2021

Januari 2021

En felaktig struktur

Vi är ’produkter’ av den struktur vi lever i! Vi agerar och lever våra liv utifrån hur våra samhällen är uppbyggda!

Känns dessa påståenden som självklara? Behöver kanske inte kommenteras?

Det bara är så – ingenting att bråka om kan tyckas. Du kan ju själv se hur allt fungerar. Är allt som det ska?

”Ingen ska väl komma och påstå saker och ting – vi har ju egna ögon och öron.”

Varför ser det då ut som det gör? Ska det se ut så? Att det ser ut som det gör måste väl bero på någonting? Det är väl ändå inte slumpen som formar våra liv och därmed vårt samhälle?

Globalt sett – så som vi alltid måste betrakta världen med våra samhällen – ser det inte alls bra ut. Men även det ser vi väl? Naturligtvis är det i denna vår värld som vi formas, som vi blir ’produkter’. Och i och med att det inte ser bra ut så formas vi därefter – vi blir agerande människor utifrån denna rådande struktur.

Alltså strävar vi efter att ’ligga på topp’ inom allt vi företar oss. Denna strävan är på sitt sätt nödvändig eftersom förutsättningen att nå ’toppen’ bygger på konkurrens. De få som når denna ’topp’ kan ’skörda’ sina liv med all den ’glans’ som står till buds. Det förstår var och en att denna konkurrens likaså skapar ’förlorare’ i våra samhällen. Men det är ju så strukturen är uppbyggd. Det ska konkurreras och därav skapas ’vinnare’ och ’förlorare’. Den vidare effekten av denna ordning är att samhällena i sig hamnar i konkurrens med varann, vilket även här leder till ’vinnare’ och ’förlorare’.

Också detta känner vi till. Det är väl bara att hoppas att vårt eget samhälle fortsättningsvis får ligga på ’vinnarsidan’ – eller vad säger vi? Vilka ligger då på ’förlorarsidan’? Även detta ser vi, vilket inte kräver någon ytterligare utläggning. Varför då fortsätta ’tjafsa’ om allt det här eftersom vi alla ser, med egna ögon, hur eländigt våra samhällen fungerar? Ett kort svar: därför att det är nödvändigt!

Som sagt, det går ju ut på att vinstmaximera så därför krävs konkurrens och denna konkurrens skapar ’vinnare’ och ’förlorare’. Som ni förstår så syftar jag naturligtvis på den ’drivande’ sektorn i våra rådande samhällen – nämligen den ekonomiska. Ingen trodde väl på något annat?

Den ’drivande’ sektorn har en mycket lång historia – som vi också mycket väl känner till. Inte heller denna historia behöver rekapituleras. Eller?

Men ändå påstår jag att strukturen – sedan tusentals år – är ’felaktig’. Hur kan man påstå något sådant när vi har levt med denna struktur i tusentals år? Jo därför att dagens struktur bygger på gårdagens och att vi idag kan se hur denna struktur går mot kollaps.

Men är vi då medvetna om de grundläggande historiska strukturella ’felen’? Kanske det ändå behövs en snabb genomgång?

Ja ser man till hur våra samhällen globalt sett fungerar idag så inser man att politiska ansvariga och ekonomiska makthavare ingenting har lärt sig av de grundläggande strukturella ’felen’.

Vår maktstrukturella ordning har sin historiska grund i privatägd makt över ’allt och alla’ och med den följer destruktiva ambitioner som privatägd ekonomisk makt vilket i sin tur leder till underkuvande av människor, med ’sina’ samhällen. Samhällen kommer därför att byggas utifrån ekonomiska maktambitioner.

Staters tillblivelse är ett destruktivt resultat av en redan ’etablerad’ maktstrukturell ’felaktighet’, som nyss nämndes. Dessa effekter, på grund av den destruktiva samhällsstrukturen, framkallar ekonomisk konkurrens, med allt vad detta innebär. En annan påtaglig effekt av den här destruktiva ’ordningen’ är det vi benämner religioner – som historiskt sett och även idag har ett starkt ’grepp’ över människor i en mängd samhällen.

Att med dessa grundläggande destruktiva ’byggstenar’ i bagaget kunna åstadkomma strukturell jämlikhet, jämställdhet och rättvisa går inte. Varför då? Helt enkelt därför att det inte går att strukturellt förändra grundläggande ’fel’ om man samtidigt låter dessa ’fel’ få fortsätta ligga till grund för dagens samhällen.

Vår globala kapitalistiska struktur låter sig inte förändras till en ekonomisk demokrati eftersom den rådande ekonomiska strukturen ses som den enda möjliga – den självklara. Att då tro att klimat- och miljöproblematiken kan lösas inom rådande ’ramverk’ är dömt att misslyckas. Likaså är det en omöjlighet att lösa socioekonomiska problem, såväl i vårt samhälle som i övriga samhällen.

Det går alltså inte att lösa – för att ta några exempel – brottsligheten; migrationen; ojämlikheten; orättvisan; klimat- och miljöproblematiken, under rådande samhällsstruktur! Vad jag vill få fram är att krig och elände, av alla de slag, är olösliga i en ’felaktig’ struktur!

Inte nog med detta. I och med att dagens svåra problem förblir olösliga så blir dessutom effekten att problemen tilltar – de förvärras! Vad måste då lösas?

Meningen med livet?

Frågan lyder: ”Vad går livet ut på?”

En nog så viktig fråga – en egentligen helt grundläggande fråga. Men kanske en fråga som lämnas obesvarad inför samhällsproblematiken – ”det finns väl viktigare saker att resonera om!” Men låt oss försöka bena ut frågan, så gott det går.

Personligen har jag kommit fram till ett svar: ’livet går ut på att umgås’. Vi mår som bäst i umgänget med andra. Här delar vi sorg och glädje, kan kommunicera ut allt det som vi bär inom oss. Finna lösningar på problem som ständigt uppkommer. Ungefär så skulle jag vilja uttrycka mig angående frågeställningen. Kan vi då alla förverkliga våra ’drömmar’?

Om vi nu antar att umgängesfrågan är den helt grundläggande frågan, när det gäller ’meningen’ med livet, så kan vi stödja oss på följande fakta: Vi kan konstatera att vi tillhör gruppen ’flockdjur’. Alltså fungerar vi som allra bäst, liksom våra närmaste artfränder aporna, då vi har våra ’nära och kära’ runt omkring oss. Våra sociala liv bör med andra ord utgå ifrån detta sammanhang – när det gäller umgängesfrågan. Håller ni med om detta resonemang?

Enligt min mening så bör därmed vårt sociala sammanhang byggas upp efter ’flockdjursprincipen’. Detta leder oss fram till en påföljande frågeställning: lever vi idag enligt ’flockdjursprincipen’?

Nej, vi gör ju inte det. Och detta dystra svar får vi bekräftat bland annat av den alltmer tilltagande psykosociala ohälsan. Den här deprimerande utvecklingen sprider sig allt längre ner i åldrarna vilket, enligt mig, bevisar att någonting helt grundläggande har gått snett i samhället. Eller kan någon vara av uppfattningen att det är individen själv, som ligger till grund för den här dystra utvecklingen?

Säkert finns det dom som argumenterar för att det just förhåller sig på det här viset – att det är upp till varje individ att ’skapa’ sig en ’sund’ psykosocial hälsa. Men så enkelt kan inte problematiken förklaras. Det finns djupare orsakssamband till att våra samhällen mår som dom mår. Ensamheten och den psykosociala ohälsan hos alltfler människor har även här att göra med vår samhälleliga uppbyggnad.

Kapitalets koncentration dess globalisering med det ständiga kravet på tillväxt eldar på konkurrensen och medför naturligtvis en urbanisering – storstadsregionerna växer på bekostnad av landsorten. Man kan säga att vi tvingas in i en utveckling där vi måste följa med kapitalets investeringar – arbeten skapas på platser där kapitalet kan växa. I denna process så ’slits’ vi från platser och från ’nära och kära’ vilket påverkar oss negativt. Vi hamnar alltså utanför ’flockdjurslivet’ och detta gör oss deprimerade, vilket uttrycker sig i psykosocial ohälsa. Och den helt grundläggande orsaken till den här utvecklingen finns alltså att söka i kapitalismens ökande inflytande på det samhällsstrukturella byggandet.

Skall vi komma till rätta med den ökande psykosociala ohälsan så krävs, som vi ser, ett diametralt motsatt ekonomiskt system. Har vi insett det?

Några ord till. Meningen med livet – sett utifrån kapitalismens synvinkel – är en ständigt stigande ekonomisk tillväxt vilket formar oss människor till i första hand konsumerande och producerande individer där det privata ägandet av kapitalet är den helt grundläggande orsaken till våra samhälles ohälsa.

Denna utformning av samhället distanserar oss från att utöva vår ’roll’ i livet – nämligen att umgås.

Februari 2021

Maktspelet

Behövs makt? Eftersom makt är en ’normalitet’ i dagens samhällen så kanske man måste anse makten som en självklarhet? ”Hur skulle det annars se ut”, säger någon?

Kan det vara en bra metod att problematisera begreppet makt genom att göra en historisk tillbakablick?

Vad menas då med makt? Här avser jag maktförhållanden mellan människor. Vad avser vi annars med makt? Nåväl vi håller oss till förhållandet mellan människor. Det är väl detta som de flesta av oss avser när vi ställs inför begreppet makt – kan jag tänka mig.

Att maktförhållanden är en realitet, i dagens samhällen, kan nog alla skriva under på. Men ska det då fungera på detta vis? Är detta förhållande det optimala för våra samhällen?

Nåväl, så kallade demokratiska beslut bygger ju på majoritetens vilja framför minoritetens – vilket naturligtvis är rätt och riktigt. Och här kan man då, med rätta, anse att makten tillhör majoritetens beslut. Majoritetspolitiken har makten att genomföra de beslut som tagits i den politiska demokratins beslutsprocesser.

Men är det då så här enkelt att förstå maktspelet? Tänk er att vi lever i en struktur där ojämlikheten är den etablerade normen i samhället. Att fatta beslut i denna ojämlika strukturella normalitet borde väl innebära att besluten tas utifrån en normalitet som i sig redan är orättvis och därför kan besluten inte fattas från en, så att säga, demokratisk ’plattform’ – en jämlik och rättvis ’plattform’.

Här uppkommer en annan fråga: kan man påstå att en ojämlik ’plattform’ är odemokratisk? Jo men det måste man väl kunna påstå? Låt oss säga att ’plattformen’ påbjuder att ekonomiska beslut i marknaden tas utifrån kapitalägares egna prioriteringar vilket gynnar de beslutstagare som äger mest kapital. Kan en sådan ’plattform’ kallas demokratisk? Nej självklart inte. Besluten tas ju utifrån ägarstorleken på kapitalet. Alltså missgynnas de kapitalägare som äger minst kapital för att inte tala om hur samhället i stort påverkas av att fåtalet stora kapitalägare tar beslut som i första hand prioriterar det egna kapitalägandet på bekostnad av övriga samhället. Makten har alltså förskjutits från den samhälleliga majoriteten till en ekonomiskt stark minoritet. En sådan ’plattform’, menar jag, kan inte kallas demokratisk.

Med andra ord så kan vi därför säga att vi lever i samhällen som är odemokratiska – samhällets grundläggande sektor, den marknadsekonomiska, fattar sina beslut utifrån storleken på det egna kapitalägandet. Makten tillfaller därmed den ekonomiska eliten – inte den politiska majoriteten.

Ser vi till det historiska perspektivet så stärks denna bevisning mycket tydligt. Detta maktmissbruk har tusentals år på nacken vilket den historiska verkligheten beskriver på ett tydligt sätt.

