varor/tjänster? Jo marknaden frodas av att det finns ojämlika förhållanden mellan människor. I marknadens ögon är det optimalt att producera i låglönesamhällen och konsumera i höglönesamhällen. Eller hur? Vinsten blir ju maximal.

Motsatsen till rik blir fattig. Förutsättningen till att det finns rika människor är att det finns fattiga människor. Och marknaden vill ha det så. Marknaden idag är uppbyggd efter den förutsättningen. Marknaden är alltså inte intresserad av att det råder jämlika förhållanden. Detta är grundläggande förutsättningar i dagens kapitalistiska marknadstänkande.

AGERAR DU OCH JAG PÅ ETT ANNAT SÄTT?

Som sagt, vi är ju marknaden. Du och jag är marknaden, om vi nu har pengar förstås. Vi är kunder som följer våra egna plånböcker. Kan vi få hjälp med än det ena och än det andra, på ett förhållandevis billigt sätt, så nyttjar vi den möjligheten. Får vi kontakt med så kallad billig arbetskraft, från ett låglönesamhälle, då väljer vi att låta dessa människor arbeta åt oss istället för människor från vårt eget samhälle. Är det inte så? Kan vi dessutom komma undan skatten och låta arbetarna jobba svart, då funderar vi inte längre.

Vi far till dom fattiga människornas samhällen och lever som kungar. Vi konsumerar och utnyttjar dom fattiga just på grund av att dom lever utsatta liv i sina samhällen.

Vi tillhör marknaden och agerar som marknaden förväntas göra. Det vill säga, vi prioriterar pengarna. Kan vi köpa till så lågt pris som möjligt, så gör vi det. Och kan vi sälja till så högt pris som möjligt så gör vi också det. Att det skapas vinnare respektive förlorare genom dessa affärer är just ingenting som vi bryr oss om. Huvudsaken är att vi själva tjänar så mycket som möjligt i detta marknadsspel.

Det finns, i stora drag, inget alternativt tänkande till dagens marknadsekonomiska tänkande. Av denna anledning så betraktar vi detta tänkande som normalt, logiskt och rättvist.

Dagens marknadsekonomiska tänkande är globalt. Vilket betyder att det gäller oberoende av vilken religion eller styrelseform som råder i världens samhällen. Vinsttänkandet är det samma var vi än befinner oss i världen. Det står, så att säga, över den ideologiska strukturen.

Eftersom det nu förhåller sig så här så kanske man kan lägga fram påståendet att man överhuvud taget inte kan ifrågasätta detta marknadsekonomiska tänkande. Jag menar så här: eftersom dagens marknadsekonomi är global, täcker i stort sett alla jordens samhällen och därmed också dess tankeprocess, så är den utan tvekan normgivande. Men betyder det att detta tänkande är humant och rättvist?

Låt oss fundera vidare över detta globala tänkande så att vi får möjligheten att försöka förstå det bättre.

PENGARS ROLL

Som vi vet så idkade man byteshandel före penningens inträde på marknaden. Alltså var en viss mängd kött lika mycket värt som ett speciellt verktyg, för att ta ett exempel. I och med pengars inträde på marknaden så underlättades handeln mellan varor avsevärt. En viss summa pengar motsvarar en viss varas värde. Pengars uppgift blev att underlätta förmedlingen av varor. Att äga pengar blir lika värdefullt som att äga varor. Vilket ju i förlängningen innebär att den som kan komma över en stor summa pengar också kan omsätta dessa pengar i en stor mängd varor/tjänster. Att äga mycket pengar blir därmed en måttstock på att kunna leva ett liv i överflöd. Denna rikedom för också med sig hög social status.

Av detta tänkande och agerande så lär vi oss att när ägandet av pengar blir måttstocken på hur våra liv skall levas i våra samhällen, så medför detta automatiskt att vi människor försöker komma över så mycket pengar som det bara går.

Man kan ju säga så här: det är helt logiskt att sätta ett värde på en vara/tjänst. Allting får därmed ett värde som man därefter kan göra affärer med. Det ologiska ligger inte i detta, utan det ologiska uppstår när ägandet över varor/pengar fördelas på ett orättvist sätt. Ägandets orättvisa fördelning är alltså själva knuten i vårt nuvarande marknadsekonomiska tänkande. Eller vad säger ni?

Vi kommer fram till samma slutsats hur vi än vänder och vrider på problemet. Nämligen att det är själva orättvisan i ägandet som är roten till det onda. Att göra affärer är logiskt och riktigt. Däremot är det orättvist att ett fåtal människor äger, i stora drag, hela marknaden. Detta faktum för med sig att ägandet av kapital blir det primära i marknaden, inte vilka varor/tjänster som produceras. Detta faktum lär oss att vi måste kritisera själva ägarstrukturen i marknaden och inte själva affärsuppgörelsen.

Affärsuppgörelser är nödvändiga, däremot är det fruktansvärt orättvist att ett fåtal äger nästan allting. Denna orättvisa skapar våldsamma motsättningar mellan människor, vilket ju vår historia bevisar för oss och som bevisas dagligen för oss runt om i världen.

Som sagt, det är denna del i det ekonomiska tänkandet som måste förändras. Vilket kräver strukturella förändringar som startas med ett förändrat tänkande.

Sålunda kan vi dra slutsatsen att vårt nuvarande globala marknadsekonomiska tänkande inte är rättvist. Det är synnerligen inhumant när det gäller den orättvisa ägarprocessen i strukturen. Hänger detta ihop med själva den patriarkala strukturen? Ja självfallet är det så. Patriarkatets struktur är orättvis. Den kan inte vara rättvis. I denna struktur frodas det ojämlika/orättvisa ekonomiska tänkandet. Man kan säga att det ena ger det andra.

VAD ÄR SVARET?

Tillbaka till huvudfrågan: har kunden alltid rätt? Nej jag poängterar åter igen att kunden, alltså vi själva, inte har rätt. Det är den sjuka strukturen som vi lever i som formar oss till sjuka kunder.

När många av oss efterfrågar barnporr då är det någonting i vår struktur som är sjukt.

När var och varannan i våra samhällen har blivit beroende av tobaksprodukter då säger det oss att vi lever i en inhuman struktur.

När våra samhällen lägger ner ofantliga ekonomiska summor på krigsmateriel, då inser man att vi lever i en galen värld.

När ett samhälle består av fattiga respektive rika invånare då är detta ett bevis för att samhällsstrukturen är utformad så att det skall vara skillnad på människa och människa.

För att finna själva grundorsaken till så här allvarliga abnormiteter i vårt tänkande så måste man analysera själva vår struktur. Svaren finns att söka i strukturen och om vi bemödar oss att verkligen iakta hur våra samhällen fungerar då skall det inte vara svårt att förstå att det är den orättvisa och därmed inhumana strukturen som skapar vårt sjuka tänkande.

Kundens tänkande och agerande återspeglar samhällets agerande. Så är det. När samhället är uppbyggt på det viset att det är storleken på det privata kapitalet som dikterar villkoren för hur vi lever våra liv i samhället, då är detta ett klartecken på att vi kommer att tänka och agera orättvist och inhumant.

Den perfekta kunden, i marknadens ögon, konsumerar i stor skala. Vad som konsumeras har mindre betydelse, huvudsaken är att vi konsumerar. Marknaden vill få oss att konsumera i en allt högre takt och till sin hjälp så köper kapitalet in sig i samhällets alla vrår. Genom reklam och media så lyckas kapitalet med konststycket att manipulera vårt tänkande så att många av oss anser att den högsta lyckan uppnås när vi konsumerar.

Livet verkar gå ut på att konsumera när vi lyckas få pengar över. Vi konsumerar varor/tjänster som vi i många fall inte har någon användning för. Totalt sett så öser vi ut pengar på en massa skit. Vi är kunder som efterfrågar destruktiva varor och tjänster på grund av att vi lever våra liv i destruktiva strukturer. Men marknaden blir nöjd, den får ju tillbaka sitt kapital med ränta, på allt skräp som vi konsumerar.

24.Går det att bevisa orsaken?

BEVISA ORSAKEN!?

Kan man överhuvud taget bevisa orsaken till den strukturella orättvisan? Vad krävs det för att kunna bevisa orsaken? Räcker det med att kunna se att människor lever i social misär för att kunna bevisa? Är det bevis nog att se dåtidens samhällen och det förtryck som människorna levde under?

Till att börja med: kan vi vara överens om att vi lever i strukturell orättvisa? Alla är ju inte överens om detta påstående, men det råder ingen som helst tvekan om att vi lever i strukturell orättvisa. Om vi betraktar alla våra samhällen världen över som ett enda samhälle, vilket är det logiskt riktiga, då bör det inte vara så svårt för oss att kunna dra slutsatsen att vi lever i strukturell orättvisa. Eller hur? Ja vi kan nöja oss med att betrakta vårt eget samhälle så ser vi ju helt tydligt att även hos oss så framträder den strukturella orättvisan, måhända inte så tydlig som i en mängd andra samhällen. Vi bör alltså komma fram till en gemensam åsikt att vi lever i strukturell orättvisa. Kan vi därför säga att det är bevisat att vi lever i strukturell orättvisa? Ja jag menar att detta är bevisat.

Vore det inte bra för oss om vi fann orsaken till den här orättvisan? Eller är det fullkomligt likgiltigt för oss var orsaken finns att söka? Nåväl, frågan var ju om det gick att bevisa orsaken. Kan man bevisa någonting så bör ju detta vara oerhört avgörande för våra samhällen.

För att exemplifiera det hela så är det nu bevisat att människor är lika intelligenta oavsett vilken hudfärg vi har. Men denna bevisning är relativt ny. Snarare är det väl så att man ansåg det bevisat att människor med så kallad vit hudfärg stod på en intellektuellt högre nivå än människor med mörkare hudfärg. Att motsatsen kunde bevisas har på ett avgörande sätt förändrat synen på människan.

Det är ju också bevisat att könstillhörigheten inte spelar någon roll för att bedöma den intellektuella nivån. Men även detta faktum gällde inte för bara ett antal generationer sedan. Kvinnan ansågs inte vara på samma nivå som mannen och därför så skulle hon också vara underställd mannen. Observera att detta förhållande gäller i de flesta samhällen än idag. Att motsatsen är bevisad är inte det samma som att kvinnor och män lever jämlika liv i våra samhällen. Det råder ju en påtaglig ojämlikhet i dom flesta samhällen. Men trots allt så är bevisningen avgörande för våra samhällens utveckling.

Men håll med om att det vore väl helt fantastiskt om man lyckades bevisa orsaken till den strukturella orättvisan? Då skulle vi ju alla bli medvetna om varför våra samhällen fungerar som dom nu gör. En sådan bevisning skulle ju få avgörande betydelse för hur våra samhällen skall förändras. Vi skulle bli medvetna om detta på samma sätt som vi nu är medvetna om att intelligensen inte har att göra med en viss rastillhörighet eller könstillhörighet. Om det vore möjligt att bevisa orsaken så skulle hela vår syn på våra samhällen förändras och detta borde leda till att den strukturella orättvisan, sakta men säkert, dog ut.

”MÅTTSTOCK”

Hur skall vi till att börja med ta oss an frågeställningen? Vad skall vi ha för ”måttstock” för att få fram bevis? Kan man ha som ”måttstock” att alla människor skall behandlas lika, oavsett ras; kön; religion; etnisk tillhörighet, och när detta inte sker så är det bevis på social orättvisa? Kan man dessutom ha som ”måttstock” att det samlade kapitalet skall fördelas på ett rättvist sätt i samhället och när så inte är fallet då föreligger strukturell orättvisa? Kan uppgifter om dessa frågor hjälpa oss att kanske kunna bevisa orsaken till den strukturella orättvisan?

