2012

41. Utbildning – kunskap

 BEHÖVS KUNSKAP?

Behövs kunskap för att inse hur våra samhällen skall kunna fungera på bästa sätt? Svaret på frågan blir ju ett rungande ja! För inte finns det väl någon som kan hävda att vi idag lever i paradiset? Vi har aldrig stått så nära avgrundens rand som vi gör nu, i vår tid.

Kan våra samhällen överleva dom kriser som vi idag lever i? Detta vore snarare en mer följdriktig fråga än den första ovanstående frågan.

Nåväl vi går vidare. Om vi antar att dom tidiga människorna levde sina liv i rättvisa, humana strukturer. Vilket vi ju inte bara antar utan vi kan säkert utgå ifrån att våra tidigaste människor, med stor sannolikhet, levde sina liv utifrån den naturliga rättvisan. Dessa människors naturliga strukturellt rättvisa liv menar jag är en förutsättning för att vårt släkte överhuvudtaget har kunnat överleva.

Frågan blir då: behövde våra tidigaste släktingar någon särskild kunskap för att kunna fixa denna rättvisa? Vi har ju trots allt en hjärna som vi kan vända och vrida på, till skillnad från övriga djurriket. Behövde vår hjärna ”ställas in” så att den kunde avgöra vad som var rättvist respektive orättvist?

Nej jag menar att dom första människorna, trots sin ”opålitliga” hjärna, kunde känna av vad som var rättvist. Dom hade det, så att säga, instinktivt i sig.

För att den tidiga gruppen/samhällen av människor skall funna föröka sig och leva vidare under mycket utsatta förhållanden så menar jag att det krävs rättvisa förhållanden mellan människorna i gruppen.

Naturligtvis så finns det inga vetenskapliga bevis som styrker den här teorin men jag utgår ifrån utan några större tvivel att det är en logisk förutsättning för den tidiga människans överlevnad att hennes samhälle byggs upp på ett humant och rättvist sätt. Och denna rättvisa känns instinktivt. Dessa våra tidigaste människor behövde således ingen speciell kunskap om hur denna rättvisa skulle genomföras. Det sitter så att säga i ryggmärgen hos varje individ i gruppen huruvida man känner sig rättvist eller orättvist behandlad av övriga individer. Man kan också säga att kunskapen hos varje individ förvärvas på ett naturligt sätt genom att bara finnas till i gruppen/samhället.

Idag minst tusen och åter tusentals år senare så lever vi däremot inte i denna nödvändiga rättvisa och humana värld som våra tidigaste släktingar gjorde. Och vi vet ju orsakerna till detta. Jag går inte in på dessa orsaker här. Dom har vi klargjort utförligt i tidigare artiklar.

Jag funderar över följande? Måste vi, dagens människor, däremot skaffa oss kunskap om hur vi skall kunna hitta tillbaka till det rättvisa, klasslösa och humana samhället? Behöver vi utbilda oss eller känner vi instinktivt vad som är rättvist respektive orättvist? Mitt omedelbara svar blir att vi måste tillägna oss kunskap om hur vi skall finna fram till den rättvisa strukturen.

Hur skall vi försöka bena ut varför det krävs kunskap om hur vi skall finna tillbaka till dom tidiga människornas uppfattning om hur strukturen skall fungera? Går det att förvärva kunskap om hur samhället skall se ut? Kunskap behövs ju numera i allt som rör oss. Varför går det inte att utbilda sig i hur livet skall levas?

Jo men vänta ett tag, det finns utbildningar i hur livet skall levas. Jag tänker nu närmast på olika former av religiösa utbildningar. Religiösa skolor predikar sin ”sanning” om hur människan skall ta sig an livet. Det låter väl bra, kan man tycka. Men det är ändå någonting som inte stämmer med den religiösa utbildningen. Vad är det då som inte stämmer? Jo religioner i sig är ju inte neutrala eller objektiva, som man säger. Religioner är strukturella former i våra samhällen. Man kan i och för sig säga att alla samhälleliga former som skapas av människan är strukturella. Varav den religiösa formen är en mer eller mindre stark strukturell form i våra samhällen. I en mängd samhällen är den en av de absolut starkaste formerna och i andra samhällen märks knappast den religiösa närvaron över oss. Det är i framförallt dessa starkt religiösa samhällen som det förekommer så kallade utbildningar i hur livet skall levas. Men eftersom det sker i en redan strukturellt styrd form så kan kunskapen inte förmedlas på ett objektivt sätt. Naturligtvis är det ju så att kunskap inte kan förmedlas objektivt överhuvudtaget.  All kunskapsförmedling sker alltid utifrån den strukturella formen som råder i samhället. Alltså förmedlas kunskapen mer eller mindre objektivt. Därmed så menar jag att starkt religiösa samhällen är så mycket mer strukturellt styrda, när det gäller den religiösa formen, att den kunskap angående utbildningar i hur livet skall levas utgår från en mindre grad av objektivitet än den kunskap som förmedlas i samhällen där det religiösa inslaget i strukturen är mindre påtagligt.

För att kunskap om hur ett samhälles framtid, på bästa sätt, skall kunna åstadkommas så måste denna kunskap utgå ifrån ett samhälleligt tänkande som innehåller ett minimum av påverkan från själva den strukturella formen som tänkandet befinner sig i. Är detta möjligt?

Vi lever ju i orättvisa samhällsstrukturer, kan det då vara möjligt att förvärva kunskap om samhällsbyggen som uppenbarligen måste fungera på ett helt annat sätt än idag? Kan sådan kunskap uppnås?

Vi tar ett annat exempel. Om vi nu betraktar den stora skiljelinjen när det gäller kapitalägandet. Här finns ju två teorier om hur kapitalägandet i våra samhällen skall vara uppbyggt. Privatägt eller samhällsägt? Två ideologier kan man säga som lidelsefullt och med 100% övertygelse hävdar sin egen ideologis ”sanning”. Alltså två helt motsatta kunskapslinjer. Vem är den rätta? För det är väl inte så att bägge ideologierna kan vara ”sanna”? Och det finns ju faktiskt en tredje ideologi, nämligen blandekonomin. Både privatägt och samhällsägt. Kan denna tredje ideologi vara den ”sanna”?

Hur skall vi kunna förvärva den rätta kunskapen om hur kapitalägandet skall se ut när vi lever i strukturer som befinner sig i både privat och blandekonomiskt ägande? Med andra ord, hur skall alltså kunskapen om det samhälleliga kapitalägandet kunna förvärvas i våra samhällen som ju baserar det ekonomiska ägandet på en klart dominerande privat sektor? Det kanske är så att det mest humana och logiska ägandet det är det ägande som utgår ifrån ett samhälleligt ägande. Vilket jag hävdar, som ni vet.

Lärosäten, universitet och högskolor, kan ju omöjligen förmedla en utbildning som förespråkar ett samhälleligt ägande. Dessa institutioner hamnar ju då i en direkt konfrontation gentemot det strukturella samhälle som vi nu lever i. Att lära ut kunskap om det överlägsna med samhällsägd ekonomi låter sig inte praktiskt göras i våra samhällen. Utbildningsinstutioner kan omöjligen dödförklara den ägarstruktur som vi idag lever under. Skolor och lärosäten kan inte utbilda oss i att förkasta den nuvarande strukturella formen. Samhällets redskap, bland annat lärosäten, kan ej förklara sin egen död.

Observera här sambandet med det religiösa exemplet ovan. Så som strukturen ser ut så förmedlas också kunskapen! Kunskapen kan alltså inte förmedlas utifrån ett neutralt och objektivt synsätt. Kunskapen färgas av den struktur som vi lever i.

En viktig sak när det gäller kapitalägandet: vi måste komma ihåg att just frågan om kapitalägandet är den centrala frågan i våra samhällen. Den är känsligast emedan den styr samhället. Människornas liv eller död hänger upp sig just på denna frågeställning.

HUR FÖRVÄRVAS KUNSKAP?

Jag påstår ju att den tidiga människan inte förvärvade någon kunskap om hur livet skulle levas. Hon hade det instinktivt med sig och denna logik den tog hon till sig genom att under hela sitt liv, från barndomen till ålderdomen, leva just det rättvisa livet. Hon levde likt sina närmaste släktingar, människoaporna, naturliga liv. Och detta i ordets rätta bemärkelse. Ett naturligt instinktivt liv som levs framgångsrikt under mycket lång tid. Och det kan levas så enbart om det får arten att bli framgångsrik i sitt överlevande. Ett rättvist liv mellan artens individer är en grundförutsättning, sett utifrån artens ögon. Det är därför som vi kan dra slutsatsen att dom tidiga människorna levde rättvisa liv. Och denna rättvisa genomsyrade samhällena vilket var en nödvändighet för hennes överlevnad som art.

Kanske kan man kalla detta för en förvärvad kunskap. Kunskapen om det rättvisa livet förvärvas bäst genom att leva livet i det rättvisa samhället. Kanske man också kan kalla denna kunskap för objektivt förvärvad kunskap. Alltså när strukturen som vi lever i fungerar på ett rättvist sätt.

Om man nu inte kan leva livet i det rättvisa samhället, vilket vi som bekant inte gör idag, då måste vi på alla sätt försöka att förvärva den nödvändiga kunskapen genom vetenskapliga studier; genom att analysera vår historia; genom att dra logiska slutsatser när vi studerar och jämför dagens samhällen. Just genom att jämföra våra samhällen så kan vi dra mycket viktiga lärdomar. Då vi jämför olika strukturella inslag i våra samhällen då kan vi på logisk grund komma närmare en lösning hur våra samhällen bör byggas.

Här krävs det en helt annan kunskap än den instinktiva och naturliga kunskap som den tidiga människan kunde ta till sig. Dagens kunskap måste inhämtas ”utifrån” till skillnad från den tidiga människans kunskap som låg färdig och kunde ärvas. Idag måste vi pussla oss fram till det rättvisa samhället medan dom tidiga människorna hade det rättvisa samhället med sig.

KAN KUNSKAP FÖRMEDLAS OBJEKTIVT?

Bygger då dagens etablerade partier sina idéer på vad dessa anser vara vägen till det rättvisa samhället? Ja själva skulle dom säkert skriva under på det. ”Rösta på mig och mitt parti så röstar du dig fram till ett rättvist samhälle!” Detta skulle säkert samtliga etablerade partier skriva under på. Eller vad tror ni?

Men här menar jag så missar dom politiska partierna något grundläggande. Det är strukturen som vi lever i som avgör vad för slags samhälle som gäller. Därför är det strukturen som måste granskas, inte dom politiska partiernas ideologier.

Ideologier kan man säga är förvärvad kunskap. Och som vi nu har sett så kan inte denna kunskap vara objektiv. Ideologier blir därför subjektiva bedömningar av hur politiken skall utformas. Dagens ideologier är alltså kunskap som utgår ifrån den strukturella verklighet som råder i våra samhällen. Och när dessa ideologier inte kan se en annan strukturell form än den som nu råder då kan heller inte dom etablerade partierna åstadkomma grundläggande förändringar. Strukturens rättvisa eller orättvisa är helt avgörande huruvida vi skall ta oss an kunskapen om att kunna nå fram till ett rättvist samhälle.

Åter igen. Accepterar partierna den struktur som råder, i allt väsentligt, då spelar det i stort sett ingen roll vilka politiska visioner som dessa accepterande partier har. Partier som utgår ifrån den rådande strukturen som den ”rätta” strukturen saknar möjligheten att forma ett rättvist samhälle. Hur mycket kunskap som än förmedlas ut om att arbeta för ett rättvist samhälle kommer under alla förhållanden att misslyckas när dessa partier utgår ifrån att det är den nuvarande strukturen som skall gälla.

Kunskapen om att bygga ett rättvist samhälle måste alltså i första hand inrikta sig på att analysera den rådande strukturen. All kunskap måste börja med att det nuvarande samhällets alla former skall analyseras innan det är dags att formulera idéer om hur ett framtida samhälle skall gestalta sig.

För att kunna lösa ett problem, vad det än är frågan om, så måste först felkällan till problemets uppkomst göras klar. När felkällan har identifierats så går man vidare och avlägsnar felet med rätt ”behandling”. Är man nu omedveten om felkällan så går det inte att försöka ”bygga sig förbi” denna felkälla.

Att förvärva sig kunskap om hur exempelvis samhällets ekonomi skall utformas och byggas vidare utifrån den nuvarande strukturella ordningen är ingen utvecklande kunskap. Denna kunskap fyller då enbart syftet att vidareutveckla dom strukturella förhållanden som råder. Och dessa förhållanden är, som vi vet, bevisligen orättvisa. Alltså krävs det i första hand en strukturell förändring innan den samhälleliga ekonomin kan utformas.

Av detta så kan vi se att inhämtande av dagens kunskap styrs av den rådande strukturen. Är strukturen orättvist uppbyggd, vilket den bevisligen är, så avspeglar sig denna orättvisa också i prioriteringen av hur dagens undervisning går till.

En maktstruktur bygger alltså upp utbildningen på det viset att kunskapen som skall förmedlas således skall företräda den rådande strukturen, maktstrukturen. Självklart kan tyckas. En maktstruktur kan ju omöjligen förespråka utbildningar som kommer fram till att den rådande strukturen missgynnar människorna i samhället. Av detta så ser vi också att utbildningar, åter igen, inte kan vara objektiva.

Kunskap som lärs ut och förvärvas är kunskap som gagnar den rådande strukturen.

Vilket syfte har således utbildningar som handlar om att tillägna sig kunskap om hur samhället skall kunna utvecklas på bästa möjliga vis? Syftar en sådan utbildning och forskning till att söka finna andra strukturella former för våra samhällen? Eller syftar utbildning och forskning till att söka finna den optimala lösningen inom den nuvarande strukturella ramen?

Av dessa två frågor så är det naturligtvis den sistnämda som prioriteras. Det skulle se ut det om samhällets förnämsta lärosäten hade inriktningen på att finna alternativa strukturella vägar för våra samhällen. Tänk om våra universitet forskade sig fram till att den struktur som vi idag lever i är en grymt orättvis struktur, som dessutom på sikt kommer att skapa ännu mer orättvisa. Sker detta så skulle ju den nuvarande strukturen dödförklaras. Hur skulle det se ut? Nej det förstår väl alla att ekonomipriser och annat ”betydelsefullt” går till personer som inte ifrågasätter den nuvarande strukturen.

En kunskap som kommer fram till att rådande samhällsförhållanden är till skada för samhället kan aldrig accepteras av makten eller förvaltarna av denna ordning.

Utbildning i samhälleliga teorier kan, som vi ser, inte vara objektiv. Nej utbildning är hela tiden underställd maktens ordning i samhället. Strukturen är ju skapad av makten då kan inte samhället utbilda människor som får lära sig att denna struktur bygger på orättvisa.

VEM SKALL VI TRO PÅ?

Våra utbildningsinstitutioner examinerar professorer; magistrar; kandidater och till alla möjliga ”fina” titlar. Vi tror sedan att dessa professorer sitter på ”sanningen” om hur våra samhällen skall se ut. Det dessa högutbildade skriver och säger tar vi till oss som om dessa ord vore absoluta sanningar. När dessutom dessa högutbildade utses att tilldelas dom förnämsta utmärkelser som samhället har att erbjuda då anses deras skrivna ord som universella lagar, som inte kan ifrågasättas.

Men om vi bara ger oss tid att tänka till lite förnuftigt och ger oss i kast med att granska vad dessa professorer har att komma med så kan vi se, utan några djupare analyser, att majoriteten av dessa högutbildade står bakom det strukturella samhälle som vi idag lever i. Dom kunde ju inte gå emot vår strukturella orättvisa, kom vi ju fram till.

Det är väl ingen som tror att kapitalet är utan inflytande på våra samhällens lärosäten? Kapitalet går in med pengar i institutioner för att senare kunna skörda frukterna av den kunskap som samhället förvärvar sig. Alltså kunskapen om det ”riktiga” med den nuvarande strukturen. Det vore ju en orimlig tanke att föreställa sig att kapitalet skjuter till pengar i lärosäten som utbildar sina elever till att förstå den orättvisa som är inbyggd i våra samhällen. Sådan kunskap gagnar inte kapitalet så därför kan man självfallet inte investera kapital i något så motsägelsefullt som att vi lever i strukturell orättvisa.

42. Tänk tvärtom!

DET VEDERTAGNA TÄNKANDET

När det gäller det strukturella tänkandet så anser jag nog det bevisat att våra samhällen skulle ha fungerat på ett humant och rättvist sätt om vi, så att säga, vänder på det så kallade vedertagna tänkandet.

Ställ dig frågan: hur ser våra samhällen ut när vi går in och analyserar just dom strukturella frågorna? Hur ser det vedertagna tänkandet ut i dessa frågor? Fundera över hur dessa strukturella förhållanden skulle se ut om vi tänkte tvärtom! Hur skulle det se ut då? Bättre eller sämre? Svaren blir ju naturligtvis: bättre.

Eftersom orättvisan genomsyrar våra samhällen så beror ju detta på någonting. Och detta någonting är ju dom strukturella förhållandena. Eller hur?

Vi tänker och tror att kapitalet skall vara privatägt. Tänk istället att kapitalet skall ägas av alla. Alltså ett samhällsägt kapital.

Ett samhällsägt kapital har aldrig tidigare existerat i våra samhällen. Av kända anledningar har det inte kunnat genomföras. Försök har gjorts och vi känner till dom misslyckade resultaten. Ett äkta demokratiskt kapitalägande kräver att vi tänker tvärtom. Och detta har aldrig genomförts.

Här finns bara en enda räddning för våra samhällen och det är ett diametralt annorlunda tänkande mot det idag strukturellt vedertagna tänkandet.

Hur tänker vi idag angående staters existens? Jo vi anser det vara helt i sin ordning att vår värld är uppdelad i en mängd stater. Följdverkningarna av denna inhumana uppdelning av världen ser vi resultaten av. Katastrofala resultat har historien redovisat för oss. Trots dessa lärdomar så fortsätter vi att tänka i samma förödande banor.

Tänk tvärtom så skall vi förstå att världen kommer att bli en mycket trevligare plats att leva på. Vår värld skall vara ett enda samhälle där gränsdragningar mellan oss tillhör ett förgånget tänkande.

Är vi inte likadana människor var vi än lever våra liv? Har vi inte samma behov? Fungerar vi inte likartat när det gäller känslor? Skall det vara så svårt att förstå att gränsdragningar mellan samhällen har tillkommit utifrån inhumana syften? Än idag förstår vi inte att så är fallet.

Hur skall vi ta oss an problematiken angående dom giftiga utsläppen som kommer att utlösa och redan utlöser enorma katastrofer för oss?

Klimatförändringen som vi orsakar kommer att, mer eller mindre, ta död på allt levande om ingenting görs för att motverka denna dödsspiral. Skall vi tro att det privata kapitalet kommer att upphöra med alla nedbrytande utsläpp när denna fråga inte alls prioriteras? Nej det krävs ett totalt omvänt tänkande för att klimatproblematiken skall kunna lösas. För att en nödvändig förändring skall ske så krävs det, till att börja med, att själva ägarstrukturen av kapitalet görs rättvist. En politik som utgår ifrån att dagens ägarstruktur är den enda tänkbara kommer naturligtvis att misslyckas.

Som vi vet så ifrågasätts heller aldrig den rådande ägarstrukturen. Den förs aldrig på tal av ”våra” etablerade partier men framtiden kommer att visa oss att frågan måste upp på agendan. Risken är överhängande att det redan nu är för sent. Den negativa klimatutvecklingen kan alltså omöjligen brytas så länge som ägarstrukturen inte förändras. Detta faktum måste vi ta till oss och som vi vet så är vi fjärran från denna övertygelse.

Vad är det som hindrar oss från att tänka tvärtom? Jo det är framförallt det vedertagna tänkandet som strukturen är uppbyggd på.

Vi tar som exempel en struktur som är starkt religiös. Det religiösa griper tag om samhället inom alla dess områden. När ett samhälle är så format då kan vi inte tänka oss utanför denna strukturella ram. Vi betraktar detta samhälles påtagliga religiösa innehäll som helt naturligt och normalt. I ett sådant samhälle betraktas det som onaturligt när någon kritiserar detta strukturella tänkande. Det är förenat med fara för det egna livet om man skulle gå ut offentligt med en kritik av den i samhället rådande uppfattningen. Så har det sett ut och så ser det ut i en mängd samhällen. Att tänka tvärtom och offentliggöra den religiösa dårskapen låter sig alltså inte göras.

När starkt patriarkala samhällen påverkar oss genom livet, från födseln till döden, då ser vi ingenting orättvist i att kvinnan är underställd mannen. Det blir också här helt naturligt och som vi tror helt normalt att vårt samhälle skall se ut just på detta sätt.

Skulle någon få för sig att utmana det här strukturella tänkandet då blir med största sannolikhet denna person idiotförklarad av det rådande samhället. Att tänka tvärtom, alltså att kvinnan och mannen skall leva som likvärdiga människor, kan inte heller det accepteras i det patriarkala samhället.

SAMHÄLLETS TÄNKANDE

Samhällets lagar och bestämmelser är rättvisa, hävdar samhällets förvaltare. Det samhälleliga tänkandet blir därmed helt oförstående till att det skulle finnas någon som helst orättvisa inbyggd i den egna strukturen. Vårt samhälleliga tänkande varnar oss för att kapitalägandet skall övertas av samhället. Man basunerar ut att denna strukturella förändring skulle leda oss tillbaka till det totalitära samhället. Tillbaka till det kommunistiska samhället, som våra dagars samhälleliga förvaltare föraktar och gör sig så roliga inför. Att dessa samhällen envisades med att kalla sig kommunistiska när dom i verkligheten var fjärran från den klasslösa ideologin är en annan historia. Samhällenas förvaltare kan sätta vilken etikett som helst på sitt samhälle. Det är ju till syvende och sist ändå den praktiska politiken som avgör hur samhället fungerar. Om det fungerar rättvist eller orättvist. Idag utmärker sig så kallade kommunistiska samhällen i praktiken som regelrätta kapitalistiska samhällen. Ser vi det tragikomiska i dessa förvaltares beskrivning av sitt samhälle?

Innehåller samhället, vare sig det utger sig för att vara, än den ena eller andra ideologiska teorin så är det enbart den praktiska politiken som visar graden av rättvisa.

Eftersom vi lever i kapitalistiska samhällen så är naturligtvis strukturens förvaltare tillsammans med det privata kapitalet dödliga fiender till att samhället skall äga kapitalet. Vad är då enklare än att peka på det historiska misslyckandet med den kommunistiska etiketten?

Tänk istället lite förnuftigt och därmed tvärtom! Kanske den nuvarande ekonomiska makten för fram dåtidens och nutidens misslyckade samhällen, som utger sig för att vara kommunistiska, av det enkla skälet att dom är livrädda för att vi människor skall se igenom vårt eget samhälles falska fasad och förstå maktens manipulerande?

Granska ditt eget tänkande! Du kanske tänker fel? Har det någon gång slagit både dig och mig att vi kanske tänker fel? Men om vi nu i alla fall inser att våra samhällen fungerar orättvist då bör vi, med lite ansträngning, hamna relativt rätt i vårt tänkande. Eller hur? För det är ju uppenbart för var och en att våra samhällen inte kan fortsätta att fungera så som dom nu gör. Eller är detta inte uppenbart?

FINNS DET NÅGOT VAL?

Som vi har beskrivit i tidigare artiklar så har det globala privata kapitalägandet nu antagit sådana dimensioner att skulle detta globala kapital börja haverera då havererar även våra samhällen. Och detta är vad som nu börjar att ske i samhälle efter samhälle.

