Januari 2022
”Hur gör vi?”
”Hur ska det då se ut?”
Många ställer frågan i och med att den kapitalistiska marknadsekonomin ökar ojämlikheten, globalt sett, år efter år. Samtidigt blir klimatmålen alltmer avlägsna. Hur ska då våra samhällen byggas för att vi måste åstadkomma nödvändiga förändringar? Frågan kommer att ställas allt oftare, i takt med kapitalismens oförmåga att skapa jämlikhet och ekologisk hållbarhet.
”Hur gör vi?”
Ja det kan man fråga sig! Vad måste omgående förändras i våra samhällen? Jag skriver ’våra’ samhällen av den enkla anledningen att förändringen måste ske globalt, över hela världen, inte enbart lokalt. Alltså vilka absolut grundläggande strukturella samhällsförändringar måste vi börja med?
En förändring av det finansiella systemet måste omgående ske – vilket måste ha högsta prioritet. Bankerna kan inte förbli i privatägda händer. Utan våra samhällen – alla medborgare – måste ha gemensamt ägande när det gäller alla former av finansiella transaktioner, såsom utlåning och förvaltning. Därmed så försvinner egenintresset av att tjäna pengar på pengar – alltså räntan.
Räntans funktion är just att tjäna pengar på pengar vilket naturligtvis är synonymt med en kapitalistisk marknadsekonomi.
När samhället står som förvaltare av bankväsendet så upphör själva egenintresset – vi alla är ju samhället. Det ska alltså inte gå, varken matematiskt eller moraliskt, att ta pengar från den ene och sedan ge den andre.
Förstår ni vad jag vill komma? En samhällsbank ska stå för utlåning utan räntekrav till låntagaren. Samtidigt ska banken vara förvaltare av allt ’utdelningskapital’ – kapital som idag delas ut till privata ägare. Låter detta som dramatiska åtgärder? Helt rätt, detta är dramatiska åtgärder men inte desto mindre så är de helt nödvändiga. En bank måste vara till för alla i samhället, inte gynna ett fåtal! Detta ska vara en självklarhet, eller är ni av en annan åsikt?
Eftersom den samhällsägda banken förvaltar ’utdelningskapitalet’ så kommer heller inte ett kapitalunderskott att uppstå i samhället. Man kan ställa frågan så här: hur ska pengar tas fram som inte finns? Mer komplicerat än så behöver inte ekonomi vara!
Som en direkt följd av denna högst prioriterade förändring – alltså från privatägd bank till samhällsägd – så uppstår med nödvändighet ytterligare förändringar. Att starta och driva företag blir inte ett privat risktagande eftersom risktagandet tas av samhällsbanken. Entreprenörer riskerar inte personliga konkurser vid eventuella bakslag i företagandet.
För övrigt så kommer den nu rådande marknadsekonomin att ’lugna ner sig’: globala investeringar kommer att förbytas till mer och mer lokala; skatteparadisen har spelat ut sin roll; spekulationsekonomin med allt vad det innebär upphör att vara intressant; arbetsmiljö och arbetsintensiteten går mot en humanare väg; hela den samhälleliga strukturen blir mer jämlik.
Så kommer utvecklingen att bli då finanssektorn med affärsbankerna i centrum går från privatägt till samhällsägt.
Men kommer detta att hända? Nej, inte som det ser ut nu! Förändringen av finanssektorn måste ske globalt – som nämndes tidigare – i annat fall så flyttas det privatägda kapitalet till samhällen som väljer att stå utanför den ovan nämnda nödvändiga förändringen.
Diktaturens Ryssland
Den ’politiska’ diktaturstaten Ryssland försvagas både invändigt och utvändigt och visar därför aggressivitet mot den ’politiska’ demokratin i väst. Men observera här att dessa båda maktblock har det gemensamt att det är det odemokratiska ekonomiska systemet som gäller i bägge blocken – därför skriver jag den ’politiska’ diktaturstaten och den ’politiska’ demokratin.
Konflikterna mellan blocken har ökat markant den senaste tiden och då kan man ju undra varför?
Diktaturstatens försvagning har naturligtvis sin förklaring i att vårt globala ekonomiska system – som alltså vi alla lever under – får det allt svårare att växa inom diktaturstatens gränser, än i övriga världen. De ekonomiska styrkeförhållandena gynnar väst i den ständiga ekonomiska konkurrens som utspelas. När då försvagningen blir alltmer märkbar så reagerar den svagare – diktaturen – med fysisk aggressivitet som utmynnar i krigiska handlingar.
Detta mönster är en ständig upprepning av tidigare maktkamper genom historiens förlopp och dessa maktkamper kommer att fortsätta framöver så länge som vi lever i strukturell ojämlikhet. Man kan säga att vi på grund av den här situationen har hamnat i detta rådande läge och att vi därigenom inte har något val: alla måste ’försvara’ sig som det så fint heter.
Det ’normala’ beteendet för våra samhällen utmynnar därför i att förstärka sina egna våldsapparater så att ’fienden’ avskräcks från aggressiva handlingar. Detta destruktiva ’ekorrhjul’ går inte att ta sig ur under rådande strukturella uppbyggnad.
Kom ihåg att så här har världen sett ut under årtusenden. Destruktiva maktstrukturer är inget unikt för vår tid utan man kan säga att det är det ’normala’ tillståndet för våra samhällen. Krig och elände har präglat vår historia under mycket lång tid och kommer fortsättningsvis att prägla våra samhällen så länge som vi har en ekonomi byggd på ojämlikhet.
Som sagt, historien går igen på grund av den destruktiva maktstrukturen som våra samhällen är uppbyggda ifrån. Men detta verkar ingen förstå från den samhälleliga eliten och skulle någon, mot all förmodan, förstå sammanhangen så finns ingen möjlighet att förändra de strukturella sammanhangen. Eliten kan inte förändra sammanhangen, de kan enbart förändras genom bred folklig organisering.
När nu det totalitära maktblocket Ryssland blir alltmer isolerat på den globala ’spelplanen’, med allt vad detta innebär, så tar Ryssland till det yttersta maktmedel man har, nämligen fysiskt våld, med alla dess olika innehåll. Hur kommer då den fortsatta utvecklingen på just den här krisen att bli?
Som man bäddar får man ligga! Att vi har hamnat i det akuta krigsläge i Europa som nu utspelar sig har sina ’naturliga’ orsaker vilket ju är viktigt att vi blir medvetna om. Våra samhällens destruktiva samhällsstrukturer har byggt och bygger sin struktur utifrån några grundläggande fakta: en patriarkal uppbyggnad, med början historiskt sett, som har fört med sig ojämställdhet och ekonomisk ojämlikhet; etniskt förtryck; destruktiv kulturell utformning; ’fantasiprodukten’ religioner; uppdelning av mänskligheten i separerade maktgränser. I denna ’röra’ av nedbrytande ’byggstrukturer’ råder dessutom maktkonkurrens där det svagare maktblocket försöker ’vinna mark’ genom fysisk aggression.
Förstår vi att denna ’röra’ bryter ner våra samhällen samt orskar ekologisk kollaps?
Februari 2022
Staters maktambitioner
Man kan tycka att det är helt naturligt när ekonomiskt och militärt underlägsna stater försöker mobilisera sin stat så mycket det bara går gentemot en övermäktig statsmakt som visar aggressivitet. Att reagera på detta sätt inför hot av alla de slag är naturligtvis en normal självbevarelsedrift. Därmed kan man också tycka att statsbildningar är någonting självklart och normativt. Ett starkt militärt försvar anses som ett måste i dessa rådande tider när globala maktstater hotar med krigshandlingar.
När det nu är på det här viset då måste vi självklart ställa frågeställningen: varför är det så här? Ja hur kan det ha blivit på det här viset att ’överlägsna’ stater hotar andra? Är det så här samhälleliga relationer ska fungera?
Att det handlar om destruktiva maktambitioner är det väl ingen som betvivlar? I den här maktkonkurrensen så handlar det ytterst om att överleva, man måste försvara sig. Stater måste svara på militärt våld med samma mynt – det handlar ju om att överleva.
I och med att vi har och har haft en strukturell uppbyggnad som handlar om konkurrens – i huvudsak ekonomisk – såväl inom våra samhällen som mellan våra samhällen så leder en sådan uppbyggnad oundvikligen till fysiska konflikter. Det är bara att studera vår historia och världens historia så får vi detta faktum konstaterat – ett bevis på att våra samhällens strukturella uppbyggnad ständigt leder till allehanda och återkommande kollapser, med allt vad detta innebär.
Statsbildningar har således sin historiska bakgrund i maktambitioner, destruktiva sådana. Där makten strävar efter ytterligare makt, som man kan säga föder nationalistiska känslor, där det handlar om att utvidga sin makt. Och för den ’underlägsne’ handlar det likaså om ökande nationalistiska känslor i försvaret av samhället.
