2011

27.”Du är förstörd!”

 VEM ÄR DU?

Du är förstörd av strukturen, på samma sätt som jag är förstörd av den. Ja men iaktag dig själv. Notera hur du tänker och agerar. Du babblar en massa smörja, så till slut så tror du dig själv. Du slår och skriker åt dina barn, som om dom inte vore vatten värda. Du förgiftar dig själv med tobak och alkohol.

Är du sån? Eller är du en ”bättre” människa? Eller du kanske är en ”sämre” människa? Du kanske surfar på nätet och jagar småflickor. Är du kanske en sån djävul? Kanske du är en sån typ som far utomlands och jagar flickor, där ingen behöver snoka efter vad du håller på med?

Hur trivs du med att vara en sådan människa? När du kommer hem igen, till fru och barn, så hejar du glatt, som om ingenting hade hänt. Du lägger dina ”eskapader” bakom dig.

”Småflickorna där borta har ändå ingen framtid, vem bryr sig?”

Huvudsaken att du får dina sjukliga behov tillfredsställda. Att du hjälper till att förstöra andra människors liv tänker du inte ens på. Är det så du fungerar?

På hemmaplan kanske du sitter i någon chefsposition och räknar på hur företaget du jobbar i skall bli effektivare och därigenom spara pengar. Att sedan dina sparplaner resulterar i att en del måste sluta på jobbet är liksom ingenting som du kan göra någonting åt.

”Företaget måste ju tjäna pengar annars är det lika bra att lägga ner skiten.”

Varför skulle du tänka i andra banor när ingen annan gör det? Du tänker så som strukturen har lärt dig att tänka.

Förstår du hur du fungerar? Inser du att dina tankar och handlingar leder till att andra får det sämre? Förstår du det? Ja du kanske ändå inser det. Du kanske ändå inser att dina handlingar leder till att andra får det sämre, men du skiter i det. Är det inte så du fungerar? Eller tillhör du den skaran som inbillar sig att du gör någonting gott för andra? Gratulerar att du är så ovetande om hur verkligheten ser ut.

Lättar du på plånboken och skänker en slant, då och då? Följer du med på alla galor i TV:n och lämnar ett bidrag? Vilken underbar människa du är, om du själv får säga det. Det kanske får ditt skuldtyngda hjärta att slå lite lugnare. Kanske du till och med har övertygat dig själv om att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om alla tänkte och agerade som dig?

”Om alla var så givmilda som mig då skulle det inte finnas några problem.”

Annars är du ju känd för att vara lite vulgär i ditt språkbruk, som man säger, när du kallar människor i din omgivning för kärringar och bögar. Ja svartskallar är naturligtvis det vanligaste ordet du använder.

 Du kanske anar inom dig själv att någonstans i ditt tänkande så går det fel.

”Men va fan gör det, jag har ju sista ordet. Alla skrattar och håller med när jag förödmjukar dom jävlarna. Nej kasta ut dom , här har dom inte att göra.”

Är du en sådan typ? Ja det är du inte ensam om, vi är ju sådana lite till mans. Vi snackar skit om dom som är lite av främlingar för oss. Och när vi snackar massa smörja så vet vi också att vi får medhåll.

”Nej vi är nog ändå bäst vi som är uppvuxna i det här samhället.”

Men mina vänner vad vi sannolikt inte känner till det är att vi alla är förstörda av strukturen. Strukturen har gjort oss till dom människor vi är och därför så kan vi inte föreställa oss att vi tänker och agerar ologiskt.

Kapitalägaren ser inte något konstigt med att han är ägare till miljarder medan grannen som bor en bit bort knappt har mat för dagen.

”Världen är ju så här, den ser ut på det här viset, vad skall jag göra åt det?”

Nej vi förstår inte det ologiska i att det ser ut som det gör.

 Om jag skulle säga till politikern att det är rena vansinnet att lägga ner den där skolan då skulle politikern bara skaka på huvudet och säga till mig: ”du förstår inte vad allting handlar om.”

Vi inser inte att det är kapitalet som styr och ställer i våra samhällen. Strukturen har förstört vårt tänkande så att vi riktar allt vårt hat mot främmande människor när vi istället skulle behöva organisera oss mot den grundläggande orättvisan.

Det är pengarna som styr våra åsikter, först och främst. När vi konfronteras med andra och åsikterna går kraftigt isär då finns det alltid, eller oftast, en åsikt som har sitt skäl för att väga tyngst. Gissa vilken? Jo den åsikten som bakar in begreppet pengar i åsiktens utmynnande i handling, väger tyngst.

”Vad är det för fel med det då?”

Nej i den struktur som vi lever i så är det helt i sin ordning att utgå ifrån pengarna innan ageranden görs. Skolor läggs ner; vård och omsorg rationaliseras så att den kvarvarande personalen går på knäna; företag läggs ner därför att kapitalet inte förräntar sig enligt planen. Pengar investeras där värdestegringen blir som högst. Det är detta allting handlar om, det är ägandet av kapitalet som är avgörande för våra åsikter.

”Pengarna styr världen, det är väl ingen nyhet”.

Nej i den struktur som vi lever i så är det helt i sin ordning att utgå från pengarna innan agerandet görs.

”Ja men är det inte det oavsett vilket samhälle som vi lever i?”

Svaret blir ju då att det är ägandet av kapitalet som är avgörande för våra åsikter. Det är skillnad på privat ägande och ett samlat ägande av alla människor i samhället. Behöver jag utveckla det här påståendet? Nej jag gör inte det för jag har gjort det vid så många tillfällen tidigare.

Nej vi förstår inte att vi själva är offer i den struktur som vi lever i. Vi kan inte ta till oss att vi har blivit förstörda av det liv som vi lever.

Om jag påstår att den religiöse makthavaren har blivit fullständigt ”sjuk” i skallen eftersom han är så fixerad vid det religiösa och dessutom ägnar sig åt att förgripa sig på barn, vad blir svaret?

Om jag påstår att kapitalägaren är ”sjuk” i skallen när han anser att det är helt okey att just han skall äga miljarder medan alla andra i samhället får nöja sig med smulor, vad blir svaret?

Om jag påstår att den etablerade politikern är ”sjuk” i skallen när han (obs. att jag medvetet skriver ”han”) inte inser att han fungerar som en springpojke till kapitalet, vad blir svaret?

Om jag påstår att klimathotet är olösligt inom nuvarande strukturella ramar, vad blir svaret?

Om jag påstår att vi alla är ”sjuka” i skallen när vi anser att människor skall avskiljas från varann genom gränser, vad blir svaret?

Om jag åter igen påstår att vi alla är ”sjuka” i skallen när vi anser att vi tror oss tänka och agera utifrån tron att vi tänker ”rätt”, vad blir svaret?

Förmodligen så blir svaren att du, alltså jag, är ”sjuk” i skallen som gör dessa påståenden. Möjligtvis gör den religiöse makthavaren avbön över sitt handlande gentemot dom barn han förgriper sig mot. Men för övrigt så anser han sig troligtvis vara en högre stående människa.

Vad vill jag säga med dessa påståenden, plus alla andra påståenden? Jo jag vill säga att vi alla förstörs, mer eller mindre, av strukturen som vi lever i. Men det har jag nu upprepat så många gånger att det kanske blir tjatigt, eller? Och jag anser fortfarande att detta påstående kan upprepas om och om igen, därför att jag är övertygad om att det bara är en bråkdel av oss som skulle erkänna att vi tänker och agerar felaktigt.

”Om alla tänker och agerar som jag, då skulle allt vara frid och fröjd”.

Är det inte så vi fungerar, både du och jag? Och vi skulle heller aldrig erkänna att våra samhällen har förstört oss.

Du föds. Borde inte samhället se dig som en tillgång? Jo man kan ju tycka att samhället borde se den nyfödda som en tillgång. Men i praktiken är det inte så. Till att börja med så anses den nyfödda flickan vara mindre värd än den nyfödde pojken. Så är synsättet i dom flesta samhällen. Vad blir konsekvenserna av ett sådant synsätt? Jo att det föds fler pojkar naturligtvis och att spädbarnsdödligheten är större bland flickor än hos pojkar. Istället för en tillgång så har den nyfödda flickan blivit en belastning.

När sedan barnen växer upp så får mängder av barn ingen skolundervisning. Dom som drabbas värst är naturligtvis flickor. Så ser det ut i en mängd samhällen. I många fall hamnar dom i slavliknande förhållanden.

Varför tar jag upp det här igen? Jo därför att det måste tas upp. Jag vill med alla exempel bevisa att våra samhällen förstör oss och det finns grundläggande orsaker till detta.

DU ÄR FÖRSTÖRD!

Massarbetslösheten bland unga börjar nu nå gigantiska dimensioner. Vad beror det på? Jag skall inte upprepa mig, ni vet ju svaret.

Men har vi inte lärt oss att genom människors arbetsinsatser så skapas mervärden? Gäller inte dessa fakta längre? Jo dom gäller naturligtvis. Men nu är det så att ägarna till kapitalet bestämmer hur marknaden skall se ut och hur detta kapital skall flöda. Kapitalet agerar alltså globalt. Hela världen är ett samhälle. Det för med sig att det är lönsammast att producera där det är minst kostnader. Det är alltså lönsammast att slita ut arbetskraften i låglönesamhällen, där dom dessutom tvingas att arbeta i tolv timmar, än att förlägga jobben till våra samhällen.

”Man får inte vara dum, det är ju mitt företag som skall tjäna pengar. Jag skiter väl i samhället”.

Därav följer: du är en tillgång så länge du har ett jobb åt ett företag. Företaget tjänar ju pengar på dig. Men du är en belastning när du står utan jobb. Och ytterst beror detta på att kapitalet är privatägt.

Inser vi att det här strukturella förhållandet förstör oss? Nej tyvärr inser vi inte det.

Du är så förstörd i ditt tänkande att du har hamnat i missbruk. Du drogar dig; du förgiftar dig med rökning; du spelmissbrukar; du äter dig fet så att du drabbas av sjukdomar; du är en konsumtionsmissbrukare eftersom du tror att lyckan sitter i att handla och till slut hamnar du i tablettmissbruk på grund av alla dina övriga missbruk.

Förstår du att du har blivit sån här på grund av att samhället ser ut som det gör? Nej du inser inte det och samhället inser det inte heller. Enligt våra så kallade rådgivare och läkare så menar dom att botemedlet till allt missbruk finns att söka hos dig själv. Vi översköljs ju dagligen av reklamkampanjer för hur vi skall må bättre. Bara den här branschen är ju gigantisk stor och den blir bara större och större allt eftersom vi mår sämre.

Förstår vi att kapitalägare tjänar pengar på att vi mår dåligt? Tveksamt. Kapitalet och samhället går hand i hand när dom förkunnar för oss att vi själva bär ansvaret över att vi har blivit förstörda. Kapitalet och samhället skulle aldrig komma på tanken att det är dom strukturella förhållandena i själva samhället som är grundorsaken till att vi blir förstörda.

”Då faller ju hela meningen med att kapitalet investerar i missbruksmarknaden. Nej ju fler som röker, dricker och missbrukar på alla möjliga sätt leder till att vi investerar allt mer i denna lukrativa marknad. Det spelar ingen roll vad folk konsumerar, huvudsaken är att dom konsumerar så mycket dom kan”.

Förstår vi att vi är lurade? Nej vi förstår inte det, utan vi har lärt oss tro att det är upp till oss själva att fixa vårt missbruk.

Hur skall våra barn kunna utvecklas till harmoniska individer när dom växer upp i hem som präglas av missbruk? Vi är tillbaka i frågeställningen, varför vi missbrukar? Vad beror det på? Varför har vi blivit förstörda?

En stilla fråga: kan du och jag ta i hand på att det här samhället är inte gjort för sådana som dig och mig? Eller tillhör du dom som kapitalet har lyckats tysta med en hyfsad ersättning för det jobb som du utför? Du och din familj kanske kan leva ett relativt ”ombonat” liv?

”Ja vilken dj…. tur vi har som slipper bo på gatan.”

Är du en trogen TV-tittare? Tycker du att det är spännande när kanalerna formligen frossar i så kallade kändisprogram? Miljonärer och kändisar görs till våra dagars idoler. Vi får följa deras konsumtionsvanor och det ”spännande” liv som dom lever.

”Oh vad jag tycker dom är vackra och stiliga. Vilka intressanta människor, tänk om jag kunde leva ett sådant liv.”

Media stakar ut ”drömtillvaron” för oss. ”Dom vackra människornas liv”, görs till våra förebilder.

Förstår vi att all den här smörjan som översköljs oss, påverkar oss? Eller är du av den tron att all smörja som ”pumpas” ut inte påverkar dig? Jag rekommenderar dig att släppa denna villfarelse omgående. Du kanske inbillar dig att man kan förhålla sig objektiv i sitt tänkande oberoende av hur samhället är utformat? Nej det är fullständigt omöjligt. Du bryts ner, som alla andra. Släpp dina illusioner om att du kan betrakta samhället på ett objektivt sätt.

”Fåglarna i parken är mina vänner, hos dom känner jag mig delaktig.”

DU POLITIKER!

Du som är politiker, vad är det som driver dig? Kan svaret vara: ”ett mänskligare samhälle”? Vad nu denna fras står för? Ja det finns partier som har denna fras som ett huvudargument för att locka till sig väljare. Ja det är väl inte det sämsta att man har som målsättning att få till ett mänskligare samhälle. Denna paroll stödjer ju alla.

”Tror ni som har komponerat ihop den här parollen att vi är fullständigt urblåsta i skallen?”

Ja faktiskt har ni rätt här, vi är mer eller mindre urblåsta i skallen.

Men du politiker, hur tror du att man skall kunna uppnå ett mänskligare samhälle? Jag vet att du inte för ett ögonblick funderar över om strukturen kan ha en fot med i sammanhanget. Nej några sådana funderingar dras du inte med. Att överhuvud taget komma på att ifrågasätta ägarstrukturen i samhället är ju helt befängd, enligt dig.

”Min käre politiker, du är till och med mer förstörd än oss andra i samhället”.

Du är så förstörd att du inte förstår ditt eget orättvisa agerande med ditt politiska uppdrag. Du inbillar dig själv och oss andra att du gör allt som står i din makt att arbeta för ett humanare samhälle. Nej, mänskligare samhälle var ju parollen.

Får jag ställa några frågor? Förstår du att vi lever i strukturell orättvisa? Om du förstår det, har du någon idé om hur denna orättvisa skall försvinna? Tror du i så fall att orättvisan minskar genom att du fortsättningsvis stödjer den nuvarande strukturella ordningen, vad beträffar ägandet av kapitalet? Hur ställer du dig till dom här frågorna? Är dom för jobbiga att ta itu med? Du kanske ger fullständigt fasen i frågorna. Får man fråga vad du tjänar i månaden?

 Om jag påstår att du har så pass bra betalt så att du därav inte är intresserad av att sätta dig in i problematiken kring den strukturella orättvisan, har jag då rätt? Om jag också påstår att du agerar utifrån övertygelsen att kapitalet skall ägas privat, har jag rätt även här?

Du tror mig naturligtvis inte när jag påstår att ditt tänkande och agerande får våra samhällen att fungera ännu sämre. Varför skulle du bry dig om att försöka förstå strukturella ägarförhållanden som grundorsaken till huruvida våra samhällen kan leva vidare eller inte, med tanke på klimatförsämringen. 

”Sånt tjafs kan väl andra ägna sig åt, eller hur? Jag tjänar mina pengar så därför har jag ingen orsak att sätta mig in i så djupa frågor. Det viktigaste för mig är att jag tjänar mina pengar sedan får väl var och en  försöka göra så gott det går med sitt eget liv. Vad bryr jag mig om vem eller vilka som äger det eller det företaget. Vad kan jag göra åt den saken?”

Tänker du längre än din näsa räcker? Jag påstår att du inte tänker mycket längre än så. Därför bidrar du på ett mycket effektivt sätt att låta den strukturella orättvisan fortsätta med oförminskad styrka.

Att vara etablerad politiker är ett sätt att tjäna sin lön, vilket du förstås inser mer än väl. Att vara etablerad politiker är ett karriärmål i sig. Detta har du också insett. Och förmodligen så är du väl medveten om vad som krävs av dig, för att ta sig dit.

Som politiker behöver du inte vara övertygad i vare sig det ena eller andra, eller hur? Och föresten så är det ju ingenting som skiljer er åt, ideologiskt sett. Det där med partifärger har spelat ut sin roll, vilket du är fullt medveten om.

Är du medveten om att du hjälper till att administrera ett sjukt samhälle? Nej det är du inte medveten om.

Men du käre politiker, i och med att du inte ser att det är själva strukturen som vi lever i som är grundorsaken till våra inhumana samhällen då kan du heller inte agera för ett mänskligare samhälle.

Du är och kommer att förbli en springpojke åt kapitalet. För visst har du väl en lön som du anser dig förtjäna?

”Den där frasen om ett mänskligare samhälle, kan vi väl skippa? Tro på gud! Låter inte det bättre?”

FRÅGOR?

Kan du och jag sätta oss in i hur människorna där borta lever sina liv? Att vakna upp väl medveten om att ens barn inte har möjligheten att äta sig mätta. Att inte heller ha tillgång till friskt vatten. Att också veta att denna fattigdom kommer att ta knäcken på familjen. Hur skulle du och jag tänka om vi levde sådana liv? Jag tror inte att vi kan ta denna tankegång till oss, eller vad tror du?

”Vi har väl nog med våra egna bekymmer, att bry sig över hur andra har det orkar man inte med”.

Vad är bäst för samhället: att alla i samhället har det hyfsat bra eller att en del har det bra medan andra har det dåligt? Jag överlåter åt dig att besvara den här svåra frågeställningen. Tänk efter länge innan du svarar! Maktmänniskorna, inklusive ”våra” politiker, svarar inte ens på frågan. Dom kommer att stirra på frågeställaren och klia sig i huvudet samt hånle.

”Är du från en annan planet kanske? Stackare du ser helt förstörd ut”.

Här kommer en lite klurigare fråga: finns det något samband med att du och jag har det relativt bra när vi jämför oss med hur många andra har det? Vad skulle maktens män svara?

”Far hem och dra något gammalt över dig dj…. skitstövel”.

Visst är det väl så att elektronikprylarna har gått ner i pris? Kläder behöver heller inte kosta skjortan. Svaret på frågan får vi när vi ser var dessa konsumtionsvaror är producerade. Det förstår ju vem som helst vad det beror på att vi i vårt samhälle kan köpa dessa prylar relativt billigt.

Kapitalägarna är inte dumma i huvet om nu någon skulle tro det.

Både du och jag vet om att vi har det bättre än dom flesta, som lever i andra samhällen. Men jag har en fråga: om vi anser att vårt eget samhälle fungerar hyfsat vid en jämförelse med andra samhällen, finns det då någon anledning till att intressera sig för hur människorna har det i dessa andra samhällen? Skall vi blunda och slå dövörat till när vi dagligen ser hur illa våra medmänniskor blir behandlade? Och kan vi påstå att när människorna i andra samhällen blir förtryckta på ett mer synbarligt sätt än hos oss, då drabbar detta förtryck även oss? Jag menar att vi i vårt samhälle kan inte avskärma oss ifrån jordens övriga samhällen. Precis som marknaden har blivit global så lever vi våra liv i ett globalt samhälle.

Kan vi påstå att det som händer människan på andra sidan jorden får återverkningar även på vårat liv? Kan vi ta till oss detta synsätt då ser vi omgående hur illa ställt strukturen är uppbyggd.

Maktmänniskorna vill naturligtvis inte att vi skall se på alla jordens samhällen, som ett enda globalt samhälle. Dom vill få oss att tro att vi människor tänker och agerar olika utifrån vilket samhälle vi lever i. Maktens män vill ha hela världen som sin spelplan för kapitalet, vilket dom ju har lyckats med, men dom accepterar aldrig att vi alla egentligen lever i ett och samma samhälle.

Ju mer uppsplittrade våra samhällen är ju mer gynnsamt är detta förhållande för kapitalet. Som vi har sagt tidigare: man producerar där det är minst kostsamt och där arbetarna ingenting har att säga till om. Sedan säljer man där man får bäst betalt. Alltså är vår värld som mest gynnsam för kapitalet där dom sociala skillnaderna varierar från fattigdom till ett relativt välstånd för samhällets invånare. Världen skall med andra ord se ut exakt så som den ser ut idag, då fungerar den optimalt för kapitalet. Kan dessutom strukturen forma vårt tänkande så att vi agerar utifrån inhumana normer, som tidigare har beskrivits, då finns ingenting att frukta för maktens män. Ju mer förstörda vi blir i vårt tänkande ju mer tar vi till oss av den inhumana strukturen.

Av dessa slutsatser så kan vi se att vårt tänkande kommer att förändras när strukturen förändras. Man kan säga att vi blir andra människor i och med strukturella förändringar. Får vi leva i en struktur som är mer human då tänker och agerar vi också mera humant.

Kan vi föreställa oss själva i ett annat tänkande beroende på i vilket samhälle vi kommer att leva? Nej det kanske blir problematiskt att kunna se sig själv som en annorlunda tänkande människa mot hur jag tänker idag. Men jag påstår att det är just så som kommer att hända med oss vid en strukturell förändring.

SER DU DET HISTORISKA SAMBANDET?

Jag förvånas över följande: så kallade etablerade samhällskännare som ser och fördömer kapitalismens misslyckande med att skapa rättvisa strukturförhållanden, verkar inte förstå att denna maktstruktur, som vi idag lever under, tog sin början för flera tusen år sedan. Grunden för dåtidens patriarkala maktstruktur kan man spåra långt tillbaka i tiden. Men dom så kallade samhällsvetarna berör inte med ett ord sambandet mellan dåtidens struktur och våra dagars kapitalistiska struktur. Dom beskriver kapitalismen som den är och vad den ställer till med, vilket naturligtvis är helt rätt, men dom kopplar inte ihop den patriarkala maktstrukturen, som tog sin början för flera tusen år sedan, med dagens struktur. Varför nämner man inte detta samband? Har du också förvånat dig över varför man inte nämner detta samband?

Enligt min mening så ser man inte sambandet. Och när man inte ser sambandet så blir självfallet analysen ofullständig. Ja den blir felaktig. För att kunna dra riktiga slutsatser så krävs en analys som är fullständig.

Om det här problemet har jag ordat om tidigare. Okey att kapitalismen påbörjades för några hundra år sedan men denna maktstruktur hade varit omöjlig att genomföra om våra samhällen hade varit rättvisa i sin struktur tidigare i historien. Därför kan man säga att kapitalismen kommer som ett brev på posten när vi iaktar hur strukturen såg ut för, låt oss säga, tusen år sedan. Håller du med mig om detta påstående?

Våra så kallade samhällsvetare verkar också ta det som självklart och normalt att vi människor lever separerade från varann genom stater, som åtskiljer oss åt. Inte heller detta strukturella förhållande berör våra ”experter” med ett ord vid analysen av kapitalismen.

Vidare så betraktar dom våra nuvarande familjestrukturer som självklara, för att ta ytterligare ett exempel. Men är det så självklart att vi människor skall leva våra liv åtskilda från varann genom gränser och är det så självklart att våra familjestrukturer skall se ut som dom gör idag?

Ni vet mina svar, sedan tidigare.

Jag menar att sådana här exempel på strukturella förhållanden som vi lever våra dagliga liv i måste ifrågasättas. Bokstavligt talat så måste alla mänskliga förhållanden som vi idag lever under ifrågasättas. Allt detta är ju strukturen och eftersom strukturen är orättvis så måste allt som ingår i strukturen ifrågasättas. Gör man inte det då blir analysen av vår maktstruktur, alltså kapitalismen, felaktig.

Kapitalismen är således en logisk fortsättning på den patriarkala maktstrukturen som tog sin början långt tillbaka i tiden. Men just detta samband verkar inte våra samhällsvetare känna till. Jag kan inte göra någon annan tolkning av samhällsvetarnas tystnad i frågan. Kan du finna en förklaring till deras tystnad? En annan tänkbar förklaring till deras tystnad skulle i så fall vara att dom är köpta av kapitalet. Ja vem vet.

Hur som helst så ser vi att till och med samhällsvetarna är förstörda. Dom är precis som alla vi andra formade av strukturen, dom tänker och agerar så som strukturen fungerar.

Eftersom både du och jag är förstörda, så kan vi heller inte utforma hur framtidens samhälle skall se ut. Förstår du hur jag menar?

Ett förstört tänkande kan omöjligen forma ett humant framtidsscenario. Låter det invecklat? Jag menar så här: alkoholiserade föräldrar kan omöjligen skapa goda och humana framtidsmöjligheter för sina barn. Detta faktum gäller i lika hög grad på, det jag benämner, förstörda föräldrar. Och eftersom vi mer eller mindre är förstörda, som vi nu har kommit fram till, så kan varken du eller jag forma framtiden. Vi kan naturligtvis kritisera och analysera samhället som vi lever i, vilket vi gör, men att därifrån försöka utforma framtidens samhälle blir i det närmaste en omöjlighet. Vad vi kan göra det är att vi gör allt vi kan för att våra barn skall kunna utvecklas till ”normala” individer. Detta är ju, som vi vet, nära nog en omöjlighet i våra sjuka samhällen. Men så är det. Något annat val finns inte. Att hela tiden, jämt och ständigt, peka på strukturens orättvisor bör hjälpa kommande generationer att kunna dra riktiga slutsatser hur samhällsstrukturen skall utformas.

”Om du och jag vore schimpanser då hade världen fungerat på ett förträffligt sätt.”

28. Överbefolkning

 IHOPFÖSANDET AV MÄNNISKOR

Vad finns det för likheter mellan grisfarmen och kåkstaden? Jo båda är överbefolkade.

Skulle du kunna tänka dig att flytta in i megastädernas kåkstäder? Nej, inte jag heller.

Varför väljer då människor att flytta ifrån sina mindre samhällen och byar för att bosätta sig i denna slum? Har du någon teori?

Ja visst är det väl så att människorna tvingas indirekt in i kåkstäderna av den anledningen att det är i megastäderna som jobben finns. Det blir ännu mer överbefolkat och liknelsen med grisfarmen blir en realitet.

Kapitalet har räknat ut att investeringarna lönar sig bäst med stordrift. Kan man koncentrera så många grisar som möjligt på en så liten yta som det bara går, då är detta den bästa ekonomiska lösningen för kapitalet. Samma tänkande gäller självfallet beträffande den mänskliga arbetskraften. Grisen har ett värde och den arbetande människan har ett värde. Du, jag och grisen värderas utifrån kapitalets tänkande. Kan kapitalet lyckas med bedriften att koncentrera produktionsmedlen samt grisar och människor och överhuvud taget allting som har med affärsuppgörelser på en och samma plats, då har man vunnit mycket.

För vi tror väl inte att människor flyttar in i kåkstäder för nöjes skull? Eller tror vi det?

Nej jag hoppas att vi är överens om att ihopfösandet av människor, mer eller mindre, är påtvingat invånarna i kåkstäderna. Kapitalet tjänar ju pengar på att koncentrera allting som har med affärsuppgörelser att göra. Såväl grisar som människor ingår i dessa affärsuppgörelser.

Det är utifrån detta synsätt som vi skall förstå megastädernas alltmer tilltagande koncentration av människor. Människor har inget alternativ till att kunna försörja sig. Vill man överleva då måste man flytta dit kapitalet har etablerat sig. Det finns inget alternativ. Denna helvetiska rävsax slår igen för människorna som tvingas in i kåkstäderna. Man lever bokstavligen talat mitt i skiten. Vad har man för alternativ? Alternativet är att lägga sig ner och dö.

Är det så här som vi vill att livet skall levas? Kan vi förstå att det är någonting som har gått på tok när människor tvingas bo under vidriga förhållanden, av den anledningen att det är just där som jobben finns? Människor lever som i ett trångbott grisbås. Skrik, stress och skit handlar livet om. Här gäller det att överleva. Blir du tvungen att trampa på din granne så tvekar du inte. Dom svaga dukar under i detta koncentrat av människor såväl som grisar.

Har detta med överbefolkning att göra? Javisst har det väl det. När människor tvingas bosätta sig i redan överfulla megastäder då kan man inte tala om annat än överbefolkat. Eller hur?

När vi i dagligt tal nämner ordet överbefolkning är det då med tanke på hur människor föses ihop i sina kåkstäder? Nej det är kanske inte riktigt så vi tänker. Vi tänker att det helt enkelt finns för mycket människor på den här planeten. Var vi bor och hur vi lever är inte den första tanken som slår oss.

När jag här säger vi, då menar jag dig och mig. Beträffande frågan om överbefolkning så är det väl sannolikt att både du och jag menar jordens överbefolkning, eller hur? Men samtidigt så måste vi som sagt ställa frågan om det är människovärdigt att leva sitt liv i en kåkstad? Svaret talar ju för sig självt.

Pengarna styr världen. Det borde vi veta vid det här laget. Att människor packas ihop som i sillburkar, det beror på kapitalets ekonomiska krav.

Bo, arbeta och konsumera och gör allt detta dit du hänvisas!

En fråga: kan vi säga att koncentrationen av människor beror på kapitalets ständiga jakt på vinster? Kan vi därav dra slutsatsen att överbefolkningsproblemet är av strukturell natur? Ja det borde vara helt uppenbart att det förhåller sig på det viset.

Men vad bryr sig kapitalet om den här förklaringen? Vad bryr sig kapitalet om att människor tvingas leva sina liv på sophögar?

BEFOLKNINGSÖKNINGEN

Kan man påstå att vi nu har nått den punkt där jordens resurser inte räcker för fler människor? Vi vet att jordens resurser inte räcker för alla om ambitionen är att alla skall ha möjligheten att leva som dom flesta här i väst. Det är alltså en omöjlighet för alla människor på jorden att nå upp till den materiella standard som gäller för oss, i vårt samhälle.

Har jag förstått saken rätt när jag påstår detta? Då innebär detta faktum att vi är för många. Överbefolkningsproblemet är därmed lika allvarligt som klimathotet. Ja kanske problemet med överbefolkningen är mer akut.

När det nu är så här illa då uppstår naturligtvis frågor. Hur kunde vi människor hamna i det här problemet? Går det att lösa dessa orsaker?

Ja vilka gigantiska frågor som måste lösas. Eller skall vi inte bry oss? Skulle vi inte bry oss då sitter vi på en tickande bomb som förr eller senare kommer att brisera, tror ni inte det? Det finns alltså inget alternativ. Prognoserna pekar ju dessutom mot att befolkningsökningen kommer att öka dramatiskt, om ingenting görs.

Hur kunde vi då hamna i den här sitsen? Kan det vara, så att säga, den naturliga gången som har gjort att vi är för många på den här planeten eller är det medvetna handlingar som har försatt oss i den här situationen?

Det är klart att det är medvetna handlingar som har försatt oss i det här läget. Och i och med att det är medvetna handlingar, då kan naturligtvis dessa handlingar påverkas. Detta bör vi vara överens om. Ifall du och jag är medvetna om att taket är nått för hur många människor som kan leva humana liv på den här planeten, då borde vi också vara medvetna om att vi inte kan föröka oss i den takt som nu gäller. Låter detta som ett rimligt antagande?

Men är vi då medvetna om den allvarliga problematiken kring befolkningsökningen? Ja jag menar att även om vi, världen över, är medvetna om frågan så saknas dom rätta möjligheterna att ta tag i problemet.

Kan det finnas strukturella orsaker till att vi inte förmår oss att hålla tillbaka befolkningsökningen? Javisst är det väl så. Och vilka är då dessa orsaker?

I en mängd samhällen, ja i dom flesta, skaffar man flera barn för att på så vis trygga sin egen ålderdom. Eftersom fattiga människor inte har råd med att försäkra sig mot ålderdomen så blir ”försäkringen” att sätta barn till världen, så att dessa sedan kan hjälpa till med att försörja sina gamla och ej arbetande föräldrar. Det är alltså upp till varje människa att själv sörja för att livet kan levas vidare på ålderns höst. Detta förhållande är en stor anledning till varför fattiga människor skaffar sig flera barn.

Strukturen i dessa samhällen utgår ifrån att varje människa får klara sig bäst själv. När ett samhälle inte är byggt för att ta hand om sina människor då blir detta en stor anledning till varför människor skaffar sig många barn. Eller så kan man säga så här: när det privata kapitalet får råda så medför det att fattiga människor inte har råd med att försäkra sig mot en ännu större fattigdom, när dom blir oförmögna att arbeta.

Motsatsen till att några förhållandevis få äger kapitalet är ju att alla i samhället äger detta kapital. Ett sådant samhälle ser till att alla, unga som gamla, får ta del av kapitalet. I ett sådant samhälle ses alla som en tillgång och behandlas därefter. Samhället tar hand om alla på bästa möjliga vis.