Samhällenas förvaltare, alltså ”våra” politiker, har i praktiken inte någon valmöjlighet längre. Samhället måste ju räddas och för att detta inte skall äventyras så finns endast en åtgärd och denna åtgärd består i att rädda kapitalet. ”Våra” politiker har, som jag brukar säga, blivit bakbundna av strukturen. Politikerna har inget val längre. Men som vi kan se av dom nuvarande ekonomiska kriserna så börjar ”våra” politiker inse åt vilket håll det barkar. Dom börjar inse att det blir nödvändigt att tänka i nya banor.

Om samhällen skall räddas så måste det sättas upp hårdare regelverk kring ägandet. Finansmarknaderna måste regleras hårdare eftersom ”våra” politiker börjar inse att om banker faller då kan även våra samhällen falla. Privatiseringsivern och den alltmer spekulativa marknaden skapar en utsatthet för våra samhällen som inte har upplevts tidigare.

I slutändan krävs således en totalt förändrad politik för att rädda våra samhällen. Dom alltmer kaosartade marknaderna kan komma att tvinga fram radikala förändringar i själva ägarstrukturen av kapitalet.

VET VI HUR LIVET SKALL LEVAS?

Vi och dom! Känns uttrycket igen? Vi står för det rätta och dom står för det orätta! Vår grupp har rätten på sin sida och dom andra grupperna får finna sig i den rätten som vi har. Vårt samhälle står för dom rätta värderingarna och den rätta politiken. Dom andra samhällena står för sämre värderingar och därmed en sämre politik än vad vårt samhälle står för. Andra grupper av människor förtjänar helt enkelt inte att leva det liv som du och jag lever. Därmed så tar vi oss rätten att bekämpa dessa människor när dom inte finner sig i dom beslut som vårt samhälle fattar.

Vi anser också att det är helt naturligt att det finns gränser mellan samhällen/stater. Vi har ju olika språk och religiösa skillnader. Dessutom har vi olika seder och bruk.

En fråga: kan vi förmå oss till att tänka tvärtom i vår syn på oss själva gentemot andra; i vår syn på vår grupp gentemot andra grupper; i vår syn på vårt samhälle gentemot andra samhällen?

Vem formulerar då den ”rätta” politiken för vårt samhälle? Jo den ”rätta” politiken är redan formulerad. Den har ett flertal generationer redan på nacken. Den är utstakad oberoende av vilka politiska partier som för närvarande har hamnat i maktpositioner. Naturligtvis är det strukturen vi pratar om. Och denna struktur har, som vi vet, kapitalets maktmänniskor skapat sedan lång tid tillbaks. Du och jag har tagit denna strukturella form till oss och vi uppfattar den som normal och naturlig. Således anser vi att vårt eget samhälle står för det rätta vid jämförelsen med andra samhällen. Därav uttrycket ”vi och dom”.

Kan man utifrån ovanstående få för sig att vi vet hur livet skall levas? Till att börja med: kan man ställa en sådan fråga? Var och en väljer ju hur man vill leva sitt liv. Är det inte så? Det kanske ändå inte är så att var och en av oss kan välja hur vi vill att vårt liv skall se ut. Men tror vi att utifrån de förutsättningar som vi har så kan vi ändå välja det liv som vi vill leva? Betraktar vi oss själva som fritt tänkande varelser som ändå kan skapa oss ett eget liv?

Ser vi dom ramar som vi, så att säga, kan leva inom? Förstår vi dom ekonomiska vilkor som var och en av oss har att rätta sig efter? Om vi nu inser det kan vi då ta till oss att det är just dom ekonomiska vilkoren som avgör hur vi skall kunna leva våra liv? Hur ser vi på dessa ekonomiska vilkor? Accepterar vi dom och låter våra liv anpassa sig efter dessa vilkor eller inser vi att dom olikartade ekonomiska vilkoren för oss bygger på någonting orättvist i våra samhällen?

En jobbar mellan 8-16; en annan söker arbete och har gjort så under lång tid; en tredje tigger sig fram på gator och torg; en fjärde klarar sig hyffsat på sin inkomst och får pengar över till lite nöjen; en femte har lyckats över förväntan och har skapat sig en förmögenhet på fastighetsaffärer och lever vad vi kallar för lyxliv; en sjätte sitter inspärrad efter att ha arbetat för mänskliga rättigheter.

Varför lever vi sådana olika liv? Varför har vi så olika förutsättningar för att ”lyckas”? Ställer vi oss frågan: är det så här livet skall levas? Nej vi ställer inte den här frågan. Vi ställer aldrig den här frågan till oss själva. Däremot så kan vi uttala oss om att livet är för jävligt; det vore bättre att inte leva alls. Men livet är som det är, enligt vår syn. Inför våra ögon är livet en självklarhet. Vi betraktar inte orättvisan som en orättvisa utan vi ser på orättvisan som om den vore naturlig.

Våra barn växer upp i flyktingläger; i slummen; i förorter; i villakvarter; i glesbygden; i storstadsdjungeln; i rikemanskvarter. Våra barn växer också upp på gatan. Våra barn har turen eller oturen när deras liv tar sin början. Dom ser livet som en självklarhet. Dom ifrågasätter inte livet. Livet ser ut som det nu gör och det skall levas så här. Vi lär oss sålunda från barnsben att livet är så här oavsett hur detta liv ser ut.

Livet skall alltså levas så som det nu levs. Förstår ni hur jag menar? Vi ställer aldrig frågan till oss själva om det är så här livet skall se ut. Utan vi lever igenom livet som det är. Visserligen börjar vi förstå som vuxna att det är någonting knepigt med saker och ting när vissa lever som kungar medan andra lever som råttor. Någonting är galet i det hela, kanske vi kommer fram till. Eller också funderar vi inte över detta faktum. Vi kanske kommer fram till att det bara är så. Alltså ingenting att göra någonting åt.

Och eftersom våra samhällen är uppbyggda på det viset att det är helt ”naturligt” att en del har det bra och andra inte har det bra, så är det ju liksom bara att finna sig i det. Vårt samhälle ser ut så och det fortsätter att fungera så, då skall det väl vara så? Ingenting att grubbla över, eller hur?

Var och en får väl fixa sitt eget liv. Det är ju så det fungerar. Varför skall vi försöka ändra på det? Vi har ju vuxit upp i tron att livet skall se ut så här. Då finns det heller ingen anledning att tänka i andra banor. Det är helt främmande att tänka tvärtom!

Vi lever ju våra liv, när vi jämför oss med varann, på extremt olika sätt. Med extremt olika sätt så avser jag här dom strukturella relationerna mellan oss. Alltså att vi står i olika statusförhållanden gentemot varann. Och eftersom det bevisligen är så då menar jag att detta är ett bevis på att vi inte har dom naturliga ”spelreglerna” mellan oss. Jag menar att dom naturliga ”spelreglerna” inte kan innehålla någon form av statusskillnader mellan oss. När det nu bevisligen är så att det är statusskillnader mellan oss så visar detta att vi inte vet hur vi skall leva våra liv.

Människor som äger kapital kan därigenom skapa sig ett liv som skiljer sig totalt från det liv som den fattige lever. Här ser vi att det är ägandet som möjliggör det helt motsatta livet mot vad den fattige lever.

Livet som vi lever idag kan alltså se helt olika ut beroende på hur olika mycket pengar vi har att röra oss med. Detta påstående är naturligtvis en självklarhet för oss. Man kan tycka att det inte är värt att överhuvudtaget skriva om. Jag tjatar ju dessutom jämt om detta.

Men man måste ju ställa frågan: skall vi kunna välja att leva våra liv på ett visst sätt utifrån tillgången på pengar? Ja vi anser ju att det skall fungera så i våra samhällen. Vi anser att pengarnas storlek skall avgöra vilket liv vi har möjligheten att leva. En sådan syn bäddar ju för accepterandet att välfärden inte skall fördelas på ett rättvist sätt mellan människorna i våra samhällen. Eller kommer du fram till en annan ståndpunkt?

Pengarna styr hur vi vill leva våra liv. Pengarna är det yttersta riktmärket för oss hur vi har möjligheten att kunna styra våra liv. När det nu är så då betyder det att vi har olika förutsättningar till att kunna forma våra liv. Vi kan därför inte leva våra liv som vi kanske önskar beroende på att den orättvisa fördelningen av pengarna i våra samhällen är som den är.

Accepterar vi att det är så eller gör vi det inte? När detta motsattsförhållande fördjupas alltmer då för denna motsättning med sig att vi inte accepterar den.

TÄNK TVÄRTOM!

Vi älskar ju att tjäna pengar! Så även jag! Vi spelar och satsar och några få av oss vinner. Spelen fångar oss och många blir även fast i ett beroende. Och vi spelar på allt. Det är pengarna som lockar oss att satsa. Utan att överdriva så kan vi nog påstå att pengarna har makten över oss. Eller så kan vi lite brutalt slå fast att vi är slavar under pengarna. Vi är som förhäxade i jakten på dessa pengar. Och jag menar att vi kan inte tänka oss livet utan den här jakten. Vi kan omöjligen ta till oss tanken att leva utan denna jakt. Den har blivit den mest avgörande delen av vårt liv.

Men jag påstår, som ni har hört många gånger, att detta vårt tänkande inte är hållbart. Detta tänkande leder till orättvisor och därmed så kan vi inte fortsätta med det här tänkandet längre. Den strukturella bakgrunden till detta tänkande måste upphöra. Någon annan utväg finns inte.

Men som sagt idag fortsätter vi att tro att den här jakten på pengar är helt normal. Vi tror att det är så här vi skall tänka och agera. Strukturen har, så att säga, fått oss dit den vill.

Får jag bara säga att vi själva är strukturen. Vi ärver den och formar den vidare. Och pengarnas roll i våra samhällen är ju helt grundläggande för hur vi skall bygga våra samhällen.

Pengarnas nuvarande strukturella ägande sitter så fast förankrat i oss att det ter sig närmast omöjligt att kunna förändra denna vår övertygelse.

Ändå lever vi med denna falska övertygelse. Helt ovetande om att den bygger på strukturell orättvisa.

Således kräver strukturell rättvisa ett diametralt motsatt tänkande gentemot dagens tänkande. Det krävs att vi tänker tvärtom!

43. Investera – i vad?

 VEM HAR SISTA ORDET?

Vad vill vi ha för slags investeringar i våra samhällen? Vill vi att våra samhällen investerar i mäktiga byggkomplex likt dom pyramider som dåtidens egyptiska faraoner prioriterade? Eller vill vi att samhället omger sig med höga murar som dåtidens kinesiska kejsare lät bygga? Kanske vill vi att investeringarna skall öka ännu mer när det gäller vapenindustrin? Efterfrågan tycks ju aldrig avta. Eller skall vi rentav ta beslut om att investeringar skall prioritera vård, skola och omsorg?

Vi har lärt oss att ägarna till kapitalet investerar sitt kapital där det förräntar sig bäst. Så fungerar ju våra samhällen. Är lönsamheten större i spekulationsaffärer och liknande i jämförelse med investeringar i exempelvis bostadsbyggande, då investeras kapitalet i spekulationsekonomin. Är det lönsammare att investera kapitalet i låglönesamhällen istället för investeringar i västvärlden, då investeras det i låglönesamhällen. Är det lönsammare att effektivisera alla slag av arbetsuppgifter, så långt det bara går, även om dom arbetande far illa av denna effektivisering, så bekymrar inte detta kapitalet.

Kapitalet förräntar sig mer om alla slag av företagande kan effektiviseras ända till bristningsgränsen av vad dom arbetande klarar av. Kapital investeras utifrån dom här premisserna, annars så blir det inga investeringar. Kapitalet struntar fullkomligt i vad man investerar i, detta ligger inte i kapitalets intresse. Det är enbart intresserat av att förränta sig.

Om vi inser detta faktum då borde vi också inse att det är av grundläggande betydelse vem som äger kapitalet. Skall kapitalet, som idag, ägas av ett fåtal? Eller skall kapitalet ägas av alla i samhället? Denna frågeställning kommer man aldrig förbi. Skall investeringsbeslut ligga i händerna hos ett fåtal eller skall besluten tas av samhället? Vad syftar investeringen till? Skall den betjäna fåtalet eller majoriteten av människorna i samhället?

FLER ELLER FÄRRE MÄRKEN?

En fundering: är det samhällsekonomiskt mer lönsamt att satsa på, låt oss säga, ett schampomärke än femton? Om man kan få fram ett förstklassigt schampo, är detta mer samhällsekonomiskt försvarsbart än femton halvdana sorter? Dom halvdana sorterna har ett något lägre pris än kvalitetssorten men vad betyder det i den totala slutändan av processen? Går det göra kvalitetsschampot billigare om det bara fanns det schampot på marknaden? Eller blir priset istället högre?

Låt oss utgå ifrån att alla människor, som har ekonomiska möjligheter, använder sig av schampo. Om det nu bara finns ett enda schampomärke, som dessutom har högsta kvalitet, då behöver inte utgifter läggas på marknadsföring och reklam. Utan att känna till utgiftsposterna som företagen måste kalkylera med så misstänker jag ändå att marknadsföringen är en stor utgiftspost. Denna utgift försvinner när bara ett märke återstår.

Låt oss säga att det krävs 100 personer för att producera ett märke. Det innebär att det krävs 200 personer om det finns två märken. 300 vid tre märken osv. Om det nu finns 15 märken så behövs det 1500 personer för att fixa dessa produkter. Kvalitetsschampot menar jag kan göras billigare om detta enda schampo fanns på marknaden.

Så länge som kapitalet ser att vinster kan göras, i detta fallet schampoprodukter, så fortsätter kapital att pumpas in i denna bransch. Men rent samhällsekonomiskt så skulle kapital kunna frigöras för ”viktigare” investeringar än att skapa ännu fler schampomärken.

Vi hamnar åter igen i frågeställningen om vem som skall äga kapitalet och hur detta kapital gör mest nytta för samhället.

Stämmer dagens ekonomiska resonemang: att stor konkurens skapar billigare produkter? Att producera likadana produkter, i det här fallet schampo, som konkurerar på marknaden skall alltså ge kunden ett lägre pris än om en eller ett fåtal producenter agerar på marknaden. Kan detta resonemang stämma?

När ett eller ett fåtal företag behärskar marknaden inom ”sitt” område så benämner vi detta som att företaget befinner sig i monopolställning på marknaden. Detta företag skall då kunna bestämma priset på produkten utan att behöva tänka på konkurensen från andra. Man kan alltså, som vi säger, ta ut ett överpris på sin produkt.

Ja så här fungerar det i ekonomier som styrs av det privata ägarintresset. Precis så som det ser ut i våra dagars samhällen. Med andra ord, skulle du och jag äga ett företag som inte var utsatt för konkurens av andra liknande företag då skulle vi naturligtvis sträva efter att göra en så stor vinst som möjligt på den produkt som skall säljas. Det är ju så som vår ekonomiska struktur ser ut och vi skulle inte agera på ett annat sätt än vad strukturen påbjuder.

Men det är ju just här som vi ser den strukturella orättvisan. Våra dagars odemokratiska och slutna företag drivs, som vi vet, med prioriteringen att göra så stora vinster som möjligt. Ägarstrukturen i våra ekonomier fungerar ju så. Skulle däremot ägarstrukturen på marknaden se helt annorlundare ut, det vill säga om demokratiska och öppna företag fick råda då kommer prissättningen på produkten att bli en helt annan.

Då blir frågan: hur kan prissättningen bli en helt annan? Jo låt oss säga att ett företag som producerar en speciell produkt agerar nära nog ensamt på marknaden. Ägarstrukturen är sådan att det är människorna i samhället som står som ägare och företaget är demokratiskt och öppet, som för övrigt alla andra företag i det tänkta samhället. När detta scenario gäller så finns inget eget vinstintresse från ett fåtal utan alla är mån om att företaget skall kunna drivas vidare så att alla i samhället gynnas av företaget. Priset på produkten blir därför en naturlig prissättning. Inga överpriser kan sättas. Vem skulle tjäna på om överpriser skulle sättas på produkter som ägs av samhället? Naturligtvis ingen.

Förväxla nu inte mitt resonemang med dagens så kallade samhällsägda företag. Våra nuvarande så kallade samhällsägda företag drivs på samma sätt som våra privatägda företag drivs. Det vill säga dom lyder under samma marknadsregler som gäller idag, för alla företag. Företagen skall generera så hög vinst som det bara går, till sina ägare. Även om staten står som ägare. Eftersom marknaden i våra samhällen, världen över, i stort sett helt styrs av privata intressen så medför detta att ett jämförelsevis fåtal statliga företag måste anpassa sig till denna strukturella ordning. Dom statliga företagen har inget annat val. Dom kan inte agera utanför den marknad som gäller. Utan dessa företag är hänvisade till att agera med sina produkter på exakt samma sätt som dom privatägda företagen.

VAD VILL VI HA?

Jag upprepar frågan som ställdes tidigare. Vad vill vi ha för samhälle? Vad vill vi att kapitalet skall användas till? Vill vi att kapitalet skall användas till att investeras i krigsmaterielutrustning? När vi ställer denna fråga så kommer självfallet strukturens förvaltare fram till motfrågan: när nu alla samhällen runt omkring oss investerar i dödliga vapen så kan inte vi sitta med armarna i kors och bara betrakta detta. Hur kommer vi att kunna försvara oss om vi saknar ett försvar? Vad svarar man på denna självklara frågeställning? Jo när nu våra samhällen har byggts upp på ett strukturellt orättvist sätt sedan lång tid tillbaks då sitter vi så att säga fast i strukturen och måste därför agera som alla andra. Vi sitter alltså fast i ekorrhjulet och måste beväpna oss eftersom alla andra resonerar på samma sätt. Hur tar man sig ur denna destruktiva spiral? Det finns ingen genväg ut. Samhället måste analysera orsaken till varför det har blivit som det har blivit. Och därefter dra slutsatsen att vi lever i strukturellt orättvisa samhällen som leder oss helt fel. Ju snabbare vi kommer fram till dom rätta orsakssambanden ju större möjligheter har vi att reparera dom oerhörda skador som våra samhällen är behäftade med.

Vi måste alltså nu komma fram till att dagens strukturella förhållanden leder oss rakt in i ännu större kriser än vad vi nu upplever. Hur ställer vi oss till följande frågor: vill vi att kapitalet investeras i kolkraftverk? Vill vi att kapitalet investeras i sprit- och tobakstillverkning? Vill vi att kapitalet investeras i spekulativa syften? Vill vi att kapitalet skall användas till lyxkonsumtion av dom som sitter på ägandet av detta kapital? Vill vi att kapitalet försvinner ut ifrån vårt samhälle och placeras i ett annat samhälle, så att det kommer undan beskattning? Eller vill vi att kapitalet skall investeras i en utbyggnad av samhällets infrastruktur? Vill vi att kapitalet används för att bygga ut vården, omsorgen och skolan? Vad vill vi?

Ja vad vill vi använda kapitalet till? Har vi inte missat något här? Är vi medvetna om att det är inte du och jag som har möjligheten att avgöra vad kapitalet skall användas till? När jag säger ”vad vill vi” så måste man utveckla det hela till frågan: även om du och jag vill, kan vi åstadkomma detta? Nej vi kan ju inte det. Som strukturen är utformad så har du och jag väldigt små möjligheter att avgöra vad kapitalet skall användas till. Det är andra som bestämmer detta. Vilka andra? Jo naturligtvis dom som är ägare av kapitalet. Ägarna av kapitalet prioriterar inte vad du och jag anser som bäst för hur vårt samhälle skall se ut. Ägarna av kapitalet prioriterar det egna kapitalets förräntning i första hand.

När det nu fungerar så här då innebär det att kapitalet inte har det minsta intresse av att investeras i samhällssektorer där en förräntning är för dålig. En lösning för kapitalet blir ju då att dessa sektorer öppnas för spekulation. Kan kapitalet göra stora vinster på vård, skola och omsorg så lockas nämligen kapitalägarna att investera i dessa sektorer.

När nu samhällets förvaltare bestämmer sig för att dela ut skattepengar till privata företag som vill agera inom den här ”nya” marknaden då blir detta väldigt intressant för kapitalet. Den så kallade välfärden hamnar mer och mer i knät på privata aktörer som nu ser möjligheter att tjäna stora pengar.

Förstår vi att den vanliga enkla människan i samhället blir helt beroende av vad ägarna till kapitalet bestämmer sig för? Om dom vill investera sitt kapital i andra samhällen eller använda kapitalet i spekulationssyfte så kan inte vi förhindra dessa planer.

Det går altså inte att bygga ut exempelvis infrastrukturen eller vård, skola och omsorg om det saknas kapital. Det önskvärda kapitalet kanske istället investeras på börsen eller så väljer ägarna av kapitalet att låsa in det på banken. Vad kan du och jag göra åt det? Vi kan inte göra någonting. Du och jag äger ju inte kapitalet. Inte heller vårt samhälle är ägare av detta kapital. Saknar samhället kapital till nödvändiga investeringar då har man bara ett val. Att lägga den nödvändiga investeringen på is eller försöka locka in det privata kapitalet. En bra morot för detta ändamål är naturligtvis att locka med pengar som har kommit in via skatten.

Kan vi nu förstå varför våra samhällen inte kan byggas så som du och jag önskar?

Är det inte bättre att dom samhälleliga intressena får tillgodoses framför dom privata intressena? Jo naturligtvis är det så. Det anser vi väl alla, eller hur? Är det inte bättre att våra barn får den bästa möjliga utbildningen? Men vi har ingen chans att ge dom den bästa utbildningen därför att kapitalflödet i våra samhällen bestäms av andra krafter än vad majoriteten av samhällenas invånare önskar. Du och jag bestämmer inte över hur våra samhällen skall byggas. Inte heller ”våra” politiker har det sista ordet över hur våra samhällen skall byggas. Eftersom det är pengarnas ägare som avgör var, när och hur kapitalet skall investeras så kan bara politikerna rätta sig efter kapitalägarnas investeringsvilja.

44. Framtidsscenariot

ÖKAR ELLER MINSKAR ORÄTTVISAN?

Åt vilket håll går samhällsbygget? Går det framåt eller går det bakåt? Jag menar, hur utvecklas den strukturella rättvisan i våra samhällen? Ökar eller minskar löneklyftorna i våra samhällen? Ökar eller minskar arbetslösheten? Ökar eller minskar brottsligheten? Ökar eller minskar våldet? Ökar eller minskar jämställdheten? Ökar eller minskar den sociala utslagningen?

Sammanfattningsvis för dessa frågor så kan man formulera en fråga. Ökar eller minskar orättvisan i våra samhällen?

Ja hur skulle vi svara på frågan om orättvisan ökar eller minskar i våra samhällen? Som jag ser det så finns inga tveksamheter inför svaret. Det solklara svaret är ju att orättvisan ökar i strukturen. Det görs ju statistiska undersökningar om frågorna som ställdes ovan och svaren pekar entydigt på att orättvisorna ökar.

Och vad blir då förklaringen på detta faktum? Åter igen blir förklaringen att det orättvisa kapitalägandet i våra samhällen är huvudanledningen till att den strukturella orättvisan ökar. Men det kanske vi visste vid det här laget? Eller ändå inte! Framför allt så vet inte ”våra” makthavare att det förhåller sig på det viset. Dom hävdar ju som vanligt att alla former av orättvisa skall bekämpas, men dom har ingen aning om hur denna orättvisa skall få en lösning.

Förstår man inte att orättvisan är ett strukturellt problem då kan heller inte detta problem lösas. Och även om några av dom kan ana sig fram till grundorsaken så behåller dom dessa aningar för sig själva. Att framföra det korrekta svaret vore rena ”självmordet” för en politiker. Eller vad tror ni? Nej då är det bättre att hålla käften och vara tyst. Det handlar ju om pengar.

En sak vet vi med mycket stor sannolikhet och det är att morgondagen kommer att se likadan ut som idag. Ingenting förändras och skulle någonting förändras så är det sannolikt att det förändras till det sämre.