Men tillbaka till frågan: ’behövs makt’? Frågan är svårbesvarad och mitt försök till svar blir: samhället måste följa de ’självklara normerna’ om jämlikhet, jämställdhet och rättvisa inom alla mänskliga förhållanden – alltså inklusive ekonomiska förhållanden. När dessa förhållanden existerar så kan samhälleliga, inklusive ekonomiska, beslut tas utifrån demokratiska processer. Dessa majoritetsbeslut innebär självklart ett maktförhållande. Alltså maktförhållanden som baseras utifrån de ovan ’självklara normerna’, vilket dagens maktförhållanden inte alls uppfyller.

Vi måste förstå att dagens mänskliga förhållanden som exempelvis uppdelningen av människan i separerade samhällen – det vi benämner stater; länder eller nationer – har sitt ursprung ytterst i maktförhållanden mellan redan maktfullkomliga kapital- och egendomsägare som genom våld har lagt under sig ’rikedomar’, i alla dess former. Dagens maktförhållanden – i synnerhet när det gäller ekonomiska förhållanden bygger i princip på liknande ageranden.

Betrakta världen, se den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen! Varför dessa gränser mellan människor? Varför ägs landområden privat? Varför ägs kapitalvärden privat? Varför fortgår ständiga konflikter mellan samhällen och inom samhällen? Varför denna ojämlikhet och ojämställdhet? Varför denna orättvisa?

Svaren infinner sig vid betraktandet av vår maktstrukturella uppbyggnad!

En ”fiffig” lösning!

Vi vet att kapitalismen behöver ’draghjälp’ för att kunna drivas vidare – samtidigt så kan inte dagens rådande politik ’frigöra’ sig från systemet – även fast det är dödsdömt. Vi sitter fast i ekorrhjulet, som jag kallar det. Den rådande politikens huvuduppgift blir därför att understödja vårt ekonomiska system, hur illa det än kommer att utvecklas. Detta är ett faktum som jag menar att vi tydligt kan se.

Vi ser det med all tydlighet, i synnerhet under den nu rådande pandemin. Staten tar enorma lån som sedan ’portioneras’ tillbaka in i systemet. Långivarna, det vill säga finanssystemet, lånar ut pengar till staten mot ränta och efter det så delas pengarna ut till ’behövande’ företag. På det viset så ’skapas’ mer pengar i marknaden och via räntan så berikas självklart finanssystemet av den statliga upplåningen. Man kan säga att pengarna flyttas över från det offentliga till det privata och detta sker med en allt högre hastighet, mycket beroende på pandemin.

Den ”fiffiga” lösningen består således i att staten blir ’fattigare’ till förmån för de stora kapitalägarna. Huvuduppgiften var och är ju att rädda systemet. Den enda tänkbara ’lösningen, under rådande förhållanden, blir ju då att ta från de fattiga och ge till de rika. Förstår ni resonemanget?

Att göra tvärtom går alltså inte. Systemets strukturella uppbyggnad förhindrar en sådan lösning, vilket jag hoppas att vi nu inser. Allt går därmed åt helt fel håll, som ofta ’predikas’ här.

I dessa tider stiger Börsen till rekordnivåer, samt för övrigt alla tillgångsvärden som exempelvis fastigheter. Verkar detta logiskt i ett samhälle som till stora delar är ’nedstängt’? Nej det är inte logiskt men ändå följdriktigt i vårt ekonomiska system som hela tiden ’matas’ med pengar från det offentliga, samtidigt som räntenivån ligger mycket lågt.

Kapitalet ställer frågan: Hur ska vårt kapital investeras för att ge bäst avkastning? Naturligtvis inte i sparande – räntan är ju i praktiken noll! Nej kapitalet ska investeras på Börsen och i fastighetsmarknaden – alltså i spekulation vilket ju än så länge har givit hög avkastning!

Så ser den ’fiffiga logiken’ ut!

En realistisk syn

Som ni vet så är ju jag av åsikten att klimat- och miljöproblemen inte går att lösa innan vi har en samhällsstruktur på plats, som är rättvis och jämlik, inom allt vad grundläggande mänskliga förhållanden innebär. Alltså menar jag att dagens samhälleliga förhållanden omöjliggör en lösning när det gäller våra klimat- och miljöproblem. Naturligtvis omöjliggörs lösningar även inom alla övriga grundläggande samhälleliga problem också – vilket egentligen säger sig självt.

Jag tar upp den här frågan nu igen beroende på att det både skrivs och sägs så mycket inom både klimat- och miljöproblematiken. Det är självklart bra att det skrivs och sägs samt debatteras om dessa ödesfrågor – detta är ju helt naturligt eftersom problematiken berör oss mer och mer. Men det som är bekymmersamt, enligt min mening, är att i stort sett samtliga inlägg och artiklar samt diskussioner kommer fram till åsikter som att det går att lösa klimat- och miljöproblemen inom rådande strukturella förhållanden.

Jag ställer frågan: hur ska problemen kunna lösas i samhällen där det saknas grundläggande mänskliga fri och rättigheter? Tror vi att dessa diktaturstater har intresse av att finna lösningar när de inte ens har något förtroende av att kunna uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter?

Här sitter vi och diskuterar, som vi tror, lösningar på världens ödesfrågor samtidigt som människor, både när och fjärran, lever sina liv i fattigdom och förtryck. Hur ska samhällen kunna lösa världens ödesfrågor när de vägrar att ge människor grundläggande rättigheter? Att tro att grundläggande lösningar på våra ödesfrågor kan lösas samtidigt som stora delar av världens befolkning lever i strukturell orättvisa – som leder till elände av alla slag – visar på en total avsaknad av hur våra samhällen fungerar.

Det är först nu, i vår tid, som den ojämlika och orättvisa samhällsstrukturen har ’nått ifatt’ oss. Det är först nu som mänskligheten i stort står inför ödesfrågor som handlar om att överleva eller ej. Så har fallet ej varit tidigare i historien. Visserligen har förtryck och orättvisa många gånger varit värre än idag men dessa förtryck och orättvisor har aldrig tidigare utgjort ett hot mot hela mänskligheten, så som fallet är idag.

Det är först nu som hela vårt ekologiska ramverk står och faller med hur vi lever och agerar. Det som verkade avlägset för något sekel sedan har nu ’nått ifatt’ oss.

Finns det då någonting i dagens struktur som talar för att klimat- och miljöproblemen ska kunna lösas, under rådande strukturella förhållanden? Nej jag kan inte se någonting som talar för att problemen ska kunna lösas. Ser ni någonting? Allting går ju åt helt fel håll och det går åt helt fel håll trots att alltfler inser att så också är fallet.

Då kan man ju fråga sig: när kommer då vändningen att ske? Vad ska vara den utlösande faktorn som får allting att vända? Ja inte kommer det att ske genom politiska beslut. Varför inte? Nej därför att rådande politiska beslut baseras utifrån vårt ekonomiska systems prioriteringar, vilket inte bör vara så svårt att se.

Att inta en hållning som att allting kommer att ordna sig, kommer tyvärr inte att fungera! Vi måste vara realister och kunna se vart det hela bär iväg, vilket naturligtvis inte är särskilt uppiggande! Se verkligheten som den är och agera därefter!

Mars 2021

Ekonomin i pandemin

Hur ska ekonomin skötas för att våra samhällen ska undvika skador, som pandemin orsakar? Ja egentligen kan frågan ställas: hur ska ett ekonomiskt system se ut som är till mest nytta för våra samhällen, oavsett om det råder en pandemi eller inte?

”Företagare hårt pressade när stödpengarna dröjer.” Förstasidesrubriken i en morgontidning! 

Såväl företagare som privata individer får stora svårigheter att klara sin ekonomi i dessa pandemitider. Man kan säga att i princip hela samhällen tar skada av alla de ’nedstängningar’ som måste göras. Men hur ska då pandemikrisen hanteras utifrån det rent ekonomiska?

Såväl företagare som privatpersoner går i många fall på knäna när ekonomin raseras. Men behöver det då se ut på detta sätt – att företag och privatpersoner konkursar? Nej inte alls! Det handlar om hur vårt ekonomiska system är uppbyggt.

Hade vi ett ekonomiskt system som kunde fördela det inarbetade kapitalet på ett rättvist sätt så skulle ingen i samhället drabbas negativt. Även om företagandet i utsatta näringar, på grund av pandemin, inte kan drivas vidare så kommer inte privatpersoner, i dessa näringar, att drabbas därför att alla i samhället har en gemensam ’pott’ att dela på. Ingen drabbas hårdare än någon annan och ingen kan heller leva ett ’lyxigare’ liv än någon annan. Förstår vi hur detta ska kunna gå till?

Det har att göra med den demokratiska beslutsprocessen i det ekonomiska systemet – förväxlas inte med vårt politiska system. Vilket betyder, som ni förstår, att dagens ekonomiska system saknar en demokratisk beslutsprocess. Alltså är det inte möjligt idag att fatta demokratiska beslut i vårt rådande ekonomiska system. Det är denna ’demokratibrist’ som är huvudorsaken till att utsatta företag och privatpersoner far illa under pandemin.

Vårt ekonomiska system, kapitalismen, har det inneboende kravet att ständigt åstadkomma ekonomisk tillväxt. Detta inneboende krav rubbas naturligtvis vid rådande pandemi vilket bland annat yttrar sig i att vissa branscher drabbas hårdare än andra. Konkurser och arbetslöshet blir den direkta följden för många i dessa branscher.

Den rådande politikens primära uppgift blir då, som alltid, att försöka bistå drabbade företag med ”stödpengar” – alltså pengar som lånats upp från finanssystemet, plus vanliga skattepengar. Staten i vårt rådande ekonomiska system har så att säga inget annat alternativ än att se till så att kapitalismen kan leva vidare.

Kan vi se att på detta vis så överförs alltmer kapital från det offentliga till det privata? Ojämlikheten tilltar därmed! Förstår vi också att staten med politikens hjälp, i rådande system, saknar möjligheten att agera på ett annat sätt?

Hur ska då ett ekonomiskt system se ut – frågan som ställdes överst – så att det gagnar hela samhället på bästa sätt? Ja först och främst så måste systemet vara så strukturellt utformat att det förhindrar ojämlikhet och orättvisa, under alla förhållanden. Det handlar om demokratiskt fattade beslut också inom den ekonomiska sektorn – vilket inte är fallet idag. Vidare så måste det inarbetade kapitalet fördelas ut i samhället på ett rättvist och jämlikt sätt – vilket inte heller är fallet idag.

Systemet med en ekonomisk demokrati – som är utförligt beskrivet i tidigare inlägg – garanterar en jämlik, rättvis och framförallt hållbar ekonomisk utveckling för våra samhällen. På så vis undviks konkurser och arbetslöshet emedan systemet saknar möjligheten att eftersträva ekonomisk tillväxt, baserad på privat kapitalägande innehållande konkurrens.

Som sagt, mer om denna struktur – ekonomisk demokrati –  finns att läsa i tidigare inlägg.

Jag upprepar: Företag kan drabbas hårt i kristider, som denna, det är förståeligt men att företagare ska behöva drabbas hårt visar att den rådande strukturella uppbyggnaden är felaktig. Genom en förändring till basinkomster för alla, såväl företagare som anställda, så förhindras därigenom företags- och personliga konkurser samt arbetslöshetens negativa påverkningar. Att en sådan förändring kräver ett diametralt motsatt ekonomiskt system gentemot dagens bör vi kunna se.

”Jämviktsprocessen”

Vi vet att kapital skapas av mänskligt arbete, ingenting annat. Vi vet likaså att pengar är ’synonymt’ med kapitalet. En viss summa pengar motsvarar en viss kapitalmängd. Därför kan vi också säga att en viss summa pengar är lika med en viss mängd arbetstid. Pengar är alltså lika med kapitalet som är lika med arbetstiden. Man kan säga att det råder en slags ’jämvikt’ mellan pengar, kapital och arbete.

Arbetet är själva grundbulten i den här ’jämviktsprocessen’. Det är i arbetsmomenten som skapandet av kapitalvärden startas och för att underlätta ’förmedlingen’ mellan arbete och kapital så uppfanns ’förmedlingsprodukten’ pengar. En genialisk lösning!