Tror ni inte att det kan ligga en hel del i problematiken kring befolkningsökningen just i den här strukturella frågan, kring ägandet av kapitalet? Det är glasklart att det måste förhålla sig på det viset. Jag menar att man kan slå fast att problemen kring överbefolkningen främst har att göra med den strukturella orättvisan, som vi lever i.

Det visar sig således åter igen att den strukturella orättvisan är huvudorsaken till ett av våra största problem som vi står inför. Vi vet också att denna orättvisa gör att mannen tvingar kvinnan till underkastelse inom alla områden. Detta gäller självfallet även befolkningsökningen i en mängd samhällen.

På grund av dagliga sexuella övergrepp överallt så tvingas kvinnan till oönskade graviditeter. Och ju odrägligare människorna har det ju värre drabbas kvinnorna, precis som i allting annat.

Vem skall ta hand om barnen? Ja inte är det mannen som behöver bekymra sig om det.

Förstår vi att det är patriarkala samhällen som vi lever i, när det fungerar på det här viset?

Jag upprepar: överbefolkningen är först och främst ett strukturellt problem. Precis som alla andra grundläggande problem, som vi ställs inför. Kan vi förstå det? Maktens män förstår det inte.

DET KRÄVS EN STRUKTURFÖRÄNDRING!

Jag ställer frågan: inser vi att problematiken kring överbefolkningen är ett lika akut problem som klimathotet? Vad anser du? Själv så anser jag att detta problem är lika akut. Men jag kanske har fel. Det kanske inte är något större problem. Man kanske oroar sig i överkant.

Har jag fel om jag påstår att det är mycket sparsamt med ageranden i den här frågan? Jag hör aldrig någon politiker som för fram frågan om överbefolkningen. Hör du någon politiker eller någon så kallad expert föra fram den här frågan?

Vad beror i så fall den här tystnaden på? Ja antingen så är frågan om överbefolkningen överdriven och behöver därför inte tas upp på agendan eller så struntar politiker och så kallade experter att ta tag i frågan, även om den är akut. Det kan ju också vara så att problemet inte tycks angå vårt samhälle, så då skall vi inte lägga oss i andra samhällens befolkningsproblem.

”Om dom sköter sitt, så sköter vi vårt.”

Vad skall vi tro? Jag menar att frågan är akut, men eftersom ingen tar upp den så menar jag att man väljer att blunda för problemet.

Är det någon som tar upp problemet så är det våra så kallade välgörenhetsgalor på TV. Där presenteras problemen som om dom kan lösas med hjälp av insamlade pengar. Här talas naturligtvis aldrig om strukturella orsaker till problemen. Men okey, dessa TV-galor visar oss den fruktansvärda misär som råder i en mängd samhällen.

Hur skall vi då ställa oss till frågan, om vi nu anser den vara akut? Ja vad kan vi göra? Jo först så måste vi ta upp den och klargöra frågan.

Jag påstår att det är våra patriarkala samhällen som bär ansvaret över att vi har drabbats av överbefolkning på vår jord. Hade vi levt våra liv i jämlika och rättvisa samhällen då hade vi heller inte drabbats av den här ödesfrågan.

Om vi nu anser att det här påståendet är riktigt då innebär detta att vi kan se vilka åtgärder som måste sättas in. Skall befolkningsökningen kunna bromsas och kanske dessutom minska då måste våra samhällsstrukturer förändras i grunden. Någon annan lösning på problemet kan inte finnas. Eller sitter du inne med någon lösning?

Vi vet ju att vissa samhällen har infört bestämmelser om att varje kvinna endast får föda ett barn. Om denna bestämmelse överträds så bestraffas paret, i praktiken kvinnan, för den här överträdelsen.

Är detta en lyckosam politik? Nej inte alls. I även detta patriarkala samhälle så leder den här politiken till att kvinnor blir dom stora förlorarna. Nyfödda flickor mördas och kvinnor förtrycks ännu mer.

När man ställs inför framtidsscenariot angående överbefolkningshotet då ser man bilden framför sig, som om våra samhällen skulle upplösas i ett fullständigt kaos. Jag vet inte om du har det här framtidsscenariot framför dig, men jag har det. Reagerar jag rätt eller fel? Överdramatiserar jag problemet? Kanske skall vi låta livet ha sin gång, så kommer det säkert att lösa sig på ett bra sätt? Ja frågan är hur vi skall se på det? Men visst har vi väl fått klart för oss att dom senaste forskningsrönen tyder på att jordens fossila resurser inte kommer att räcka till oss alla och i synnerhet inte om vi dessutom låter befolkningsspiralen accelerera i allt

snabbare tempo?

Av dessa fakta så måste vi ju dra slutsatsen att någonting mycket allvarligt kan utlösas inom en relativt snäv framtid. Om det nu förhåller sig så här då innebär det ju att vi måste agera nu. Men hur skall vi agera? Om jag påstår att grundorsaken till problemet med överbefolkningen sitter i våra samhällens strukturer, hur skall vi då kunna lösa den här frågan? Det går ju inte att förändra våra samhällens strukturer så här över en natt. En förändring kräver generationer av tid.

Jag kanske har fel här. När vi alla inser att vi har kommit till den akuta punkten, där vi måste agera, då kanske förändringen genomföres under en relativt kort tidsperiod. Vem vet.

Men hur som helst så menar jag att vi närmar oss den akuta punkten i allt högre tempo och därför måste insikten om en strukturförändring komma till stånd. Men hur skall detta ske när makthavarna i våra samhällen inte har en tanke på att det är själva strukturen som är roten till det onda? Som det ser ut idag så kommer därför allting att gå käpprätt åt skogen.

Förstår ni mig? När dom som sitter på makten inte ens reflekterar över om vårt samhälle är uppbyggt på ett felaktigt sätt, hur skall då en framtida kolaps undvikas? Nej den kan naturligtvis inte undvikas när dom makthavande förblir omedvetna om var grundorsaken till det akuta överbefolkningsproblemet finns att söka.

Kolapsen kommer att utlösas, om den nu inte redan har börjat utlösas. När vi iaktar dom samhällen där miljoner och åter miljoner människor inte har mat för dagen då kan man inte påstå annat än att katastrofen är över oss. Eller hur?

Innebär detta faktum att den nödvändiga strukturförändringen kommer att påbörjas först efter det att den totala kolapsen inträffar? Ja faktiskt så tror jag att detta scenario är det mest troliga. Eftersom det privata kapitalet styr världen så prioriteras, som vi vet, endast kapitalets förräntning. Det skall alltså först och främst till en ekonomisk kris av enorma konsekvenser innan en verklig förändring kan komma till stånd.

Som världen ser ut idag så verkar dom globala kriserna sammanfalla. Dom ekonomiska kriserna tilltar och klimathotet som leder till dramatiska förändringar samt den akuta befolkningsökningen tillsammans med den fossila energins uttömmande bäddar för att kolapsen lurar runt hörnet.

JORDENS RESURSER SINAR

Det hjälper inte att ”våra” politiska ledare kommer fram till den riktiga slutsatsen: att jordens resurser sinar. Varför hjälper inte det? Av den enkla orsaken att det är inte den politiska makten som sitter på den verkliga makten i våra samhällen. Den verkliga makten sitter dom på som förfogar över kapitalet i våra samhällen. Men det visste vi väl redan? Eller finns det dom som har andra åsikter i frågan?

Vad hjälper det att politiker beslutar om att exempelvis fiskekvoterna inte får överstiga en viss nivå? Fiskeflottorna bryr väl sig inte om sådana beslut. Dom fångar ju fisk för att tjäna pengar.

Vad hjälper det att politiker beslutar om att dom miljöfarliga utsläppen måste begränsas? Ägarna till företagen som släpper ut dessa miljöfarliga ämnen prioriterar ju i första hand förräntningen på det investerade kapitalet. Dom miljöfarliga utsläppen hamnar långt ner på prioriteringslistan.

”Elda upp skiten eller dumpa det i närmaste vattendrag!”

Vad hjälper det att politiker beslutar om att säkerhetsföreskrifter måste följas till punkt och pricka? Företagen skriver naturligtvis under på att alla föreskrifter kommer att följas. Att man sedan tummar på dessa bestämmelser i praktiken, det känner väl alla till.

”Vi borrar som vi brukar, det händer säkert ingenting.”

Det är ju pengar allting handlar om här i världen.  Och varför är det då så? Jag vet inte hur många gånger som den här frågan är besvarad och den måste tydligen besvaras hur många gånger som helst. Och även politiker vet naturligtvis att det är pengarna som styr världen.

Politiker är också mycket väl medvetna om att deras beslut inte kommer att efterlevas, när dom börjar formulera restriktioner mot kapitalet.

Här ser vi tydligt vilka som har den verkliga makten i våra samhällen. Även detta faktum borde ”våra” politiker vara väl medvetna om. Dom borde alltså inse att företagen kommer att göra allt för att ta sig förbi alla former av restriktioner som dom blir drabbade av. Behöver jag nämna alla skattetekniska möjligheter som dom stora kapitalägarna nyttjar.

Kan man maximera vinsten på alla möjliga och omöjliga sätt då kan man självfallet ta sig förbi miljöbestämmelser, om så skulle behövas.

Okey, det var ju jordens resurser jag talade om.

Vad politiker däremot är totalt omedvetna om det är att orsaken till att jordens resurser sinar beror på det privata ägandet av kapitalet. Eller kan det vara så att det finns politiker som är medvetna om sambandet?

Hur som helst så vet dom på förhand att det är dömt att misslyckas, om dom skulle peka ut det här strukturförhållandet som den avgörande orsaken. Skulle dom ens knysta om det här sambandet så blev dom inte långlivade i sina partier.

När nu jordens resurser sinar, då blir vi tvungna att lägga om vår livsföring förr eller senare. Jo men det förstår väl alla att så som vi lever våra liv här i västvärlden, så kan inte livet fortsätta att levas.

Varför skall vi här i vårt samhälle kunna göra av med så mycket mera energi än vad människorna i dom flesta andra samhällen gör av med?

Varför skall vi kunna leva materiellt ”bättre” liv än dom flesta? Kommer därav människorna i fattigare samhällen att acceptera att jorden är uppdelad i en fattig del och en rik del? Har vi här i väst rätten att hävda att vi skall kunna leva drägligare liv än dom från fattiga samhällen?

Vad händer om vi hävdar vår rätt att leva som vi gör samtidigt som människorna i fattigare samhällen hävdar sin rätt att nå upp till samma standard som oss? Ja detta är ju en ekvation som inte går ihop, det förstår vi väl? Nej vi kanske inte förstår denna självklarhet.

Jordens resurser räcker som sagt inte för att alla som lever på planeten skall kunna leva på den standard som vi här i väst lever på. Detta är definitivt klargjort.

Kommer vi i väst att självmant göra avkall på den ”överflödiga” energianvändningen som råder? Kommer vi att dela med oss av den energi som vi har lagt beslag på?

Nej detta kommer inte att ske. Det är ju kapitalet som styr världen så därför är det helt uteslutet att privata ägare kommer att avstå sin egen energi, till förmån för andra.

Kapitalägandet fungerar, som bekant, inte på det viset. Det är emot hela vår strukturella uppbyggnad att tro på en rättvis fördelning av jordens resurser.

Kan du se en lösning på detta enorma problem, som vi alla har ställts inför? Att det har blivit som det har blivit, kan man säga att det är oundvikligt?

Som vi har sagt så räcker inte jordens nuvarande befintliga resurser till att fördelas på ett sådant sätt att dom fattigas samhällen skall kunna uppnå den standard som du och jag lever i. Ser man problemet på detta vis då har vi uppnått befolkningsgränsen för länge sedan, vilket vi alla borde vara helt överens om. Och även om vi alla är överens om problemet, inklusive dom stora kapitalägarna, så kommer ändå inte den nödvändiga strukturförändringen att genomföras. Vi sitter nämligen fast i strukturen som vi lever i.

Kan du och jag tänka oss att gå ner så pass mycket i standard som krävs för att fattiga samhällen skall kunna lyfta sin standard på en mycket högre nivå?

Kan kapitalets ägare tänka sig att omprioritera sin uppfattning om att det samlade kapitalet i våra samhällen skall ägas av våra samhällen?

Vad handlar en sådan här frågeställning om? Jo den handlar ju självfallet om vilket samhälle du och jag plus alla andra vill leva i. Med alla andra menar jag naturligtvis alla andra, det vill säga alla människor som finns på jorden.

Har vi någon rätt att fatta beslut i en sådan här viktig fråga, som gäller hela mänskligheten, utan att låta alla människor få komma till tals? Nej vi har ju inte det. Skulle det privata globala kapitalet fatta beslut utan att ta hänsyn till våra samhällen, då uppstår ju konflikter. Det är ju precis vad som sker idag.

Kapitalet med sina springpojkar, politikerna, fattar beslut som håller kvar en stor del av mänskligheten i deras omöjlighet att ta sig ur sin odrägliga tillvaro. Är vi överens om det?

Men om vi nu ändå utgår ifrån att vi omfördelar jordens nuvarande resurser så att även dom fattigaste samhällen får möjligheten att lyfta sin standard, betyder det att jordens befolkningsökning självmant kommer att plana ut? Nej jag tror ju inte att det är så enkelt, vad tror du?

I och med att vi fantiserar om att omfördela jordens resurser så kräver dessa fantasier att våra samhällen ser helt annorlundare ut. Jo eftersom vi nu vet att det är kapitalet med dess ägare som regerar våra samhällen runt om på jorden så kommer dessa ägare aldrig att släppa taget om sitt kapital. Även om vi lyckas övertyga kapitalägarna och deras hantlangare, politikerna, om att orsaken till dom stora globala problemen beror just på det privata ägandet, så har jag svårt att se hur den nödvändiga strukturförändringen skall komma till stånd.

KAN DU SE EN UTVÄG?

Hur var det nu med överbefolkningen? Går det att komma till rätta med detta gigantiska problem?

Du och jag behöver inte vara så oroliga inför problemet men våra barn och barnbarn och deras barn, dom ställs inför enorma frågor som måste lösas.

Om vi nu skall vara riktigt ärliga, finns det någon lösning på frågan? Jag påstod och jag påstår igen att frågan är av strukturell natur. Vad svarar du då? Nåväl, du avaktar med svaret. Jag påstår att frågan är olöslig om vi inte förändrar den samhälleliga strukturen. Vad anser du om detta påstående? Jag menar att överbefolkningsproblemet inte går att lösa om inte våra samhällsstrukturer genomgår en förändring. Vad blir ditt svar på detta påstående?

När kapitalet kommer att ägas av alla människor i samhället och när fullständig rättvisa kommer att råda, först då finns möjligheter att lösa den gigantiska frågan om överbefolkningen. Vad anser du om denna förklaring på frågan?

Det betyder att om våra samhällen får fortsätta att leva vidare i den strukturella orättvisa som nu råder då finns inga som helst möjligheter att mänskligheten skall kunna leva vidare under humana förhållanden. I förlängningen betyder det här att mänskligheten kommer att gå under, på ett eller annat sätt. Den strukturella orättvisan kommer oundvikligen att drabba oss själva och därigenom bana väg för vår egen undergång. Vilket ju är en realitet idag i en mängd samhällen.

Jag menar att strukturell rättvisa medför att människorna i samhället kommer att ta beslut om hur överbefolkningsproblemet skall lösas. Du och jag kan inte lösa frågan men om dom rätta förutsättningarna finns så kommer människorna i våra samhällen att lösa problemet. Tror du inte det?

Och för att det skall bli på det viset så är jag övertygad om att själva strukturen först måste bli rättvis.

Som vi ser så är ju dessa önskemål helt fjärran. Betyder det att avgrunden väntar? Ja jag har svårt att se någon annan utväg. Kan du hjälpa mig att se en utväg?

Öppna dina ögon och betrakta våra samhällen! Ser du inte att vi lever som om vi levde fjättrade i fångläger?

Vi packas samman, sedan skall vi producera och efter det skall vi uppleva ”friheten” med att konsumera. Vi får ingen tid över för våra barn och vår familj. Vi blir förstörda både utvändigt som invändigt. Vi kan inte tänka och agera förnuftigt i den pressade tillvaro som vi föses in i. Vi blir missbrukare och vi blir våldsamma på grund av det inhumana samhälle som kapitalet sätter spelreglerna i. Vi ser hur våldet blir grövre och grövre för varje år som går.

Varför förstår vi inte att allt detta beror på kapitalets ägarstruktur? Vi förstår inte att det är ägarfrågan av kapitalet som är den avgörande frågan även i överbefolkningsproblematiken.

Naturligtvis är det så att jordens befolkning ökar i snabb takt. Och denna snabba ökning kan inte få fortgå längre. Det finns helt enkelt inte möjligheter att alla människor på jorden skall kunna leva drägliga liv. Befolkningsökningen måste bromsas ner. Men hur?

Svaret på denna avgörande frågeställning är att våra samhällsstrukturer måste förändras till rättvisa, humana strukturer.

Den patriarkala strukturen har därmed ingen framtid och i och med dennas dödsförklaring så finns heller ingen framtid för det privata ägandet av kapitalet. Först när dessa problem löses så kommer överbefolkningsproblemet att lösas.

Hur lång tid kommer detta att ta? Eller är loppet redan kört? Hur skall alla munnar kunna mättas?

Jo men det bör väl stå klart för var och en att så som våra samhällen ser ut och fungerar idag så finns ingen möjlighet att mätta alla munnar. Hur skall det i så fall gå till, alltså att mätta alla munnar?

Maktmänniskorna i våra samhällen är säkert mycket väl medvetna om att denna fråga inte går att lösa. Eller har du någon annan idé?

Okey, dessa maktens män far världen runt och sammanstrålar på så kallade toppmöten där dom lägger ut texten för hur problemen skall lösas.

”Om varje stat agerar som vi kommer överens om, då kommer vi en bra bit närmare en lösning på dom globala problemen.”

Så brukar det ungefär låta när maktens män talar om problemen. Men maktens män är fullständigt omedvetna om den grundläggande orsaken till dom här globala problemen. Om detta har jag tjatat om otaliga gånger. Men som jag brukar säga, en sanning tål att upprepas om och om igen. Och denna sanning lyder: det är själva strukturen i våra samhällen som är uppbyggda på ett sådant sätt så att det blir en omöjlighet att lösa dom globala problemen.

Det krävs en strukturell förändring om alla munnar skall kunna mättas. Och problemet har tagit så enorma propotioner att gigantiska katastrofer blir den naturliga följden.

29. Vem är då jag?

JAG JAGAR KAPITALET

Även om jag, liksom dig, ser hur ologiskt vi tänker och agerar så hänger jag själv med i det gängse marknadstänkandet. Jag är alltså på inget sätt en ”bättre” människa än någon annan bara för att jag påvisar den orättvisa samhällsstrukturen.

Skulle jag själv hamna i någon form av maktposition så skulle jag förmodligen inte agera på ett annat sätt än vad strukturen påbjuder. Likt cheferna och ägarna till krigsmaterielföretagen

och tobaksföretagen eller egentligen vilka företag som helst, så kommer även jag att argumentera för allt ”förträffligt” som företaget uträttar, om jag befinner mig i toppen på hierarkin.

Om vi antar att jag vinner miljoner på spel, hur kommer jag då att agera? Jag kommer naturligtvis att agera som alla andra. Säkert investerar jag en stor del av pengarna i marknaden, i tron att dom skall förränta sig ytterligare.

Jag hamnar då på samma sida som kapitalägarna. Eller med andra ord: jag hamnar i ett motsattsförhållande till majoriteten av samhällets invånare.

Så snabbt kan det vända beroende på om jag har tillgång till kapital eller inte. Jag kan bli en girigbuk av det värsta slaget. Eftersom mitt tänkande, precis som ditt, har blivit format av den struktur som vi lever i så innebär det att jag kommer att bli en girig person om jag får möjligheten att tjäna ännu mera pengar. Denna sanning är obehaglig, men så är det.

Så länge som strukturen ser ut som den gör i våra samhällen, så länge kommer också vårt sätt att tänka att förbli oförändrat. Skall en verklig förändring åstadkommas så måste förändringen genomsyra varje individ i samhället. Alla måste medvetandegöras om den ologiska strukturen.

Men är då detta tänkande möjligt? Absolut, detta tänkande är inte bara möjligt utan det är dessutom nödvändigt. För om inte detta tänkande blir möjligt då finns ingen som helst framtid för oss. Kaoset, våldet och miljöförstöringen kommer att accelerera i allt snabbare takt.

Vilket för övrigt är precis vad som sker idag, eller hur?

Att roffa åt sig pengar är i princip samma tänkande som att våldföra sig mot en annan människa. Förstår du hur jag menar?

Jo när maktens män skaffar sig ekonomiska fördelar gentemot övriga människor i samhället då är detta liktydigt med att makten bokstavligt talat trampar på dig.

Jag menar att om vi sakta men säkert förändrar strukturen till att bli mer rättvis då kommer vi allihop att tänka och agera på ett rättvisare och därmed humanare sätt.

Samhällsstrukturen formar oss efter hur den ser ut. När den nu fungerar på ett inhumant sätt då tänker både du och jag i inhumana banor.

När jag granskar mig själv så försöker jag på alla möjliga och omöjliga sätt att berika mig. Ser jag möjligheter att undkomma skatt så tar jag dessa möjligheter. Ser jag möjligheter att kunna köpa varor och tjänster utan moms, eller som vi säger svart, så tvekar jag inte. Sådan är jag och så fungerar jag med vetskapen om att så fungerar det i våra samhällen.

Alltså försöker jag köpa så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt. Jag följer exakt dom spelregler som gäller på marknaden. Skulle jag inte följa dessa spelregler då ligger jag riktigt illa till.

Jag säljer min arbetskraft på arbetsmarknaden och jag arbetar många gånger gratis som egen företagare. Jag räknar varenda krona som jag lyckas få in på affärer. Och min strävan är att få in precis så mycket som det bara går. Jag vet att det är upp till mig själv att jaga dessa pengar. Jag har inget alternativ, spelets regler ser ju ut så här. Följer jag inte dessa regler då riskerar jag att gå under och inte bara jag utan jag försätter hela min familj i ett akut läge.

VEM ÄR JAG?

Är det viktigt att veta vem jag är; vad jag arbetar med; vad jag har för intressen; hur gammal jag är; hur jag bor; vad jag har för inkomst; hur stor familj jag har? Ja enligt vårt sätt att betrakta människor så är detta viktigt. Som jag brukar tjata om: vi tänker och agerar precis så som strukturen fungerar.

I det här fallet, alltså min egen person, så innebär det att focus läggs på vad personen befinner sig på samhällets hierarkiska trappa. Vilket betyder att om jag skulle utge mig för att vara mångmiljonär och dessutom ha en förstklassig examen i både samhällsekonomi och statskunskap så skulle jag anses som mer respekterad för mina artiklar än om jag skulle titulera mig alkoholiserad uteliggare.

Som alkoholiserad uteliggare skulle mina ord väga lättare än en fjäders emedan samma ord från en etablerad professor skulle väga tyngre än alla ord som nedtecknas av samhällets ”bottenskikt”.

Det är mot just detta tänkande som jag finner det ointressant och helt utan värde att presentera mig själv. Jag menar att orden skall få tala för sig själva. Den som skriver orden skall kunna vara vem som helst. Alla skall så att säga stå på samma trappsteg när orden formuleras. Enligt min mening så står etablerade och välavlönade så kallade experter på högre trappsteg än dom vanliga människorna i samhället. Eller man kan säga så här: dom etablerade så kallade experternas ord väger tyngre än vanliga enkla människors ord.

Av bland annat denna orsak så menar jag att en presentation av människors yrke, ålder, lön, intressen, osv. understryker den strukturella orättvisa som vi lever i.

Det är som om vi skulle göra följande jämförelse: en okänd och helt anonym konstnär målar en tavla som överträffar det mesta i skönhet och hur den ger betraktaren en upplevelse som går rakt in i hjärtat. Bredvid denna tavla hänger ett så kallat konstverk som inte förmedlar just någonting beträffande värme, inlevelse och påverkan. Men denna tavla är signerad av en så kallad kändis som tillhör etablissemanget.

Gissa vilken tavla som värderas högst? Rätt gissat: den intetsägande tavlan som har fått signaturen från en ”betydelsefull” människa värderas mångfallt högre än mästerverket från den okände.

Precis så menar jag att orden värderas. I vårt strukturellt orättvisa samhälle så värderas inte orden för vad dom säger utan det som värderas det är personen som skriver orden.

Förstår ni hur jag menar? Jo en etablerad så kallad expert eller likaväl en etablerad så kallad kändis ord väger tungt, vad dom än skriver om.

Är du etablerad så kan du skriva en massa smörja och ändå höjas till skyarna medan den obetydliges ord väger lätt även om dom orden innehåller allt.

Att det är pengarna som styr världen och därmed vårt tänkande lärde jag mig för länge sedan. Vilket även du gjorde får jag förmoda. Jag lärde mig också att den som har pengar har också möjligheten att skaffa sig en drägligare tillvaro än den som är utan pengar. Därmed uppstår frågan: är det så här vi skall ha det? Ni vet ju mitt svar på frågan.

Vem förstår sig bäst på samhällets vilkor, den alkoholiserade uteliggaren eller mångmiljonären?

30. Kapitalet segrar!

FINNS DET NÅGOT HOPP?

Det var en deprimerande rubrik på en artikel. Om detta är framtidsscenariot då är det väl lika bra att lämna det här jordelivet omgående. Eller vad säger ni?

Men kanske har vi inom oss en strimma hopp om att framtiden ändå kan utvecklas åt det rättvisa hållet. Kanske det är detta hopp som får oss att sträva vidare. Vi vill ju göra allt som går för att våra barn skall få det så bra som möjligt. Precis som dina och mina föräldrar önskade att våra liv, skulle bli bra liv.

När jag säger våra liv, då menar jag våra liv. Att jag lever här och du lever i slummen i en megastad är ändå våra liv. Du behöver inte vara min granne för att jag skall mena att du delar mitt liv. Jag menar att du delar mitt liv även om du lever på andra sidan klotet.

Naturligtvis är jag fullt medveten om att ditt liv sannolikt är mycket svårare att leva än mitt. Men du och jag lever våra liv utifrån likadana strukturella ramar. Förstår du mig? Vi lever våra liv under en likartad strukturell orättvisa även om det råder en olikhet i den materiella standarden.

Hur som helst så vill både du och jag att våra barn skall få leva sina liv på ett bra sätt. Vilka är då chanserna att våra barn skall få leva sina liv på ett bra sätt? Ja enligt min mening så är dom sämre än våra föräldrars önskemål om deras barns framtidsutsikter. Håller du med mig?

Allting har ju blivit sämre. Visserligen har den tekniska utvecklingen producerat en mängd prylar som ”förenklar” vardagen för oss, men dessa prylar har inte gjort våra liv bättre. Jag menar så här: vi har inte blivit lyckligare och mer harmoniska individer på grund av att den tekniska utvecklingen har gått framåt.

Det är ju samma strukturella orättvisa som råder idag som igår. Ja jag skulle vilja säga att denna orättvisa snarare har fördjupats än mer idag. Så därav menar jag att den strukturella orättvisan också fortsättningsvis kommer att fördjupas framöver. Våra barn kommer således att drabbas än hårdare än vad som utspelas idag.

Förutsättningarna har ju blivit sämre och sämre. Våra fossila energiresurser sinar. Klimathotet försämras dag för dag. Livsmedelsbristen tilltar. Arbetslösheten ökar överallt. Kapitalet drar åt snaran och kväver oss, på alla tänkbara sätt.

VARFÖR FÖRSÄMRAS VILKOREN FÖR OSS?

Framtiden ser dyster ut, min vän. Som det ser ut så är det en omöjlighet att det rättvisa samhället kan bli en verklighet för oss inom överskådlig tid.

Varför ser framtiden så dyster ut? Jo det främsta skälet ligger i att kapitalet med dess ägare agerar globalt över hela världen. Möter kapitalet på svårigheter att finna tillräckligt god ränta på sina investeringar då kommer ägarna obönhörligen att ta sitt kapital och investera det i marknader där det kan förränta sig bättre. Vilket betyder, att skulle något samhälle uppträda ”problematiskt” då kommer kapitalet omgående att fly detta samhälle. Kapitalägarna skulle dra sig för att investera i detta ”problematiska” samhälle. Ägarna tar alltså med sig sitt kapital och söker nya investeringsmöjligheter i andra samhällen. Dom känner att deras kapital inte kan få flöda friktionsfritt i detta samhälles marknad. Följden blir att samhället fullständigt dräneras på kapital.

Det är detta vi har sett i forna tiders så kallade kommunistsamhällen.

Det är främst av denna anledning som enstaka samhällen inte kan bygga rättvisa strukturer. För att rättvisa strukturer skall kunna förverkligas så måste detta ske globalt. Och detta blir, som sagt, en omöjlighet eftersom det privatägda kapitalet agerar globalt.

Om detta har jag skrivit tidigare.

Ja men tänk dig själv hur det ser ut i ditt samhälle. Föreställ dig att samhället beslutar sig för att ta över ägandet av en mängd stora företag. Vad skulle hända? Jo ägarna skulle ta hem kapitalet och söka upp investeringsobjekt i andra samhällen. Och det är precis så här som verkligheten ser ut.

Vi ser med all tydlighet hur kapitalet vinner mark. I vårt samhälle försämras arbetsvilkoren inom alla områden, i synnerhet så drabbas våra ungdomar som skall ut på arbetsmarknaden. Om detta faktum finns det klara och tydliga bevis.

Tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet har försämrats märkbart under dom senaste åren.

Löneskillnaderna mellan vanliga arbetare och högavlönade har likaså ökat.

Stress och utslagning blir allt vanligare.

Vård, skola och omsorg skall effektiviseras så att det drabbar oss alla på ett negativt sätt.

Ungdomar mår allt sämre på grund av det inhumana samhällstrycket. Vilket får till följd att missbruk och våld ökar hela tiden.

Man kan ställa frågan: är det slumpen som gör att allting bara försämras? Eller kan det istället vara så att det finns en orsak till alla försämringar?

Självklart finns det en orsak till att saker och ting försämras. Och denna orsak finns att söka i det privata kapitalets utbredning överallt i våra samhällen.

Kan vi förstå att det fungerar på det här viset? Ja kanske du och jag ser det men våra maktmänniskor ser det inte. Det är ju dom som äger kapitalet, så varför skall dom bry sig om sådana frågor?

Kapitalet vinner alltså mark på vår bekostnad. Och vad är det som säger att denna process inte kommer att fortsätta? Jag menar att det finns ingenting som pekar på att kapitalet kommer att ”lugna” ner sig i sin ständiga jakt på ökad förräntning.

SAMHÄLLETS FÖRVALTARE HAR INGET VAL

Politikerna måste tillmötesgå kapitalet. Man kan säga att dom har inget val. Tänk om politiker skulle få för sig att kapitalbeskattningen skulle öka markant, vad skulle hända då? Jo kapitalägarna skulle plocka hem sitt kapital omgående och föra in det i samhällen där kapitalklimatet är sådant att det undgår beskattning. Alltså precis som det fungerar idag.

Vi vet ju vad som händer när kapitalet försvinner ur samhället, eller hur? Javisst, människorna i samhället skulle bli av med sina jobb och inga nya jobb skulle dyka upp. Ägarna skulle finna det ointressant att investera sitt kapital i samhället när dom istället kan välja ett annat samhälle med ”gynnsammare” så kallat företagsklimat.

Är det av denna anledning som politiker väljer att aldrig gå emot kapitalet? Ja visst är det så. En politiker som för fram åsikter om att skärpa beskattningen för kapitalet kommer inte att bli långlivad. Nej våra politikers primära uppgift i samhället det är att gå kapitalets intressen tillmötes.

Kapitalet kommer att segra, i alla fall i det korta perspektivet. Kapitalet har hela samhällsapparaten på sin sida, om det skulle uppstå ”knepigheter”.

Vi ser ju från den senaste finanskrisen hur samhällsapparaten fungerar. Behöver kapitalet ekonomisk hjälp för att kunna ta sig igenom kriser då ser politikerna till så att skattepengarna i samhället används för att stötta upp krisbolag. Kapitalet måste räddas, kosta vad det kosta vill.

Varför fungerar det så här? Vore det inte bättre om kapitalet får sköta sig själv utan hjälp från våra skattepengar?

Svaret är att det har gått så långt nu att viktiga samhällsfunktioner skulle äventyras om inte samhället går in och stöttar kapitalet.