Så föds alltså nationalistiska stämningar, dels där den maktgiriga staten söker utvidga sin makt och dels där den utsatta staten gör allt som går för att kunna försvara sig. Nationalismen är vår tids och även historiskt sett den politik som krävs för att överleva i en struktur som bygger på konkurrens om det globala kapitalet. Såväl kapitalismen som statsbildningar är uppbyggda utifrån denna verklighet. Skulle vi haft en demokratisk uppbyggnad av våra samhällen vilket då inbegriper en ekonomisk demokrati såväl som politisk demokrati så skulle vi haft en diametralt annorlunda värld mot idag.
Men åter igen: statsbildningar är ett resultat av destruktiv samhällelig uppbyggnad och inte ett resultat av att människor önskar bygga statsgränser mot sina grannar. Vi önskar inga gränser, vi tvingas att upprätta gränser på grund av rådande destruktiva strukturella förhållanden! Och observera här: dessa destruktiva strukturella förhållanden kommer att försämras över tid, just beroende på att kapitalismens kris ständigt tilltar i omfattning!
”Tipping Point”
Klimatkrisen måste förstås utifrån den faktiska realitet som råder! Och hur ser då denna faktiska realitet ut?
Realiteten är att skadeverkningarna ökar såväl på jorden som ovanför jorden. Det är denna verklighet vi har att förhålla oss till. Denna verklighet för med sig att det vi benämner ”tipping point” har nåtts. Alltså att det är för sent att ’rädda’ jorden! Skadeverkningarna kommer därför att fortsättningsvis tillta i omfattning och detta kan vi inte förhindra. Som vi har nämnt tidigare så finns de grundläggande orsakerna till det rådande akuta läget att söka i våra samhällens strukturella uppbyggnad.
Vi måste också förstå att när våra samhällen brottas med en ökande ojämlikhet såväl inom samhällena själva som mellan samhällen, vilket självklart leder till konflikter, så kan heller inte nödvändiga klimatåtgärder genomföras.
Att eliten i våra samhällen talar sig varma för nödvändigheten att ’ställa om’ måste betraktas som tomma ord – den faktiska verkligheten talar ett helt annat språk.
Vad kan dagens politiker då göra för att åstadkomma en förändring? Politiker måste lära sig förstå att under rådande strukturella förhållanden så kan ingen grundläggande förändring ske! Hur ska det kunna gå att förändra den ekologiska krisen när det saknas så fundamentala grundläggande rättigheter som politisk demokrati; yttrandefrihet; där jämlikhet och jämställdhet är satta på undantag; där det frodas våld och konflikter som skapar elände och fattigdom?
Skall klimatkrisen kunna lösas så måste naturligtvis våra samhällen vara mottagliga för en sådan förändring, eller hur? Är dom det nu? Nej, som vi borde veta vid det här laget så är våra samhällen inte alls mottagliga för en förändring.
Det går inte att genomföra nödvändiga förändringar därför att den strukturella uppbyggnaden ser ut som den gör! Strukturen med den kapitalistiska marknadsekonomin i högsätet blockerar nödvändiga förändringar. Just denna insikt saknas hos den politiska eliten. Man verkar leva i en övertygande fantasi om att nödvändiga förändringar kan genomföras i nu rådande samhällen som – åter igen måste poängteras – innehåller all den destruktiva strukturella uppbyggnad vi har att förhålla oss till.
Era vackra avtalsskrivningar på klimatkonferenser är bara ouppnåeliga fantasier, under rådande förhållanden – vilket också är bevisat!
Idag den 24 februari har diktaturstaten Ryssland inlett en total invasion av Ukraina! Vad betyder detta för världen och för oss alla? Såväl relationer inom som mellan stater och därtill klimatarbetet – det lilla som finns – som nu kommer att sättas på undantag, vad händer?
Mars 2022
Ukraina
Galningen Putin har invaderat Ukraina! Maktambitionerna visar inga gränser när det gäller diktatorer. Så här går det när galningar i diktaturer får möjligheter att utvidga sin makt.
I den destruktiva värld vi nu lever i så måste diktaturer bekämpas på det sätt som de själva tillintetgör allt vad medmänsklighet innebär. Detta måste prioriteras, i annat fall går vi alla under. Så illa ställt är det just nu. Diktaturer tar till allt våld som krävs för att lägga under sig mer makt, inklusive kärnvapen, därför måste bekämpningen av detta dödsvapen ske på liknande sätt. Vi har inget annat val. Det går inte att lägga sig platt inför diktaturer, dom måste bekämpas tills dom faller.
Förstår vi nu vilken destruktiv struktur som har utformats sedan tusentals år sedan – då mänskligheten insorterades i separerade statsbildningar? Då bildades statsbildningar utifrån maktambitioner – alltså inte folkliga ambitioner – och nu lever vi med dessa destruktiva statsbildningar.
När statsbildningar byggs upp på ett diktatoriskt sätt så skapas underlag för maktens män att roffa åt sig ännu mera makt – vilket är det som sker nu. I den här destruktiva strukturella röran frodas diktaturer, med allt vad detta innebär. Galningar genomför krigshandlingar helt oprovocerat och sprider död och förintelse omkring sig och allt görs i ambitionen att utöka sin makt. Dessa galningar måste bemötas med vapen i hand. Det handlar ju om att överleva.
Vi har nu nått ett läge där det bokstavligen handlar om att kunna överleva och här måste vi alla försvara oss med alla till buds stående medel. Den destruktiva strukturella uppdelningen av världen har lett oss fram till det för mänskligheten klart farligaste scenariot sedan andra världskriget. Så länge vi lever med den här destruktiva uppdelningen av mänskligheten så länge kommer också krig och elände att existera. Detta måste vi lära oss förstå!
En destruktiv samhällsstruktur uppstår när kapitalfördelningen i våra samhällen blir orättvist fördelad och ur denna orättvisa skapas samhällen av eliten som på grund av den ojämlika kapitalfördelningen söker utvidga sina maktambitioner. Diktaturstater skaffar sig mer makt genom att förgöra svagare stater. Detta ligger, så att säga, i sakens natur vid agerandet i vår destruktiva ’normalitet’.
Putins diktatur
Hur ska vi tolka Putins barbariska agerande? Han är desperat och enligt min mening bör han nu börja förstå att hans tid rinner ut. Det skulle förvåna om han lyckas sitta kvar vid makten när vi går in i nästa år.
Den isolering som nu drabbar Ryssland inom alla områden kommer att ’kväva’ Putin och borde därför medföra att demokratiska öppningar sker i strukturen.
I det här ytterst allvarliga läget blir det intressant att följa Kinas ageranden. Denna diktaturstat är ju på många sätt lik den i Ryssland, men med en avgörande skillnad: Kinas kapitalistiska marknadsekonomi är ju en av de världsledande och därmed så är den mycket känslig för vad som händer på den globala ekonomiska marknaden. Skulle Kina gå Putins ärenden så riskerar Kina att tappa investeringsvilligt kapital från väst – ingen vill ju förknippas med en diktatur som stöder folkmord. Alltså kan det bli förödande för Kinas ekonomi om man aktivt ställer sig på Putins sida i kriget.
Pengar är makt, som man säger. Och vi måste komma ihåg att detta gäller i synnerhet när vi nu lever i ett kapitalistiskt system. Politiska diktaturer som Kina och Ryssland bygger upp enorma kapitalrikedomar till sin egen elit, såväl den politiska som ekonomiska. För att åstadkomma detta så är den politiska diktaturen ett ’hjälpmedel’ och den här sortens diktaturer känner bokstavligt talat inga begränsningar. Maktambitionerna går helt i linje med vad man kan förvänta sig av dessa diktaturer, med tanke på vad som gäller i en kapitalistisk marknadsekonomi.
Men i och med att den kapitalistiska marknadsekonomin är global så medför också detta att då politiska diktaturer tar sig ’friheten’ att invadera och förtrycka såväl länder som etniska folk så uppstår möjligheter för politiska demokratier att på många sätt ’straffa’ politiska diktaturer.
Ekonomiska sanktioner får stort genomslag mot diktaturer som bryter mot vedertagna etiska normer, vilket vi nu ser utspela sig. Alltså måste Putins diktatur stoppas med alla medel i annat fall går vi alla en mycket dyster framtid till mötes. Samma sak gäller för Kinas diktatur. Även här hänger ett överhängande hot över oss alla.
Upprepar åter igen: inser vi att den samhälleliga strukturella utformningen världen över är destruktiv
och har varit så under en mycket lång tidsrymd!?
April 2022
Krigets orsakssammanhang
Hur ska vi förstå det allvarliga läge som vi nu befinner oss i? Jag syftar naturligtvis på Putins krig mot Ukraina. Är detta besinningslösa våld orsakat av en galning och kan vi söka förstå orsakssammanhangen om vi gräver lite djupare i den rådande verkligheten? Kan det finnas rimliga förklaringar till att den här katastrofen nu sker?
Ja, jag menar att det går att söka förstå det som händer. Alltså tänker jag åter igen upprepa mig, så som jag gjort så många gånger tidigare. Vi måste söka förstå hur vår rådande samhälleliga struktur har kommit till. Lever vi i en struktur som har blivit och fortfarande är destruktivt uppbyggd eller lever vi i en struktur som bygger jämlikhet och rättvisa?