Det går alltså bakåt för rättvisan har vi fått belägg för. Vad skall vi göra åt det då? Ja inte hjälper det att ta direktkontakt med makten, dom skulle i bästa fall skratta åt oss. Dom skulle överhuvudtaget inte befatta sig med en sådan ”löjeväckande idé som att vi lever i strukturell orättvisa”.

Vilken måttstock skall vi använda oss av när vi undersöker hur framtidsscenariot troligtvis kommer att forma sig? Det måste naturligtvis vara den strukturella orättvisan som får vara måttstock för hur den framtida utvecklingen troligtvis kommer att bli. Hur kommer alltså dom grundläggande orsakerna till den strukturella orättvisan att utvecklas? Hur kommer våra patriarkala samhällen med den inneboende och grundläggande motsättningen i det privata kapitalägandet att utvecklas i framtiden?

Vad vi ser det är att kapitalet koncentreras alltmer till ett relativt sett fåtal privata aktörer. Den globala marknaden dirigeras av ett fåtal stora. Självklart så kommer denna koncentration att fortsätta och dessutom förstärkas framöver. Det ligger, som vi vet, i strukturens natur att fåtalet skor sig på flertalet så länge som det privata ägandet fortsätter. Ingenting tyder på att detta strukturella förhållande kommer att avta. Detta konstaterande innebär följaktligen att framtiden ser mörk ut för oss. Dom ekonomiska kriserna kommer i ett långsiktigt perspektiv att öka i omfattning och därmed förvärras. Kapitalets ägare kommer därför att hålla hårt i sitt kapital och inte vilja investera i projekt där vinsten inte blir tillräckligt hög. Investeringar kommer att göras mer och mer utifrån ett kortsiktigt tänkande. Snabbt in med pengar och snabbt ut med pengar. Detta är vad som kommer att gälla för kapitalet framöver, mer än vad som är fallet idag. Att investera långsiktigt blir alldeles för riskabelt resonerar ägarna. Nej alltmer kortsiktighet i tänkandet är det som kommer att gälla. Just detta tänkande bevisas i dagens värdepappersaffärer. Och denna strategi kommer att omfatta marknadens alla hörn.

HUR FORMAS VI SJÄLVA?

Denna negativa spiral avspeglar sig naturligtvis på oss själva. Missbruk; brottslighet; våld; arbetslöshet; psykiska och fysiska sjukdomar tar en allt större plats i våra liv. Vilket ju naturligtvis blir en effekt av att den strukturella orättvisan tar ett allt fastare grepp om våra samhällen. Och så kommer det ju att fortsätta. Det vore ju konstigt om missbruk; brottslighet; fattigdom; arbetslöshet; våld och ohälsa skulle avta i omfattning samtidigt som den inhumana strukturen tilltar.

Framtidsscenariot för oss ser därmed allt annat än ljust ut. Allt det negativa och destruktiva som präglar våra liv kommer bara att tillta i framtiden. Frågan är bara hur långt allting kommer att gå innan det totala kaoset infinner sig? Eller rättare sagt: hur lång tid kommer det att ta innan det totala kaoset, som ju redan gäller i en mängd samhällen, når vårat eget samhälle?

I samband med att den negativa spiralen breder ut sig så skapas fördjupade sociala klyftor i våra samhällen. Allt detta destruktiva kommer att bryta ner oss alltmer. Sker ingen förändring av dom nu rådande strukturella mönstren så kommer vi helt enkelt inte att kunna överleva. Så enkelt är det.

Jag ställer frågan igen: kommer vi att kunna förändra denna process? Detta är tveksamt. Ingenting tyder ju på att en förändring är på gång. Allting rusar på som om allt vore normalt.

Varför förstår då inte ”våra” politiker att framtidsscenariot ser allt annat än ljust ut? Förstår dom inte att om dagens strukturella förhållanden får fortsätta även imorgon så barkar allting åt skogen?

”Våra” politiker är naturligtvis inte dumma i huvudet. Dom drar säkert slutsatser som att någonting allvarligt kan komma att hända om våra samhällen inte förändras på ett eller annat sätt. Men jag nämner det igen, vi måste komma ihåg att det är inte politikerna som har den yttersta makten över våra samhällen. Den politiska makten är underställd den ekonomiska makten.

Den ekonomiska maktens kortsiktiga vinstkrav har politikerna att förhålla sig till. Därav så blir det kortsiktiga politiska beslut som tas. Allt för att gå dom stora kapitalägarnas intressen till mötes. Man kan säga att politikerna inte har någon tid över till att analysera framtidsscenarion. Dagens beslut går ut på att få våra samhällen att rulla på som dom alltid har gjort. Att gå till djupet med grundläggande strukturella problem ägnas ingen debatt. Och att komma fram till faktumet att katastrofen redan är över oss låter sig alltså inte göras. Så även om ”våra” politiker förstår sig på problematiken så finns i praktiken ingen möjlighet för dom att agera på ett annat sätt än vad dom nu gör.

”Vi spelar och sjunger även om fartyget håller på att sjunka!” Det är detta scenario som gäller idag och det är detta scenario som fortsätter att gälla imorgon.

Tyvärr så ser framtiden ut så här för oss. Vi gräver oss allt djupare ner i dyn.

 45. Kriminalitet

KRIMINALITETEN ÖKAR

Jag kan inte statistiken över om kriminaliteten ökar eller minskar i våra samhällen, men jag tror inte att man har fel om man påstår att kriminaliteten ökar i de flesta av världens samhällen. Att kriminaliteten har blivit vålsammare idag jämfört med bara för ett antal år sedan finns det nog ingen som betvivlar. Dessutom går den allt längre och längre ner i åldrarna. Jag vill nog också påstå att kriminaliteten, i många samhällen, har blivit ett gigantiskt problem. Problemet har vuxit till sådana dimensioner att det i praktiken är ohanterbart för många samhällen. Då undrar man hur det kan ha blivit på detta vis? Varför ökar kriminaliteten och varför blir den allt råare?

Som så många gånger förr när samhällen blir utsatta för allehanda kriser så ser inte våra samhällens maktmänniskor dom verkliga orsakerna till dessa kriser och dom ser naturligtvis inte heller orsaken till att samhällena, i många fall, förblöder av det ökade våldet. Samhällets förvaltare ropar på hårdare straff för brottslingarna, samt att man ökar dom polisiära krafterna. Ja vad skall egentligen samhället ta till för att det inte helt skall gå över styr med dom elementära samhällsfunktionerna? Eftersom man är oförmögen att förstå grundproblematiken kring det ökade våldet så har, så att säga, inte samhället några andra medel att ta till. Mera poliser och hårdare straff, det är vad som gäller. Men inte heller dessa åtgärder räcker för att stävja eller att få ner brottsligheten. Spiralen fortsätter uppåt, alltså kriminaliteten ökar och ökar plus att den blir alltmer våldsam. Ingenting hjälper, spiralen fortsätter att klättra uppåt hela tiden. Samhällena klarar alltså inte av att bemästra brottsligheten. Någonting är inte som det ska eftersom det ser ut som det gör!

Vad är det för samhälle som vi lever i när brottsligheten får ta så stor plats som den gör? Jag ställer samma fråga igen som jag tidigare har gjort. Är det fel på människorna som begår brott eller kan felet sökas på annat håll i samhället? Vi måste också få svaret på frågan vad som menas med brottslighet?

Att det är brottsligt att begå övergrepp mot andra det betraktar vi ju som en självklarhet. Men hur ser vi på det faktum att ett fåtal stora kapitalägare sätter spelreglerna för oss alla på marknaden? Hur ser vi på dom när dom bollar med miljarderna och skor sig på dom arbetande människornas bekostnad? Hur ser vi på samhället när skola, vård och omsorg kommer allt längre ner på listan över vad som skall prioriteras samtidigt som miljarderna på marknaden spekuleras i rent privata syften? När människor hamnar i arbetslöshet som för med sig att dom inte har möjligheten till ett drägligt liv samtidigt som ett fåtal kan vältra sig i överflöd, hur skall vi se på detta faktum?

Nej samhället, eller rättare sagt samhällets förvaltare, betraktar det inte som ett brott att ett förhållandevis fåtal människor kan kvittera ut gigantiska löner medan den stora majoriteten av människorna i samhället får hålla till godo med det som blir över efter det att maktens män har skott sig. Våra samhällen fungerar ju på det viset att när ägarna av kapitalet beslutar sig för hur kapitalet skall användas så får dom pengar som eventuellt blir över användas till samhällsförbättrande åtgärder, om det överhuvudtaget blir någonting över. Men sådana avgörande beslut som kan bli förödande för samhället och som dessutom tas av ett fåtal kapitalstarka människor anses inte som brottslig verksamhet.

När samhällena fungerar på detta vis, vilket dom ju också gör, så får det till följd att människorna i samhället fullständigt tappar förtroendet för makten.

Förnuftet säger ju oss att det är ren brottslig verksamhet att dom stora kapitalägarna plus övriga maktmänniskor skaffar sig enorma rikedomar medan majoriteten, i många fall, får klara sig med smulorna. Just denna strukturella orättvisa bäddar för motsättningar inom samhället. När människorna känner av att det är tjyv och rackarspel som utövas av maktmänniskorna, när man känner av att det är jakten på pengar som driver samhällets toppar, istället för att satsa på utveckling av samhället då finns heller inget förtroende för samhällets regler. När det orättvisa samhället visar sitt rätta ansikte och dom sociala skillnaderna hela tiden ökar då är vi inte dummare än att vi förstår att det inte finns någon framtid för oss. När alltså samhället inte klarar av att ge sina invånare den grundläggande tryggheten då slår denna orättvisa tillbaka mot samhället.

I denna samhälleliga orättvisa skapas kriminaliteten. Det är alltså inte ”fel” på människorna utan det är strukturen som skapar dessa människor. Strukturen skapar vinnare och förlorare. Som en följd av detta skapar den också en allt våldsammare kriminalitet.

VEM AVGÖR VAD SOM BETECKNAS KRIMINELLT?

Legalt – illegalt! Jag tänker här på sättet att skaffa sig kapital. Och jag tänker på dom, näst intill, obefintliga gränserna mellan legal och illegal/kriminell verksamhet. Det som är legalt i ett samhälle kan vara kriminellt i ett annat samhälle. Maktens män agerar både legalt och kriminellt i en mängd samhällen.

Vem bestämmer vad som skall vara legalt respektive kriminellt? Är det då överhuvudtaget någon skillnad mellan legal och kriminell verksamhet? Eftersom det privata kapitalet styr det ekonomiska flödet i våra samhällen, så är det just jakten på kapitalet som blir ett måste för oss alla. Vi vill ju alla leva vidare, eller hur? Och vi önskar oss så drägliga liv som möjligt. När det finns människor som skapar sig förmögenheter genom, vi kallar det, legal verksamhet så försöker andra människor skapa sig förmögenheter på detta vis och fungerar inte det så är steget inte långt att gå över till kriminell verksamhet.

Det legala och det kriminella sammanflätas och blir på så vis helt beroende av varandra. Det är i princip ingen som helst skillnad mellan legal och kriminell verksamhet. All verksamhet i våra samhällen går ju ut på att skaffa kapital till sina ägare. Om man säljer tobak eller om man säljer narkotika är i princip ingen skillnad. I båda fallen säljer man produkterna för att tjäna pengar. Och bägge produkterna är beroendeframkallande emedan kroppen tillförs gifter. I vissa samhällen är det straffbart att sälja narkotika, i andra samhällen är det godkänt. Men i alla samhällen säljs det narkotika. Och i alla samhällen säljs det tobaksprodukter vilket är helt enligt reglerna, trots att dessa produkter skördar miljontals liv varje år. Dubbelmoral! Javisst är det så.

Är det legalt att berika sig på människors arbete? Ja tydligen så är det helt legalt att berika sig på andras arbete. Det är ju så strukturen fungerar.

Jag påstår att det är att jämföra med kriminell verksamhet när människor kan sko sig på andra människors arbeten. Vad anser ni om detta påstående? Jo men tänk efter, varför investerar kapitalägaren i arbetskraft? Är det för att kapitalägaren vill vara generös mot arbetskraften eller kan det vara så att han investerar för att verksamheten går bra och vinsterna kan bli ännu högre med mer arbetskraft? Självklart är det så att investeringar görs när verksamheten pekar uppåt. Arbetskraft behövs och arbetet skapar mervärde. Det är därför som det investeras i arbetskraft. Ju billigare arbetskraften är ju mer pengar tjänar arbetsköparen. Helt självklart, eller hur?

Samhället fördömer slaveri. Helt rätt naturligtvis. Men är det någon principiell skillnad mellan att köpa arbetskraft och att köpa slavar? Är det inte i princip samma slag av kriminell verksamhet. Syftet med köpen är ju de samma. Nämligen att arbetet skall ge mervärden som sedan kapitalägaren lägger beslag på. Men våra samhällen ser inte någonting brottsligt med det.

Vem är kriminell?

46. Åsikter

MOTSATTA ÅSIKTER

Lyssna på politiska debatter! Vem har rätt och vem har fel?

Vad lär vi oss av dessa debatter? Jo du kan aldrig få din egen åsikt att accepteras av en människa med en annan åsikt.

Alla av oss tror sig sitta inne med dom riktiga åsikterna om saker och ting.

Politiker har beslutat om ageranden som har kostat miljontals människors liv och ändå hållit fast vid att dom agerat rätt och riktigt.

Kapitalägare försvarar sina handlingar som om dom inte skulle kunna ha gjorts annorlunda, även om dom har lett till att en mängd människor förlorar sina arbeten.

Finansspekulanter förklarar sina ageranden som absolut nödvändiga även om en mängd människor drabbas negativt.

Och som sagt, även du och jag har våra åsikter. Vi kan ha diametralt olika åsikter om viktiga beslut i våra samhällen.

Är det någon mening att du och jag försöker övertyga varandra om vår egen övertygelse? Nej knappast! Hur jag än försöker få med dig på mina tankebanor så är det med största sannolikhet dömt att misslyckas. Samma gäller naturligtvis för dig om du försöker övertyga mig om dina förträffliga idéer. Du kommer säkerligen inte att lyckas övertyga mig.

Det är alltså ingen mening att man skall tro att man kan få någon annan på andra tankar om åsikterna går helt isär. Det är ju bara att lyssna på politiker när dom lägger ut texten för varann.

FINNS DEN RÄTTA ÅSIKTEN?

Det intressanta är ju att ta reda på vems åsikt som är den riktiga. Och detta svar får man ju oftast i efterhand. Politiska och marknadsmässiga ageranden får man svaret på i efterhand. Man kan se vad som var till fördel respektive nackdel för alla inblandade. Historien ger oss svaren.

Vilka historiska exempel skall vi ta? Vi kan ta det här: för ett antal generationer sedan så debatterades om huruvida kvinnor skulle beviljas rösträtt eller ej. Observera att dom som satt i riksdagen var män. Män diskuterade och debatterade om kvinnor var berättigade till rösträtt. Att män debatterar om en sådan sak säger ju oss genast att kvinnan var hänvisad till att vara en underordnad människa. Detta var det strukturella förhållandet i samhället. Och då betraktades detta förhållande som fullständigt normalt. När man alltså börjar diskutera om kvinnor skall ha lika rösträtt som män då börjar ifrågasättandet av det rådande strukturella förhållandet. Följaktligen blir det många och långa debatter om detta strukturella förhållande.

Motståndarna till kvinnlig rösträtt lade naturligtvis fram sina argument för sin sak. På samma sätt som anhängarna för kvinnlig rösträtt pekade på sina argument. Självklart så diskuterades denna fråga ute i samhället lika intensivt. Säkerligen uppstod två block som var för sig hävdade att dom egna åsikterna var naturligtvis dom rätta. Att övertyga någon i motståndarlägret att deras åsikt var inhuman var nog dömt att misslyckas.

Idag med facit i handen så är det ju fullkomligt självklart att även kvinnor skall ha rösträtt. Men då var det långtifrån någon självklarhet. En åsikt stod emot en annan åsikt. Bägge åsikterna bedyrade säkerligen den egna åsiktens förträfflighet och självklarhet. Bägge åsikterna bedyrade också den egna åsiktens humanitet och rättvisa gentemot den andra åsikten.

När vi idag ställer oss frågande inför den åsikten som hävdar att kvinnan inte skall ha rösträtt, så ställer vi denna fråga utifrån ett humant och rättvist tänkande. I vårt tänkande finns inget alternativ till att neka kvinnor rösträtt. Det framstår som barbariskt att man kan plädera för att kvinnor inte borde ha rösträtt. Denna strukturella förändring i tänkandet från förr till idag bevisar att dom som hade åsikten att kvinnor skall ha rösträtt tänkte rätt. Man tänkte då utifrån ett humant och rättvist tänkande som var till gagn för alla i samhället. Halva befolkningen är ju kvinnor, alltså måste det självklart vara så att även kvinnor skall ha rösträtt. Men detta självklara tänkande började ta form när kvinnor tog strid för sina rättigheter och utmanade den patriarkala strukturen.

Vad lär oss detta exempel? Jo när vi idag debatterar om huruvida kapitalet skall ägas av ett fåtal eller om kapitalet skall ägas av alla, så kommer den åsikten som hävdar att alla människor i samhället skall ha den självklara rätten till kapitalet att segra. Att ett fåtal skall äga mer kapital än andra är den inhumana åsikten och denna åsikt är dömd att misslyckas i längden.

47. Hur tas beslut?

ORÄTTVISA BESLUTSUNDERLAG

Förstår vi att vi blir dom vi blir just på grund av att samhället är som det är? Jag tvivlar på att vi inser det. Vi är dom vi är även om vi skulle leva våra liv i ett helt annat samhälle, menar vi kanske? Är det en omöjlig tanke att ta till sig? Ja jag tror att det är det.

När nu samhället formar oss till dom vi är så innebär detta naturligtvis att ett humanare samhälle än det vi nu lever i också skulle forma oss till humanare människor. Jag menar att vi är formbara i vårt tänkande och därmed i vårt agerande. Men, åter igen, kan vi ta till oss att vi fungerar på det här viset?

Beslut som tas i våra samhällen är följaktligen beslut som tas utifrån orättvisa strukturella förhållanden. Därmed så kan omöjligen dessa beslut bli rättvisa! Kan vi inse det? Nej bevisligen så kan vi inte det. Beslutsfattarna i våra samhällen tar för givet att dom beslut som tas dom är dom rätta och riktiga. Även här uppstår en omöjlig tanke: att beslut som tas grundar sig på inhumana beslutsunderlag.

Och med historien som facit så kanske vi kan förstå att dom beslut som togs förr i tiden inte ledde fram till humanare/rättvisare samhällen. Kan vi förstå det? Om vi nu inser detta då kanske vi kan tänka oss att dom beslut som tas idag inte heller leder fram till humanare samhällen? Eller är detta en omöjlig tanke?

Vi kan ställa den här frågan: varför skulle våra beslutsfattare idag kunna ta humanare/rättvisare beslut än vad gårdagens beslutsfattare kunde ta? Då kommer naturligtvis invändningen att gårdagens samhällen inte var demokratiska. Nej dom var naturligtvis inte demokratiska men jag hävdar, som ni vet, att dagens samhällen inte heller är demokratiska. Dom ekonomiska besluten, som för övrigt är dom avgörande besluten för våra samhällen, tas av dom allra största kapitalägarna. Här förekommer ingen demokratisk beslutsprocess. Kan vi nu förstå att dagens avgörande beslut grundar sig på inhumana beslutsunderlag?

I och för sig så kan vi förstå maktmänniskornas ageranden. Dom agerar utifrån den strukturella verklighet som gäller. Dom är, som jag brukar säga, låsta i den strukturella ordning som gäller.

När således stora globala företag hamnar i konkursliknande situationer så kan inte samhällets förvaltare bara släppa dessa företag och låta marknadsspelet ha sin gång. Dagens gigantiska globala företag riskerar att dra med sig hela samhällen i fallet, om ingenting görs. Så utsatta har våra samhällen blivit på grund av kapitalets orättvisa fördelning. Att utifrån denna orättvisa verklighet kunna fatta rättvisa beslut går bara inte. Besluten tas med hänsyn till dom maktförhållanden som gäller.

KAN STRUKTUREN IFRÅGASÄTTAS?

Vad är det som gör att beslutsfattarna tar för givet att deras beslut är dom rätta? Jo dom hänvisar självfallet till den ”demokratiska” processen. Det majoriteten kommer fram till det är det som skall gälla. Vilket ju är helt riktigt.

Men när vi nu fungerar på det viset att vi tänker och agerar så som strukturen ser ut då står det helt klart att vi inte kan ta dom logiska besluten i våra samhälleliga frågor. Och just detta bevisas dagligen. Samhällets makthavare tar dagligen beslut som innebär försämringar för människorna. Även när dessa försämringar redovisas så vägrar makten och dess förvaltare inse att besluten som togs var till nackdel för människorna.

En motfråga inställer sig. Utifrån vilket beslutsunderlag skall då samhällets förvaltare ta sina beslut? Nej det blir förstås komplicerat. ”Våra” politiker måste ju ta sina beslut utifrån den verklighet som gäller. Även om denna verklighet vilar på orättvisa grunder. Och när nu vår verklighet vilar på dessa orättvisa grunder, vilket jag menar är bevisat, så blir naturligtvis besluten därefter.

Förstår ni mitt resonemang? Jo lever vi i en struktur som accepterar det orättvisa kapitalägandet, vilket vi ju gör, så har vi uppfattningen att det orättvisa inte är orättvist. Den orättvisa kapitalfördelningen betraktar inte samhället som en orättvisa. Samhället och framför allt samhällets beslutsfattare betraktar detta förhållande som naturligt och normalt. Det är således helt naturligt att somliga äger kapital för miljarder medan andra inte äger ett ruttet lingon. Enligt våra samhälleliga normer så är detta förhållande inte att betrakta som orättvist. Detta förhållande skall istället betraktas som normalt.

Hur skall då beslut tas? Jag håller med om att beslut måste tas utifrån dom ”demokratiska” regler som vi har. Men samtidigt så är det nödvändigt att vi görs medvetna om att vi lever i strukturell orättvisa. Detta faktum måste offentliggöras.

Men kan då detta faktum offentliggöras? Nej i praktiken så kan det ju inte det. Tänk om samhällets förvaltare kom fram till beslut som konstaterade att samhället fungerade strukturellt orättvist. Hur skulle detta se ut?

Nej en sådan fråga kan aldrig komma upp på dagordningen. Därför blir det i praktiken helt omöjligt att ifrågasätta den samhälleliga strukturen. Man kan på sin höjd diskutera strukturella förbättringar men man kan aldrig ifrågasätta strukturens grundläggande normer. Gör man det då befinner man sig på ”förbjuden” mark.

48. Debatt

Iaktag debattörerna! Se och hör hur dom slänger ur sig ilskna kommentarer mot varann! Dom är väldigt engagerade i ämnet som debatteras. Och dom attackerar varann från olika ståndpunkter, kan man säga. Debattörerna framhäver den egna åsikten som klart överlägsen dom andras åsikter.

Vad får vi som är iaktagare ut av denna debatt? Jo vi får det naturligtvis bekräftat att ämnet verkligen berör mängder av människor. Ämnet handlar om, som vi säger, ett strukturellt problem. Och det är ett problem eftersom det verkligen berör. Skulle den här strukturella frågan inte vara ett problem då uppstår inte heller en debatt. Det strukturella problemet skapar en orättvisa, så därför debatteras det. Just detta lär oss att det här strukturella problemet har lett till en orättvisa som måste bero på någonting. Dom debatterande får oss att inse att just denna strukturella orättvisa har uppkommit ur den samhälleliga konstruktionen. Eller så är det som så att varken vi eller debattörerna inser var, hur eller när denna strukturella orättvisa har uppkommit. Kan det vara så?

Hur löser vi då denna allvarliga samhälleliga orättvisa? Ja vi kan redan här säga att problemet inte går att lösa. Varför går det inte att lösa? Nej det går inte att lösa eftersom dom grundläggande strukturella ramarna är orättvisa i sin grund.