Kanske vi först skall komma fram till vad som menas med strukturell orättvisa? I tidigare artiklar har jag vänt ut och in på denna fråga, men den tål att upprepas om och om igen. Med strukturell orättvisa menar jag sociala och ekonomiska förhållanden mellan människor i våra samhällen där dom sociala och ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt på ett mycket märkbart sätt. Det är ju bevisat att det finns människor som lever i ekonomiskt överflöd samtidigt som det finns människor som lever utfattiga, inom ett och samma samhälle. Detta är en form av strukturell orättvisa, enligt mitt sätt att se det.

Av detta så kan vi ju på en gång se att ”måttstocken” ovan inte har efterlevts. Strukturell orättvisa föreligger alltså! Ja något annat svar hade vi naturligtvis inte väntat oss, eller hur?

Men att vi nu påstår att det är bevisat att strukturell orättvisa existerar betyder ju inte att vi alla har den åsikten. Det finns med all säkerhet dom som anser att våra nuvarande ekonomiska förhållanden mellan människorna i samhället inte skall anses som orättvist. Istället skall det anses som normalt och rättvist. Precis som det idag finns män som anser att mannen, så att säga, står över kvinnan i våra samhällen. Det är ju bara att se sig runt om i våra samhällen, världen över, så inser vi att den här åsikten inte bara är en åsikt, det är denna verklighet som råder i våra samhällen.

Nåväl, dom flesta av oss kan nog komma överens om att sociala och ekonomiska förutsättningar kan variera kraftigt från vissa människor till andra inom samhället och att vi anser detta som orättvist. Denna strukturella orättvisa är mer eller mindre märkbar beroende på vilket samhälle det gäller.

DEN PATRIARKALA STRUKTUREN

Vad är då orsaken till den här orättvisan? Och frågan var om det går att bevisa orsaken?

Som ni nog vet vid det här laget så anser ju jag att den strukturella orättvisan i grunden har uppstått ur den patriarkala strukturen. Den patriarkala strukturen är en rakt igenom orättvis struktur. Vi vet att denna struktur har flera tusen år på nacken. Därom råder ingen tvekan. När vi nu vet att så är fallet vad finns det då för anledning att betvivla att just patriarkatet är orsaken?

Eller kan det vara så att frågeställningen aldrig ställs? Vi funderar aldrig över frågeställningen på grund av att den aldrig kommer upp. Politiker ställer ju aldrig frågeställningen. Media ställer heller aldrig frågeställningen och eftersom ingen tar upp frågan så finns heller inget behov av att finna svaret. Är det så som jag befarar, att vi verkar vara omedvetna om frågan?

Vi ser dom orättvisor som utspelar sig idag hos oss och runt omkring oss, i vårt eget samhälle och i andra samhällen. Vi ser alla dessa orättvisor men vi drar inte några slutsatser om varför det har blivit, som det har blivit. Och dom som drar slutsatser drar helt tydligt felaktiga slutsatser.

Som jag ser det så verkar alla så kallade experter utgå ifrån att den och den konflikten/orättvisan finns att söka i ett tidsspann relativt nära dom sociala konflikterna.

När exempelvis två grannstater råkar i konflikt med varann så pekar den så kallade expertisen på möjliga orsaker, oftast relativt nära i tiden för konflikten, till varför det har blivit som det har blivit. Ingen av våra så kallade experter kommer ens på tanken att just själva statsbildningen kan vara en stark orsak till konflikter. Statsbildningar ligger ju många hundra år tillbaka i tiden, ja i många fall tusentals år tillbaka. Jag menar att detta faktum är en mycket viktig anledning till varför vi inte betraktar stater, eller som jag hellre vill benämna det: maktområden, som en av dom starkaste orsakerna till konflikter. Historien visar ju för oss att även om den eller den konflikten får en temporär lösning så uppstår konflikten igen och nu med ännu större kraft.

Statsbildningar är ju ett resultat av det hierarkiska patriarkatet och just detta faktum gör att allvarliga konflikter finns inbyggda i våra strukturer. Denna orättvisa strukturuppbyggnad har, som vi vet, urgamla anor vilket då och då resulterar i öppna konflikter mellan dom patriarkala statsbildningarna. Men att någon så kallad expertis skulle föra fram sådana teorier som orsak till den eller den konflikten förekommer inte.

Vi måste också ställa frågan om alla allvarliga sociala konflikter kan hänföras till orättvisan eller inte? Är det orättvist att det uppstår krig? Eller är det rättvist att det uppstår krig? För dom inblandade människorna så är det naturligtvis högst orättvist med krig. Och varför då? Jo därför att inblandade människor i krig dödas och orsakar död. Dessutom så drabbas hela befolkningen av dessa allvarliga konflikter. Det finns därför ingen rättvisa med krig.

Allvarliga sociala konflikter är därför orättvisa. Att sociala konflikter utspelas bekräftar att den strukturella uppbyggnaden är felaktig. Av denna slutsats kan vi också se att sociala konflikter omöjligen kan bryta ut i rättvisa samhällsstrukturer.

Hur ser det ut på exempelvis arbetsmarknaden i våra samhällen? Är det rättvisa arbetsmarknader som vi lever i? Nej det är samma sak här. När konflikter utbryter så hittar den så kallade expertisen olika argument för och emot hur konflikter skall lösas och varför dom har brutit ut. Men även här så missar den så kallade expertisen själva grundorsaken till arbetsmarknadskonflikterna. Man missar frågeställningen om det är rättvist att vissa människor äger företag och att dom därigenom hamnar i maktposition gentemot sin arbetskraft? Skall det se ut så i ett rättvist samhälle? Att det ser ut så här i våra samhällen och att dessutom dom så kallade experterna på arbetsmarknadsfrågor aldrig ifrågasätter det här maktförhållandet tolkar jag som att expertisen är omedveten om orättvisan.

När kapitalet försätter samhällen i ekonomiska svårigheter som får katastrofala följdverkningar för en mängd människor så visar kapitalet sitt rätta ansikte. Det privata kapitalets enda prioritering det är att det investerade kapitalet skall förränta sig. Allt annat kommer i andra hand. Den så kallade expertisen verkar således inte förstå att grundproblemet sitter i just det privata ägandet av kapitalet.

Det dras alltså hela tiden felaktiga slutsatser när det uppstår allvarliga problem i våra samhällen. Och när man inte ser grundorsakerna till strukturella orättvisor då blir det ju omöjligt att kunna bevisa dessa grundorsaker.

Att strukturen ser ut som den gör idag är inte det samma som att strukturen skall se ut så här för all framtid. Vi måste komma till insikt om att det är absolut nödvändigt för vårt släktes fortlevnad att vi kan leva våra liv i en rättvis struktur. Dagens orättvisa struktur kan omöjligen få fortsätta. Den kommer att ta knäcken på våra samhällen, förr eller senare.

HISTORISKA BEVIS

Nåväl jag menar, som sagt, att grundorsaken till våra samhällens strukturella orättvisor har sitt ursprung i vår patriarkala struktur, som jag hela tiden återkommer till. Jag är intresserad av om det går att bevisa detta påstående. Går det att bevisa att patriarkatet är den grundläggande orsaken till den strukturella orättvisan?

När jag nu påstår att strukturella orättvisor har sin grund i den patriarkala strukturen då måste det ju finnas historiska bevis för detta påstående.

Om vi håller oss till vårt eget samhälle så hade kvinnor ingen rösträtt för bara ett antal generationer sedan; i lagar och förordningar inom alla områden så hade kvinnor inte samma rättigheter som män; på arbetsmarknaden hade kvinnor få eller inga möjligheter att ta sig in och tog man sig in så var det lågavlönade jobb inom service och vårdsektorn; samma sak inom utbildningsväsendet här var det i praktiken omöjligt för kvinnor att studera till så kallade högre utbildningar; kvinnor förväntades och förväntas än idag att arbeta gratis med hem och hushåll; många kvinnors enda möjlighet att få in pengar det var att sälja sin egen kropp vilket ju även gäller än idag.

Man kan fråga sig vad som ligger till grund för att kvinnan behandlades och behandlas på ett sådant här orättvist sätt? Enligt min mening så är det den patriarkala strukturen som degraderar kvinnan till en lägre stående människa. Det finns, enligt min mening, ingen annan förklaring till varför sådan här orättvisa har fått råda och fortfarande råder. Det är alltså bevisat att kvinnan hade lägre status än mannen, när vi iaktar det historiska förloppet i vårt samhälle och i alla andra samhällen. Och blickar vi ut över världen så gäller även idag detta faktum. Men kan vi av dessa fakta anse det som bevisat att det är den patriarkala strukturen som är grundorsaken till våra samhällens strukturella orättvisor?

Man kan då fråga sig hur skulle strukturen i våra samhällen se ut om den inte ser ut som den gör idag? Kanske strukturen skall se ut som den ser ut idag? Är det fel att söka bevisa orsaken genom att studera mänsklighetens historia? Eller är det helt rätt att analysera vår historia för att söka finna svaret?

Kan vi förstå att detta faktum, alltså att patriarkatet är orsaken till den strukturella orättvisan, bevisligen har att göra med strukturen som vi lever i? Om inte det orättvisa förhållandet mellan könen skulle bero på den samhälleliga strukturen, vad skulle det i så fall finnas för orsak till detta förhållande? Skulle det vara normalt och naturligt att män, så att säga, stod över kvinnor? Ja i många samhällen anses det som en självklarhet att det fungerar på det här viset. I dessa samhällen är det ju omöjligt att ta till sig att det skulle vara inhumant att kvinnan underordnades mannen. Att i ett sådant samhälle påstå att det är patriarkatet som är grundorsaken till den strukturella orättvisan, kommer att mötas av ett totalt oförstående. Man kan säga att sådana samhällen inte är mogna att ta till sig dessa bevisliga sanningar.

Är vi, i vårt samhälle, mogna att ta till oss bevisliga sanningar? Den bevisliga sanningen var ju att kvinnan förr var underordnad mannen. Är vi mogna att ta till oss denna bevisliga sanning? Om vi nu är det, kan vi därefter ta till oss att denna bevisliga sanning kan ligga till grund för den strukturella orättvisa som vi idag lever i?

Mitt svar på den här frågan är att vi inte tar till oss det här sambandet. Huvudskälet till denna min uppfattning ligger i att vårt samhälle inte anser att vi lever i strukturell orättvisa. Och dom som anser, menar jag är dom som styr och ställer i våra samhällen.

Varför skulle dom som styr och ställer i våra samhällen ha uppfattningen att vi lever i strukturell orättvisa? Nej det rimmar illa att maktmänniskorna i våra samhällen skulle gå ut med budskapet att våra samhällen bygger på strukturell orättvisa. Sådana ställningstaganden kan vi inte förvänta oss, eller hur?

ATT BEVISA BLIR EN OMÖJLIGHET

Blir det därmed omöjligt att bevisa orsaken eftersom samhället, som det ser ut idag, aldrig skulle ta till sig denna bevisföring? Ja så kan man nog säga att det blir.

Om vi lägger fram bevis för att människor av olika ras har lika hög intelligens så skulle detta bevis inte kunna accepteras i ett samhälle som bygger bland annat på att det är skillnad mellan människor utifrån vilken ras dom tillhör.

Samma sak gäller när vi lägger fram bevis för att det är högst orättvist att det finns enorma skillnader i levnadsvillkor mellan människor, också i ett och samma samhälle. Sådana bevis kommer inte att tas emot av samhället eftersom strukturen är uppbyggd utifrån att det skall vara skillnader i levnadsvillkor.

Går det att lägga fram bevis att det är orättvist att kapitalet i våra samhällen, till stora delar, ligger i händerna på ett fåtal stora kapitalägare? Att det är bevisat att det ser ut så i våra samhällen råder det ingen tvekan om. Men frågan var om det går att bevisa att detta skulle vara orättvist? Våra samhällen anser ju att det här förhållandet inte är orättvist. Vår struktur är uppbyggd efter normen att kapitalet skall fördelas olika bland människorna i samhället. Och eftersom detta är normen så kan ju inte samhället hävda att denna norm är orättvis.