Vi lever i en struktur som har varit och fortfarande är destruktiv! Detta råder det inga som helst tvivel om, eller vad säger ni? Jag tror kanske att många är av åsikten att vi lever i en struktur som bygger jämlikhet och rättvisa – vilket alltså är felaktigt.
Nej, vi måste förstå att ekonomisk makt som tillhör en minoritet leder till en destruktiv struktur. Det är framför allt denna ekonomiska makt som har byggt strukturen för våra samhällen och fortfarande bygger våra samhällen. Ur denna destruktiva verklighet skapas samhällen som uppträder förtryckande gentemot den egna befolkningen och utomstående folk i andra samhällen.
Varför måste det bli så? Observera att jag skriver – måste bli så!
Jo vårt rådande ekonomiska system kräver konkurrens – just kräver. Kapitalet som flödar i våra samhällen och mellan våra samhällen är ’fritt’ att äga, vilket naturligtvis för med sig konkurrens mellan människor och samhällen. Egentligen en normativ förutsättning för kapitalismen – det måste bli så.
Varför är då konkurrens om kapital destruktivt? Det är just på den här punkten – kapitalägandet – som den destruktiva skadan är som värst.
För att kunna åstadkomma jämlikhet och rättvisa såväl inom våra samhällen som mellan våra samhällen så är det helt nödvändigt att inarbetade kapitalvärden måste fördelas rättvist i våra samhällen – vilket bevisligen inte sker.
Så länge vi har ett ekonomiskt system som fördelar kapitalet orättvist, så länge kommer våra samhällen att innehålla allvarliga konflikter – som exempelvis dagens krig i Europa. Kapitalet måste därför fördelas rättvist av samhället inte utsättas för konkurrens, där alltså redan ekonomiskt starka tar för sig merparten av allt inarbetat kapital.
Eftersom kapitalismen nu fungerar på detta vis – att det inarbetade kapitalet fördelas orättvist – så uppstår naturligtvis konflikter, vilket inte är så svårt att förstå. Lägger man till denna orättvisa – kapitalfördelningen – med avsaknaden av politisk demokrati så uppstår allvarliga politiska spänningar. Politiska diktaturer – som Ryssland – utvecklar en maktfullkomlighet hos den politiska eliten, som uttrycker sig i förtryck av den egna befolkningen och där maktambitionerna likaså sträcker sig utanför landets gränser. Det är så här historien ser ut och som vi ser så går historien igen även i vår tid.
Politisk diktatur tillsammans med kapitalistisk ekonomi skapar bokstavligt talat en livsfarlig utveckling.
Här vill jag återigen poängtera det som jag likaså skrivit om så många gånger tidigare: företagande och kapitalägande är två vitt skilda saker. Idag sammankopplas dessa två vitt skilda saker som någonting normativt för kapitalismens grundläggande förutsättningar – vilket alltså är felaktigt. Nej privat företagande är en absolut förutsättning för samhällens utveckling. Däremot så är privatägt kapital en förutsättning för en kapitalistisk marknadsekonomi och i denna ekonomi så utvecklas konflikter – så som vi nu ser.
I en demokratisk ekonomi däremot så kan man därför kortfattat förklara att kapitalägandet tillfaller samhället medans företagandet fortgår som det utövas idag.
Global eller lokal ekonomi?
Ekonomin har globaliserats i snabb takt och då funderar man över vad som är orsaken till detta? Det korta och enkla svaret på frågan handlar naturligtvis om pengar – globaliseringen är ekonomiskt vinstdrivande. Man tjänar på att producera där utgifterna är som lägst och konsumera dessa produkter där man får bäst betalt. Detta är globaliseringens grundorsaker i en kapitalistisk marknadsekonomi.
Produktionen sker därför i huvudsak i låglöneländer långt ifrån vårt eget samhälle och för att sedan kunna konsumera dessa produkter så krävs ett gigantiskt transportsystem runt hela jorden.
Som vi förstår så skapas det därigenom ett beroende för det konsumerande samhället att hela kedjan av livsnödvändiga produkter når oss utan större bekymmer. Vad händer då om kedjan av livsnödvändiga produkter inte når oss som beräknat? Eller om krig och konflikter förhindrar produkter att komma fram?
Jag tänker på Europas beroende av den ryska gasen och oljan. Vi ser tydligt att den globala ekonomin i längden är ohållbar – den skapar gigantiska störningar för såväl producerande samhällen som konsumerande. Alltså drar vi slutsatsen att den globala ekonomin som ju är synonym med vår kapitalistiska marknadsekonomi inte klarar att skapa välfärd jorden över – för att inte tala om dess oförmåga att bidra till jämlikhet och rättvisa.
Som ett ödets nyck så kan vi nu emellertid se hur vår globala ekonomi hjälper till att isolera diktaturens Ryssland. En enad politik från västvärlden försöker nu ’svälta’ ut den ryska eliten – som naturligtvis också drabbar befolkningen – så att den inte längre får ekonomiska möjligheter att fortsätta med sitt angreppskrig mot Ukraina. I den rådande globala ekonomiska konkurrensen så kan vi alltså nu se hur diktaturer, som Ryssland, stängs ute från stora delar av marknadsekonomin på grund av invasionen i Ukraina. Vilket är bra! Av detta kan vi dra slutsatsen att diktaturstater, som exempelvis Ryssland och Kina, kommer att isoleras på den globala marknaden och detta på grund av att de bedriver en ytterst inhuman politik. Vilket för med sig att investeringsviljan och överhuvud taget alla affärsuppgörelser minskar från väst – alltså där pengarna finns.
Eftersom nu hela världen har att förhålla sig till vår kapitalistiska marknadsekonomi med sin konkurrens så uppstår det för den rådande ekonomin ’motsägesfulla scenariot’ att vissa stater – Ryssland – mer eller mindre utesluts från marknaden. Marknaden vill absolut inte förknippas med Ryssland!
Så på kort sikt är självfallet marknadens reaktioner helt riktiga men observera här att det långsiktigt inte finns förutsättningar för en global marknadsekonomi baserad utifrån en kapitalistisk agenda.
Maj 2022
Vad händer nu?
När nu Putins Ryssland är ett hot för oss alla så måste det absolut viktigaste bli att bekämpa och få bort Putin och hans anhang från makten. En diktator som har medel att förgöra en stor del av mänskligheten och som hotar med det måste bort. Här finns inga alternativ!
Kriget kommer nu att gå in i ett skede där Putins krigsmaskin definitivt hamnar på defensiven och isoleringen av Ryssland tilltar. Samtidigt måste vi nu försöka förstå att det här katastrofala läget har uppstått på grund av destruktiva strukturella samhällsordingar, som vi har att förhålla oss till. Konflikter runt om i världen eskalerar hela tiden och antar, som vi nu bevittnar, krig på liv och död. I den sociala och ekonomiska verklighet som råder så går det inte att uppnå rättvisa och jämlikhet. Inför dessa förutsättningar, som vi har att förhålla oss till, så ser vi hur maktgirigheten inte har några som helst gränser.
Vi kan alltså, åter igen, konstatera att maktelitens uppdelning av världen – som påbörjades för mer än tusen år sedan – i det som vi nu benämner stater eller länder var och blev ett för alla våra samhällen katastrofalt strukturellt sammanhang.
I detta sammanhang ser vi också hur miljö- och klimatproblematiken saknar möjligheter att kunna lösa vår ekologiska kris. Denna kris samverkar med vår sociala och ekonomiska kris som även den saknar möjligheten att kunna lösa sig under rådande strukturella förhållanden.
Det är alltså på sitt sätt inte så märkligt att galningar som Putin sitter på makten och tar bestialiska beslut när det ryska samhället saknar både politisk- som ekonomisk demokrati. Just den här kombinationen – avsaknaden av politisk och ekonomisk demokrati – ’föder’ fram diktaturer runt om i världen och detta scenario kommer att fortsätta så länge som den rådande strukturella ordningen ser ut som den gör.
Visst, Putin måste bekämpas med alla till buds stående medel men vi måste förstå att denna bekämpning inte löser de grundläggande problemen. Putin är en produkt av vår destruktiva samhällsstruktur och bekämpningen av Putins Ryssland måste ses som en temporär lösning och inte som en definitiv lösning av samhällsproblematiken.
Tillintetgörandet av Putins maktapparat bör skapa förutsättningar till att andra diktatoriska och korrumperade samhällen går liknande öden tillmötes.
Vad händer då nu?
Putins Ryssland kommer att förlora kriget och därmed så försvagas dess ekonomi, på grund av västs sanktioner, som i sin tur leder till ökade sociala konflikter i landet. Likaså kommer diktaturen i Belarus att gå ett liknande öde tillmötes som Putins Ryssland. Och även Kina kommer att försvagas ekonomiskt framöver också detta beroende på dess diktatoriska ledarskap.
Kanske kan vi i dessa scenarion skönja ett ljus i mörkret?