Vi tar ett exempel. Det är löneförhandling. På ena sidan sitter arbetsköparna och på den andra sidan sitter arbetssäljarna. Redan innan förhandlingarna har börjat så vet vi att parterna har helt motstridiga intressen. Köparen eftersträvar att få så hög avkastning som möjligt i produktionsprocessen. Säljaren försöker få ut en så hög lön som möjligt på det arbete som utförs. Och just detta förhållande skapar en strukturell konflikt.

Måhända löser sig konflikten i det korta perspektivet. Parterna kommer överens om ett avtal. Men problemet kvarstår och förvärras allt som oftast på sikt. Ett sådant här problem förblir olösligt eftersom den strukturella ramen är orättvis.

När det nu faktiskt ser ut så här i våra samhällen då säger det oss att förhållandet mellan arbetsköpare och arbetssäljare aldrig kan bli ett rättvist förhållande. Ett rättvist förhållande innebär slutet för arbetsköpare och arbetssäljare. Eller rättare sagt, det innebär slutet för den ägarstruktur som vi idag befinner oss i.

Men debatten lever vidare. ”Släpp marknadskrafterna fria”, hävdar någon. ”Nej någon form av reglering måste gälla”, hävdar en annan.

En debatt skulle upphöra att debatteras om det fanns ett facit i hand. Om det kunde bevisas att det finns svar på strukturella problem så skulle debatten vara onödig. Eller hur? Med facit i hand så finns inget behov av ett debatterande.

Det är naturligtvis dit vi kommer att ta oss förr eller senare. Vi kommer att kunna bevisa det orättvisa med privat kapitalägande. Och att denna form av kapitalägande leder fram till en inhuman samhällsstruktur. 

Det är sällan en debatt startar utifrån, vi kan kalla det, ett neutralt läge. Debattörerna har oftast en ”utanpåliggande” anledning att argumentera. Maktförhållanden, i synnerhet materiella, är avgörande faktorer i debatten. Handlar det om pengar vilket det ju allt som oftast gör så hävdar dom människor som har inflytande på pengars flöde att just detta flöde måste få flöda på samma sätt idag som det gjorde igår. Alltså ingen förändring i penningens strukturella flöde. Detta kallar jag en ”utanpåliggande” anledning.

Därför blir ett neutralt eller vi kan säga ett logiskt debatterande en mer eller mindre omöjlighet i ett samhälle som är uppbyggt på statusskillnader mellan människor. Kan det vara därför som debatter väcker sådana starka känslor?

Varför debatterar aldrig kapitalets herrar? Miljardernas ägare är osynliga i debatten. Varför det? Kan det bero på att dessa kapitalets ägare inser att alla inte kan leva som dom? ”Varför skall jag kunna vältra mig i materiellt överflöd när detta är en omöjlighet för dom flesta?” Kan denna orättvisa anas bland maktens herrar?

49. Att förstå kapitalet

KAPITALET VÄRDERAR DIG!

Kapitalet tränger allt djupare in i våra liv. Allt som vi företar oss skall värderas med pengar. Den ”fria” tiden värderas. Våra liv har prislappar. Ingenting undgår kapitalet.

Är detta något att glädjas eller förfasas över? Du kanske är en av dom fåtal människor som kan ”sälja” sig bara genom att finnas till? Kapitalet köper dig bara för att du är en så kallad kändis. Du förräntar dom pengar som har investerats i dig, bara genom att visa dig ute i samhället. Kapitalet har satt en keps på ditt huvud och dom vet att denna reklaminvestering ger mångdubbelt tillbaka. Kanske du gläds över denna uppmärksamhet? Ju mer du syns ju mer kan kapitalet tjäna pengar på dig. Du kanske känner dig värdefull?

Kan vi förstå kapitalets djupare intrång? Sett ur kapitalets synvinkel så är detta en logisk utveckling. Alltmer av det samhälleliga och privata livet skall kapitaliseras. Ingenting får hindra denna expansion. Finns det pengar att tjäna så står inte kapitalet handfallet och ser på.

I tidigare ”fredade” områden som vård, skola och omsorg har nu kapitalet etablerat sig. Privata vinster kan göras inom allting numera. Allt går verkligen att köpa för pengar. Och eftersom det går att köpa så går det naturligtvis att sälja. Våra egna liv ingår, som sagt, i den här processen.

KAPITALETS VILLKOR

Vi måste förstå att kapitalet inte kan agera på ett annorlundare sätt. Det är, så att säga, inbyggt i kapitalets villkor att utvecklingen ser ut som den nu gör. Den samhällsägda ”kakan” krymper allt eftersom. Det samhälleliga hamnar till slut i det privatas ägo. Och vi ser hur denna process fortskrider dag efter dag. Det globala kapitalet har erövrat världen och gjort våra samhällen till dess undersåtar. Nu har det gått så långt att samhällen riskerar att gå i konkurs på grund av att det privata kapitalets kriser drar med sig hela samhällen i fallet. När dom stora finansiella aktörerna hamnar i ekonomiska problem, vilket ju är dagens verklighet, så medför detta att även dessa aktörers samhällen hamnar i kris.

Samhällen hamnar i kriser som dom inte kan ta sig ur. Några alternativa lösningar finns nu inte längre. Det enda som gäller är att kapitalet måste räddas, till vilket pris som helst. I annat fall så drabbas hela samhällen.

Kan vi nu förstå hur kapitalet kryper in i våra liv? Hela vårt samhälle ligger i händerna på kapitalets ägare. Faller dom finansiella aktörerna så faller även vårt samhälle.

Tidigare för bara någon generation sedan så kunde kapitalet reglera sig själv. Våra samhällen tuffade på som vanligt även om kapitalets ägare blev ”uppätna” i konkurrensen. Dessa kriser löste kapitalet på egen hand, utan inblandning från övriga samhället. Så ser det inte ut idag. Kapitalets expansion har nu nått det stadium när själva samhället befinner sig i klorna på odjuret. Det handlar numera om vårt samhälles överlevnad.

50. Främlingsfientlighet

”VÅRT” SAMHÄLLE FORMAR OSS

Har du någon idé om varför det uppstår främlingsfientlighet? Man kan fråga sig varför ”främmande” människor möts med ovilja från oss?

Så reagerar ju alla samhällen när ”främmande” människor invandrar. Invandrare bemöts som andra klassens människor. Varför är det så?

– Dom tar ju våra jobb, blir svaret.

– Deras seder och bruk plus den religiösa tron, kan vi inte alls förstå oss på.

Ja vi reagerar ju på det här viset när vi ställs inför ”främmande” invandrare som tar sig in i ”vårt” samhälle. Många av oss betraktar invandrare som inkräktare i ”våra” samhällen.

Det uppstår en mängd frågor som kräver sina svar.

Varför kommer det invandrare hit? Invandrare och framför allt flyktingar tar sig hit därför att dom inte kan se någon framtid i sina ursprungssamhällen.

Varför har det då blivit så? Jo det har blivit så därför att samhällena där dom kommer ifrån är strukturellt mer orättvisa än vårt samhälle. Den patriarkala strukturen i dessa samhällen förtrycker dom vanliga enkla människorna mycket hårdare än vad fallet är hos oss.

Hur kan det ha blivit så? Jo därför att dessa samhällen har strukturellt mycket orättvisa ramar som har stått emot förändringar sedan mycket lång tid tillbaks.

Vad är detta för strukturella ramar? Vi har bland annat dom religiösa ramarna som håller människorna i ett järngrepp. Religioner hävdar ju människornas, vad skall jag säga, underlägsenhet gentemot den så kallade store guden. Religiösa dogmer passiviserar och undergräver det logiska tänkandet. Den religiösa makten går hand i hand med patriarkatet och ju större orättvisor som samhällen uppvisar desto starkare ställning i samhället har det religiösa spektaklet.

Den patriarkala orättvisan i dessa utsatta samhällen bevisar klart och tydligt att kvinnan värderas lägre än mannen. Detta är en grundläggande strukturell ram som genomsyrar våra samhällen mer eller mindre.

Samhällenas ekonomiska fördelning som ju är alltigenom orättvis beskriver likaså den ram som vi har att leva efter. Självklart så formas vårt tänkande utifrån denna verklighet.

När likaså det hierarkiska patriarkatet, med våldets hjälp, fastställde gränser mellan samhällen för länge sedan så har vi idag tagit till oss dessa tankar och ageranden såsom logiska.

Det är alltså den historiska uppbyggnaden av våra samhällen som är orsaken till dagens främlingsfientlighet. Kan vi utveckla detta påstående?

Frågan handlar i grunden inte om att personer som har främlingsfientliga åsikter är ”onda”. Dessa människor anser sig själva inte ha främlingsfientliga åsikter. Dom anser sig ha logiska och helt tankeriktiga åsikter. Det är istället vi andra, med diametralt motsatta åsikter, som i deras ögon är dom ”onda” människorna.

Åter igen så är det den vardagliga verkligheten som bevisar för oss vad det är för slags samhällen vi lever i. Men som sagt problemet med främlingsfientligheten finns i grunden inte att söka hos dom främlingsfientliga och deras övertygelse. Problemet finns istället att söka i den samhällsstruktur som ”producerar” dessa människor. Det är den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen som lägger grunden för hur vi tänker och agerar.

Att kritisera enskilda människors åsikter i tron att vi skall kunna förändra deras åsikter är i det närmaste lönlöst. Har man en grundmurad åsikt, i vad det än är frågan om, så kommer man med största sannolikhet att stå fast vid sin åsikt även i framtiden. Nej att förändra varandras åsikter i en sådan här grundläggande fråga låter sig sällan göras. Åsikter ”föds” in i oss i och med att vi är tänkande varelser. Därför så tänker och agerar vi så som strukturen formar oss. Är strukturens uppbyggnad orättvis så formas vi till orättvist tänkande människor. För många av oss blir det därför logiskt att anta orättvisa ställningstaganden. Vi anser ju dessa ställningstaganden för rättvisa. Strukturen är ju utformad så. Problematiken med främlingsfientligheten kan alltså inte finna någon lösning genom att övertyga mängder av människor att deras tänkande är ”felaktigt”. Detta går inte. Det är dömt att misslyckas. Den enda framkomliga vägen det är att analysera samhällenas strukturella uppbyggnad och därav lära oss förstå varför vi tänker och agerar så som vi gör.

51. Historiebeskrivning

DET ONORMALA BESKRIVS SOM NORMALT 

Media skildrar kriget mellan två stater. Media gör en historisk tillbakablick och beskriver på sitt eget sätt kriget mellan dessa två stater. Och vi serveras uppfattningen att det är den naturligaste sak i världen att två stater skall börja kriga mot varann.

Naturligtvis beskriver programmet dom näraliggande orsakerna till varför dessa två stater befinner sig i konflikt med varann. Men någonting går fel i historieframställningen. Vad är det då som går fel?

Jo vi bibringas uppfattningen att det är den naturligaste sak i världen att den ena staten bygger upp en krigsflotta för att möta hotet från den andra staten. Vi får uppfattningen att det är helt naturligt att två folk är fientligt inställda mot varann.

Men här stämmer det inte. Vad skulle den enkla människan i den ena staten ha för agg gentemot den lilla enkla människan i den andra staten? Och vice versa. Nej dom vanliga människorna, i sina respektive stater, har naturligtvis ingenting emot varann. Dom skulle aldrig komma på idén att fara runt halva jorden för att döda varann. Vilken absurd tanke.

Nej här är det storpolitik som gäller. Här är det maktens män som dikterar villkoren. Så som man har gjort i flera tusen år tillbaka.

Det är just här som historieframställningen kommer fel. Man är sannolikt omedveten om det grundläggande problemet. I annat fall skulle framställningen ha sett annorlundare ut.

Var finns alla kvinnor på krigsfartygen? Var finns alla kvinnor i staternas flygvapen? Består dessa staters befolkningar av enbart män?

Nej det här är männens krig. Så som det har varit i tusentals år. Maktens män beslutar om krig och under sig har dom byggt upp gigantiska våldsapparater – som naturligtvis består av män. Varför då? Jo därför att männen är det dominerande könet. Mannen har högre status än kvinnan. Mannen beslutar och utför själva våldshandlingen. Detta har blivit, så att säga, inprogrammerat i själva samhällsstrukturen sedan flera tusentals år tillbaka.

Därför blir historiefranställningen som den blir. Historieförfattarna är omedvetna om det grundläggande problemet. Framställningen av krigsuppladdningen mellan dom inblandade staterna beskrivs som den naturligaste orsak i världen. Att ifrågasätta varför det är enbart män som krigar mot varann, blir heller inte aktuellt. Män har ju krigat i tusentals år. Varför skall man ifrågasätta det? Nej författarna är naturligtvis omedvetna om det grundläggande problemet. Så som författare till all annan historieframställning har varit och är.

Ett annat exempel. Låt oss se på bygget av den Kinesiska Muren. Den Kinesiska Muren kallas ju för ett av jordens sju underverk. Kanske kan man säga att det är det största underverket av dem alla.

Historiebeskrivningen framställer naturligtvis just detta byggnadsverk som ytterst häpnadsväckande. Man pekar på människans oerhört kreativa förmåga och uppfinningsrikedom. Att överhuvudtaget komma på idén att uppföra ett dylikt byggnadsverk, mitt ute i vildmarken, måste väl vara en dåres påfund? En dåre som dessutom hade den totala makten över folket i sitt rike.

Javisst var det så. Den Kinesiska Muren byggdes ju under kejsardynastiernas epok i Kina. Kejsaren, alltså guden själv, hade den totala makten över allt och alla. Det guden beslutade kunde aldrig ifrågasättas. Att ifrågasätta var detsamma som att skriva under sin egen dödsdom.

Muren skulle alltså uppföras och byggas för att förhindra yttre fiender från att ta sig in i Mittens Rike och därmed hota den kejserliga makten. Detta beskriver också historieframställningen. Men man missar dom viktiga frågeställningarna.

Muren byggdes av slavar som naturligtvis inte var vatten värda. Detta känner vi till. Det beskrivs som den naturligaste sak i världen. Vilka skulle annars bygga muren? Att människor har olika status beskrivs som någonting helt naturligt. Att det finns en kejsare, en gud, som är förmer än vanligt folk beskrivs som helt i sin ordning. Att denne gud är en man är ju helt odiskutabelt.

Varför byggs en så gigantisk mur? Kan man säga att det är helt normalt att vissa människor tillskansar sig sådan total makt över andra människors liv? Är det så människan skall fortleva på jorden?

Vi har svarat på dessa frågor förut och vi gör det igen.

Den kinesiska kejsardynastin var inhuman och därmed orättvis. Någonting har gått alldeles fel i samhällets utveckling eftersom det har frambringat en sådan abnorm struktur. Vad är det som har gått fel?

Just  denna avgörande fråga är helt nödvändig att ställa vid all historieframställning. I annat fall fungerar all beskrivning som ett sätt att ”konservera” historien. Läsaren eller publiken får då uppfattningen att det historiska förloppet inte kunde ha gått till på annat sätt. Det som har skett har skett och det kunde inte ha gjorts på annat sätt. Därmed ges vi uppfattningen att det historiska förloppet skulle vara ett ”normalt” förlopp.

Men vi har ju konstaterat att det historiska förloppet har varit och är inhumant. Felaktigt och därmed destruktivt för mänskligheten. Därför måste man vid all historieframställning ifrågasätta processen som leder fram till våra samhällsstrukturer. Och slutligen ställa frågan: är det så här människan skall leva? Om svaret är nej så måste man gå vidare och söka orsaken. Den grundläggande orsaken till varför människan förr levde som den levde och varför dagens människa lever som den lever. Inser vi sambandet mellan gårdagen och idag?

52. Mer eller mindre orättvisa?

Jag påstår, som ni vet, att våra samhällen är orättvisa. Vilket vi alla håller med om. Därav följer att vårt tänkande är orättvist. Eftersom det nu är på det viset så är det mycket intressant att undersöka, i ett historiskt perspektiv, huruvida våra samhällen utvecklas till att bli mer eller till att bli mindre orättvisa. Har våra samhällsstrukturer blivit än mer orättvisa än vad dom var för några generationer sedan? En anledning till den här frågeställningen är att våldet och missbruket ökar i dagens samhällen, jämfört med tidigare.

Fungerar våra samhällen mer eller mindre rättvist idag än under medeltiden? Ja våra samhällen och därmed vårt tänkande fungerar mer rättvist idag än under medeltiden. Men eftersom jag hävdar att dagens samhällen ändå inte är rättvisa så innebär ju detta att det finns oerhört mycket som måste förändras.

Medeltidens samhällen var ju så fruktansvärt människoförnedrande, i hela sin struktur. Från den ideologiska människosynen till den konkreta maktkampen mellan människor så var synen den att rika välbärgade människor kunde behandla fattiga utstötta människor som lägre stående varelser.

Så fungerar det ju på många håll än idag, runt om i världen, som jag brukar tjata om. Men på vilka områden har vi då gjort framsteg mot mera rättvisa? Och på vilka områden har vi inte gjort några framsteg alls? Intressanta frågor att ta itu med.

Det är nog ingen tvekan om att dom största framstegen ligger på det ideologiska eller vi kan säga det vetenskapliga planet.

Runt om på vår jord har våra samhällen officiellt sett antagit en, vi kallar det, jämlikhetsdeklaration att vi alla är jämlika oberoende av kön; ras; etnisk eller religiös tillhörighet. Detta finns inskrivet i allt fler samhällen, vilket är absolut nödvändigt. Att det praktiska livet i våra samhällen inte fungerar efter dessa principer vet vi. På många håll krigas det lika intensivt som det gjorde under medeltiden, här finns ingen skillnad. Trots att vi ideologiskt har fått klart för oss att alla människor är jämlika så gäller inte denna ideologiska ståndpunkt när vi tar oss ut i det praktiska livet.

 Som vi har nämnt så verkar våra samhällen bli allt mer våldsamma. Vi utsätts för brutaliteter på ett allt våldsammare sätt idag än bara för några generationer sedan.

Hur kan samhället ta denna vändning när vi påstår att den ideologiska kunskapen om alla människors lika värde är mer utbredd än någonsin tidigare? Nu är vi mer upplysta än någon gång tidigare i historien om droger och allehanda missbruks negativa följder för oss. Ändå så tilltar droger och missbruk och går allt längre ned i åldrarna. Hur förklaras denna, till synes, absurda utveckling?

Våldet mellan våra samhällen i världen avtar. Däremot ökar våldet inom våra samhällen. Varför? Vi frågar oss hur vi skall gå tillväga för att få ett tryggare samhälle att leva i? Vi finner inga svar emedan våldet sprider sig som en sjukdom. Hur skall vi kunna stoppa denna smitta? Jo först måste vi finna orsaken till smittan?

Men åter igen. Varför ökar våldet och missbruket när medvetenheten om människors lika värde är större idag än någon gång tidigare? Jo svaret har vi ju. Eller hur? När vi blir orättvist behandlade, redan från det att vi var små, så reagerar vi på denna orättvisa. Först av allt så tar vi skada av den orättvisa behandling som vi har blivit utsatta för från tidig ålder. Denna psykiska skada som vi har åsamkats får till följd att vi själva utvecklar ett abnormt beteende. Det är denna utveckling vi nu ser i våra samhällen.

En motfråga: men vi människor har ju behandlat varandra orättvist i alla tider, nästan i alla tider får jag väl tillägga. Varför var våldet inom samhället inte lika stort förr som nu? Eller kanske har jag fel. Kanske våldet innanför hemmets väggar var lika stort förr eller till och med större.

En stor del av förklaringen till att våld och missbruk breder ut sig och dessutom går längre ned i åldrarna beror på att våra barn i dagens samhälle lever, på sätt och vis, mer missgynnade än förr. Då levde barnen i omedelbar närhet med vuxna människor under i stort sett hela dygnet. Även om orättvis och ologisk behandling av barnen var vanligt förekommande så fanns ändå en viss grundläggande trygghet för dom små. Dom levde sina liv mitt ibland dom vuxna och fick på så vis en någorlunda trygghet, trots alla fel och brister. Idag har denna trygghet försvunnit för vart och vartannat barn. Och detta får förödande konsekvenser, som vi ser.

Barnen blir dom stora förlorarna i vår struktur. Som sagt, trots att vår medvetenhet ökar om alla människors lika värde så hjälper inte denna kunskap om vi inte kan förändra livsbetingelserna för våra barn.

Åter igen: förklaringen till det allt ökande våldet i våra samhällen beror till stor del på att vi inte ger våra barn den grundläggande trygghet som dom behöver. Våra barn blir alltmer avskärmade från den så kallade vuxna världen och dom blir det redan i unga år. Problemet är alltså strukturellt, som allt annat.

Vi hamnar åter igen i problematiken kring den alltigenom grundläggande familjekonstellationen. Hur skall familjekonstellationen se ut? Denna fråga är en av de stora avgörande frågorna för våra samhällen.

Och denna, som jag säger avgörande fråga är avhängig den grundläggande strukturella frågan angående kapitalägandet. Allt hänger samman.

Som vi ser så har vi inte gjort några framsteg alls när det gäller just kapitalägandet.

53. Vad måste göras?

Här vill jag ytterligare understryka det vi nu tidigare har redovisat. Nämligen att det patriarkala tänkandet idag domineras av dagens marknadsekonomiska tänkande. Dagens marknadesekonomiska tänkande genomsyrar allt som vi tar oss för.

I och med att maktförhållandena ser ut som dom gör så konserveras dessa förhållanden i vinnare och förlorare. Men även förlorarna, det vill säga folkmajoriteten i världens samhällen, anammar själva tänkandet vilket leder till att detta ologiska tänkande aldrig verkar kunna se slutet.

Jag har ställt frågan förut och jag ställer den igen. Hur skall detta tänkande kunna förändras? Hur skall vi människor kunna förmås att ändra vårt tänkande från det orättvisa marknadstänkandet till ett logiskt rättvist tänkande?

Det går ju lätt att påvisa fördelarna för oss alla om vi bevisar att ett jämlikt tänkande gynnar oss alla i samhället. Ett ojämlikt tänkande gynnar ett fåtal medan majoriteten missgynnas. Detta faktum inbillar jag mig att vi skall, ganska omgående, kunna övertygas om. Men att därifrån medvetet kunna ta steget till ett jämlikt tänkande är inte lätt.

Jag ställer frågan igen. Hur skall vi bli medvetna om att vi tänker ologiskt? Vi tänker och agerar som vi gör. Hur skall vi förmå oss att tänka och agera annorlunda? Det kanske är en omöjlig uppgift?

Som vi nu vet så är den bästa lösningen på problematiken att ge dom färskaste generationerna dom bästa förutsättningarna som vi har möjlighet till. Det är ju våra kommande samhällsbyggare som skall kunna förändra tänkandet. Men om våra  barn skall kunna lyckas med denna den mest primära samhällsuppgiften så måste dom ju ges den allra bästa möjligheten till en så bra start som det bara går här i livet. Annars så fungerar det inte. Och som vi ser så fungerar det heller inte. Våra samhällen förmår inte förbättra barnens villkor vilket vi kan se då vi betraktar deras situation i våra samhällen.

Med facit i hand så kan därmed inte några grundläggande förändringar förväntas.

Skulle vi kunna enas om att det förhåller sig på det viset? Vad säger ni? Det är nämligen så att vi är omedvetna om dom grundläggande felen i våra samhällsstrukturer. Så är det överallt, runt om på vår jord. Vi lever ju våra liv i de strukturer som vi har ärvt och våra barn tar över denna ärvda struktur. Vi är som förblindade och tror att livet skall levas som det levs. Ja så är det. Även om vår medvetenhet ökar beträffande vad som är rätt respektive fel; vad som är logiskt respektive ologiskt så blir inte våra samhällen mer rättvisa.