Samma tänkande gäller i samhällen där man har som norm att kvinnan är underställd mannen. Eftersom detta synsätt är normen så kan ju inte detta samhälle hävda att just denna norm är orättvis. Förstår ni?

Har vi alltså hamnat i en återvändsgränd? Att påstå att ett strukturellt förhållande är orättvist verkar bli en omöjlighet. Ett samhälle kan anse att det eller det strukturella förhållandet är orättvist, hos det eller det samhället. Medan ett annat samhälle ser på förhållandet med helt andra ögon. Rättvisa i ett samhälle kan betraktas som orättvisa i ett annat samhälle.

Men har vi inte kommit fram till att vi människor är lika oavsett kön, ras och etnisk tillhörighet? Har vi inte samma känslor? Har vi inte samma tyckande och tänkande? Har vi inte samma behov, var vi än lever? Visar vi inte samma vrede när vi blir orättvist behandlade?

Samtidigt så påstår jag att vi tycker och tänker som strukturen har lärt oss att tänka och tycka. Hur går nu denna ekvation ihop?

Strukturen i mitt samhälle, för övrigt i så gott som alla samhällen,är uppbyggd utifrån idén att människorna har rättigheten att äga kapitalet som dom lyckas komma över. Denna idé leder naturligtvis till att några lyckas komma över mycket kapital medan några inte lyckas komma över något kapital alls. Vi har lärt oss att det är så det fungerar i samhället, alltså att ett fåtal äger nästan allt medan majoriteten får ”slåss om smulorna”. Samtidigt så vet vi att ett sådant här strukturellt förhållande leder till motsättningar i samhället. Dom fattiga vill ha mer av kapitalkakan, vilket betyder att dom rika måste avstå kapital  för att lugna ner majoriteten av människorna i samhället. Eller så väljer dom rika, alltså maktens män, att kuva all opposition med våld.

Man kan säga att samhället har fått oss att acceptera att kapitalet kan ägas av vem som helst, vilket ju leder till att några får mycket medan andra får litet, eller ingenting alls. Vi har lärt oss att det är detta tänkande som gäller.

Att då komma och påstå att detta förhållande bevisligen är en orsak till den strukturella orättvisan, blir i det närmaste en omöjlighet.

Men, som sagt, vi har också ett behov av att kunna leva ett drägligt liv i våra samhällen och när detta behov inte tillfredsställs så reagerar vi helt naturligt på att det finns stora skillnader i levnadsvillkor mellan människorna i samhället.

Vad är rätt och vad är fel, beträffande tänkandet i samhället, när det uppstår sådana motsättningar? Skall vi människor tycka och tänka som strukturen har lärt oss att tycka och tänka eller skall vi tycka och tänka annorlunda när samhället är uppbyggt efter normen att levnadsvillkoren är olika för oss? Hur skall vi tänka? Skall vi acceptera att samhället ser ut som det gör eller skall vi inte acceptera att samhället ser ut som det gör? Ja om vi inte går med på att levnadsvillkoren skall vara så märkbart olika som dom nu är då kan vi inte acceptera att samhället ser ut som det gör. Eller har vi något annat val?

Numera går det att bevisa att jorden inte är i centrum av vårt solsystem. Då borde det gå att bevisa orsaken till den strukturella orättvisan i våra samhällen. Men går det genom matematiska formler att bevisa denna sak? Ja vem vet.

ATT AGERA DEMOKRATISKT

Jag tänker mig följande händelse: en grupp människor, vi kallar denna grupp för samhälle, hänvisas efter en katastrof att bygga upp en ny tillvaro på en isolerad plats. Man börjar om från absolut ingenting för att skapa en möjlighet att kunna leva vidare.

 Tror ni att detta samhälle skulle kunna överleva om det uppstod strukturella skillnader i människornas förhållanden? Tror ni att det här samhället skulle ha större möjligheter att kunna leva vidare om dom strukturella förhållandena mellan människorna var rättvisa? Ingen i samhället skulle få det bättre materiellt sett än någon annan. Människorna i samhället tar gemensamma beslut hur den totala arbetsinsatsen skall fördelas på alla invånare och skörden av denna totala arbetsinsats kommer att tillfalla alla. Vore inte denna enkla ordning en självklarhet för detta samhälle?

Hur tror ni det skulle gå för samhället om vissa individer gör anspråk på att kunna leva ett drägligare liv, eller rättare sagt lyxuösare liv, än övriga?

Går det att utifrån detta exempel räkna ut vilket strukturellt förhållande som är mest gynnsamt för samhället? För mig framstår en sådan uträkning som mycket enkel och självklar. Är jag alltför naiv som anser att samhällets alla strukturella förhållanden måste bygga på en verklig demokratisk ordning?

Vad menas då med demokrati? Ja denna fråga har jag tagit upp i tidigare artiklar och jag tar upp den åter igen. Är det demokratiskt att det är upp till var och en i samhället att försöka komma över en så stor kapitalkaka som möjligt? Alla skall ha ”friheten” att kunna agera på marknaden efter sina egna förutsättningar, brukar det heta.

Och vad detta leder till det vet vi, eller hur? Några få skapar sig enorma förmögenheter medan flertalet har fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Så vet vi att det ser ut i våra samhällen, runt om i världen.

Kan vi kalla ett sådant förhållande för demokratiskt? Nej vi kan inte det. Den ekonomiska strukturen i våra samhällen är inte demokratisk. Att dom politiska makthavarna i våra samhällen anser att den ekonomiska strukturen är demokratisk visar ju bara vilkas ärenden dom går.

Eftersom hela marknaden i stort sett sköts av privata intressen så leder detta till att marknadens affärsuppgörelser sker i det dolda. Dom privata intressena sköts ju privat, det vill säga ingen utomstående har så att säga något med att göra när affärer görs upp i marknaden. Men affärer i marknaden påverkar alla människor i våra samhällen. När det råder sådan ordning innebär ju detta att alla i samhället blir tvungna att leva efter dom beslut som tas i marknaden, vare sig besluten är till fördel eller nackdel för samhället.

Är det demokratiskt att majoriteten av människorna i samhället inte får vara med och besluta om hur deras tillvaro skall se ut? Tillvaron för oss bestäms först och främst av dom ekonomiska besluten i marknaden och inte av dom politiska besluten utanför marknaden.

Hur skall då den ekonomiska strukturen se ut för att vi skall benämna den demokratisk? Jo men självklart är väl att vi människor i samhället tillsammans måste bestämma över hur ekonomin/ägandet i våra samhällen skall se ut. Denna fråga kan ju inte överlåtas åt dom få som har den ekonomiska makten. Då kommer det att se ut som det nu gör idag, att det är det privata kapitalet som prioriteras över samhällets bästa.

Det knepiga är att när våra maktmänniskor säger att vi lever i ett demokratiskt samhälle, då tror vi verkligen att vi gör det. Men som jag har sagt tidigare, detta är helt fel. Vi är manipulerade av det strukturella systemet. Vi tror att det är så här som ett demokratiskt samhälle skall se ut.

Åter igen: dom som har den ekonomiska makten i våra samhällen agerar inte utifrån prioriteringen att samhället skall få ta del av kapitalet. När det nu bevisligen fungerar så här då kan man väl inte påstå att vi lever i en demokrati?

Bara för att vi har möjligheten att rösta fram den politiska makten, som dessutom är underställd den ekonomiska makten, så räcker inte det för att vi skall kunna påstå att vi lever i en demokrati. Det är den fullständiga demokratin som måste råda i samhället.

ÄR VI ÖVERENS?

Jag påstår, åter igen, att det därmed är bevisat att våra samhällen lider av strukturell orättvisa.

När det gäller den ekonomiska orättvisan så finner vi den omedelbara orsaken till detta i den odemokratiska beslutsordningen för hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. Kan man kalla detta för att bevisa orsaken? Ja jag menar att detta i alla fall är en närliggande orsak till våra orättvisa samhällen. Men för att finna själva orsaken till det odemokratiska ägandet av kapitalet så måste vi söka oss tillbaka i historien. Så som vi gjorde ovan.

Vi måste söka oss tillbaka till tiden när den orättvisa strukturen uppstod. Och då pratar vi om flera tusentals år tillbaka i tiden. Varför blev våra samhällen strukturellt orättvisa? Kan någon ge mig en ledtråd? Jag har i tidigare artiklar gått igenom den här frågan och även kommit fram till ett svar. Mitt svar upprepar sig.

Är vi överens när jag påstår att uppkomsten av patriarkatet är den avgörande orsaken till varför våra samhällen byggdes ut på ett orättvist sätt? Frågan var ju åter igen: går det att bevisa detta påstående?

Om jag nu påstår att det är bevisat att kvinnan, sedan flera tusentals år, har varit underordnad mannen borde inte detta vara den grundläggande orsaken till den strukturella orättvisan? Vad i så fall skulle tala emot detta påstående?

Jag påstår också att denna grundläggande orsak medför att samhället i övrigt inte kan utvecklas på ett humant och naturligt sätt. Jag menar alltså att i och med att kvinnan är underordnad mannen, sedan tusentals år, så innebär detta faktum att samhället hela tiden kommer att utvecklas på ett destruktivt sätt. Samhället blir alltmer destruktivt, ju mer tiden går. Till slut kommer vi till en punkt där samhällets fortsatta existens sätts på prov. Man kan säga att vi befinner oss vid den punkten nu.

Ur patriarkatet fortsätter det att utvecklas destruktiva strukturella mönster. Det är helt omöjligt att humana strukturella mönster utvecklas av det enkla faktum att hälften av samhällenas invånare behandlas som underordnade. Samhällen kan inte utvecklas humant och naturligt på grund av detta.

Historien bevisar ju också det här för oss. Det privata kapitalägandet; religioner; stater; är tydliga exempel på vad som utvecklas från den patriarkala orättvisan som ju leder till allvarliga motsättningar mellan människor. Detta bevisar ju det historiska förloppet för oss.

Vad tjänar det då till att kunna bevisa orsaken? Jo men om vi överhuvud taget skall kunna vrida våra samhällen rätt, alltså att kunna göra samhället rättvist, då måste vi ha klart för oss var orsaken till problemet finns att söka.

Efter detta infinner sig en annan frågeställning: kan en förändring ske bara för att strukturens fel bevisas?

25.Funderingar

VARFÖR BLEV DET SOM DET BLEV?

Det är viktigt att kunna förstå historien på rätt sätt. Det som har hänt det har hänt. Och det som har skett det har skett. Det betvivlar vi inte. Men det som är betydelsefullt att veta det är varför det blev som det blev. Vad var orsaken? Det är svaret på den frågan som är av betydelse för oss. Hänger ni med?

Varför koloniserade spanjorerna Latinamerika?

Varför byggdes pyramiderna i Egypten?

Varför höll sig antikens Grekland med en mängd slavar?

Varför offrade inkaindianerna människor till sina gudar?

Varför försökte Nazityskland utrota judarna?

Varför har kvinnor inte rösträtt i dagens Saudiarabien?

Varför har kvinnor lägre lön än män?

Varför förekommer våldsamma etniska konflikter i Afrika?

Varför begås det övergrepp mot barn och kvinnor runt om i världen?

Varför är det social orättvisa i våra samhällen?

Man kan formulera hur många frågor som helst. Vi vet att allt detta har hänt och händer. Men varför har det hänt och varför händer det? Det är svaret på den frågan som vi kan lära oss någonting av.

Om vi tar den näst sista frågeställningen: varför begås det övergrepp mot barn och kvinnor runt om i världen? Ja varför gör det det?

Till att börja med. Om vi betänker att barn och kvinnor världen över inte alls deltar i samhällsfrågorna så som männen gör. Jag menar barn och kvinnor har ju inte det inflytande på samhällsfrågorna som männen har. Eller för att tala klarspråk: kvinnan nekas ju rätten till inflytande. Hon blir en andra klassens medborgare, så som vi har beskrivit tidigare. Barn och kvinnor blir ju på så vis inte medansvariga till allt elände som samhällsstrukturen ställer till med. Borde därför inte barn och kvinnor förskonas från allt våld som händer och sker? Jo vid första anblicken så kan man ju tycka det. Men det fungerar ju istället tvärt om. Dom som far mest illa är just barn och kvinnor.