Bekymmersamt!
Fakta talar om för oss att det inte ser bra ut! Vad är det då som inte ser bra ut? Kort och gott, vår framtid! Ni förstår vad jag menar, eller hur? Jag behöver väl inte förklara närmare vad jag menar? Bra, då förstår vi varann!
Vår sociala, vår ekonomiska och vår ekologiska framtid ser bekymmersam ut, minst sagt. Och ingenting av detta bekymmersamma verkar kunna lösas. Lösas av vem? Ja vi brukar ju vidarebefordra dessa bekymmer till våra politiker, eller hur? Javisst dom säger naturligtvis att dom arbetar för att kunna lösa dessa bekymmer, men det har dom ju sagt i decennier redan. Alltså kan vi dra slutsatsen att problemen verkar olösliga – eller är vi av en annan åsikt?
Om nu problemen mer eller mindre är olösliga så bör det ju finnas en förklaring till varför det förhåller sig så, kan man ju tycka. Och denna förklaring har jag, som ni vet, försökt redogöra för i mängder av inlägg så det känns inte just nu så angeläget att behöva upprepa sig ännu en gång – även om detta upprepande tydligen ständigt måste tas om.
Det är bara att konstatera att våra politiker, menar jag, saknar möjligheter att kunna sätta sig in i och söka förstå de grundläggande orsakssambanden till den rådande bekymmersamma utvecklingen.
Att grundläggande problem förblir olösta är ju ett bevis i sig att strukturella förhållanden är felaktiga och det är just denna insikt som saknas. Så när insikten saknas så går det inte att begära att problemen kan lösas – svårare än så är det inte att förstå varför politiker saknar lösningar. Att försöka lösa saker och ting när förutsättningar för att kunna lösa dessa saker saknas är vad det handlar om. Detta gäller i allt, stort som i smått!
Det går exempelvis inte att lösa kriget i Ukraina eftersom Putins Ryssland är en diktatur. Därför måste den ’temporära’ lösningen ske på slagfältet.
Det går heller inte att lösa den ekonomiska ojämlikheten i världen eftersom vi alla lever i en kapitalistisk marknadsekonomi. Varför inte? Därför att kapitalismens förutsättning bygger på ekonomisk ojämlikhet.
Inte heller går det att lösa miljö- och klimatproblematiken eftersom samhällsstrukturen är uppbygd utifrån maktstrukturella ambitioner, med allt vad detta innebär.
Brottslighet av vad slag det än handlar om går inte att få slut på, den kommer i stället att öka i omfattning. Man kan formulera denna problematik så här: våra samhällen är uppbygda på ett ’brottsligt’ sätt vilket medför att brottsligheten frodas!
Och en sak till: diktaturstater kommer aldrig att bry sig om miljön och klimatet, här existerar enbart makt och pengar!
Inte heller kommer det ’sunda förnuftet’ att segra över den rådande marknadsekonomins prioriteringar!
Juni 2022
Välfärdens omöjlighet!
Systemets strukturella kriser går nu in i en än allvarligare nivå! Polariseringen tilltar överallt och inom alla samhälleliga områden. Vi ser det framför allt nu i krigets Ukraina och vi ser det i den ökande ojämlikheten världen över. Miljö- och klimatkrisen utvecklar sig snabbt till ett kollapsliknande tillstånd där det nu inte blir möjligt att vrida den destruktiva utvecklingen tillbaks till ett ’hanterbart’ tillstånd. Livsmedelskrisen, globalt sett, fördjupas än mer vilket medför att fattigdom och död ökar dramatiskt.
Man kan ställa sig en mängd frågor om varför det är så illa ställt med den här destruktiva utvecklingen – vilket vi har gjort och naturligtvis fortsätter att göra – och vad den ger för följdverkningar.
Varför måste en mängd samhällen importera livsmedel? Förstår vi den frågan? Här har det alltså uppstått något fundamentalt ’sjukligt’, eller hur?
Människor har bott i samhällen världen över i många tusen år och kunnat leva sina liv i sina samhällen, men nu i vår tid så är det brist på livsmedel i många av dessa samhällen. Hur har detta fundamentalt ’sjukliga’ uppstått? Svaret handlar om kapitalets globalisering – fördelningen av kapitalet.
Förr producerade varje enskilt samhälle sitt eget livsmedel, så ser det inte ut idag, nu produceras livsförnödenheter ofta långt ifrån det konsumerande samhället. Vilket som vi vet beror på avkastningen av investerat kapital – producera där det är billigast och konsumera där det är dyrast. Alltså kapitalets globalisering!
Följden av denna ’sjukliga’ utveckling blir då att fattigdomen breder ut sig på bekostnad av att rikedomen koncentreras. Så ser fördelningen av kapitalet ut! Vill vi ha det så? Självklart inte och i synnerhet inte när vi ser hur människorna har det i samhällen där dom har blivit berövade alla möjligheter att kunna försörja sig själva.
Frågan kommer upp: Vad ska politik handla om? Politik ska handla om hur samhället bör formas för att kunna erbjuda sina invånare välfärd, med allt vad detta innebär. Och detta skriver naturligtvis alla under på, vilket underminerar själva frågeställningen.
Jag menar så här: för att kunna erbjuda ett samhälles invånare välfärd så krävs grundläggande förutsättningar i form av bland annat jämlikhet, jämställdhet och därmed rättvisa, inom alla sektorer av samhället. Dessa självklarheter existerar inte i våra samhällen, som vi vet, så därmed går det heller inte att genomföra målsättningen som formulerades ovan. Vilket betyder att politikens ambitioner, när det gäller att erbjuda välfärd, inte kan förverkligas när de grundläggande förutsättningarna saknas.
En omformulering av den här problematiken: att arbeta för jämlikhet, jämställdhet och rättvisa ska vara självklarheter och överhuvud taget inte ens behöva diskuteras. Men så ser ju inte världen ut och eftersom den inte ser ut på detta självklara sätt – rättvisa och jämlikhet överallt – så går det inte att bygga samhällen med välfärd. Är detta en omöjlighet att förstå?
Ränta och inflation
Ränta och inflation! Det ’lokala’ samhället styr sedan länge tillbaks inte längre över sin ekonomi. Världen har blivit ekonomiskt globaliserad, som vi känner till. Vilket innebär att när ekonomiskt ledande samhällen krisar så smittar detta av sig omgående i resten av världen. Det är så vår globala ekonomi fungerar och därmed så har vi ’lokalt’ förlorat vår egen förmåga att hantera ekonomiska- och egentligen alla större samhälleliga problem.
’Nollräntepolitiken’ vars egentliga funktion handlar om att stimulera konsumtionen får nu ge vika för ökade kostnader i produktionsledet – inflationen tar fart. De stora förlorarna blir naturligtvis låntagarna eftersom räntorna stiger.
Det är så här det ska fungera i vår kapitalistiska marknadsekonomi och det är också så det fungerar – alltså helt enligt plan, som man brukar säga. Men en marknadsekonomi måste inte fungera på det här sättet, utan en marknadsekonomi som är uppbyggd utifrån en demokratisk och lokal struktur behöver varken ränta eller inflation.
Räntans uppgift är ju, kort och gott, att tjäna pengar på pengar och inflation uppkommer för att ägaren/säljaren måste hålla uppe vinstmarginalen – helt enligt kapitalismens ’spelregler’.
För att kunna få till lite ordning och reda i ’finansvärlden’ så måste, till att börja med, privatägd lånegivning upphöra – all lånegivning måste skötas genom offentligt ägande – och därmed så finns inte heller någon anledning att ha kvar räntan. Pengar kan inte öka i värde för en offentlig långivare eftersom låntagaren är offentligheten själv.
Att pengar idag ger långivaren en vinst på utlånat kapital är att betrakta som ren spekulation där långivaren tillägnar sig kapital på låntagarens bekostnad. Denna dagens ordning för med sig en destruktiv och ojämlik strukturell ordning, vilket inte bör vara så svårt att inse.
Inflationen då? Ökade kostnader för företagen gör självklart att konsumentpriserna stiger och i dagens privatägda globaliserade ekonomi så försöker riksbanker att dämpa konsumtionen med hjälp av räntevapnet och därmed bromsa inflationen. Men denna ’katt och råttalek’ är, som sagt, normaliteten för vår rådande inflationsbekämpning och denna ’lek’ hör inte hemma i en demokratisk ekonomi. I en nödvändig framtida demokratisk ekonomi kommer varken ränta eller inflation att vara några ’redskap’ för våra samhällen, beroende på att marknadsekonomin är strukturellt uppbyggd på ett helt annat sätt. I en demokratisk ekonomi så kommer produktionen av samhällets livsnödvändigheter att ske i det konsumerade samhället – lokal produktion och konsumtion ger lokal ekonomi. Ränta och inflation kommer därmed att bli okända begrepp.