Man kan säga att så här ser det ’ideala’ förhållandet i ’jämviktsprocessen’ ut. Men vi vet ju att detta förhållande inte råder idag, eller hur? Varför råder då inte detta förhållande idag? Och vad är då orsaken till denna ’ojämvikt’?

’Ojämvikten’ kommer sig av att det har skapats mer pengar än vad det mänskliga arbetet har åstadkommit. Det har alltså skapats mer pengar än vad kapitalet är värt. Grundbulten arbetsinsatsen har, med andra ord, satts ur spel. Hur kan detta gå till?

Jo det har bland annat skapats pengar av finanssystemet varje gång som vi låntagare lånar pengar. Ju mer vi lånar, ju mer pengar kommer in på marknaden och ju mer skuldsatta blir vi, på bekostnad av ägarna till kapitalet.

Men som sagt, dessa ’nya’ pengar är inte inarbetade pengar – pengar som motsvarar en specifik arbetsinsats för ett kapitalvärde – utan dessa ’nya’ pengar blir naturligtvis ’konstlade’ pengar. Vi kan också benämna dessa pengar för spekulationspengar.

Pengar – både lånepengar och inarbetade/reala pengar – investeras dessutom allt mindre i produktiv verksamhet till förmån för rent spekulativa investeringar. De investeras i värdepapper och det vi benämner tillgångsvärden – fastigheter och konst med mera.

Att pengarna investeras i spekulativa syften beror självfallet på att förräntningen anses vara högre i spekulation än i produktion. Man kan säga att vårt ekonomiska system utvecklas mer åt ’spel och dobbel’, med allt vad detta innebär, än åt investeringar i den reala ekonomin.

Så svaret på frågan angående ’jämviktsprocessen’ blir: vårt rådande ekonomiska system kräver tillväxt för att kunna leva vidare därför så skapas det pengar, utan att det finns ’täckning’ för det. Egentligen helt i linje med kapitalismens ’normativa’ utveckling!

”Delikata” problem

Vårt ekonomiska systems struktur måste förändras, men hur? Ja detta är frågan som alltfler ställer sig, med rätta. 

Vi tänker oss ett samhälle, vilket som helst. Hur ska det inarbetade kapitalet – pengarna – fördelas i samhället?

Pengarna ska naturligtvis fördelas lika och därmed rättvist! Hur ska då detta kunna genomföras i praktiken med tanke på hur det fungerar i dagens samhällen? I denna fråga så uppstår självfallet en annan fråga, som måste besvaras: vad är orsaken till att pengarna inte delas lika i dagens samhällen? Det självklara svaret blir: detta är en omöjlighet eftersom samhället är uppbyggt utifrån en orättvis och ojämlik struktur.

Hur ska vi dessutom se på det ’ärvda’ kapitalet?

På grund av vårt systems destruktiva struktur så ’ärver’ vi naturligtvis generationers orättvisa kapitalfördelning.

Hur ’återställer’ man denna snedvridna kapitalfördelning? För ska vi sträva efter ett rättvist samhälle då kan vi väl omöjligen ha kvar ett orättvist kapitalägande? Eller vad säger ni?

Vårt tänkta samhälle visar sig alltså innehålla individer som har ärvt mer eller mindre ansenliga summor pengar från sina tidigare generationer.

Hur tacklar vi den här problematiken då vi försöker bygga en rättvis struktur? Kan samhället helt enkelt genom lagstiftning inkassera dessa ansenliga summor eller är det helt emot all logik och etik att kräva in dessa pengar? Inte ett enkelt problem, eller hur?

Men logiken säger oss att denna ojämlika förmögenhetsfördelning sedan tidigare generationer måste ha tillkommit på grund av ett strukturellt orättvist samhällsbyggande. Vilket för övrigt är bevisat genom historisk forskning. Så sett ur den här historiska tillbakablicken som ju är att betrakta som maktmissbruk både ekonomiskt och socialt så borde ju dessa ’brottsligt’ ärvda förmögenheter tillfalla samhället. Men problemet är inte enkelt att lösa.

Vi får alltså inte glömma detta faktum: det som tidigare generationers – även då orättvisa och ojämlika – samhällsbygge har ställt till med återspeglar sig självfallet i dagens samhällsbygge. Allt det som har utvecklats orättvist under tusentals år kan inte rättas till omgående och i synnerhet inte i ett samhälle som fortsatt lider av strukturell orättvisa.

’Delikata’ problem att lösa!

April 2021

”Självklarheten”

– ”Så länge allt fungerar är det väl okej?”

– ”Vad är det som fungerar anser du?”

– ”Jag menar att så länge vårt samhälle ser ut som det gör. Vi går till våra jobb; våra barn går på 

   skolan; vi svälter inte; vi har ett hyfsat jämställt och jämlikt samhälle jämfört med många andra 

   samhällen; vår demokrati fungerar väl helt okej.”

Fungerar vårt samhälle? Det beror väl på vad man menar med fungerar? Fungerar andras samhällen? Nej allas våra samhällen fungerar inte.

Vilka visioner har vi om hur samhällen ska fungera? Alla har vi väl visioner om hur perfekta våra samhällen ska se ut. Är det kanske för mycket begärt att ha dessa våra visioner?

Kan du se något i det rådande strukturella bygget som motsvarar dina visioner om hur våra samhällen bör se ut? Och då menar jag att vi ska betrakta våra samhällen i ett globalt sammanhang. Vi ska alltså inte betrakta våra samhällen utifrån enskilda länders ’horisont’.

Det som vi tar som självklart visar sig vid en analys inte alls kunna uppfylla våra visioner, istället är bygget helt förödande i längden för oss. Det självklara har blivit det mer ojämlika; det mer brottsliga; det mer förnedrande; det mer våldsamma; det mer ohållbara. Vårt självklara liv har gått från ett  stabilt liv till ett mer instabilt. Är detta fungerande?

Det är inte bara ditt och mitt liv som ska granskas och sättas betyg på utan det är allas våra liv som ska granskas. Det är allas våra liv som det ska sättas betyg på.

Kan man säga att våra samhällen är fungerande efter en sådan granskning? Inte behöver jag väl gå in på specifika exempel för att göra mig förstådd? Nej vi är väl fullt medvetna om vad som händer och sker i våra samhällen, eller hur? Från individnivå till samhällen i stort, så ser vi väl hur det fungerar? Är det en lovande utveckling vi kan se framför oss? Du får själv svara på den frågan.

Kan vi istället benämna att vi lever våra liv i en lögn? Jag menar att det fungerande är en lögn. En lögn som är presenterad för oss som normativt fungerande. Och den lögnen har vi gått på, var och en av oss. Lögnen presenteras redan när vi föds och den är så fiffigt manipulerad att vi tar den till oss som en självklarhet. Det smidiga med lögnen det är att ingen behöver presentera den för oss utan den serveras som en strukturell självklarhet. Den bara finns där, den presenterar sig själv. 

Hur länge till ska vi då leva i den här lögnen? Så länge som strukturen klarar av lögnen. Så länge som strukturen fungerar tills den kollapsar. Eller med andra ord: strukturen är lögnen personifierad vilket betyder att den inte fungerar.

Ja vi måste ställa in oss på detta scenario för ingenting pekar på att det går att förändra strukturen så att den kommer på fötter, som man säger. Den kommer helt enkelt att braka ihop på grund av sin egen tyngd. Och detta bör vi alltså betrakta som en förutsättning, för att få till en förändring. Vilket vi väl alla vill? En förändring alltså!

Företag och företagare

Vad händer om vi alla registrerar oss som egna företagare? Hur skulle detta fungera i vår rådande kapitalistiska ekonomi respektive i en demokratisk ekonomi?

Till att börja med så hävdar jag att vi alla är företag, inom oss själva. Vi är företagsamma och innovativa utan att vi för den skull registrerar oss som företag. I praktiken är vi alltså kreativa och skapande människor även om vi inte tar betalt för allt som vi uträttar.

I vår kapitalistiska ekonomi så räknas företag som ’producenter’ av kapitalvärden. Alltså värden som kan omvandlas till pengar. Vad som uträttas och skapas vid sidan om dessa pengavärden tillför, så att säga, inget kapital och därför blir detta ointressant i en kapitalistisk ekonomi även om vi är, som sagt, företagsamma och innovativa.

Konkurrensen i vår rådande ekonomi skulle naturligtvis tillta än mer om vi alla registrerar oss som egna företagare, vilket skulle medföra att ’jakten’ på pengar blev ännu mer livsavgörande eftersom kapitalismen till sin utformning just kräver ekonomisk tillväxt. Att överleva skulle bli mer hänsynslöst, på alla sätt och vis, än vad som sker idag.

Just på grund av de ekonomiska skälen så kommer detta att kräva att du arbetar fler timmar än idag för att kunna få ihop till ditt levebröd. Under sådana villkor kommer våld och brottslighet att bli mer eller mindre normativt i våra samhällen. Eventuella sociala skyddsnät kommer att träda tillbaka eftersom det blir upp till varje företagare att teckna sitt skyddsnät i form av bland annat diverse försäkringar.

Varför då registrera sig som egen företagare när det sociala skyddsnätet försämras? Jo därför att du måste få in pengar för din egen överlevnad. Som arbetslös idag och särskilt långtidsarbetslös så kommer de ekonomiska bidragen att försämras drastiskt och utifrån dessa förutsättningar så måste du agera på något sätt. Alltså agerar du som många andra idag: du startar ’eget’. Det du har att konkurrera med är din egen arbetsförmåga, antingen som registrerad företagare eller som oregistrerad företagare.  På något sätt måste du få in pengar, antingen legalt eller illegalt. Det handlar ytterst om att överleva. Så brutal ser verkligheten ut världen över i vår rådande kapitalistiska ekonomi.

Skapa en vinst i ditt företagande annars är det ingen mening med att fortsätta. Det är pengarna som räknas, ingenting annat, och hur dessa pengar kommer in är i grunden helt oväsentligt, bara dom kommer in. Så ser förutsättningarna ut om vi alla skulle registrera oss som egna företagare i vår rådande kapitalistiska ekonomi.

Hur skulle det då se ut i en demokratisk ekonomi? Eftersom den ekonomiska strukturen ser helt annorlunda ut främst beroende på att allt ekonomiskt överskott går tillbaka till samhället istället för idag där överskottet går tillbaks till privata ägare, som har att förvalta överskottet efter egna intressen, så följer därav att vi inte måste ’jaga’ pengarna. Låter denna förklaring komplicerad?

Som jag har redogjort för i tidigare inlägg så kommer den ekonomiska konkurrensen att försvinna mellan oss människor i en demokratisk ekonomi vidare så försvinner det ekonomiska tillväxtkravet och vår nu rådande globala ekonomi kommer att ersättas av lokala ekonomier.

Dessa strukturella förändringar medför att företagandet istället kommer att blomstra som aldrig förr. Kreativiteten inom oss alla får nu möjligheter att förverkligas vilket kommer att synas bland annat genom att vi alla kan utveckla våra färdigheter, med hjälp av det egna företagandet.

Även i en demokratisk ekonomi så kommer naturligtvis företag att upphöra med sin verksamhet av en eller annan orsak som till exempel att företagandet uppvisar återkommande underskott. I längden går det ju inte att bedriva företagande som hela tiden går med underskott. Men skillnaden mellan kapitalism och demokratisk ekonomi i det här fallet – när det gäller kapitalunderskott – blir att samhället tar det fulla ansvaret istället för att ansvaret läggs på företagaren.

Som det fungerar idag så bokstavligen tvingas företagare att arbeta långt mycket mer än ’normalt’ för att få sitt företag att kunna gå runt. Så kan det inte se ut i en demokratisk ekonomi – på grund av en helt annorlunda strukturell uppbyggnad – men så ser det ut i en kapitalistisk ekonomi, har vi ju lärt oss. Konkurrera för att överleva!