Massarbetslöshet med allt vad det innebär skulle bli följden om kapitalet fick dränera sig självt när allvarliga ekonomiska kriser bryter ut. Därför måste kapitalet hållas under armarna, i alla lägen.

SER VI NÅGON LJUSNING?

Vad måste då hända för att det privata ägandet av kapitalet skall kunna omvandlas till samhällets ägande av kapitalet? Kan det privata kapitalet tas med våld? Kan man hoppas på att kapitalägarna överlämnar sitt kapital till samhället? Kommer dagens kapitalägande att leda till värre och värre katastrofer för våra samhällen? Kommer dessa scenarier att leda till att samhället, mer eller mindre, tvingas ta kontrollen över kapitalet? Kan vi förvänta oss att samhället blir så medvetet om orsaken till våra samhällens orättvisa strukturer så att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt?

Ja det var några frågor som kräver sina svar. Var skall vi börja?

Kan det privata kapitalet tas med våld? Att det privata kapitalet kan tas med våld har ju prövats ett antal gånger. Detta fungerar inte har historien bevisat för oss.

Och det fungerar heller inte av den enkla orsaken att enstaka samhällen inte kan klara sig eftersom ägarna av kapitalet kommer att ta sitt kapital och etablera sig i samhällen där dom fortsättningsvis kan hävda sin äganderätt. Vilket vi tidigare har redogjort för.

Kapitalägarna kommer aldrig frivilligt att överlämna sitt kapital, det tror jag vi kan fastslå utan några ingående analyser.

Däremot så kommer utan tvekan värre och värre ekonomiska katastrofer att drabba våra samhällen om inte samhället lyckas påtvinga kapitalet regler för hur jagandet av vinster måste begränsas. Att samhället tvingas till att ta kontrollen över vissa delar av kapitalet när exempelvis finanskonkurser blir allt vanligare det ser vi exempel på idag. Därav kan vi konstatera att samhället kommer att ingripa alltmer i ekonomiska utsvävningar som dom privata ägarna gör sig skyldiga till.

Kan vi av detta förvänta oss att samhället blir så medvetet om orsaken till våra samhällens orättvisa strukturer så att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt? Vad skall vi svara på denna fråga? Att medvetenheten kommer att öka i takt med att dom ekonomiska kriserna tilltar är ju helt klart. Förhoppningsvis kommer den ökade medvetenheten tillsammans med tvingande samhälleliga åtgärder att leda till att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt.

Men detta är naturligtvis spekulationer. Det kan mycket väl gå så långt att samhället låter kapitalet hållas. Människorna kommer att plundras än mer. Exempelvis att i princip alla skattemedel oavkortat går till kapitalet. Det är väl kanske detta scenario som ligger närmast till hands. I synnerhet när vi betraktar dagens politiska ”lösningar” på hur finansiella kriser skall lösas.

Vilka blir då vinnare av att samhället står som ägare av kapitalet i våra samhällen?

Som jag har tagit upp tidigare så skapar det privata ägandet av kapital orättvisor. Ett fåtal blir vinnare medan majoriteten får hålla till godo med det som blir över. Därmed så kan vi slå fast att jakten på pengar skapar inhumana strukturer. Vilket ju bevisas då vi ser hur våra samhällen ser ut och fungerar.

Så här skall vi inte behöva leva i våra samhällen. Men ändå så lever vi i dessa förhållanden.

Denna inhumana struktur måste förändras till en human struktur.

Den stora frågan blir då, som jag ställde ovan: hur skall detta gå till? Jagandet av pengar måste upphöra och ersättas med någonting annat.

Nästa fråga inställer sig omgående: kan vi människor fungera utan jagandet av pengar? Och i så fall hur skall samhället se ut om vi inte behöver jaga dessa pengar?

Jo istället för att ett fåtal maktmänniskor äger kapitalet i våra samhällen så måste den naturliga och logiska lösningen vara att alla människor i samhället äger det samlade kapitalet. Eller finns det någon bättre idé?

Vem vinner på ett sådant förhållande? Jo det säger ju sig självt att majoriteten av människorna i samhället vinner på ett sådant förhållande. Samhället blir kapitalägare i motsats till dagens privata kapitalägande.

Verkar inte ett sådant strukturellt förhållande ganska självklart? På det här viset garanterar samhället att vi alla kan leva humana och rättvisa liv. Eller som vi också kan säga: vi människor i våra samhällen kommer nu för första gången att kunna bestämma hur våra samhällen skall utformas på bästa sätt för oss alla. Verklig demokrati kommer för första gången att råda.

Jag är införstådd med att många kopplar samman ett samhälleligt ägande av kapitalet med dom sociala revolutioner som tidigare har genomförts i flera samhällen. Varför dessa sociala revolutioner inte ledde fram till målsättningen om rättvisa strukturer, har jag skrivit om tidigare. Men dessa misslyckanden innebär inte att vi skall förkasta tankar om ett rättvist samhälle. Ett rättvist samhälle är den enda lösningen på dom strukturella problem som vi lever i. Och det rättvisa samhället kan aldrig komma till stånd genom det privata kapitalägandet.

KRISERNA KOMMER ATT BLI ALLT ALLVARLIGARE

Att det har blivit som det har blivit beror naturligtvis på att våra samhällen har utvecklats åt fel håll sedan oerhört lång tid tillbaks i tiden. Den här utvecklingen har nu pågått så länge och fördjupats alltmer så att vi nu bokstavligt talat, sitter fast i smeten. Det går inte att ta sig ur den rävsax som vi har hamnat i. Det måste hända något drastiskt om den här utvecklingen skall kunna brytas.

Vad menas då med att det skall hända något drastiskt? Jo jag menar att dom globala kriserna (ekonomin, klimatet, energin, överbefolkningen) kommer att öka i en sådan omfattning så att våra samhällen, mer eller mindre, står inför en fullständig kolaps.

Nu är det ju så att dom globala kriserna bevisligen utvecklas åt det här hållet, dom slår allt oftare och med större och större kraft mot oss. Den här utvecklingen går inte att stoppa under rådande strukturer och därmed så kommer vi allt närmare det fullständiga sammanbrottet.

Kapitalet behärskar våra samhällen så till den grad att våra samhällsförvaltare, politikerna, inte längre har något val. Eftersom kapitalets intressen går före allt annat så ser ”våra” politiker det som sin huvuduppgift att bistå kapitalet med dom önskemål som förs fram.

Notera här den senaste finanskrisen och den nuvarande globala arbetsmarknadskrisen. ”Våra” politiker bjuder över varandra när det gäller att skjuta till skattepengar rakt in i det privata kapitalet.

Men vad innebär det här framtidsscenariot? Jo dom sociala konflikterna kommer att hårdna allt eftersom kriserna tilltar. Så är det.

Att det drastiska skall kunna inträffa, alltså en total strukturförändring, verkar helt omöjligt när vi betraktar våra samhällen utifrån dagens ögon.

VEM SKALL ÄGA KAPITALET?

Är det då meningslöst att komma fram till åsikten att kapitalet skall ägas gemensamt av människorna i samhället? Den enda möjliga lösningen för våra samhällen ligger ju i att vi alla är ägare av kapitalet. Eller som vi säger, samhället skall äga kapitalet. Detta är den enda möjliga lösningen. Några andra alternativ finns inte. Kan vi förstå att det förhåller sig så?

Och likväl står den här enda lösningen totalt främmande för ”våra” maktmänniskor. Det vet vi väl vid det här laget vad det beror på? Som sagt, åter igen, ”våra” maktmänniskor kan inte agera mot kapitalet.

Så som den ekonomiska strukturen ser ut idag så skall strukturen även se ut imorgon, enligt maktens förvaltare.

Du har mer pengar än vad jag har, alltså kan du köpa dig ett större inflytande i samhället. Dina pengar ger dig större makt.

Så ser verkligheten ut och det är efter dessa spelregler som vi lever. Betraktar vi detta utifrån ett logiskt perspektiv så är det ju fullständigt ofattbart att vi accepterar dessa förhållanden. Men vi gör ju det på grund av att strukturen har sett ut så här sedan en mycket lång tid tillbaks. Och vi protesterar inte att framtiden kommer att följa samma mönster. Med andra ord, den som äger mest kapital bestämmer vilkoren på marknaden och därmed också i samhället.

Vi förstår inte att dessa förhållanden är rena rama brottsligheten. Ägarna till kapitalet ger sig själva förmåner i samhället som den stora majoriteten inte ens kan drömma om.

Skall det fungera så? Om du jobbar svart, så betraktas du som kriminell. Men om du äger kapital för miljarder så betraktas du som en kung. Kungar ser man upp till och att leva som en kung det är drömscenariot för oss alla.

Så manipulerade har vi blivit. Att strukturen skapar både vinnare och förlorare det betraktar vi som en självklarhet.

Hela vårt tänkande och agerande har format sig efter kapitalets spelregler. Hela mediakarusellen matar oss dag ut och dag in med glorifieringen av det ”rika” livet. Drömmen som förmedlas är att vi alla skall leva som kungar. Och kan vi inte leva som kungar då skall vi ändå fås till att konsumera så mycket som det bara går.

Hur skall vi någonsin kunna tänka i logiska och humana banor när kapitalet formar oss till inhumant agerande individer? Nej vi kan inte åstadkomma en förändring av strukturen eftersom vi inte har förutsättningarna att göra en förändring.

Strukturen har format oss att tänka och agera inhumant, hur skall vi då kunna förändra vårt tänkande? Hur skall vi ha möjligheten att kunna se igenom den inhumana strukturen när vi dagligen matas av strukturens orättvisor?

Någon frågar då: ”vad är det för orättvisor som vi matas med?”

Tänk efter; öppna veckotidningen; slå på TV:n; läs reklamen; se filmen; starta datorn; spela spelen; iaktag samhället! Vad ser du? Jo du både ser och lever i ett samhälle som formar dig till en inhuman människa.

Hur skall det gå till att vi alla blir ägare över kapitalet när kapitalets ägare bestämmer hur strukturen skall se ut?

Åter igen, tänk efter. Varför är du arbetslös? Varför bränner du ut dig? Varför försämras välfärd och trygghet? Varför blir samhällsklimatet allt råare och våldsammare? Varför försämras vilkoren för våra barn och ungdomar?

Tänk efter! Var finns orsaken att söka till dessa orättvisor?

Jag är medveten om problematiken kring min argumentering för att samhället skall vara ägare av det samlade kapitalet. Jag är fullt på det klara med att vi tänker oss in i dom samhällen som har varit och i dag utger sig för att vara så kallade kommunistiska samhällen. Alltså samhällen där kapitalet skall vara samhällsägt.

Att vi med rätta misstror dessa samhällen beror ju på att maktstrukturen lever kvar på samma sätt som tidigare. Varför det är så och har blivit så det har jag tagit upp i tidigare artiklar.

Men det är inte dessa samhällen vi vill ha. Vi vill ha samhällen där människorna är fria, där strukturella orättvisor är otänkbara. Och vi vet ju att både dagens och gårdagens  så kallade kommunistiska samhällen inte på något vis kunde leva upp till dom här självklara kriterierna. Precis på samma sätt som ditt och mitt samhälle idag heller inte kan leva upp till humana självklarheter.

Jag upprepar vad jag har sagt tidigare: huvudorsaken till varför så kallade kommunistiska samhällen inte kan leva upp till rättvisa strukturer beror framför allt på att den globala privata ekonomin dominerar över världens samhällen. Därför blir det en omöjlighet för enstaka så kallade kommunistiska samhällen att kunna ge sina människor en rättvis och dräglig tillvaro.

Kapitalet bokstavligen talat flyr dessa enstaka samhällen eftersom ägarna till kapitalet vägrar investera i samhället emedan dom inte ser någon möjlighet för kapitalet att förränta sig.

Detta är vad som händer och har hänt i så kallade kommunistiska samhällen. Den politiska samhällsledningen som naturligtvis fortsättningsvis kan kalla sig för kommunistisk har egentligen inget val.

Man måste förmå kapitalägarna att investera sitt kapital i det så kallade kommunistiska samhället. Samhället kommer därmed att fungera som vilket annat samhälle som helst. Inga strukturella förändringar kommer till stånd i det så kallade kommunistiska samhället. Snarare så förstärks den orättvisa strukturen ytterligare emedan den politiska strukturen inte tillåter några förändringar.

Samhällena blir vad vi kallar kommunistiska diktaturer. Man tillåter privat ägande av kapitalet men man tillåter inte en politisk demokrati. Sådan ser diktaturen ut och sedan får dom kalla sig vad dom vill.

Ideologin att det måste finnas privat kapital för att det skall uppstå arbetstillfällen, är ju helt befängd. Ja det är rena rama lögnen.

Kort kan man förklara det så här (vilket jag har gjort otaliga gånger): privata kapitalägare investerar sitt kapital för att det skall förränta sig, allt annat kommer i andra hand.

I ett samhälleligt ägande av kapitalet så investeras kapitalet utifrån övertygelsen att detta kapital skall komma alla människor i samhället till del.

Vi ser att detta är två diametralt olika synsätt på hur ägandet kan se ut.

Har vi synen att alla människor i samhället är betydelsefulla då utformas politiken att alla kan bidra med någonting som är till godo för samhället.

Har vi synen att det privata kapitalet prioriteras då utformas politiken utifrån övertygelsen att det privata ägandet skall vara rättesnöret för samhället. Och vad detta innebär det ser vi med egna ögon när vi betraktar dagens samhällen. Eller hur?

Alltså två helt skilda synsätt. Men åter igen: våra samhällen kan inte förändras var för sig utan våra samhällen måste förändras tillsammans. Och orsaken till detta faktum hittar vi, som sagt, i den globalt privatägda ekonomin.

Kortsiktigt kommer därför kapitalet att segra men långsiktigt så kan omöjligen nuvarande strukturella förhållanden fortsätta. Frågan blir då: hur lång tid kommer förändringen att ta?

31. Kvinna och man

ALLT HÄNGER IHOP

Vi tar steget från den patriarkala marknadsstrukturen till den patriarkala kvinnoförnedringen. Steget däremellan är inte långt. Allting hänger ju samman i strukturen som vi lever i. Således kan inte hela strukturen fungera bra om delar av strukturen fungerar dåligt. Eller hur? Allt hänger ihop och allt är beroende av varann. Kan vi förstå det här?

Jag menar så här: i samhällen där kvinnor utsätts för våld av männen så säger det oss att denna ”del” av strukturen visar att ”hela” strukturen lider av allvarliga fel; i samhällen där arbetslösheten utgör svåra problem så visar det oss att denna ”del” bevisar att ”helheten” inte fungerar; i samhällen där människor lider nöd så säger det oss att denna ”del” av strukturen talar om att resten av strukturen är inhuman.

Låt oss säga att vi är helt ovetande om ett samhälle som vi besöker. Vi slås av intrycket att vi bara ser män ute på gatorna. Därav så drar vi slutsatsen att det här samhället är ett samhälle för män. Vi ser ju inga kvinnor. Kvinnorna syns inte till i det offentliga livet. Slutsatsen av strukturen blir ju då att kvinnan har degraderats till en andra klassens medborgare. Och eftersom det nu är på det viset då vet vi att allting i strukturen är felaktigt uppbyggt. Den inhumana ”delen” (att det enbart är män som syns) bevisar att ”helheten” inte fungerar på ett rättvist sätt.

I ett annat samhälle så slås vi av att mängder av män går på droger och dom beter sig naturligtvis därefter. Samma sak här. Strukturen som ”helhet” kan omöjligen fungera på ett rättvist sätt när männen beter sig (”delen”) som dom gör.

I ytterligare ett annat samhälle så ser vi hur män springer runt med vapen i hand och skjuter ihjäl allt och alla. Hur skall ett sådant samhälle kunna fungera på ett rättvist sätt? Nej det förstår väl alla att detta är en omöjlighet. Eller vi kanske inte förstår det?

Är således ”delen” inhuman så säger det oss att även ”helheten” är inhuman. Allting hänger ihop. Om vi kan ta till oss dessa fakta då bör det inte vara så svårt att förstå vilka enorma orättvisor som våra samhällen är behäftade av.

I vår orättvisa struktur så innebär ju det att allting fungerar, mer eller mindre, dåligt. Just beroende på att strukturen är orättvis. Någonting annat vore ju otänkbart.

Ser vi mannens våld mot kvinnan? Våld strider ju mot all förnuft och logik. Ändå så utspelas detta hänsynslösa råa våld dagligen runt om i våra samhällen. Det är snarare regel än undantag att mannen, på ett eller annat sätt, både våldför sig och förnedrar kvinnan. Vad detta beror på har vi tidigare klargjort.

LOGIKEN ÄR SATT UR SPEL

Inom djurvärlden så är det honorna som väljer hane. Honan väljer ut den hane som hon vill para sig med. Hanar som inte tilltalas av honor får således ingen möjlighet att para sig. Dessa hanar får bida sin tid och vänta tills omständigheterna är dom rätta. Det bara är så. Så fungerar det i naturen och detta är det logiska förhållandet mellan hona och hane. Honan väljer ut sin hane.

Varför uppehåller jag mig vid hur det ser ut i djurvärlden? Jo det slår mig att parningen inom djurvärlden följer ett annat mönster än vad som sker i ”vår värld”.

Hur fungerar det då hos människan? Jo naturligtvis så fungerar förhållandet mellan könen, i många fall, som det ska även bland oss. Men det är bara det att i vår patriarkala struktur så har logiken och det naturliga satts ur spel. Det naturliga har satts ur spel på så vis att kvinnan är den stora förloraren i vår ologiska struktur.

Vad detta fruktansvärda scenario för med sig det känner vi ju till. Eller gör vi inte det?

Religiösa och filosofiska påbud tillsammans med lagar och förordningar har genom historien gjort kvinnan till en andra klassens medborgare. Och vad medför detta när det gäller relationen mellan könen? Jo jämlikheten mellan könen är som bortblåst.

Tvärt emot det naturliga och normala samspelet så är det mannen som tar makten över kvinnan. Eftersom då kvinnan har varit underställd mannen genom årtusenden så uppstår det fruktansvärda scenariot att mannen bestämmer över ”sin” kvinna. Redan här har ett slags våldstagande av kvinnan genomförts. Hon sitter fast i mannens nät och kan inte ta sig ut därifrån. Hela den patriarkala strukturen är ju uppbyggd utifrån principen att kvinnan är en andra klassens medborgare.

Så ser den traditionella historiska bilden ut och denna bild gäller, mer eller mindre, även idag.

På grund av den patriarkala strukturen så kan vi se att det är upp och nedvända världen i allt som rör förhållanden mellan könen. Dessa förhållanden strider mot all logik när vi jämför med det naturliga samspelet mellan honor och hanar, i naturen.

Med denna korta historiska beskrivning av förhållandet mellan könen så förstår vi bättre varför dagens våld på kvinnor är så utbrett. Och detta våld sker dessutom huvudsakligen innanför hemmets väggar.

Jag menar att våldet har sitt ursprung i den patriarkala strukturen. Våldet blir så att säga mannens sista desperata handling att dominera över kvinnan.

Eftersom det finns inbyggt i strukturen att mannen är kvinnan överlägsen så är det också inbyggt i vårt tänkande att kvinnan som vi lever med är underlägsen. Så synnerligen ologiskt fungerar vårt tänkande och vi är, mer eller mindre, omedvetna om det. Vi betraktar det som självklart. Lika självklart som det var för några generationer sedan när kvinnan saknade rösträtt. Eller när hon förlorade sitt efternamn vid det så kallade äktenskapet. Ingen reagerar, livet går vidare som om ingenting har hänt.

Skulle vår struktur vara logisk och jämlik så skulle naturligtvis våld mot kvinnor vara en sällsynthet. Men nu är det ju inte så.

Allt det ologiska i vår struktur gör att vi måste ifrågasätta allting i den. Äktenskapet och familjekonstellationen är uttryck för den patriarkala synen på förhållandet mellan könen. Därför är den ologisk och därmed inhuman. Men även här krävs det att vårt tänkande tar en annan vändning.

Vi sitter fast i gamla invanda mönster som är oerhört svåra att bryta. Hur skall det naturliga förhållandet mellan könen fungera när strukturen är uppbyggd på det viset att mannen skall dominera över kvinnan? Nej det fungerar naturligtvis inte. Våldtäckter och övergrepp mot kvinnor världen över är en del av vardagen. Det är ett samhällsproblem med gigantisk omfattning. Och, som sagt, det strider mot allt förnuft att dessa övergrepp fortgår i generation efter generation. Men det blir förståeligt när vi ser hur den strukturella orättvisan är uppbyggd.

FAMILJEFÖRHÅLLANDEN SPRICKER

Att man väljer att leva som ensamstående nuförtiden är ju inte alls ovanligt, i vårt samhälle. Om det nu sker efter en separation eller om det är en självvald levnadsform. Hur som helst, denna form av levnad blir allt vanligare. Det är ju nästan så att man kan säga att det är mera vanligt att förhållanden spricker, än att dom överlever. Den fråga som inställer sig blir då: vad är det som har gått fel i alla dessa parförhållanden? Vi har ställt frågan förut. Kanske kan vi tillföra något nytt.

Vi konstaterar att i dessa parförhållanden så är det framför allt kvinnan som väljer att bryta upp. Det är hon som väljer att separera. Är det en slump att det är just kvinnan som, i huvudsak, tar det här ställningstagandet? Är det en slump eller finns det en logisk förklaring?

Som vi tidigare har redogjort för så är den traditionella familjebildningen en av patriarkatets grundstenar. Dessutom en av de allra viktigaste grundstenarna. Detta har vi konstaterat.

Numera har kvinnan, i vårt västerländska samhälle, tillkämpat sig möjligheter att bryta sig ur förhållanden på ett helt annat sätt än för bara ett antal generationer sedan. Kvinnan väljer idag ofta att separera trots att hon är fullt medveten om att levnadsvillkoren för henne och hennes barn blir märkbart sämre. Hon väljer ändock separationens väg.

Kan det vara en slump att det går till på detta vis? Kvinnan är missnöjd med parförhållandet därför väljer hon, allt som oftast, att leva som ensamstående. Trots en försämrad ekonomi och överhuvud taget försämrade levnadsvillkor. Så är det. Hon värderar tydligen ”friheten” som ensamstående högre.

Kan det vara så att hon väljer separationen på grund av de maktförhållanden som råder i själva samhällsstrukturen? Naturligtvis speglar sig dessa maktförhållanden också inom själva familjekonstellationen. Sedan tidigare har vi ju fastslagit att strukturen formar oss att tänka och agera precis så som strukturen ser ut. Beror det alltså på att kvinnan är strukturellt underställd mannen som hon väljer att bryta upp ett parförhållande? Vi har ventilerat frågan förut men den är så viktig och avgörande så den måste undersökas vidare.

I vår orättvisa struktur så har vi lärt oss att dom normer och regler som vi idag lever efter understryker själva den orättvisa strukturen. Låt mig förklara med några exempel hur jag menar.

Samhället är inriktat på att kapitalet skall vara privatägt.

Samhället är likaså inriktat på att gränser skall avskilja människor från varann, det vi benämner nationsgränser.

Samhället är uppbyggt utifrån övertygelsen att kärnfamiljen skall vara det naturliga levnadssättet för människan.

Samhället är utformat som om det vore fullt normalt och naturligt att det skall vara sociala skillnader mellan oss människor.

Detta var några få exempel på vad samhället har för normer som skall gälla. Jag menar att bland annat dessa normer cementerar vår orättvisa struktur. Istället så skulle det motsatta agerandet mot samhällets normer leda fram till ett rättvisare och humanare samhälle.

I dom ovanstående exemplen så skulle detta innebära att samhället skall vara ägare av kapitalet; att alla nationsgränser skall tas bort; att den lilla kärnfamiljen skall ersättas av en större grupp och att sociala skillnader skadar våra samhällen.

Angående kärnfamiljen: jag menar att den i många fall skadar relationen mellan könen. Kärnfamiljen är skapad av den patriarkala strukturen och det ursprungliga syftet med kärnfamiljen var att mannen skulle vara överhuvudet i denna familjestruktur. Det mannen sade och gjorde var det som gällde för familjen. Och vi vet ju att denna regel gäller i så gott som alla samhällen även idag.

Min fråga blir då: kan en förtrolig och jämlik relation fungera under sådana förhållanden? Nej den kan naturligtvis inte fungera under sådana förhållanden.

Resultatet av denna inhumana familjestruktur ser vi idag. Nämligen att relationer spricker och därmed knäcks kärnfamiljens strukturella ramar.

Kan vi förstå att någonting grundläggande i vår familjestruktur är, så att säga, felbyggt när denna struktur spricker? Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det är inte människorna i familjen som det är fel på utan felet sitter i själva familjekonstruktionen. När mängder av människor lever missnöjda i sina kärnfamiljer då måste vi våga inse att det är själva strukturen som det är fel på.  

VI BETRAKTAR DET ONATURLIGA SOM NATURLIGT

Den patriarkala strukturen bär skulden. Och ju starkare patriarkatet är, det vill säga ju mer konfliktfyllt samhället är, ju mer våld utsätts kvinnorna för. Därav följer att i samhällen där det öppna våldet tillhör vardagen där är också kvinnan särskilt utsatt.

Men våldet finns egentligen överallt mitt ibland oss. Det är så vanligt så vi betraktar det som normalt. Vi betraktar det på samma sätt som när vi sätter oss ned framför TV:n och tittar på våldsfilmer.

Våldsfilmerna som visas går nästan uteslutande ut på att visa onda mäns våld mot kvinnor. Naturligtvis är detta en spegelbild av det verkliga livet och vi betraktar det som så, utan att reagera. Så fungerar livet, tänker vi. Självklart vill vi att skurkarna skall åka fast. Men att inse att vårt eget tänkande är ”skadat” blir en omöjlig tanke. Men så är det.

Det ena ger det andra. Eftersom samhällsstrukturen fungerar på ett ologiskt sätt så kan heller inte vårt tänkande fungera logiskt. Vilket vi naturligtvis inte är medvetna om. Utan det vi registrerar det betraktar vi som normalt och riktigt. Konsekvensen av allt detta blir ju fruktansvärd, vilket vår historia är ett bevis för.

För att understryka det ologiska i förhållandet mellan könen så kan vi jämföra oss med djurens samspel, som vi gjorde ovan. I djurens värld vore det naturligtvis ohållbart om hanarna förgrep sig mot honorna på det vis som sker i människans värld. Det skulle strida mot all logik. Vid denna jämförelse mellan honor och hanar inom djurvärlden och hur vi själva beter oss mellan könen så framgår det ju med all tydlighet hur ologiskt vårt förhållande fungerar.

Vårt rättsväsende talar visserligen om för oss att det är olagligt att våldföra sig på kvinnor såväl som på män. Våldför man sig på andra då skall man bestraffas.

Ja visst är lagen skriven på det viset. Men vi finner aldrig grundorsaken till varför våldet aldrig tar slut. Våldet kommer att fortsätta i ur och skur hur mycket straff som än utmäts mot dom skyldiga. Lagar och förordningar kan visserligen peka på vad som är rätt och fel men samtidigt så är dessa strukturella instrument konserverande på själva tänkandet. Tänkandet låser sig fast i invanda mönster och får svårt att ”se förbi” det vedertagna.

Förstår ni mitt resonemang? Vi lever i det patriarkala samhället och vi betraktar den struktur som vi lever i som normal och riktig. Lagar och förordningar är en del av strukturen och då är dom naturligtvis till för att följas. Lagar är således inte universella utan dom är skrivna på olika sätt beroende av var någonstans i världen vi befinner oss.

Varför är det så? Borde inte lagar vara universella? Jag menar, vi är ju likadana människor var vi än lever våra liv. Att lagar skrivs på olika sätt beror ju på att strukturen ser olika ut beroende på vilket samhälle vi lever i.

Bara det faktum att vi lever i olikartade strukturer säger oss att förhållandet mellan könen styrs av ett ologiskt tänkande. Inte beter sig djuren annorlundare mot varann bara för att dom lever här eller om dom lever där. Borde inte det samma gälla för oss människor? Naturligtvis borde det fungera på samma sätt för människan. Men som vi vet så är det inte på det viset. På vissa ställen förtrycks kvinnan mer än på andra ställen. Lagar och förordningar som skall reglera förhållandet mellan människor är följaktligen skrivna på olika sätt. Varför är det så? Jo därför att våra strukturer ser olika ut så därför framkallas, mer eller mindre, orättvisor.

Det naturliga och logiska vore ju att vi kunde leva, som djuren, utan lagar och förordningar. Rent instinktivt så skulle vi känna vad som vore rätt och riktigt när vi umgås med varann. Vi borde alltså leva med varann på samma sätt var vi än befann oss. Eller hur?

Jag menar så här. Vi människor befolkar jordens alla hörn. Vi har likadana hjärnor och är intellektuellt på samma nivå. Men ändå så tänker och agerar vi olika. Och detta beror ju då på att vi lever i, mer eller mindre, orättvisa strukturer. Det normala vore istället att vi tänkte likartat, när det gäller mänskliga relationer, var vi än befinner oss på jorden.

Att så bevisligen inte är fallet styrker det faktum att våra samhällsstrukturer är ologiska och att vi därmed tänker och agerar ologiskt. Härmed understryks det ytterligare att relationen mellan könen fungerar ologiskt.

När det nu är så här då förstår vi varför relationen mellan könen är som den är. Den naturliga och därmed logiska relationen är förstörd.

Där kvinnan har skaffat sig en starkare ställning i samhället så kommer detta till uttryck i allt fler separationer. Kvinnan väljer separationens väg istället för att ”binda” upp sig i äktenskapet eller överhuvud taget att ”binda” upp sig i ett förhållande.

Äktenskapet som ju historiskt sett innebär kvinnans ”medgivande” till underkastelse gentemot mannen fungerar därmed som en av dom största källorna till förstörandet av den naturliga relationen mellan könen.

Men nu ser vi reaktionen, framför allt under dom senaste generationerna, vad kvinnans allt starkare ställning i samhället får för konsekvenser för äktenskapet. Det spricker.

I tidigare funderingar kring detta faktum så har vi ställt frågan. Är det fel på äktenskapet som strukturell form eller är det fel på människorna som går in i äktenskapet? Det självklara svaret, som vi också tidigare har kommit fram till är ju att äktenskapet som strukturell form är huvudorsaken till separationer.

I och med denna slutsats så hamnar vi därmed i samma läge som ovan: vi måste ifrågasätta hela den traditionella familjekonstellationen.

HUR SKALL VI LEVA?

Hur skall då kvinnan och mannen leva sina liv för att relationen skall vara den bästa? Här blir det naturligtvis mycket svårare att kunna komma fram till svaret.

Eftersom vår patriarkala struktur har varit etablerad i tusentals år så innebär ju detta att det är i det närmaste en omöjlig uppgift att finna ett säkert svar. Vi tänker och agerar ju utifrån dom strukturella ramar som råder i våra samhällen. Det är ju så det är och vi måste då tänka oss förbi dessa ramar för att söka finna svaret på frågan.

Vi var ju ovan inne på att jämföra oss med djurvärlden. Alltså att studera relationen mellan honor och hanar i djurens värld. Vi fortsätter med det.

Våra närmaste släktingar aporna, hur lever dom? Jo dom lever som flockdjur. Alltså borde vi också vara flockdjur, eller hur? Jodå vi levde som flockdjur i många tusentals år i mänsklighetens barndom. Men lever vi som flockdjur även idag? Nej den familjekonstellation som vi lever våra liv i är ingen riktig flockgemenskap. Det är ju långt därifrån. Lever vi inte ensamma så är det den så kallade kärnfamiljen som gäller. Vi isolerar oss från varann och ensamheten blir det signum som kännetecknar våra liv. Är ett sådant liv bra eller dåligt? Ja enligt min mening så är svaret ganska givet. Vi skulle fungera mycket bättre om vi fick in flockmentaliteten i våra liv.

Dom stora vinnarna i en större familjekonstellation skulle bli våra barn. Men naturligtvis så skulle även kvinnan och mannen gynnas av en sådan strukturell förändring. Detta är ju det naturliga och logiska levnadssättet för aporna och då borde det vara det naturliga levnadssättet även för människan. Eller vad säger ni? Dom tidiga människorna levde ju så här och mänskligheten har aldrig haft det så harmoniskt som då.

Fördelarna är ju uppenbara, på alla sätt och vis, som jag tidigare har redogjort för. Inom alla områden finns klara fördelar med att leva i en flock- eller gruppkonstellation. Och det är ju framför allt relationen mellan kvinnan och mannen som äntligen kan komma upp på ett jämlikt plan.

Men åter igen så krävs det att vårt tänkande tar sig an helt nya banor, vilket kommer att leda fram till en strukturell förändring av samhället. Har vi då något val? Skall vi fortsätta att leva som vi gör idag? Våldet och förnedringen av kvinnan världen över måste få ett slut.