Man kan säga så här: ju mer våld och oroligheter som förekommer i ett land/samhälle ju mer förtrycks kvinnorna. Hur kommer man fram till denna som synes ologiska slutsats? Jo vi har ju tidigare konstaterat att kvinnor, världen över, har varit och är andra klassens medborgare. Kvinnor har alltså lägre status än männen, världen över. Ingen nyhet, eller hur? Det ingår, så att säga, i samhällsstrukturen att mannen bestämmer över kvinnan. Och i och med att detta förhållande nu råder så innebär det att mannen intar maktens roll. Medvetet eller omedvetet.

När därför konflikter uppstår i den inhumana strukturen, vilket det ju dagligen gör, så löser den patriarkala strukturen problemen med maktspråk. Är konflikterna av det våldsammare slaget så löser man det med våld. Så har det fungerat förr och så fungerar det idag.

Denna sjuka struktur tar ingen som helst hänsyn till dom utsatta människorna utan det vanliga mönstret upprepar sig. Nämligen att barn och kvinnor blir offer i det patriarkala samhället.

Andra klassens medborgare tar man inte hänsyn till. Andra klassens medborgare slår man ner med våld. Är detta ett tillfredsställande svar på frågan?

Vi kan ta en annan fråga som vi ställde. Varför försökte Hitlers Nazityskland utrota judarna?

Nazisterna ansåg att judarna fungerade som en varböld i samhället. Judarna var en av orsakerna till att det tyska samhället hade stora problem att återhämta sig efter det första världskriget. Det var nazisternas version. Judarna ansågs också vara lägre stående människor som man inte fick blanda sig med.

Just denna rasistiska ståndpunkt är vanlig såväl idag som igår. Också den ingår i den patriarkala strukturen. Eller rättare sagt den är en följd av den patriarkala strukturen.

Judarna måste alltså utplånas. Dom förföljdes och diskriminerades av denna anledning. Alltså för att dom ansågs vara lägre stående människor. På samma sätt som många etniska minoriteter förföljs än idag.

Denna historiska bild känner vi till. Men den är bara en del av sanningen. Svaret på frågan är bara till en del besvarad.

Alla våra frågor som vi ställde ovan finns det gemensamma svar till. Det finns alltså ett samband mellan inkaindianernas människooffer och inställningen att kvinnor är andra klassens medborgare.

Jo svaret finner vi i den patriarkala strukturen. Det hierarkiska patriarkatet har genom årtusenden mejslat fram en inhuman syn på människan. Att vissa människor skulle vara mer värda än andra. Maktens män har därför tagit sig rätten att ikläda sig förtryckarens roll. Maktens män är guden personifierad.

Detta förhållningssätt som har präglat människans samhällen i tusentals år, sätter naturligtvis sina spår. Det sätter sig i tänkandet. Eller hur?

Strukturen är uppbyggd utifrån dessa givna regler. Det är därför jag menar att vi betraktar det som lika normalt att vakna upp efter nattens sömn som att inte reflektera över att vi lever i ett sjukt samhälle. Vi betraktar vår struktur som normal eftersom den har inpräntats i vårt tänkande sedan tusentals år tillbaka i tiden.

VARFÖR BLIR DET LAGLÖSHET?

Nu till en annan sak som jag funderar över. Man säger så här: om vi avskaffar ordningsmakten, alltså polisen, då skulle fullständigt kaos uppstå. Folk skulle ta lagen i egna händer och våldet skulle inte visa några gränser. Full laglöshet skulle råda.

Jag tror på den här beskrivningen. Faktum är ju att vi kan se runt om i många samhällen, på vår jord, att detta kaos verkligen råder. Laglöshet och våld finns ju, mer eller mindre, överallt. Varför blir det så? Varför blir det kaos när ordningsmakten förlorar kontrollen över samhället? Borde inte människorna i sina samhällen förstå vad som är rätt och fel utan en ordningsmakt och agera därefter? Kaoset tyder ju på att människorna i dessa våldsamma samhällen har utvecklat ett ohämmat patriarkalt tänkande. Dessa laglösa och våldsamma samhällen visar det totala föraktet för människan, i synnerhet kvinnan. Man ser att människorna, särskilt männen, agerar synnerligen destruktivt när kaos börjar råda i strukturen. Våldet breder ut sig och det är männen som sköter om den saken. Som dom för övrigt har gjort så länge vi kan minnas.

När sådana här lägen uppstår så ropar samhället efter mera poliser och en starkare ordningsmakt. Det hör vi ju dagligen. Man kan säga att människorna i samhället inte själva är kapabla att bringa ordning i kaoset.

På samma sätt som det råder kaos i samhället så råder också kaos i människans sätt att tänka. Allt går hand i hand. Människan tänker och agerar så som samhället fungerar. Svårare än så är det inte.

Det innebär att våra patriarkala samhällen, alltså vi själva, tänker utifrån patriarkala värderingar. När så ordningsmakten i samhället börjar förlora kontrollen så leder det till att människorna, i synnerhet männen, agerar utifrån patriarkala värderingar. Dessa värderingar förstärks och får sitt utlopp i allehanda våldsamheter.

Att det blir som det blir beror således på att våra samhällen är uppbyggda på felaktiga grunder. Och detta faktum bevisas ju när vi ser hur våra samhällen ser ut idag. Av dessa fakta får vi fram att ju starkare ordningsmakt som finns i samhället så bevisas det därigenom att strukturen är än inhumanare.

Har jag uttryckt mig nog klart i frågan?

Angående utlopp i allehanda våldsamheter. Det får mig att tänka på så kallade huliganer. Dessa består ju uteslutande av män, kan vi väl säga. Dom bildar gäng, i många fall stora gäng, vars gemensamma ambition är att med våld slå ned på andra gäng eller ännu värre, slå ned på etniska minoriteter.

Det ingår också i ambitionen att slå ned på ordningsmakten när denna försöker att återupprätta ordningen. Våld, förstörelse och kaos kännetecknar gängens metoder. Dessa gäng visar oss med all tydlighet vad som händer när ordningsmakten tappar kontrollen över situationen.

Det patriarkala tänkandet driver fram det nakna våldet där människoföraktet segrar. Det är detta beteende vi ser i storstädernas bakgator och gränder om kvällar och nätter. Här slåss kriminella gäng mot varandra och mot oskyldiga. Det är det maktgalna tänkandet som råder. Makten över illegala marknader. Här vill jag också inflika att gränszonen mellan illegala och legala marknader är hårfin, oftast är dessa marknader intimt sammanflätade.

Den patriarkala strukturen formar dessa unga män till våldets redskap i vårt sjuka samhälle. Denna galna mobb ser vi också härja runt i alla samhällen där ordningsmakten börjar förlora kontrollen. Se på Afrika och dom inbördesstrider som förekommer över så gott som hela kontinenten. Unga män med vapen i hand skyr inga som helst medel mot försvarslösa människor. Människor dödas som flugor.

Se på dom samhällen där den så kallade undre världen styr och ställer. Denna maffia har blivit en maktfaktor som det så kallade etablerade samhället inte kan värja sig mot. Maffian har här blivit en del av strukturen. Och den som går emot deras ekonomiska intressesfär dödas skoningslöst.

Jag upprepar: det är den patriarkala strukturen som har format dessa män till fruktansvärda mördarmaskiner.

När jag läser hur så kallade experter på samhällsfrågor tar sig an olika problem som har funnits och  finns i våra samhällen, så slås jag av följande: experterna verkar inte förstå att strukturen som vi lever i är en orättvis struktur. Vad drar man för slutsatser av ett sådant konstaterande? Ja antingen förordar dom så kallade experterna att samhället så som det ser ut idag, skall fortsätta att se ut så med måhända smärre justeringar. Eller så ser dom inte något alternativ till dagens struktur.

Experter kan därför omöjligen komma fram till hur våra samhällen skall kunna fungera på bästa sätt i och med att dom inte ser den strukturella orättvisan. Och skulle dom se den så kommer maktmänniskorna inte att acceptera deras åsikter. Vi har ju lärt oss att vi tänker och agerar så som strukturen har lärt oss att tänka och agera. Alltså kan vi inte tänka och agera på ett rättvist sätt i och med att vi lever i orättvisa samhällen. Kan vi förstå att vi tänker och agerar så?

När således våra politiska ledare bestämmer att det måste skjutas till skattepengar för att inte finansmarknaden skall kolapsa fullständigt, vid en finanskris, då agerar våra politiker utifrån övertygelsen att strukturen som vi alla lever i är den struktur som är den rätta och normala. Det ingår inte i våra maktmänniskors föreställningsvärld att finanskriser är ett resultat av strukturell orättvisa. Dom är övertygade om att så som strukturen ser ut idag så skall också strukturen se ut i morgon. Dom kan omöjligen komma fram till slutsatsen att vi lever i strukturell orättvisa. Det ingår inte i deras tankevärld att förutsättningen för att människorna i samhället skall kunna leva tillsammans på ett rättvist sätt så krävs det en total förändring av strukturen. Istället så tar dom sig an problemen som att våra samhällen består av goda respektive dåliga människor. Dom dåliga människorna skall tillintetgöras. Nej det var ett för starkt ord. Dom dåliga människorna – vissa finansspekulanter- får en symbolisk summa i böter. När detta är klart så kommer harmoni att råda i samhället.

Varför kommer aldrig ”våra” politiska ledare fram till dom rätta svaren angående finanskriser; ekonomisk brottslighet; maffia organisationer; sociala våldsamheter? Svaret på den här frågan är att ”våra” ledare inte kan föreställa sig att det är strukturen som är orsaken till problemen utan dom menar att orsaken istället finns att söka bland, kan vi kalla det, onda människor. Men nu är det ju så att så kallade onda människor är ett resultat av strukturen som dom lever i.

Vi måste lära oss att tänka att det samhälle som vi lever i kan fungera på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet.

Man kan också se det så här: om total jämlikhet och rättvisa skulle råda i våra samhällen så  skulle inte ordningsmakten få någon funktion, lite drastiskt uttryckt. Antag att vi lever i ett sådant samhälle. Samhället är logiskt och därigenom humant. Inga grundläggande motsättningar finns. Människorna lever i harmoni med varandra.

Tänk er om det fanns en ordningsmakt i ett sådant samhälle. Vad skulle den göra? Ja vad skulle det finnas för uppgifter till den? I ett sådant samhälle är ordningsmakten överflödig. Ja i varje fall näst intill. Den märks inte. Människorna lever i harmoni och någon maktutövning som håller ordning i samhället blir i det närmaste överflödig.

Men för att detta drömsamhälle skall bli möjligt så krävs en helt annan struktur. Man kan alltså inte tro att dagens struktur kan åstadkomma ett sådant samhälle. Nej sådana tankar är helt otänkbara. Eller vad tror ni?

I dagens samhälle ropar vi efter fler poliser. Just detta är ju bevis för att samhället är inhumant. Samhället är orättvist. Detta orättvisa samhälle behöver poliser och ordningsmakt för att inte gå över styr fullständigt. Patriarkatet har här gillrat sin egen fälla. Det går alltså inte att låta människorna i samhället ta ansvar över sina liv. Man kan säga att det är en matematisk omöjlighet.

Jag menar så här, för att ta ett exempel: tänk er ett samhälle där det finns ett fåtal människor som sitter på ett gigantiskt kapital medan majoriteten får nöja sig med en bråkdel av vad dessa girigbukar förfogar över.