Har vi fått svar på de inledande frågorna? Ja om vi alla registrerar oss som företagare i vår rådande kapitalistiska ekonomi så skulle detta innebära en förödande konkurrens mellan oss alla vilket skulle resultera i att de flesta av oss skulle gå i konkurs och dessutom stå utan någon form av socialt skyddsnät. Den totala motsatsen skulle bli fallet i en demokratisk ekonomi. Alltså skulle vi alla ha ett socialt skyddsnät eftersom den samlade arbetsinsatsen av allas företagande i slutändan kommer samhället till del och förvaltas därefter på ett demokratiskt sätt.

Den offentliga synen

Mäns våld mot kvinnor är strukturellt betingat! Samma sak med rasismen, den är också strukturellt betingad!

Dessa två påståenden börjar nu bli officiellt accepterade, inte överallt men ett tydligt genombrott för dessa påståenden har skett. Däremot är det långt kvar i officiella kretsar att komma fram till ståndpunkter som att krig och konflikter, överhuvud taget, har sitt ursprung i strukturella orsaker.

Att vår kapitalistiska ekonomi är sprungen ur den här strukturella problematiken är tabu för det officiella att erkänna. Likaså är det tabu att erkänna sambandet mellan klimatproblematiken och kapitalismen.

I och med att det är på detta vis så kan heller inte klimatfrågan lösas. Inte heller krig och allvarliga konflikter kan finna en lösning och jag menar att mäns våld mot kvinnor – även om det börjar bli accepterat som ett strukturellt problem – knappast kommer att minska utifrån ett globalt perspektiv.

Vi måste komma ihåg att ojämlikheten hela tiden ökar världen över och därmed så ökar även det socioekonomiska problemet med våld och konflikter. Även om vi nu inser att så är fallet så går det inte att förändra denna negativa spiral beroende på att vi lever med ett ekonomiskt system som ju är strukturellt uppbyggt utifrån förutsättningen att kapitalet är något som alla ska konkurrera om. I och med detta faktum så kan inte grundläggande strukturella förändringar åstadkommas, hur mycket vi än önskar att så sker.

Vi sitter alltså fast i rävsaxen hur vi än vänder och vrider. Kom också ihåg att politiker saknar den reella makten att förändra vårt rådande ekonomiska system eftersom den verkliga makten innehas av ’våra’ ekonomiska makthavare. Att så är fallet för ju med sig att de politiska besluten i grund och botten utformas utifrån vårt ekonomiska systems prioriteringar. Vilket till exempel betyder att offentliga pengar mer och mer tar vägen över till det privata, till kapitalets ägare.

I det här sammanhanget får vi heller inte glömma att kapitalismens pågående kris förvärras år efter år vilket kräver ökande behov av ’stödpengar’ från det offentliga.

Slutsatsen blir därför: att det offentliga med etablissemanget skulle komma fram till ställningstaganden som att vi lever i strukturellt ohållbara samhällen, inte kommer att inträffa.

Maj 2021

Effektivisera?

Varför effektivisera?

Jag håller med om att teknikutveckling bör leda till arbetsprocesser som främjar oss alla från producent till konsument, i vardagen. Om det nu är detta vi menar med effektivisering? Leder istället en så kallad effektivisering till ökad stress och sämre kvalitet då försämras ju livskvaliten för oss alla och därmed också för vårt samhälle. Är det detta som nu sker inom ’välfärden’, alltså ökad stress och därmed sämre kvalitet? Javisst är det så och i synnerhet inom det vi just benämner, ’välfärden’.

”Välfärden är ju numera konkurrensutsatt”, som en politiker mycket riktigt uttryckte sig.

Att agera på ’välfärdsmarknaden’ handlar alltså ytterst om pengar. ’Välfärdsmarknaden’ blir därmed en mycket lukrativ marknad främst beroende på att investerare kan räkna med säkra pengar i och med att det offentliga står som dels betalare och dels konsument – man står alltså för ’fiolerna’.

Skattepengar överförs i allt större omfattning från det offentliga till det privata. Så att effektivisera betyder i dagens samhälle ingenting annat än minimering av utgifter samt maximering av inkomster. Som politikern sa: ”välfärden är ju numera konkurrensutsatt”!

Eftersom ’välfärden’ lyder under denna strukturella norm då är det inte svårt att förstå att övriga samhället har en liknande strukturell uppbyggnad. Vi måste därmed inse att systemet kräver effektivisering, konkurrensutsättning, i annat fall kollapsar det. Ekonomisk konkurrens kan inte fungera på annat vis – den enes bröd den andres död. Det är så det ser ut och det är så det måste fortsätta se ut så länge som vi lever i en kapitalistisk ekonomi.

’Välfärden’ och egentligen all offentlig verksamhet måste nu bokstavligt talat öppna upp för marknadens villkor – vilket den ju också har gjort. Så när vi dagligen hör krav och kommentarer om en effektivare sjukvård så betyder detta: dra ner på alla former av personalutgifter, med allt vad detta innebär.

Men åter igen: kom ihåg att den här utvecklingen, som vi nu ser, är förväntad och är helt i linje med kapitalismens inneboende krav. Att den här utvecklingen sedan leder till en ökande socioekonomisk ojämlikhet är ju inte kapitalismens problem. Eller?

”Effektivare välfärd kräver konkurrens!” Dagens normgivande handlingssätt!

”Ödessymfonin”

”Det är fullt möjligt att bli mångmiljonär, ja miljardär. Visst är det väl värt att sträva till? I dessa tider när räntan är noll så är det inte mycket som slår investeringar i värdepapper och fastigheter. Våga investera, chansa lite, du kan ju bli rik på kuppen! Ta lån, det här kan bli din stora möjlighet här i livet!

Att Börsen står på rekordnivåer får inte avskräcka dig, handla nu medans tid är, för den här möjligheten kanske aldrig återkommer. Spekulera med allt du äger! Livet är en happening, lev nu och våga vinna!

Någon förlorar när någon vinner, men varför ska vi bry oss om det? Var och en får väl sköta sitt, vi lever ju fria liv, den som går under går under helt enligt spelets regler. Ta dina stimulansia och må väl, i morgon är en ny dag med nya möjligheter. Har du inga pengar att investera? Du har väl någon krona över till shopping?

Handla och känn hur lyckan kommer och som en bonus hjälper du till med att höja BNP:n. Marknaden måste ju rulla, det skapas jobb vilket ger dig möjlighet att göra karriär. Med karriär följer högre lön och allt annat, som du känner till. Kavla upp skjortärmarna och gör dig klar för strid. Se konkurrensen som en möjlighet där du själv tar initiativet i allt du företar dig. Konkurrera ut de svagare och gör dig själv till en vinnare på marknaden.

Varför bry sig? Låt dom skjuta ihjäl varann! Gängkrig på hemmaplan och riktiga krig på bortaplan, död och förintelse ett fruktansvärt kaos, men vad kan du göra åt det? Varför bry sig? Börsen går ju bra, vad mer kan man begära? Pengarna trillar in och då får det väl bombas och skjutas så mycket det går, huvudsaken att det inte drabbar mig.

Nej du får inte komma hit! Vad ska du här och göra, vi har nog med bekymmer som vi har det. Vi skickar hem dig så fort du visar dig. Att dom skjuter ner dig är inte vårt problem. Nej du är inte välkommen. Och för övrigt så har du väl inga pengar heller, vem har du tänkt dig ska bekosta ditt uppehälle? Här jobbar vi för att tjäna pengar och dom som inte jobbar, ja vad gör vi med dom?

Klart att vi måste investera i fler vapen och naturligtvis i de mest toppmoderna – kliniska vapen som kan avfyras från skrivbordet och nå till andra sidan klotet. Vi måste hänga med i kapprustningen om vi ska ha en chans att överleva. Störst och starkast vinner har vi ju lärt oss. Det gäller i såväl krig som på marknaden – konkurrensen ni vet. Sträva uppåt se till så att systemets ekonomi växer. Att dom svaga dukar under får vi leva med.

Allt du ser framför mig och runt omkring, så långt ögat ser, äger jag. Kan du fatta det? Det är knappt jag fattar det själv. Men i alla fall, här är det jag som bestämmer vilket innebär att du inte har någon rätt att vistas här utan mitt godkännande. Förstår du? Försvinn härifrån det här äger jag!”

Är det så här det fungerar världen över ?

Palestinafrågan

Går det att förstå konflikten mellan palestinier och israeler?

Denna djupa konflikt kräver att vi går till roten med de strukturella orsaker som ligger till grund för denna till synes olösliga konflikt. Ska vi försöka förstå denna synbart olösliga konflikt så måste vi ställa grundläggande frågor hela tiden.

Vi vet att stater historiskt sett bildas utifrån maktkamper där dels det finns en maktkamp mellan stater och dels inom stater. Ur dessa maktkamper formas stater.

Man måste då fråga sig: måste det bildas stater och måste det utspelas maktkamper? Nej stater måste inte bildas men de bildas på grund av att den strukturella ordningen – som bygger på maktkamper – ser ut som den gör. Och hur ser den då ut?

Den var och är uppbyggd på det viset att de som innehar den ekonomiska makten sätter de strukturella ramarna för hur samhället ska byggas. I detta ramverk så formas bland annat det grundläggande maktskyddet för den ekonomiska eliten, nämligen våldsapparaten, som ju är till för att bevara den rådande maktstrukturen. Man kan alltså säga att det redan har gått fel från första början – sedan tusentals år. Strukturens jämlikhet och rättvisa har satts åt sidan i och med att samhällets maktelit formar den samhälleliga ordningen utifrån den egna egoistiska prioriteringen.

Maktkamper i sig är alltså ett bevis på att strukturen antar en ojämlik uppbyggnad som i sin tur framkallar konflikter, olösliga sådana. I korthet kan man förklara uppkomsten av stater på detta vis.

Skadan har, som vi då förstår, redan uppkommit sedan mycket lång tid tillbaka. Och detta får vi bekräftat genom grundliga historiska analyser av hur våra samhällen såg ut på den tiden. När nu denna strukturella ojämlikhet och orättvisa etablerar sig som, man kan tycka, en samhällelig normalitet – vilket ju är fallet i vår tid – så leder detta till återkommande konflikter samhällen emellan och dels inom samhällen. Vilket även det betraktas som en slags normdrivande utveckling.

Våld mellan stater och våld inom stater ses som någonting som vi måste få leva med, alltså normativt. Men i själva verket så är denna normativitet ett tecken på att strukturen är ojämlik och därmed olöslig – alltså olöslig i en ojämlik struktur.

Utifrån denna strukturella ojämlikhet så sticker konflikten mellan palestinier och israeler ut på ett speciellt vis. Hur då?

Staten Israel utropades som en självständig stat ’inne’ i palestinska samhällen – en slags ockupation som också har utvidgats. Vilket betyder att en helt främmande kultur och religion gjordes till, man kan säga, officiell samhällsform i ett samhälle som präglades av en helt annan samhällsform – kulturellt och religiöst.

När starkt patriarkala samhällen byggs upp sida vid sida, som dessutom innehåller starkt åtskilda kulturella och religiösa former, så bäddar detta för konflikter. Att tro att det går att etablera ett samhälle ’inne’ i ett annat samhälle med dessa väsensskilda normer är dömt att misslyckas. Detta misslyckande har visat sig gång på gång i och med att krigshandlingar utspelar sig hela tiden med jämna mellanrum. Denna konflikt kommer aldrig att kunna lösas under rådande strukturella former.

I det här sammanhanget måste vi fråga oss: Vad är kultur och vad är religion? Speglar kulturen och religionen den strukturella ordningen som råder? Är detta fallet så förstärker kulturen och religionen den ojämlika samhällsstrukturen. Kan det vara på det viset här, mellan palestinier och israeler?

Vad som krävs för en lösning det är att jämlikhet och rättvisa upprättas, där statsgränser rivs ned och där kulturella och religiösa ideer får ge vika. Ideer som är starkt patriarkala vilket inbjuder till konflikter när dessa maktideer konfronteras.