VÅRT FELAKTIGA TÄNKANDE

Tänkandet låser sig fast i invanda mönster och får svårt att ”se förbi” det vedertagna. Det är ju så att vi tror oss kunna se och tänka objektivt på allt som vi ställs inför. Vi tror att det vi ser och gör är det logiska utifrån vårt tänkande. Så har vårt tänkande fungerat i alla tider. Det vi begrundar omarbetas av vårt tänkande utifrån den strukturella form som gäller och vi bedömer därefter hur vi skall ta oss an problemet, som vi har begrundat. Det är alltså själva strukturen som vi befinner oss i som är avgörande för vårt tänkande. Därav följer att vårt tänkande förändras med den struktur som vi lever i.

En struktur som är väldigt stressig och inhuman för med sig att människan i den strukturen tänker stressigt och inhumant. Men man upplever ändå, trots detta, sitt eget tänkande som naturligt och riktigt oavsett den inhumana strukturen.

När vi således iaktar hur våra samhällen fungerar och ser ut så tänker vi att det är så här som våra samhällen ska se ut. Vi ”konserverar” vårt tänkande och betraktar därigenom vårt eget tänkande som naturligt och normgivande.

Jag upprepar: vårt eget tänkande underblåser strukturen som vi lever i. Sedan får strukturen, i stort sett, se ut hur som helst.

I och med att det nu fungerar på detta vis så ser vi vilka oerhörda konsekvenser som vårt tänkande ställer till med.

För mig står det alltmer klart att det är familjekonstellationen som är en av de mest avgörande frågorna för människans sociala liv.

Eftersom vanliga enkla människor har manipulerats av maktens män, genom historiens lopp, och fått oss att tänka i ologiska banor så blir jag alltmer övertygad om att detta ologiska tänkande även gäller för strukturen i familjekonstellationen. Denna grundbult, alltså familjekonstellationen, i den patriarkala strukturen är en av huvudskälen till varför våld och missbruk tilltar och blir som varbölder i våra samhällen.

Man kan ställa frågan så här: när vi människor har blivit så indoktrinerade av religiösa och ologiska påbud i tusentals år och dessutom manipulerade av det inhumana marknadstänkandet under lika lång tid, så varför skulle vi då inte fungera ologiskt när det gäller livet i den påbjudna familjekonstellationen?

Vi betraktar, som sagt, familjen sådan den ser ut idag som ett normalt och naturligt sätt att leva i. Vi ser det som lika normalt och naturligt som vi betraktar stater på vår jord som normala och naturliga.

Att folken och olika stater lever under vitt skilda vilkor funderar vi inte så särskilt mycket över. Lika lite som vi funderar över dom enorma sociala klyftor som finns mellan olika familjer i ett och samma samhälle.

Livet är så och det är inte så mycket att fundera över.

Vi är så fastnaglade i föreställningen om kärnfamiljen som skall leva sitt liv inom husets väggar så ett alternativt tänkande inte är att reflektera över. Men som sagt jag blir mer och mer övertygad om att detta traditionella familjekonstellationstänkande är lika ologiskt som mycket av allt annat i vårt tänkande.

DEN ISOLERADE KÄRNFAMILJEN

Jag ber er igen, tänk efter! Vad tror ni att det ökande våldet; kvinnomisshandeln; barnpornografin; missbruk av allehanda slag kommer sig av? Sitter felen i själva individen eller kan man söka felen på annat håll?

Svaren är ju att felen sitter i själva strukturen som vi lever i. Det är strukturen som skapar oss, inte tvärtom. För att få svaren så måste vi söka i själva strukturen. Det är inte svårare än så.

Kan det ändå vara så att det är själva familjekonstellationen som vi lever i som kan vara en stor del av orsaken?

Jag inser att det kan vara mycket känsligt för oss alla att behöva inse att den isolerade kärnfamiljen är en inhuman konstellation för oss att leva i. Och då särskilt för barnen och kvinnan. Vi måste inse att kärnfamiljen inte är en så kallad trygg plats att leva i.

Tidigare har vi konstaterat att den lilla isolerade kärnfamiljens struktur strider mot all logisk gruppbildning, när vi jämför med hur dom tidiga människorna levde. Det kan inte nog förtydligas att svaren på mycket av allt elände som utspelar sig i våra samhällen har sin grogrund i den lilla isolerade kärnfamiljen. Alltså bör vi kunna dra slutsatsen att dess konstellation är ologisk.

Ja men tänk lite förnuftigt! Vi utgår ifrån att föräldern eller föräldrarna till barnen bär på en mängd ologiskt tänkande och agerande, precis som både du och jag. Föräldrarna missbrukar droger; sprit; tobak; tabletter; mat. Vi är stressade och har svårigheter att få vardagen att fungera som vi önskar och allt detta måste bero på någonting.

Hur skall vi under dessa omständigheter kunna ge våra barn en trygg och human tillvaro? Nej det går inte. Den lilla kärnfamiljen kan inte fungera som den optimala lösningen för oss. Våra barn är ju helt utlämnade åt sin eller sina föräldrar och deras tänkanden och ageranden. Vilket för med sig att mängder av barn inte får den trygghet och omvårdnad som skall vara en självklarhet sett utifrån en human struktur. Istället utsätts dom för allehanda slitningar och påfrestningar som föräldrarna lever i och tar med sig in i kärnfamiljen. Barnen växer upp och hamnar i det samhälleliga ekorrhjulet som vilsna otrygga individer, med allt vad det innebär.

En sak till: när det gäller föräldrarna i kärnfamiljen så betvivlar ingen att dom känslomässigt älskar sina barn. Men att man känslomässigt älskar sina barn är inte lika med att man ger barnen den bästa uppväxten.

Ställer man frågan till föräldrar om dom tror sig kunna vara dom bästa för sina barns uppväxt så svarar väl samtliga ja. Eller vad tror ni? Men hur kan det då komma sig att så många barn far så oerhört illa i våra samhällen? Jo svaret finner vi i att vi föräldrar inte fungerar på ett logiskt sätt. Vi blir ologiska föräldrar som är formade utifrån det ologiska samhälle som vi lever i. Detta tänkande och synsätt överför vi sedan på våra barn. Det har ingenting att göra med vårt känslomässiga förhållande.

VARDAGSVÅLDET

Vi går vidare. I våra samhällen lever, som vi vet, en mängd farliga män. Män som inte drar sig för att skada andra. Dessa män misshandlar dagligen kvinnor och barn, som dom lever tillsammans med. Man kan säga att våldet är en del av vardagen i dessa kärnfamiljers liv. Detta vet vi existerar mitt ibland oss.

Hur ser vi på den här problematiken? Hur betraktar vi detta vardagliga våld som finns mitt ibland oss? Jo samhället betraktar och tar sig an våldsproblematiken som om roten till våldet finns att söka bland dom våldsamma och kriminella individerna. Samhällets resurser sätts in för att få fast våldsverkarna, vilket i sig naturligtvis är helt rätt. Våldsverkare kan inte få fortsätta att plåga andra.

I praktiken är ju det här ett gigantiskt problem i våra samhällen, eller hur? Visst är vi medvetna om det?

Men våra samhällen har inte förmågan att se det strukturella problemet. Vi ser inte problemet som ett strukturellt problem. Samhället ser alltså inte våldsproblematiken som ett strukturellt samhällsproblem utan man ser det som om grundorsaken till våldet finns att söka i individuella personers våldsbenägenheter.

Eftersom det nu förhåller sig på det här viset så kan därmed det nuvarande samhället aldrig lösa problemet. Istället så kommer våldet att breda ut sig än mer och bli allt grövre. Och det är ju precis det som utspelar sig mitt ibland oss. Eller hur?

Förr eller senare måste samhället emellertid komma fram till frågeställningen: varför stegras våldsspiralen trots att samhället lägger ner mer och mer resurser på våldsbekämpningen? Samhället måste komma fram till den här frågeställningen: kan våldets ursprung sökas på annat håll än från individuella avvikelser, individuella abnormiteter? Vi måste, förr eller senare, komma fram till den här frågeställningen.

När vi nu lever våra liv i det patriarkala samhället så innebär det följaktligen att samhället är oförmöget att ”tänka sig utanför” sin egen strukturella ram. Alla samhällets mekanismer fungerar ju utifrån tänkandet att samhällets struktur är normal. Uppstår ”gnissel” i maskineriet så betraktar samhället problemet utifrån individuella abnormiteter. Samhället kan omöjligen sätta ”krokben” på sig själv och förklara sin egen död.

Förstår ni vad jag menar? Jo jag menar att en präst är oförmögen att komma fram till slutsatsen att gud inte existerar. Trots att logiken bevisar att det inte finns några gudar så kan präster omöjligen komma fram till denna slutsats. Just detta resonemang kan vi tillämpa på hela det samhälleliga tänkandet inför grundläggande strukturer som existerar i våra samhällen.

Samhället ser inte sin egen ologik utan man betraktar problem inom samhället som individuella ”svulster”, som skall bekämpas. Detta samhälleliga tänkande för då med sig att samhället inte kan se dom grundläggande problemen utifrån ett logiskt tänkande.

Allt det som patriarkatet representerar det betraktar sålunda samhället som normalt och riktigt.

Ett annat exempel: samhället kan omöjligen tänka i banor som att det orättvisa kapitalägandet är ett grundläggande problem.

Ännu ett annat exempel: det nuvarande samhället kan heller aldrig komma fram till slutsatsen att avgränsningen av människor i separerade stater strider mot alla former av logiskt tänkande.

Vi tar ytterligare ett exempel: samhället kan omöjligen komma fram till slutsatsen att den lilla kärnfamiljen är till nackdel för oss.

HUR SKALL FAMILJEKONSTRUKTIONEN SE UT?

Jag vill här skjuta in att ett förhållande mellan endast en man och endast en kvinna är jag inte kritisk mot. Förhållanden bygger ju på känslor eller bör i alla fall göra det. Det är ju det logiska sättet för könen att dras till varann. Men jag menar att detta kärleksförhållande inte automatiskt måste betyda att det kärleksfulla paret skall bilda en traditionell kärnfamilj. En kärnfamilj som ju i stora delar blir till en isolerad enhet i samhällsstrukturen. Och vi känner så väl till hur denna lilla isolerade enhet, kärnfamiljen, lätt slås sönder av den minsta lilla motgång. Det är alltså inte det kärleksfulla parförhållandet som är boven i dramat. Utan det är den ytterst utsatta kärnfamiljen som jag är kritisk mot.

Man kan om man så vill också benämna kärnfamiljen som samhällets minsta ekonomiska enhet. Då förstår vi, kanske bättre, vilken utsatt situation som den lever under.

Kärnfamiljen fungerar otillfredsställande även här, alltså som en ekonomisk enhet.

Det kärleksfulla paret skall naturligtvis fortsätta att utveckla sin kärlek, men paret skulle må bättre av att inte tvingas isolera sig i den patriarkala byggstenen – kärnfamiljen.

Efter denna utläggning följer den stora frågan. Hur skall människans familjekonstellation se ut?

Den som kunde svara på det. Hur som helst. För att kunna komma så nära en tillfredsställande lösning på frågan så måste vi åter igen utgå ifrån barnens bästa. Det som har visat sig bra för barnen det är också bra för oss vuxna. Vi upprepar därför att barn behöver många vuxna omkring sig. Det räcker således inte med de biologiska föräldrarna eller, som blir allt vanligare,  en biologisk förälder. Barn behöver flera runt omkring sig under dygnets alla timmar. Detta är en nödvändighet för att barnen skall ha en möjlighet att kunna utvecklas på ett sunt och humant sätt.

Denna slutsats får då till följd att den traditionella familjebildningen måste ersättas med någonting annat.

När vi nu i dessa tider har skaffat oss kunskap om vad som är bra och vad som är dåligt för barn, då vet vi att barn kräver ett flertal vuxna runt omkring sig. Hur detta praktiskt skall lösas det är givetvis mycket svårt att uttala sig om. Men helt klart är att dagens isolationsmodell med kärnfamiljer är synnerligen destruktiv för en mängd barn. Och då kan vi utgå ifrån att även de vuxna i dessa familjebindningar lever på ett inhumant sätt. Vilket ju styrks när vi betraktar våra samhällen.

Nej barn och vuxna skall inte leva som ensamvargar utan vi människor mår bäst av att leva tillsammans med en grupp ”själsfränder”. Utifrån dessa fakta skall framtidens familjekonstellation byggas.

Detta var ytterligare några rader om förhållandet mellan kvinna och man.

32. Nakenheten

 KAN MAN VARA NAKEN?

 Kan detta vara någonting att skriva om? Vad har detta med strukturen i våra samhällen att göra? Om man har kläder på sig eller om man är naken det måste väl ändå vara upp till var och en att avgöra, eller hur?

Ja tänk om allting vore så enkelt och okomplicerat att var och en fick välja att vara naken eller att bära kläder på sig. Men så enkelt fungerar det inte i våra samhällen.

Om du kliver ut naken i samhället på grund av att temperatur och väder känns varmt och behagligt så kommer du snabbt att bli tagen för förargelseväckande beteende. Är du kvinna och lever i samhällen där du dessutom påbjuds att inte ens visa ditt ansikte, då är du riktigt illa ute. Då hänger sannolikt ditt liv på en skör tråd. Lyckas du överleva den misshandel som du kommer att bli utsatt för så blir du ändå stämplad för livet.

Ja så känsligt är detta ämne. Det betyder att det ändå är värt att skriva om nakenheten.

Det självklara valet att kunna välja om man vill vara naken eller inte är tydligen inget självklart val.

Gå in i en kyrka och betrakta riktigt gammal konst. Brukar du fundera över varför konstnärerna medvetet döljer könsorganen på nakenmålningarna? Eller du kanske inte funderar över det alls. Du kanske ser det som helt naturligt att dom nakna människorna skyler sig.

Men man kan ju fråga sig varför tavlor målas på det viset? Svaret på frågan är ju lätt att besvara, eller hur?

Att måla människan naken på ett naturligt sätt ansågs naturligtvis vara skamfullt. Ja det betraktades antagligen som rent av syndigt att måla den naturliga nakenheten. Man kan säga att strukturen inte tillät att könsorganen blottades på ett naturligt sätt. Följaktligen betraktas nakenheten som ful och syndig.

Kan vi förstå att den här gamla synen på nakenhet har satt sin prägel på oss själva? Tveksamt om vi förstår det. Istället så anser nog majoriteten av oss att det är fullt normalt att vi skall dölja könsorganen när vi exempelvis badar på sommaren. Varför har vi den inställningen till nakenheten? Det som är normalt och naturligt anser vi istället vara onormalt och onaturligt. Hur kan ett sådant diametralt motsatt tänkande få fäste?

ÄR DET FULT ATT VARA NAKEN?

Dom tidiga människorna funderade aldrig över varför dom gick omkring nakna i sina samhällen. Varför skall man fundera över något så naturligt som att gå omkring naken? Djuren går ju omkring nakna då är det ju helt naturligt att människan går omkring naken. Jag menar vi är djur vi också.

Tänk er själva om dom tidiga människorna fick för sig att dölja sin nakenhet. Hur tror ni att detta skulle se ut? Nej en sådan tanke vore ju helt orimlig. Det skulle vara det samma som att man inte godtog sin egen kropp.

Men tydligen så gick det snett med den naturliga kroppsuppfattningen för ett flertal generationer sedan. Det naturliga synsättet på nakenheten förbyttes i ett onaturligt synsätt på denna nakenhet. Vad kan orsaka ett så helt annorlunda synsätt?

Svaret sitter ju i manipuleringen av vårt tänkande. Den religiösa dårskapen förvandlar vårt logiska tänkande till att bli ologiskt. Religionen förkunnar att det är syndigt när kvinnan och mannen visar sig nakna för varann. Ja vi känner väl till hela det religiösa spektaklet kring nakenheten och könens naturliga dragning till varann. Och eftersom strukturen byggdes upp utifrån uppfattningen att kvinnan var underlägsen mannen så omintetgjordes den normala och naturliga relationen mellan könen. Det nakna naturliga förhållandet mellan könen ersattes av det ”syndiga” ojämlika förhållandet. Och detta förhållande gäller än idag i dom flesta samhällen världen över.

DÅRSKAPEN FORMAR OSS

Vad händer om vi offentligt visar oss nakna? Jo vi blir tagna av våra samhällens ”ordningsmanskap”. Vi blir åtalade för förargelseväckande beteende och får naturligtvis straff därefter. Och denna strukturella ordning betraktar dessutom majoriteten av oss som helt normal. Strukturen har alltså fått oss att betrakta det naturliga och logiska som ologiskt. Är det inte helt fantastiskt hur vårt tänkande har blivit manipulerat.

Kan vi nu förstå bättre vad våra samhällsstrukturer kan göra med oss? Nej jag tror inte att vi är mogna att förstå detta. I många samhällen kan ju dessutom kvinnan inte visa sitt eget ansikte offentligt. Om detta har jag skrivit mycket om tidigare.

Här kan man verkligen tala om att strukturen kan få oss att tänka och agera precis hur som helst. Jag säger det igen: iaktag våra samhällen och vad ser du? Ser du hur den fullständiga dårskapen har format oss människor?

Vi lär oss redan som mycket små att nakenheten inte skall betraktas som någonting naturligt. Vårt tänkande har manipulerats till att anse det som onormalt att visa sig naken.

Om jag påstår att du och jag har blivit fullständigt förvridna i vårt tänkande, vad säger du då? Jag dristar mig till att tro att du inte håller med mig. Du hävdar istället att det är jag som har blivit galen. Ja vad skall vi tro? Hela samhället är ju uppbyggt utifrån tänkandet att nakenheten skall döljas. Det är ju dessutom straffbart att visa sig naken offentligt. Inte kan väl det samhälleliga tänkandet vara felaktigt?

Jo det är just vad det är. Hela det samhälleliga tänkandet är felaktigt. Och det är felaktigt inom allting som rör människors förhållanden till varann, inklusive tänkandet kring nakenheten.

Nu ser ju våra samhällen ut som dom gör och detta medför att strukturella förändringar blir i princip omöjliga att åstadkomma. Vi människor anpassar oss till den struktur som vi lever i. Vi accepterar den som den är. Om samhället inte anser det som normalt att vi går omkring nakna då tar vi till oss detta tänkande och accepterar det. Jag själv är inget undantag.

Om samhället påbjuder kvinnan att inte visa sitt ansikte då tar kvinnor till sig detta tänkande och godtar det. Ja dom är i princip tvingade till att godta det. Det är ju så här våra strukturer fungerar.

Skulle vi däremot leva våra liv i samhällen där nakenheten var fullständigt naturlig då skulle vi naturligtvis aldrig komma på tanken att skyla oss. Eller hur?

Man kan ju undra vilken av dessa två åsikter som skall anses som normal och naturlig? Skall det anses som normalt och naturligt att människan skall kunna visa sig naken i sitt samhälle eller skall det anses som normalt och naturligt att människan skall dölja sina könsorgan när hon visar sig i samhället?

Ja svaret är ju givet, för mig. Är svaret givet för dig? Det rätta svaret är naturligtvis att vi människor skall kunna gå omkring i våra samhällen utan en tråd på kroppen om vi känner för det. Därmed så kan vi åter igen konstatera att våra samhällen har blivit felaktigt uppbyggda från grunden. Ingenting i våra samhällen fungerar normalt och riktigt.

Är inte detta konstaterande häpnadsväckande? Vi lever våra liv i samhällen som har blivit helt vanställda. Vi lever alltså i en värld som har blivit helt vanställd. Den är så vanställd så att nakenheten i princip betraktas som olaglig i dom flesta samhällen.

Jag säger det igen: är det underligt att vår värld ser ut som den gör? Nej detta är inte alls underligt. Det vore istället underligt om vår värld fungerade på ett humant sätt när våra samhällen är så fyllda av orättvisor och ologiskt tänkande.

NAKENHETEN HAR BLIVIT EN MARKNAD

Om nakenheten betraktades som normal och naturlig i våra samhällen då skulle sexuella övergrepp vara sällsyntheter. Håller ni med om det här påståendet?

Jag bygger det här påståendet på att där strukturen närmar sig rättvisa och humanitet där kan våldet inte få fäste. Våld och övergrepp kan omöjligen få fäste i ett samhälle där logiska förhållanden råder.

När nu nakenheten är skuldbelagd och olaglig så för naturligtvis detta med sig att nakenheten skapar behov som inte kan tillfredsställas på ett normalt och naturligt sätt. Nakenheten visas upp mot betalning på den så kallade illegala marknaden. Den naturliga och vackra nakenheten smutsas ner på grund av den ologiska samhälleliga synen vilket gör att det uppstår en marknad där nakenheten kostar pengar. Människans naturliga behov och naturliga begär efter nakenheten har blivit en storindustri i våra samhällen.

Den som har pengar köper sig en naken människa. Våra kroppsliga behov kan inte få sin naturliga tillfredsställelse i våra ologiska samhällen. Den strukturella ordningen har gjort nakenheten omöjlig att kunna leva ut som ett naturligt och normalt tillstånd. Nej istället så skall den ”syndiga” nakenheten få hålla till på samhällets ”bakgårdar”.

Kan vi förstå att det är våra strukturellt orättvisa samhällen som har skapat denna vår syn på nakenheten? Förstår vi att alla dessa sexuella övergrepp som ju är enorma samhälleliga problem har sin grund i bland annat den ologiska synen på nakenhet?

Istället för att analysera problemens orsaker så väljer en mängd samhällen att nakenheten skall döljas.  Och som vi vet så tar dessa patriarkala samhällen beslut som i praktiken medför att kvinnor inte ens kan visa sina ansikten. Håller ni med om att det är en sjuk värld som vi lever i?

NAKENHET  –  POLITIK

Är åsikter om nakenhet politik? Ja visst är det politik. Alla frågor är egentligen politiska frågor. Men vi förväntar oss inte att politiker skall ta tag i sådana här strukturella frågor. Lika lite som vi förväntar oss att politiker skall ta upp frågor om det privata kapitalägandets vara eller inte vara. Eller att dessa politiker skall ta upp frågor om ifrågasättandet av gränsdragningar mellan samhällen. Det vi säger statsgränser.

Förstår ni? Jag menar att så kallade ”strukturella självklarheter” som dagens kapitalägande och statsgränser inte ingår i politikers tänkanden och göranden. Inte heller ingår den nuvarande samhälleliga synen angående nakenheten i våra politikers ageranden.

Det som är så att säga strukturellt fastslaget sedan lång tid tillbaka anses därför av samhällets förvaltare som cementerat. Alltså ej förändringsbart, om ni förstår vad jag menar?

Det är detta jag menar när jag påstår att den strukturella orättvisan är orsaken till att det ser ut som det gör.

Våra samhällens ageranden när det gäller bland annat nakenheten visar ju klart och tydligt att det ligger årtusenden av felaktiga strukturella tänkanden och göranden i den grundläggande uppbyggnaden. Men, som sagt, dessa frågor ligger utanför politikers tankebanor.

Ja tänk er själva om en politiker fick för sig att lägga fram påståenden om att våra samhällen är strukturellt orättvisa och att bestämmelserna om nakenheten kan hänföras till denna orättvisa. En sådan politiker kommer säkert omgående att utmanövreras av övriga samhällsförvaltare.

Nej en politiker skall diskutera fastighetsskatten och ta fram förslag på hur vård, skola och omsorg skall effektiviseras (läs: besparas). En politiker skall inte ägna sig åt att ifrågasätta om vi lever i strukturellt orättvisa samhällen.

”Vad är det för något”, blir säkert svaret. 

HUR SKALL VI SE PÅ NAKENHETEN?

Jag menar inte att man skall springa omkring naken bara för nakenhetens skull. Nej jag menar att det inte skall göra någon skillnad om människor väljer att ta av sig sina kläder eller om man väljer att ha kläderna på sig. Är klimatet varmt och skönt då är det väl naturligt att man tar av sig kläderna? Eller verkar det helt uppåt väggarna att ha en sådan åsikt? Ja i en mängd samhällen så skulle den här åsikten inte accepteras. Den nakna huden får på intet sätt blottas enligt dom regler och förordningar som råder i dessa samhällen. Att kroppen mår bäst av att luftas på ett naturligt sätt gäller inte.

Där dårskapen får råda där får kroppen lida!

Finns det något mer att orda om i detta ämne? Ja det finns det med all säkerhet. Människor skulle kunna prata om detta ämne hur länge som helst. Varför då? Jo därför att detta ämne är så sprängfyllt med olika åsikter. Ämnet är som vi säger ett mycket känsligt och känslosamt ämne. Ja jag menar att ämnet är till och med grundläggande i vårt strukturella tänkande.

Att kunna visa sig naken eller att inte kunna visa sig naken är enligt min mening en viktigare fråga än om fastighetsskatten skall beskattas högre eller lägre.

När media slår upp löpsedlar om en naken rumpa då förstår man att nakenhetens frågor ligger oss varmt om hjärtat. Vi är mer intresserade av att läsa om den nakna rumpan än att läsa om frågor kring fastighetsskatten.

Förstår vi varför det är på det här viset? Jo det är på det här viset därför att nakenheten inte betraktas som någonting naturligt i våra samhällen. Nakenheten är behäftad med det vi brukar kalla för hysch, hysch.

Måla ett fikonlöv över könet och det är helt okey. Måla könet som det är och det väcker frågor.

Iaktag dom nakna aporna i djurparken och du finner ingenting märkvärdigt med det. Men när du ser bilden på den nakna kvinnan så känner du hur värmen stiger i din kropp. Denna normala reaktion får dig att känna skuld emedan du har blivit uppvuxen med att nakenheten är syndig och ful. Ditt tänkande har blivit fullständigt förvridet av all den förnedrande framställning av nakenheten som porrindustrin och för den delen även dom så kallade seriösa medierna presenterar.

Från att ha varit ett litet naket oskuldsfullt barn som springer runt i gräset så har du nu i vuxen ålder fått ditt tänkande helt förvridet av strukturens inhumana påverkan. Jag vill påstå att den strukturella smutskastningen av nakenheten visar hur våra samhällen fungerar för övrigt. När delar av våra samhällen inte fungerar på ett normalt och naturligt sätt så kan heller inte helheten fungera normalt. Det är ju delarna som skapar helheten. Eller hur?

Vad tror ni, skall jag avsluta det här inlägget om nakenheten? Kan det finnas något mer att tillägga? Ja det finns naturligtvis massor att tillägga men för mig så känns det som om frågorna kring nakenheten har fallit på plats.

Det självklara är inte självklart.

Det naturliga är inte naturligt.

Det normala är inte normalt.

Nej istället så har det abnorma blivit norm.

En sista frågeställning: förstår vi sambandet mellan synen på nakenhet och våra i övrigt strukturellt orättvisa samhällen?

33. Språket

MÄN – MÄNNISKOR. KVINNOR – KÄRRINGAR.

Det heter mänsklighet och det heter människa. Och så heter det en man, flera män. Är det en slump att det har blivit på det viset? Knappast. Kopplingen mellan man och människa samt mänsklighet har naturligtvis ett samband.

Språket är gammalt och språket har även det formats, som allting annat, av historiens förlopp. Även här har självfallet patriarkatet dikterat vilkoren, märkligt vore väl annars. Givetvis hade man uppfattningen klar för tusentals år sedan. Männen var människor och kvinnor var lägre stående varelser. Det var så och det är så.

Språket har alltså inte förhållit sig neutralt eller jämlikt. Språket har samma historiska bakgrund som livet i sig. Man kan således inte lyfta ur språket ur själva livet, språket är en del av livet. Därmed blir språket en del av själva strukturen. Om historien är en historia om hur det manliga könet dominerar över det kvinnliga könet, så beskriver naturligtvis språket detta. Språket bekräftar det verkliga livet.

Vi kan ta vilka vardagsfraser som helst. ”Du beter dig som en djävla kärring”. Frasen talar om att han beter sig som en kvinna. Kvinnan är mindervärdig. Exakt så betyder frasen.

Små pojkar lär sig tidigt att säga: ”djävla hora” till sina jämngamla flickkamrater. Denna fras talar tydligt till flickan att hon inte är värd ett ruttet lingon. På grund av sitt kön är hon alltså mindre värd än sina jämnåriga pojkar. Barnen lär sig detta redan som små. Dom lär sig alltså att det kvinnliga könet värderas lägre än det manliga.

 Språket förmedlar denna uppfattning klart och tydligt. Patriarkatet visar här sin nakna sanning. Språket ljuger inte. Språket fungerar som en slags trosuppfattning. Det vill säga vi lär oss redan i unga år vårt språk. Vi tar det till oss. Vi talar språket så som vi har lärt oss det. Vi reflekterar inte över det. Det språk vi talar det återspeglar verkligheten.

”Dom där förbannade negerdjävlarna skulle vi ha skickat tillbaka till djungeln för länge sen”.

”Nej hördu du, nu åker vi och hämtar några ryskor. Hänger du med? Ha, ha”.

”Din djävla fitta”.

SPRÅKET FÖRMEDLAR VÅRA NORMER

Språket förmedlar maktförhållanden. Eller har ni någon annan åsikt? Vi vräker ur oss än det ena än det andra, utan att fundera.

Språket fungerar som religionen. Man tar det till sig. Man utövar det utan att reflektera. Religionen fungerar som en ledstjärna. Språket fungerar på samma sätt. Det griper tag om oss människor lika effektivt som religionen. Språket blir en del av dig själv. Det blir en del av din personlighet. Du bär ditt språk med dig överallt. Därmed blir språket, på sitt sätt, ett ännu effektivare ”verktyg” än religionen. Språket förmedlar direkt, utan krusiduller, vad som gäller. Du tänker och agerar så som du talar ditt språk. Detta gör språket farligt.

Har du accepterat att säga ”svartskallar” om alla invandrare då har du ställt dig över dessa människor. Invandrare är alltså människor som man kan slänga glåpord över, just på grund av att dom är invandrare. Alltså är dom mindre värda än dig och mig.

När du benämner kvinnor för ”kärringar” så upphöjer du dig själv som en, så att säga, högre stående människa. ”Kärringar” är lägre stående människor än dig själv. Är det inte så?

Under ett gammalt fotografi som föreställde en kvinna som skurade golv stod att läsa: ”ett fruntimmer har anställts för att hålla rent”. Språket talar för sig självt.

”Fruntimmer” har inga namn. Kvinnor som arbetar som städare har inga namn. Städarbeten som värderas lågt i våra samhällen skall naturligtvis skötas av kvinnor, eller rättare sagt fruntimmer.

Vi har ju tidigare framhållit att allting måste ifrågasättas. Detta gäller även språket. Vårt språk måste ifrågasättas. Språket har naturligtvis också en historisk bakgrund. Eftersom det står klart att mänsklighetens historiska bakgrund är inhuman och därmed orättvis så måste även detta gälla för språket. Språket som vi talar skulle alltså vara inhumant och därmed destruktivt för oss själva. Kan det vara så? Är det alltså så illa ställt att vårt eget talade språk inte får godkänt? Ja tyvärr, så illa ställt är det. När du och jag öppnar munnen och pratar så uttrycker vi oss inhumant och därmed destruktivt. Kan vi ta till oss detta faktum? Nej det kan vi knappast ta till oss.

Det språk vi talar har växt fram under årtusendens lopp. Därför är det helt naturligt att vårt språk beskriver den verklighet som vi lever i. Språket är alltså inte på något vis objektivt eller neutralt, om nu någon skulle tro det. Nej språket är format av patriarkatet liksom övriga samhällsstrukturen. Språket är så konstruerat att det tjänar mannen, det dominerande könet. Genom språket tar vi lätt reda på hur samhället fungerar. Språket ljuger inte. Språket talar om hur världen ser ut.

”Jag sätter in den här summan på ditt konto när du ger mig det här uppdraget. Det finns ingen möjlighet att det skall kunna upptäckas”.

”Lappdjävlarna dom har tydligen ingenting alls att tänka med”.

”Allting skulle vara bra bara vi slapp det här förbannade zigenarpacket”.

”Följer du med och våldtar dom här thailändska knullhororna?”

”Dumpa skiten i ån så är det ingen som bryr sig.”

Det är maktspråk och det totala föraktet för människor. Så här fungerar samhället. Så här fungerar språket. Är det detta språk som vi vill lämna över till våra barn?