Inflation uppstår nu, som vi ser, i princip samtidigt runtom i världen. Varför är det så? Kan det bero på att världens alla samhällen har att förhålla sig till kapitalismens globala marknadsekonomi? Så är det naturligtvis. Inflation kan inte uppstå i en lokal ekonomi helt enkelt beroende på att det lokala samhället omgående kan balansera konsumtion och produktion vilket alltså inte kan göras i dagens marknadsekonomi.
Juli 2022
Motsattsförhållanden
Ska kapitalets fördelning i våra samhällen ske på ett rättvist och jämlikt sätt? Ja vad säger vi? Förstår vi frågan, till att börja med? Vad menas med ’rättvist och jämlikt’? Skulle vi kunna tro att alla människor i våra samhällen är lika mycket värda? Vad menas i så fall med ’värda’? Står ordet ’värda’ för ekonomisk jämlikhet eller menas det att vi alla är av ’kött och blod’ och därmed så ska vi behandlas lika?
Vi står naturligtvis för åsikten – förnuftigt sett – att kapitalets fördelning ska ske på ett rättvist och jämlikt sätt och vi anser att alla ska behandlas lika. Men vi är också medvetna om att så inte är fallet – kapitalets fördelning sker inte på ett rättvist och jämlikt sätt och vi behandlas heller inte lika – så här finns ett motsattsförhållande. Det är detta motsattsförhållande som måste få en förklaring.
Logiskt sett så förstår vi att fattigdom och elände världen över saknar allt vad mänsklig värdighet innebär. I samma stund så vältrar sig miljardärer i all lyx som kan uppbringas och detta uppfattas som oerhört provocerande – ett motsattsförhållande. Man kan säga att ett humant logiskt tänkande är omöjligt att genomföras i en kapitalistisk marknadsekonomi – ett motsattsförhållande.
Men ska alla i samhället ha samma inkomst? En känslig fråga, eller? Den som har högre utbildning bör ha högre lön, anser många. Men måste det vara så? Varför ska vissa människor ha högre lön än andra? Verkar en sådan ’lönemodell’ förnuftig?
Då invänder någon: ”men om alla ska ha lika lön då är det ju ingen mening att utbilda sig och då finns det heller ingen anledning att gå till jobbet!” Detta resonemang gäller, som vi förstår, för dagens rådande marknadsekonomi men nu är det ju så, som vi tidigare konstaterat, att dagens rådande marknadsekonomi befinner sig i ett kollapsande tillstånd och är därmed dömt att gå under. Och det befinner sig i detta kollapsliknande tillstånd delvis därför att marknadsekonomin belönar människor ojämlikt och orättvist. Vilket också, i sig, är en förutsättning för en kapitalistisk marknadsekonomi, som vi har påpekat ett otal antal gånger. Motsattsförhållandet är alltså en förutsättning för dagens rådande marknadsekonomi – en kort och enkel förklaring!
Alltså är det helt nödvändigt att framtidens marknadsekonomi bygger på jämlikhet, rättvisa och demokrati för att kunna överleva. Denna framtida nödvändiga förändring av marknadsekonomin kommer naturligtvis att åstadkomma ett sundare arbetsklimat där allt arbete värderas lika och därmed också lönerna. Det är inte lönen i sig som ska locka utan det är kompetens och intresse som är helt avgörande för arbetsuppgifter vilket gör att lönen sätts som alla andra löner. En framtida demokratisk ekonomi har ju som inriktning att främja den samhälleliga välfärden och inte, som dagens marknadsekonomi, prioritera det privatägda kapitalinnehavet.
I tidigare inlägg har redogjorts för vilka avgörande förändringar som råder mellan kapitalistisk marknadsekonomi gentemot demokratisk marknadsekonomi och jag vill kort upprepa de grundläggande skillnaderna: ekonomisk konkurrens skapar kollaps och måste ersättas med samarbete; rådande globala ekonomi ökar ojämlikheten vilket kommer att ersättas av lokal ekonomi; dagens arbetstider och förhållanden bygger på en allt ökande tillväxttakt vilket är ohållbart och därför kommer att ersättas av väsentligt kortare arbetstider eftersom välfärd prioriteras i demokratisk ekonomi; kapitalet måste fördelas efter demokratiska principer och inte, som nu, efter konkurrens om pengarna.
Investerare och långivare
Vem ska stå för investeringar i samhället? Vem ska vara långivare? Ska privatpersoner investera och stå som långivare?
Varför investerar privatpersoner i rådande marknadsekonomi? Naturligtvis för att tjäna pengar – varför annars?
När det nu fungerar så här då gör sig samhällen beroende av att privata investerare tillför pengar i mängder av ’nödvändiga’ projekt – som exempelvis utbyggd internetkommunikation och välfärdsåtaganden inom vård, skola och omsorg.
Bör denna strukturella ordning råda? Kan ett sådant här beroende göra att infrastrukturprojekt och välfärdsåtaganden ’havererar’ om investerare ser att det inte går att tjäna pengar? Självklart är det så!
Privatägt kapital investeras i projekt med avsikten att investeringen ska förränta sig, detta är en grundläggande prioritering i vår rådande marknadsekonomi. Alltså måste ’nödvändiga’ projekt löna sig.
Men som vi kanske inser så är denna strukturella ordning inte optimal – ’nödvändiga’ projekt är måhända för riskabla att investera i och då avstår naturligtvis kapitalägare att gå in med pengar.
Hur ska vi då komma till rätta med problemet? Jo vi måste förändra den rådande strukturella ordningen från privatägt kapital till samhällsägt kapital. Först då kommer ’nödvändiga’ projekt att kunna förverkligas.
Samma sak gäller frågan om långivare: privatägt lånekapital måste förändras till samhällsägt lånekapital. Hänger ni med?
Javisst är det stora förändringar som krävs men observera det är helt nödvändiga förändringar som måste till. Som nämnts i tidigare inlägg: företag och företagsamheten ska inte förändras utan det är ägandestrukturen av kapitalet som kräver en förändring.
Ska vi lägga in moraliska och etiska aspekter – vilket vi ska enligt min mening – i problematiken så säger moralen och etiken att kapitalfördelningen i samhället ska fördelas på ett rättvist och jämlikt sätt och för att detta ska kunna ske så krävs att marknadsekonomin sköts utifrån demokratiska beslut. Och där är vi inte på långa vägar än.
Utifrån dessa självklara moraliska och etiska aspekter så ser vi dessutom att liberalismens principer om ’fri’ tillgång till kapitalet faller. Ur ett moraliskt perspektiv så ställer man frågan: varför ska en minoritet i samhället inneha makten över hur kapitalet ska fördelas? Vad svarar eliten på denna fråga?
Augusti 2022
Det som sker är ”normalt”!
När vänder det? Jag menar den negativa spiralen för vår samhälleliga utveckling, såväl vårt eget samhälle som alla samhällen globalt sett. Och vänder det överhuvud taget?
Detta är nog frågor som merparten av oss ställer. Svaret blir: det kommer inte att vända! Möjligtvis så kan små ’ljusglimtar’ framträda då och då men på det stora hela så kommer den negativa spiralen, i långa loppet, att fortsätta fördjupas.
Det ser onekligen mycket dystert ut, så vi har inget bättre val än att försöka anpassa oss till dessa allt dystrare tider. Den negativa spiralen kommer inte som en överaskning för oss – den ingår i kapitalismens fortsatta ’färdriktning’ som ju är beskriven sedan tidigare. Vi har alltså att förhålla oss till en värld där motsättningarna tornar upp sig på ett alltmer aggresivt sätt.
Är det någon som tror sig kunna skönja en lösning på denna alltmer dystra utveckling? Förutom att den allmäna utvecklingen är dyster så tar sig barbariska diktaturer ’friheten’ att ge sig på och invadera demokratiska stater.
’Hur ska det här eländet sluta?’
Är det en slump att alla kriser slår till just nu? Klimatkrisen, miljökrisen och den socioekonomiska krisen! Varför sker allt samtidigt?
Det handlar i grunden om att den rådande kapitalistiska marknadsekonomin har ’slagit i taket’, den förmår sig inte att växa mycket mer. Därför så ’tömmer’ den naturen så mycket det bara går i ett sista försök att växa.
Sedan en annan sak: vi här i väst förundras över varför människorna i öst verkar acceptera att deras militärmakter startar krig och hotar om invasion. Varför inser inte dom ’vanliga’ människorna i dessa stater att detta är destruktiv politik? Jo därför att dom har blivit ’itutade’
redan från barnsben att det maktapparaten förmedlar det är det enda rätta. Alltså betraktas den egna statens aggresiva maktpolitik som en normalitet.
När således staten förmedlar ’budskapet’ att ”vi måste invadera och tillintetgöra” då ses sådana aggresioner som en normalitet. Ni förstår att jag syftar på diktaturstaterna Ryssland och Kina!
Men tänk också efter följande: redan som små så ’lär’ vi oss att vår rådande marknadsekonomi är en normalitet. Att även den bygger på orättvisa och odemokratiskt beslutsfattande betraktar vi som en normalitet.
En slutsats av dessa exempel visar att det går att manipulera hela befolkningar till egentligen vad som helst, när det saknas demokratiskt beslutsfattande. För det är väl ingen som tror att beslutsfattandet i vår kapitalistiska marknadsekonomi sker på ett demokratiskt sätt?