Kan ett sådant samhälle finnas? Jo just det, sådana samhällen finns mitt ibland oss. Vi lever ju själva i dessa samhällen. Därför blir det en praktisk omöjlighet att människorna i våra samhällen skulle kunna ta ansvar över varandras liv. Varför skall socialt lägre stående människor acceptera ett liv i nöd när andra i samhället lever sina liv i överflöd? En orimlighet i ett  samhälle, eller hur? Patriarkatet blir tvunget att skapa en maktapparat som håller någorlunda ordning. Just detta bevisar att vårt tänkande, i våra sjuka samhällen, lider av allvarliga defekter. Vi tänker i patriarkala banor utan att vara medvetna om det. Och detta patriarkala tänkande förstärks hos grupper av män som agerar ”vid sidan om”. Allt ifrån väpnade ligister; kriminella gäng; rasistiska organisationer till den ekonomiska eliten som jag benämner maktens män. Männen som avgör hur kapitalet skall flöda i våra samhällen.

NORMALT OCH ONORMALT

Nu över till någonting annat. Vi kanske tycker det är normalt att människorna i världens så kallade i-länder lever i högre välstånd än människorna i världens u-länder. Så ser ju världen ut. Men kan man anse det som normalt att det ser ut så? Vad svarar vi på en sådan fråga? Jag skulle tro att många av oss anser att detta förhållande skall anses vara normalt.

På samma sätt anser säkert många av oss att det är helt normalt och riktigt att det finns stora sociala skillnader mellan oss som lever inom ett och samma samhälle.

Vi betraktar uppdelningen av vår planet i stater, som normalt och riktigt. Vi har lärt oss att anse det som logiskt att det har byggts gränser för att särskilja människor. Fruktansvärda tragedier har utspelats och utspelar sig dagligen på grund av att samhällen sätter upp gränser gentemot andra samhällen. Men vi har lärt oss acceptera detta strukturella förhållande och anser det som normalt.

Det har krigats och krigas sedan tusentals år tillbaka i tiden. Är det normalt att det skall fungera på det viset? Man kan ju tycka att detta är helt normalt eftersom det har krigats under så lång tid. Och åter igen så skulle säkert många av oss anse krigande som fullt normalt.

Att människan har krigat i tusentals år och fortsätter att kriga än idag beror naturligtvis på någonting.

Att det har funnits och fortfarande finns stora sociala skillnader mellan människor som lever inom ett och samma samhälle beror även det på någonting.

Det är inte slumpen som åstadkommer dessa orättvisor. Det är våra egna tankar och handlingar som ställer till allt elände. Och vi verkar inte ha lärt oss av historiens alla hemskheter. Dom fortsätter som om ingenting har hänt.

Kanske skall det fungera så här i våra samhällen? Kanske är det fel att ifrågasätta all orättvisa? Är det fel att påstå att det finns ett orsakssamband till all strukturell orättvisa?

Ja ni vet ju mina svar sedan tidigare.

Krig och religion kan ta varandra i hand, vilket ju historien bevisar och som bevisas än idag. Vi kan ta typexemplet Mellersta Östern. Skall vi försöka besvara denna komplicerade fråga om vad som kan betraktas som normalt respektive onormalt? Konflikten mellan Israel och arabstaterna. Varför har denna konflikt blivit så, som det synes, olösbar?

Fakta: två främmande religioner existerar sida vid sida; krig har utspelats och utspelas mellan Israel och de angränsande arabstaterna; ockuperade områden har inte fått sin lösning; araber bosatta i Israel lever som andrahands medborgare.

Hur går man tillväga för att börja nysta upp den här härvan? Vad är normalt och vad är onormalt?

Jo till att börja med så har vi ju tidigare konstaterat att religioner är någonting destruktivt för människan. I denna del av världen härskar två extrema religioner som inte kan försonas. Vi ser här, med avseende på det religiösa, vilken enorm skada som detta dårskap tillfogar människorna. Vilken lättnad skulle det inte vara om vi kunde lyfta av det religiösa locket. Vilken befrielse för människorna det skulle bli om det religiösa oket kunde upphöra.

Okey vi går vidare med fakta angående den här konflikten. Stater/länder har vi redogjort för tidigare. Och vad kom vi fram till? Jo staters tillblivelse har sitt ursprung i det hierarkiska patriarkatet och därmed så bygger denna strukturella grundpelare på orättvisa och inhumana grunder.

Alltså existerar här extremt religiösa stater sida vid sida, där det är förenat med livsfara att överskrida gränserna. Kan sådana enorma spänningar mellan stater leda till annat än våldsamma konflikter? När dessutom områden är ockuperade så blir en lösning svårfunnen.

Vad vi också kan konstatera det är ju att i patriarkala samhällen med ett starkt religiöst inslag så blir det patriarkala förtrycket än grövre. Detta känner vi väl till?

Man kan säga att förutsättningen för religiösa samhällen det är att dom är patriarkala. På samma sätt kan vi säga att förutsättningen för krig och våldsamheter det är likaledes att dom är patriarkala.

Här, i denna region, kan vi tydligt se vilken förödelse det religiösa dårskapet åsamkar människorna. Krig och religion går hand i hand, så även här. Vi kan också säga så här: krig, religion och stater går hand i hand. Alla dessa tre abnormiteter är starka strukturella inslag i fanatiska patriarkala samhällen. Och vi finner dessa fanatiska strukturer i den här regionen. Inte undra på att det ser ut som det gör.

Barn och ungdomar som växer upp i den här regionen får lära sig att de värsta fiender och förbrytare som finns, dom finns på andra sidan gränsen. Att uppfostras till att hata människor på andra sidan gränsen blir här en realitet. Skall vi kalla ett sådant beteende för normalt eller onormalt? Naturligtvis är det ju både onormalt och inhumant.

Tänk er själva om vi skulle fostra våra barn i en anda att lära dom hata sina grannar på andra sidan gränsen. Detta förhållningssätt leder naturligtvis till oöverstigliga hinder som får katastrofala följder. Precis vad som utspelas i den här regionen.

Här ser vi med tydlighet vilket fullständigt kaos som har utvecklats tack vare det sjuka historiska arvet. Tänk vilken frihet det skulle innebära om människorna en morgon finge vakna upp och veta att alla gränser var rivna och allt religiöst svammel hade upphört. Att alla behandlades lika oberoende av det etniska ursprunget. Detta skulle vara det normala sättet att leva.

Har vi glömt någonting angående den här konflikten? Ja vi har inte nämnt något om kapitalet. Precis som i alla andra samhällen så är strukturen även här uppbyggd utifrån idén om att privata aktörer avgör hur kapitalet skall flöda i samhället. Det betyder att det privatägda kapitalets enda prioritering ligger i att det skall förränta sig. Allt annat kommer i andra hand. Så fungerar det naturligtvis även i den här regionen.

Vi kan alltså konstatera att även om det går att finna en politisk lösning på konflikten i den här regionen så går det absolut inte att finna en strukturell rättvisa för människorna. I den här regionen som i alla andra samhällen kan omöjligen strukturell rättvisa råda när kapitalet ligger i händerna på ett fåtal stora ägare.

Lite mer funderingar över vad som kan betraktas som normalt respektive onormalt. Låt oss återkomma till kärnfrågan – till grundproblemet. Är det logiskt och normalt att kvinnan är underställd mannen? Nej, säger vi allihop. Eller gör vi inte det? Hur som helst så är det inte vad vi säger som har någon avgörande betydelse utan det är vad vi gör som räknas. Och då råder ju ingen som helst tveksamhet. I det praktiska livet är kvinnan underställd mannen.

Men är detta normalt och logiskt? Är detta det normala förhållandet mellan könen? Nej det har vi redogjort för så många gånger, så här finns ingen tvekan. Det är högst onormalt att förhållandet mellan könen är som det är. Det är synnerligen ologiskt att det ena könet dominerar över det andra.

Som vi har sagt tidigare, det är just här som kärnfrågan ställs på sin spets. Allt logiskt respektive ologiskt i mänskliga förhållanden världen över leder, i grund och botten, tillbaks till denna grundläggande fråga. Är förhållandet mellan könen logiskt eller ologiskt? Svaret är ju att förhållandet mellan könen har sedan tusentals år tillbaka i tiden fungerat på ett ologiskt sätt. Och så fungerar det än idag. Detta onormala och inhumana förhållande gör att underliggande problem också fungerar ologiskt. Vilket betyder att konflikter mellan samhällen som inom samhällen inte kan lösas så länge som grundproblemet förblir olöst.

Med andra ord, Mellersta Östern konflikten kommer att vara olöst så länge som ologiska förhållanden i mänskliga relationer fortgår. På samma sätt som samhälleliga konflikter hos oss kommer att förbli olösta så länge som den patriarkala strukturen lever vidare.

Den patriarkala historien har lärt oss att vi skall se på varandra med fientliga ögon. Vi tillhör en grupp människor. Denna grupp tänker som vi; lever som vi; beter sig som vi; ser ut som vi; talar som vi. Vi identifierar oss med denna grupp och känner oss hemma med den.

Möter vi en annan grupp som avviker på någon eller några punkter så intar vi en kritiskt negativ hållning till den främmande gruppen. Det är så som historien har lärt oss att betrakta främmande människor. Vår historia, eller rättare sagt det hierarkiska patriarkatets historia, har lärt oss att vår grupps intressen är viktigare än den främmande gruppens intressen. Det blir alltså nödvändigt att försöka dominera över den främmande gruppen. Den främmande gruppens människor blir på så vis mindre värda än vår egen grupp.

Så ser det historiska arvet ut. Och detta arv leder oundvikligen till konflikter med mänskliga tragedier som följd. Därför bygger det historiska arvet på orättvisa.

Som i allt annat så bottnar det hela i det grundläggande problemet.

LAGAR

Lite mer funderingar om det som vi kom fram till ovan. Jag menar så här: ett logiskt tänkande, ett jämlikt och humant tänkande behöver inte lagar och förordningar av det slag som finns idag. Det logiska tänkandet utgår ifrån vad som är bra för alla människor. Det logiska tänkandet kan inte ta till sig ett ekonomiskt tänkande som enbart utgår ifrån den snäva vinningens gränser. När det logiska tänkandet börjar få fäste i strukturen så innebär det att det ologiska tänkandet kommer att tyna bort.

Idén att lagar och förordningar är en del av vår nuvarande samhällsstruktur betvivlar vi inte. Men vad säger vi om påståendet att lagar och förordningar skulle bli överflödiga i ett jämlikt och humant samhälle? Låt oss utveckla den här tankegången.

Vi blickar tillbaka i historien, så som vi alltid skall göra när vi undersöker vår nuvarande samhällsstruktur.

Klassamhället var mycket tydligt förr i tiden hos oss i den så kallade västvärlden. Den vanliga människan hade inga rättigheter, enbart skyldigheter. Och detta var naturligtvis inskrivet i lagar och bestämmelser. Man kan därför säga att lagar och förordningar bokstavligt talat skrevs av maktens män. Maktens män dikterade villkoren för vad som skulle gälla i samhället. Den vanliga människan fick snällt foga sig i de regler som makten satte på pränt. Därmed lagstadgades att maktens män stod över folket.

Lagar och förordningar skrevs självklart på det viset att folket hade skyldigheter gentemot maktens män. Lagar blev ett redskap för maktens män att behålla sin makt och helst utvidga den. Lagar tillkom för att befästa makten för den härskande klassen. Lagar skrevs således inte för att göra livsvillkoren mera jämlika/rättvisa för människorna. Nej det är en helt orimlig tanke. Att människorna skulle vara lika inför lagen vore en helt befängd tanke. En sådan tanke innebär ju att man ifrågasätter det klassamhälle som historien har präglat fram. Nej ett tänkande att alla människor skulle vara jämlika var en fullständigt orimlig tankegång. Varför skall man annars ha en samhällsstruktur som delar in människorna i skilda klasstillhörigheter? Dom människor som befinner sig på botten av strukturen skall naturligtvis tillbringa sina liv där. Och dom människor som befinner sig i toppen på strukturen skall lika självklart leva sina liv där. För att detta separerande av människor skall råda så krävs en hel del ”redskap” för att få detta ojämlika förhållande att fungera. Ett av redskapen är ju, som vi nu tar upp, lagar och förordningar. Dom uppstod ur ett behov från den härskande klassen att dominera över folken.