MANNEN ÄR NORMEN

Okey, vi går vidare. Gamla fotografier har alltid fängslat mig. Allra helst de foton som visar människor tagna i grupp. När dessutom fotona är kommenterade så blir de särskilt intressanta.  Foton över familjer beskrev nämligen uteslutande faderns roll. Kommentarerna gällde hans namn, för och efternamn. Vad han sysslade med. Den övriga familjen nämns knappast. Det verkar i det närmaste ointressant att dom överhuvud taget finns med på fotot. Modern nämns för övrigt som mannens hustru eller frun. Vad hon heter verkar inte vara viktigt. Man får intrycket av att hon blir som ett bihang till mannen. En tjänarinna som är sin herre till lags. Detta intryck förstärks av de kommentarer som brukar följa med ett familjeporträtt. Kommentarerna tar alltså upp vad mannen har sysslat med. Hur förmögen han är. Vad han äger förutom gården han bor i.

Observera åter igen att jag talar om han. För det är så beskrivningen går till. Det är han som blir beskriven. Inte ett ord ägnas åt hon. Hon förefaller vara en skugga av han. Så är det.

Är detta en riktig beskrivning av äldre fotoböckers innehåll? Vad säger ni själva? Jo naturligtvis är det så. Och det är åter igen ingenting konstigt med det, utifrån de spelregler som råder. Det är ju mannen som betyder någonting. Det är mannens värld som gäller. Det är patriarkatet som visar upp sig i all sin glans.

Vad lär vi oss av dessa gamla fotografier? Jo dom understryker vad vi redan vet. Eller kanske vi ändå inte vet det? Att man beskriver människorna utifrån den struktur som man lever i. Är strukturen inhuman så blir beskrivningen av människorna också inhuman. Ganska självklart, eller hur?

Foton återger vad vi ser. Fotografens bild vill förmedla vad som är ”viktigt”. Bilden talar om för oss vad som händer. På samma sätt som språket ger en beskrivning av strukturen så hjälper bilden till att tala om hur strukturen fungerar. Vår bild ljuger således inte.

När jag nu är inne på bilder så kom följande tanke fram, som i och för sig avviker från ämnet. Jag tar upp det nu eftersom det enligt min mening är mycket intressant.

Det handlar om att män och kvinnor har olika syn på samhällsstrukturen. Man kan ju anta att så är fallet. Alltså att män och kvinnor iaktar strukturen utifrån skilda utgångspunkter. Och om det skulle vara på det viset så innebär det att vår syn på livet inte är gemensam.

En man ser på tillvaron med andra ögon gentemot vad en kvinna gör. Det betyder att i vår patriarkala värld så ser mannen tillvaron utifrån ett överordnat perspektiv, ett maktperspektiv, om man jämför med hur kvinnan ser på tillvaron.

Jag dristar mig därför till ett påstående. När mannen ser på en kvinna så gör han det utifrån en dominerande position. Det omvända gäller då naturligtvis. Alltså att kvinnan ser på mannen utifrån en underlägsen position. Svårare än så borde det inte vara. Eller hur? Eller verkar det knepigt?

Vi iaktar alltså  tillvaron ur två olika positioner. Och när vi ser på varandra så ser vi varandra, även här, utifrån två olika positioner. Det är således inget jämviktsförhållande som råder mellan könen. Eftersom det inte råder ett jämviktsförhållande mellan könen i samhället så kan det ju omöjligen råda jämvikt när könen ser på varandra. Ganska logiskt, eller hur?

Ju starkare den patriarkala samhällsstrukturen är ju mer dominerande blir synsättet från mannen när han ser på kvinnan. Det omvända gäller naturligtvis. Kvinnan känner sig klart underlägsen mannen i en starkt patriarkal struktur, när dom båda ser på varann.

Vad får detta för konsekvenser? Jo relationen mellan man och kvinna blir onaturlig. Mannen går ju bokstavligt talat före kvinnan i precis allting i dessa starka patriarkala strukturer. Han ”går före” henne både bildligt och bokstavligt.

Inte nog med att äktenskapet i sig är en onormal konstruktion av patriarkatet, där den ursprungliga innebörden ligger i att mannen skall ha full kontroll på ”sin” kvinna. När dessutom relationen mellan mannen och kvinnan från början är onaturlig så kan förhållandet, i stort sett, bara sluta på ett sätt. Förhållandet spricker. Och det är ju detta vi allt tydligare ser i framför allt västvärlden idag. I den övriga världen hålls äktenskapet ihop på ett konstlat sätt med hjälp av lagar och religiösa förordningar. Kvinnan får alltså mycket svårt att frigöra sig från den man som hon en gång ingick äktenskap med, eller rättare sagt som hon i många fall tvingades att ingå äktenskap med.

Nåväl vi har tagit upp detta tidigare. Och vi kan nu se att samhällsstrukturen i sig förstör relationen mellan man och kvinna.

Redan som barn ser pojken och flickan på varandra ur olika positioner. Denna syn förstärks sedan vart efter livet går vidare och får då till följd att könen inte kan mötas utifrån jämlika positioner.

Har vi kommit ifrån ämnet som gällde för den här artikeln? Ja kanske vi har gjort det. Det var alltså språket vi skulle ägna oss åt.

Sambandet mellan man och människa i språket är ingen slump och detta bevisas när vi granskar meningsuppbyggnader i språket.

Varför säger vi mansålder? Varför säger vi inte människoålder? Naturligtvis så säger vi även människoålder men eftersom ordet mansålder har gamla anor och har funnits officiellt under mycket lång tid så står ju mansålder för någonting. Och ordet mansålder står just för ordet människoålder. Om vi säger kvinnoålder då avser vi just kvinnors ålder. Mansålder däremot beskriver båda könens ålder. Men eftersom mannen är normen i samhället så skall också mannen vara normen i språket. Förstår ni hur jag menar?

Vi säger också manfall. Samma sak här. Ordet betyder ju att människor har fallit ifrån. Alltså att människogruppen har blivit mindre.

På samma sätt så säger vi att man skall sluta upp mangrannt. Kom alla människor och hjälp till! Även kvinnor är välkomna att hjälpa till. Kvinnor är ju också människor.

Nu fick jag göra mig lite rolig också på kvinnors bekostnad.

Där gick dom man ur huse. Vilket menas med att människorna gjorde gemensam sak.

Tag det som en man! Vilket ordagrant betyder att även kvinnan bör uppträda som en man. Mannen står för det normgivande och om kvinnan tänker uppträda normgivande då skall hon agera som en man. Det är precis så som uttrycket betyder.

För att inte tala om följande  fraser: Fadern och den Helige Andes Son och Herren ger och Herren tar. Observera dom stora bokstäverna i dessa fraser. Dessa fraser understryker just mannens gudomlighet. Det hierarkiska patriarkatet beskriver sig här i all sin glans.

Har ni tänkt på följande fakta? Man går upp på morgonen; man äter frukost; man går till jobbet; man äter sin lunch; man jobbar vidare; man kommer hem; och så vidare. Är det en slump att man (obs. ordet) uttrycker sig så? Nej jag menar att det är inte slumpen som har skapat vårt ordval. Vårt ordval hänger intimt samman med den strukturella orättvisan som vi lever i. Jag menar att patriarkatet har formulerat våra ord och fraser utifrån inställningen att kvinnan är underlägsen mannen. Det är således ingen slump att ordet ”man” finns i så många olika betydelser. Det vill understryka någonting. Gissa vad?

En högt uppsatt ämbetsman uttryckte sig så här i media: ”alla italienare vill ha en älskarinna”. Underförstått så menar han att italienare är män och att älskarinnor är kvinnor som inte kommer i närheten av statusen att vara italienare. Italien är ett land för italienare, alltså i första hand män. Observera också att denna man tituleras ämbetsman. Finns ordet ämbetskvinna?

Vilket mansskap! Ja vilken stark grupp av människor. Men om nu hela den här gruppen av människor enbart består av kvinnor hur säger man då? Nåväl ordet mansskap tillkom för länge sedan då män i grupp fick en benämning. Kvinnor i grupp räknades inte som mansskap.

Har ni tänkt på följande fakta: när en man och kvinna gifter sig så förlorar kvinnan sitt efternamn och sin titel. Fröken Skoog blir över en dag Fru Andersson. Herr Andersson byter däremot varken titel eller efternamn. Han fortsätter att tituleras Herr Andersson. Nåväl idag kan hon välja, i alla fall i vårt samhälle. Men det är först idag hon har den möjligheten. Man kan säga att kvinnan förlorar lite av sin identitet i och med namnförlusten.

Är det slumpen som har bestämt den här ordningen? Naturligtvis inte. Eller har ni någon annan åsikt?

I år är det handbolls-VM! Gissa för vem? Är det för män eller kvinnor? Rätt gissat, det är för män. Skulle det vara handbolls-VM för kvinnor då skulle det också stå handbolls-VM för kvinnor. Verkar det rörigt?

Det var den kallaste vintern i mannaminne!

Kommentarer är överflödiga.

Män är människor. En kvinna är en kvinna. Språket ljuger inte, språket förmedlar det strukturella tänkandet.

 34. Olösliga konflikter

 VARFÖR LÄR VI OSS INGET?

Jag har sagt det förut, men låt oss säga det igen. Använd förnuftet, tänk logiskt! Tänk efter: är det inte bra meningslöst med krig eller överhuvud taget konflikter som syftar till att mörda människor? Är det inte fullständigt meningslöst? Tänk efter och begrunda en smula.

Finns det någon logik med krig? Detta fullständigt destruktiva agerande. Begrunda och tänk efter. Använd förnuftet. Vad kommer du fram till? Jo du måste ju komma fram till att det är rena galenskapen. Ändå håller man på och krigar och våldför sig, runt om i världen. Det har man gjort i tusentals år och det gör man fortfarande. Att man inte lär sig. Man borde ju ha lärt sig genom historiens årtusenden att krig för bara elände med sig. Borde man inte lärt sig det? Vad anser ni själva? Och ändå håller man på. Vad beror det på? Ja, vad kommer det sig av att man ingenting har lärt? En ganska intressant fråga, eller hur? Är den då omöjlig att besvara? Nej den är ju inte det.

Människor, eller rättare sagt män, krigar och våldför sig därför att det är en orättvis värld som vi lever i. Det borde väl vara ett ganska vettigt svar på en så omfattande fråga? Eller finns det bättre svar?

Då kan man fråga sig. Borde inte vi människor ha lärt oss genom årtusendenas lopp att krig och våld i samhället beror på grundläggande orättvisor? Jo det borde vi ju ha lärt oss. Men tydligen ändå inte. Dom orättvisor som fanns förr i tiden dom orättvisorna finns fortfarande kvar. Kan det vara så att vi människor trots allt inte har lyckats lösa de orättvisor som ger upphov till krig? Tydligen förhåller det sig på det viset. Det verkar som om vi inte lyckas greppa tag i problemet. Håller ni med mig?

ÄR VI ALLTSÅ FORTFARANDE OMEDVETNA?

Följande fråga har vi ställt ett antal gånger och vi ställer den igen. Är det så att vi ännu idag inte är medvetna om problemet? Vi är alltså inte medvetna om vad som är orsaken till krig och våld. Säkerligen har vi blivit medvetna om att orättvisor kan vara en grogrund för krig och våld. Men ändå saknas någonting. Vad då? Jo vi är ännu inte medvetna om det grundläggande problemet i våra samhällen. Just det problemet som i grunden är orsaken till våld och krig, såväl förr som nu.

Okey, vi går vidare. Krigen har måhända bytt lite karaktär nu för tiden mot förr. Förr utspelades krigen stater mot stater eller riken mot riken. Nu för tiden är krigen mera av karaktären etniska konflikter inom staterna. Men krigen som sådana är minst lika grymma, ja faktiskt ännu grymmare, än förr.

Världens stater har ju numera gått samman i Förenta Nationerna, FN. Därmed blir det svårare att bedriva rena angreppskrig mot grannstater, än vad det var förr. Men det förekommer det med. Därmed kan vi se vad bräckligt FN i verkligheten är. FN bildades för att förhindra krig mellan stater. Det måste väl sägas att man knappast får godkänt. Än mindre har man lyckats stävja de obarmhärtiga förintelsekrigen som utspelas mot etniska minoriteter inom staterna.

Här står FN helt maktlöst. Dom etniska konflikterna verkar bara breda ut sig.

Tillbaka till den fråga som vi ställde tidigare. Vi upprepar den åter igen. Borde vi inte förstå orsaken till dom orättvisor som ger upphov till dessa konflikter? Vi har ju haft tusentals år på oss att analysera problemen. Jag säger det igen: tydligen har vi inte lyckats. Vi har tydligen aldrig blivit medvetna om själva grundorsaken. Ja naturligtvis måste det vara på det viset. Att det verkligen förhåller sig så det bekräftas också av dom så kallade stora filosoferna, från Platon fram till dagens ”tänkare”. När man studerar deras arbeten så frapperas man av just deras gemensamma inställning i synen på kvinnan. Deras inställning är ju att kvinnan är en lägre stående varelse än mannen. Eftersom dom ”stora tänkarna” har den synen på det kvinnliga könet då inser man naturligtvis att ett annat samhälleligt synsätt vore otänkbart. Och då har vi kommit dithän som vi anar: filosoferna, dom ”stora tänkarna”, har aldrig lyckats med att se grundproblemet.

Filosofin – livsåskådningen har sedan Platons dagar alltid utgått från patriarkala värderingar. Självklart är dom patriarkala värderingarna många tusentals år äldre än så men dom börjar formuleras i filosofisk skrift i och med Platon. Och har fortsatt så fram till våra dagar. Det är först nu som kvinnliga filosofer blottlägger den förnedrande synen.

Därför kan vi nu säga att så som samhällena ser ut och fungerar så har också filosoferna fungerat. Samhällsstrukturen formar oss att tänka så som strukturen fungerar. Detta gäller oss alla. Spelar ingen roll om vi titulerar oss bankdirektör, sopgubbe eller filosof. När det nu förhåller sig så blir innebörden att auktoriteter inom den teoretiska debatten om livsåskådningsproblematiken formulerar sig till stöd för den strukturella ordningen genom historiens lopp, så sätter detta naturligtvis oerhörda spår. Tillsammans med det religiösa förtrycket så grundmuras ytterligare patriarkatets makt.

DEN PATRIARKALA STRUKTUREN

Låt oss återkomma till det som vi så ihärdigt vill poängtera. Grundproblemet i världen är fortfarande olöst. Patriarkatet härskar på samma sätt som det gjort de senaste tusentals åren. Det är detta som är grundproblemet för oss. Så länge som patriarkatet får härska så länge kommer vi att ha betydande orättvisor i våra samhällen.

Detta måste vara svaret på frågan varför inte mänskligheten lärt sig att leva i fred med varann. Vi har aldrig förstått grundproblemet. Därför kan vi heller aldrig bli medvetna om det.

Hur skall samhällenas patriarkala strukturer vara medvetna om grundproblemet när man förnekar kvinnan att vara jämlik? Från teori till praktik har hon förklarats omyndig. Med denna samhälleliga syn så blir det en omöjlighet även för så kallade ”stora tänkare” att sätta sig in i grundproblemet. Eller vad tror ni?

Patriarkatet har blivit så självklart i våra samhällen. Det är lika självklart som att man går och lägger sig på kvällen när man blir trött. Eller att man måste äta när man blir hungrig. Så inmejslat i samhällsstrukturen fungerar patriarkatet. Så fungerar det också i våra hjärnor. Vi växer upp och blir vuxna. Våra hjärnor har blivit inprogrammerade, sedan barnsben, att tänka just så som vi tänker. Det står utanför vår fattningsförmåga att överhuvud taget reflektera över om det kan vara så att våra hjärnor har blivit ”felaktigt inprogrammerade”. Men det är ju naturligtvis så det har gått till. Håller ni med mig? Eller verkar resonemanget obegripligt?

Nej men det är ju så här. Vi människor runt om på den här planeten lever ju i patriarkala samhällen. Detta är fakta och det kan nog ingen förneka. Därmed så tänker vi och agerar utifrån dom värderingar som gäller inom samhällsstrukturen. Det är så jag menar med att bli felaktigt inprogrammerad. Och det är därför som det blir begripligt att vi ännu ej har blivit medvetna om det grundläggande problemet i våra samhällen.

Den patriarkala världen har existerat i tusentals år, ja kanske rent av i hundratusen år. Den är lika självklar som att solen går upp i öster och ned i väster. Ingen reflekterar över detta. Inte ens dom ”stora tänkarna”.

Jag nämnde ovan om de ”stora tänkarnas” syn på kvinnor, som underställda männen. Är det svårt att förstå den oerhört utbredda kvinnoförnedring som präglar våra samhällen? Nej det är inte svårt att förstå denna fråga. Eftersom samhällena är som dom är så blir svaret på denna fråga som ett brev på posten. Det är självklart att våra samhällen präglas av förnedring av det kvinnliga könet. Det är lika självklart som att natten följer på dag.

Misshandel och våldtäckt av kvinnor tilltar i våra samhällen. Eller har ni någon annan åsikt? Prostitution och porrindustri är betydande ”näringar” i en mängd samhällen. Våldsfilmer som går ut på att förnedra det kvinnliga könet breder ut sig i allehanda TV-kanaler och filmer. Det råa och nakna våldet mot kvinnan är budskapet i denna snabbt växande mediala värld.

I anslutning till ovanstående så kan man ju fråga sig: om vi nu hade ett samhälle, som i stora drag, vore fritt från orättvisor och förtryck skulle då dessa ”näringar” ha någon framtid? Denna destruktiva industri som bygger på förnedring av det kvinnliga könet. Skulle den ha någon framtid i ett humant och jämlikt samhälle? Nej naturligtvis inte. Just för att den är destruktiv för mänskligheten, så skulle den inte ha någon framtid.

Men där är vi inte. Vi kan bara konstatera att patriarkatet håller sig levande, på samma sätt som förr.

Kapitalet köper fortsättningsvis sina kvinnor, eller snarare sagt sina flickor, utan några större betänkligheter. Den patriarkala makten visar sitt rätta jag!

Vi fortsätter med nya infallsvinklar till rubriken ”Olösliga konflikter”.

Tänkandet är alltså inte universellt och lika på vår jord. Människor i ett samhälle tänker på ett annat sätt än vad människor i ett annat samhälle tänker. Vilket innebär att när människor från olika samhällen möts så uppstår olika syner på hur problem skall lösas. När människor från vitt skilda håll möts så innebär det att människorna är präglade från olika strukturer.

Eftersom våra strukturer är patriarkala och därmed orättvisa så leder denna röra till att människorna uppträder, mer eller mindre, ologiskt gentemot varandra. Det uppstår ständigt konflikter överallt, runtom på vår jord. Den ena konflikten är grymmare än den andra. Vilket ju bevisas dagligen.

Skulle vi människor leva i jämlika, det vill säga i icke-patriarkala samhällen så skulle dessa konflikter inte kunna uppstå. Kan vi förstå detta faktum?

STRUKTUREN ÄR BOVEN I DRAMAT

Våld och missbruk verkar öka år från år och det går allt längre ned i åldrarna. I alla samhällen så ser det ut på det här viset. Från dom fattigaste samhällen till dom så kallade rika samhällena sprider våldet ut sig. Man kan säga att problemen har tilltagit markant under bara dom senaste femtiotal åren. Håller ni med mig? Är detta en riktig beskrivning?

Om det förut var ett marginellt samhällsproblem så måste man nog påstå att nu har våldet och missbruket blivit ett betydande samhällsproblem. Ett problem som börjar anta enorma proportioner.

Varför har det blivit så? Har våra samhällsstrukturer blivit än mer ologiska än vad dom var för några generationer sedan? Man kan ju tycka det när man ser hur våldsspiralen pekar alltmer uppåt. Men jag återkommer till frågeställningen lite längre fram.

Hur som helst. Våld och missbruk frodas som en följd av att vi lever våra liv i en orättvis samhällsstruktur. Det är inte svårare än så att förstå varför våld och missbruk går allt längre ned i åldrarna. Det beror ju på strukturen. Vad annars skall det bero på?

För ett tag sedan gjordes en intressant studie på schimpanser i ett reservat. Där har man konstaterat att schimpanssamhället har blivit alltmer våldsamt om man jämför med hur det var för ett antal generationer sedan.

Då kan man ställa frågan: varför utvecklas detta schimpanssamhälle på samma sätt som människans samhällen, när det gäller våldsspiralen? Var finns förklaringen till att våra allra närmaste släktingar tar efter vårt eget våldssamma beteende? Skulle man rentav komma fram till slutsatsen att schimpansernas beteende var naturligt och logiskt?

En sådan slutsats skulle ju kullkasta teorin att vi själva lever i ologiska strukturer. Det vore ju detsamma som att rättfärdiga all den orättvisa som finns i människans samhällen.

Forskarna kom fram till att schimpanserna i reservatet har påverkats av människors ökande närvaro i området. Schimpanserna har blivit stressade av att människorna tränger sig på och krymper det naturliga livsutrymmet som dessa apor är vana med. Denna stress har medfört att schimpanserna ger sig på varann och genomför brutalt våld som man bara antog att människan var kapabel till. Forskarna trodde inte sina ögon när dom fich se att våra släktingar kunde bete sig på samma sätt mot sina egna som vi gör mot varann.

Man kom, som sagt, fram till att miljön och levnadsbetingelserna hade förändrats till det sämre. Det var dessa faktorer som förklarade schimpansernas våldsamma beteende.

När man sedan studerade schimpanser i andra reservat så fruktade forskarna att även dessa apor skulle visa samma våldsamma beteende. Men det gjorde dom inte. Alltså drog man slutsatsen att schimpanserna i det våldsfyllda reservatet påverkades utifrån av störande ”element”. Dessa ”element” visar sig vara människan.

Just denna studie bevisar ju att när livsbetingelserna försämras så reagerar dessa apor med att utveckla ett våldsamt beteende.

Kan vi lära oss något av den här studien? Eftersom schimpansen är vår närmaste släkting så kan man väl anta att vi själva borde reagera på ett likartat sätt då vi utsätts för stress och liknande.

Ja visst är det så. När livskvalitén försämras för oss själva så leder detta till att vi utvecklar ett destruktuvt beteende. Alltså förstår vi varför våra samhällen dras med en allt ökande kriminalitet och därmed ökande våld. Förstår vi det? Förstår vi att detta är ett strukturellt problem? Och därför så kan heller inte problemet lösas inom den nuvarande patriarkala strukturen.

Våldet i våra samhällen beror i grund och botten på att strukturen som vi lever i är inhuman och därmed orättvis. Om vi kan ta till oss detta faktum så borde vi inse att det krävs en förändring av strukturen för att få bukt med våldet i samhället.

När vi konstaterar att politiskt och ideologiskt våld tilltar i våra samhällen då räcker det inte med att fördöma detta våld. Missförstå mig inte. Självklart måste naturligtvis våldet fördömas å det skarpaste. Men vad hjälper det om inte samhället förstår sig på orsaken till våldet?

Och som jag har sagt tidigare: eftersom våra samhällsstrukturer är orättvisa så kan vi heller inte få bukt med våldet. Varken det politiska våldet, det ekonomiska våldet eller det fysiska våldet.

Ett samhälle som är uppbyggt utifrån en orättvis struktur kommer alltid att hysa våldet inom sig. Av detta kan vi lära oss att där strukturellt våld förekommer där är samhället i grunden orättvist.

Har våra samhällsstrukturer blivit än mer ologiska/orättvisa än för några generationer sedan? Våld och missbruk har ju utvecklats till enorma problem i en mängd samhällen. Hatet mot invandrare och etniska minoriteter utmynnar allt som ofta i groteska handlingar. Varför verkar allting bara bli värre och värre?

Svaret är att dessa strukturella konflikter växer fram ur själva strukturen som vi lever i. Den patriarkala strukturen är grundförutsättningen för att kapitalet har blivit orättvist fördelat i våra samhällen. Och eftersom det privatägda kapitalet står i ett motsattsförhållande till majoriteten av människorna och att denna konflikt hela tiden växer i styrka så leder detta ofrånkomligen till ökat våld. Det privata kapitalet tränger allt längre in i samhällskroppen i sin jakt efter vinster. Därmed försämras möjligheterna till ett drägligt liv för mängder av människor.

En sådan utveckling leder till våldsamma konflikter. Kapitalets alltmer orättvisa fördelning är därför orsaken till att våra strukturer blir än mer ologiska. Och detta förhållande är som sagt orsaken till det strukturella våldet.

Så länge detta kommer att fortgå så länge kommer våra strukturella konflikter att förbli olösliga.

35. Vänstern ställer frågan: vad gör vi för fel?

 FÖRSTÅR VÄNSTERN HUR VÅRA SAMHÄLLEN FUNGERAR?

Ja man kan fråga sig varför så kallade vänsterpartier inte lyckas få gehör av oss? Särskilt nu när finanskriser runt om i världen slår hårt mot alla inblandade. Borde inte vänsterpartier få fler sympatisörer i tider när kapitalet missbrukas så totalt? Var finns förklaringen till denna motsägelse?

Har vänstern lyckats få ut budskapet om orättvisan i kapitalägandet? Har vänstern lyckats med att finna grundorsaken till våra inhumana samhällen? Förstår vänstern att det är en omöjlighet att bygga ett separat rättvist samhälle bland alla orättvisa samhällen? Har vänstern, så att säga, kapitulerat inför det privata ägandet av kapitalet?

Ja hur skall vi börja att försöka bena ut problematiken? Jo vi börjar så här: den samhälleliga orättvisan börjar inte med kapitalismens start. Den samhälleliga orättvisan har sitt ursprung många tusentals år tillbaka i tiden. Hur långt tillbaks, är svårt att direkt svara på. Men jag har i tidigare artiklar pekat på att den strukturella orättvisan sannolikt uppstod i Afrika, innan människan påbörjade utvandringen från kontinenten. Och i så fall måste vi söka oss bakåt i tiden ungefär hundra tusen år. Jag menar att den patriarkala strukturen har minst så många år på nacken. I och med den här strukturen, alltså den patriarkala, så grundläggs den strukturella orättvisan.

Skall man förstå våra dagars inhumana samhällen då måste man ha klart för sig hur våra orättvisa samhällen tog sin början.

Jag misstänker att den så kallade vänstern inte delar den här åsikten. Att alltså den strukturella orättvisan har sitt ursprung för över hundra tusen år sedan och att just denna orättvisa har fortplantat sig vidare och dessutom ökat i omfattning, fram till våra dagars samhällen.

Den strukturella orättvisan har rullat på under så många tusentals år och sedan givit upphov till det som vi bland annat kallar för kapitalismen.

Kapitalismen kan inte, ska vi säga, ryckas loss från det historiska skeendet utan kapitalismen utvecklas på ett, vi kan kalla det, naturligt sätt utifrån dom strukturella förhållanden som råder. Kapitalismen är en naturlig utveckling av den patriarkala strukturen.

Förstår vi att så är fallet? Förstår vi att våra dagars inhumana samhällen grundlades för många tusen år sedan, långt före kapitalismens början? Är vi medvetna om det här sambandet? Nej jag menar på att vi inte är det och då är det tveksamt om vänstern ser det här sambandet.

Om vänstern ställer frågan: vad gör vi för fel? Då skulle svaret till att börja med bli så här: vänstern har inte lyckats med att finna den grundläggande orsaken till våra tiders samhälleliga orättvisa.

Kan man inte finna orsaken till saker och ting då kan man heller inte åtgärda felen som finns. Det är alltså nödvändigt att förstå grundorsaken till våra samhällens strukturella orättvisor om man skall kunna utforma en politik som visar på hur dessa orättvisor skall kunna upphöra och sedan resultera i rättvisa samhällen. Kan man inte identifiera orsaken då kan man heller inte utforma en riktig politik. Tydligen så har vänstern inte lyckats med detta.

När vänstern är med och administrerar våra samhällen så betyder ju det att man i praktiken accepterar att våra samhällen ser ut som dom gör. Eller kan man tolka vänsterns engagemang i den rådande strukturen på annat sätt?

Även om man i teorin kritiserar det orättvisa kapitalägandet men i praktiken hjälper till att administrera denna orättvisa så blir ju slutsatsen av denna röra att man godkänner orättvisan.

Rätta mig om ni anser denna beskrivning som felaktig.

Vad anser vi om politiska partier som uppträder på det här viset? Jo sådana partier tappar man förtroendet för. Partier som hävdar sig stå på socialistiska grunder och säger sig arbeta för rättvisa och jämlika samhällen men som i den praktiska vardagen fungerar som kapitalets springpojkar kommer aldrig att kunna skapa sig ett förtroende.

När vänstern dessutom godkänner den nuvarande marknadsekonomin så är detta en signal om att våra samhällen aldrig kan bli rättvisa, om vänstern tar den politiska makten.

Förstår inte vänstern att det är makten över kapitalet som avgör hur våra samhällen formas? Tror vänstern att den politska makten kan så att säga dirigera den ekonomiska makten? Det fungerar ju tvärtom: den ekonomiska makten sätter spelreglerna för hur politiken skall utformas. Jag tror inte vänstern är medveten om detta faktum.

Just detta faktum talar om för oss att rättvisa samhällen blir en omöjlighet så länge den rådande marknadsstrukturen består. Det är en nödvändighet att vänstern tar till sig denna sanning.

Men den etablerade vänstern tar inte till sig denna sanning. Har alltså vänstern kapitulerat inför den rådande ekonomiska strukturen? Javisst så är det. Vänstern accepterar att det samlade kapitalet fördelas på ett orättvist sätt i våra samhällen. Därmed så säger man ja till att en del människor skall ha det materiellt bättre än andra människor. I praktiken så innebär ju detta att man accepterar att det är skillnad på människa och människa. Eller anser ni att det är ett felaktigt påstående?

Som sagt, vår allmänna åsikt är ju att det inte är orättvist att en del människor är ägare av kapital medan andra inte äger någonting alls. Vi ser det istället som helt naturligt att det finns rika människor samtidigt som det finns fattiga människor, i våra samhällen. Vi är, som jag brukar säga, formade att tänka och agera så som strukturen fungerar. Vi kan alltså inte tänka och agera på ett annat sätt än vad vi gör. Av denna anledning så ser vi inte orsaken till att våra samhällen fungerar inhumant. Vi har blivit som förblindade av strukturen som vi lever i.

Människor som är förblindade och inte ser den strukturella orättvisan kan naturligtvis inte förstå ett tänkande som bevisligen påvisar den strukturella orättvisan. Eftersom man då inte ser denna orättvisa så vänder man sig emot ett tänkande som hävdar att denna orättvisa existerar. Ja orättvisan är till och med bevisad. Det blir därför en omöjlighet att stödja partier som har teorier om att vi lever i ett fundamentalt felaktigt samhälle. När dessutom sådana partier inte kan förklara och inte heller lever upp till sina teorier då kan dessa partier aldrig förvänta sig något större stöd.

Har partierna också med sig ett historiskt arv av misslyckade ageranden då blir uppgiften omöjlig att få ett stort folkligt stöd.

STRUKTUREN FORMAR DIG OCH NATURLIGTVIS ÄVEN VÄNSTERN

När strukturen lär oss att vi skall jaga pengarna i samhället då får vi mycket svårt att förstå tankar som hävdar att en sådan strukturell ordning är till mycket stor nackdel för majoriteten av samhällets invånare.

När strukturen får oss att tro att vissa människor ”förtjänar” att ha det materiellt bättre än andra då blir det en ogenomförbar uppgift att få människor att ta till sig ett rättvist tänkande.

Du kan aldrig få en människa att ändra sitt tänkande på ett radikalt sätt genom teoretiska utlägg och diskussioner.

Föreställ dig att du lever i USA på 30-talet. Du för fram tankegångar som påvisar det orättvisa med apartheidsystemet. Inte förändras tänkandet hos människorna som stöder detta system. Dom kommer att betrakta dig som en fullständig idiot som har dessa idéer.

Föreställ dig att du lever i Tyskland under samma tidsperiod. Du kommer med idéer om att det är fullständigt abnormt att tro att den ariska rasen skulle vara överlägsen alla andra raser. Vad skulle människorna som är övertygade om att den ariska rasen är överlägsen säga om sådana idéer? Dom skulle skratta ut dig och be dig fara åt h..vete.

Föreställ dig att du lever i samhällen som idag hävdar att kvinnan är underställd mannen. Du ger dig in i diskussionen och hävdar på det bestämdaste att samhället här har fullständigt felaktiga ståndpunkter. Du får vara lycklig om du tar dig levande ifrån en sådan diskussion. Föreställ dig att du idag hävdar att vårt eget samhälle bevisligen är ett orättvist samhälle beroende på att kapitalet är privatägt. Vad tror du att du får för svar? Jo en majoritet av människorna kommer att ta avstånd ifrån denna åsikt.

Hur påverkas då vänstern idag av det så kallade kommunistspöket? Jo jag menar att vänstern idag påverkas i hög grad av dom samhällen som idag och igår utgav sig för att vara kommunistiska samhällen.