Som vi också vet så är jämlikhet och rättvisa dessutom omöjligt att genomföra i ett ekonomiskt system som bygger på att privatägd ekonomisk makt är lika med samhällelig makt. Med andra ord så kan en lösning inte uppnås under rådande ekonomiska förhållanden.

Juni 2021

Strukturell ojämlikhet

En strukturell ojämlikhet är en bekräftelse på att frågan är olöslig under rådande strukturella betingelser! Detta faktum är helt grundläggande i förståelsen av hur våra samhällen fungerar.

Förtydligar mig: För att exemplifiera detta faktum så ska vi naturligtvis betrakta våra samhällen ur ett globalt perspektiv – allt annat är fel – inte bara utifrån vårt eget samhälles strukturella uppbyggnad. Således ser vi att den strukturella ojämlikheten mellan könen – som är ett faktum – kommer att bestå. Här behövs inga förtydliganden – betrakta våra samhällen runt om i världen så bör vi förstå denna gigantiska ojämlikhet/ojämställdhet!

Vidare att ojämlikheten dels mellan och dels inom våra samhällen är omöjlig att finna en lösning på under rådande strukturella förhållanden. Denna ojämlikhet kommer därför att öka i takt med att vårt ekonomiska system får allt svårare att kunne ge ’återbäring’ på investerat kapital. Ojämlikheten mellan samhällen leder till att människor söker sig till mer ’välmående’ samhällen och just denna process kommer att öka våldsamt framöver vilket leder till en allt ökande ojämlikhet inom samhällen. Man kan alltså fastslå att ojämlikheten mellan samhällen leder till ökande ojämlikhet inom samhällen.

Vår rådande strukturella ordning har genom sina maktambitioner, sedan tusentals år, lett till att mängder av samhällen världen över har undertryckts och därigenom tvingats att agera under slavliknande förhållanden gentemot en ockuperande maktapparat. En sådan strukturell ojämlikhet kan inte lösas, ens idag, även om den ockuperande maktapparaten formellt är borta, vilket beror på att den ojämlika strukturen präglar alla våra samhällen såväl de ockuperande som de ockuperade – maktambitioner är således det normativa under dagens rådande förhållanden.

Eftersom vi har ett rådande ekonomiskt system som inte är demokratiskt uppbyggt – beslut tas utifrån storleken på kapitalägande – så blir det omöjligt att inom systemets ramverk uppnå ekonomisk jämlikhet. Det säger sig självt att sådan grundläggande strukturell ojämlikhet bekräftar en olöslig samhällelig möjlighet att kunna uppnå rättvisa.

Förklara varför en liten klick människor styr marknaden som i sin tur är avgörande för hur våra samhällen utvecklas samtidigt som majoriteten har att förhålla sig till denna strukturella ordning utan möjlighet att förändra den? Normativ strukturell ordning!

Har ni svaren?

Förstår vi kapitalismen? Uppenbarligen inte, för skulle vi förstå den så hade vi agerat annorlunda. Vad är det vi då inte förstår? Vi inser inte att det finns ett alternativ till kapitalismen. Vi ställer frågorna:

Hur skulle det se ut om vi inte hade vårt rådande ekonomiska system? Hur skulle det se ut om vi inte fritt fick äga kapitalet; om det inte förekom ekonomisk konkurrens med varann; om vi inte hade någon ekonomisk tillväxt; om den globala ekonomin togs bort?

Att föreställa sig ett ekonomiskt system helt annorlunda vårt nu rådande låter sig inte göras hur som helst. Det ska mycket till innan vi förmår oss inse att det rådande måste ersättas.

Enligt min mening så kommer den rådande ekonomin att kollapsa innan vi på allvar inser att den måste ersättas av en diametralt annorlunda ekonomi. Men där är vi inte än även om vägen dit kan gå fortare än vi anar. Alltså betraktar vi den rådande ekonomin som självklar och därmed normativ och vi gör det så länge som vi här i västvärlden kan leva våra liv mer ’anständigt’ än övriga världen. Man kan säga att det ingår i vårt leverne att vi ska ha det mer ’anständigt’ än övriga världen. Det är ju därför det byggs gränser av oss när nu misären tilltar, runt omkring oss. 

Kan vi ta till oss att det är kapitalismens ständiga prioritering att växa som är orsaken till att ’välfärden’ går på knäna? Vårdens personal säger upp sig på grund av en mängd orsaker som vi så väl känner till; samma problem gäller för skolpersonal och egentligen all offentlig verksamhet. ’Välfärden’ drivs alltmer in i rådande marknadsekonomiska prioriteringar. Eller med andra ord: kapitalismens prioriteringar styr nu även besluten som tas i det offentliga.

Inser vi att denna utveckling är förutsägbar i vårt rådande ekonomiska system? Förutsägbart blir därför – bland annat på grund av detta – att människor far illa med allt vad detta innebär. Inser vi att denna förutsägbarhet också innebär att klimatproblematiken blir omöjlig att lösa under ett kapitalistiskt system?

Ett ekonomiskt system som prioriterar tillväxt – eller rättare sagt som kräver tillväxt för att kunna överleva – kan inte agera diametralt annorlunda. Förstår vi denna motsättning?

Har ni svaren? Löser vi flyktingproblematiken i världen med ’hårdare’ gränser? Kommer det gigantiska drogmissbruket att finna en lösning genom skärpta straffregler? Klimatet då – kan denna akuta kris lösas av rådande politiska deklarationer?

Ojämlikhet och ojämställdhet världen över: löser vi detta genom en ’effektivare’ skattepolitik, bidrag och subventioner? Ja vad har ni för svar på allt mer tilltagande kriser världen över?

Eller det kanske inte är några kriser – det kanske ska se ut så här? Allt detta är ju normativt! Har ni svaren?

Juli 2021

Globala ekonomin

Börjar vi inse att den globala ekonomin fungerar destruktivt?

När vi gör en historisk tillbakablick på hur våra samhällens ekonomier såg ut för cirka 60 – 70 år sedan så kan vi se att i stort sett allt som vi konsumerade då det producerades också av oss själva. Naturligtvis så var det en kapitalistisk marknadsekonomi då som nu men den avgörande skillnaden i ekonomin var att produktion och konsumtion skedda i det lokala samhället. Kapitalismen hade ännu inte utvecklats globalt utan den växte sig snabbt i det lokala samhället. Att kapitalismen då – för 60 till 70 år sedan – var välutvecklad i det lokala samhället innebar självfallet att den av inneboende strukturella prioriteringar måste växa.

En kapitalistisk utveckling kräver tillväxt. Alltså växer den vidare från det lokala till det globala, av dessa kända inneboende prioriteringar. Man kan också säga att den lokala kapitalismen inte klarade av att förbli lokal beroende på att dess strukturella utformning omöjliggör enbart lokal förankring. Den måste utvecklas globalt! Men det är också denna för kapitalismen nödvändiga utveckling som kommer att leda till dess egen kollaps. Jag menar att dessa inneboende krav på ständig tillväxt måste leda till dess egen undergång.

Även om vi alltså föredrar kapitalismen för cirka 60 – 70 år sedan så kan vi inte ha denna dåtida strukturella uppbyggnad av ekonomin. Vi ser ju vad den har lett fram till och dessutom är det praktiskt omöjligt att återgå till denna ’lokala’ kapitalism.

Vad är det då som vi börjar inse med att den globala ekonomin fungerar destruktivt?

Jo som vi förstår så innebär kapitalistisk ekonomi också konkurrens, den är så att säga ett element i kapitalismens utveckling. I konkurrensens spår så följer utslagning av såväl företag som privatpersoner och även utslagning av samhällen. Denna konkurrens tilltar dessutom med tiden, den blir alltmer brutal. Vilket i sig är helt förenligt med kapitalismens utveckling.

I denna ’mördande’ konkurrens så försöker naturligtvis företag, privatpersoner och samhällen att rädda det som räddas kan. Det är i den här turbulensen som vi blir skeptiska mot den globala ekonomin.

Stora globala företag lägger under sig allt som bara går, till priset av att mindre företag och kapitalsvaga samhällen får allt svårare att hävda sig i konkurrensen. Resultatet av denna ’soppa’ blir att motsättningarna ökar i snabb takt mellan företag, människor och samhällen. Och vad denna destruktiva spiral leder känner vi väl till, eller hur?

Genom att upprätta handelshinder gentemot konkurrerande samhällen så söker man därigenom begränsa de ekonomiska flödena globalt. Man söker skydda de ’egna’ företagen på den globala marknaden. Men eftersom dessa hinder, i praktiken, strider mot den rådande globala ekonomins ’normativa’ utveckling så skapar dessa hinder ökande motsättningar. Stater ställs mot stater vilket leder till följdverkningar, där ytterst de fysiska maktmedlen fäller avgörandet.

Som vi ser så kan inte vår rådande kapitalistiska ekonomi hantera de motsättningar som uppkommer just beroende på att den är strukturellt uppbyggd efter principen att kapitalet är ’fritt’ att äga. Det är denna ’frihet’ som leder till globalisering och i sin förlängning till oundviklig kollaps. Kanske vi alltså börjar inse att vår globala ekonomi fungerar destruktivt, men har svårt att förstå hur en lokal ekonomi ska kunna byggas utan en kapitalistisk struktur.

Uppgång och fall

Systemets uppgång och fall! Kan det jämföras med människans uppgång och fall? Och hur kan vi likna vårt system med tidigare systems uppgång och fall? Vad har vi för liknelser och vilka skiljaktigheter finns?

Så kallade Riken har under historiens lopp ’uppstått’ och ’blomstrat’ för att sedan förfalla. Vad är grundorsaken till denna genom historien så att säga ’normala’ tidscykel? Varför kunde inte Rikens så kallade ’blomstringstid’ fortsätta?

Frågorna ser vi och vi förstår dom! Svaren har vi även om vi har svårt att formulera oss! Kan det handla om att tänka sig in i frågorna?

Kan etablissemanget tänka sig in i frågorna och sedan formulera svaren? Varför ställer jag frågorna till etablissemanget? Därför att det är ju dom som sitter på svaren och besluten som ska tas. Nej etablissemanget har inget intresse av att tänka sig in i frågorna. Varför skulle dom ha det när dom sitter på besluten? Förstår ni mitt resonemang?

Ett system som innefattar en samhällselit, etablissemanget, kan omöjligen sätta sig in i frågeställningen eftersom eliten är en självklar del av systemets struktur.

Att privat äga kapitaltillgångar går egentligen inte att ifrågasätta i och med att denna strukturella ordning är en grundbult i systemet. Javisst kan du och jag ifrågasätta denna ordning men etablissemanget kan inte ifrågasätta. Vi har att förhålla oss till denna rådande ordning och vi alla även etablissemanget är, så att säga, fastnaglade i denna ordning. Det privata kapitalägandet kommer därför att förbli som det är hur mycket vi än argumenterar emot och det är först när systemet kollapsar som grundläggande förändringar får en möjlighet att påbörjas.

Systemets uppgång och fall får sin tydligaste stämpel när stater hamnar i fysiska konflikter med varann. Alltså när krig utkämpas mellan och inom stater. Här bevisas tydligt att vårt rådande system – som existerat i tusentals år – var och är uppbyggt fullständigt strukturellt felaktigt.

Krig har som vi vet existerat i tusentals år och krig existerar än idag. Hur kan detta vara möjligt? Borde inte våra samhällen ha lärt sig under tusentals år? Eftersom vi inte har lyckats med detta, att lära oss, så finns ingen annan framkomlighet än att granska själva den grundläggande strukturella uppbyggnaden av våra samhällen. Och som vi nyss nämnde så kan inte den etablerade eliten göra en sådan grundläggande granskning och eftersom dom inte kan det så sker heller ingen förändring av systemet.