Den samhällsstruktur som rådde förr i tiden lagstadgade naturligtvis att strukturen skulle vara intakt och oföränderlig. En struktur där villkoren dikteras uppifrån kan ju omöjligen ifrågasättas av den klass som sätter lagar och förordningar på pränt. Det är ju samma sak som att erkänna det orättvisa i strukturen. Det är ju i den härskande klassens intressen att strukturen inte förändras, därför lagstadgas strukturen. Är vi överens om att det är på det viset?

Nåväl, skulle då dagens lagar och förordningar ha tillkommit utifrån andra kriterier än vad som skedde förr? Och om så vore fallet, alltså att dagens lagar skulle ha tillkommit utifrån andra kriterier än dåtidens lagar, när i så fall skedde denna förändring?

Vår samhällsstruktur bygger på gårdagens struktur. Vi ärver, så att säga, in det gamla i det nya. Och det gäller ju allting. Vilket inte bör vara någon nyhet vid det här laget, eller hur? Allting ärver vi in i vår nuvarande struktur. Således även lagar och förordningar. Lagar är ju, för att tjata lite, en del av strukturen såväl förr som nu. Det är strukturen nerskriven på papper. Strukturen är lagstadgad på papper. Att gå förbi lagar och förordningar, hur orättvisa dom än är, blir således lika med att gå förbi strukturen. Det vill säga då ställer man sig utanför lagen. Och ställer man sig utanför lagen då är man en lagbrytare. Ganska så självklart, eller hur?

Det är väl inget att bråka om kanske någon säger. Hur skulle det se ut om inte lagar och förordningar skulle följas? Då skulle ju rena anarkin råda, säger någon annan.

Men det är just den här frågeställningen som är ”huvudet på spiken”. Vi har beskrivit det här scenariot ovan och det tål att beskrivas igen.

Anarki och upplopp skulle säkert bli följden om inte maktens kontrollapparat fungerar som den är tänkt. Det får vi ju bevisat dagligen runt om i världen. Våld och besinningslöst hat mellan olika grupper av människor frodas som aldrig förr. Våldtäckter och övergrepp på kvinnor och barn tillhör det vardagliga livet i våra samhällen. Man skulle kunna tro att männen har blivit besatta av djävulen själv. Och detta beteende får oftast härja helt fritt när lagar har förlorat all respekt.

När kontrollapparaten har slutat att fungera då är det fritt fram för många män att begå övergrepp. Vad kommer sig detta beteende av? Jo naturligtvis så kommer det fram ur själva tänkandet. Tänkandet hos oss människor är, som jag hela tiden upprepar, format av den struktur som vi lever under. Vi tänker så som strukturen fungerar. Efter tänkandet agerar vi och då blir det precis så som strukturen ser ut.

Eftersom vi har konstaterat att samhällsstrukturen är ologisk och därmed inhuman så överförs denna ”sjuka” till människorna i samhället. Eller rättare sagt, vi är ju en del av strukturen och det medför att vårt tänkande fungerar ologiskt.

När kontrollapparaten upphör att fungera då är det fritt fram för våldsverkare och övriga patriarkala handlingar att härja fritt. Detta ser vi som tydligast i samhällen där fullständigt kaos råder. Här är våldet en del av vardagen och respekten för varandra existerar inte.

Har vi därmed fått svar på frågan som vi ställde ovan? Har dagens lagar och förordningar tillkommit utifrån andra kriterier än vad som gällde förr?

Det heter ju numer att vi alla i samhället är lika inför lagen. Stämmer detta? Det stämmer om man betraktar dagens struktur som rättvis. Men det stämmer inte om man betraktar dagens struktur som orättvis. Alltså stämmer det inte eftersom dagens struktur bevisligen fungerar på ett orättvist sätt.

Vad är det jag åsyftar närmast? Jo det är ju högst orättvist att ett fåtal kapitalstarka människor sätter villkoren för hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. Kapitalet fördelas alltså på ett minst sagt orättvist sätt. Några få lever i största överflöd medan majoriteten får klara sig på det som, så att säga, blir över.

När det nu bevisligen fungerar så här i våra samhällen, runt om i världen, kan man då påstå att vi alla är lika inför lagen? När strukturen är uppbyggd på det viset att ett fåtal gynnas på bekostnad av alla andra i samhället, kan man ändå påstå att vi alla är lika inför lagen?

”Våra” maktmänniskor påstår ju att vi alla är lika inför lagen och dom påstår just detta eftersom dom är maktmänniskor. Men sådana påståenden har alltid maktmänniskor använts sig av. Strukturen är ju till för makten alltså kan inte makten formulera sig på annat sätt även om det bevisligen är fastslaget att vi inte är lika inför lagen.

STRUKTUREN FORMAR OSS

Okey, vi går vidare. Vi spelar upp ett scenario där följande utspelas: maktens män i samhället/staten känner sig hotade av andra maktmänniskor i grannsamhället/grannstaten. Därför beslutar dom sig för att alla män skall inställa sig för krigstjänstgöring. Förordningar utfärdas till alla män att dom skall inställa sig vid den och den tidpunkten. Dom män som vägrar inställa sig fängslas och får kännbara straff.

Jag hoppas att detta lilla scenario visar vart jag vill komma. Här visar sig patriarkatet från sin rätta sida. Det är ju som taget ur ”instruktionsboken”. Så här ser ju vår historia ut och så ser den ut än idag. Allting i detta lilla scenario bygger ju på det inhumana i vår struktur.

Vi börjar med maktens män som styr och ställer. Dessa har genom historiens gång format våra strukturer som också är avskilda från varandra med gränser, maktgränser. Fientligheter råder mellan maktens män i dessa två samhällen. Denna orättvisa och därmed människoförnedrande struktur för med sig en upptrappning av det inhumana. Maktens män beslutar att alla män skall inkallas till krigstjänstgöring. Vi ser att det ena ger det andra. Scenariot utvecklas till att bara bli värre och värre och till slut utbryter det nakna våldet mellan människorna. Och detta sker inom ramen för vad den patriarkala strukturen tillåter.

Maktens män har genom årtusenden agerat efter detta mönster. Detta synsätt och tänkande har blivit norm.

För att lagar skall kunna genomföras på ett relativt smärtfritt sätt så måste också folket vara, så att säga, mottagligt för lagarna och förordningarna.

Jag upprepar: folket blir mottagligt för detta genom att själva tänkandet finns inbyggt i strukturen. Vi lever i samhällen vars struktur sedan årtusenden har varit patriarkalisk. Dessa starka inhumana strukturella former har, så att säga, förberett oss på att tänka i speciella banor.

Man kan säga så här för att spetsa till det lite: människan manipuleras i att tänka på ett visst sätt beroende på vilken struktur hon lever i. Vårt tänkande är på grund av dessa förhållanden redan inprogrammerat åt ett visst håll. Denna slutsats innebär därmed att människan inte har möjlighet till ett fritt tänkande. Vi tänker alltså inte objektivt. Hur mycket vi än inbillar oss att vi tänker objektivt så stannar detta vid en inbillning. Vi tänker nämligen i de banor som samhället har ”fostrat” oss i att tänka. Förstår ni hur jag menar? Detta innebär att vårt tänkande omedvetet accepterar dessa inhumana strukturella former som patriarkatet har åstadkommit.

Tillbaka till vårt exempel. För att ta allt i rätt ordning: patriarkatet är orsaken till uppkomsten av stater/länder. I och med att vårt tänkande betraktar denna inhumana struktur, alltså statsbildningar, som normalt så är det heller ingen svårighet för oss att acceptera lagar och förordningar som påbjuder unga människor om krigstjänstgöring.

Vi kan ta ett annat exempel som förtydligar vad jag vill få fram. Vi har nämnt detta exempel tidigare men det tål att upprepas, om och om igen.

Låt oss betrakta ett strikt religiöst samhälle. I detta samhälle går kvinnorna i en speciell klädedräkt som skyler deras ansikten. Man kan alltså inte se vem kvinnan är bakom masken. Varför är det så? Jo det är så därför att lagar och förordningar i detta samhälle påbjuder kvinnorna att bära denna speciella klädedräkt. Och dessa förordningar har blivit möjliga på grund av att människorna i det här samhället, under mycket lång tid, har blivit bearbetade på ett speciellt sätt. Eller rättare sagt, strukturen är utformad på ett sådant sätt att kvinnorna helt enkelt skall bära denna klädedräkt.

Det är således en omöjlighet att påbjuda kvinnorna i vårt samhälle att i morgon bära denna speciella dräkt. För att detta skall bli en möjlighet i vårt samhälle så krävs det att patriarkatet ökar förtrycket av kvinnan och inför bestämmelser som inskränker hennes rättigheter till ett minimum. Dessutom måste detta ökande förtryck pågå under en lång tidsperiod. Precis så som kvinnoförtrycket fungerar i det förra samhället.

Kvinnorna har där varit extremt förtryckta under en mycket lång tidsperiod, så länge så att både män och kvinnor i detta samhälle betraktar denna klädesdräkt som någonting helt naturligt. Det har alltså gått så långt att människorna skulle beteckna det som onormalt om kvinnan plötsligt skulle blotta sitt ansikte offentligt.

Det som människorna i det strikta religiösa samhället betraktar som normalt det betraktar vi i vårt samhälle som onormalt och vice versa. Så diametralt olika uppfattningar kan vi människor ha beroende på var vi lever någonstans. Därför kan vi då fastslå att lagar och förordningar varken är objektiva eller universella. Det som bestäms och stadgas i ett samhälle det gäller inte i ett annat samhälle.

Bara detta enkla exempel är bevis för att lagar är subjektiva åtgärder från maktens män i respektive samhälle. Exemplet visar dessutom hur själva samhällsstrukturen kan forma människor att tänka och agera i alla möjliga och omöjliga banor. Är då strukturen inhuman, vilket den ju är, så innebär det ju att människorna i strukturen tänker och agerar inhumant.

Som jag alltid återkommer till: vi tänker och agerar så som strukturen har fostrat oss. Svårare än så är det inte.

En fundering kring det här att skyla sig. Vad har vi själva för åsikt angående nakenhet? Varför går vi inte omkring nakna när det är högsommarvärme hos oss? Varför badar alla i vårt samhälle inte nakna? Svaret är ju att vi inte gör det för att vi lever i en struktur som påbjuder oss att skyla våra könsorgan. Det är alltså inte tillåtet att röra sig naken offentligt.

Människan föds naken men strukturen har format oss att skyla våra könsorgan, i vuxen ålder. Kan vi ta till oss att vi lever våra liv i en inhuman struktur när den fungerar så som den gör? Den naturliga nakenheten har förbytts till den onaturliga synen på nakenhet. Eller med andra ord, vi betraktar det som naturligt att bada i badbyxor och onaturligt att bada naken. Och detta synsätt har möjliggjorts eftersom vår struktur har format oss på detta sätt under en lång tidsperiod.

Det är alltså inte bara på det ekonomiska planet som vi lever i ett sjukt samhälle. Vi lever i ett sjukt samhälle även på det elementärt mänskliga planet. Eller som det lilla barnet sa: ”pappa varför har alla badbyxor på sig”?

Om man nu skall tro på lagar och förordningar så borde ju det logiska vara att alla människor världen över skulle innefattas av samma slags lagar. Eller hur? Vi har ju alla fötts med samma behov och känslor, borde vi då inte lyda under samma regler?

Vad blir svaret? Jo i humana, rättvisa och jämlika samhällen så skulle naturligtvis dessa förhållanden gälla. Men nu är det ju inte så. Dom kastlösa i sitt samhälle lever under helt andra regler än människorna i vårt samhälle, för att ta ett exempel.