Helt kort måste jag säga att dagens och gårdagens så kallade kommunistiska samhällen inte alls är och var kommunistiska. Dessa samhällen är och var inhumana diktatoriska samhällen som helt har fjärmat sig från den rättvisa och jämlika ideologin. Mer om detta har jag skrivit om i tidigare artiklar.

Men i alla fall, dagens samhällsstrukturer med dess kapitalägare och politiska administratörer tar alla tillfällen i akt att fördöma vänstern i alla lägen. Dagens och gårdagens så kallade kommunistiska diktaturer tas upp som skräckexempel på vad som kan hända om vänsterns idéer får råda.

Helt klart så missgynnas vänstern av att den kommunistiska ideologin missbrukas så kapitalt. Därom råder ingen tvekan.

Då var det synen på stater. Stater är ju uttryck för maktens män i deras strävan att lägga beslag på speciella landområden och att dominera över människorna som lever på dessa områden. Därmed så kan vi konstatera att staters tillblivelse är ett ”verk” av maktens män. Stater är därför ett påfund som saknar all logik och förnuftighet. Även om detta har jag tidigare skrivit om.

Är vänstern medveten om att uppdelningen av jorden i stater är ett synnerligen allvarligt strukturellt fel? Nej vänstern är inte medveten om detta.

Vänstern tror, som alla andra partier, att dagens uppdelning av jordens människor i skilda stater är någonting helt naturligt och riktigt. Så som staternas gränser ser ut idag så skall även framtidens gränser se ut.

Det är så vi betraktar världen och det är så som vänstern betraktar världen. Jag vill bara säga att dessa gränsdragningar understryker makttänkandet. Men vänstern förstår inte detta faktum. Och det verkar som om ingen annan heller gör det.

SOM SAGT: POLITIKEN ÄR UNDERSTÄLLD KAPITALET

Är det någon mening med att dela in dagens politiska partier i antingen höger eller vänster? I praktiken så är det ju ingen skillnad på så kallade högerpartier eller vänsterpartier.

Eftersom våra strukturer är patriarkala och när det uppkommer problem på marknaden så agerar alla politiker likadant. Marknaden förväntar sig att politikerna tar sitt ”ansvar” och förser marknaden med det kapital som är nödvändigt. Här agerar alla politiker likvärdigt, oavsett partifärg. Marknadsstrukturen måste räddas till varje pris. Kritik av denna struktur förekommer inte.

Denna slutna värld, alltså marknaden, som på intet sätt är demokratisk undgår all insyn från samhället. Marknaden lever sitt eget liv utan att den politiska makten kan göra någonting. ”Våra” politiker uppträder som springpojkar åt kapitalet. Här finns ingen skillnad mellan så kallade höger- respektive vänsterpartier.

Å andra sidan, hur skall politiker agera när marknaden krisar? Nej eftersom den politiska makten är underställd den ekonomiska så har egentligen våra politiker ingen valmöjlighet.

Att komma på idén att själva strukturen skulle vara felaktig och därmed vara en orsak till kolapsen verkar ligga alltför långt ifrån det möjliga tänkandet.

Den kommunistiska ideologin var ursprungligen, på sitt sätt, helt riktig. Nämligen att den förespråkar det klasslösa samhället. Produktionsmedlen skall ägas utav folket, inte av ett fåtal kapitalstarka människor.

Svagheten däremot med den kommunistiska ideologin är att man inte ser och därmed inte tar sig an det grundläggande problemet i våra samhällen. Man ser inte det grundläggande problemet i ett historiskt perspektiv.  

Och hur ser vi då på proletariatets diktatur? Kommunismen förespråkar ju proletariatets diktatur. Att proletariatet genom våld skall ta makten i samhället över den härskande ekonomiska eliten, som ju är ägare av kapitalet och därmed av produktionsmedlen. Man byter så att säga en diktatur mot en annan.

Även här har historien talat om svaren för oss. Vi ser hur det har gått med de stater som har anammat det diktatoriska tankesättet. Dessa stater har kolapsat fullständigt eller håller på att kolapsa. Folken i dessa stater förtrycks måhända ännu hårdare än vad som skedde innan den kommunistiska diktaturen tog vid.

Hur kommer detta sig? Det är ju tvärt emot den ursprungliga idén om det klasslösa samhället. En diktatur har ersatts av en annan. Den gamla makteliten har ersatts av en ny maktelit som dessutom, i många fall, överträffar den gamla diktaturen i fråga om förtryck och terror av befolkningen. Hur kan detta vara möjligt?

Jo svaret är nog ändå inte så svårt att finna. Det är ju så att själva grundproblemet har förblivit olöst. Den patriarkala strukturen har inte förändrats. Det är männen som har makten i samhället. Här skiljer sig inte de så kallade kommunistiska staterna från de kapitalistiska. I och med att så är fallet så kan heller inte samhället lösa det grundläggande problemet. Mer om detta finns att läsa i tidigare artiklar.

Några slutord: eftersom det borde vara uppenbart för var och en att vi lever våra liv i samhällen som är behäftade med allvarliga strukturella orättvisor så åligger det partier, organisationer och enskilda att vederlägga våra nuvarande samhällsstrukturer. När nu vänstern, historiskt sett, säger sig stå på folkens sida gentemot kapitalet då finns endast en väg att gå. Vänstern måste fördöma våra nuvarande strukturer och inte administrera våra samhällen.

Har vi fått svar på frågan: vad gör vänstern för fel?

36. Konsumtion och tillväxt

 KONSUMERA MERA!

Varför uppmanas vi hela tiden till att konsumera? Alla former av media sköljer över oss reklam och denna reklam har ett enda syfte, nämligen att vi skall lockas till att konsumera.

Är det detta som är meningen med livet? Alltså att vi skall konsumera.

Kan det vara fel att spara pengarna som man tjänar? Räcker det inte med att inhandla dom nödvändiga produkter som krävs för att kunna leva vidare?

Marknadsekonomer förespråkar ju att våra intjänade pengar gör mest nytta ute på marknaden. Det tjänar samhället på, menar dom. Men vad menar dom då egentligen?

Jo dom menar att det skapas mer arbetstillfällen om pengarna får cirkulera runt på marknaden istället för att ligga i madrassen.

Det har dom i och för sig helt rätt i. Så är det naturligtvis, ju mer pengar som kommer ut på marknaden ju fler arbetstillfällen skapas det. Men detta är inte huvudanledningen till varför vi hela tiden blir itutade att konsumera. Huvudanledningen är att ju mer pengar som kommer i omlopp på marknaden ju större rikedomar hamnar i dom stora kapitalägarnas fickor.

Förstår vi att det fungerar så? Tänk efter! I vilket syfte gör man reklam? Gör man reklam för att det skall skapas mer arbetstillfällen? Eller gör man reklam för att kapitalägarna skall tjäna pengar på ditt konsumerande?

Eftersom kapitalet är privatägt så innebär detta att marknaden domineras av dom människor som äger det mesta kapitalet. Ganska så självklart, eller hur? Om detta har jag skrivit en hel del om tidigare. Detta är alltså huvudskälet till att det propageras för att vi skall konsumera. Men som vi kanske alla förstår så förklarar inte ”vårt” samhälle saken på detta sätt. Nej ”våra” politiker skulle aldrig ”ta i sin mun” att konsumtionen syftar till att göda kapitalägarna.

Konsumera så det står härliga till! Detta är budskapet som gäller. Och detta är det optimala som gäller för marknaden och därmed i slutändan för dom som avgör hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. Vi skall alltså jobba och slita så mycket som vi bara förmår för att sedan konsumera upp allting som vi tjänar. Arbeta maximalt och sedan konsumera maximalt är drömscenariot för marknadens dirigenter.

Kapitalägarna delar ut smulor till oss för att sedan ta tillbaks dessa smulor när vi konsumerar. Alltså en mycket sinnerik uträkning.

Kan man dessutom binda upp arbetskraften så att dom lever i stort sett alla dygnets timmar inom fabrikens väggar så är ju detta lika med att inte betala ut någon lön alls. Förstår ni vad jag menar? Med andra ord så har slavens vilkor återinförts i våra samhällen. Och dessa vilkor är vad som gäller i en mängd samhällen världen över.

KAPITALÄGARNA SKALL GÖDAS

Hög konsumtion är nödvändigt för tillväxten, säger man. Skulle detta betyda att en människa som konsumerar mer än en annan människa bättre bidrar till just tillväxten? Om du väljer att konsumera istället för den andra personen som väljer att stoppa sina pengar i madrassen, så gör du större nytta för tillväxten. Ja så kan man se det naturligtvis. Men åter igen så är vi tillbaka i scenariot som beskrevs ovan. I slutändan är det kapitalägaren som gynnas mest av att pengarna konsumeras.

Därför uppmanas vi, som aldrig förr, att konsumera. Iaktag reklamen, så förstår ni vad jag menar.

Men åter igen, det är inte för att det skall skapas fler jobb som vi uppmanas konsumera. Det är för att göda kapitalägarna, som vi skall konsumera. Det är bara att höja blicken och se hur det fungerar rent praktiskt i våra samhällen. Dom rika blir bara ännu rikare. Dom sociala klyftorna blir större och större.

Tillväxt och konsumtion är två begrepp som maktmänniskorna använder sig av för att påstå att dessa begrepp skapar jobb. Men det dom skapar det är framför allt ännu större rikedomar åt kapitalets ägare.

Hur skall vi ta oss an problematiken kring tillväxten? Vi blir ju hela tiden itutade att tillväxten är saliggörande för våra samhällen. Uteblir tillväxten så hotas välfärden, enligt ”våra” politiker. Men jag blir alltmer skeptisk till att det här resonemanget stämmer. Låt oss försöka sätta oss in i problematiken som enligt ”våra” politiker är den helt avgörande frågan huruvida våra samhällen skall ha möjligheten att leva vidare.

Vad menas med välfärden, till att börja med? Kan vi alla vara nöjda med den välfärd som finns i våra samhällen? Svaret är givet.

Jag vill nämna en sak. Vi människor har ju levt i flera tusen år utan att ha skapat tillväxt. Vi har överlevt och tydligen klarat oss utan tillväxt. Alla arbetade och hjälpte till för att samhället skulle må så bra som möjligt. Arbetet gick alltså ut på att göra ett bra samhälle. Kanske man kan formulera sig så?

I och med den privata kapitaliseringen av våra samhällen så blir syftet med produktion och konsumtion att berika ägarna av kapitalet. Därmed så ger en högre produktion samt en högre konsumtion en allt högre tillväxt. En allt högre tillväxt gynnar därför i första hand ägarna till kapitalet. Kan vi vara överens om denna slutsats?

En sidoeffekt av en allt högre tillväxt blir att fler arbetstillfällen skapas. Detta är sant. Men som vi sade ovan så är det främsta skälet till en allt högre tillväxt, att kapitalägarna berikas.

Vi tänker oss nu att alla människor i våra samhällen är ägare av kapitalet. Inte som nu är fallet, att ett fåtal är ägare.

Om samhället står som ägare av kapitalet, vad händer då? Jo samhället, alltså vi, kommer att efterfråga varor och tjänster som är till nytta för oss. Varor och tjänster som inte är till någon nytta för oss kommer därför inte att produceras. Och då kan man ju fråga sig vilka varor och tjänster som är nyttiga respektive onyttiga?

Men hur som helst, låt oss anta att åtminstone 25% av alla varor och tjänster som produceras kan betecknas som onyttiga. Vad händer om konsumtionen av dessa varor och tjänster upphör? Jo svaren vet vi.

TILLVÄXTKRAVET = STRUKTURELLT PROBLEM

Är tillväxten, eller kravet på tillväxt, ett strukturellt problem? Om vi tänker oss att vi lever i strukturellt rättvisa samhällen så kanske vi inte har något krav på tillväxt.

Beror tillväxtproblematiken på att ”det har gått över styr” med våra samhällsstrukturer? Våra strukturer kom, så att säga, in fel från början.

Förstår ni hur jag menar? Jo jag hävdar ju ständigt i mina artiklar att vår historia är ett bevis för hur den strukturella orättvisan har fortplantat sig vidare från tusentals år tillbaka i tiden. När det nu bevisligen är så då menar jag att man kan dra slutsatsen att denna strukturella orättvisa helt enkelt formar vårt samhälle. Vi lever alltså våra liv i strukturell orättvisa.

Utifrån detta konstaterande så måste man därför ifrågasätta kapitalets förvaltare när dom hela tiden förkunnar kraven på tillväxt. Därav kommer min frågeställning: är kravet på tillväxt ett strukturellt problem?

Jag kan alltså förstå att vår nuvarande struktur kräver ständig tillväxt. Detta är ju helt centralt för våra strukturer. Skulle inte detta krav finnas då är det ju lika med att strukturen havererar. Strukturen som är uppbygd kring det privata kapitalet kommer då att raseras.

Det blir naturligtvis helt andra strukturella förhållanden om inte tillväxtkravet fanns. Denna slutsats bör vi kunna dra eftersom det är kapitalets ägare och dess administratörer som hela tiden predikar om den saliggörande tillväxten.

När det nu bevisligen är så här då kommer nästa fråga: skall våra samhällen se ut som dom gör? Skall våra samhällen vara så här orättvisa så som dom har varit nu i tusentals år? Mitt svar är nekande. Nej våra samhällen skall inte se ut som dom nu gör.

Då man kommer fram till denna slutsats så undrar jag: betyder denna avgörande slutsats att även tillväxtproblematiken skall behandlas på ett annorlundare sätt än vad fallet är idag?

I en rättvis struktur så är det ju vi alla i våra samhällen som avgör hur kapitalet skall, så att säga, användas. Inte ett fåtal kapitalstinna personer som bara har ett för ögonen. Den maximala förräntningen på det egna kapitalet. I det rättvisa samhället bygger vi ett samhälle som är till för oss. Inte som nu ett samhälle som i första hand är till för kapitalets ägare.

I det rättvisa samhället äger vi alla kapitalet och därmed produktionen, samtidigt som vi själva är våra produkters konsumenter. I dagens orättvisa samhällen äger ett fåtal kapitalet och därmed produktionen, samtidigt som vi alla är dessa kapitalägares konsumenter.

Kan vi förstå att det är själva arbetsinsatsen som skapar rikedomarna i samhället? Är det rättvisa att ett fåtal är ägare av arbetskraften?

Varför skall vi producera en massa smörja som vi inte har någon nytta av? Varför uppmanas vi att konsumera all denna smörja? Jo för att kapitalets ägare skall tjäna pengar på oss. Men istället för att säga som det är så formulerar sig samhällets förvaltare, alltså ”våra”politiker, som att företagen skapar arbetstillfällen och därför så är dom tillväxtföretag och därmed livsnödvändiga, enligt strukturens normer.

Förstår vi nu varför vi skall arbeta? Jo i vår nuvarande struktur så arbetar man för att skapa vinster åt kapitalägarnas företag. Om detta har jag redogjort för i tidigare artiklar. Detta är alltså huvudskälet till att man arbetar. Sidoeffekten när företag växer blir ju fler arbetstillfällen. Men åter igen, detta är inte huvudskälet till varför vi anställs i företagen. Huvudskälet är att vi skapar mer pengar till kapitalet, genom vår arbetsinsats.

Vad händer då om vi drar ner på konsumtionen? Istället för att ha två bilar så nöjer vi oss med en. Istället för att åka på semester utomlands så stannar vi hemma. Istället för att röka ett paket cigaretter om dagen så slutar vi att röka. Istället för att äta mat ”ute” så tillagar vi maten själva. Istället för att låna till konsumtion så slutar vi att låna.

Vad händer om vi börjar bete oss så här? Jo då minskar naturligtvis konsumtionen och det ganska radikalt. Det betyder ju i så fall att även tillväxten minskar.

Företagen som tillverkar cigaretter blir ju tvungna att lägga ner sin verksamhet. Företagen som tillverkar bilar måste minska sin produktion. Samma sak med företagen som lever på att vi semestrar utomlands. Som vi ser så drabbas även lånekarusellen, bankerna tjänar mindre på grund av att vi lånar mindre.

Tillväxten rasar alltså på grund av att konsumtionen minskas. Arbetslösheten kommer nu också att öka. Vi lever ju trots allt i samhällen där ägarna till kapitalet avgör hur deras kapital skall flöda.

Kan vi förstå att det är så här som dom så kallade ekonomiexperterna räknar? Dom räknar självfallet utifrån övertygelsen att så som strukturen ser ut idag så skall också strukturen se ut imorgon. I och för sig ganska logiskt, kan man tycka. Men denna slutsats innebär ju ett godkännande för att den orättvisa strukturen skall vara bestående. Den innebär ett godkännande för att världen skall se ut så här i framtiden.

Och det är här som det avgörande felet görs. Världen kan nämligen inte fortsätta att fungera på det sätt som den gör idag. Vi har ju ingen praktisk möjlighet att fortsätta leva på det sätt som vi gör idag.

Naturens resurser räcker inte längre. Kraven på ständig tillväxtökning går inte ihop med att vi nu har nått taket för den ej-förnyelsebara energin. Ekvationen går inte ihop. Till detta skall också räknas den nödvändiga minskningen av skadliga utsläpp så att klimatmålen kan uppnås.

För att vi skall kunna leva vidare så krävs det därför en strukturell förändring av våra samhällen. Vi måste börja inse att vår värld ser ut som den gör på grund av allvarliga strukturella fel i uppbyggnaden av våra samhällen. Och om vi kommer fram till den insikten då är det sannolikt redan för sent. Så illa är det.

Man kan med andra ord säga att katastrofen redan har startat. Det är bara att blicka ut över världens samhällen så ser vi att katastrofen redan är i full gång och den kommer att tillta allt mer.

Har vi räknat ut att syftet med konsumtion, i våra dagars strukturer, det är att kapitalet skall tjäna pengar på oss? I och med att produkter är privatägda så är varornas ägare bara intresserade av att tjäna pengar på varan, inte att varan kommer att fylla en viktig funktion för konsumenten.

Förstår du mig? Just denna sanning ser vi som allra tydligast idag, i våra samhällen. Det produceras prylar och onyttigheter som aldrig förr. Så är det. Men vad skall vi använda alla dessa onyttigheter till? Vi behöver dom ju inte, ändå så köper vi dom.

Hur kommer det sig att vi tänker och agerar så ologiskt? Ni har väl hört uttrycket: det går att sälja vad skit som helst bara det föregås av mördande reklam.

Jag skulle vilja påstå att om konsumtionen och tillväxten minskar så kommer vi att må mycket bättre. Vi kommer att bli friskare både fysiskt och psykiskt när vi upphör med att konsumera massa smörja. Samma sak kommer att inträffa när tillväxttakten i produktionen dämpas.

Men dessa förändringar går stick i stäv med hur kapitalet ser på konsumtion och tillväxt. Och som vi ju vet så är det kapitalets regler som idag gäller för oss.

37. Privatägt eller samhällsägt?

 UPPSTOD DET PRIVATA  KAPITALÄGANDET PÅ ETT ”FRITT” SÄTT?

 Skall kapitalet ägas privat eller skall kapitalet ägas av oss alla?

Det är ju denna fråga som är den exakta skärningspunkten mellan åsikterna hur det samlade kapitalet skall fördelas. Antingen så skall kapitalet vara tillgängligt för var och en. Jag menar att var och en skall beredas tillfälle att ”ta för sig” av det samlade kapitalet. Eller så skall kapitalet tillhöra alla i samhället. Alltså ingen skall ha möjligheten att kunna äga mer kapital än någon annan.

Har jag uttryckt mig klart i frågan? Antingen privatägt eller samhällsägt.

Dagens samhällen bygger ju, som vi vet, på den första åsikten. Det vill säga att kapitalet skall vara privatägt.

Här måste vi på en gång granska om människorna har valt denna form av kapitalägande. Har vi gjort det? Vi kan omedelbart slå fast att så inte är fallet. Vår historia bevisar ju att kapitalet har tagits av maktens män. Man har tagit det med våld. Maktens män har lagt beslag på det samlade kapitalet för att få materiella fördelar gentemot majoriteten av människorna i samhället. Så ser historien ut. Vilket inte går att förneka.

Därmed så menar jag att våra samhällen ser ut som dom gör idag på grund av detta historiska arv. Det privatägda arvet.

Tänk så här: att våra samhällen ser ut som dom gör måste ju naturligtvis bero på någonting. Eller hur? Ett samhälle kan ju inte slumpmässigt utvecklas åt något håll. Det är ju mänskliga tankegångar och ageranden som sätter riktlinjerna för hur samhället skall utvecklas. Och det är just ägandefrågan som har bestämt samhällsutvecklingen.

Om kapitalägandet finns hos ett fåtal så är det just dessa fåtal som sätter reglerna för hur samhället skall utformas. Kan vi vara överens om att det förhåller sig på detta vis? Ägandefrågan bestämmer således samhällsutvecklingen.

Åt vilket håll vill vi då att våra samhällen skall utvecklas? Det förmodade svaret på frågan blir säkerligen att vi önskar ett rättvist, jämlikt och humant samhälle.

Men nu ser ju inte våra samhällen ut på det viset. Varför gör dom inte det? Jo eftersom vi påstår att det är just ägandefrågan som avgör samhällsutvecklingen så har vi fått ett svar. Svaret är att våra samhällen är orättvisa, ej jämlika och inhumana och detta bottnar i den nuvarande formen av kapitalägandet.

ATT ÄGA KAPITAL ANSES VARA EN FRIHETSPRINCIP

Våra samhällsförvaltare (läs: politiker) hävdar principen att kapitalägandet är en frihetsfråga.

Människan skall ha friheten att äga kapital. Det kapital som vi kommer över det har vi friheten att förfoga över, enligt det strukturella tänkande som råder idag. Detta anses, som sagt, vara en frihetsprincip som inte kan ifrågasättas.

Men är då detta frihet? Är det en frihet att äga kapitalvärden för miljarder samtidigt som majoriteten av oss människor inte äger några kapitalvärden alls?

Varför skall detta förhållande anses som en frihet? Det finns väl ingen som hävdar att detta förhållande är rättvist? Förhållandet är alltså orättvist.

När det nu bevisligen förhåller sig så då måste man ställa frågan om en orättvisa kan anses som en frihet. Kan en orättvisa vara en frihet?

Jag menar att en frihet skall tolkas som att alla kan dra nytta av en sådan frihet. Att friheten gagnar oss i samhället, inte missgynnar många samt gynnar ett fåtal.

Om vi tolkar friheten på detta sätt då faller ju dagens frihetsbegrepp om kapitalägandet ihop totalt. Tydligen tolkar inte våra samhällen frihetstanken så. Man tolkar istället friheten som möjlig inom orättvisans ramar.

Kan vi finna några historiska exempel som belyser den här frågan? Javisst gör vi det.

Betrakta koloniseringen av världen för ett antal generationer sedan. Maktens män bestämde sig för att kolonisera/äga mark varhelst man drog ut i världen. Att lägga beslag på mark, för egen räkning, ansågs vara en helt naturlig frihet. Att äga marken och allt som finns på denna mark skulle alltså vara en frihet som erövraren tog sig. Detta innebar att människorna som levde på denna mark var tvungna att underordna sig dom maktmänniskor som hävdade att det var helt legitimt att i praktiken roffa åt sig kapitalvärden.

Så såg ju världen ut för ett antal generationer sedan. Att kolonisera var en frihet som var odiskutabel. Så ser vår historia ut.

Har vi fler exempel? Det klassiska exemplet är väl den ursprungliga idén om friheten att kunna rösta in människor i samhällsbeslutande församlingar. Vad menades då med friheten att få rösta? Jo det var enbart män som skulle få rösta och det var enbart män som kunde röstas in i dessa beslutande församlingar. Och detta var likaså en odiskutabel frihet.

Att kvinnan skulle innefattas i det här frihetstänkandet var ju helt otänkbart. Så uppfattades friheten i denna fråga.

Att kunna köpa och sälja människor ansågs tidigare vara en självklarhet. Detta var en frihet som alla hade rätten till, om man hade pengar.

Vi ser att frihet kan egentligen betyda vad som helst. Men vi ser också att dessa exempel har någonting gemensamt. Vad då? Jo den som har kapital dikterar vilkoren för vad som skall anses vara en frihet. Och den som inte har något kapital får snällt foga sig i vad kapitalägaren bestämmer. Detta visar oss historien med all tydlighet.

När nu vår historia bevisar detta förhållande vad är det då som säger att nutiden skulle fungera på ett annat sätt? Varför skulle plötsligt kapitalet inte ha något inflytande på dagens frihetsbegrepp? Dom som formulerade friheten förr det var maktens män med sitt kapital. Vilka skulle det i så fall vara som formulerar frihetsbegreppen idag om det nu inte är maktens män? Vilka är det som hävdar att det är en odiskutabel frihetsprincip att kapitalet skall vara privatägt? Det är naturligtvis dom som äger detta kapital som hävdar denna frihetsprincip. Precis på samma sätt som dåtidens maktmänniskor hävdade friheten i att kolonisera hela världen. Exakt samma tänkande gäller i dessa bägge exempel.

Idag har dessutom maktmänniskorna stöd i sina ageranden av samhälleliga förvaltare, alltså ”våra” politiker. Frihetstanken om kapitalägandet omfattas således även av ”våra” folkvalda. Precis på samma sätt som dåtidens ”folkvalda” män ansåg sig kunna ta ”demokratiska” beslut i samhället. Att halva befolkningen, kvinnorna, inte hade någon talan hörde liksom inte till saken.

Att våra samhällen idag fungerar på ett orättvist sätt och att detta bevisligen beror på den så kallade friheten till kapitalet kan omöjligen accepteras av maktmänniskorna och deras springpojkar, politikerna.

Dessa hävdar som sagt: att vi människor skall ha ”friheten” att äga kapital. Det kapital som vi kommer över det skall vi ha ”friheten” att förfoga över.

Men som vi har sett så är det just ägandefrågan som bestämmer hur strukturen i våra samhällen ser ut. Och eftersom våra samhällen innehåller sådana kopiösa mängder av orättvisa och ojämlikhet så måste detta i högsta grad bero på ägandefrågan. Vad skall det annars bero på?

Att våra samhällen innehåller all den här orättvisan och ojämlikheten det vet vi, eller hur? Men förstår vi att det beror på ägandeförhållandet i strukturen? Nej det är just där, på den här punkten som vi inte ser orsaken. Vi förstår inte att det privata ägandet av kapitalet är orsaken till att det ser ut som det gör i våra samhällen.

I och med att vi är övertygade om att det privata ägandet av kapitalet utgör en rätt som inte kan ifrågasättas, så sitter vi i princip fast i frågan. Ett förändrat synsätt i ägandefrågan kräver en helomvändning i vårt tänkande. Kan detta åstadkommas? Men en sådan helomvändning är absolut nödvändig, någon annan utväg finns inte.

VAD SKALL VI MED EGET KAPITAL TILL?

Varför vill vi äga kapital? Jo vi har en önskan om att bli rika. Är det inte så vi fungerar i dagens samhällen? Javisst fungerar vi så. Vi vill berika oss så mycket vi kan, med hjälp av det kapital som vi äger.

Men är det då inte naturligt att vi fungerar på det här viset? Jo i dagens samhällen är det fullt naturligt att vi tänker och agerar så. Vi tänker och agerar exakt så som strukturen har lärt oss att agera. Därmed så prioriterar vi inte våra samhällens bästa eftersom strukturen är uppbygd efter principen att var och en skall jaga kapitalet. Kan vi berika oss så gör vi det. Inte funderar vi över om vårt eget kapital skulle komma till bättre användning om samhället stod som ägare.

Våra samhällens strukturella förhållanden får, som sagt, till följd att vi inte vill släppa ifrån oss någonting till, det vi kallar, den offentliga ekonomin. Således gör vi allt för att komma undan skatter, av vad slag det månde vara.

Dom redan kapitalstarka använder sig av sinnrika metoder för att komma förbi skatteutgifter. När det nu fungerar så här då ser vi klart och tydligt att vi prioriterar inte samhällets bästa utan vi prioriterar vårt eget bästa.

Är vi medvetna om att friheten att kunna äga kapital skapar vinnare och förlorare i våra samhällen? Nej jag misstänker att vi inte tänker på det viset. Kan man bara sko sig själv så får väl andra göra så gott dom kan.

Men att strukturen bevisligen skapar vinnare och förlorare det står helt klart. Samhället godkänner tydligen detta förhållande. Inställningen är att det är ingenting som man kan göra någonting åt. Att arbeta för en strukturförändring låter sig inte göras.

I tidigare artiklar så har vi kommit fram till slutsatsen att det är en omöjlighet att bygga ett rättvist samhälle som är omgivet av orättvisa samhällen. Kan det ändå vara så att ”våra” politiker inser att det är en omöjlighet att arbeta för att kapitalet skall ägas av samhället? Politikerna kanske inser att så länge omvärlden ser ut som den gör då är det förenat med samhällelig kollaps att förändra marknadsstrukturen.

Kan det vara så att politikerna inser detta faktum? Ja kanske det är så men jag betvivlar det. Det är nog så att politikerna är övertygade om att det privata ägandet av kapitalet är det självklara förhållandet för samhället.

På kort sikt går det inte att förändra strukturen men på lång sikt så är det absolut nödvändigt. Det är ett måste om vi skall ha en chans att överleva på den här planeten.

Av denna anledning så finns det ingenting att välja på. Våra samhällen måste medvetandegöras om att det är nödvändigt att vi succesivt ställer om oss till en total strukturförändring när det gäller ägandet av kapitalet. Och detta måste börja nu.

Kapitalets ägare funderar inte över klimatförändringar eller överbefolkning. Det enda som får maktens män att reagera det är när kapitalet kommer i gungning. När kapitalkriser slår till med full kraft då reagerar kapitalets ägare. Då finanskriser står för dörren då uppstår tankegångar om hur kapitalet skall förvaltas. Och det är just detta som nu börjar hända.

I takt med att dessa kriser succesivt kommer att förvärras så kommer motsättningarna i våra samhällen att tillta. Andra scenarion är otänkbara. Detta gör att det är absolut nödvändigt att medvetenheten om det ohållbara i våra nuvarande strukturella förhållanden får största möjliga prioritet.

På ett globalt plan måste vi komma till insikt om att det går inte att fortsätta med det privata kapitalägandet. Det leder oss till avgrunden om dom nuvarande strukturella förhållandena får fortsätta att härja runt.

EN IDÉ

Får jag presentera en idé? Den lyder: samhället, alltså vi själva, ger oss alla en lön. Kan det fungera så? Förutsättningen är ju att samhället äger det samlade kapitalet, vilket idag inte är fallet men som i framtiden blir en nödvändighet, som också är den enda logiska lösningen i framtiden. Och dessutom så ger samhället oss lika lön. Varför skall då samhället ge oss lika lön? Har en del av oss ett större ekonomiskt behov än andra? Nej det vore väl orättvist om några av oss skulle få en högre lön än alla andra?

Ser vi några fördelar med en sådan tankegång? Eller verkar denna idé skapa ännu mera elände än vad vi lever under idag? Är det en fördel eller nackdel med att vi inte behöver ha pengarna som morot för arbetsinsatsen? Kommer vi istället att välja sofflocket när jagandet efter pengar kommer att försvinna? Hur går det med entreprenörsandan om samhället sitter på det samlade kapitalet?

Ja det var några frågor. Skall vi försöka oss på att finna svaren?

Först vill jag säga att när jag talar om samhället som ägare då avser jag en helt annan struktur i våra samhällen än vad som är fallet idag. Men det förstår ni väl vid det här laget? Eller?

I folkmun så säger vi idag det offentliga om samhället. Det offentliga i våra dagars samhällen kan inte agera mot den rådande maktstrukturen. Jag menar: det privata ägandet av kapitalet för med sig att även den offentliga ekonomin har att rätta sig efter dom spelregler som har satts upp. Den offentliga ekonomin utgör ju en bråkdel av den samlade ekonomin. Den har liksom inget val. Den har att finna sig i hur det privata kapitalflödet strömmar. På så vis blir den offentliga ekonomin hårt utsatt då det tas beslut om än det ena och än det andra. Den offentliga ekonomin har ju sina ramar att rätta sig efter och dessa ramar eller rättare sagt spelregler är satta av dom som sitter på kapitalet. Av denna orsak så måste det offentliga agera som marknaden beslutar. Som vi vet så existerar inte demokratin över kapitalet och har heller aldrig gjort det.

Eftersom en förändring av detta förhållande är en absolut nödvändighet så leder det till grundförutsättningen att människorna i sina respektive samhällen tillsammans avgör hur kapitalflödet skall se ut. Hur arbetstider skall se ut; hur alla skall kunna få arbete; alla arbetsmarknadsfrågor skall lösas på ett sådant sätt så att dom arbetandes önskemål prioriteras.