Dom enda som kan förändra är vi själva men problemet är att vi är så insyltade i systemets strukturella utformning att en förändring ter sig helt omöjlig. Vi lever det liv som systemet har ’lärt’ oss leva; vi jagar kapitalet precis så som alla andra gör och gör vi inte det så går vi under. Det är så här livet är och då är det bara att hänga på! Vi vill ju överleva! Andra går under medans vi överlever!

De tidigare systemen i historien var i princip liknande system som dagens det vill säga de byggdes utifrån maktprincipen att härska över andra – att kontrollera samhällen för egen vinning. Av detta följer naturligtvis konflikter – våldsamma sådana – där den ’starkaste’ överlever. Så såg det ut då och så ser det ut idag. Skillnaden nu för tiden mot förr är den att vi nu står inför ödesfrågor – klimatet och samhällens totala sammanbrott där mänsklighetens liv står på spel.

Vår ’blomstringstid’ har nu nått sin kulmen och förbytts till en snabbt nedåtgående kurva som bara blir brantare. Så ser verkligheten ut, tyvärr!

Frågan om människans uppgång och fall, som ställdes, hur ser vi på den? Är den synkad till systemets uppgång och fall? Så är det!

Ojämlikheten människor emellan har tusenåriga anor och fortsätter så än idag. Globalt sett så blir det allt svårare för människan att kunna leva ett drägligt liv – med allt vad det innebär – vilket har att göra med systemets uppbyggnad som nu faller från en tidigare uppgång.

”Människor med svag konkurrenskraft har svårt att få jobb!”

En officiell bild av vad som gäller! Ett uttalande som säger det mesta om ’samspelet’ mellan människan och rådande system, i en fallande verklighet!

Augusti 2021

Etablerad ojämlikhet

Varför tillåts strukturell ojämlikhet? Kan det vara så att den strukturella ojämlikheten inte anses som ojämlik, den existerar inte i vårt etablerade sätt att tänka och agera? 

”Vi är ju fria människor och därmed så är vi fria att göra som vi vill med det kapital som vi lyckas komma över!” 

Javisst, eftersom det fungerar efter denna princip så är också den strukturella ojämlikheten etablerad. Så ser ju historien ut – alltså vårt etablerade sätt att tänka och agera.

Det du har lärt dig om ekonomi och samhälle handlar om just detta – friheten att äga kapitalvärden och allt som har med dessa värden att göra. Det stannar inte med att äga de mervärden som produktionen skapar utan här handlar ägandet även om skogen, vattnet och marken som vi alla går på. Alla tillgångsvärden är till salu för den som äger kapitalet och som investerar med avsikten på att värdena hela tiden stiger.

Vi måste lära oss förstå att strukturell ojämlikhet är en förutsättning för att vårt ekonomiska system ska kunna leva vidare. Strukturell jämlikhet kan inte existera under vårt rådande ekonomiska system. Svårare än så är det inte! Om vi kan ta till oss detta faktum så bör man kunna förstå varför våra samlade samhällen ser ut som dom gör.

Den etablerade makteliten förkunnar i övertygande ordalag att vi lever i demokratiska samhällen där rättvisan inte kan bli mer rättvis än vad den är. För eliten betyder demokrati att vi är fria att agera i samhället inom lagens råmärken – kanske man kan uttrycka sig. Alltså är vi fria att ta för oss av kapitalkakan som växer hela tidan. Är detta demokrati? Ja, enligt det etablerade sättet att tänka och agera.

Här är det viktigt att förstå att den privatägda kapitalkakan nu är så stor så att den präglar våra samhällens fortsatta strukturella uppbyggnad. Jag menar att det offentliga saknar i praktiken möjligheten att bygga strukturen – som i många fall anses måste byggas ekologiskt hållbar – eftersom den ekonomiska makten ligger utanför offentlighetens ’ramar’. Alltså kan inte våra offentliga företrädare hävda annat än att kapitalismen med sin strukturella ojämlikhet måste få verka på det sätt som den gör idag. Politiken saknar med andra ord möjligheter att genomföra strukturell jämlikhet. Politiker är underkastade de beslut som fattas i de ekonomiska processerna.

”Sakernas” tillstånd

En upprepning av ’sakernas’ tillstånd är nödvändig.

Klimatrapporter konstaterar att uppvärmningen av jorden går allt snabbare. Konflikter och kriser, av alla de slag världen över, fortsätter i oförminskad takt. 

Västvärldens politiska ledare tror sig sitta på svaren hur dessa förestående kollapser ska kunna undvikas. Vilka är då svaren som dom säger sig sitta på?

Nu är det ju så att våra politiska ledare saknar ’mandatet’ att ta de avgörande ekonomiska besluten och därmed så blir deras svar enbart önskemål hur de vill att den framtida utvecklingen ska se ut. Alltså svarar de att jordens uppvärmning inte bör överskrida 1,5 graders ökning och vidare att konflikter och kriser bör lösas genom förhandlingar och samtal. Ingenting fel med dessa önskemål i och för sig. Men världen fungerar idag inte på detta vis.

Ett ekonomiskt system som hela tiden kräver tillväxt kan inte hanteras på ett annorlunda sätt av den ekonomiska eliten, än vad som nu sker. Och för den delen inte heller av den politiska eliten, som ju har rollen att förvalta vårt ekonomiska system.

Prioriteringen är ju tillväxt och då tas de ekonomiska besluten utifrån detta faktum liksom de politiska, vilket naturligtvis innebär att jordens resurser förbrukas i allt snabbare takt. Och som sagt dessa beslut tas av de stora ekonomiska aktörerna utan att det offentliga kan ingripa. Vi borde förstå att denna ordning saknar alla förutsättningar att kunna lösa klimatkrisen och samhälleliga kriser.

I den värld som vi idag lever i så är det ekonomin med dess beslutsfattare som styr! Vilket vi väl alla inser, eller?

En kapitalistisk ekonomi kan omöjligen hantera kapitalets fördelning i våra samhällen. Det ligger så att säga utanför systemets ’intressen’, om ni förstår hur jag menar. Alltså tvärt emot logiken, för att åstadkomma jämlika samhällen.

Att önska sig rättvisa och jämlika samhällen gör vi väl alla, inklusive politiker och ekonomiska beslutsfattare, men att önska sig är inte det samma som praktiskt agerande.

’Sakernas’ tillstånd utvecklas åt motsatt håll gentemot våra önskemål och när det nu de facto ser ut på detta vis då måste vi börja försöka förstå orsaken till det hela. Och när jag menar orsaken då räcker det inte med att säga: ”vi måste alla hjälpas åt för att minimera utsläppen”.

Sådana uttalanden hörs dagligen från den etablerade eliten vilket visar den totala oförmågan i förståelsen av de grundläggande orsakssambanden till att våra samhällen har hamnat i denna kollapsande utveckling.

Eliten menar, på fullt allvar, att lösningarna går att åstadkomma inom rådande strukturella ramverk eftersom dom inte med ett ord nämner vårt kapitalistiska system som en möjlig orsak till det akuta läget.

Det ska bli intressant att se hur länge eliten kan verka i den här bubblan – alltså dagens värld – innan den spricker. Det troliga scenariot blir att eliten över huvud taget aldrig kommer att erkänna att vårt rådande ekonomiska system har det grundläggande ansvaret till dagens kollapsande utveckling, inom alla plan. Detta tragiska faktum gör att vi inte får tid att planera våra liv inför dessa kommande kollapser.

September 2021

Historieresan

Det är en fascinerande historieresa som människan har gjort under de cirka tvåhundratusen år som hon levt. Ungefär för etthundratusen år sedan så gav hon sig ut från Afrika och började befolka resten av världen. Och för cirka tiotusen år tillbaks så tog hon sig upp till norra Europa, i spåren av den krympande inlandsisen. Klimatet var gynnsamt när hon sökte sig norrut och det fanns säkert gott om föda vilket naturligtvis bidrog starkt till att hon kunde etablera sig här.

Men det som framför allt fångar mitt intresse i denna historieresa det är hur den ojämlika och ojämställda strukturen kunde etableras världen över. Hur, när och var tog sig denna för människan så destruktiva struktur sin början? Med facit i hand så kan vi se alla krig och allt elände som är orsakade av vår destruktiva samhällsstruktur. Det är nästan som om man skulle tro att historiens förlopp inte skulle kunna formas på ett annat sätt. Att det som har skett och fortfarande sker är det ’normativa’ livet för oss alla. Som om det skulle vara förutbestämt. Att samhällslivet inte kan fungera på ett annat sätt än vad som har varit och vad som är. Alltså att ojämlikheten, ojämställdheten och orättvisan ska vara det ’normala’ i varje samhälle.

”Så har det ju jämt sett ut,” säger vi. Det är denna destruktiva strukturella uppbyggnad som jag är så nyfiken på att försöka förstå hur den kunde etablera sig. Jag har heller aldrig sett några ’definitiva’ svar på dessa frågor och det går kanske inte att få fram några ’definitiva’ svar. Vi får alltså försöka få fram troliga antaganden till varför samhällsstrukturen en gång formade sig på ett sätt som har hållit i sig, ända in i vår tid.

Är det inte lite förbryllande att vår destruktiva struktur har etablerat sig i alla världsdelar redan då det inte förekom några kontakter mellan världsdelarna? Hur kunde ojämlikheten och orättvisan existera runt om i världen i en tid när människan var ’isolerad’ till sin egen världsdel? Det troliga svaret på denna fråga måste bli: redan då människan utvandrade från Afrika – för hundratusen år sedan – så var den destruktiva strukturen etablerad. Någon annan förklaring har jag svårt för att kunna se.

Tänk tanken om historien hade tagit en annan vändning för ett antal tusentals år sedan. Jag menar, antag att våra samhällen hade slagit in på den ’logiska’ vägen som då hade inneburit att människan kunde bygga våra samhällen jämlikt och rättvist. Hur hade då världen sett ut? Är det kanske fel att ställa en sådan fråga?

Någon säger: ”Det blir hypotetiskt och förvillande – nej vi måste förhålla oss till den verklighet som var.” Javisst så är det kanske, men det är onekligen frestande att spekulera i frågeställningen. Världen hade då, som jag ser det, formats på ett helt annat sätt och därför hade vår rådande samhällsstruktur sett helt annorlunda ut.

Ingenting i strukturen är ju förutbestämt utan allt formas av oss, eller rättare sagt, de som har format vår rådande struktur tillhörde den samhälleliga eliten alltså den ekonomiska eliten. Demokratiska beslutsprocesser existerade inte alls vilket självklart leder till allvarliga konflikter både mellan samhällen och inom ett samhälle.

Tänker så här: borde inte den tidiga människan kunna tänka ’logiskt’ – vad som är bäst för den grupp/samhälle som man lever i? Eller tänkte människan utifrån en rent egoistisk synvinkel – vad är bäst för mig?

Eftersom människan är ett flockdjur vilket betyder att hon är starkt beroende av flocken för att kunna överleva så måste ju detta faktum leda till att hon ser till flockens bästa. Och utifrån detta beroende så bör det följa ett ’logiskt’ tänkande om vad som är bäst för flocken. Enligt min mening så borde ett sådant tänkande förhindra allvarliga konflikter inom flocken och även mellan flockar.

Detta är ju naturligtvis spekulationer. Men ändå, någonstans på vägen så måste den destruktiva strukturen ha tagit sin början och den måste ha tagit sin början före människans utvandring från Afrika. Och nu har den destruktiva strukturen fört oss till den punkt där den ekologiska balansen har satts ur spel.

En tanke som återkommer: borde inte människan ha stannat kvar i Afrika och alltså avstått från utvandringen därifrån? Så här i efterhand kan man ju tycka det. Hon är ju inte så att säga fysiskt lämplig att leva i kallare klimat. Visserligen har hon en unik förmåga att anpassa sig efter de förutsättningar som uppstår men när man betraktar vad människan har gått igenom så handlar väldigt mycket om krig och elände. Sjukdomar och misär har varit en ständig följeslagare i tusentals år så när vi analyserar vår historia då börjar man undra om inte människan gjorde ett felaktigt ’val’ när hon utvandrade.