Vilket också understryker att det är någonting mystiskt med lagar och regler. Jag upprepar: lagar tillkommer utifrån den samhällsstruktur som råder. Och lagar skrivs av människor som sitter i maktställning inom respektive samhälle. Lagar är ett redskap för maktens män i sina samhällen där det handlar om att makten inte får ifrågasättas.

Detta faktum bevisas bland annat av att lagarna världen över är så olika varandra. Genom att konstatera att lagarna i vårt samhälle skiljer sig åt gentemot lagarna i ett annat samhälle så kan vi därför dra slutsatsen att vi lever våra liv i orättvisa strukturer.

Kan vi förstå även detta?

26.Prostitution

 INGA PENGAR – FÖRLORAD

Vad finns att skriva om detta, som inte redan är skrivet? Här, om något, får man bekräftat att det är jakten på pengar som tvingar människor att utsätta sig för precis allting. Med livet som insats så tvingas man direkt eller indirekt att sälja sig själv, kroppen plus själen, för en summa pengar. Pengarna lägger sedan den ”beskyddande mannen” beslag på. Den prostituerade är kort och gott fast i slaveriet.

Har någon hört uttrycket: det är pengarna som styr världen? Det är så sant som det är sagt. Utan pengar så är du helt värdelös i våra samhällen. Du räknas inte. Det som räknas det är pengar och har du inga pengar, så har du heller ingen rätt att existera. I vårt samhälle krävs det pengar för att kunna leva vidare. På något sätt så måste du fixa fram pengar.

Får du inget jobb så har du kanske tur och kan få en smula bidrag, det är inte i alla samhällen det fungerar så, eller så får du ägna dig åt brottslighet och någon form av tiggeri. Att bokstavligt talat sälja sin kropp och sin själ tvingas du in i av krafter som ser möjligheter att tjäna pengar på dig.

Du har väl också hört uttrycket: att pengar är makt? Den som har pengar har makten över den som inte har pengar. Och den som har mest pengar har den största makten. Så ser verkligheten ut och så fungerar det i våra samhällen. Ingen nyhet, eller hur?

Med pengar kan man köpa allt. Du kan köpa marken som andra lever på; du kan köpa vattnet som vi måste ha för att överleva; du kan investera i företag som skall kunna ge dig ännu mera pengar; du kan spekulera med dina pengar för att om möjligt kunna göra snabba vinster; du kan köpa människors arbetskraft som skapar mervärden åt dig; du kan köpa människor som tvingas sälja sig själva.

Du som har makten över andras liv har också rätten att göra dig av med dessa människor. Producerar dom inte i den takt som du har tänkt dig, så är det enkelt att göra sig av med dom. Är du inte nöjd med dom som säljer sig själva, så är det bara att sparka ut dom.

Dina pengar gör dig till kung i samhället. Du bestämmer hur kapitalet skall flöda i den marknad som du sätter spelreglerna i. I din marknad finns den spelplan där människorna tvingas agera efter ett på förhand uppgjort mönster. Det är väl ingen dum idé för dig som har pengar?

Vi tvingas sälja vår arbetskraft för att få pengar till livets nödtorft. På samma sätt tvingas vi sälja oss själva, för att kunna överleva. I det ena fallet heter det att man arbetar och i det andra fallet heter det att man prostituerar sig. Och gemensamt för bägge fallen är att man säljer sig till kapitalet. Notera här att vi inte har någon valmöjlighet!

Det är kapitalet som avgör hur pengarna skall flöda i våra samhällen. Vi har att rätta oss efter hur dom stora kapitalägarna tänker och agerar. Allting är uppbyggt på det här viset. Den som har pengar bestämmer, det bara är så. Vårt tänkande och agerande är prioriterat till, ja just det, pengar. Detta gäller såväl fattig som rik.

SÄLJ DIG SJÄLV!

Skall våra samhällen fungera så här? Ja enligt den strukturella uppbyggnaden så skall det fungera på det här viset. Det skall tydligen fungera så att det är kapitalet som bestämmer hur vi skall leva våra liv i samhället.

Sälj dig själv och tjäna pengar! Detta är budskapet som trummas in i oss från barnsben. Livet går ut på att tjäna pengar, ingenting annat.

Förstår vi att det är av denna anledning som vi tvingas att sälja oss?

Dom flesta säljer sin arbetskraft och andra säljer sin kropp och själ.

Förstår vi att ett sådant strukturellt system har skapats av maktens män, långt tillbaka i tiden?

Denna struktur lever vidare idag med en ännu större intensitet än någonsin tidigare.

Förstår vi att den här strukturen bryter ner oss till kropp och själ? Vi förvandlas från oskuldsfulla barn till, i många fall, rena monster. Vi skyr inga medel i jakten på pengar. Vi utnyttjar andra för att kunna berika oss själva. Så är det. Och den som har pengarna bestämmer reglerna, för hur livet skall levas.

Barn och kvinnor, världen över, har varit och är dom stora förlorarna i det här grymma spelet. Kapitalet med dess ägare sätter klorna i dig och tvingar dig att underkasta dig dom mest vidriga saker, som man kan tänka sig. Sådant är livet, min vän, i den struktur som vi lever i. Kom ihåg att du är inte värd någonting då du hamnar i klorna på ägarna till kapitalet som dirigerar den lukrativa marknaden, människohandeln. Dom har satt klorna i dig för att du skall generera maximalt med pengar under så kort tid som möjligt.

Du säljer din arbetskraft. Du säljer din kropp och själ. Egentligen skit samma vad du säljer. Ditt värde ligger i hur mycket pengar du kan skapa. Allting annat har underordnad betydelse. Och så länge du skapar pengar genom att sälja dig själv, så länge är du värdefull.

När den dagen kommer då du inte är lika effektiv som tidigare då har kapitalägaren inget intresse av dig. Du får klara dig så gott det går och har du tur så lever du i ett samhälle där arbetarkampen resulterar i att du får ett minimalt ekonomiskt skydd av samhället. Men det vanliga är istället att du bokstavligen slängs ut på gatan, utan det minsta stöd.

Förstår vi att strukturen fungerar på det här viset? Förstår vi att den här strukturen är inhuman?

PROSTITUERAD

I princip så är det ingen skillnad alls på löneanställda och prostituerade. Ja löneanställda kan ha ett socialt skyddsnät som prostituerade saknar. Men principen är den samma: att vi tvingas sälja oss för att få pengar att överleva. Vi sitter alla fast i det orättvisa strukturella förhållandet mellan kapitalet och arbetet. Kapitalet köper oss för att tjäna pengar på det vi producerar. Vi tilldelas olika uppgifter i marknaden och det resulterar i att vi belönas olika av kapitalet. Men det gemensamma är att vi alla säljer oss. Man kan säga att alla prostituerar sig för kapitalet.

Att sälja sig, prostituera sig, tvingas man till för att kapitalet har makten att köpa en. Skulle inte detta förhållande existera så kan naturligtvis inte köpare – säljare finnas, när det gäller mänskliga förhållanden.

Måste då detta förhållande råda, alltså att människor tvingas sälja sig till kapitalstarka köpare? Ja detta förhållande kan ingen ändra på under nuvarande ägarstruktur. Ägarna till kapitalet bestämmer reglerna på marknaden och dom som är utan kapital måste foga sig i denna ordning. Naturligtvis så håller inte maktmänniskorna med om den här beskrivningen. Det heter ju som bekant arbetsgivare – arbetstagare. En ordmanipulering som vi har tagit till oss men som inte alls stämmer med vad som verkligen sker i våra samhällen. Med lögner, manipulering och förakt lyckas kapitalet vinna över hela det etablerade samhället. Man har fått hela samhällsapparaten över på sin sida och lyckats manipulera oss att anse kapitalets investeringar som rena välgörenheten.

Kapitalet förkunnar sin maktideologi på samma smidiga sätt som en gång det religiösa prästerskapet vanställde våra hjärnor.

Således gäller: i samhällen där kapitalets ägare sätter reglerna, vilket ju i stort sett är överallt, så värderas inte arbetskraften högre än en viss summa pengar. Samma värdering gäller självfallet för alla dom som säljer sin kropp och själ.

Åter igen: måste det inte se ut så här? Kan förhållandet köpare – säljare,vad beträffar människohandeln, se ut på ett annat sätt? Måste det inte finnas köpare – säljare i ett samhälle? Eller med andra ord: måste det inte finnas prostituerade? Jo så länge som vi har samhällen som bygger på förhållandet att kapitalet skall tillhöra privata människor, då kan omöjligen förhållandet köpare – säljare förändras. Av detta så ser vi att det är först när det strukturella förhållandet försvinner som också köpare – säljare får ett slut. Prostitutionen försvinner alltså först när strukturen förändras.

Prostitution är i grunden därför ett strukturellt problem, av den anledningen att det handlar om att sälja sig. Man säljer sig för att kunna överleva.

När samhällsstrukturen ser ut på det viset då är detta bevis på att vi lever i inhumana samhällen. Men detta faktum förstår inte dom som styr i våra samhällen. Och vi kanske inte förstår det heller? Att det ser ut som det gör betraktas istället av makthavarna som någonting helt naturligt. Och även vi betraktar det så, eller hur?

På arbetsmarknaden uppmanas ungdomar att sälja sig själva, i jakten på jobb, och man uppmanas att sälja sig dyrt. Notera dubbelmoralen angående arbetsgivare – arbetstagare som nämndes ovan.

Förhållandet köpare – säljare ses som det mest ideala för våra samhällen, sett utifrån våra makthavares ögon. Även om man inte vågar använda det språkbruket. Ja något annat förhållande skulle betraktas som fullständigt otänkbart.

I våra samhällen finns alltså inget alternativ. Du måste sälja dig för att överleva. Ja såvida du inte har turen att vinna på spekulation. Allting handlar ju om pengar.

HUR TÄNKER KÖPAREN?

Man kan fråga sig hur köparen tänker och agerar? Att köpa en människa betyder att ett maktförhållande har uppstått, eller hur? Köparen tar sig rätten att behandla den han köper, som en andrahands människa. Med allt vad det innebär. Och eftersom vi alla nu lever i dessa samhällen, så formas vi alla av denna orättvisa. Prostituerade/säljarna behandlas som lägre stående varelser. Se bara hur det fungerar i våra samhällen. Om denna fråga bör vi inte vara oense. Eller?

Köparna, alltså maktmänniskorna, äger dig i princip. Har du tänkt på att det fungerar så här? Förmodligen tänker du inte i dessa banor. Kanske du till och med själv är en man som köper en annan människas kropp och själ? När du köper ”varan”, den andra människan, så hävdar du sannolikt att du är ägare av varan. Tror du inte det?

Du fungerar alltså på samma sätt som maktens män när dom köper din arbetskraft. Även du har blivit en maktmänniska i och med ditt köp av en prostituerad. Du tänker och agerar på samma sätt som kapitalets makthavare tänker och agerar gentemot dig. Du är alltså inte ett dugg bättre som människa. Om du nu av någon anledning trodde det.

Här får vi åter igen bevisat att vi tänker och agerar så som strukturen ser ut. Vi är med andra ord inte humanare människor än kapitalets ägare.

Denna slutsats har vi dragit i tidigare artiklar och det är just detta faktum som är så ödesdigert för oss. Försvinner en människoköpare så dyker genast en annan upp. Slutsatsen av detta blir att människohandeln inte går att lösa inom dagens strukturella former. Problemet är olösligt i dagens samhällen. Och detta bekräftas ju mer än väl när vi studerar våra samhällen runt om i världen. Studerar vi dessutom vår historia så får vi ju ytterligare belägg för att människohandeln är olöslig i vår maktstruktur, som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. I praktiken råder samma maktförhållande idag som för tusentals år sedan.

Men förstår vi detta faktum? Nej, åter igen. Vi tror att så som vi lever våra liv idag, så skall vi fortsättningsvis leva. Alltså tror vi att vårt tänkande och agerande är det fullt normala och riktiga. Men här har vi fel och detta tänkande har gett oss och ger oss fruktansvärda tragedier. Detta tänkande ger oss, helt enkelt, eländiga liv.