Vad måste göras? I vilken ordning måste allting tas? Jag menar att samhället, alltså vi själva, på något sätt måste medvetandegöras om den ologiska strukturen. Alla måste bli medvetna om den ologiska samhällsstrukturen. Det räcker nämligen inte att vi får ökad kunskap om hur våra barn skall behandlas i samhället. Vi ser ju att barnen i våra samhällen far illa ändå. Vi frågar oss: vad är det som har gått fel? Jo felet sitter i strukturen. Allt är fel i den patriarkala strukturen. Detta måste vi göras medvetna om. Hela det strukturella bygget är felaktigt. Kan vi ta till oss detta faktum?

När jag säger att alla dom grundläggande byggstenarna i våra samhällen är ologiska, då menar jag det. Allting är felaktigt. Detta måste vi bli medvetna om. Det finns ingen annan väg att gå. Det bara är så.

Tänkandet betraktar det historiska förloppet som någonting normalt och naturligt. Oberoende av hur detta förlopp ser ut. Och eftersom den strukturella orättvisan nu råder i våra samhällen så betraktar vi inte detta som ologiskt. Vi kan säga att en ond cirkel har skapats och denna onda cirkel skapades för tusentals år sedan. Vilket får till följd att tänkandet har mycket svårt att bryta sig ur den ”tvångströja” som det befinner sig i.

54. Politisk insikt

Insikten om att det privata kapitalägandet kommer att föra våra samhällen till kaos och elände börjar nu få fäste hos alltfler. När nu även ekonomer och så kallade experter också börjar inse den omöjliga situationen som våra samhällen ställs inför, på grund av det privata kapitalägandet, så kommer likaså ”våra” etablerade politiska partier att börja dra den här slutsatsen.

Och den här insikten för ”våra” partier kan komma snabbare än vad jag tidigare antog vara möjligt. I tidigare artiklar har jag skrivit att det privata kapitalägandet aldrig kommer att låta sig lämna över sitt kapital till samhället. Men jag börjar känna mig tveksam till min tidigare ståndpunkt.

I takt med att samhällskriserna kommer att förvärras så finns det inget alternativ längre. Våra samhällens fortsatta existens sätts på spel. I det läget, som alltså kan inträffa inom förhållandevis kort tid, så finns inte längre något ”manöverutrymme” för samhället. Samhällets förvaltare, alltså ”våra” politiker, kommer inte att kunna finna någon lösning ut ur dom alltmer tilltagande kriserna. För att rädda våra samhällen så kommer dom att förstå att kapitalet måste komma i samhällets ägo. Och denna insikt kan komma, som sagt, snabbare än man tror. Denna medvetenhet beror på dom alltmer accelererande ekonomiska kriserna som drabbar våra samhällen.

Idag så ser vi hur denna insikt påbörjas med kraven på ökande regleringar. Frågan ställs: mer eller mindre regleringar? Som sagt, hur ser ”våra” samhälleliga förvaltare på den här frågan? Skulle denna fråga ställas för ett antal tiotal år sedan då hade svaret blivit: mindre regleringar. Men ägandet av kapitalet har tagit sådana vändningar på senare tid att nu är frågan knappast aktuell längre. Nu ställs kravet av ”våra” politiska makthavare att det måste bli ökande regleringar på marknaden.

Dom partier som tidigare argumenterade för mindre regleringar har nu börjat se sanningen i vitögat och inser att mindre regleringar på marknaden skulle äventyra själva samhället. Finansmarknaden – själva hjärtat i dagens marknadsstruktur riskerar att dra med sig hela samhällen i kaos genom att den utsätter sig för risker som den inte själv kan åtgärda när ekonomiska kriser slår till med full kraft.

Mer reglering inom just denna finansiella sektor börjar nu, som sagt, krävas av ”våra” politiker. Hur långt kommer ”våra” politiker att våga gå med dessa krav? Kan dom till slut ta sitt förnuft till fånga och äntligen inse att det privata kapitalägandet är dödsdömt och att det enda som gäller det är att regleringarna tvingas på marknaden i sådan takt att det till slut blir ohållbart med det privata ägandet.

Kommer ”våra” politiker att våga utmana kapitalets ägare inför denna nödvändiga lösning?

Jag tror det och dessutom kan det ske förhållandevis snabbt.

55. Korruption

Korruption! Vem vill inte tjäna pengar? Ja det vill vi ju alla. Och varför vill vi då tjäna pengar? Vi måste ha pengar för att överleva. Vår ekonomiska struktur är uppbyggd på det viset att det är upp till var och en att försöka komma över pengarna i samhället. Och den som lyckas bäst med detta får också ett mycket stort inflytande.

Pengar ger makt! Att komma över pengar kan ju ske, som vi vet, på alla möjliga och omöjliga sätt. Det kan ske på lagligt sätt och dels på olagligt sätt. Och vad som anses vara lagligt respektive olagligt det varierar från samhälle till samhälle.

Makten är korrumperad, säger vi. Javisst är den det. Vi säger också att den politiska makten är korrumperad. Detta stämmer naturligtvis likaså. Eftersom den ekonomiska makten i våra samhällen sätter spelreglerna så innebär detta att ”våra” politiker har denna verklighet att förhålla sig till.

Det är framförallt makten som är korrumperad, såväl den ekonomiska som den politiska. Och jag menar att denna verklighet får vi lov att leva med så länge som våra samhällen ser ut som dom gör. Den främsta orsaken till att våra samhällen blir korrupta beror just på den ekonomiska strukturen. Att försöka komma över pengar är ju det primära för oss så som strukturen ser ut. Lagligt eller olagligt är av underordnad betydelse. Strukturen formar oss alla till korrupta människor. För en summa pengar är vi beredda att göra allt.

Att våra samhällen ”fräts” sönder av den tilltagande korruptionen är ingenting som bekymrar maktens män, så länge dom själva inte blir offer. Som i alla ”affärer” så är det den vanliga enkla människan i samhället som blir förlorare. Pengar som kan användas till att utveckla våra samhällen hamnar istället i dom redan rikas egna fickor.

Korruptionen dränerar våra samhällen på kapital. När makten roffar åt sig kapital så ökar dom sociala klyftorna.

 Hur skall vi få ett stopp på dessa korrupta maktmänniskor? Eftersom problemet är strukturellt, som för övrigt alla andra grundläggande problem, så finns svaret i själva kapitalägandet. Ett samhälle som är uppbyggt utifrån ideologin att kapitalet är till ”salu” kan aldrig göra sig kvitt korruptionen. Därmed så ligger lösningen i att samhället skall stå som ägare till kapitalet. När detta sker då kommer också korruptionen att upphöra. Kapitalet och därmed pengarna blir inte till ”salu” längre. Jakten efter pengarna blir ett avslutat kapitel.

56. Våra förfäder

Det står helt klart för oss att allting måste ifrågasättas! Just allting!

Det samhälle som vi lever i är ju strukturellt uppbyggt av våra förfäder. Ja just det – förfäder. Det är ju så vi benämner den historiska grunden för vårt samhälle. Samhället är byggt av våra förfäder. Naturligtvis är det ingen slump att vi använder denna benämning. Vi säger inte att samhället är byggt av våra förmödrar. Nej så säger vi inte. Och det är heller inte sant. Vi säger knappast heller att vårt samhälle byggdes gemensamt av våra mödrar och fäder. Vilket ju heller inte är sant. Skulle det vara så då skulle vårt samhälle både fungera och se helt annorlunda ut. Nej vårt samhälle och alla andra samhällen är just strukturellt byggda av våra förfäder. Det är alltså en helt korrekt benämning vi idag gör om det historiska arvet till det samhälle vi idag lever i. Det var dom som byggde vårt samhälle, säger vi. Och med dom avser vi just – våra förfäder.

 Som om vi, på något underligt sätt, skulle stå i tacksamhetsskuld till våra förfäder. Dom som byggde landet.

Men detta synsätt är förlegat, har vi nu bevis för. Allting måste ifrågasättas. Eller hur? Således finns det ingen anledning för oss att stå i tacksamhetsskuld till våra förfäder. Våra samhällen är ju byggda utifrån grundläggande fel och brister. Vilket är sant.

Missförstå mig inte nu! Naturligtvis skall vi vara tacksamma över den äldre generationens strävsamma arbete för att göra livet lättare för kommande generationer. Utan dom och deras slit så skulle vi inte vara där vi är idag. Med det menas att utan de äldres blod, svett och tårar så skulle vi inte ha fått det ”välfärdssamhälle” som vi nu har. Det kan förvisso vara till en del sant. Men vi glömmer då att dessa våra äldre i sin tur har varit unga och således ärvt ett samhälle, dom med. Och så vidare och så vidare, bakåt i tiden. Samhällena och tänkandet ärvs vidare från generation till generation. Vilket ju innebär att det grundläggande strukturella felet ärvs vidare på samma sätt.

Hur går då slutsatsen att våra samhällen är byggda på felaktiga grunder ihop med pratet om att vi skall vara tacksamma mot dom som byggde upp vårt ”välfärdssamhälle”? Välfärdssamhället är naturligtvis ett relativt begrepp. Vi säger att vi i vårt samhälle lever i ett välfärdssamhälle. Men dom där borta då, bor dom i ett välfärdssamhälle? Förvisso inte. Men skulle då deras äldre generationer ha varit ”sämre” människor än dom som byggde det här samhället? Det är naturligtvis inte heller sant. Men sant är att historien för samhället där borta och dess folk har varit en historia mer fylld av förtryck och elände än för folket i vårt samhälle. Därav följer att det andra samhället inte alls har nått upp till, det vi i dagligt tal menar, ett så kallat välfärdssamhälle. Bara för att ta ett exempel.

Vad jag vill säga är att människorna världen över inte har haft samma möjligheter att bygga sina samhällen. Förtryck, krig och elände har drabbat och drabbar folk på olika sätt.

Vårt samhälle har klarat sig från krig i ett par hundra år nu. Folken på exempelvis Balkan däremot har levt med krig, till och från, ända fram till idag.

Förutsättningarna att bygga, det så kallade välfärdssamhället, blir därför helt annorlunda. Det är dit jag vill komma. Folken, världen över, står inte på samma startlinje. Dom flesta får ”springa” en längre sträcka än vad vi, här uppe i norr, får göra. Om ni förstår vad jag menar?

Och som sagt, den värld vi lever i har byggts på felaktiga grunder. Det är därför den har blivit så orättvis. Det är alltså inte slumpen som gör att vårt samhälle kan kallas för ett välfärdssamhälle. Medan samhället där borta kallas för ett u-samhälle. Det är medvetna handlingar av det hierarkiska patriarkatet som gör samhällena så olika. Folken blir antingen mer eller antingen mindre förtryckta. Därmed får man det mer eller mindre svårt att bygga sig ett drägligt samhälle.

Krig och förtryck är onaturligt. Där det ekonomiska förtrycket skapar det politiska förtrycket. Det är inte så som livet skall levas. Krig och förtryck är resultatet av att samhällen är byggda på felaktiga grunder. Det samhälle som vi därför ärver och har ärvt är ett inhumant samhälle.

Spelar ingen roll om vi lever i Europa eller Afrika. Samhällena har byggts på felaktiga grunder ändå. Motsättningarna och framförallt den grundläggande motsättningen är bara så mycket större i Afrika än vad den är hos oss. Därav följer att krig och elände är en del av vardagen i denna världsdel.

Våra förfäder byggde samhället utifrån dom strukturella normer som gällde och fortfarande gäller. Alltså är orsaken till att våra samhällen byggdes upp på felaktiga inhumana grunder, den patriarkala strukturens orättvisa.

57. ”Våra” partier

Hur skall vi se på politiska partier? Partier uppstår som regel av att orättvisor frodas i våra samhällen. Det innebär att det finns mängder av partier och för den del politiska organisationer. Därför kan vi också säga att tillkomsten av partier och politiska organisationer bevisar att strukturen är orättvis.

Vi inser den ologiska strukturen när vi blickar tillbaka ett antal generationer innan partier började bildas i våra samhällen. Maktens män styrde och ställde utifrån ambitionen att få så stor makt som möjligt. Vi kallar detta idag för diktatur. Vilket ju förekommer runt om på vår jord även idag.

Dom tidigaste försöken att bilda partier och politiska organisationer slogs allt som oftast ned med våld. Efter folkliga uppror och protester lyckades den så kallade demokratin, i framför allt västvärlden, tvinga tillbaka diktaturen.

Denna snabba historiska tillbakablick bevisar ju påståendet att vi lever i en orättvis värld. Partier bildas alltså med ambitionen att minska denna orättvisa i samhället. Naturligtvis helt logiskt och riktigt. Men partierna lyckas inte med den avgörande ambitionen, att bryta ned den patriarkala strukturen. Vilket man heller inte har för avsikt att göra. Beroende på att man är omedvetna om strukturens grundläggande orättvisa. I efterhand kan vi därför konstatera att partierna själva blev en del av den patriarkala strukturen. Kvinnan betraktades ju som en andra klassens medborgare av dom tidiga partierna.

I och med att det förhåller sig på det viset så innebär det naturligtvis att partier, av alla de slag, inte är medvetna om grundorsaken till samhällenas strukturella orättvisor. Partiernas omedvetenhet om den strukturella orättvisan märks naturligtvis även idag.

Man diskuterar fastighetsskatten; u-lands bistånd; jobbskatteavdrag; försvarspolitik; med mera. Visst är alla dessa frågor av mycket stor vikt för samhällenas människor. Men observera att själva strukturen i våra samhällen förändras inte av dessa eventuella åtgärder.

Dom rika är fortsatt rika. Dom fattiga är fortsatt fattiga. Kvinnan är fortfarande underställd mannen. Människorna arbetar i ett hårt och ofta omänskligt tempo. Kapitalägarna skördar frukterna av dom enorma vinster som uppstår till följd av marknadens orättvisa spel. Maktens män fortsätter att ställa villkoren på marknaden och förlorarna är som alltid folken.

Partier och politiska organisationer är inte medvetna om dessa spelregler eftersom dom inte påtalar att vi lever i en orättvis struktur. Istället blir man en del av strukturen. När man inte klarar att medvetandegöra grundorsaken till orättvisan så blir man, mer eller mindre, en förvaltare av strukturen.

Maktens män kan ostört få fortsätta med sin exploatering av människor och natur. Såväl partier, organisationer som enskilda människor kan bara se på när maktens män roffar åt sig.

”Våra” politiker, partier och organisationer fungerar som förvaltare av den rådande strukturen. Man debatterar hur fördelningspolitiken skall utformas. Det vill säga hur skattepolitiken skall drivas. Men för övrigt så är man eniga om att marknaden skall sköta dom ekonomiska villkoren för oss alla.

Eftersom nu marknaden ligger i händerna på ett fåtal makthavare så kan omöjligen strukturen förändras. Politiker, partier och organisationer fungerar därmed som hjälpredor åt dessa maktens män. Någon annan funktion har dom inte. Därför rullar strukturen på oavsett vilka partier som sitter i regeringsställning. Vilket ju också bevisas av det historiska förloppet.

Drömscenariot för kapitalet är naturligtvis när så kallade arbetarpartier accepterar den rådande strukturen och samtidigt lyckas med att få med sig samhällets människor i sina politiska budskap. Arbetarpartier som säger sig arbeta för rättvisa och jämlikhet samtidigt som dom erkänner den rådande strukturen som normgivande spelar kapitalet helt i händerna. En mera önskvärd lösning för kapitalets ägare går inte att få.

Känner ni igen scenariot? Javisst gör vi det. Det är ju detta scenario vi lever i och har levt i sedan ett antal generationer sedan.

Alla partier nuförtiden säger sig stå för rättvisa och jämlikhet. Alla partier säger sig ha lösningar på arbetslösheten; ekonomiska kriser; miljöförstöringen; rättvise och jämlikhetsfrågor. Ändå så förvärras alla dessa frågor och problem alltmer och allt eftersom tiden går. Motsättningarna ökar i våra samhällen i takt med att dom sociala klyftorna vidgas. Miljöförstöring och kriser av alla de slag tilltar. Så tydligen sitter ”våra” partier inte inne med lösningarna. Trots att dom hävdar det.

Vad beror då detta på? Jo det beror på att dom samhälleliga problemen och därmed orättvisorna hämtar sin ”näring” i den rådande strukturen. Alltså den rådande strukturen som ”våra” partier har accepterat som normgivande.

58. Mera frågor

Vad händer med kapitalet i samhällen som skakas av sociala oroligheter?

Jo maktens män flyttar bara över sitt kapital till samhällen som bedöms som förmånligare att investera i. Kapitalets ägare vill naturligtvis att kapitalet skall växa så därför finns inget intresse av att låta kapitalet vara kvar i samhällen som är ogynnsamma för ägaren.

 Är arbetskraften för dyr; är skatterna för höga; är samhället för instabilt? Alla dessa frågor skapar ett ogynnsamt ”klimat” för kapitalägaren. Kapitalet söker ju sig till samhällen där återbäringen blir som störst. Detta är ju den gyllene regeln. Därmed så har kapitalägarna i praktiken våra samhällen i sina händer.

Finns det någon lösning på detta faktum? Är det fel att ställa frågan: skall det bara finnas ett fåtal stora kapitalägare? Varför kan vi inte alla vara kapitalägare? Skulle inte detta vara logiskt och rättvist? Är det inte mer naturligt att alla samhällets människor tillsammans äger kapital för miljarder än att bara några få gör det? Våra samhällen borde väl fungera både humanare och bättre om det vore så?

Ifrågasätter vi det orättvisa ägandet av kapitalet? Nej vi ifrågasätter inte att några få äger nästan allt. Vad skulle hända om samhället ifrågasätter detta? Jo ägarna skulle fly samhället med allt sitt kapital. Vad händer då med samhället? Jo samhället förlorar bland annat arbetstillfällen och skatteinkomster. Samhället stagnerar när kapitalet flyttar ut. Därför ifrågasätts inte detta ägande. Samhället välkomnar istället det privata kapitalägandet. Det skapar ju sysselsättning och skatteintäkter.

Går det att komma ur det här ekorrhjulet? Vad händer om vi alla görs till kapitalägare? Är det bra eller dåligt?

Krävs det en socialistisk revolution för att med våld erövra kapitalet och produktionsmedlen? Är detta den utväg som måste till när det gäller att fördela kapitalet och dess marknad till folken?

Historien har givit oss svar på dessa våra frågor. Svaret är att blodiga revolutioner som med våld försöker erövra kapitalet och därmed produktionsmedlen är felaktiga åtgärder. Varför? Jo det beror på att den grundläggande strukturen inte förändras efter revolutionen. Som vi tidigare har redogjort för så beror det på att vårt tänkande är likadant före som efter revolutionen. Vi tänker och agerar likadant oberoende av vem eller vilka som sitter på makten. Det leder till att maktens män bara byter ansikten efter revolutionen. Vilket också historien bevisar för oss. Eller hur?

Det krävs någonting annat för att folken skall få ta del av kapitalet och produktionsmedlen. Vad är det då som krävs? Jo det alltigenom primära som krävs det är att folken blir medvetna om den orättvisa strukturen som dom lever i. Att vi blir medvetna om den grundläggande orsaken till att vi lever i orättvisa samhällsstrukturer. Att den grundläggande orsaken är den patriarkala strukturen och vad denna struktur ställer till med. Bland annat det orättvisa ägandet av kapitalet.

Först efter denna medvetenhet så kan strukturella förändringar komma igång.

59. Maktens rädsla

Det privata kapitalägandet. I grund och botten så är det denna grundläggande samhälleliga strukturella verklighet som allt cirkulerar kring. Den är så känslig att kritisera och ifrågasätta därför att själva vår struktur utgår ifrån denna grundbult. Börjar man ifrågasätta den här ”heliga” ideologiska ståndpunkten då måste man räkna med att bli bespottad. Att bli idiotförklarad får man stå ut med. Glåpord och skällsord kommer att hagla över en i och med kritiken av själva det strukturella kittet som samhället snurrar runt. Är man dessutom övertygad om att det här samhället inte kommer att kunna överleva om det privata kapitalägandet fortsätter, då lever man farligt när samhället kommer att stå på randen till ett totalt haveri. Men likväl så finns inget val. Det måste sägas som det är. Orsakssammanhangen skall fram i ljuset.

Hur skall vi ta oss vidare i frågan? Jag skriver ju hela tiden om detta och under tiden så uppkommer nya infallsvinklar när vi tar oss an ämnet.

Maktens män och dess underhuggare, politikerna, ser allvarligt på alla som kritiserar den rådande strukturella ordningen. Man hänvisar till historien, dom så kallade kommunistiska diktaturerna, samtidigt som man vräker ur sig glåpord mot dom som hävdar att kapitalet skall ägas av samhället. Man påstår sig ha bevis för att samhälleligt ägande är dömt att misslyckas. Därför så är det helt legitimt att svartmåla alla uppfattningar som kritiserar det privata kapitalägandet.

Det alternativa kapitalägandet finns överhuvudtaget inte alls med på agendan bland maktens förvaltare. Denna tanke är lika främmande som att människorna i fanatiskt religiösa samhällen skulle kunna tänka sig sitt samhälle utan religiöst inflytande.

”Våra” politiker skulle aldrig komma på tanken att börja argumentera för ett gemensamt ägande av kapitalet. Om någon politiker kom på tanken att börja argumentera för denna rättvisa och i längden enda hållbara utveckling så skulle denna person omgående få beslutet om uteslutning ur partiet.

Är det att undra över att människorna i våra samhällen dras med i denna manipulerande och svartmålande argumentation? Allt ifrån media till den yppersta makteliten öser man ve och förbannelse över personer som hävdar ett gemensamt ägande.

Vad kan man lära sig av maktens svartmålningar av en rättvis fördelning av kapitalet? Jo vi lär oss att där makten är negativ till förändringar, där skall det förändras. Och där makten är positiv till förändringar, där kommer förändringen inte folken till del.

Men makten vill, i grund och botten, inte ha några förändringar. Man är rädd för alla slag av förändringar i marknaden som påverkar kapitalägandet negativt.

60. Förstå orättvisan

När vi alla inser att våra samhällen fungerar inhumant, orättvist eller hur man nu vill uttrycka sig då är det ju allas uppgift att försöka komma fram till hur denna negativa utveckling kan upphöra och därmed fås att vända till alltmer positiv utveckling. Vi alla vill väl detta? Eller hur? Men bevisligen så lyckas vi inte få bukt med orättvisan. Vi klarar tydligen inte av att identifiera själva kärnan i problematiken. Och vi blir ju heller inte hjälpta av dom som vi röstar fram angående det politiska ansvaret.

För att kunna åtgärda ett fel så måste man först hitta felet! Och det är just det som vi inte lyckas med. Eller rättare sagt, dom vi röstar fram misslyckas med det. Alltså ”våra” politiker.

Vid det här laget så vet ni ju vart jag vill komma. Vi lever i ”felet” men vi verkar inte se det. Vi varken ser eller förstår det. Det är själva det strukturella förhållandet som vi lever i som är grundorsaken till problemet.

Det känns tjatigt att åter igen och åter igen behöva upprepa sig hela tiden. Men jag ser inget alternativ till denna upprepning. Det är ju helt uppenbart att själva kärnan i problemet beror på den patriarkala strukturen som historiskt sett har lagt grunden för den struktur som vi idag lever i. Men kan vi ta till oss denna identifiering av grundorsaken?

Förstår vi likaledes att det privata ägandet av kapitalet, som ju har blivit bestämmande för utvecklingen av våra samhällen, är en ”naturlig” följd av den patriarkala strukturen? Nej det är just här som vi inte vill vara med längre. För skulle vi acceptera denna faktiska verklighet som grundorsak till att våra samhällen fungerar orättvist då faller ju hela vår nuvarande samhälleliga uppbyggnad sönder och samman. Men ändå har vi inga alternativ att välja mellan. Vi kommer förr eller senare att med nödvändighet inse att våra samhällens alltmer tilltagande problem beror just på den här orsaken.