Ojämlik kapitalfördelning

Det handlar om kapitalets fördelning i våra samhällen! Varför sker kapitalfördelningen ojämlikt? Borde inte kapitalet fördelas lika i samhället? Dessa ’enkla’ frågor bör kunna besvaras på ett lätt och okomplicerat sätt.

Jo självklart ska kapitalet i våra samhällen fördelas jämlikt, allt annat är fullständigt fel. Men som vi ser så fördelas kapitalet inte jämlikt, vilket då är totalt felaktigt, och så har det varit under många generationer bakåt. Allt detta känner vi till men ingenting görs för att få till en jämlik fördelning. Och det går, som vi vet, inte att åstadkomma en förändring under vår rådande kapitalistiska ekonomi. Den rådande ekonomin kräver bokstavligt talat en ojämlik fördelning för att överhuvud taget kunna existera. Jämlika fördelningar är därmed otänkbara under rådande ekonomiska system. Därför sker kapitalfördelningen ojämlikt.

Inför detta faktum så tilltar socio-ekonomiska kriser världen över. Vilket alltså blir den grundläggande effekten av vårt kapitalistiska system!

När det gäller klimatkrisen, som ju förvärras hela tiden, så är denna kris intimt sammanbunden med kapitalets fördelning. Hur? Jo vårt rådande ekonomiska system kräver en ständig ekonomisk tillväxt för att kunna leva vidare. Detta inneboende krav står ju då i motsättning till ett hållbart klimat. Ett hållbart klimat klarar inte, som vi ser, att hantera de destruktiva utsläppen av alla de slag som nu sker dagligen. För att den ekologiska balansen ska fungera så måste utsläppen minska omgående och denna minskning är en omöjlighet i ett system som kräver ekonomisk tillväxt.

”Det verkar alltså vara en omöjlighet att kunna vända alla kriser som nu bara förvärras!”

Så är det, vi måste se realistiskt på den utveckling som nu sker och så länge vi har ett ekonomiskt system som formas utifrån prioriteringen av privat ökande kapitalägande så kan heller inga grundläggande förändringar åstadkommas. Alltså måste vi förbereda oss på dels en klimatkollaps och en kollaps för vårt kapitalistiska system. Att tro att dessa scenarion kan ’sopas under mattan’ kommer bara att förvärra allting. Det enda riktiga är att notera den verklighet som råder och försöka förstå orsakssammanhangen och därifrån söka förändringar.

Ställ frågan: Varför ska avgörande ekonomiska – och därmed samhälleliga – beslut tas utifrån storleken på det privatägda kapitalet?

Oktober 2021

Psykisk ohälsa

Att den psykiska ohälsan ökar är ingen nyhet, men vet vi orsakssammanhangen till den psykiska ohälsan? ’Expertisen’ nämner stress, oro, ångest, arv och miljö som sannolika orsaker till ohälsan.

Eftersom ’expertisen’ nämner dessa faktorer så måste man gå ett steg längre. Det finns ju en ’djupare’ orsak till de här utpekade faktorerna, eller hur? Att komma fram till att bland annat stress är en orsak till psykisk ohälsa bäddar ju för att psykvården, så att säga, lägger ansvaret på att personerna ifråga måste ändra sin egen ’livsföring’ för att kunna uppleva en bättre livskvalitet.  Fokus ska alltså läggas på individens levnadsförändring, enligt ’expertisen’. Men detta ytliga sätt att analysera den psykiska ohälsans orsakssamband har tydliga brister.

Den grundläggande bristen består i att analysen saknar studier av vår samhälleliga strukturs uppbyggnad och vad denna uppbyggnad gör med det psykiska tillståndet. Vilket medför att rådande samhällsstruktur inte ifrågasätts överhuvud taget.

Detta kan vi tolka som att våra samhällen ska ha den strukturella uppbyggnad som vi nu lever i och därmed kan det aldrig bli frågan om att ifrågasätta rådande strukturella orsaker, enligt ’expertisen’. Alltså läggs fokuset på individen för att få bukt med den psykiska ohälsan, inte den strukturella samhälleliga uppbyggnaden.

Jag menar att fokuset måste läggas på samhällenas strukturella uppbyggnad. Att det är just denna ’faktor’ som är grundorsaken till att den psykiska ohälsan tilltar i omfattning.

En destruktiv samhällsstruktur kan omöjligen skapa god livskvalitet för sina invånare – blir ju då den logiska förklaringen – eftersom den ju är orsaken till att människor lider av psykisk ohälsa!

Vad innebär då det här inför framtiden? Jo det innebär att den psykiska ohälsan kommer att fortsätta tillta i omfattning.

Så länge ’expertisen’ tillsammans med etablissemanget vägrar att inse sambandet mellan vår destruktiva samhällsstruktur och ökande psykisk ohälsa så kan heller inte någon förbättring av ohälsan ske.

Alltså först av allt så måste vi inse sambandet och därefter kan arbetet påbörjas att ta itu med de verkliga orsakssambanden! Som vi vet så kommer inte detta att ske – alltså att eliten inser sambandet. 

Är ekonomi obegripligt?

Nej ekonomi är inte obegripligt. Men ekonomin idag försöker göras, mer eller mindre, obegriplig.

Vi måste ha klart för oss att dagens rådande ekonomi primärt går ut på att tjäna pengar. Inför detta faktum så agerar vi alla utifrån denna rådande situation. Det vill säga: ’stor’ som ’liten’ strävar efter att tjäna pengar. Vi vill – eller rättare sagt måste – kunna få ut så mycket pengar som möjligt för att, bokstavligt talat, klara att leva vidare. Systemet är ju uppbyggt på det viset, nämligen att hela tiden växa. Från den ’lilla’ människan till den ’stora’ riskkapitalisten så handlar det om att överleva. Man måste få in pengar!

Utifrån detta – alltså dagens rådande scenario – så är ekonomiska ageranden lätta att förstå. Alla måste få in pengar och går det inte att få in ’vita’ pengar så kanske det går att få in ’svarta’. Utifrån den här agendan så är ekonomin begriplig – att var och en kämpar om en så stor bit som det bara går att få ut av kapitalkakan.

Att en sådan här agenda medför ekonomisk spekulation, med allt vad detta innebär, ingår så att säga i spelets regler. Så också med produktion och konsumtion av allehanda droger, ’vita’ som ’svarta’.

Likaså medför den rådande marknadsagendan att var och en försöker undvika alla former av samhälleliga pålagor – vilka ju betraktas som personliga utgifter. Nej skatter med flera pålagor försämrar våra möjligheter att tjäna pengar, alltså försöker vi komma runt alla lagar och bestämmelser som hämmar våra pengar att växa.

Ekonomisk brottslighet kommer som en ’naturlig’ följd av att strukturen är inriktad på att var och en måste tjäna pengar. Vilket blir förståeligt när systemet är uppbyggt utifrån prioriteringen att det är upp till var och en att kunna ta för sig av kapitalkakan – lagligt som olagligt. Kan detta sluta med att ’vit’ och ’svart’ ekonomi mer och mer sammanfaller? Kommer desperationen efter pengar att leda till en ’grå’ marknad? Är vi inte redan där?

Har man för ’lite’ pengar så lånar man och man lånar av finansmarknaden – ’vit’ som ’svart’ – som i sin tur tar lån på denna,sin egen, marknad.

Mer och mer pengar kommer ut på marknaden, den växer. Är detta begripligt? Systemet måste alltså växa, i annat fall så kollapsar det. Vilket betyder att det till slut inte går att överleva – med början hos fattiga, våldsutsatta samhällen – inom vårt rådande systems strukturella uppbyggnad. Observera här att ständig ekonomisk tillväxt är ju en både fysisk och matematisk omöjlighet.

Ekonomin blir begriplig utifrån dessa fakta, det vill säga: allt som utspelas inom vårt ekonomiska system kräver tillväxt. Motsägesfullt alltså, vilket slutar i kollaps!

Men måste inte all ekonomisk aktivitet vara lönsam? Jo inom vårt rådande ekonomiska system, kapitalismen, så måste marknadsaffärer resultera i lönsamhet, totalt sett. Egentligen är detta en förutsättning för en ekonomisk marknad, vilken som helst, – produktens utveckling från ’råmaterial’ till färdig vara som ska konsumeras. Men ekonomisk lönsamhet är inte det samma som ständig tillväxt. Kort kan man förklara ekonomisk lönsamhet som att: människan genom produktivitetsutvecklingen producerar mer än hon behöver för sin egen överlevnad.

Det är alltså inte här som skon klämmer utan det handlar om det ohållbara i vårt rådande marknadssystem, vilket beror på den odemokratiska beslutsprocessen som gäller i dagens marknad. Besluten tas ju utifrån storleken på det privatägda kapitalet och inte utifrån en demokratisk beslutsprocess, angående de samhälleliga behoven.

Därav så blir det förståeligt att det uppstår global konkurrens om den globala kapitalkakan. Den räcker, som vi vet, inte till alla. Vem/vilka ska äga kapitalet?

Kan vi alltså förstå att dagens ekonomi – ekonomiska system – syftar till att växa så därigenom blir ekonomin begriplig eftersom alla ekonomiska ageranden, i stort sett, förväntas bli kapitalhöjande.

Vilka tjänar på detta och vilka blir förlorare? Kan man ana att lösningen på den här ohållbara ekvationen har att göra med kapitalägandet och den vidare fördelningen av detta kapital?

November 2021

Klimattoppmötet

I skrivande stund har nu klimattoppmötet i Glasgow kommit igång. Det alla frågar sig är: vad blir resultatet av detta möte?

Först av allt så ska vi komma ihåg maktförhållandet som gäller i våra samhällen, nämligen att de politiska besluten är underordnade beslutsprocesserna som sker i vårt ekonomiska system, alltså vår kapitalistiska marknadsekonomi. Detta maktförhållande är helt avgörande för vad som kan åstadkommas i den klimatkris som nu tilltar. Så utifrån detta faktiska förhållande har vi att bedöma resultaten av klimattoppmötet.

Inledningsvis noterar vi att världens toppolitiker har enats om att temperaturhöjningen alltså 1,5 graders målet från Parisavtalet ligger fast och att skogsskövlingen måste upphöra.

Naturligtvis är dessa ’beslut’ helt riktiga – vem skulle inte skriva under dessa ’beslut’ – men kom ihåg att de politiska ’besluten’ saknar verkliga mandat att kunna genomföras. De politiska ’besluten’ är vad de är, nämligen enbart önskningar – inte bindande – utan möjligheter att kunna förverkligas. Spel för galleriet, med andra ord!

Hur annars kan världens toppolitiker uttrycka sig? Att spela för galleriet är det enda dom kan göra!

Att en del länders politiker nu också uttrycker önskan om att göra sig av med kolberoendet är likaså en önskan, ingenting som är behäftat och avtalat med ett måste. Således kommer allting att rulla på som det tidigare har gjort.

När vi talar om klimattoppmöten då måste vi hålla i minnet att vi lever med ett ekonomiskt system som hela tiden kräver tillväxt. Att vi kan önska oss klimatneutrala utsläpp inom ett antal år tillhör, så att säga, den gängse normen idag. Men åter igen dessa önskningar går inte ihop med systemets prioriteringar och detta måste vi ta till oss.

Den rådande marknadsekonomin är en ekonomi som lever med konkurrens och eftersom det är så då måste alla former av utgifter begränsas och dit hör självfallet så kallade klimatanpassningar. Detta måste vi förstå!

Som alla andra klimattoppmöten så leder inte heller detta möte till något positivt, vilket vi ju visste redan före mötet, eller hur? Och framtidens möten kommer inte heller de till att leda någon vart. Vad politikerna inte själva tycks förstå det är att dom saknar mandatet att förändra den rådande klimatutvecklingen.