Pengar och valet
Vad är pengar? Hur uppstår pengar? Vad ska man med pengar till? Vem äger pengarna?
Arbetsinsatser är lika med pengar! Pengar är alltså arbetsinsatser! Man kan säga att en viss mängd arbete motsvarar en viss summa pengar. När du äger en viss summa pengar så äger du en viss mängd arbete. Arbete är pengar! Du betalar och handlar med arbetsinsatser!
Om man då inte har pengar? Då lånar man av någon som äger pengar! Om man inte får låna?
Kan vi se vilka nackdelar som det för med sig med den här rådande strukturella ordningen? Att äga pengar eller inte äga pengar är helt avgörande för hur samhället ska skötas! Att äga pengar medför att ägaren kan fatta avgörande beslut för samhället, som den ’fattige’ måste förhålla sig till.
När alltså samhället är uppbyggt på det viset att ägandet av pengar ger ägaren fördelar i samhället – så som det är uppbyggt idag – då förstår vi att ’jakten’ på pengar är ett primärt behov för var och en.
Kanske vi förstår att den här ordningen inte håller, i långa loppet? Att tro att klimatavtal ska kunna uppnås är en omöjlighet under rådande förhållanden – förhållanden som bygger på att var och en ska ’jaga’ pengarna på marknaden. Sak samma när det gäller ekonomiska och sociala kriser samt de tilltagande energikriserna. Allt har sin grund i den ojämlika fördelningen av kapitalet, i våra samhällen. Ägandet av kapital går före allt annat!
Men denna förklaring till våra akuta klimat- och samhällsproblem kan inte tas upp av våra ledande politiska partier, nu inför valet, eftersom samtliga partier står bakom den strukturella ordning som vi nu har att förhålla oss till. Orsaken till våra nu akuta och grundläggande samhällsproblem är således en ickefråga inför stundande val.
Istället proklameras följande budskap: ”Vårt Sverige kan bättre” och ”Redo för en ny regering”, för att ta några exempel.
Vad säger sådana budskap? Ja inte säger dom att orsaker till de nu förvärrade samhällskriserna finns att söka i den rådande ekonomiska strukturen. Nej vi ska som synes fortsätta med att eftersträva ekonomisk tillväxt – vars syfte är att underblåsa den rådande marknadsstrukturen – även när det går att bevisa dess egen omöjlighet och därmed kollaps.
Att detta leder till kollaps inom nu redan krisande samhälleliga och ekologiska ordningar tar politiken ingen notis till. Ännu!
September 2022
Energikonsumtion
Angående orimligt höga energikostnader: Ett samhälles energikonsumtion måste täckas av samhällets egen energiproduktion!
Att detta inte alls fungerar idag vet vi orsaken till, eller hur? Produktionen sker där det är ’billigast’ vilket för med sig att konsumtionen kan drabbas negativt, när det uppstår problem. Precis vad som händer idag.
Och detta förlopp följer samma mönster oavsett vilken varuproduktion det än handlar om, när det nu utspelas i vår rådande marknadsekonomi.
När det nu handlar om många av våra samhällens akuta energibehov så ser vi nu tydligt vilka fel som har byggts upp under lång tid av vår kapitalistiska marknadsekonomi.
En ekonomi som bygger på att privata investerare investerar kapital av en prioriterad anledning: nämligen att investerat kapital ska förränta sig. Därför kommer alltid samhällets ’bästa’ i andra hand! Naturligtvis gäller denna ordning även energibranschen, som vilken annan bransch som helst.
Vår rådande globala marknadsekonomi blir därför helt förödande för samhällen som saknar eller har en bristfällig energiproduktion.
En marknadsekonomi som bygger på global konkurrens grundlägger en motsättning och därmed också konflikter mellan såväl samhällen som företag. Detta är att betrakta som ett ’normalt’ tillstånd som vi har att förhålla oss till. Detta ’normala’ tillstånd understryker systemets svaghet i synnerhet i vår tid då samhällen gör sig beroende av rena fasciststater då de behöver importera energi. Kortsiktigt ekonomiskt agerande visar sig alltså nu bevisligen orsaka samhällen förödande konsekvenser, när nu konflikter uppstår. Och observera här att konflikter ingår i vår rådande marknadsekonomis fortsatta utveckling. Konflikter är så att säga inräknat i ’normaliteten’ samhällen emellan.
Det som därför händer framöver är att ’livsnödvändig’ samhällskonsumtion – exempelvis livsmedelskonsumtion och energikonsumtion – blir än mer konkurrensutsatt och därmed hotas konsumtionen om samhällen saknar egen produktion av ’livsnödvändiga’ produkter.
Men som vi nu borde ha lärt oss: vår rådande marknadsekonomis globalisering medför att konsumtionen, av vad slag det än handlar om, mer eller mindre kan kollapsa när ’störningar’ i produktion och distribution inträffar. Vilket nu är fallet! Det är så här vår kapitalistiska marknadsekonomi fungerar och den ’ska’ fungera så här!
Är det så här vi vill att en marknadsekonomi ska fungera? Nej det vill vi naturligtvis inte. Men som vi sagt otaliga gånger: för att kunna förändra den rådande utvecklingen så måste vi förstå utvecklingens grundläggande orsakssamband.
Ekonomisk globalisering
Att vår marknadsekonomiska globalisering för med sig mer negativa konsekvenser än positiva börjar nu den samhälleliga eliten ta till sig. Men en viktig positiv effekt, på grund av globaliseringen, måste ändå nämnas.
När diktatursamhällen slår ner på mänskliga fri och rättigheter och försöker lägga under sig andra samhällen med våld då uppstår, som vi bör förstå, oerhörda konflikter inom samhällen och samhällen emellan. Ett sätt att bekämpa dessa vidrigheter handlar om ekonomiska sanktioner mot diktaturstater och dessa sanktioner får stor effekt ’tack vare’ att vår kapitalistiska marknadsekonomi har blivit global.
Alla företag och stater är ju ’uppkopplade’ mot marknadsekonomin på ett helt annat sätt än för bara några generationer sedan – kapitalismen universaliseras – vilket ju medför att när företag och stater ’missköter’ sig då reagerar marknaden på detta. Vilket då slår tillbaka på staters diktaturfasoner.
I ett lite längre perspektiv så bör detta leda till att diktaturstater som Ryssland och Kina förlorar marknadsandelar globalt sett, vilket i sin tur kan leda till möjliga demokratiska framsteg i dessa stater.
Vi ska vara medvetna om att i vår kapitalistiska marknadsekonomi så är det först och främst ekonomin som avgör hur stater och företag agerar. Vilket också innebär att det är viktigt att försöka tillskansa sig ekonomiska övertag och att dessa övertag kan åstadkommas på olika sätt.
När, som nu, Ryssland invaderar Ukraina så är det därför ett legitimt agerande att trycka tillbaka Ryssland ekonomiskt. Inte bara därför att det är moraliskt riktigt utan att det dessutom, på sikt, gynnar ’västs’ stater och företag ekonomiskt – samtidigt som det alltså missgynnar Ryska och Kinesiska företag långsiktigt – i den alltmer konkurrensutsatta globala värld som vi har att förhålla oss till. Det handlar alltid om att få en så stor marknadsandel som det bara går.
Oktober 2022
Kapitalistisk välfärd
Att den globala kapitalistiska marknadsekonomin saknar möjligheten att bygga ’välfärden’ globalt vet vi, sedan tidigare. Och, som vi också vet, så ser vi nu allt tydligare att denna rådande ekonomi fördjupar sin egen kris.
Men betrakta inte den rådande krisfördjupningen med förvåning, nej den, så att säga, ingår i den rådande marknadsekonomins ’normala’ utveckling. Vilket betyder en successiv försämring av ’välfärden’ både här och i alla samhällen.
Orsaken till denna försämring har vi tidigare redogjort för, men i korthet blir svaret: att investeringar i den rådande marknaden får allt svårare att kunna förränta sig. Detta får till följd att ’välfärden’ inte kan tillföras nödvändigt kapital. Alltså blir slutsatsen att vår rådande ekonomiska marknadsstruktur är destruktiv. Någon annan bedömning kan inte göras utifrån en analys av den verklighet vi alla har att förhålla oss till.
Vart tar då kapitalet vägen när det inte ens kan ’försörja välfärden’?
Marknadskapitalet står, så att säga, utanför samhällenas kontroll så därför flödar kapitalet runt i marknaden där det konkurrensutsätts – helt enligt kapitalismens ’logik’ – vilket i slutändan innebär att kapitalet enligt denna ’logik’ koncentreras på ett fåtal kapitalstarka investerare.
Vi måste komma ihåg att ’välfärden’ betraktas som vilken annan investering som helst av kapitalets ägare i vår rådande marknadsekonomi. Är det inte ’lönsamt’ att investera i ’välfärden’ då sker heller inga investeringar. Men om investeringar i ’välfärden’ får ’grönt ljus’ från våra offentliga myndigheter – alltså att investeringar kommer att förränta sig med bland annat hjälp av offentliga pengar – då finns det knappast några betänkligheter från kapitalets ägare att investera. Som vi brukar säga: ’välfärden’ är konkurrensutsatt!