VI ÄR FÖRBLINDADE!

Men hur kan samhället ha format sig på det här viset, att människor tvingas sälja sin egen kropp och själ för att kunna överleva? Är det inte ett fruktansvärt orättvist samhälle som vi lever i när människor blir tvungna att sälja sig? Nej vi tänker inte så. Vi accepterar att samhället ser ut som det gör beroende på att vi lever våra liv mitt i den här strukturen. Vi har blivit förblindade av alla inhumana mönster i strukturen. Vi är lika förblindade idag som en gång inkaindianerna var förblindade när dom offrade människor till gudarna. Och vi är fortfarande lika förblindade över strukturen när den övertygar oss om att kapitalet i samhället skall ägas privat, alltså i praktiken av ett fåtal stora ägare.

Vi accepterar strukturen som den är oavsett hur inhuman och ologiskt den fungerar. Att människor säljer sig betraktar vi med en axelryckning. ”Det är väl ingenting att bry sig om,” resonerar vi. ”Var och en får väl göra som den vill,” är vår åsikt. ”Att han äger kapital för miljarder har han säkert gjort sig förtjänt av,” enligt samma synsätt.

Får man ställa frågan: är det så här livet skall levas? Och frågan skall ju ställas till oss själva. Vad svarar vi? ”Har vi något annat val än att leva på det här sättet?” blir förmodligen det givna svaret. Nej vi har ju lärt oss att allting går ju ut på att tjäna pengar. Vi måste tjäna pengar för att överleva och vad har vi då för val? Finns inget annat val så säljer man sin kropp och själ, det är ju så det fungerar i våra samhällen. Och som sagt vi har blivit förblindade till att acceptera den här strukturella orättvisan.

PATRIARKATET

Har prostitution ett samband med att vi lever i en patriarkal struktur? Ja naturligtvis är det så.

För det första så är det bevisat att den patriarkala strukturen är en orättvis struktur, vilket ju medför att vårt tänkande och agerande ser ut som strukturen självt.

För det andra så är det likaså bevisat att den patriarkala strukturen behandlar kvinnan som en andrahands människa. Hon har inte samma värde som en man, för att uttrycka sig helt klart. Strukturen skapar därför synen att den prostituerade kvinnan är mindre värd i samhället. Och mindre värda personer behandlar man också därefter. En prostituerad är därför inte värd mer än råttan på sophögen.

På hennes marknad värderas hon som vilken vara som helst. Ett paket cigaretter, en dos heroin eller en flaska sprit. Hon inbringar en summa pengar till hennes ägare. Och så länge hon gör det får hon leva vidare. Så ser det ut.

Förstår vi inte att våra samhällen lider av fundamentala fel och brister när det ser ut så här hos oss? Nej vi förstår inte det.

Hur är då männen beskaffade som jagar prostituerade? Kan man anta att våra samhällen lider av allvarliga fel eftersom relationerna mellan man och kvinna tar sig sådana här uttryck? Eller anser vi att det är fullt normalt att mängder av män efterfrågar prostituerade?

Prostitution sägs ju vara världens äldsta yrke. Kan man av denna anledning göra antagandet att det är fullständigt naturligt att mängder av män flockas runt prostituerade? Eller är det vi män som det, så att säga, är något fel på?

Jo men vi har ju tidigare konstaterat att strukturen, som vi lever i, formar oss. Är strukturen inhuman och orättvis då formas vi människor till att bli inhumana och orättvisa. Egentligen helt logiskt, eller hur? Våra inhumana strukturer förstör naturliga och normala relationer mellan oss alla. Och i synnerhet förstörs relationen mellan man och kvinna. Våra inhumana samhällen har format oss så att vi inte kan umgås med varann på ett naturligt sätt. I mängder av samhällen åtskiljs flickor och pojkar redan som barn. Dom åtskiljs av sina samhällen på ett sådant sätt  att ett naturligt umgänge mellan könen blir omöjligt.

Kan man förvänta sig att våra sjuka samhällen kan få barnen att växa upp till harmoniska vuxna individer som kan umgås, mellan könen, på ett naturligt sätt? Nej det är en fullständig omöjlighet att mannen och kvinnan kan leva i en harmonisk relation när våra strukturer ser ut som dom gör.

Jag påstår därför att det är strukturen som vi lever i som är själva grunden för att prostitutionen förekommer och att männen flockas runt dom prostituerade. Strukturen förstör oss så till den grad att man och kvinna inte kan umgås med varann på ett naturligt sätt.

Helt klart så kan vi konstatera att ett strukturellt fel finns i samhället. Jag menar så här: kan inte samhället, alltså vi själva, ta ett sådant ansvar över oss allesamman så att vi kan leva värdiga liv och betraktas som likvärdiga alla andra, då har det gått fullständigt åt pipan med strukturen. Är vi överens om detta påstående?

Varför accepterar vi då att prostituerade lever mycket utsatta liv? Jo vi accepterar det för att den sammhälleliga synen gör skillnad på människa och människa. Dom prostituerade kvinnorna hamnar längst ner på den hierarkiska trappan.

Kan vi vara överens om att strukturen skapar prostitutionen? En orättvis struktur tvingar fram människor att prostituera sig. Eller har ni någon annan åsikt?

Alla så jagar vi kapitalet på marknaden. Detta jagande är nödvändigt för att överleva. Alltså tvingas människor in i prostitution för att dom skall kunna överleva.

Eftersom det nu ser ut så här i våra samhällen, så kan vi därav dra slutsatsen att förekomsten av prostitution tyder på att allvarliga strukturella fel finns. Prostitution är kanske den främsta indikatorn på att samhället är ett sjukt samhälle.

Men åter igen, den här slutsatsen kommer inte ”våra” maktmänniskor fram till. Dom menar istället att prostitution beror på en mängd omständigheter som inte alls är knutna till strukturen i samhället. Man menar bland annat att  människorna  är fria att fatta sina egna beslut här i livet. Det skall alltså vara en frihet att gå in i prostitution och det skall tydligen vara en frihet att köpa sig en prostituerad.

Just i denna fråga så kan det i och för sig skilja sig i bestämmelser från samhälle till samhälle. Detta känner vi till. Och vi känner också till att där förbud för det ena eller andra föreligger, så går ändå många män förbi dessa förbud i sin jakt efter prostituerade.

Tänkandet och agerandet från oss män är detsamma oavsett om förbud finns eller inte. Kan vi förstå att detta agerande finns att söka i strukturen?

Om vi nu glömmer behovet av pengar för att kunna överleva. Kan det finnas andra orsaker till prostitution? Jag ställde en fråga ovan där jag misstänker att relationen mellan man och kvinna inte fungerar som den ska i våra samhällen. Kan det finnas någon sanning i en sådan fundering? Jo men tänk efter. Vi lever våra liv i patriarkala strukturer och vad detta innebär det vet vi. Eller vet vi inte det? Nej många av oss varken håller med eller känner till detta faktum.

Som jag har skrivit om i tidigare artiklar så innebär den här strukturen att allting i våra samhällen måste ifrågasättas. Bokstavligen talat, precis allting.

Familje; boende; marknads; arbets; ägandestrukturer. Allting måste ifrågasättas eftersom vi lever i bevisligen orättvisa samhällen. Alla dessa strukturella former slår tillbaka mot oss. Så även i relationen mellan könen.

Kan vi förstå att relationen mellan könen skadas, beroende på att vi lever i inhumana strukturella former? Kan vi förstå att dessa inhumana strukturella former är orsaken till prostitutionen? Alltså förutom jakten efter pengar, som ju beror på det orättvisa ägandet av kapitalet, så finns orsaken till prostitutionen också att söka i övriga inhumana strukturella former i vårt sätt att leva.

Egentligen är det ju ganska självklart att relationen skadas mellan könen när samhället ser ut som det gör. Eller hur? Det kanske vore enklare att ställa den här frågan: hur skall vi kunna leva harmoniska liv med varann när samhället ser ut som det gör? Vi har kanske lättare att ta till oss den här frågeställningen.

När skall det gå upp för oss att så som livet nu levs i våra samhällen så kan inte livet levas mer? Så som du och jag tänker och agerar så kan det inte fortsätta. Går det att överhuvud taget ta till sig denna slutsats? Ja när skall ödesfrågan ställas av oss?

I och för sig så har denna ödesfråga redan ställts, när det gäller klimatfrågan. Men även när det gäller klimatfrågan, så ser vi det inte som ett strukturellt problem. Och därmed så kan heller inte denna fråga lösas.

Det är först när dom stora frågorna definieras som strukturella problem som en lösning kan nås. Och frågan som jag ställde ovan upprepar jag igen: när skall ödesfrågorna ställas av oss? Har du svaret på denna fråga?

SAMMANFATTNING

Jag upprepar vad vi kom fram till ovan.

När man lever i samhällen där kapitalet ägs av privata människor då tvingas majoriteten av samhällenas invånare att sälja sig, för att kunna överleva. Naturligtvis handlar det om att man säljer sin arbetskraft, i första hand. Det är ju så det bevisligen ser ut. Vi har inget alternativ i och med att kapitalet är privatägt. På sätt och vis så kan man därför säga att vi alla prostituerar oss, för att kunna överleva. Självfallet kan det vara svårt att jämföra säljandet av arbetskraften med säljandet av kroppen och själen, men principiellt sett så måste vi alla sälja oss.

Varför betraktar vi då säljandet av kropp och själ som mindre värt än säljandet av arbetskraften? Eller rättare sagt: varför betraktar vi dom så kallade prostituerade som sämre människor? Att sälja sin kropp och själ bryter ner människan på ett helt annat sätt än att sälja sin arbetskraft. Varför måste vi dessutom betrakta dom prostituerade som mindre värda?

Svaret blir ju att när vi lever våra liv i inhumana strukturer så har vi lärt oss att människor som befinner sig längst ner på ”stegen” dom har inget värde. Ju mer kapital du kan ”hosta” upp ju mer är du värd. Så enkelt är det. Om du är en människa som måste tigga dig fram eller hora dig fram, så har du noll värde. Så djävligt betraktar vi varann i våra sjuka samhällen.

Barn våldtas. Barn exponeras på nätet som om dom vore råttor i rännstenen. Hur har vi vuxna blivit som fungerar på det här viset? Vårt tänkande har format oss till djävulen själv.

Jag ställer frågan igen: är det så här livet skall se ut? Om inte, hur kan det i så fall ha blivit så här illa ställt med oss? Svaret känner vi till. Men hur länge skall denna djävulska människosyn fortsätta? Jo den kommer att fortsätta så länge som strukturen ser ut som den gör och den kommer dessutom att försämras allt eftersom tiden går.

Vad tror du det beror på att våra samhällen förråas alltmer och att dom som alltid råkar mest illa ut är våra barn? Vad tror du att allt detta beror på? Och tycker du det är värt att försöka finna svaret på frågan? Eller ska vi skita i det? Skall vi bara se på när ännu fler barn hamnar i klorna på odjuren? Hur skall vi agera?

”Fler poliser så att vi kan spåra upp dom djävlarna.”

Javisst det behövs säkert fler poliser, men löser vi problemet med fler poliser? Är det ingen av oss som börjar ana att orsaken till all denna människoförnedring finns att söka i själva samhällsstrukturen? I själva byggandet av samhället. Att vi har byggt våra samhällen utifrån allvarliga fel. Finns det ingen som tänker i dessa banor? Eller är vi av den åsikten att det slumpvis bara växer upp personer som sedan utvecklas till rena monster som våldför sig mot sina medmänniskor? Är vi av den åsikten att det bara är så och att det alltid kommer att finnas dom som utvecklas till monster?

Är det en omöjlighet för oss att acceptera att det är på grund av vårt eget tänkande och agerande som våra barn far illa och att detta vårt tänkande har sin grundorsak i strukturen som vi lever i?