För att kunna åstadkomma grundläggande förändringar så måste vårt rådande ekonomiska system förändras diametralt, vilket vi nu har påpekat gång efter gång. Alltså återigen: den rådande politiken är underställd vårt ekonomiska system och så länge det förhåller sig så kan ingen förändring åstadkommas! Tydligen är detta faktum omöjligt att förstå!

Toppmötet är precis slut – den 13 november – och som vi visste sedan tidigare så är slutdokumentet på inga sätt juridiskt bindande. Vem hade trott något annat? Således har ingenting grundläggande kunnat förändras och inte heller det hade vi förväntat oss. Åter igen: den rådande politiken förhåller sig till – förvaltar – vårt rådande ekonomiska system av den enkla orsaken att dagens maktpolitik saknar just makten att förändra! I takt med detta faktum så förvärras klimatkrisen på ett mycket märkbart sätt!

”Rätt och fel!”

Går det att tänka logiskt i våra ologiska samhällen? Eller kanske frågan ska ställas så här: går det att tänka ’rätt’ i våra ojämlika samhällen?

Vad är då ’rätt’ i det här sammanhanget? Jo det går faktiskt att definiera ’rätt’, tro det eller ej!

När jag påstår att alla människor ska ha lika värde är då detta påstående rätt eller fel? Rätt naturligtvis! När jag efter detta sedan påstår att alla samhällen ska värderas lika så måste ju detta vara rätt eftersom förra frågan besvarades med ordet rätt – samhälle är ju lika med en grupp av människor. Efter detta påstår jag att rätt, i detta sammanhang, måste betyda att alla människor och samhällen ska värderas som jämlika. Alltså ska det vara rätt tänkt att göra dessa påståenden. Att sedan,som vi vet, människor liksom samhällen behandlas ojämlikt betyder ju att det finns strukturella fel. Vad annars?

Det rätta tänkandet får stå tillbaka för det felaktiga! På annat sätt kan man inte tolka dagens samhälleliga och mänskliga förhållanden i betraktandet av verkligheten vi lever i. Jag vill alltså påstå att de flesta av oss kan definiera vad som är rätt respektive fel, av mina ovanstående påståenden. Men likväl så fungerar vi och våra samhällen fel, är inte detta faktum knepigt? Jo det kan tyckas så, men när vi fördjupar oss i saken så bör vi kunna förstå varför detta ologiska förhållande är möjligt.

Svaret måste bli: vi är tvungna att anpassa oss till det liv som erbjuds. Felaktiga samhällen är byggda utifrån en felaktig struktur! Detta är det logiska konstaterandet som vi har att förhålla oss till. Det säger sig självt att när det nu ser ut som det gör då kan inte rätta och riktiga beslut fattas, eller hur? Resultaten av felen i våra samhälleliga bygganden återspeglas i det vardagliga livet som vi lever. Och de beslut som tas av den ekonomiska- och politiska eliten blir alltså felande.

Med andra ord så betyder detta att exempelvis klimattoppmöten saknar möjligheten att fatta rätta beslut för våra samhällen eftersom den byggda strukturen är felaktig. Samma sak gäller i alla grundläggande samhällsfrågor – det är de ekonomiska beslutsfattarna i vår kapitalistiska ekonomi som alltid tar det sista avgörande beslutet.

’Är grunden felaktig så kan omöjligen påbyggnaden bli riktig!’ Att tänka rätt går inte att omsätta i praktiskt handlande i en samhällsstruktur som är felaktigt uppbyggd!

December 2021

Öppna – slutna

Varför är samhällen uppdelade i en offentlig respektive privat del? Den offentliga delen kan vi också benämna den öppna och den privata benämner vi den slutna delen.

Så ser det ut i de samhällen som vi benämner demokratiska – alltså det vi kan kalla politisk demokrati, inte ekonomisk.

Tanken är att det offentliga ska skapa och driva välfärden medan det privata ska sköta marknaden, med sin ekonomi. Marknadsekonomin blir därigenom en sluten sektor där besluten tas vid sidan om en offentlig öppenhet. På så vis tas beslut som bevisligen många gånger missgynnar det samhälleligt bästa och naturligtvis i förlängningen missgynnar den ekologiska balansen, som i nu rådande tider leder till akut obalans.

Eftersom det är den privata slutna marknaden som är den för hela samhället helt dominerande ’drivkraften’ så betyder ju den här obalansen att våra samhällen, som är en del av den totala ekologin, hela tiden drivs mot ett alltmer krisartat läge inom allting där människan är involverad

Då vi utgår från det samhälleligt och ekologiskt bästa – vilket ju är det enda vi kan utgå ifrån – så bör vi kunna konstatera att det öppna är att föredra framför det slutna. Jag menar att demokratiska öppna beslut är att föredra framför slutna odemokratiska beslut.

Varför är då inte hela samhället öppet, alltså inräknat både de politiska och de ekonomiska besluten? Svaret har vi, som ni vet, omnämnt otaliga gånger: den maktstrukturella uppbyggnaden av våra samhällen förhindrar att den slutna privata delen öppnar sig offentligt!

Någon ställer då frågan: ”Men det ska väl vara en privat sak vad människor sysslar med på marknaden?”

Hur svarar man på en sådan frågeställning? Ska göra ett försök: Om vi tänker oss att marknaden får fungera som den gör idag, både lokalt och globalt, med den enda skillnaden att överskottet av kapitalet går tillbaka till samhället istället för att som nu gå tillbaka till privata investerare.

Kan vi göra en sådan föreställning? Hur ser vi på en sådan förändring? En sådan förändring vore naturligtvis helt genomgripande för marknaden. En samhällelig kontroll av överskottet i marknaden för ju med sig ett demokratiskt beslutande över hur det ekonomiska överskottet ska fördelas i samhället.

Observera här – som jag nämnt många gånger – att det privata företagandet är avgörande för den samhälleliga utvecklingen och att det representerar något helt annat än privat kapitalägande. Privat kapitalägande hör hemma i den slutna sektorn av samhället och bygger på ständigt behov av ekonomisk tillväxt – vilket ju är en långsiktig omöjlighet.

Det slutna skapar ojämlikhet medan det öppna skapar jämlikhet!

”En mänsklig frihet är att starta och driva företag på marknaden!” Ja jag instämmer i detta! Men det är inte en ”mänsklig frihet” att lägga beslag på kapitalinkomster för egen räkning. Producerande kapitalinkomster – eller mer precist: överskottet av det inarbetade kapitalet – ska tillfalla samhället av det enkla skälet att jämlikhet och ekologisk balans måste uppnås.

Som vi förstår så kommer en sådan grundläggande strukturförändring att omvälva hela vårt globala ekonomiska system. Den globala ekonomin bryts ned till lokala ekonomier; ekonomisk tillväxt förlorar sin roll som samhällelig prioritet; marknadsekonomin blir demokratisk; först nu kan jämlikhet uppnås i samhället.

Kanske börjar vi förstå att den privata sfären måste öppna sig allra helst i nu rådande tider när kriser och kaos av alla de slag hopar sig över oss. Kan vi alltså förstå att den nu rådande marknadsekonomiska strukturella utformning leder till kollapsande samhällen? Öppenhet och demokrati måste alltså gälla för hela samhället, inklusive den ekonomiska sfären!

Boendefrågan

Vi tänker oss att en person bygger ett boende enbart med sina egna händer utan tillgång till tekniska hjälpmedel och att det tar 1000 dagar att färdigställa boendet. Efter detta färdigställande blir personen tillfrågad att bygga ett nytt liknande boende, med den skillnaden att nu har personen tillgång till allehanda tekniska hjälpmedel. Vilket nu gör att boendet blir färdigställt på 100 dagar.

Frågan blir då: är det billigare att färdigställa boendet med hjälp av tekniska hjälpmedel/verktyg, eller gör detta bygget dyrare?

Låt oss säga att personens arbete har ett pris/värde på 100 kronor per timme, vilket blir 800 kronor per dag. I första exemplet så blir arbetets pris 800 000 kronor och i andra exemplet så blir priset 80 000 kronor. Men i andra exemplet så används verktyg vilka naturligtvis har producerats och förädlats med en mängd arbetstimmar. Det totala priset för dessa verktyg som personen använder värderar vi till 200 000 kronor. Därmed så skulle priset i andra exemplet hamna på 280 000 kronor. Det blir alltså väsentligt mycket billigare att färdigställa boendet med hjälp av tekniska hjälpmedel än att enbart bygga utan verktyg.

Jag vill här försöka åskådliggöra att innovationer och teknisk utveckling – som i sig är mänskligt arbete – förbilligar arbetsprocesser. Att producera byggnader och annat av allehanda slag görs billigare och billigare, per arbetad timme, tack vare den ständiga produktivitetsutvecklingen. Människan producerar således mer än vad hon konsumerar – eller mer rätt: en effektivare arbetsprocess – och hon förbilligar därmed produktionsprocessen i takt med produktivitetsutvecklingen. Alltså växer gapet mellan vad människan producerar och vad hon konsumerar för att kunna leva i en ’god’ välfärd.

Så här långt – angående ovanstående exempel – verkar allting fungera på ett logiskt sätt, men ändå inte. Att bygga boenden fördyras ju hela tiden, i dessa tider. Hur fungerar detta när vi kommer fram till att byggandet av boenden kan göras billigare och billigare?

Jo vi lever med en kapitalistisk marknadsekonomi som kräver ständig tillväxt. Att investera i byggande och boende görs bland annat utifrån prioriteringen att investeringen ska förränta sig. I denna process så ska alla led naturligtvis – i synnerhet sista ledet – tjäna pengar och för att detta ska bli möjligt så höjs priserna i bygg- och boendeprocessen så mycket som det bara går. För att detta ska kunna fungera så måste utgiftssidan, löner med mera, hållas nere så långt det är möjligt. Kan detta genomföras så ökar investeringsviljan, med hopp om kapitalets förräntning.

Sedan är det ju så att när väl boendet är färdigbyggt så fungerar boendet också som en kapitaltillgång för köparen och tillgångsvärden investerar man i för att tjäna pengar. Tillgångsvärden, som nu exempelvis bostäder, ökar så länge det finns en efterfrågan därför kan bostäders värden öka tiofalt under en relativt kort tidsperiod.

Låt oss säga att ett hus kostar 1 miljon att bygga, efter några år så värderas huset till 10 miljoner. Varför kan det bli så? Jo den kapitalistiska marknadsekonomin ska fungera på detta sätt: den som äger kapitalvärden sätter reglerna på marknaden.

Att folk inte har råd att betala hyran intresserar inte marknaden; att folk saknar bostad bryr sig heller inte marknaden om. Marknaden bryr sig bara om att tjäna pengar på investerat kapital.

Från det ena till det andra. Vi konstaterar att människan producerar mer än vad hon konsumerar – effektiviserar arbetet – för att kunna leva ett ’gott’ liv. Likaså konstaterar vi att människans produktivitetsutveckling leder till att hon behöver arbeta mindre för att fortsätta leva ett ’gott’ liv. Men då kommer vi till det märkliga konstaterandet – som alltså inte är så märkligt i vår marknadsekonomi – att producerandet av bostäder leder till högre och högre kostnader för de som önskar köpa eller hyra sina boenden. Borde det inte fungera tvärt om? Även i byggbranschen så råder ju produktivitetsutveckling.

Svaret blir som tidigare: en kapitalistisk marknadsekonomi drivs av det ständiga behovet av tillväxt. Därför ska vi arbeta mer och mer, snabbare och snabbare, vilket är konkurrensens villkor.

Alla former av utgifter för kapitalet måste minimeras.

Bostadsfrågan är för kapitalet en tillgångsfråga. En tillgång köper man för att senare sälja den dyrare. Att äldre bostäders byggkostnader har betalats flera gånger om spelar ingen som helst roll. Det är tillgångsvärdet som gäller för hur mycket bostaden kostar. Den rådande marknaden dikterar, som vi ser, villkoren.

Köp och sälj, när det gäller tillgångsvärden, kan liknas vid ett pyramidspel – först in och inte sist ut!