Jag är fullt medveten om att många ”spöken” sätter käppar i hjulet för att vi skall acceptera den nödvändiga slutsatsen. Inte minst det ”kommunistiska spöket” som makten har lärt oss att hata. Det ”etablerade” samhället har inte kunnat och kan inte på några villkor godta den kommunistiska ideologin därför att den strider helt igenom med hur ägandefrågan av kapitalet skall skötas. Till sin hjälp så kan det ”etablerade” samhället peka på dom misslyckade så kallade kommunistiska staterna. Dessa misslyckanden sprider rädsla i våra samhällen.

Jag har tidigare redogjort för dom, så kallade, kommunistiska staternas misslyckanden och vad det beror på. Men makten och maktens förvaltare ser rött bara dom hör ordet kommunism.

Kärnfrågan handlar ändå i grunden om hur kapitalet skall ägas. Denna helt avgörande fråga kommer vi inte ifrån. Vi måste förstå att våra samhällens alltmer orättvisa utveckling är helt avhängig  just denna grundläggande fråga.

61. Svart eller vitt?

Vit eller svart marknad? Vita eller svarta pengar? Var går gränserna och vem avgör dessa gränser? Har det någon avgörande betydelse om pengarna är svarta eller vita? Kan det vara så att det som är svart i ett samhälle kan vara vitt i ett annat samhälle och vice versa? Kan det vara en tolkningsfråga om pengarna anses vara vita eller svarta?

Dagens marknadsstruktur dirigeras av pengarnas ägare och hur dessa pengar tjänas är egentligen ointressant. Marknaden flyter runt i det bräckta vattnet. Det är alltså en blandning av vitt och svart. Och som vi ser så är det pengarnas flöden som styr investeringarna.

Vi vet ju att allt köps och säljs så länge som det finns en vinst att hämta. Detta förhållande driver dagens kapitalägande. Finns ingen vinst att hämta så avstannar investeringarna i marknaden. Även om behov och efterfrågan finns så kan kapitalets ägare välja att avstå från investeringar om kalkylerna säger att vinster blir svåra att räkna hem. Kapital investeras där förräntningen är säker. Uppstår osäkerhet angående vinster så leder detta ofrånkomligen till att investeringar upphör. När den vita marknaden upplevs som en hämsko för kapitalet då söker man sig till den svarta marknaden eller väljer att inte investera alls. Detta känner vi till.

Både den svarta och vita marknaden har det gemensamt att det enda som räknas det är ägandet av pengarna. Detta är den gemensamma nämnaren. Alltså ser vi åter igen att just ägarfrågan av kapitalet är själva kärnfrågan. Ett samhälles ekonomi kan därför aldrig fördelas rättvist när ägandet ligger i händerna på privata aktörer. Detta strukturella förhållande är ännu mer utpräglat i den svarta ekonomin. Pengarna bestämmer allt. Det är pengarnas förräntning som allting handlar om. Mänskliga behov tas ingen hänsyn till.

”Vem bryr sig?”

Det blir en omöjlighet att bygga upp ett solidariskt tänkande och agerande under dom marknadsmässiga förhållanden som vi nu lever i. Man kan säga att ekonomin, svart som vit, tillåter inte att pengarna fördelas på ett jämlikt solidariskt sätt i samhället.

Det som var svart igår blir vitt idag. Arbeten och tjänster som förut var illegala är idag fullt legala och hanteras som vilken annan tjänst som helst. Detta bevisar att det är upp till maktens förvaltare, ”våra” politiker, att avgöra vad som skall bedömmas som svart respektive vitt. Och naturligtvis så är det kapitalets ägare som har det sista ordet. Allt som går att tjäna pengar på strävar kapitalet till att göra legalt. Men samtidigt så vill inte kapitalet ha några ”hinder” i vägen för sin förräntning. Därmed så uppstår ett motsatsförhållande. Kapitalet vill agera fritt, hur som helst, på marknaden. Men detta ”fria spelrum” kan inte helt genomföras i samhällen där människorna har lyckats organisera sig och kräver att vården, skolan, omsorgen och andra elementära funktioner finns på plats.

Kapitalet vill helst av allt ha pengarna direkt i näven. Utan krusiduller. Inga hinder i vägen såsom skatter och avgifter. Nej rakt ner i fickan med pengarna är det optimala. Kapitalets ägare gör allt för att minimera alla utgiftsposter.

Den svarta marknaden ”ägs” av kapitalet. Här kan inga politiska beslut tas som sätter krokben för värdeökningar.

Den vita marknaden är skapad genom politiska beslut. För att ett samhälle skall fungera på ett någorlunda hållbart sätt så krävs att pengar avsätts för bland annat vård, skola, omsorg och infrastruktur. Dessa pengar tas i huvudsak in genom skatter. Av denna anledning krävs det en vit marknad.

Kapitalet cirkulerar in och ut genom marknaderna, den svarta och den vita. Och det söker sig på både lagliga och olagliga vägar in och ut ur samhällen. Det strävar, som sagt, hela tiden efter maximal vinst.

Ställer det ena samhället upp regler som försvårar för kapitalet så väljer ägarna naturligtvis ett annat samhälle där marknaden inte innehåller restriktioner. På så vis görs det illegala legalt. Samhället kan inte ”stå i vägen” för kapitalets inneboende strukturella krafter. Det privata ägandet har nu vuxit sig så starkt att våra samhällen bokstavligen står och faller med dom stora globala företagen.

Det illegala blir på så vis alltmer legalt. Det svarta blir mer och mer vitt.

62. Normgivande tänkande

Du tänker så. Jag tänker så. Alla tänker så. Då måste det ju vara så. Eller hur?

Om alla i samhället tänker på samma sätt när det gäller ett strukturellt förhållande då kan vi säga att just detta tänkande är normgivande i samhället. Men att det är normgivande betyder inte att tänkandet måste vara humant och rättvist. Nej inte alls.

Vårt normgivande tänkande idag för istället med sig orättvisa. Orättvisan blir alltså normgivande i samhället. Tänkandet följer dom strukturella förhållanden som råder.

När våra samhällen är uppbyggda utifrån normen att kapitalet skall vara privatägt då följer vårt tänkande denna norm. Och när våra samhällen är uppbyggda efter normen att våra samhällen/stater skall avgränsas från varandra då accepterar vårt tänkande detta och gör det till en norm.

I samhällen där det religiösa inslaget är påtagligt där antar tänkandet normen att ”gud” är ständigt närvarande i allt som vi företar oss.

I samhällen där det råder etniska konflikter där lär sig människorna att hata varandra utifrån vilken etnisk tillhörighet man råkar vara född i. Och detta betraktas som ett normgivande tänkande. Detta normgivande tänkande förstärker därmed den strukturella orättvisan.

Om man tror att det normgivande tänkandet är objektivt så är man fel ute. Objektivt tänkande blir därför en omöjlighet i och med att strukturen är orättvis. Det krävs en rättvis struktur för att kunna tänka objektivt. Därav drar vi slutsatsen att ju mer rättvist ett samhälle fungerar ju mer objektivt utvecklas tänkandet. När således extrema orättvisa strukturella förhållanden frodas i samhället då följer det samhälleliga tänkandet efter. Detta bevisas när vi studerar samhällen som är behäftade med allvarliga strukturella orättvisor.  Människor i dessa samhällen tänker och agerar på ett annat sätt än människor som lever i mindre orättvisa. Där större strukturell rättvisa råder där byggs följaktligen humanare samhällen.

Så det normgivande tänkandet har därmed inget samband med ett rättvist tänkande. Därför måste vi betrakta det normgivande med största skepsis. Orättvisa samhällen skapar ett normgivande tänkande som betraktar orättvisan som rättvis! Och vi lever ju våra liv i detta samhälle.

63. Människosyn i förändring?

Vi ser att ämne efter ämne som vi nu går igenom hänger intimt samman med det historiska förloppet. ”Så som våra förfäder har levat så skall också vi leva!” Ja ni läste rätt. Förfäder står det, inte förmödrar.

Denna ”sanning” är, kan vi nu konstatera, helt fel. Därför att den bygger på en människouppfattning som skapar förtryck och därmed olösbara konflikter.

Med detta för ögonen så förstår vi nu att vad vi än skall sätta oss in i, vilket ämne vi än tar oss an, så vet vi nu att ämnet i sig är ”infekterat” av historiens årtusenden. Därmed har det därigenom blivit ”sjukt” av den samhällsstruktur som har funnits i tusentals år.

Vi kan ta upp vilket ämne som helst; barnen och dess uppväxt och villkor; miljön och den globala miljöförstöringen; arbete kontra fritid; samhällets försvar och dess konsekvenser; det privata kapitalägandet som skapar den oundvikliga orättvisan. Ja vi kan ge oss i kast med vilket ämne som helst och vi skall finna att ämnet i sig innehåller, redan på förhand, så mycket grundläggande fel och brister som historien har skapat.

Nu när vi tror oss ha kunskapen om det grundläggande problemet, i samhället. Törs vi sticka ut hakan och påstå det? Jo, jag tror att vi vågar göra det.

Eller kan det vara så, trots allt, att vi inte har den grundläggande kunskap som krävs för att vi skall kunna leva ett värdigare liv?

Jämför dagens syn på mänskligheten med gårdagens, det vill säga för tusentals år sedan. Eller bara för ett par hundra år sedan. Ja det kan i många frågor räcka med någon generation tillbaka. Och som vi ju vet, människorna i vår nutid kan ha helt olika uppfattningar om strukturella problem beroende av hur våra olika samhällen har format oss.

Hur kommer vårt tänkande att förändras om vi går några hundra år framåt i tiden? Vad kommer man då att revidera, jämfört med dagens uppfattningar?

Det står väl helt klart att tänkandets process accelereras allt snabbare, det logiska tänkandets process. Vilket ju beror på att det logiska tänkandet har fått stå tillbaka för det ologiska tänkandet i tusentals år. Det logiska tänkandet börjar först nu återta förlorad mark.

För tusentals år sedan befästes det hierarkiska patriarkala tänkandet. Detta tänkande bestod över tusentals år. Inget ifrågasättande över detta tänkande förekom. Ingen utveckling av tänkandet gjordes. Ända in i vår tid, kan man nog påstå, gäller detta föråldrade tänkande. Det vill säga det hierarkiska patriarkala tänkandet.

Men nu när kunskapen och vetenskapen ger oss svaren på grundläggande frågor, då accelererar tankeprocessen i snabb takt. Allting måste ifrågasättas. Helt nya uppfattningar om mänskligheten blir därav följden. Det gamla rådande tänkandet kommer nu oundvikligen i konflikt med denna nya explosionsartade tankeprocess.

Hörnstenen i det patriarkala tänkandet är ju: förtrycket av kvinnan. Ur detta tänkande har sedan patriarkatet skapat en hel del ”instrument”, till sitt förfogande.

Det som man tidigare betraktade som helt normalt, det ser vi nu på med förfäran. Jag menar så här: ta till exempel antikens samhälle. Att samhället då hade tillgång till i stort sett obegränsat antal slavar, som ju var grundstommen i denna ”högtstående” kultur, det ansågs då helt normalt och naturligt.

Dåtidens tänkesätt reflekterade inte över denna sak. Människor hade olika värde. Inte bara i tänkandet utan även i lagar och förordningar så skulle människor behandlas olika.

Riken offrade människor för att blidka, dom så kallade gudarna. Detta betraktades då naturligtvis som helt normalt.

Eliten i rasistiska stater vid tiden före och under det andra världskriget ansåg det vara helt naturligt att vissa minoriteter skulle utrotas.

Vi kan naturligtvis fortsätta att ta fram hur många exempel som helst på det hierarkiska patriarkala tänkandet. Och vi vet ju att på många ställen i världen är den patriarkala strukturen lika stark som någonsin tidigare.

Könsstympning av flickor förekommer i en mängd stater. Religioner föreskriver mannens överhöghet gentemot kvinnan. Nyfödda flickor mördas i stora delar av världen, bara för att dom är födda till flickor. Flickor världen över säljs som vilken vara som helst. Prostitution och förnedring är det liv som dom hänvisas till.

Sådant ter sig livet idag för en stor del av mänskligheten. Det patriarkala tänkandet och dess samhälle slår hårt mot mänskligheten. Och våra samhällen kommer fortsätta att fungera så här så länge som det patriarkala tänkandet får råda.

På samma sätt som vi idag förfäras över exempelvis inkvisitionen i medeltidens samhällen, på samma sätt kommer framtidens människor att förfäras över dagens finanskriser som nu är på väg att slå sönder hela samhällen.

På samma sätt som vi idag förfäras över gårdagens lagenliga syn på klassamhället, på samma sätt kommer framtidens människor att förfäras över dagens syn som accepterar den strukturella orättvisan.

Vad beror denna likartade syn på? Jag menar att vi förfäras över historiens samhällssyn oberoende av om vi levde igår, idag eller imorgon?

Därför att forntidens samhällen liksom våra nuvarande samhällen ändå inte skiljer sig så markant åt, vad beträffar människosyn. Däremot kommer framtidens samhällen att bli helt annorlunda, beroende på att patriarkatet oundvikligen kommer att gå under och därmed skapas grunden för mänsklig jämlikhet. Om nu inte våra samhällen har hunnit raserats fullständigt innan dess.

64. Självklarheter

Samhällets strukturella självklarheter. Vad menas med det? Jo det är dom strukturella förhållanden som vi lever i och dessutom betraktar som självklara. Hur ser då dessa ”självklara” förhållanden ut?

En av de dominerande ”självklarheterna” är ägarförhållandet till kapitalet. Vi betraktar ju det som fullt normalt och naturligt att kapitalägandet är en privatsak. Det är alltså upp till var och en att ta för sig av kapitalkakan i våra samhällen. Vilket också innebär att var och en har möjligheten att ta för sig så mycket som det bara går. Vi ser inget konstigt med detta förhållande. Att detta förhållande skapar orättvisor, strukturella orättvisor, betraktar vi heller inte som någonting konstigt. Djupa orättvisor som orsakar extrema skillnader i levnadsvillkor mellan människor både inom ett gemensamt samhälle och mellan skilda samhällen. Naturligtvis utmynnar dessa enorma skillnader, i levnadsvillkor, allvarliga samhällsproblem.

Att dessa allvarliga samhällsproblem har existerat under mycket lång tid har vi, så att säga, lärt oss leva med. På något vis så har inte samhället tagit lärdom av dessa djupgående samhällskonflikter. Samma strukturella förhållanden har fortsatt som om ingenting hänt. Man kan också säga att krafterna som står bakom dessa strukturella förhållanden är så pass starka att dom omintetgör alla förändringar av själva ägarstrukturen. Att privat kunna äga kapital är således en av våra ”självklarheter”.

En annan strukturell självklarhet är ju det här med stater/länder. Denna ”självklarhet” har en lika lång historia bakom sig som det privata kapitalägandet. Begreppet stater är så inarbetat hos oss att det skulle betraktas som dåraktigt att överhuvudtaget ifrågasätta ”självklarheten”. Att statsbildningar är ett resultat av maktuppgörelser som därigenom framkallar synnerligen orättvisa förhållanden hindrar oss inte idag att acceptera maktgränserna.

Vilken är då nästa ”självklarhet”? Jo naturligtvis så kommer det religiösa tänkandet in som en självklarhet. Att förneka denna ”självklarhet” är förenat med livsfara i en mängd samhällen runt om i världen. Den är så självklar att ett ifrågasättande anses som tankar utsända av djävulen själv.

När det ologiska tänkandet når sådana här nivåer så är det kanske inte svårt att förstå varför våra samhällen ser ut som dom gör?

Över alla dessa självklarheter finns det en ”självklarhet” som griper tag om allt det ovanstående. Ni vet vad jag menar! Eller hur? Ja visst, det är patriarkatet. Denna strukturella grundbult som, så att säga, allt utgår ifrån. Den har format våra samhällen så som dom fungerar idag. Allt är så självklart för oss att vi inte förmår oss tänka i andra banor än dom redan etablerade.

Att kapitalets ägare störtar oss ned i allt djupare kriser tillhör ”dagordningen” för ”våra” politiker. Ja vad skall dom göra? Nej deras uppgift är att sopa rent efter kapitalets utsvävningar. Snart kommer högkonjunkturen, skriker dom i kör.

För politiker liksom alla vi andra så betraktar vi svängningarna på marknaden som självklara.

Samhällenas ”självklarheter” är så självklara att dom aldrig ifrågasätts.

65. Federationstanken

Vi har lärt oss att stater är en konstruktion av makten, sedan lång tid tillbaks. Man kan då tycka att när det förs fram tankegångar om en federation så är detta en strukturell förändring till det bättre. Maktens ursprungliga konstruktion får ju ge vika för en federation där staternas maktgränser i praktiken upphör. Dessa maktgränser skall alltså ersättas av en betydligt mera omfångstrik gräns. Vilket bör minska spänningarna mellan staterna inom federationen.

Vid första anblicken av den föreslagna federationen så kanske man ser den med positiva ögon.

Men eftersom det är den politiska makten som för fram dessa förslag så ligger det säkert en ”hund begraven” någonstans.

Koncentrationen av kapital på ett förhållandevis fåtal händer har lett till att våra samhällen har hamnat i beroendeställning till dessa kapitalägare. Hela samhällens existens står på spel när kapitalet hamnar i kris. Våra samhällen kommer följaktligen att dras med i fallet, med förödande konsekvenser.

Det är mot denna bakgrund som ledande politiker förespråkar en federation av stater. Kapitalet måste räddas till vilket pris som helst. Faller kapitalet så faller hela samhället. Ur detta scenario uppstår tanken om en federation.

Politikens ledande skickt ser inget alternativ till dagens strukturella maktförhållanden. Kapitalets ägare måste räddas. Federationens uppgift blir därmed att hålla kapitalets ägare under armarna när det krisar sig. 

En federation av stater kan ju gå in med mångdubbelt kapital mot vad en stat har möjlighet till. Här förstår vi tydligt sambandet mellan federationen och kapitalet.

Varför uppstår federationstanken just nu? Kan det ha att göra med den ekonomiska kris som fördjupas inom eurozonen?

Ja självklart så påskyndar den ekonomiska krisen just tankegångarna om en federation av medlemsstaterna. Dom krisande staterna önskar naturligtvis hjälp från övriga medlemsstater. Så är det. Dom ekonomiskt stabilare staterna skall skjuta till kapital åt dom skuldtyngda staterna. En federation skulle underlätta problemen.

Är det så vi skall betrakta idéerna om en federation? Javisst är det så. Tankegångarna om en federation utgår ifrån vilka problem som kapitalet har. Tankegångarna utgår således inte ifrån att sudda ut gränser mellan stater, för att underlätta för människor i vardagligt umgänge.

Vi måste förstå att det är kapitalet som driver fram politiska beslut. Så länge som den nuvarande maktstrukturen tillåts fortsätta, så länge måste politikerna arbeta för att kapitalet räddas. Kapitalets ägarstruktur måste räddas. Det blir den primära uppgiften som ledande politiker har att ta ställning till. Federationstanken är således inte att samla alla staters folk i en solidarisk handling för ett rättvisare samhälle.

66. Fler jobb?

– Jobben är det absolut viktigaste, säger politikerna. Men går det att ordna jobb till alla?

– Nej det går inte. Inte så länge som den nuvarande maktstrukturen får råda.

– Hur menar du?

– Jo maktstrukturen har i grunden ingen prioritering av att alla skall kunna få

   ett arbete. Grundläggande för makten, alltså ägarna av kapitalet, det är att alla former av

   investeringar skall löna sig. Att det blir en förräntning av det investerade kapitalet. Detta

   är prio ett för ägarna av kapitalet. Och som du vet så är det alltid den som sitter på

   pengarna som har det sista ordet. När det exempelvis gäller investeringar i arbetskraft.

– Att det måste löna sig det är väl A och O vid alla former av investeringar?

– Ja det kan man säga. I alla fall så måste det gå mera plus än minus då vi jämför allt som

   produceras i ett samhälle. Vilket betyder att inte nödvändigtvis allt måste gå med plus.

   Men totalt sett så har du rätt i att det måste gå med plus.

– Vad kan då politikerna göra? Dom säger ju sig ha alla möjliga lösningar när det gäller att få

   fler i arbete.

– Som vi ser så genomförs olika slag av så kallade stimulansåtgärder till kapitalets ägare. Det

   är bidrag hit och det är bidrag dit. Allt med förhoppningen om att fler människor skall

   kunna komma in i arbetslivet. Men trots alla dessa bidrag så får dessa stimulansåtgärder

   enbart marginella effekter. I slutändan så är det ju ändå kapitalets ägare som avgör vad

   dom vill göra med sitt kapital.

– Men så här beskriver aldrig våra politiker problematiken när det gäller jobben.

– Nej så är det. Antingen så är dom omedvetna om hur kapitalets ägare tänker eller också är

   dom fullt medvetna om problemet men väljer att inte föra fram frågan på dagordningen.

   Och jag tror att dom är fullt medvetna om problematiken. Men dom väljer att inte

   ifrågasätta kapitalets ägarförhållanden som en orsak till att så många ställs utanför

   arbetsmarknaden.

– Så du menar på fullt allvar att det inte kommer att skapas mer arbetstillfällen?

– Ja det menar jag. Huvudorsaken till att det inte skapas fler arbeten det beror på att

   kapitalets ägare inte ser någon lönsamhet i eventuella investeringar i produktionen.

– Hur skall det då kunna skapas fler arbetstillfällen?

– Som maktstrukturen ser ut så skapas det inte fler jobb. Se hur det ser ut i dom flesta länder,

   arbetslösheten har ju blivit enorma problem för samhällena. Det finns ett enda svar på din

   fråga. Och svaret är att kapitalet som finns i vårt samhälle, såväl som i alla andra

   samhällen, måste få ett rättvist ägarförhållande.

– Hur skall det se ut då?

– Idag äger ju ett förhållandevis fåtal personer kapitalet som cirkulerar i våra samhällen.

   Verkar detta förhållande rättvist? Nej naturligtvis så är detta högst orättvist. Det innebär

    ju att fåtalet kan sko sig på flertalets bekostnad. Eller hur? Det är ju precis det vi bevittnar

   i vårt samhälle och i alla andra samhällen. Självklart så måste samhället, alltså vi själva, ta

   ansvaret för kapitalet. Någon annan lösning finns inte.

– Kommer det att skapas flera jobb vid en sådan här förändring?

– Inte nog med att det skapas flera jobb. Samhället, kapitalägaren, har ju som prioritering att

   utveckla sitt samhälle. Inte som den private kapitalägaren vilken prioriterar utvecklingen

   av det egna kapitalet. Som vi ser alltså totalt motsatta behov.

– Så du menar att det är ägarfrågan som allting hänger i?

– Helt klart är det på det viset. Tänk dig själv om samhället, alltså du och jag, fick avgöra hur

   kapitalet skall användas. Skulle vi skicka iväg pengarna till ett skatteparadis? Skulle vi

   mygla undan för egen vinning? Skulle vi använda kapitalet i spekulationssyfte? Nej

   självklart så vill vi ju använda pengarna för att kunna utveckla vårt eget samhälle.

– Men om allting låter så enkelt att lösa varför händer ingenting?

– Svaret är enkelt. Det handlar om makten över kapitalet. Det privata ägandet av kapitalet

   har ju en mycket lång historia. Och detta förhållande ändras inte över en kafferast. För att

   detta maktförhållande skall förändras så krävs det att hela samhället blir fullt medvetet om

   problematiken i den här strukturfrågan. Först därefter är samhället moget för en

   förändring.

67. Marknadens patriarkala struktur

Funderingar kring marknadens roll i den patriarkala strukturen.