November 2022
NATO
Tidigare har jag varit skeptisk till ett NATO-medlemskap men på grund av Rysslands krig mot Ukraina så inser jag att Ryssland måste stoppas med vapenmakt. Man kan inte förhandla med diktaturer som söker bomba sönder samhällen. Diktaturer har bara ett för sina ögon och det är makt och för att uppnå denna makt så är allting tillåtet! Alltså måste denna aggression besvaras med militära medel, i annat fall så förintas samhällen – vilket Putins Ryssland nu är i full färd, med att nu bomba sönder Ukraina.
För att få stopp på den här aggressionen så måste NATO slå till mot Ryssland med full kraft. Att gå in i detta krig lite halvdant där Ukraina själva får göra ’jobbet’ leder till ett ännu mer utdraget lidande för befolkningen. Diktaturer måste bekämpas både utifrån och inifrån! Så länge som vi nu lever i en strukturellt uppbyggd värld som är destruktiv då måste vi försvara oss med samma medel som diktaturer använder.
—————————————————————————
”Framgång”
’Framgång’ mäts i pengar! Alltså tjänar en läkare mer än ett vårdbiträde. En VD tjänar mer än lagerarbetaren på företaget. En riksdagspolitiker tjänar mer än städaren på riksdagshuset. Den som tjänar mer är således mer ’framgångsrik’ än den som tjänar mindre. Ingen nyhet!
Denna strukturella ordning bidrar till konflikter i samhället. Ingen nyhet! Tyder denna ordning på att någonting är ’fel’ i samhället? Eller ska vi betrakta konflikter av det här slaget som någonting ’naturligt’ för samhällens strukturella utformning?
Om vi betraktar det som ’naturligt’ då är konflikter likaså ’naturliga’ och om vi betraktar det som ’onaturligt’ då bör konflikter av det här slaget likaså betraktas som ’onaturliga. Verkar det ’logiskt’ att resonera på detta vis?
Antingen så ska vi betrakta strukturella konflikter i samhällen som ’naturliga’ eller ’onaturliga’? Eller är ni av en annan åsikt? Kan det alltså vara så att nu rådande allvarliga konflikter ska betraktas som ’naturliga’? Nej jag är inte av åsikten att strukturella konflikter är ’naturliga’, jag betraktar dom som ’onaturliga’. Därför menar jag att den ekonomiska ojämlikheten mellan läkaren och vårdbiträdet ska bedömas som ’onaturlig’ och därmed så skapas en konflikt som är strukturellt betingad.
Man kan därför säga att när framgång mäts i pengar så tyder detta på någonting strukturellt destruktivt i byggandet av rådande samhällen. Kan det vara så?
—————————————————————————
Fakta
Att undersöka och sedan konstatera fakta, för att efter det dra slutsatser om orsaker, är vad det handlar om. Det är så som politiken måste agera för att förhålla sig till verkligheten. Varför kommer då politiker fram till helt olika slutsatser om vad som måste göras för att söka finna lösningar på problem?
Dom drar olika slutsatser om orsaker, eller? Kan det också vara så att politiker, till viss del, förstår problematiken men att de av andra skäl känner sig ’tvingade’ att inte agera som de borde? I så fall så undrar man vilka ’skäl’ det skulle vara?
Jo politiker har att förhålla sig till den samhällsstruktur som dom och vi alla lever i, därför kan man säga att deras egentliga uppgift är att förvalta den rådande strukturen ’efter bästa förmåga’. Politiker ska alltså förvalta en struktur oberoende av om den är konstruktiv eller destruktiv.
När nu vår kapitalistiska marknadsstruktur är destruktiv så betyder ju detta att politiken förvaltar en struktur som går mot kollaps och man gör det för att det mer eller mindre finns krav på att inte agera annorlunda. Ett ’tvingande’ skäl alltså.
Att förkasta den rådande marknadsekonomin kan inte politiker egentligen göra. Varför? Det skulle innebära de kritiserande politikernas karriärslut, så därför finns detta ’alternativ’ överhuvud taget inte på agendan. Eller har ni hört någon politiker från våra etablerade partier förkasta vår rådande kapitalistiska marknadsekonomi?
————————————————————————————
Makt
Ekonomisk makt ’slår’ politisk makt!
Eftersom vår rådande ekonomiska struktur är uppbyggd utifrån det faktum att det är ’fritt’ att ’ta för sig’ på marknaden så innebär detta, för oss alla, att vi måste ’jaga’ pengarna för att kunna överleva. Så fungerar det globalt vilket ju innebär att den ekonomiska makten koncentreras på ett fåtal händer, alltså inte på flertalet händer.
Att äga pengar betyder, som vi vet, att äga makt! Den ’fria’ konkurrensen om pengar för med sig att vi ständigt eftersträvar ekonomisk tillväxt, för att inte hamna på ’efterkälken’ i denna konkurrens.
Denna ekonomiska struktur koncentrerar ägandet till allt färre, vilket blir den inneboende effekten av vårt ekonomiska system.
Egentligen ingenting märkligt med det – det följer systemets ’normativa’ utveckling – men det får dessutom effekten att de politiska besluten underställs de ekonomiska. Vi har ju att förhålla oss till den verklighet som gäller och då är det ekonomin som avgör hur samhällena ska skötas.
Det globala ekonomiska ’racet’ medför alltså att de politiska besluten har att förhålla sig till denna verklighet. Politiken måste bokstavligt talat följa med i ’racet’ och inte gå emot den rådande marknadsekonomiska utvecklingen. Politiken hamnar alltså i det läget att marknadens beslut avgör hur politiken ska utformas.
Ekonomisk makt ’slår’ politisk makt!
——————————————————————————————
”Kakan”
En kaka med pengar ska fördelas. Så ser det ut. Alla vill få så stor del av kakan som möjligt. Det är så rådande marknadsekonomi fungerar.
Konstigare än så är det inte att förstå sig på den ekonomi som du och jag har att förhålla oss till. Är det kanske svårare att förstå att fördelningen av kakan skapar vinnare och förlorare?
Det säger ju sig självt att om en kaka bjuds ut så eftersträvar både du och jag att ta en så stor bit som möjligt, särskilt när det nu handlar om en pengakaka. Är detta svårt att förstå?
I de samhällen som vi nu lever i så är det omöjligt att skapa rättvisa, jämlikhet och jämställdhet! Och detta beror ju naturligtvis på någonting, eller hur? Det är ju inte slumpen som avgör våra samhällens öden.
Det handlar om en grundläggande orsak till varför det är som det är och den orsaken finns att söka i våra samhällens strukturella uppbyggnad. De är nämligen uppbyggda utifrån faktumet att ojämlikheten är, så att säga, inbyggd i systemet.
Vilket kanske inte var någon nyhet?
———————————————————————————————-
Klimatmötet
Oenigheten under senaste klimatmötet COP27 i Egypten verkar omöjlig att lösa! Och den går heller inte att lösa!
Eftersom de rådande klimatproblemen är orsakade av människan så beror ju problemen på någonting, eller hur? Vad är det då i våra samhällen som inte fungerar?
Om detta har jag ordat mycket om i tidigare inlägg, som ni känner till. Men jag upprepar mig och kommer fortsätta att göra detta: När vi har ett ekonomiskt system – kapitalismen – som ständigt kräver ekonomisk tillväxt så leder detta inneboende krav till exploatering av allt – i synnerhet har det varit och är fortfarande utvinning av fossil energi – där det går att tjäna pengar.
Vad detta medför kan väl alla räkna ut? Nej, tydligen inte! Nej den politiska eliten verkar inte förstå sambanden och skulle de förstå så är de ’bakbundna’ av de övergripande ekonomiska besluten, som tas i marknaden. Att gå emot den rådande ekonomiska marknaden vågar inte den politiska eliten.
Vi bör alltså förstå att klimatproblematiken egentligen handlar om ekonomiska problem, vilket ’översatt’ betyder ökande kostnader för marknadsekonomin och därmed hela samhällen.
Ingen i den politiska eliten kan erkänna detta faktum. Alltså väljer man den enklaste vägen: att blunda för de verkliga orsakssambanden till det kollapsande klimatet.
Tron att det går att lösa klimatproblematiken inom ramarna för vår rådande marknadsekonomi låter sig alltså inte göras!
—————————————————————————————————-
Terror
Hur tar vi oss an den ryska terrorstaten?
Som jag ser det så måste vi komma åt de ryska robotramperna och tillintetgöra dem. Vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. Vad annars finns det för alternativ? Att vänta ut ryssarna och tro att de skjuter slut på sina ’pjäser’ kan väl inte vara ett alternativ?
En terrorstat måste bekämpas tills terrorn upphör – se liknelsen med Andra Världskriget!