Idag är det ju marknaden som bestämmer hur alla regler skall utformas. Och vilka har makten över marknaden? Dom stora kapitalägarna. Ingen nyhet, eller hur?

Pengarna skall heller inte vara moroten för vår arbetsinsats. Nej moroten är ju att vi alla bygger ett samhälle som är till för oss alla och i synnerhet kommande generationer. Vi kan släppa den individuella jakten på pengar. Vår arbetsinsats kommer att värderas högt av samhället så därför behöver vi inte oroas över att vi skall få det sämre än andra. Det skall sålunda inte vara upp till privata marknadsaktörer att avgöra dom ekonomiska villkoren för oss. Ett sådant orättvist system är vi inte betjänta av. Ändå är det just detta system som vi idag lever under.

Vilken frihet för oss om penningspekulationen i marknaden upphörde.

Men vad säger vi då om entreprenörsandan? Kommer den att slockna när det privata kapitalägandet upphör? Nej tvärtom, idéerna kommer att blomstra som aldrig förr. Det individuella ekonomiska risktagandet kommer att försvinna, när samhället äger kapitalet. Bra idéer genomförs och dåliga idéer genomförs ej och utan att entreprenören riskerar att ruineras, som är fallet idag. Entreprenörsandan drivs av att hitta lösningar på problem. Kapitalet driver inte fram lösningar.

Men åter igen säger jag: det är omöjligt att genomföra samhälleligt ägande av kapitalet vid sidan om det globala privata kapitalägandet. Än så länge får det bli en dröm att våra samhällen en gång i framtiden fattar besluten över hur kapitalet skall flöda.

Med samhället som ägare av kapitalet så uppstår säkerligen frågor över om vi överhuvudtaget vill bry oss om att arbeta. Det vore ju enklare att ligga hemma på sofflocket och ändå veta att man kan leva på ett drägligt sätt.

Men jag menar att vi svårligen kan greppa en sådan här tankegång. Vårt tänkande kommer att förändras i takt med att strukturen förändras. När strukturen förändras åt det humanare hållet så kommer självfallet vi att förändras. Vi kommer inte att tänka så som vi gör idag. Vi kommer att inse att vårt arbete är till gagn för alla i samhället. Genom vårt arbete så bidrar vi till att bygga samhället för alla. Arbetet får alltså en diametralt motsatt funktion mot vad som gäller idag. Idag arbetar vi för att skapa vinster åt kapitalägarna. Imorgon arbetar vi för att bygga vårt samhälle. Alltså en diametralt motsatt uppgift.

Kan vi förstå att vårt tänkande kan förändras så när strukturen utvecklas åt det humana hållet?

Är grundfrågan besvarad? Ja framtidens samhällen kommer att äga det samlade kapitalet. Något alternativ till detta finns ej om vi skall ha en möjlighet att kunna leva vidare. Och denna nödvändiga strukturförändring måste medvetandegöras nu.

38. Dåtidens tänkande

DET MAKTEN TÄNKER KAN INTE IFRÅGASÄTTAS

Går vi tillbaka ett antal århundraden så ryggar vi inför det tänkande som behärskade vårt samhälle. Krig, sjukdomar och ett allmänt elände är ju den bild vi har framför oss när vi försöker sätta oss in i den tidens strukturella ordning. Och eftersom tänkandet följer strukturen så bör ju följaktligen tänkandet vara lika eländigt som samhällslivet.

Det strukturella tänkandet är som vi nu vet ett makttänkande. Det är maktens män som sätter spelets regler för vad som gäller i samhället. Om maktens män har för avsikt att starta krig så krävs det ett ”krigiskt tänkande” som genomsyrar samhället. Det krävs ett tänkande som är uppbyggt utifrån en hierarkisk maktstruktur. Det kungen och hans närmaste beslutar det kan inte ifrågasättas. Skulle detta ifrågasättas så blir följden en direkt dödsförklaring.

Det är i denna strukturella orättvisa som dåtidens tänkande gör sig gällande. Alltså när makten bara har ett för ögonen, att med krigiskt våld utöka sin makt då blir naturligtvis människorna i samhället lidande av denna ologiska prioritering. Man kan säga att makten skor sig på folkens bekostnad. Och så såg det ju ut i vårt samhälle för ett antal hundra år sedan.

Jag påstår också att vi baserar dagens tänkande på gårdagens. Med gårdagens så avser jag alltså ett antal hundra år tillbaka i tiden. Jag menar att vi skall inte tro att dagens tänkande kan frikopplas ifrån gårdagens. Ett tänkande kan ju omöjligen uppstå utan vidare. Ett tänkande kräver en historisk bakgrund. Det är därför som jag menar att vi tänker så som strukturen har ”lärt” oss att tänka. Utifrån detta faktum så kan vi dra slutsatsen att tänkandet inte kan vara objektivt, eller om vi vill kalla det fritt. Vi är hänvisade att tänka inom dom ramar som strukturen, så att säga, ställer upp. Vårt tänkande idag baserar vi följaktligen på det tänkande som gällde förr.

Av denna anledning så är jag intresserad av att undersöka tänkandet för ett antal hundra år sedan. Jag kallar det för dåtidens tänkande. Dagens tänkande menar jag att vi har ärvt från denna tid. Och som jag nämnde ovan så präglades vårt samhälle av krig, våld, sjukdomar, fattigdom och djupa klasskillnader. En religiös fanatism hade dessutom tagit strupgrepp över våra samhällen.

Samhällsstrukturen är rakt igenom hierarkiskt patriarkal. Maktens män sitter på den totala makten i samhället. Det är både den ekonomiska makten och den politiska makten som har besatts av en liten klick män. Dessa sitter på toppen av den hierarkiska pyramiden.

Våra samhällen styrdes alltså, som vi säger, på ett diktatoriskt sätt. Och dom styrande utsåg sig dessutom till gudar över ”sina” samhällen. Till sin hjälp så har dom förutom våldsapparaten även den religiösa ideologin. Religionen upphöjer maktens män bokstavligen till skyarna och sänker ner folken till djävulen.

Hur tänker då människorna i dessa samhällen? Kan överhuvud taget ett någorlunda förnuftigt tänkande få fäste i en sådan strukturell miljö? Nej det går naturligtvis inte. Dom tänker ju så som strukturen fungerar. Precis som vi själva tänker i vår egen struktur.

På grund av strukturens hierarkiska och patriarkala uppbyggnad så är det alltid maktens direktiv som följs. Ett tänkande som utmanar makten tolereras inte. Människorna vet sin plats och att kunna tänka utanför den ram som strukturen skapar blir en omöjlighet.

Man kan säga att tänkandet cementeras. Tänkandet kan inte utvecklas när den oinskränkta makten får råda. Samma tänkande ärvs således vidare från generation till generation.

Befinner du dig högt upp på den hierarkiska maktpyramiden så tänker du utifrån den maktposition som gäller. Tillhör du dom som befinner sig på samhällets botten så gäller ett helt annat tänkande, men ändå ett slags accepterande av maktens tänkande.

Hur skall en sådan struktur kunna förändras åt det humanare hållet när makten i samhället inte accepterar en förändring? När människan förslavas både fysiskt och ideologiskt då är i princip hoppet ute. Jag menar att ungefär så såg dåtidens tänkande ut.

HUR SER VI IDAG PÅ GÅRDAGENS TÄNKANDE?

När vi idag betraktar dåtidens samhällen så påstår jag att vi i allmänhet ser på dessa samhällen som oerhört inhumana. Vi i vårt samhälle anser oss leva ”bättre” liv än människorna gjorde under dåtiden. Vi skulle inte vilja byta liv med dom. Och javisst kan man väl påstå att livet i vårt samhälle idag känns lättare att leva än livet i dåtidens samhälle. Med tanke på allt elände som dåtidens människor fick utstå i vårt samhälle, vill nog ingen av oss byta.

Att människor har det lika djävligt i andra samhällen, runt omkring oss idag, det vet vi. Men om vi nu håller oss till vårt eget samhälle så är levnadsvillkoren bättre idag.

Ser vi det som en självklarhet att vi idag anser oss som mer ”förnuftiga” än då? Vad baserar vi i så fall detta på? Ja kan vi anse oss som mer logiska idag än då? Har vi så att säga en bättre bild av hur våra samhällen fungerar än vad dåtidens människor hade? Förstår vi vårt samhälle bättre än vad dåtidsmänniskorna förstod sig på sitt samhälle?

Om vi svarar ja på frågan då betyder det att människorna i framtidens samhällen har en mer logisk syn på sitt samhälle än vad vi har om vårt. Eller hur? Vi blir ju dåtidens samhälle för framtidens människor.

Vad vill jag säga med detta? Jo jag vill säga att det logiska tänkandet vinner mark på bekostnad av det ologiska tänkandet, sett i ett längre tidsperspektiv. Det som förkunnades som sanning för ett antal århundraden kan vi idag bevisa som osanning. Och det som vi idag betraktar som sanning det kommer i framtiden att kunna bevisas som osanning.

Nu håller jag mig till strukturella uppbyggnader av våra samhällen. Måhända är sanning och osanning kanske fel valda ord. Kanske man istället skall säga oföränderligt respektive föränderligt. Ni vet nog ändå vart jag vill komma.

Betrakta dåtidens religiösa vidskepelse. Häxprocesser och offer till gudarna. För att ta några exempel. Och som vi vet så lever denna religiösa vidskepelse kvar än idag i en mängd samhällen.

Betrakta klassindelningen av människorna i samhället. Denna klassindelning reglerades med lagar och förordningar. Absolut lydnad krävdes gentemot maktens män.

Så här ser det naturligtvis ut fortfarande i praktiken runt om i världen. Men idag har vi i alla fall tagit beslut på att alla människor skall ha samma värde, på pappret. Att det inte fungerar i praktiken det vet vi, men det är en annan sak.

Logiskt sett har vi ändå kommit fram till att dåtidens strikta klassindelning av människorna var felaktig. Den religiösa vidskepelsen har dom flesta människor i vårt samhälle förkastat.

Jag menar att vårt tänkande idag har utvecklats åt det mer logiska hållet. Och om vi nu är enade om att så är fallet då bör vi kunna komma fram till att vårt logiska tänkande vinner terräng sett över ett längre tidsintervall. Erkänner vi att det fungerar så då bör vi också inse att framtidens tänkande fortsätter att utvecklas logiskt.

Vad innebär ett sådant konstaterande? Vad kan vi lära oss av detta när det gäller förståelsen av samhällsstrukturen?

När vi nu vet att samhällsstrukturen fungerar på ett orättvist sätt och att den har gjort så i tusentals år vilket ju nyss kunde bevisas då vi jämför dåtidens tänkande mot dagens tänkande så innebär denna förståelse att dagens orättvisor kommer att bevisas i framtiden.

Skall vi kunna tro att det logiska tänkandet fortsätter att vinna terräng?

FÖRSTOD DÅTIDENS MÄNNISKOR SIN HISTORIA?

Vi anser oss veta hur dåtidens samhällen fungerade, strukturellt sett. Min fråga blir då: förstod sig människorna i dåtidens samhällen på hur samhällena långt före dom fungerade, strukturellt sett? Mitt antagande blir att vi idag förstår vår historia på ett objektivare sätt än vad dåtidens människor förstod sin historia.

Om det nu är så att logiken, i det långa loppet, tar över mer och mer så innebär ju detta att vi tydligare kan förstå varför vår historia såg ut på det ena eller andra sättet. Om vi däremot lever våra liv i en struktur som är fylld av oföränderlighet genom mycket långa tidsperspektiv så blir det i princip omöjligt att kunna se den egna historiens ologik. Förstår ni mig?

Alltså kan inte dåtidens människor förstå sin egen historias ologik på ett likadant sätt som vi förstår vår historias ologik. Och som sagt, ett samhälle som är strukturellt orättvist kan inte förstå sin egen historia på ett objektivt sätt. Såväl dåtidens samhällen som våra dagars samhällen var och är ju uppbyggda på ett strukturellt orättvist sätt vilket då innebär att tänkandet inte kan sätta sig in i uppbyggnaden av samhället utifrån ett logiskt sätt.

Observera här att strukturell orättvisa innebär att det är ett makttänkande som råder. Det är maktens tänkande som råder i strukturen. Alltså inte dom vanliga enkla människornas tänkande. Om detta har jag skrivit fram och tillbaka om tidigare. Att sedan maktens tänkande ”smittar” av sig över hela samhället vet vi ju också sedan tidigare.

När det nu är kaos med strukturen idag, hur var det då inte under dåtiden? Dagens strukturella orättvisor kan vi bevisa, enligt min mening. Att vi kan bevisa dåtidens strukturella orättvisor kan vi väl alla skriva under på. Även dom som inte håller med om att dagens struktur är orättvis. Samtidigt så påstår jag ju då att dåtidens människor inte kunde bevisa sin tids strukturella orättvisor.

Åter igen: varför kunde dom inte det? Nej dom kunde inte det på grund av att strukturen var så till den grad inhuman att ett någorlunda logiskt tänkande gjordes omöjligt.

Egentligen så är det självklart att tänkandet blir lidande när strukturen uppvisar stor orättvisa och ojämlikhet.

Hur skall jag uttrycka mig? Ett tänkande kan inte blomstra om strukturen kväver människan. Tänkandet kan inte fungera förnuftigt när samhället fungerar destruktivt. Dåtidens samhällen med all sin orättvisa och ojämlikhet omöjliggör ett förnuftigt tänkande. Således blir det omöjligt att kunna tänka sig ett samhälle som skulle kunna se annorlundare ut än det samhälle som man själv lever i.

Det är alltså lätt för oss att säga att samhället där borta, på andra sidan jorden, fungerar fruktansvärt orättvist och ojämlikt. Dom har sina lagar och förordningar om hur strukturen skall se ut. Människorna lider och allra mest lider kvinnor och barn. Och strukturen är sådan. Kvinnor är inte bara i praktiken utan även i teorin, lägre stående människor. Detta är reglerat i strukturen.

När deras samhällen ser ut på detta vis så är det lätt för oss, i vårt samhälle, att förakta deras struktur och hävda att den är omänsklig. Vilket den i och för sig är. Precis som vår egen struktur också kan benämnas omänsklig, men på ett annat vis.

Människorna som nu lever sina liv i denna inhumana struktur kan inte ”lyfta” sitt tänkande förbi sitt samhälles strukturella ramar.

Så som vi, här i vårt samhälle, betraktar inhumanare samhällen i vår egen tid så betraktar vi vårt eget samhälle under dåtiden. Tänkandet måste ”lyftas ut” från det egna samhällslivet för att kunna förstå orättvisan. Verkar det obegripligt? Nåväl jag försöker bara sätta mig in i hur tänkandet kunde fungera hos människorna under dåtiden, i vårt samhälle. Kan man förstå tänkandet under dåtiden då kan man också förstå tänkandet i vårt samhälle och i mer inhumana samhällen.

FINNS DET NÅGRA GRUNDLÄGGANDE LIKHETER MELLAN VÅRT TÄNKANDE OCH DÅTIDENS?

Låt oss anta att våra dåtida samhällen kunde kommunicera och iakta övriga världens samhällen, så som vi kan idag. Hur skulle detta kunna påverka dåtidens tänkande? Till att börja med så är ju naturligtvis en sådan kommunikation praktisk ogenomförbar. Frånsett dom fåtal människor som via handelsvägar eller krigarstråt knöt sporadiska kontakter. Men vi gör i alla fall ett teoretiskt antagande.

Utan tvekan så skulle detta leda till ett mer vidsynt tänkande när samhällen kan jämföra sig med varandra. Fastlåsta tankemönster kan öppnas när nya intryck skapas. Ganska självklart, eller hur? Alltså ju mer vi kommunicerar med varann och då särskilt mellan vitt skilda samhällen, så leder detta till att tänkandet ”lyfts upp”. Vilket leder till att det blir enklare för oss att dra slutsatser om våra samhällens strukturella uppbyggnader. Om det nu visar sig att vitt skilda samhällens strukturella uppbyggnader sammanfaller inom viktiga avgörande plan då blir det däremot svårt att förstå den strukturella orättvisan.

Har vårt samhälle något gemensamt med dåtidens samhällen? Och har vårt samhälle idag något gemensamt med andra samhällen runt om på jorden? Jo men tänk efter! Det finns några avgörande gemensamma strukturella ”linjer”. Först så kan vi konstatera att våra samhällen världen över är patriarkala. Och om vi jämför oss med dåtiden så stämmer ju denna strukturella ”linje” mer än väl. Den patriarkala strukturen går igen i alla dagens samhällen och den går dessutom igen när vi jämför oss med dåtiden. Denna strukturella likhet är, som vi vet, likaså den klart dominerande och grundläggande byggstenen i våra vitt skilda samhällen.

Finns det någon annan strukturell likhet mellan vårt samhälle idag och andra samhällen både runt omkring oss och långt ifrån? Kan också denna strukturella likhet återfinnas i dåtidens samhällen? Javisst vi finner ytterligare en tydlig strukturell likhet med både dåtidens samhällen och alla andra samhällen, runt omkring oss. Det är den ekonomiska strukturen. Den privata ekonomiska makten är den verkliga makten i våra samhällen. Och denna strukturella likhet har vi med dåtidens samhällen plus våra övriga samhällen idag.

Vad kan vi lära oss av dessa helt avgörande strukturella likheter? Jo eftersom dåtidens struktur inom dom här grundläggande ”linjerna” sammanfaller med dagens struktur så för det med sig att vi får svårigheter med att förstå just den strukturella orättvisan i dom här grundläggande ”linjerna”. När nu dåtidens samhällen var patriarkala och att den ekonomiska makten samlades på ett fåtal människor precis som förhållandet fungerar i våra dagars samhällen då tar vi detta förhållande som givet. Vi tar det till oss som om detta skulle vara det naturliga och normala.

BLIR ALLT SÄMRE OCH SÄMRE NÄR VI BACKAR VÅR HISTORIA?

När vi nu påstår att dåtidens samhällsstruktur var mer inhuman än våra dagars samhällen då kommer följande frågeställning: hur långt tillbaka i dåtiden skall vi gå för att kunna finna samhällen som uppvisar humanare strukturer? Eller blir bara allting värre och värre ju längre tillbaka vi söker oss i mänsklighetens historia?

Skall vi våga oss på en resa tillbaka i tiden, till mänsklighetens vagga? Hur levde dom första människorna? Vi tillhör ju primatsläktet. Från ett slags apor som lärde sig att gå på två ben. Under många hundratusentals år utvecklades hjärnan hos den, man kan säga gren, som vi härstammar ifrån. Hjärnan blev större. Vi kan säga att aporna med den upprätta gången blev den smarta apan. Den smarta apan utvecklades vidare till människan. Vi kan vara ungefär tvåhundratusen år gamla. Och vi har, som alla vet, vårt ursprung i Afrika. Där levde vi i cirka hundratusen år innan utvandringen från Afrika påbörjades.

Vi kan utgå ifrån att de tidiga människornas liv och leverna liknade sina ”släktingar”. Man levde i grupper som ett flertal av dagens apor lever. Flera män, kvinnor och barn samsades inom gruppen. Här fanns plats för både yngre och äldre. Gruppen kunde överleva och leva vidare endast tack vare att gruppmedlemmarna solidariskt bidrog, på allehanda sätt, för dess fortlevnad. En ensam individ skulle inte ha överlevt länge i naturen. Individens överlevnad kunde tryggas inom gruppen av människor. Man kan säga att människan därför var och är ett flockdjur. Detta faktum, att människan är ett flockdjur, är mycket viktigt att notera när vi studerar den ”moderna” människans liv och leverne.

Människan har, som bekant, en proportionellt större hjärna än övriga djur. Det är just detta faktum som fick henne att överleva och bli den dominerande fysiska varelsen på jorden. Med hjärnans hjälp kunde dom första människorna överleva. Det hon saknade i fysisk styrka och snabbhet tog hon igen med den tänkande hjärnan. Människan tillverkade verktyg och redskap som hjälpmedel för sin överlevnad. Hon lyckades bemästra elden.

Av naturen är det så att det är männen som är störst, starkast och snabbast. Det är därför helt naturligt att det ligger på männens lott att jaga villebråd för gruppens räkning. Kvinnorna ägnar sig mer åt att samla in all den föda som växtriket har att erbjuda. I mångt och mycket blir detta också den huvudsakliga näringskällan för dom tidiga människorna.

Av olika anledningar kan vi nog utgå ifrån att kvinnorna blir mer stationära  på boplatsen. Därför blir det i huvudsak dom som sköter göromålen vid boplatsen.

Helt naturligt måste livet ha fortgått ungefär på detta vis. År efter år. Ja, årtusende efter årtusende. De tidiga människorna bör ha levt i ett harmoniskt förhållande till varandra. Man och kvinna levde i harmoni inom gruppen. Alla var beroende av varandra för sin överlevnad. Man levde i ett jämlikt förhållande.

Skulle dagens upp och nedvända förhållanden gälla så skulle, med all sannolikhet, människan inte ha överlevt. Dom första människorna måste ha levt vidare på en ytterst skör tråd. Man skulle omöjligen ha kunnat leva vidare om förtryck och krigiska handlingar fått fotfäste.

Naturligtvis bygger min ovanstående beskrivning på spekulation. Det finns, enligt vad jag känner till, inga vetenskapliga fakta som bevisar graden av rättvisa och jämlikhet från den här tiden. Men utifrån ett logiskt resonemang så bör vi komma fram till att den framgångsrika starten på människans historia endast skulle ha varit möjlig utifrån ett rättvist samspel mellan alla gruppmedlemmar. Ett naturligt sätt att samarbeta var säkerligen rättesnöret för dom tidiga människorna.

Som sagt. Människorna hade utvecklat större hjärna än sina släktingar. Hjärnor kan skapa. En hjärna kan tänka ut både goda och dåliga saker.

Människosläktet var lyckosamt. Man blev fler och fler. Människorna bredde ut sig över större områden. Det var naturligtvis lika viktigt att tillhöra gruppen. Gruppen var garantin för överlevnad. Sannolikt var det så bland dom tidiga människorna att det var ”duktigheten”, den fysiska styrkan och snabbheten som avgjorde huruvida individen kunde få inflytande och bestämmande i gruppen. Människorna fungerade säkerligen på ett likartat sätt som sina släktingar, aporna.

Därmed är steget inte långt till att dom stora och starka manliga individerna kan börja missbruka sin ställning som centralgestalter i gruppen. För egen vinnings skull ligger det nära till hands att man utnyttjar den centrala roll som man åtnjuter i gruppen. Man skaffar sig makt i gruppen. Man blir ledargestalter och kommer i maktpositioner. Och det är männen, dom stora och starka, som kommer i maktpositioner.

Makt och makt. Det var nog inte den makt som vi är vana att tänka oss. Utan mer som en naturlig ledare för gruppen. En ledare som är den yttersta garanten för gruppens fortlevnad. I primaternas värld ser vi också denna naturliga fördelning mellan flockens medlemmar.

Som sagt, makten kan missbrukas och det måste ha skett långt, långt, tillbaka i tiden. Gruppens ledande manliga individer utnyttjade sin ställning. Man såg till att skaffa sig en drägligare tillvaro än majoriteten av gruppens övriga medlemmar. Säkerligen försåg man sig med dom bästa matbitarna; dom bästa verktygen och vapnen; dom bekvämaste sängplatserna; dom vackraste klädesöverdragen och så vidare.

Dom sexuella kontakterna mellan gruppens män och kvinnor var säkerligen fria, på ett helt annat sätt än idag. I likhet med flockdjuren så var det de ledande männen som parade sig oftast. Kvinnorna bejakade de ledande männens uppvaktning på samma sätt som sker i flockdjurens värld. Det var helt naturligt och också avgörande för att gruppen skulle få nya friska starka individer, med dom bästa förutsättningarna för att överleva.

Barnen kände sig trygga i gruppen. Dom togs om hand på ett kärleksfullt sätt av dom vuxna. Ensamhet existerade inte. Det fanns ständigt vuxna människor, i alla åldrar, som barnen kunde vända sig till. Dom tidiga människorna måste ha känt sig i fullständig harmoni med varann och med naturen.

Som sagt, ovanstående scenario finns det måhända inget belägg för. Men vi bör på goda grunder anta att dom tidiga människorna borde ha kunnat levt på ett humant och logiskt sätt. Tänkandet utgick från logiken att gruppen skulle kunna leva vidare på ett humant sätt. Ett annorlunda tänkande än så skulle innebära rena undergången för dessa tidiga människor.

STATUSSKILLNADEN MELLAN MÄNNISKOR PÅBÖRJAS OCH VÄXER

Vi kan anta att någonstans i tiden mellan dom tidiga människornas ”paradis” och ett antal tusentals år framåt i tiden så påbörjades ett inhumant leverne för människorna. När ungefär i tiden är ju svårt att säga men arkeologer är inne på att när människan övergår från att vara jägare och samlare till att bli mer eller mindre bofast så påbörjas en strukturell förändring mellan människorna. Denna förändring tilltar och fördjupas alltmer vilket för med sig att samhällena antar strukturer som delar upp sina invånare i separerade klasser, människorna får olika status i sina samhällen. Detta statustänkande, alltså att det är skillnad mellan människa och människa, lever vidare och överlever in i vår egen tid.

Eftersom dagens tänkande bygger på gårdagens tänkande så bygger naturligtvis dåtidens tänkande på det tänkande som föregår deras tid. Vi ärver naturligtvis tänkandet.

Idag förkastar vi till stora delar dåtidens tänkande. Vi har vetenskapliga belägg för att tänkandet var orättvist. Men likväl har vi tagit med oss avgörande grundidéer från dåtiden. Jag har nämnt den patriarkala strukturen; den privata makten över det ekonomiska flödet i våra samhällen; tänkandet att vi människor skall leva åtskilda från varandra genom avgränsade stater. Detta är grundläggande strukturella tankemönster som vi fortfarande bär med oss från dåtidens tänkande. Och när vi betraktar hur miljarder människor lever sina liv idag då kan vi se sambandet mellan dåtidens tänkande och dagens tänkande. Eller så förstår vi inte det här sambandet.

Nej det är nog så att våra samhällens förvaltare inte ser sambandet. ”Våra” politiker ser inte sambandet med dåtiden.

Tänkandet angående uppdelningen av människor i avgränsade stater lever som vi sade, kvar.

Tänkandet angående det privata ägandet av kapitalet lever likaså kvar.

Tänkandet angående patriarkatet lever kvar i dom flesta samhällen.

Borde vi inte av detta kunna dra slutsatser att dessa grundläggande strukturella linjer kan vara förklaringen till varför våra samhällen ser ut som dom gör? Att våra samhällen alltså fortfarande efter så lång tid brottas med likartade orättvisor? Men tydligen ändå inte. Dessa grundläggande strukturella samband med dåtiden är tydligen så fast förankrade att dom verkar omöjliga att ta sig förbi. Då förstår man också att dåtidens tänkande inte kunde ta sig förbi ännu äldre tiders tänkande.

Om vi kan komma fram till att dåtidens tänkande formar våra dagars tänkande så skulle mycket vara vunnet då vi börjar fundera över hur vi vill att framtidens samhällen skall se ut.

Det uppstår ett frågetecken med anledning av vad jag funderar över angående den här artikeln. När vi idag betraktar dåtidens tänkande så skulle säkert dom flesta av oss skriva under på att det, så att säga, var värre förr. Vilket det ju var. Men vi skulle säkert anse det som mer eller mindre naturligt att det var värre förr. Vi anser det som naturligt att människorna förr inte kunde tänka sig demokratiska rättvisa strukturer. Orättvisan förr skulle alltså, på sätt och vis, vara naturlig.

Därför ställer jag frågan: måste ett demokratiskt och rättvist tänkande ”mejslas” fram, som ju vår historia verkligen är ett bevis på, eller kan det vara så att det demokratiska tänkandet fanns där från början för att sedan kvävas?

Jag har funderat över detta och det är därför som jag har skrivit artikeln.

39. ”Rådgivaren”

”Du sitter på kapitalet och funderar vad du skall använda det till. Skall du lägga det i madrassen? Eller skall du använda det till spekulation? Det är ju spännande att satsa på diverse spel. Allt ifrån dom många möjligheter som dagens börshandel har att erbjuda till dom spänningskittlande spelen som spelbolagen frestar dig med. Eller kanske du rentav skall investera ditt kapital i så kallade tillväxtbolag? Det kan ju vara nog så spännande att följa bolagens tillväxtutveckling. Sedan finns det ju så kallade säkra placeringar i diverse statspapper. Men här erbjuds ju ingen spänning.

Du funderar över dom mängder av allternativ som står till buds. Dina rådgivare framlägger än det ena och än det andra. Du är minst sagt en högintressant person på marknaden, tack vare ditt kapital.

Det är ju du som har avgörandet i dina egna händer. Ingen annan har möjligheten att bestämma vad du vill göra med dina hundratals miljoner. Du är ägare av dessa pengar. Dom är dina. Du gör vad du vill med dom.

Känns det inte fantastiskt att ha ansvar över så gigantiska penningsummor? Du framstår ju som en kung i ditt samhälle. En kändis som vi alla ser upp till. Vilken lycka du måste känna som besitter denna enorma ekonomiska makt.

Har du tänkt på att du rent av skulle kunna skänka bort stora penningsummor till organisationer som hjälper fattiga människor? Ditt anseende skulle höjas väsentligt. Ja du skulle framstå som ett helgon i vårt samhälle.

Men egentligen så är det ju inte ditt problem att människorna som bor några kvarter bort lever på marginalen. Vad skall du göra åt den saken? Det är ju samhällets problem. Nej behåll du dina pengar och använd dom till något lukrativt och spännande.

Vi har ju för tusan skatter här i vårt samhälle och det är väl tänkt att dessa skatter bland annat skall användas till att bistå dessa stackare. Egentligen så är det väl upp till var och en att fixa sitt liv. Lyckas man inte få till en dräglig tillvaro så är det inte mycket mer med det. Livet är ju så. Det är inget som vi kan göra något åt. Och du betalar ju skatt som alla andra. Samma sak med dina företag. Staten skall vara tacksam över att det finns sådana människor som dig.

Det har ju till och med blivit så att kommunerna mer eller mindre slåss om dina företag. Dom erbjuder ju dig att etablera när det uppstår, så att säga, växtvärk i dina företag. Du behöver inte ens tänka på att lägga ut pengar för att bygga dom lokaler som krävs vid en eventuell företagsexpansion.

Tala om att vara efterfrågad. Och det är väl klart att vi förstår att du vill försöka minimera dina skatteutgifter så mycket som möjligt. Du har ju självfallet experter på sådana frågor. Dom ser naturligtvis till att allt går lagenligt tillväga. Du har ju anställt dom för att dom skall göra sitt jobb, eller hur?

Klart att du förtjänar att leva bättre liv än oss andra. Dina företag ger jobbtillfällen i vår kommun. Utan dig och dina företag så skulle det naturligtvis inte kunna komma in så många skattekronor. Det är solklart att du förtjänar att ha det bättre än övriga som bor här i samhället.

 Du har skapat dig en förmögenhet. Med dina egna pengar har du byggt upp hus runtom i världen. Åk iväg du och vila upp dig i värmen. Det är inte mycket att säga om det. Gör som du vill. Inte har vi med det att göra. Att du köper hus, båtar och fina bilar det är ju din ensak. Det är ju så livet fungerar. Du har rätten på din sida.

Vårt samhälle är ju så här. Var och en får väl försöka att ordna det så bra för sig själv som det bara går. En del lyckas bättre än andra. En del lyckas sämre än andra. Vad kan vi göra åt det? Det är upp till var och en att ta tag i sig själv om man vill komma någonstans här i livet. Så ser ju vårt samhälle ut. Hur skulle det annars se ut? Samhället skall vara så här. Var och en sköter sitt eget. Det är så vårt samhälle har byggts upp och det är så våra samhällen skall fortsätta att fungera.

Hela vår historia ser ju ut på det viset. Detta går inte att ändra på. Vi är dom vi är. Somliga är mer driftiga än andra. Många är nöjda med att bara gå till arbetet och utföra sitt jobb medan andra är mer drivande och vill utveckla saker och ting. Dessa kreativa människor förtjänar att ha det bättre än vanliga arbetare. Utan dessa driftiga personer kommer företagen att förfalla. Hur skulle detta se ut för alla anställda? Alltså förtjänar dom som leder företagen högre inkomster. Och vi får inte glömma dom som satsar eget kapital i företagen. Dom som investerar miljoner i företagen gör ju detta för att dom skall få tillbaka, med ränta, på sitt investerade kapital. Ett annat synsätt vore ju otänkbart. Eller hur?