Vi kan konstatera att marknaden, sådan som den ser ut idag, är en grundläggande byggsten i den patriarkala strukturen. På samma sätt som vi vet att religionen är en grundläggande byggsten i den patriarkala strukturen, på samma sätt ser vi att den strukturella uppbyggnaden av marknaden är en grundläggande byggsten. Kan man även kalla denna byggsten för en grundläggande patriarkal byggsten? Fungerar marknaden som religionen, i det avseendet, att den förtrycker kvinnan?

Vi vet ju att religionen förkunnar mannens överhöghet över kvinnan. Detta vet vi och det står ju dessutom skrivet i dom religiösa skrifterna. Därom råder inget tvivel.

Religionen och vill jag även påstå den traditionella filosofin är alltså den ideologiska plattformen som förkunnar mannens överhöghet över kvinnan. Men kan det vara så att marknaden representerar det mer konkreta utförandet av förtrycket? Kan det vara så att marknaden det är männens spel?

Vi börjar med den sista frågan. Är marknaden männens spel?

I mina tidigare artiklar så ser vi att frågan egentligen redan är besvarad. Det har ju konstaterats att dom stora marknadsaktörerna är män. Så har det varit sedan årtusenden tillbaks och så är det än idag.

Dom stora marknadsaktörerna sätter vi också likhetstecken med maktens män. Man kan säga att maktens män har våra liv i sina händer. Så har det varit och så är det. Ja marknaden är i synnerhet dom mäktiga männens spel och i allmänhet så är ju marknaden männens spel.

Men är då marknaden, som religionen, ett redskap att förtrycka kvinnan? Religionen är, som vi vet, ett medvetet sätt från patriarkatet att förtrycka kvinnan. Detta står ju också inskrivet i dom religiösa skrifterna. I och med att det förhåller sig på det viset att den ideologiska överbyggnaden är etablerad sedan tusentals år sedan när det gäller maktförhållandet mellan könen så innebär det automatiskt att allt är, så att säga, redan reglerat som rör könens vardagliga kontakter.

Blickar vi tillbaka ett antal generationer så kan vi ju se att inte var det kvinnan som hade möjligheten att tjäna pengar på det arbete hon utförde. Den som drog in pengar till familjen det var ju mannen. Kvinnans plats var ju bokstavligt talat att stå vid spisen och däremellan föda barn. Hon var helt utestängd ifrån allt vad lönearbete innebar. Hon kunde därmed inte tjäna ihop pengar för sitt eget levebröd. Detta gjorde ju henne fullständigt ekonomiskt beroende av hennes man. Skulle hon överleva så hängde det på om hennes man kunde förse henne med livets nödtorft. Hon hamnar, som vi ser, i en total beroende ställning. I och med att hon var utestängd från vanligt lönearbete så var hon ju utelämnad till mannens godtycke. Hennes möjligheter till egna inkomster var därmed i stort sett lika med noll. En sista möjlighet fanns ju kvar och den bestod i att sälja sin egen kropp, att prostituera sig. Men även här tar ju männen in merparten av dom intjänade pengarna.

Vi behöver egentligen inte backa några generationer heller, vi kan ju utan vidare konstatera att det här beroendet existerar i en mängd av världens samhällen än idag. Kvinnan har alltså inte möjligheten att tjäna egna pengar. Det fungerar ju så även i vår tid. Därför kan vi dra slutsatsen att marknaden, i en mängd samhällen, utestänger kvinnan. Marknaden var därför i grund och botten inte utformad att vara en marknad för bägge könen. Marknaden konstruerades av män och var också uteslutande en ”spelplats” för män. Kvinnan var hänvisad till att stå bredvid och betrakta hur männen gjorde affärer.

I västvärlden är det först under de senare generationerna som kvinnan har lyckats, till en viss del, att slå sig in på männens marknad. I övriga världen däremot utestängs kvinnan, mer eller mindre, från denna männens spelplats. I praktiken så innebär detta faktum att marknaden utövar ett förtryck på kvinnan. För det är ju, som vi alla vet, kvinnan som arbetar väl så mycket som sin man. Det är bara det att arbetet i hemmen inte räknas. Detta arbete har inget värde i marknadens ögon och därmed så finns inga pengar att tjäna. Hon fungerar bokstavligt talat som en slav åt mannen som helt och hållet kan kontrollera hennes liv. Är han inte nöjd med henne så kastar han helt enkelt ut henne, som vilken vara som helst. Detta är den verkliga vardagen för miljoner och åter miljoner kvinnor världen över. I marknadens ögon är kvinnan inte värd mer än boskapen på gården, om ens det. Hennes sista utväg att få ihop pengar blir, allt som oftast, att prostituera sig.

Jag upprepar. Nej kvinnan, kan vi nu konstatera, var inte delaktig i marknaden. Hon har fått slagit sig in på marknaden om hon ens har fått möjligheten. Vi får därför slå fast att marknaden inte har varit till gagn för kvinnan. Därav följer alltså att marknaden har varit till nackdel för kvinnan. Marknaden har fungerat och fungerar som en del av förtrycket av kvinnan. Vi kan se att marknaden är en grundbult i den patriarkala strukturen och som sådan så missgynnar den kvinnan. Av detta drar vi slutsatsen att strukturen måste förändras. Den patriarkala strukturen där ju marknaden ingår måste ersättas av en annan struktur. Den orättvisa marknaden måste göras rättvis. Och denna rättvisa kan inte genomföras i en patriarkal struktur.

Förstår vi detta samband?

68. ”Frihet” till kapitalägande?

Går ”friheten” förlorad om samhället äger kapitalet? Förloras entreprenörsandan om samhället äger och ansvarar över detta kapital?

Dessa frågor tillhör säkert de vanligaste funderingarna när det förespråkas att kapitalet skall vara samhällsägt. Som sagt, kommer den privata företagsamheten att försvinna vid ett gemensamt kapitalägande? Är det den egna lönsamheten som är den grundläggande drivkraften för entreprenörer?

Ja var skall vi börja med att försöka bena ut frågorna? Skall privat ägande av kapital klassas som en frihet? I vår nuvarande struktur så blir ju svaret ja. Men är detta liktydigt med att det ”rätta” svaret är ja?

När vi nu lever i strukturellt orättvisa samhällen så vet vi ju att detta inte är slumpens verk. Strukturen har tillkommit genom medveten handling. Därom är vi säkert ense. Och eftersom strukturen är orättvis så måste denna orättvisa bero på någonting.

Skall ”frihet” räknas som att det är upp till var och en att konkurera på marknaden? Att konkurera om kapitalet är en ”frihet” som vi skall värna om, enligt den gällande synen. Är det så vi skall se på ”friheten”? När vi ser ”friheten” på detta sätt då gör vi samtidigt tummen upp för att endast ett fåtal kan nå denna ”frihet” medans majoriteten i samhället ställs utanför.

”Ja men alla har ju fått samma chans”, blir argumentet. ”Denna frihet för med sig ett fåtal kapitalägare. Så är det bara.”

Alltså skall denna orättvisa accepteras och därför inte betraktas som en orättvisa. Detta blir slutsatsen av hur våra samhällen ser på det hela när man betraktar det som en ”frihet” att ta för sig av kapitalet i samhället. ”Friheten” att kunna bygga upp sitt eget kapital prioriteras då naturligtvis istället framför att samhället skall prioriteras. Precis så som dagens samhällen fungerar. Men eftersom vi har klarlagt att dagens samhällen fungerar högst orättvist och att denna strukturella ordning bryter sönder våra samhällen så innebär ju detta faktum att ”friheten” till kapitalet inte kan klassas som en frihet. En frihet som bryter ner våra samhällen kan inte anses vara en frihet.

Denna ”frihet” måste upphöra så att inte våra samhällen bryts sönder och samman. Vilket vi ju nu i praktiken upplever. Alltså att våra samhällen bryts sönder och samman. Denna ”frihet” måste därför anses som ett brott. Det måste anses som brottsligt att kapitalet i samhället skall kunna delas upp på privata händer. Det privata kapitalägandet prioriterar ju, som vi har sagt, den egna vinningen före samhällets. Vilket självklart är till nackdel för majoriteten av människorna. När det nu är så då måste ”friheten” till kapitalet, som ju bevisligen skapar orättvisan, få till följd att denna ”frihet” inte kan anses vara en frihet. Vad skall den då anses vara? Jo den skall klassas som stöld. Stöld av kapital. Vem stjäls det då ifrån? Samhället naturligtvis.

Kapitalvärden skapas av människorna i samhället. Ägandet av detta kapital skall då självfallet tillhöra samhället. Allting annat skapar orättvisa.

Entreprenörsandan då? Försvinner den då samhället tar över ägandet? Nej det kommer helt klart att bli tvärt om. Att starta och driva företag kommer att underlättas när samhället står som kapitalägare. Privat företagande skall inte vara det samma som privat kapitalägande. Om detta har jag skrivit förut.

 Att starta och driva företag kräver kapital. Vem skall stå för detta kapital? Idag är det privata långivare som avgör hur kapitalet skall investeras. Och privata långivare investerar av en enda anledning. Nämligen att kapitalet skall kunna förränta sig och detta så snabbt som det bara går. Uppstår betalningssvårigheter för låntagarna, vilket allt som oftast inträffar, då stoppar kapitalets ägare sina investeringar och företagarna lämnas åt sitt öde. Skulle detta inte ske, på samma sätt, om samhället fick ansvara över kapitalet? Nej risktagandet faller på samhället istället för enskilda individer. Privata företagare riskerar inte hus och hem, som dom gör idag, ifall företagsprojekt misslyckas. Samhället står ju som ägare till kapitalet. Såväl företagsvinster som företagsförluster tar samhället hand om.

Företagsidéer får större möjligheter att kunna genomföras när det personliga ekonomiska risktagandet försvinner. Idag säger vi att det måste skapas ett gynnsammare företagsklimat. Detta kommer att skapas när samhället står som ägare till kapitalet.

Är det den egna lönsamheten som är den främsta drivkraften för entreprenörer? Nej blir svaret! Den främsta drivkraften är att kunna omsätta sina idéer i praktisk handling. Att kunna få sina projekt att ”gå runt”. Detta är den främsta drivkraften i seriös företagsamhet.

69. Patriarkatets sönderfall

Frågan om när och hur patriarkatet kommer att falla sönder, är viktig. Att det kommer att falla sönder står utom allt tvivel. Frågan är när och hur det kommer att ske? Och var kommer denna process att startas?

På sitt sätt kan man nog påstå att processen ändock har startats här i, det vi kallar, västvärlden. Man kan ju se här att lagstiftning och individens rättigheter, oavsett kön, skall behandlas lika. Här har vi numera på papperet lika värde. Hur det fungerar i praktiken, ute i samhället, det är en annan sak. Ute i samhället är det marknadens regler som gäller. Storleken på kapitalet är avgörande för ditt livsöde. Vad som står skrivet i lagar och paragrafer bryr sig inte marknaden om. Störst, bäst och rikast ges bättre förutsättningar till livet än fattiga och utslagna. Men ändå, lagar och bestämmelser utgår ifrån att mannen och kvinnan skall vara jämlika. Och detta är en avgörande förändring mot hur lagar och bestämmelser såg ut för ett antal generationer sedan.

När och hur kommer då processen att bryta sönder patriarkatet att startas? Frågan är ändå om inte själva processen har påbörjats. Trots marknadens hårda grepp om strukturen så måste vi se positivt på dom skrivna lagar och bestämmelser som bekänner sig till könens lika värde. Dessa nedskrivna regler, även om dom inte tillämpas i det praktiska livet, ger oss en tydlig signal om att vi är på rätt väg. Processen har tagit sin början och den kommer oundvikligen leda till patriarkatets sönderfall, förr eller senare.

I och med att man blir medveten om det grundläggande problemet då startar processen att bryta ned det gamla. Därför kommer nu den viktigaste frågan att, så att säga, medvetandegöra samhället om detta grundläggande problem. Det måste lyftas fram som den helt igenom avgörande frågan för våra samhällens framtid. Frågan måste få högsta prioritet inom alla områden. Viktigt här är att historieframställningen, på sätt och vis, måste skrivas om. Den måste sättas in i sitt sammanhang.

Det räcker inte med att enbart beskriva korstågens krig under medeltiden. Nazitysklands härjningar under andra världskriget. Inkvisitionens barbari. Offrandet av barn på inkatiden. Och dagens så kallade hedersmord. Det fodras en förklaring till varför det har varit så och varför det är så. Man kan heller inte nöja sig med att tala om att vid det eller det året så infördes kvinnlig rösträtt. Man måste ställa frågan varför? När det ännu idag finns samhällen som inte tillåter kvinnor att rösta så räcker det inte med att bara tala om att det är så. Det krävs frågor om varför det är så?

Naturligtvis är det mycket värdefullt att den faktiska historien blir beskriven så som den verkligen har varit. Men detta räcker inte. Det helt avgörande för förståelsen av det historiska förloppet det blir hur vi lyckas med att analysera historiska händelser gentemot grundproblemet i våra samhällen. Man blir, så att säga, inte klokare av att få reda på när häxjakten var som intensivast eller när nyfödda flickor dödas.

Kan vi säga att vi förfäras över dessa bestialiska handlingar? Men förstår vi varför det kunde bli så och varför det fortfarande är så? Vi kommer att förstå det när vi har grundproblemet klart för oss.

Som sagt, allting måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Det historiska arvet är den grund vi idag står på. Detta måste göras begripligt så att vi blir medvetna om våra samhällens grundproblem.

Alltså den första fasen måste bli att vi görs medvetna om grundproblemet. Är därmed frågan om hur patriarkatet kommer att bryta samman besvarad? Genom att vi görs medvetna om patriarkatets ologiska, inhumana och destruktiva följder för oss alla, så har grunden lagts för det definitiva sönderfallet.

Frågan när denna process kommer att ta sin början är naturligtvis mycket svår att besvara. Jag upprepar vad vi nyss har talat om. Till vissa delar har processen redan startat. Men för att processen verkligen skall gripa tag om samhällsstrukturen så krävs ett totalt engagemang inne i själva strukturen. Det vi kallar samhällsmaskineriet, kommer alltså att stå inför genomgripande förändringar framöver. Det kommer troligtvis att ske snabbare än vi idag kan föreställa oss.

En känslig fråga inställer sig omgående. Kommer den här processen, som ju för övrigt blir omöjlig att förhindra, att möta motstånd? Kommer den att möta våldsamt motstånd likt tidigare krav på strukturella förändringar?

Motstånd mot strukturella förändringar uppstår alltid. När maktstrukturer hotas så försöker makten, till varje pris, klamra sig fast. Den lämnar inte ifrån sig makten frivilligt. Och det innebär att makten är beredd att ta till våld för att behålla sin makt.

Genomgripande förändringar brukar vi beteckna som revolutionära. Såtillvida stämmer det att framtidens samhällen oundvikligen kommer att genomgå en revolutionär process. Men måste den bli våldsam?

Här måste det sägas att alla tidigare revolutionära processer aldrig har lyckats ta tag i grundproblemet. Maktens män och dess maktapparat har man naturligtvis angripit. Och i de fall revolutionen har ”lyckats” så har maktapparaten ersatts av andra män. Ingen grundläggande förändring har således åstadkommits. En maktelit har ersatts av en annan maktelit som dessutom också bara består av män. Strukturen i sig har inte förändrats i grunden. Och varför har den då inte gjort det? Jo därför att man inte har lyckats medvetandegöra själva grundproblemet. Man har inte förstått att det är den patriarkala strukturen som är grunden till dom tilltagande strukturella orättvisorna. Detta visar också att en genomgripande samhällsförändring inte kan genomföras innan vi alla är mogna för det. Denna process skall dessutom inte drivas igenom med vapen i hand eller knyta till några som helst våldsamheter. Den kan således inte vara våldsam.

70. Erkänn det ohållbara!

Dagens struktur är ohållbar. Därom råder ingen tvekan. Men att den är ohållbar är inte det samma som att vi erkänner den som ohållbar. Att kapitalets ägare skulle erkänna den som ohållbar går ju inte ihop. Dom agerar ju utifrån sitt ägande och att detta strukturella förhållande nu håller på att braka samman, det ställer dom naturligtvis inte upp på. Nej det är strukturens förvaltare och administratörer, alltså ”våra” politiker, som nu på allvar börjar inse att dagens ägarstruktur kanske inte kommer att hålla i längden. Att utifrån denna ståndpunkt ta steget till att offentligt erkänna strukturens framtida kollaps, låter sig inte göras. Dithän har vi inte kommit ännu.

Genom att erkänna det ohållbara så uppstår frågan om alternativ till denna ohållbarhet. Strukturens pågående sönderfall måste ju ersättas av någonting hållbart. Och eftersom denna hållbarhet kräver ett diametralt motsatt ägarförhållande till kapitalet så krävs det naturligtvis politiska beslut för att genomdriva denna nödvändiga förändring. Vilka politiker är villiga att ta dessa beslut? Naturligtvis ingen. Allting kommer ju att bli upp och nedvända världen, mot hur strukturen fungerar idag. Hur skall politiker kunna komma fram till ett sådant erkännande? Det är självfallet enklare att blunda och istället fortsätta att förvalta det samhälle som vi alla känner igen oss i. Såklart så vet ”våra” politiker vad som händer om man skulle föra fram idéer om att dagens kapitalägande leder oss rakt ner i fördärvet.

 Hur kommer kapitalets ägare att reagera på sådana ställningstaganden? Kapitalets ägare skulle omgående ta med sig sitt kapital till mer ”vänligt” sinnade samhällen. Vilket ju förresten redan sker. Och när kapitalet försvinner ifrån vårt samhälle så uppstår självfallet arbetslöshet, sociala problem och det allmänna sönderfallet påskyndas i allt snabbare takt. Politikerna är medvetna om ett sådant scenario och det vill man på inga villkor ställas till svars över.

Den berömda rävsaxen har slagit igen över oss. Vi är fångar i den rådande strukturen och ser ingen lösning att ta oss ur denna fångenskap. Och betänk att kapitalet agerar över en global marknad. Kapitalet flyttas från det ena samhället till det andra genom blixtsnabba transaktioner. Så även om politikerna i ett specifikt samhälle skulle enas om att kapitalets ägarförhållanden skapar orättvisor så kan ändå ingen förändring i praktiken genomföras. Det är först när politiken, på ett globalt plan, agerar gemensamt som förändringar kan komma till stånd. Och hur detta agerande i praktiken kommer att se ut är naturligtvis mycket svårt att sia om. Men att agerandet kommer att genomsyra majoriteten av människorna i våra samhällen blir absolut nödvändigt.  Något annat är helt otänkbart. Den stora massan av folken kommer inte att låta sig manipuleras av den orättvisa maktstrukturen när det visar sig att strukturen står inför sitt fullständiga förfall.

Strukturens förvaltare kommer naturligtvis att försöka stå emot så långt det går. Dels med politiska medel men i sista hand också med vapenmakt. Så har det gått till tidigare så varför skulle det gå till på annat sätt den här gången?

Frågan handlar ju om kapitalets ägarförhållanden. Det är ju denna helt avgörande frågeställning som våra samhällens framtid handlar om. När vi nu idag ställer denna fråga så är den inte aktuell att besvaras. Eller man kan säga frågan anses som obefogad av ”våra” politiker. Våra samhällen snurrar på som dom alltid har gjort. Och så länge dom snurrar så är strukturens förvaltare nöjda. Det är först när det kommer grus i maskineriet som tvivlen börjar framträda. Vi ser idag exempel på sådana samhällen. Och dessa exempel kommer allt eftersom att öka i omfattning. Därigenom kommer frågan om kapitalets ägarförhållanden att bli en avgörande frågeställning inom en nära framtid. Alltså en avgörande frågeställning även för den politiska makten.

71. Den inhumana kärnfamiljen

Varför dödas och misshandlas det innanför familjens väggar? Mängder av kvinnor och barn världen över lever sina liv i hem som kan jämföras med tortyrkammare. Är det en slump som gör dessa hem till livsfarliga platser? I dessa hem fruktar kvinnor och barn för sina liv. Detta måste bero på någonting. Beror det på männen? Ja det blir ju det omedelbara svaret. Men problemet är mer komplicerat än så. Nej vi kan inte nöja oss med detta svar, vi måste söka svaren på ett djupare plan.

Jag tar upp denna fråga igen. I tidigare artiklar har jag skrivit om just den här frågan och jag menar att frågan måste upp igen. Den måste alltid tas upp. Dom utsatta kvinnorna och barnen kräver att vi tar upp frågan om och om igen.

Som ni vet så anser jag att frågan måste tas upp utifrån ett strukturellt problem. Alltså inte ett primärt problem mellan könen. Problemet har, som sagt, djupare orsaker. Och jag menar att det är själva familjekonstellationen som, till stor del, ligger till grund för problemet. Jag menar att det är ingen tvekan om att det är själva ”isoleringen” av två vuxna plus barn innanför fyra väggar som är en stor orsak till våldet bakom dessa fyra väggar.

Vi människor är sociala individer som i ”vilt” tillstånd skall leva i relativt stora grupper. Det var ju så vi levde under mänsklighetens barndom och det är så vi skall fortsätta att leva. Vi är dom samma idag som vi var för tusentals år sedan. Och eftersom vi är dom samma som då så har vi kvar samma sociala behov. Alltså skall det finnas ett flertal vuxna individer som delar samma tak över huvudet. Detta mår vi bra av och dom som gynnas mest av detta är våra barn. Dessa våra oskuldsfulla och försvarslösa barn kommer att finna den trygghet som skall vara en självklarhet när dom omges av ett flertal vuxna individer.

Jag förstår att många av oss som läser det här inte ställer upp på den här tankegången. Ni säger: ”Hur skulle det se ut om det kom in flera vuxna i det här huset och att vi dessutom skulle leva våra liv med dom?” Jag förstår att denna fråga kommer upp.

Vad svarar vi på det? Som i allt annat som rör strukturella frågor så blir svaret: Vi är uppväxta med strukturen som vi lever i, så därmed tänker och agerar vi enligt det strukturella mönster som gäller. Av denna orsak så kommer vi därför att se mer eller mindre negativt på allt som kritiserar kärnfamiljens konstellation.

Men problemet, mina vänner, måste just sitta i kärnfamiljens konstruktion.

Alltså åter till funderingarna kring familjestrukturen. Hur ser livet ut för dom vuxna respektive barnen om man jämför dagens familj med forntidens familjekonstellation? Med forntid menar jag här mänsklighetens allra tidigaste historia.

Ur barnens perspektiv så är dagens konstellation osund då vi jämför med forntidens.

Uppväxten tar naturligtvis barnen med sig in i ungdoms- och vuxenvärlden. Detta är ingen nyhet. Det vi vuxna har varit med om som barn och så som vi har formats det bär vi med oss resten av livet. Med andra ord, om vi får så att säga en dålig start i livet så blir våra möjligheter till ett harmoniskt vuxenliv begränsade. Så är det. Med facit i hand så kan vi ju se hur livet ter sig, för var och en av oss. Utan att vara alltför negativ så måste vi nog medge att livet som vuxen, för många av oss, inte är en dans på rosor. Eller vad säger ni?

Nu håller jag mig inom vårt samhälle, det västerländska. Om vi skall undersöka övriga samhällen på vårt klot får vi naturligtvis mycket nedslående resultat. Det får vi nog räkna med. Men låt oss just nu hålla oss till vårt eget samhälle. Det vi känner bäst.

Det kanske bästa sättet att mäta vårt så kallade välstånd är nog ändå att ta del av de mängder av statistiska uppgifter som finns om oss. Med välstånd menar jag inte enbart den ekonomiska aspekten på problemet. Med välstånd menas allting som rör våra liv. Ja hur är det då ställt med oss vuxna om vi jämför oss idag med forntidssamhället?