Terrorstatens våld måste bekämpas med våld av alla stater. I det här kriget så blir det hela NATO:s uppgift att ta sig an den här uppgiften, även om inte Ukraina är medlem. Eller är alternativet att Ryssland bombar sönder Ukraina helt och hållet?
Kriget visar oss den yttersta konsekvensen vad som händer när rådande destruktiva samhällsstrukturer förfaller till den grad att alla former av demokrati upphör att existera!
December 2022
”Yttersta” makten
Påstående: Kapitalismens förfall leder till en starkare våldsapparat! Vad menas egentligen?
Jo när samhällen utvecklas destruktivt så tilltar ojämlikheten och därmed konflikterna. Och för att ’råda bot’ på dessa konflikter så sätter den politiska eliten in ett ökat stöd för den ’yttersta’ makten, nämligen våldsapparaten.
Eftersom den politiska eliten är tillsatt, eller har tillsatt sig själva, för att förvalta den rådande samhälleliga strukturen så kan de i praktiken inte handla på ett annat sätt än att göra allt för att stötta upp den rådande strukturen. Den etablerade politikens primära uppgift är ju att förvalta det ’rådande’ på bästa möjliga sätt!
Detta gäller naturligtvis också när det ’rådande’ krisar sig. Alltså att skjuta till mer offentliga medel i marknadsekonomin och likaså förstärka den ’yttersta’ makten.
Eftersom kapitalismens förfall tilltar överallt i världen, oberoende av vilken politisk struktur som genomsyrar våra samhällen, så förstärks konflikterna både mellan samhällen och inom samhällen.
Samhälleliga konflikter som handlar om liv eller död bevisar att den strukturella ordningen är destruktiv. Hur ska en sådan insikt hanteras? En sådan insikt måste kommuniceras ut så att alla får reda på grundorsakerna till den destruktiva ordningen och vad effekterna blir av denna ordning!
—————————————————————————–
Ränta
Varför ränta? Varför är det så att man ska tjäna pengar på pengar?
Om jag lånar dig hundra kronor så förväntar jag att få tillbaka hundratio kronor. Är det okej att banksystemet fungerar så?
Nej det är inte okej. Det skapar en ekonomi som är spekulativ! Det skapar en ekonomi som inte är en realekonomi! Alltså uppstår problem och konflikter ur en sådan ekonomi. Och det är en sådan ekonomi som vi alla tyvärr har att förhålla oss till.
Ett systemfel naturligtvis, ett strukturellt! Eftersom pengar ska motsvara mängden arbete – vilket jag tidigare har redogjort för – så uppstår ett systemfel när det görs möjligt att tjäna pengar på pengar. Där pengar inte motsvaras av mängden arbete, som idag, så minskar värdet av pengar vilket visar sig i att det skapas vinnare och förlorare i en sådan marknad.
I en sådan marknad frodas kriminalitet och brottslighet, av alla de slag. Det går ju ut på att komma över kapital – ’legalt eller illegalt’. Att ’jaga’ kapitalet är drivkraften i vårt rådande ekonomiska system. Och här används alla till buds stående medel.
Nej det är inte okej att tjäna pengar på pengar och i ’slutändan’ så leder detta ’jagande’ till systemets kollaps!
————————————————————————————–
Mer om patriarkatet
Jag har ställt frågan tidigare: Är patriarkatet en ’naturlig’ följd av ekonomisk ojämlikhet eller är det tvärtom?
Jag menar: Är ekonomisk ojämlikhet en ’naturlig’ följd av patriarkatet? Vad säger ni?
Min åsikt känner ni kanske till, sedan tidigare inlägg. Patriarkatet utvecklades före den ekonomiska ojämlikheten!
Vi pratar här om ett antal tusentals år sedan, kanske så långt tillbaks som när människan började sin utvandring från Afrika. Hur som helst så utvecklades ett avgörande destruktivt strukturellt, för människan och hennes samhällen, framtidsscenario som får förödande konsekvenser.
Otvivelaktigt är det så att vår historia skulle sett helt annorlunda ut om jämställdheten hade format våra samhällen. Ekonomisk ojämlikhet skulle då, enligt min mening, inte ha någon möjlighet att sätta sin prägel på våra samhällen. Hur ser då prägeln ut idag?
Jo myndigheter och institutioner, det totala samhället, formas utifrån det marknadsekonomiska system som gäller. Allting inrättas efter hur denna ekonomiska struktur fungerar.
Förstår ni hur jag menar? Alltså myndigheter, institutioner och egentligen hela samhället byggs utifrån denna ekonomiska verklighet. Samhället kan därför omöjligen ifrågasätta den rådande ekonomiska strukturen! Allting är, så att säga, ’normativt’!
Trots allt finns en del ljusglimtar: Patriarkatet börjar nu ifrågasättas alltmer runt om i våra samhällen och detta bör, enligt min mening, ’spilla’ över till ett allt större motstånd mot den ekonomiska ojämlikheten och därmed vår kapitalistiska marknadsekonomi.
———————————————————————————————
Normaltillstånd
Ska man betrakta jämlikhet, jämställdhet och rättvisa som ett normaltillstånd?
Om man nu gör det då måste politik handla om att söka uppnå denna normalitet!
Kan detta vara en logisk tanke? Javisst, skulle en majoritet svara. Men efterföljs en sådan logisk tanke? Det verkar ju inte så och särskilt inte när vi betraktar världen av idag, eller vad säger ni? Och då kan man inte betrakta jämlikhet, jämställdhet och rättvisa som ett normaltillstånd när man hänvisar till dagens verklighet.
Det normala är istället ojämlikhet, ojämställdhet och orättvisa! Kan denna normalitet förändras? Hur går vi tillväga?
Kan det vara fel att först analysera dagens verklighet och försöka förstå denna verklighet i ett historiskt sammanhang? Det verkar väl sunt, eller? Hur ska vi annars gå tillväga?
Men att analysera dagens verklighet kan inte göras av våra beslutsfattare, eller hur? Dom är ju så involverade i systemets strukturella uppbyggnad vilket gör att uppbyggnaden – som den alltså ser ut idag – omöjligen kan ifrågasättas. Förstår ni?
Dagens samhälleliga strukturella uppbyggnad är att betrakta som en normalitet för vår beslutselit. Jag menar: så som samhället ser ut idag så ska det se ut i morgon! Hänger ni med? Vilket tydligen är att betrakta som ett normaltillstånd!
————————————————————————————————–
Neolitiska ”revolutionen”
Mycket intressant tidsperiod!
Enligt arkeologiska nya rön så kan man nu fastställa att vår patriarkala samhällsstruktur började ta form för 12 tusen år sedan. Människan började övergå från ett ’rörligt’ boende till ett ’fast’ vilket bland annat innebär att synen på ’ägande’ förändras.
I och med att människan gör sig mer och mer bofast så gör hon anspråk på den mark hon anser sig förfoga över. Denna utveckling för med sig en allt våldsammare period mot tidigare. Nu spelar fysisk styrka en stor roll i den strukturella uppbyggnaden och därmed tar den patriarkala strukturen form. Kvinnan blir mer och mer underställd mannen.
Just den här strukturella ordningen har nu arkeologiska undersökningar kommit fram till vilket är avgörande bevis på hur vår nu rådande strukturella ordning tog sin början. Själv har jag alltid hävdat att den patriarkala strukturen startade långt tidigare vilket då kanske är felaktigt.
Att det nu finns bevis för en patriarkal struktur för ett antal tusentals år sedan är viktigt att förstå i ett historiskt sammanhang.
——————————————————————————————————–
Elmarknaden
Som vi vet så är elmarknaden avreglerad och vi ser nu resultatet.
När en så grundläggande infrastruktur som elproduktion och eldistribution hamnar i en marknad som är privatägd då har samhället satt sig i ett mycket allvarligt läge. Att det nu ser ut så här betyder att vi tar ytterligare ett avgörande steg mot vår rådande marknadsekonomis kollaps.
”Men vår marknadsekonomi breder ju ut sig och tar nya marknadsandelar borde vi inte se det som någonting positivt för marknaden?”
Ungefär så kan många resonera.
Hur bemöts detta: När samhället släpper kontrollen över infrastrukturen så gör man det av ekonomiska skäl, ingenting annat. Administrationen och ansvaret betraktar samhället som mycket tunga utgifter och kan man lägga ut detta ’arbete’ på privata entreprenörer så finns stora möjligheter till minskade ekonomiska utgifter. Alltså är man beredd att avreglera elmarknaden.
Efter att detta steg är taget så öppnar sig konkurrensmöjligheter på denna ’nya’ marknad. Marknaden blir global som alla andra marknader och prissättningen blir naturligtvis därefter. Att kvalitén dessutom försämras är något som man tydligen får räkna med.
Till slut hamnar vi i det läget att dom som har råd att betala elräkningen får behålla strömmen – att ’konsumera’ el blir en plånboksfråga inte en rättighet.
—————————————————————————————–
Konsten
Vem ska köpa konsten? Är det den som har pengar?
”Ja, vem annars?”
Men måste konst köpas?
————————————————————————————–