Det förstår väl var och en att om man investerar pengar i vad det än är frågan om så gör man ju det för att tjäna på det hela. Det är ju så allt är uppbyggt. Samma sak är det ju med dom banker som lånar ut pengar till diverse projekt. Självklart så lånar dom ut dessa pengar till en viss ränta. Det är ju denna ränta som dom skall tjäna på. Allt handlar ju i grund och botten om att tjäna pengar. Det är detta som allting går ut på. Du satsar med förhoppningen att vinna tillbaka mer än du satsat. Svårare än så är det inte. En del vinner medan andra förlorar. Så är livet. Det är väl inte så mycket att resonera om. Ett samhälle kan inte fungera på ett annat sätt. Det är denna drivfjäder som skjuter samhället framåt. Vi får acceptera att det blir vinnare respektive förlorare i dessa ständiga marknadsuppgörelser. Och som sagt detta driver samhället framåt.

Ideologi och ideologi. Vad är ideologi för något? Inte skiljer sig våra etablerade partier ideologiskt  från varandra. Alla är ju ense om att vårt samhälle skall se ut som det nu gör. Marknaden skall skötas av näringslivet. Alltså det privata näringslivet. Och eftersom nu våra politiska partier har en gemensam syn i den här frågan så kan man väl säga att detta är en ideologi som inte skall förändras. Det finns liksom ingen mening med att debattera en sådan självklar sak.

Vi har det ju bättre här i landet än vad dom flesta har i sina länder. Just detta faktum borde väl bevisa att vårt samhälle fungerar som det ska.

Det var länge sedan vårt land var indraget i något krig. Vi har hållit oss neutrala och inte blandat oss i stormakternas käbbel.

 Och på arbetsmarknaden fungerar det lugnt och fint när vi jämför oss med utlandet. Där demonstreras det och strejkas det var och varannan dag. Nej hos oss verkar det som om arbetsgivare och arbetstagare verkligen förstår hur samspelet skall fungera.

När vi åker på semester utomlands då får vi ju se hur illa ställt det är i många länder. Eller hur? Vi ser tiggare på gatorna och vi ser hur prostituerade bjuder ut sig. Vi ser hur sopor slängs till höger och vänster. Nej dom verkar ha det betydligt sämre än vad vi har det.

Så varför skall vi ifrågasätta vårt eget samhälle? Vi lever ju i rena paradiset om vi jämför oss med dom flesta andra samhällen.

Har du aldrig funderat på att förlägga en del av dina företags produktion i utlandet? Dom har ju nästan ingenting i lön där borta. Och så är dom inte så förbaskat noga med utsläppen, som dom är här hemma. Du borde kunna få ut mera i vinst om du etablerar dig där borta.

Producera i utlandet och sedan säljer du varorna här hemma. Betänk också att du inte behöver ha något tjafs med fackföreningar. Nej det finns nog enbart fördelar med att etablera sig utomlands.

Människorna köar ju för att få ett jobb. Du gör alla lyckliga vid en etablering utomlands. Från chefer till enkla arbetare så kommer dom att välkomna dig.

Nej dom som kritiserar det privata kapitalägandet vet förmodligen inte vad dom talar om. Världen har ju fungerat så här under väldigt lång tid och vi har väl aldrig haft det så bra som vi har det just nu. Och det är inte bara vi i vårt samhälle som har fått det bättre, man har ju fått det bättre i stort sett överallt. Att det sedan finns mycket elände kvar, runt omkring, det måste man liksom räkna med. All tillväxt kan ju inte gå på räls överallt. Men även i dom fattigaste av länder så kommer det, sakta men säkert, att bli bättre. Tro mig!

Angående det privata kapitalägandet så får vi heller inte glömma hur det gick med dom stater som blev kommunistiska diktaturer. Här kan vi tala om rena rama haveriet för dessa stater. Nej sådana system vill vi inte uppleva igen. Dessa diktaturstater styrdes ju med järnhand av en liten elit. Alla former av demokratiska rättigheter tystades ner med våld. Folk med avvikande åsikter tystades för alltid.

Människor måste få vara fria att kunna göra som dom vill. Och vill människor starta företag så måste dom få göra det. Kan man sedan tjäna pengar på denna företagsamhet så är det ju bara ett bevis på att man har lyckats.

På vad sätt skulle det vara bättre om samhället stod som ägare av kapitalet? Entreprenörsandan skulle ju försvinna direkt. Dom satsar ju både eget och lånat kapital med avsikten att deras projekt skall lyckas. Lyckas det hela så tjänar dom naturligtvis pengar och misslyckas projektet så riskerar dom att förlora kapital. Men så är ju livet. Alla kan inte vara vinnare.”

 40. Sex, våld, otrohet

DEN SKADADE SEXUALITETEN

”Du jobbar natt och jag jobbar dag! När ska vi ha tid att umgås? Jag får ingen tid över för barnen och knappast du heller. Hur ska vi kunna ta oss ur det här ekorrhjulet? Vi förstör ju vårt förhållande om vi ska hålla på i den här stilen. Allting blir ett enda kaos för oss. Inte en ledig stund tillsammans. Är det meningen att våra liv ska se ut så här? Förstår du att jag börjar bli orolig för hur vi ska kunna hålla ihop den här familjen? Det känns som om vi sakta glider ifrån varann. Känner du det också? Hur ska det gå för våra barn? Jag har ingen möjlighet att kunna ändra mina arbetstider och något annat jobb finns inte att få på den här orten. Inser du med att vi sitter fast i en rävsax? Vi har lån upp över öronen. Det går inte att ta sig ur det här eländet. Hur ska vi göra? Vårt förhållande kommer att braka ihop när som helst. Känslorna tynar bort i takt med att vi inte älskar med varann.”

Varför är sex så konfliktfyllt? Varför är sex så laddat, i alla sammanhang? Så fort sex förs på tal så överskuggas alla andra ämnen. Sex är det mest intressanta som vi kan tänka oss. Varför är det så? Jo därför att det finns så mycket dubbelmoral med sex. Skamkänslor och förbjudenhet tillsammans med överväldigande lycka och glädje.

Kärlek och sex skall vara lika naturligt som att tillfredsställa andra fysiska och psykiska behov. Men så är det inte. Vi vill älska och vi vill bli älskade men detta är mer eller mindre belagt med skam. Det är därför som sex blir så sjukligt intressant för oss.

Hur skall vi ta oss an det här ämnet? Detta var min första fråga när jag bestämde mig för att försöka bena ut problematiken kring sex. Finns det då någon problematik kring sex? Allt kanske är frid och fröjd så det finns liksom ingen anledning att ventilera frågan? Vi vet ju att så inte är fallet. Det är inte frid och fröjd med sex. Övergrepp och våld som har sexuella anspelningar är ju gigantiska samhälleliga problem. I och med detta snabba konstaterande så behövs egentligen ingen större fundering om det skulle vara befogat att skriva om sex från den här synvinkeln.

Sexuella övergrepp är så omfattande att problemets orsaker måste medvetandegöras. Eller som jag brukar fråga: är vi medvetna om dom grundläggande orsakerna till sexuella övergrepp? Vi är nog ändå inte det för då borde ju dom sexuella övergreppen inte vara dom gigantiska problem som dom bevisligen är i våra samhällen. Av just denna anledning så måste vi ta oss an frågan.

Kan det finnas ett samband mellan sexualdriftens abnorma våldsamheter som kan härledas till den samhällsstruktur som vi lever i? Eller är driftens perversa handlingar enbart personliga utan någon koppling till samhälleliga orsaker?

Skulle det vara så, angående den sista frågan, då bör vi i så fall beteckna alla sexuella handlingar, humana som inhumana, och följderna av dessa som normala inslag i våra liv. Jag menar, är somliga av oss ”skapta” på det viset att vi orsakar våld och lidande gentemot vår partner då är vi tydligen funtade att fungera på det viset. Även dessa sexuella handlingar borde då betecknas som normala.

Nu anser vi ju att sexuella våldshandlingar inte är normala naturliga handlingar. I och med detta konstaterande så kan vi därför avfärda driftens perversa handlingar som enbart personliga. Vi kommer nu istället fram till att sexuella ”avvikande” handlingar och dess följdverkningar beror på den strukturella ram som vi lever i. Kan vi alltså påvisa att så är fallet då finns ju hopp om att sexuellt våld och perversa handlingar kan upphöra.

Som vi nu vet så lever vi i en struktur som är utdömd inom alla områden. Då finns det logiskt sett heller ingen anledning att tro någonting annat när det gäller strukturens påverkan på oss även i det här ämnet. Förstår ni mitt resonemang? Jo jag har ju utdömt alla strukturella förhållanden mellan oss i en mängd områden då vore det väl knepigt om våra sexuella förhållanden skulle fungera optimalt när ingenting annat fungerar optimalt, eller hur?

När strukturen, genom historien, har gjort kvinnan till en andra klassens människa hur skall då kvinnan och mannen kunna mötas som jämlikar i en kärleksfull relation, i en sexuell relation? Är det naturliga och humana förhållandet mellan könen redan skadat i den sociala relationen då kan ju omöjligen relationen fungera normalt i den kärleksfulla, sexuella relationen. Detta blir en omöjlighet.

En skadad sexuell relation kommer därför att skapa inhumana handlingar i mötet mellan könen. Våldet och perversa handlingar blir på så vis i mångt och mycket normgivande på samma sätt som övriga sociala relationer i våra samhällen är normgivande. Skadade handlingar i sexuella relationer följer naturligtvis övriga sociala relationer mellan oss människor i våra samhällen. Och omvänt, är vårt sociala liv skadat så blir även våra intimaste relationer skadade. Allting har ett samband.

Skammen och ångesten omöjliggör en harmonisk relation. Kan vi ta till oss att vår syn på nakenheten för med sig att vi får en skev bild av att se oss själva och andra nakna? Hur skall vi kunna uppträda på ett avspänt normalt sätt gentemot det motsatta könet när den samhälleliga bilden av nakenhet är fylld av skamkänslor? När vi inte kan ställa oss framför varann i all vår nakenhet hur skall vi då kunna älska varann på ett harmoniskt sätt? Nej det går bara inte.

Jag skulle tro att vi är ganska överens så här långt om varför den sexuella relationen bland många av oss, i våra förhållanden, är som den är. När det nu är som det är då väljer vi att fly undan den skadade relationen och söker oss andra ”utvägar”. Våra förstörda sexuella relationer utmynnar i alla möjliga och omöjliga ”utvägar”. Vi skadar andra och vi skadar oss själva.

Men har vi tagit tag i dom grundläggande orsakerna till hur vi har blivit som vi idag agerar? Räcker det med att konstatera att samhället, genom historien, har skapat en skuldkänsla för sexuallivet? Och räcker det med att konstatera att samhället, också genom historien, har gjort kvinnan till en andra klassens individ? Att dom sociala relationerna mellan oss människor är orättvisa och i synnerhet relationen mellan könen bevisas ju när vi studerar världens samhällen. Räcker dessa konstateranden? Nej jag menar att det inte räcker. Utan jag menar dessutom att vi måste sätta oss in i framför allt hur vi bor tillsammans.

Förhållanden i våra strukturer bygger nästan uteslutande på att tvåsamheten, alltså att parförhållanden isolerar sig inom fyra väggar. Tvåsamheten i sig är ju helt naturlig och normal men det som jag anser vara inhumant det är att tvåsamheten isolerar sig inom fyra väggar.

 Har denna konstellation som vi benämner kärnfamiljen någonting att göra med hur vårt liv blir? Om vi lever harmoniska, kärleksfulla och sexuellt lyckliga liv, kan detta vara avhängigt av i vilken slags familjekonstellation vi lever? Jag menar att det har det. Samma fråga kan vi ställa om vi lever i disharmoniska, hatiska och sexuellt olyckliga liv. Kan ett sådant liv till stora delar bero på i vilken slags familjekonstellation vi lever? Svaret är även här det samma.

I tidigare artiklar har vi kommit fram till att den så kallade kärnfamiljen är en inhuman konstellation. Denna struktur kväver ofta en fin relation.

Vi människor är flockdjur och därför så mår vi som bäst när vi får vistas i nära relation med andra. Att få dela vardagens glädje och bekymmer och att kunna stötta varandra och hjälpa till är avgörande för hur parförhållanden skall kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt. Mer tid kan läggas på det som är betydelsefullt för ett harmoniskt liv, alltså mer tid för kärlek, om vardagens praktiska problem kan lösas av flera än enbart två. Vår sexualitet kommer att blomstra när vi får hänge oss åt det som är kryddan i livet, utan att behöva tyngas ner av alla måsten som läggs på kärnfamiljen.

Kan det vara så att det är vårt isolerade boende som, jag menar, har en stor roll i att vår sexualitet förstörs och drar iväg i sådana abnormiteter som vi idag ser överallt? Vi får ju uppfattningen att var och varannan man ägnar sig åt diverse perversiteter i samhället.

Det är min bestämda uppfattning att vi skulle må mycket bättre om vi fick umgås i en större grupp/familj än den lilla kärnfamiljen. Vardagslivet med alla dess göromål skulle kunna göras enklare och framförallt trevligare om vi fick dela upp alla dessa göromål på ett flertal personer. Men nu är strukturen och då även familjestrukturen som den är och därmed så blir det i praktiken en omöjlighet för oss att kunna genomföra denna förändring rakt av. Strukturen har ju format oss till dom vi är vilket gör att vi även inombords inte är mottagliga för denna förändring. Vi har ju blivit itutade sedan barnsben att kärnfamiljens liv är det liv som skall levas.

Åter igen så kan vi se att så som vi lever idag och så som vi har levt under lång tid är normgivande för hur vi skall leva. Skulle storfamiljens struktur råda i våra samhällen sedan lång tid tillbaks då hade vi betraktat detta sätt att leva som normgivande.

Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jo en strukturell konstellation som dominerar över en lång historisk tid sätter en normgivande stämpel på hur vi skall leva i denna strukturella konstellation. Sedan kan denna konstellation fungera i princip hur som helst. Alltså mer eller mindre humant/inhumant. I detta fallet är det då kärnfamiljskonstellationen som vi betraktar som normgivande. Och som vi då kommer fram till så är detta sätt att leva inte den optimala strukturen för oss att leva i. Det anser jag bevisas med dom mängder av separationer som skjuter i höjden år efter år.

Logiskt sett så är det väl mer troligt att dagens familjekonstellation fungerar inhumant än humant i ett samhälle som för övrigt fungerar inhumant. Tänker vi lite logiskt så är det väl mera troligt att kärnfamiljens struktur uppvisar mer inhumana inslag än humana. Varför skulle kärnfamiljens agerande gå tvärt emot övriga samhällsstrukturens agerande? Nej logiskt sett så sammanfaller kärnfamiljens struktur med övriga samhällets struktur. Bägge fungerar inhumant vilket ju blir den logiska slutsatsen. En human familjestruktur kan inte fungera i ett samhälle som genomsyras av orättvisor. En sådan ekvation går inte ihop. När vårt samhälle är orättvist så medför detta också att vår familjestruktur är orättvis. Kan vi förstå att dessa parallella förhållanden griper tag i varann och därigenom ”hjälps” åt att forma vår struktur?

Därför menar jag att det kärleksfulla harmoniska förhållandet mellan könen förstörs av den isolerade tillvaron som levs i kärnfamiljen. Naturligtvis behöver det inte vara så överallt, vilket det ju inte är, men jag menar att det är så vanligt med förstörda relationer och förstörda barn att just detta indikerar att kärnfamiljskonstellationen inte är det optimala familjeliv som vi skall leva. Trasiga barn växer upp till trasiga vuxna och det för med sig trasiga förhållanden som i sin tur skall isolera sig med varann. Kan kärleken blomstra under sådana omständigheter?

Vi har behovet  av att känna oss älskade och att älska tillbaka. Det låter ju helt naturligt och självklart. När detta behov inte kan tillfredsställas så far vi illa.

I dom flesta samhällen är inte kvinnan och mannen jämlika. Hur skall kvinnan och mannen kunna leva tillsammans i harmoni när inte villkoren för ett harmoniskt liv tillsammans existerar? Hur skall könen kunna leva i harmoni när arbete och arbetstider förstör umgänget? Stress och dåliga löner, eller inga löner alls, gör naturligtvis att kvinnan och mannen inte kan fungera ihop. Glädjen och harmonin blir som bortblåst när strukturens grundproblem förblir olösta. Det är framförallt här som vi skall söka svaren på varför förhållanden spricker.

Strukturen bryter ner oss och vi kan inte finna harmoni i tillvaron. När vi själva inte kan känna harmoni hur skall vi då kunna få förhållanden att fungera? Nej det går bara inte. Disharmoniska män och kvinnor kan inte mötas och utvecklas tillsammans. Allt blir lidande, så även den sexuella relationen. Vi anklagar vår motpart för än det ena och än det andra. Vi anklagar vår motpart för att inte kunna förstå våra behov.

Separationer blir följden av allt kaos som omger oss. Vi anklagar varandra för allt möjligt och vi ser inte orsaken till våra problems uppkomst.

Vi vet inte hur vi skall leva för att kunna få ett så harmoniskt liv som möjligt. Därmed så vet vi heller inte hur livet skall levas för att vi skall må så bra som möjligt rent sexuellt. Vi har nämligen aldrig levt på ett sådant sätt att harmonin har fått genomsyra våra liv.

Förmodligen levde dom tidiga människorna sina liv på ett optimalt sätt. Men denna kunskap om hur livet skall levas har som synes gått förlorad genom alla årtusenden som har förflutit. Den efter hand förändrade samhällsstrukturen, med allt större orättvisa, har sopat bort dom harmoniska betingelserna för oss.

Visst är det så att det kan finnas ett fåtal människor i våra samhällen som säger sig uppleva att dom lever optimalt harmoniska liv. Men jag anser att i stort sett alla människor i våra samhällen skall känna att livet fungerar optimalt. Först då kan vi börja tala om att vi lever i samhällen som är strukturellt rättvisa och därmed humana. Och som vi vet så fungerar inte våra samhällen på detta vis vilket självfallet återspeglar sig i våra egna liv.

Således vet vi inte hur egentligen våra liv skall utformas för att vi skall kunna må så bra som möjligt. Vad vi idag kan komma fram till det är i alla fall att den strukturella orättvisan måste upphöra om det skall finnas den minsta lilla möjlighet att kunna bygga rättvisa samhällen. Denna första absoluta nödvändighet är första prioritering för att vi alla i samhället skall kunna känna att vi är på rätt väg. Och som vi ju vet så är vi inte ens i närheten av denna strukturella jämlikhet idag.

Men om nu denna rättvisa blir en verklighet, vilket ju är ett måste då kommer vi till nästa fas i bygget. Hur skall vi bo och leva? Hur skall vi bygga vårt umgänge med varann? Hur skall familjekonstellationen byggas för att vi skall kunna fungera så harmoniskt som möjligt?

Är vi inte i harmoni själva så kan självfallet inte vårt sexuella liv fungera harmoniskt. Och om inte vårt sexuella liv fungerar tillfredsställande så är detta likaså ett tecken på att vi som helhet inte fungerar harmoniskt. Låter dessa påståenden som ett logiskt resonemang?

När nu våra samhällen fungerar orättvist och därmed inhumant, alltså förstörande, så bör det vara lätt att bevisa att vi själva i våra samhällen bryts ner till disharmoniska individer. Det omvända gäller naturligtvis i lika hög grad. Eftersom vi är disharmoniska människor i våra samhällen så talar det om för oss att dom grundläggande orsakerna till detta finns att söka i samhällskroppen som vi lever i.

Allt hänger således ihop. Men det tragiska är att vi inte verkar förstå det här orsakssambandet. Är mängder av människor disharmoniska, vilket ju är fallet, så måste vi söka orsaken till denna disharmoni ”utanför” alla dessa människor. Grundorsaken finns alltså inte hos oss själva utan orsaken finns i samhällskroppen.

När alltså mängder av män våldför sig både med och utan sexuella anspelningar på kvinnor, vilket ju sker dagligen överallt, så är detta ett tecken på att strukturen som vi lever i fungerar inhumant.

Lösningen ligger således inte i att skärpa straffen för dessa våldsverkare. Naturligtvis måste dessa våldsverkare gripas. Men vi måste ha klart för oss att grundorsaken inte kommer närmare en lösning enbart genom dessa åtgärder.

Nya våldtäcktsmän föds fram i en aldrig sinande ström. Och detta kommer bara att tillta i och med att våra samhällen blir alltmer inhumana.

Skall orsaken få sin lösning så finns bara en nödvändig åtgärd och det är en förändring av strukturen.

ÄR VI NORMALA?

 Kan vi inse att grundläggande ojämlikheter i könens förhållanden till varandra är en stor orsak till framför allt sexualbrott? Någonting ytterst grundläggande saknas när mängder av män söker sig till så kallade otrogna förbindelser. När pornografiska sajter och pedofilsajter översvämmas av män då beror detta på någonting. Då prostitution omsätter gigantiska summor då bör var och en förstå att det inte står rätt till med våra samhällen. Eller vad säger ni?

Mannens sexualdrift är någonting helt normalt, bör vi väl komma fram till. Precis som kvinnans sexualdrift också är helt normal. Sexualdriften är som vilken annan drift som helst, den vill bli tillfredsställd. Blir den inte det då går det på tok. Och det är så jag menar att det ser ut i våra samhällen. Sexualdriften blir inte tillfredsställd.

Om vi inte får tillgång till mat då kan vi göra i princip vad som helst för att stilla denna hunger. Ser vi att det finns mat på andra sidan gatan då gör vi allt för att ta oss till andra sidan gatan. Även om det är förenligt med livsfara. Vi har ju inget annat val. Jo vi har två val. Antingen kan vi stanna där vi är och svälta ihjäl eller också tar vi alla risker för att till slut kunna nå fram till andra sidan.

Jag menar att precis så fungerar vi när det gäller sexualdriften. Kan vi inte stilla driften på ”hemmaplan” så söker vi oss bort. Även om det också här kan vara förenat med livsfara och dessutom kan kosta mycket pengar.

Driften är så stark att många av oss begår övergrepp. Mängder av förhållanden brakar samman på grund av att driften inte får sin tillfredsställelse.

Här uppstår då frågorna. Var kan vi söka orsaken till att sexualdriften ställer till så mycket elände i våra samhällen? Eller beror det ändå inte på driften? När vi män förgriper oss på kvinnor kan det bero på någonting annat än själva driften? Har det kanske enbart med maktutövning att göra? Är det så att säga den förlängda armen i våra patriarkala samhällen som utför själva handlingen? Strukturens praktiska handlande. Kanske är det skillnad på prostitutionens kunder och dom sexuella våldsverkare som härjar i samhället?

Kan det vara så att det är vi män som det är ”fel” på? Eller är det fel på våra samhällen att det begås så många sexualrelaterade brott? I denna fråga kan man lägga in följande: kan det vara så att det är dom parförhållanden med dess omgivande struktur som vi lever i som är boven i dramat?

Hur skall vi gå vidare för att försöka komma fram till ett svar på frågorna?

Hur är det då med oss män? Vi framställs som otyglade sexmaskiner där vi i massor drar fram för att stilla vår hunger. Är det något fel på driften? Borde vi kastrera oss? Då skulle ju våra samhällen bli betydligt lugnare att leva i. Nackdelen med denna åtgärd blir ju att mänsklighetens framtid tar ett abrupt slut.

Nej vi återgår till ett förnuftigare resonemang. Med en gnutta logik i tänkandet så bör vi komma fram till att sexualdriften måste vara en stark drift. Det handlar ju om att vår art skall kunna föröka sig. Därför krävs en stark sexualdrift. Alltså måste vi se det som fullt normalt att vi män är utrustade med den här starka driften.

Men varför tar sig då den här driften, i många fall, sådana abnorma uttryck? Våldtäckter och sexuella övergrepp är ju gigantiska samhällsproblem. Vad är det som gör att den sexuella driften kan slå in på vägar som leder till katastrofer för kvinnor och barn? Kan det vara så att även här så finns den grundläggande orsaken att söka i vårt sätt att leva, alltså i själva strukturen?

Eftersom vi tidigare har konstaterat att våra samhällen lider av strukturella fel så är det ju inte så konstigt om strukturen även här har ”bäddat” för det mänskliga förfallet.

DEN STRUKTURELLA SKAMMEN

Förstår vi oss på sex? Javisst, det är fritt fram att slå sig för skratt. Men frågan är seriös. Vad innebär det att ha sex? För att förstå frågan bättre så måste vi följa historien tillbaka till vårt ursprung.

Sex hänger ihop med hur vi lever och bor. Detta är min övertygelse. Sedan finns det säkert dom som hävdar att sex inte hänger ihop med vårt leverne och hur vi bor.

Sex förstås bäst när vi tar oss an dom tidiga människornas liv. Av den orsaken att då talar det mesta för att vi levde i strukturellt humana samhällen.

Självfallet så kan vi anta att dom tidiga människorna gick omkring nakna och att dom definitivt inte skylde sig inför det motsatta könet. Man kan skydda sin kropp av olika orsaker men man skyler sig inte bara för att man träffar någon av det motsatta könet. Denna åsikt kan nog styrkas när vi iaktar hur nuvarande naturfolk lever sina liv.

Och jag ställer frågan, varför skall man inte visa sig naken? Vi föds nakna. Varför skall vi då inte kunna fortsätta att vara nakna? Om nu naturligtvis väder och vind tillåter.

Dom tidiga människorna skämdes inte för att gå omkring nakna. Och varför skall vi skämmas idag?

Kan detta förändrade synsätt idag påverka vår sexualitet? Javisst, självklart är det så.

Sexualiteten hos dom tidiga människorna avdramatiseras. Det bli normalt och naturligt, som att stilla sin hunger, att ha sex. Okey vi kanske säger så även idag om sex, att det är normalt och naturligt. Men observera, det sägs utifrån det sätt som vi lever våra liv idag. Eller med andra ord: det sägs utifrån den strukturella ram som vi lever i.

Våra sexuella känslor får inte agera i vår struktur. Driften finns inom oss, i vårt tänkande, men hämmas i vårt praktiska liv. Alla möjliga och omöjliga restriktioner finns inbyggda i strukturen. Vi hämmas och belägger oss själva med skuldkänslor emedan vi tror att vi själva lider av ett abnormt tänkande.

Självklart skall vi leva som våra tidiga människor levde. Vi skall visa oss nakna och helt enkelt betrakta oss själva som nakna naturliga människor.

Men för att vi skall kunna tänka och agera som dom tidiga människorna så krävs som vi ser en helt annan strukturell uppbyggnad av våra samhällen.

Eftersom dagens samhällen inte lever upp till rättvisa och jämlikhet så kan naturligtvis inte den sexuella driften tillfredsställas på ett naturligt sätt. Vår sexualitet förstörs av samhällets orättvisor. När samhället är sjukt så blir också vi sjuka. Våra känslor hamras sönder och samman av all idioti som vi matas med från det att vi föds. Vi blir som vi blir. Vi blir själsligen förstörda och mister förmågan att kunna älska på ett naturligt sätt.

Men eftersom nu ändå driften finns kvar inom oss så tar den sig i uttryck i destruktiva former och skadar allt som oftast oss själva och den motpart som vi dras till. Förhållanden slås i spillror. Dels på grund av den strukturella sjukan som sätter sina spår inom oss och dels på grund av den samhälleliga strukturella uppbyggnaden.

Tillbaka till den tidiga människan. Det blir naturligt att ha sex för kvinnan och mannen när tycke uppstår. Alltså ingenting märkvärdigt. Och därför så underlättas den sexuella kontakten när vi ser varandra nakna i vardagen. Jag ser dig och du ser mig, ingenting att skämmas över. Nakenheten mellan oss alla underlättar naturliga kontakter. Jag påstår att det var så som dom tidiga människorna levde med varann.

Men observera åter igen, att vi som nu lever våra liv här idag inte klarar av att övergå till naturliga liv i morgon. Vi kan inte det därför att strukturen som vi lever i har format oss att betrakta den naturliga nakenheten och den stora sociala familjen som ett onaturligt leverne. Jag är fullt medveten om att vi, dagens människor, inte kan ställa om till den sociala samvaro som våra tidigaste släktingar levde. Vi kan inte göra det här över en natt. Vi är som sagt formade av vår egen struktur. Vi har blivit dom människor vi är på grund av det liv som vi lever i strukturen. Att vi ska kunna förändra oss och leva i en större gemenskap än vår så kallade kärnfamilj är inte gjort i en handvändning.

Det är viktigt att vi är medvetna om att just strukturen formar oss till dom vi är. Tänk er själva om vi skulle leva i ett annat samhälle med andra kulturella och delvis andra strukturella former. Tänk dig om du finge växa upp i detta annorlundare samhälle. Du skulle naturligtvis tänka och agera på ett annat sätt än mot vad du gör idag, i vårt samhälle. Av bland annat just dessa anledningar brukar jag poängtera att det som är naturligt det betraktar dagens samhälle som onaturligt och vice versa.

Hur vi bor, hur vi lever och hur vi ser på varann är därför grundläggande strukturella frågor som sedan visar sig praktiskt i hur vi umgås med varann. Sexualiteten avgörs av hur vi tar oss an dom här frågorna.

HUR SKALL VI SE  PÅ OTROHET?

Otrohet. Detta förhatliga ord som väcker sådan avsky mot dom som står för denna handling. Är det någon mening med att granska otroheten? Är den otrogne redan fälld, inför våra ögon? Det finns kanske ingen mening med att stå upp till försvar för den otrognes handling?

Men om vi nu inte nöjer oss med att bara så där rakt av döma den otrogne utan vi vill istället försöka att djupare förstå otrohetsproblematiken.

I vår strukturella uppbyggnad av parförhållanden som skall leda till den så kallade kärnfamiljen så är ju denna familjestruktur den enda, i praktiken, accepterande samlevnadsformen för oss. Den anses hur som helst i alla fall vara den ideala levnadsformen för oss. Vi skall ovillkorligen älska den som vi lever tillsammans med. Om vi nu inte gör det så är ingen större skada skedd. Men skulle vi älska någon utomstående samtidigt som vi officiellt lever tillsammans med vår kärnfamiljspartner då faller domen hårt över den otrogne.

Ja vad är rätt och vad är fel? I vår struktur är det självfallet fel att vara otrogen. Kärnfamiljens struktur faller ju samman om en av parterna ägnar sig åt den så kallade otroheten.

Vi tar alla avstånd från den otrognes handlingar. Och vi gör detta därför att strukturen har format vårt tänkande så. Vi har i princip inget alternativt tänkande att ta till. Så är det. Men nu är det ju så att vår samhällsstruktur är inhuman och detta gäller naturligtvis också för den nu rådande familjestrukturen. Vilket vi som sagt har redogjort för sedan tidigare. Kan av denna anledning otrohetsproblemet ses utifrån andra ögon än dom ögon som idag dömer den otrogne? Jag menar att eftersom våra dagars familjestruktur är till mer nackdel än fördel för både barnen och dom vuxna i kärnfamiljen då måste vi ompröva vad som är det naturliga förhållandet mellan könen.

Idag kan otrogna kvinnor i princip dömas till döden i en mängd samhällen. Så allvarligt ser dessa samhällen på otrogna handlingar, utförda av kvinnor. Vad utmärker då dessa speciella samhällen som dömer så hårt?

Utan att gå in på djupet i analysen av dessa samhällen så ser vi genast att dom är starkt patriarkala till sin uppbyggnad. Och som en följd av detta så innebär det likaså att dom är starkt religiösa i sin struktur. Och när det gäller patriarkatet med dess religioner så har vi tidigare klarat ut vad det innebär. Dessa samhällen är synnerligen inhumana. När det nu bevisligen är så då kan vi därav i högsta grad tvivla på om dessa samhällens stränga synsätt på otrohet kan tas på allvar.

Extremt orättvisa samhällen har byggt upp en struktur som följaktligen fungerar inhumant inom alla områden. Jag menar därför att dessa samhällens normer för hur könen skall förhålla sig till varandra följaktligen bygger på ett inhumant synsätt. Förstår ni mig? Tidigare har vi kommit fram till att orättvisa strukturer runt om i världen talar om att det enbart finns en gradskillnad mellan inhumaniteten mellan alla våra samhällen. Finns orättvisan därborta i dom främmande samhällena så bevisar det också att orättvisan finns även hos oss i vårt samhälle. Vi lever ju alla i en globaliserad värld som har byggts upp utifrån patriarkala värderingar. Alltså handlar det enbart om en gradskillnad av orättvisans uttryck.

Kan vi acceptera detta påstående då hjälper det oss att förstå att otrohetsproblematiken inte primärt handlar om den ena eller andra människans ”felsteg” utan ”felstegen” är en naturlig reaktion på något djupare. Nämligen den strukturella utformningen av det samhälle som vi lever våra liv i.