Vad jag omedelbart tänker på angående den så kallade moderna människan det är allt det destruktiva som vi omger oss med och som vi också stoppar i oss. Tänk alla dom mängder läkemedelspreparat som vi sätter i oss. Vi stoppar i oss dom för att må bättre och att bli ”lyckligare”. Vi är mer eller mindre beroende av dessa preparat för att överhuvudtaget klara av livet på ett önskvärt sätt.

Mängder av människor har gjort sig beroende av rökning och snusning, för att ”må bra”.

Drogmissbruk av starkare kalliber intas av ytterligare en mängd människor. Problemen för dom själva och samhället blir naturligtvis gigantiska. Vårdapparaten är som en växande amöba. Dessa mängder av människor som måste vårdas tycks öka år från år. Enorma samhälleliga resurser sätts in i vårdapparaten och ändå är dom otillräckliga. Hur skall detta problem lösas?

Medan miljoner och åter miljoner människor svälter i våra samhällen så lider miljoner människor av övervikt i vårt västerländska samhälle. Hur går dessa ekvationer ihop? Låt oss igen ställa frågan. Är det vi människor det är fel på eller är det samhället? Nåväl, samhället skapas ju utav oss människor. Eller rättare sagt det är det hierarkiska patriarkatet som har skapat vår historia och därmed vårt samhälle.

Jag tror vi kan vara överens om att människan, av naturen, inte lider av några medfödda defekter. Det lilla nyfödda barnet har nog alltid sett ut som hon gör. Men det lilla barnet påverkas av oss vuxna under sin uppväxt. Hon blir ju sådan som vi gör henne till. Där är vi nog eniga, eller? Därmed kan vi tveklöst besvara frågorna vi nyss ställde. Det är samhället det är fel på. Konstruktionen av samhället är osund och inhuman. Är vi överens om den beskrivningen?

Vi drar åter igen slutsatsen att samhällsstrukturen inte alls är gynnsam för oss vuxna. Lika lite som för våra barn. Ja naturligtvis så måste det vara på det viset.

Åter igen tillbaka till den oerhört viktiga byggstenen – familjekonstellationen. Dagens familjekonstellation har vi ju tidigare konstaterat som ogynnsam för våra barn. Kan det vara så att den även är ogynnsam för oss vuxna? Ja eftersom den är ogynnsam för barnen så är den med all säkerhet även ogynnsam för oss vuxna. Kommer ni ihåg det här med barnen som värdemätare (från en tidigare artikel)?

Naturligtvis går det att finna undantag. Det finns naturligtvis många lyckliga parförhållanden med lyckliga och harmoniska barn. Men tittar man på dagens familjekonstellation i stort, runt om på jordens samhällen, så ser vi att drömbilden av den lyckliga lilla kärnfamiljen blir alltmer naggad i kanten. För att använda ett milt uttryck. Det verkar bli allt svårare att leva upp till denna drömlika tillvaro.

Skilsmässor, separationer och valet att leva som ensamstående gör att den traditionella familjebildningen urholkas alltmer. Verkligheten säger oss att de flesta våldsbrott mot kvinnor och barn sker inom kärnfamiljens väggar. Dessa fakta understryker mer än väl att den traditionella familjekonstellationen inte är den ideala familjebildningen. Det är nog så att denna grundläggande byggsten, kärnfamiljen, får bära ett mycket stort ansvar över att vi, i mångt och mycket, för en destruktiv tillvaro.

Men vi skall komma ihåg att den nu rådande samhällsstrukturen är oerhört beroende av att denna grundläggande byggsten, kärnfamiljen, fungerar helt intakt. Våra medvetanden har från tidig ålder inprogrammerats att tänka så som strukturen ser ut. Därför blir det näst intill omöjligt att kunna ”tänka förbi” strukturens normer. När detta nu dock sker så blir det lätt för den patriarkala strukturen att, i det närmaste, idiotförklara ett annat synsätt. Vårt tänkande blir som fastlåst i den traditionella tankestrukturen. Vi blir fångade i ett inhumant tänkande. Detta är det största hindret för att den patriarkala strukturen skall kunna brytas ned. För att den traditionella kärnfamiljen skall kunna ersättas av en logisk familjestruktur.

Vad menas då med en logisk familjestruktur? Om detta har jag skrivit tidigare. Men jag väljer att upprepa det jag har skrivit tidigare. Den ideala familjestrukturen hittar vi i dom tidiga människornas liv. När grupper av vuxna och barn bildade en familjestruktur. Där ensamheten och utanförskapet var okända begrepp. I denna familjekonstellation hittar vi den optimala tillvaron för såväl barn som vuxna.

Som sagt, om detta har jag skrivit tidigare. Men jag anser att det är så betydelsefullt så därför måste det upprepas om och om igen.

Det är inte kärleksförhållandet mellan två vuxna som jag kritiserar. Nej det är den ursprungliga patriarkala familjekonstellationen som jag kritiserar. Och denna vår nuvarande familjekonstellation har sitt ursprung i religionen. Religioner som ju är patriarkatets närmaste ”vapendragare” predikar det ”äktenskapliga förbundet med gud”. Det är utifrån dessa strukturella principer som kärnfamiljen har sin grund. Och om vi vidgar vårt tänkande lite så bör vi kunna förstå varför religioner förespråkar kärnfamiljens struktur.

 Eftersom vi tidigare har kommit fram till att religioner är rena fantasier och som dessutom har blivit den ideologiska basen för patriarkatet då stärker detta vår övertygelse att dagens familjekonstellation har en strukturell uppgift att fylla.

Konstruktionen av kärnfamiljen tillkom inte av en slump, om nu någon tror det. Det var med religioners intåg som det patriarkala förtrycket hårdnade. Nu sattes allt på pränt. Det skrevs in i lagar och bestämmelser att mannen stod över kvinnan. Denna överhet verkställdes med det så kallade äktenskapet.

I praktiken, runt om i världen, så ingås inte äktenskap utifrån en kärleksrelation. Äktenskap ingås utifrån sociala och ekonomiska förhållanden. Det är alltså bäddat för konflikter mellan de gifta parterna.

Hur skall två vuxna, dessutom blir det allt vanligare med en vuxen, med barn kunna vara det optimala förhållandet i vårt samhälle? Om detta skulle vara det perfekta familjeförhållandet då vore naturligtvis separationer en sällsynthet. När nu detta inte är fallet då måste vi våga söka ta reda på dom grundläggande orsakerna till varför det ser ut som det gör.

72. Företagande o kapitalägande

Kapitalägande handlar om att roffa åt sig. Jo ni läste rätt  …att roffa åt sig. Det är girigheten i lagstadgad form. Makten ger sig själv rätten att äga kapitalet. Denna rätt ger sig makten genom att lagstadga den. Kapitalägande ger därmed makt. Makt att forma själva samhället. Alltså formas samhället primärt utifrån kapitalägandets behov.

Företagande är drivkraften att utveckla en idé. Detta är något helt annat än kapitalägande. Företagande är beroende av kapitalet för att kunna utvecklas. Av denna anledning ser vi kopplingen mellan företagande och kapitalägande.

Kapitalet investerar i företagande utifrån prioriteringen att investeringen skall löna sig. Kapitalägandet ser ingen anledning till att investera i företagande som inte omgående genererar vinster.

Företagande är långsiktigt medan kapitalägande är kortsiktigt.

Varför skriver jag om detta förhållande? Förhållandet mellan kapitalägande och företagande. Jo jag misstänker att många av oss uppfattar kritiken mot kapitalägande som om det skulle vara samma sak som kritiken mot företagande. Det är därför som dessa rader måste skrivas ned.

I praktiken är det så att företagandet kan strypas av kapitalägandet. En företagsidé kan behöva år av arbete för att kunna utvecklas till någonting framgångsrikt. Men kapitalet är inte intresserade av denna långsiktighet. Därför så får inte företagandet tillgång till det nödvändiga kapital som krävs för att genomföra idén. Detta scenario är, menar jag, en av dom vanligaste orsakerna som möter entreprenören när hon är i behov av krediter. Det privata kapitalägandet blir på så vis en hämsko gentemot företagandet.

Det enda rätta och logiska vore förstås om samhället stod som ägare av kapitalet. Samhället, alltså vi själva, har dom bästa förutsättningarna att kunna stödja och bedöma företagande.

Privata kapitalägare har inget intresse av hur kapitalet används. Det enda som gäller det är att det investerade kapitalet förräntar sig. Vad som skall produceras är mindre viktigt. Det är pengarna som räknas. Detta synsätt leder till kortsiktighet. Vad som gynnar samhället finns det inget intresse av. Producera smörja, om det ger snabba pengar, är det som räknas.

Men samhället är inte intresserade av en massa smörja. Samhället vill ha långsiktiga lösningar inom alla slag av problem och frågor. Samhället strävar efter utveckling. Med samhället som kapitalägare så gynnas därmed företagsidéer som finner långsiktiga lösningar på samhällsutvecklingen.

Där företagande lyckas, alltså där företagande uppvisar lönsamhet, där ser självklart kapitalet möjligheter. I dessa företag visar kapitalet ett omgående intresse. Men observera det är inte produkterna eller tjänsterna i sig själva som primärt är intressanta utan intresset ligger helt och hållet på återbäringen av ett eventuellt investerat kapital. Således kan företagets produkter vara till nackdel för människorna i samhället men ändå så inbringar produkterna vinster. Ett exempel på sådana produkter är ju tobaksvaror. Som sagt, kapitalet prioriterar enbart den slutliga förtjänsten i produktionsprocessen. Hur människan lever och mår har kapitalet inget intresse av.

Företagande är alltså en nödvändighet i våra samhällen. Det är ju vi som är samhället. Vi kan utveckla samhället så att det gynnar oss alla på bästa möjliga vis. Och för att detta skall bli möjligt så måste vi naturligtvis ha tillgång till kapitalet som flödar i samhället. Detta kapital kan inte få vara förbehållet ett fåtal kapitalstarka individer. Nej kapitalet skall självfallet ägas av oss alla. Det är ju vi som bygger samhället.

Är detta enda rättvisa förhållande mellan företagande och kapitalägande svårt att acceptera?

December 2012

Som kapitalägare…….

Som kapitalägare så investerar jag självklart mitt kapital i verksamheter som ger högst vinst. Inte vill jag investera mina pengar här i vårt samhälle. Jag tjänar ju mångdubbelt mer om jag investerar pengarna i ett låglönesamhälle.

Vad bryr jag mig om arbetslöshet? Det intresserar mig inte hur folk har det. Jag är enbart intresserad av om mina investerade pengar förräntar sig.

Likadan maktstruktur…..

Är det besynnerligt att så kallade naturfolk lever i maktstrukturer samtidigt som vi, i den kapitalistiska världen, lever våra liv i en maktstruktur?

Ja man kan tycka att maktstrukturer inte skall förekomma på andra platser än hos oss, i den kapitalistiska världen. Eller vad säger ni?

Utan att ha varit i kontakt med varandra alls under historiens lopp så visar det sig att naturfolken kan leva under starkt hierarkiska strukturer oberoende av var på jorden dom lever.

När vi iaktar hur indianfolken levde på den amerikanska kontinenten för ett antal hundra år sedan, före européernas kolonisering, så har det ju bevisats vilka fruktansvärda maktstrukturer som byggdes upp.

Samma sak i Asien. Maktstrukturer byggs upp utifrån det sedan lång tid etablerade hierarkiska patriarkatet.

Europa och Afrika är heller inget undantag från den här regeln. Den patriarkala maktstrukturen är etablerad sedan mycket lång tid tillbaks.

Och ändå så lever människorna isolerade från varandra. Jag menar att kontinenterna lever sina egna liv utan några kontakter med övriga kontinenter. Ändå så har dom en sak gemensamt. Nämligen att den hierarkiska patriarkala strukturen härskar på alla våra kontinenter. Som sagt, kontinenterna är isolerade från varann men ändå har dom samma maktstruktur.

Hur skall detta förklaras? Som jag ser det så måste detta bero på att  maktstrukturen redan var etablerad i Afrika innan människan påbörjade sin utvandring därifrån. Denna maktstruktur har tydligen tagit ett mycket fast grepp om oss i vårt tänkande och agerande. Dom utvandrande människorna tog naturligtvis med sig detta tänkande och agerande då dom bosatte sig runt om i världens alla hörn. Någon annan rimlig förklaring finns inte.

Dom skojar…

Dom skojar med oss hela tiden. Eller rättare sagt, dom lurar oss hela tiden.

Deras revisorer köps för stora pengar. Men vad gör det. I slutändan så ger det mångdubbelt tillbaka.

Alltså inte till samhället. Nej, nej dom som får mångdubbelt tillbaka är naturligtvis kapitalägarna.

Varför betala skatt när det finns möjligheter att undvika skatt? Det är ju så dom resonerar. Inte har väl dom något intresse av att betala in pengar. Dom köper sig loss från samhällsansvar.

Nej det finns inget som helst ansvar.

Så fungerar kapitalägandet. Vi blir lurade av dessa stora ”fina” företag som är så duktiga på att lägga ut texten.

Dom håller ”våra” politiker i koppel. Med kapitalets hjälp så dirigeras marknaden helt utifrån detta ägande. Kapitalet köper sig så kallad experthjälp, inom alla led. Naturligtvis så inkluderas ”våra” politiker i spelet.

När skall vi börja förstå att allt handlar om ett spel, ett spel om ägandet av pengar?

 Vad är ett samhälle?

Vad är ett samhälle?

Ett samhälle som inte producerar sitt eget livsmedel, är det ett samhälle?

Ett samhälle som inte producerar människornas behov av övriga dagligvaror, är det ett samhälle?

Ett samhälle som inte förmår bygga bostäder åt sina invånare, är det ett samhälle?

Ett samhälle som är uppbyggt på det viset att ett fåtal kapitalstarka bestämmer den strukturella utformningen, är det ett samhälle?

Ett samhälle där den politiska makten är underställd den ekonomiska makten, är det ett samhälle?

Ett samhälle som innehåller både fattiga och rika, är det ett samhälle?

Ett samhälle som definieras som ett samhälle av maktens män, är det ett samhälle?

Vad är ett samhälle?

 Maktens ansikte

Maktens män har aldrig fel!

När du påstår att klassklyftorna ökar i samhället, så flinar maktens män åt dig.

”Du förstår inte vad det handlar om!”

Du blir förbannad över svaret och visar med exempel på exempel att samhällsutvecklingen går käpprätt åt skogen.

”Nej, nej. För bort den jäveln härifrån!”

Du hamnar bakom galler för dina åsikters skull. Men du vägrar att låta dig brytas ned. Att stå upp för rättvisan är en hedersak. Du vägrar böja dig.

”Gör slut på skitstöveln!”

Dina sista andetag tas där du ligger sönderslagen i ditt eget blod.

”Elda upp han!”

En förtvivlad bonde….

En förtvivlad bonde uttryckte sig så här: Låt staten ta över alla jordbruk så kan dom anställa oss bönder.

”Vi vill ha en levande landsbygd!”, sjunger alla partier i kör.

Men politiker, känner ni inte till att det är marknaden som avgör om vi skall ha en levande landsbygd eller ej? Ni politiker har ju lämnat över besluten som rör våra samhällens framtid åt marknaden. Visst är ni väl medvetna om detta?

Är alltså era visioner om en levande landsbygd bara ett spel för galleriet? Är ni bara ute efter att fiska röster, när ni ändå vet att det är marknaden som avgör landsbygdens framtid? Eller hur var det, kanske ni inte känner till att det är marknaden som bestämmer spelet?

Hur som helst, ni har väl inga ambitioner att gå emot marknadens spelregler? Det vågar ni inte, eller hur?

Att stöta sig med marknaden det är ju det samma som att jaga bort kapitalet från samhället.

Ja ni har det inte lätt, ni politiker. Er roll är att fiska röster och samtidigt fjäska för kapitalet. Att ni bara orkar?

Konkurrens eller inte? 

Marknaden, som vi lever i och som vi känner den, är ju privatägd. Ingen nyhet. Det är privata aktörer som sätter priserna. Det är privata aktörer som konkurrerar med varann.

Konkurrens uppstår automatiskt när flera aktörer tillhandahåller likadana produkter och tjänster. Kvalitet och pris är det mest avgörande för kunders val av dessa produkter och tjänster.

I denna vår nuvarande marknadsekonomi så är naturligtvis konkurrensen en självklarhet. För oss alla betraktar vi det som helt naturligt att marknaden ser ut som den gör och att den fungerar som den gör.

Men om nu inte marknaden såg ut på det här viset? Som ni vet så påstår jag, genom hela mitt skrivande, att marknadens nuvarande struktur skapar enorma motsättningar i våra samhällen och mellan våra samhällen. Därför ställer jag följande fråga:

Vad händer om människor inte behöver konkurrera med varann? Innebär det att kvalitén och priset blir ett annat än då konkurrens råder? Om dessutom samhället är ägare av kapitalet, vilket ju är det enda rättvisa och logiska, vem har då intresse av att kvalitén försämras och att priset hålls högt? Ingen, eller hur?

Samhället har ju ingen anledning att ”lura” sig själv. Det är ju vi som är samhället.

 Delar av helheten

Samhällsstrukturen är helheten.

När denna helhet inte fungerar på ett rättvist sätt, vilket ju är bevisat, då blir det en omöjlighet för delarna av denna helhet att också fungera rättvist.

Förstår ni mig?

Delarna kan tillfälligt eller temporärt upplevas som att dom fungerar rättvist men eftersom delarna ingår i ett större sammanhang, själva samhällsstrukturen, och när nu detta större sammanhang vilar på orättvisa grunder så kan aldrig delarna få en varaktig lösning.

Arbetslöshetsfrågan (delen) är olöslig så länge som samhällsstrukturen (helheten) ser ut som den gör.

Våldet i våra samhällen (delen) är likaså olösligt av samma orsaker.

Klimatkrisen (delen) likaså.

Ja vilka konflikter och kriser som vi än tar upp förblir olösliga i det långa loppet just på grund av att helheten vilar på en orättvis grund.

Vad lär vi oss av detta? Jo att det är helheten, samhällsstrukturen, som måste förändras från det orättvisa till det rättvisa.

Den självklara följdfrågan blir då: hur skall detta gå till?

 Kapitalet köper dig!

Kapitalet köper dig!

Vad har du att sälja? Din konst?

Känns det bra? Jag menar, känns det bra att du får sälja? Det är väl helt fantastiskt?

Du har lyckats! Din konst har ett pris! Är det rentav så att du kan höja priset?

Grattis! 

Du vävs nu in i marknadsmönstret. Kapitalet accepterar dig som värdefull. Din status höjs allt eftersom din konst blir mer och mer efterfrågad.

En stjärna har fötts! Alla vill se dina verk! Men det är endast dom redan rika som har råd.

Hur känns det?

Du skildrar ju det enkla, strävsamma livet. Dessa dina tavlor hamnar hos dom redan välbeställda.

Hur känns det? Är detta din mening?

Jag vet, du måste leva som alla andra. Och ingen säger väl nej tack till en massa tusenlappar? Så blir du ju också omskriven och känd, på köpet.

Lyckan är fullständig!

Kapitalet har köpt dig dyrt!

 Maktens redskap

Att den eviga tillväxten är en omöjlighet bör väl alla vara överens om, eller?

Det finns ju så många som har skrivit om denna omöjlighet så det finns liksom ingen anledning att jag upprepar allt det som redan har sagts.

Vad som däremot är förvånande det är ju att den överväldigande majoriteten av politiker och dom så kallade ekonomiska experterna fortfarande hävdar och försvarar synen på fortsatt tillväxt som det mest effektiva sättet att få ”fart” på samhällshjulen. Håller ni med om den här beskrivningen av hur ”våra samhällsvetare” tänker och agerar? Politiker och den ekonomiska eliten predikar tillväxtens evangelium för oss alla.

Hur kan detta komma sig? När alla parametrar pekar mot ännu värre kriser, såväl ekonomiska som klimat- och miljökriser, så vägrar maktens redskap att omvärdera sina åsikter.

Hur förklaras dessa ologiska ställningstaganden? Kan svaret sökas i dom nyss nämnda orden: maktens redskap? Javisst är det så.

Maktstrukturen upprätthålls av politiska beslut. Den ekonomiska makten lägger under sig den politiska makten. Att förstå detta förhållande är grundläggande vid alla analyser av våra nuvarande samhällen. När vi förstår detta då är det enkelt att se varför ”våra” politiker förvandlas till maktens redskap.

I vår nuvarande maktstruktur så är politikens absolut viktigaste uppgift att förvalta själva strukturen. Och detta görs med alla till buds stående medel. Vilket bevisas när vi betraktar vårt eget samhälle och alla andra samhällen, runt omkring oss.

Skulle strukturen fungera på ett rättvist och jämlikt sätt så står naturligtvis politiken över dom ekonomiska besluten. Politiken hade därför balanserat tillväxten gentemot klimat- och miljökonsekvenserna.

Uppgiften måste därför bli att politiken, en gång för alla, tar det fulla ansvaret över våra samhällen och inte som nu lämnar detta ansvar till marknadskrafterna, alltså den ekonomiska makten.

Lurendrejeri

Nej det finns inget jobb att gå till.

Skratta och le, det hjälper inte! Du är bra på det och ännu bättre på det. Du har lärt dig att framstå som en verkligt positiv individ.

Men inte hjälper det. En massa skitsnack handlar det om. Dom vill få dig att tro att just du är ovärdelig. Det finns många sätt att manipulera på.

Kan dom manipulera dig? Får dom dig att tro att jobben väntar på dig där ute? Får dom dig att tro att ansvaret vilar helt på dina egna axlar?

Du ska veta att dom är skickliga. Dom tjänar pengar på dig. Förstår du att det är pengarna dom tjänar på dig som är det viktiga? Inte om det leder till ett jobb, eller ej. Allt handlar om lurendrejeri, inget annat.

Du vet, det är ju pengarna dom vill åt.

Jag glömde säga en sak: välkommen in i ”vårt” samhälle!

 Tidigare i livet

Tidigare i livet inbillade jag mig att politiker var människor som kunde lösa samhällsproblem. Eller i vart fall hade ambitionen att ta itu med samhällsproblem. Och att då kunna lösa problemen för samhällets bästa.

Men så är det inte. Det har vi lärt oss genom åren. Nej politiker har inte samhällets bästa, för sina ögon.

Ja, ja dom säger naturligtvis att dom har det och dom tror väl det också. Men politiker, mina vänner, utgår alltid ifrån föreställningen att samhället som vi lever i kan utvecklas utifrån dom strukturella ramar som råder. Det vill säga att dom ramar som vi lever i är normgivande och därmed, så att säga, naturliga.

Att upphäva och ta avstånd från dom gällande ramarna är ingenting som politiker sysslar med eller ens funderar på. Samhällsproblemen skall alltså lösas utifrån den rådande strukturella ordningen och inte lösas utifrån frågeställningen att det är den strukturella ordningen som kan vara orsaken till samhällsproblemen.

Med facit i hand så kan vi också se att dom stora samhällsfrågorna förblir olösta genom åren. Verkligheten visar oss istället att frågorna tilltar i omfattning.

Man kan tycka att politikerna därför borde kunna ta sig an problemen från ett annat utgångsläge. Men tydligen inte.

Förklaringen till denna inskränkta syn på problemlösningar har vi svaret på. Nämligen att den ekonomiska makten dirigerar den politiska makten.

Detta abnorma förhållande är viktigt att förstå och kan inte nog upprepas.

Inte bra va?

Tjäna dina egna pengar? Jaga din lön på marknaden? Sälj dig själv för att kunna överleva?

Är det samhället som skall överleva eller skall det vara upp till individen i samhället att jaga överlevnaden?

Vad anser du?

Någon klyftig person kanske kommer fram till att det är både individen och samhället som skall överleva? Denna förnuftiga slutsats innebär ett ställningstagande för att samhället som helhet skall överleva. Eller hur?

Grattis!

Logiken säger oss alltså att samhället skall överleva? Logiken går därmed på tvärs emot den rådande strukturella ordningen.

Inte bra va?